Korkade argument
Att avundsjuka och missunnsamma människor är dåliga på matematik visste jag redan (en vinst på 2,5 miljarder på en insats på 14 miljoner talar sitt tydliga språk) men jag måste ändå ge dessa personer cred för att de är påhittiga i sina argument.
Det senaste är:
Varför ska jag vara med att betala för ett bröllop som jag inte får gå på?
Vadå "inte får gå på"? Ni vill ju onekligen inte ens att bröllopet ska äga rum - varför vill ni då bevittna det? Det måste vara bland det mest korkade man kan vräka ur sig.
Titta på tv-sändningarna istället! Tro mig när jag säger att ni kommer att få se mer av bröllopet via burken - för ni lär inte vara ensamma åskådare.
Fjantar!
AB
Det senaste är:
Varför ska jag vara med att betala för ett bröllop som jag inte får gå på?
Vadå "inte får gå på"? Ni vill ju onekligen inte ens att bröllopet ska äga rum - varför vill ni då bevittna det? Det måste vara bland det mest korkade man kan vräka ur sig.
Titta på tv-sändningarna istället! Tro mig när jag säger att ni kommer att få se mer av bröllopet via burken - för ni lär inte vara ensamma åskådare.
Fjantar!
AB
Lisbeth Salander istället för Carrie Bradshaw
En kvinnosakskvinna - en psykoterapeut vid namn Rigmor Robert - hävdade häromdagen på debattsajten Newsmill att den fiktiva rollfiguren inte är "kvinnlig". (Läs även AB)
Nej, det är hon sannerligen inte i traditionell mening. Oftast framställs ju kvinnor både inom litteratur och i media som shoppinggalna våp, vars enda ambition i livet är att ha så många skor som möjligt i garderoben.
Lisbeth Salander finns inte i verkligheten, men det gör inte Carrie Bradshaw ifrån "Sex & the city" heller. Trots detta har Carrie Bradshaw blivit en förebild för unga kvinnor i västvärlden.
Jag vet inte om resultatet av detta är så bra.
I mina ögon är just Carrie Bradshaw den sämsta kvinnliga förebild man kan ha. Hon har ingen koll på sin privatekonomi utan lägger större delen - och förmodligen mer än så - på kläder och skor. Till varje pris vill hon gifta sig med en man som år efter år i tv-serien sårat och bedragit henne. Hon försörjer sig genom att skriva krönikor i modemagasin.
Kort och gott är hon den modebloggarna vill vara.
Lisbeth Salander å andra sidan är socialt tillbakadragen, skygg för omvärlden, har inget behov av att exploatera sig offentligt, är oerhört tekniskt intelligent och tar lagen i egna händer.
Hon beskylls av Rigmor Robert för att vara för våldsam för att vara "kvinnlig".
Vad är då orsaken till Lisbeth Salanders våldsamma ådra? Ja, har man läst Stieg Larssons fantastiska Millenium-triologi känner man en ren triumf när Salander hämnas på den sliskiga advokat som utnyttjar sin makt och våldtar henne på det mest brutala sätt.
Men är hennes hämnd för våldsam? Med tanke på att hon gestaltar en person som samhället vänt ryggen så svara jag med klar stämma NEJ på den frågan.
Carrie Bradshaw hade väl förmodligen velat gifta sig med sin våldtäktsman istället.
Orsaken till att Lisbeth Salander blir "overklig" i mångas ögon är att vi aldrig tidigare haft en liknade kvinnlig förebild. Hon är en unik krigare som slåss mot äcklen som samhället inte kan - och inte vill - komma åt. Dessutom gör hon detta själv - utan någon som håller henne i handen. Hon är raka motsatsen till hur kvinnor annars framställs - som både hjälplösa och ynkliga.
Vad lär sig unga kvinnor av Carrie Bradshaw? Inte ett skit mer än hur man organiserar en garderob. Har man någon nytta av det i verkliga livet? Självklart - om man vill bli som Anna Anka och vara ett kuttersmycke.
Lisbeth Salander är den fiktiva kvinna vi kan lära oss någonting av. Det är hon som ska vara vår förebild. Hon lär oss hur man överlever på egen hand - utan en gubbsjuk miljonär som betalar Botoxinjektionerna.
En Salander kan betala sina räkningar själv!
Nej, det är hon sannerligen inte i traditionell mening. Oftast framställs ju kvinnor både inom litteratur och i media som shoppinggalna våp, vars enda ambition i livet är att ha så många skor som möjligt i garderoben.
Lisbeth Salander finns inte i verkligheten, men det gör inte Carrie Bradshaw ifrån "Sex & the city" heller. Trots detta har Carrie Bradshaw blivit en förebild för unga kvinnor i västvärlden.
Jag vet inte om resultatet av detta är så bra.
I mina ögon är just Carrie Bradshaw den sämsta kvinnliga förebild man kan ha. Hon har ingen koll på sin privatekonomi utan lägger större delen - och förmodligen mer än så - på kläder och skor. Till varje pris vill hon gifta sig med en man som år efter år i tv-serien sårat och bedragit henne. Hon försörjer sig genom att skriva krönikor i modemagasin.
Kort och gott är hon den modebloggarna vill vara.
Lisbeth Salander å andra sidan är socialt tillbakadragen, skygg för omvärlden, har inget behov av att exploatera sig offentligt, är oerhört tekniskt intelligent och tar lagen i egna händer.
Hon beskylls av Rigmor Robert för att vara för våldsam för att vara "kvinnlig".
Vad är då orsaken till Lisbeth Salanders våldsamma ådra? Ja, har man läst Stieg Larssons fantastiska Millenium-triologi känner man en ren triumf när Salander hämnas på den sliskiga advokat som utnyttjar sin makt och våldtar henne på det mest brutala sätt.
Men är hennes hämnd för våldsam? Med tanke på att hon gestaltar en person som samhället vänt ryggen så svara jag med klar stämma NEJ på den frågan.
Carrie Bradshaw hade väl förmodligen velat gifta sig med sin våldtäktsman istället.
Orsaken till att Lisbeth Salander blir "overklig" i mångas ögon är att vi aldrig tidigare haft en liknade kvinnlig förebild. Hon är en unik krigare som slåss mot äcklen som samhället inte kan - och inte vill - komma åt. Dessutom gör hon detta själv - utan någon som håller henne i handen. Hon är raka motsatsen till hur kvinnor annars framställs - som både hjälplösa och ynkliga.
Vad lär sig unga kvinnor av Carrie Bradshaw? Inte ett skit mer än hur man organiserar en garderob. Har man någon nytta av det i verkliga livet? Självklart - om man vill bli som Anna Anka och vara ett kuttersmycke.
Lisbeth Salander är den fiktiva kvinna vi kan lära oss någonting av. Det är hon som ska vara vår förebild. Hon lär oss hur man överlever på egen hand - utan en gubbsjuk miljonär som betalar Botoxinjektionerna.
En Salander kan betala sina räkningar själv!
Väl investerade pengar
Ojojoj... Aftonbladet publicerar idag slutsumman för kronprinsessans kommande bröllop: 14 miljoner kronor. Vilket är 8 miljoner kronor mindre än beräknat. 1,55 kronor per invånare (AB)
Vilket ramaskri det kommer att bli. För de som är emot att några ören av skattepengarna går till vår framtida statschefs bröllop kan inte - även om de får bevis svart på vitt - inse vilka inkomster detta bröllop kommer att inbringa till statskassan.
De kan inte - eller vill inte - se fördelarna med ett kungligt bröllop i landet.
Detta bröllop kommer att göra ovärderlig reklam för Sverige, locka hit tusentals turister och journalister från andra länder som ska ha någonstans att sova, de ska äta, köpa souvenirer.
Bara detaljhandeln beräknas omsätta 2,5 MILJARDER kronor (är inte det jäkligt bra utdelning på en insats på ynka 14 miljoner?).
Istället för att visa de allra patetiska egenskaper vi har - vår avundsjuka och missunnsamhet - kanske vi ska tacka kronprinsessan och hennes lillasyster att de väljer att gifta sig nu när lågkonjunkturen är som värst. Tacka dem för de ökade arbetstillfällena som bröllopen kommer att bidra med, tacka dem för att de sätter Sverige i fokus nästa år.
Men hur skulle det se ut? Då skulle vi ju behöva frångå våra principer att man inte under några som helst omständigheter ska glädjas för andra eller se fördelar.
Personligen är jag sjukt nyfiken på om dessa icke-rojalister som motsätter sig investeringen i detta bröllop också kommer att vilja avstå från de miljarder som kommer att bli tillskottet i statskassan?
Förmodligen. "Bara för sakens skull."
Tjurskallar!
Ska inte politiker få ha roligt?
Bara ett par få ord i "debatten": Det är ytterst sällan som jag delar åsikt med Mona Sahlin - jag har faktiskt ibland till och med lite svårt för henne - men nu måste jag faktiskt försvara henne.
Mona Sahlin åker - tillsammans med 140 andra svenska kändisar - ner till Mallorca i ett chartrat plan (ingen "privatjet") från SAS (och jag kan avslöja att det inte är något "lyxigt" plan alls) för att fira sin vän Micael Bindefelts 50-årsdag. Hon betalar resa, hotell och omkostnader själv. Med andra ord: en härlig weekendresa som vem som helst av oss skulle vilja åka på.
Detta har Sahlin idag fått massiv kritik för. Jag undrar varför? Det är förvisso kyrkoval på söndag, men svenskarna har knappast gått man ur huse tidigare för att delta i detta val. Nu helt plötsligt - bara för att en partiledare väljer att fira en väns födelsedag i ett annat land - hamnar detta kyrkoval för en gångs skull i centrum. Är inte det lite hyckleri?
Vi kanske istället ska tacka Mona Sahlin för det val hon har gjort och på så sätt bidragit till att kyrkovalet för en gångs skull blir uppmärksammat?
Hennes resa kanske innebär ett rekordstort antal röster i valet då majoriteten av svenskarna inte ens visste om att det var ett val på söndag och inte hade en tanke på att ta sig till en vallokal.
En annan fråga jag ställer mig är: Ska inte en partiledare få delta på festliga tillställningar och ha roligt? Vem vill ta jobbet då om det ska vara så?
Jag hoppas att Mona Sahlin får en alldeles förträffligt trevlig helg på Mallorca och tackar henne för att hon omedvetet gav kyrkovalet lite extra publicitet!
Läs också: Ex
Mona Sahlin åker - tillsammans med 140 andra svenska kändisar - ner till Mallorca i ett chartrat plan (ingen "privatjet") från SAS (och jag kan avslöja att det inte är något "lyxigt" plan alls) för att fira sin vän Micael Bindefelts 50-årsdag. Hon betalar resa, hotell och omkostnader själv. Med andra ord: en härlig weekendresa som vem som helst av oss skulle vilja åka på.
Detta har Sahlin idag fått massiv kritik för. Jag undrar varför? Det är förvisso kyrkoval på söndag, men svenskarna har knappast gått man ur huse tidigare för att delta i detta val. Nu helt plötsligt - bara för att en partiledare väljer att fira en väns födelsedag i ett annat land - hamnar detta kyrkoval för en gångs skull i centrum. Är inte det lite hyckleri?
Vi kanske istället ska tacka Mona Sahlin för det val hon har gjort och på så sätt bidragit till att kyrkovalet för en gångs skull blir uppmärksammat?
Hennes resa kanske innebär ett rekordstort antal röster i valet då majoriteten av svenskarna inte ens visste om att det var ett val på söndag och inte hade en tanke på att ta sig till en vallokal.
En annan fråga jag ställer mig är: Ska inte en partiledare få delta på festliga tillställningar och ha roligt? Vem vill ta jobbet då om det ska vara så?
Jag hoppas att Mona Sahlin får en alldeles förträffligt trevlig helg på Mallorca och tackar henne för att hon omedvetet gav kyrkovalet lite extra publicitet!
Läs också: Ex
Är Anna Anka på riktigt?
Det är så härligt att vakna upp en fredagsmorgon och mötas av nyheten att Anna Anka vill ge sig in i den svenska politiken.
Hennes "hjärtefrågor" (har hon ett?) är:
Sänkta skatter - som om hon någonsin betalat ett enda öre i skatt i Sverige.
Att hårt arbete ska löna sig - intressant punkt från någon som bokstavligt talat knullat sig till pengar.
Att man ska kunna ha hemhjälp utan att det är "jättedyrt" - bra idé! Skitsamma att arbetslösheten nästa år spås att bli 11 % - huvudsaken är att vi har råd med städhjälp hemma.
Vidare berättar hon att hon skulle vilja göra MER TV i Sverige - kanske bli en svenska Martha Stewart. Rätta mig om jag har fel, men gör inte Martha Stewart program om matlagning och husmorstips? Sådant som Anna Anka vill att den inte så "jättedyra" hemhjälpen gör åt henne?
Men annars - GÄRNA! Vem längtar inte efter att få höra mer av Anna Ankas ljuvliga och mjuka stämma i TV?
Undra vilket parti som är först att rektrytera henne? Själv betvivlar jag att ens Sverigedemokraterna skulle ta i skräcködlan med tång.
Dessutom påstår sig människan vara endast 38 år gammal! Det var hon nog förmodligen 1972.
Är det någon som kan ta en person - vars namn låter som en serietidningsfigur - och som framställer sig själv lika intelligent som en slanggurka på allvar?
Läs även: Ex
Hennes "hjärtefrågor" (har hon ett?) är:
Sänkta skatter - som om hon någonsin betalat ett enda öre i skatt i Sverige.
Att hårt arbete ska löna sig - intressant punkt från någon som bokstavligt talat knullat sig till pengar.
Att man ska kunna ha hemhjälp utan att det är "jättedyrt" - bra idé! Skitsamma att arbetslösheten nästa år spås att bli 11 % - huvudsaken är att vi har råd med städhjälp hemma.
Vidare berättar hon att hon skulle vilja göra MER TV i Sverige - kanske bli en svenska Martha Stewart. Rätta mig om jag har fel, men gör inte Martha Stewart program om matlagning och husmorstips? Sådant som Anna Anka vill att den inte så "jättedyra" hemhjälpen gör åt henne?
Men annars - GÄRNA! Vem längtar inte efter att få höra mer av Anna Ankas ljuvliga och mjuka stämma i TV?
Undra vilket parti som är först att rektrytera henne? Själv betvivlar jag att ens Sverigedemokraterna skulle ta i skräcködlan med tång.
Dessutom påstår sig människan vara endast 38 år gammal! Det var hon nog förmodligen 1972.
Är det någon som kan ta en person - vars namn låter som en serietidningsfigur - och som framställer sig själv lika intelligent som en slanggurka på allvar?
Läs även: Ex
Vad menar karln egentligen?
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund går idag i DN debatt till attack mot "kultureliten". Det är lite svårt att avgöra vad egenligen han vill ha sagt, för hela inlägget är så luddigt skrivet. Hägglund har inte talets gåva och kan onekligen inte sätta ord på papper heller för att få dem sammanhängande.
Men det jag reagerar över mest är sista meningen i artikeln:
"...respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är detta samma Göran Hägglund som är emot samkönade äktenskap? Som anser att homosexuella inte ska ha samma rättigheter som andra medborgare? Som med de åsikterna faktiskt säger att homosexuella INTE har rätt att vara "precis som de är"?
Eller Hägglund kanske menar att homosexuella inte räknas till "vanligt folk" och behöver därför inte inkluderas i debatten?
Vad menar karln egentligen?
Det är tydligen svårt att leva efter de normer man predikar om.
Läs även EX.
Men det jag reagerar över mest är sista meningen i artikeln:
"...respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är detta samma Göran Hägglund som är emot samkönade äktenskap? Som anser att homosexuella inte ska ha samma rättigheter som andra medborgare? Som med de åsikterna faktiskt säger att homosexuella INTE har rätt att vara "precis som de är"?
Eller Hägglund kanske menar att homosexuella inte räknas till "vanligt folk" och behöver därför inte inkluderas i debatten?
Vad menar karln egentligen?
Det är tydligen svårt att leva efter de normer man predikar om.
Läs även EX.
Rolig grej med Aftonbladet
Inte för att det är den boken jag ser mest fram emot att läsa - jag kom inte ens igenom "Änglar och demoner" - med i dagarna släpps Dan Browns uppföljare till "Da Vinci-koden", "Den förlorade symbolen". Det som är mest intressant med denna bok är allt hemlighetsmakeri bakom - fast det visste vi redan innan att det är ett bra sätt att öka försäljningen.
Nu var det inte just Dan Brown som överraskade mig i denna artikel, utan skribenten bakom - Lina Thorén - och framför allt Aftonbladet själva. Vid upprepade tillfällen i artikeln stavar Lina "recension" som RESCENTION. Det är humor i sig, men vad som är ännu roligare är att min kommentar om detta blir borttagen, med motiveringen att det strider mot Aftonbladets medlemsregeler:
> Hej, vi har tagit bort en av dina artikelkommentarer:
>
> , Finns det ingen som korrekturläser artiklarna som 80-talisterna skriver för Aftonbladet? Bara en 80-talist skulle skriva "resention" (dessutom flera gånger) utan att märka att något är fel.
>
> Kommentaren bryter mot en eller flera av Aftonbladets medlemsregler.
>
> Hälsningar
>
> Aftonbladet Snack
Strider det mot Aftonbladets medlemsregler att påpeka att skribenten i fråga har uppenbara problem med stavningen?
Det roligaste av allt är att jag inte ens upptäckte först att det är ett dubbelfel i hennes RECSENTION. Men det gör det dubbelt så roligt.
Nu var det inte just Dan Brown som överraskade mig i denna artikel, utan skribenten bakom - Lina Thorén - och framför allt Aftonbladet själva. Vid upprepade tillfällen i artikeln stavar Lina "recension" som RESCENTION. Det är humor i sig, men vad som är ännu roligare är att min kommentar om detta blir borttagen, med motiveringen att det strider mot Aftonbladets medlemsregeler:
> Hej, vi har tagit bort en av dina artikelkommentarer:
>
> , Finns det ingen som korrekturläser artiklarna som 80-talisterna skriver för Aftonbladet? Bara en 80-talist skulle skriva "resention" (dessutom flera gånger) utan att märka att något är fel.
>
> Kommentaren bryter mot en eller flera av Aftonbladets medlemsregler.
>
> Hälsningar
>
> Aftonbladet Snack
Strider det mot Aftonbladets medlemsregler att påpeka att skribenten i fråga har uppenbara problem med stavningen?
Det roligaste av allt är att jag inte ens upptäckte först att det är ett dubbelfel i hennes RECSENTION. Men det gör det dubbelt så roligt.
Varför skulle Sverige dalta med terrormisstänkta?
En en artikel idag konstaterar Oisín Cantwell (coolt namn förresten) att de tre terrormisstänkta personerna med svenska pass som sitter häktade i Pakistan får klara sig på egen hand nu - utan UD:s hjälp.
Ja? Den mest befogade frågan är väl varför vi skulle hjälpa dem? Det är nämligen ytterst få (ja, det är väl Jan Guillou i så fall) som tror på att dessa personer har en tendens att vara på fel plats vid fel tillfälle upprepade gånger med oskyldigt uppsåt.
Snarare är det så att jag förväntar mig att ingenting blir gjort för dessa tre från svenskt håll. Jag förväntar mig att inte ett finger blir lyft för att hjälpa dem.
Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag erkänner mig stolt över regeringen som inte daltar med ondska. För det är just det terrorism är: ren ondska.
Ja? Den mest befogade frågan är väl varför vi skulle hjälpa dem? Det är nämligen ytterst få (ja, det är väl Jan Guillou i så fall) som tror på att dessa personer har en tendens att vara på fel plats vid fel tillfälle upprepade gånger med oskyldigt uppsåt.
Snarare är det så att jag förväntar mig att ingenting blir gjort för dessa tre från svenskt håll. Jag förväntar mig att inte ett finger blir lyft för att hjälpa dem.
Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag erkänner mig stolt över regeringen som inte daltar med ondska. För det är just det terrorism är: ren ondska.
Skämmes, Försäkringskassan!
Personer med nedsatt empatisk förmåga (jodå, det finns ganska många av den sorten) brukar föraktfullt fnysa och säga att "graviditet är ingen sjukdom".
Förvisso är det helt rätt - det är ett välsignat tillstånd. Däremot kan en graviditet medföra vissa komplikationer hos en del kvinnor, medans andra enbart kan njuta av dessa fyrtio veckor. Varje graviditet är unik.
När man sjukskriver en gravid kvinna gör man det antingen för att kvinnan själv har det jobbigt i sitt havande och inte kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter eller att det föreligger risk för barnets hälsa och välbefinnande. Dessa sjukskrivningar är rekommenderade av läkare. Med akademisk utbildning.
Jag är ganska bekymrad över att jag ofta läser att Försäkringskassan känner att de står över läkares rekommendationer - trots att jag betvivlar att någon av dessa byråkrater har någon form av akademisk utbildning över huvud taget. Det är sällan denna yrkesgrupp har det. Istället brukar de i regel vara riktiga paragrafryttare utan varken empati eller medkänsla och ter sig helt oförstående till att det faktiskt finns en människa bakom varje fall.
Jag är mycket medveten om att det förekommer bidragsfusk. Men istället för att komma åt dessa blir det som vanligt oskyldiga som drabbas - de som är mest i behov av ersättningen.
Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att det är våra skattepengar som finansierar Försäkringskassan? Visst är det våra pengar som betalar Försäkringskassans anställdas löner?
Då borde vi rimligtvis kunna kräva att de dels betalar ut ersättningar i tid (för det verkar vara omöjligt), dels gör korrekta bedömningar.
Det kan nämligen inte vara så svårt - det är ingen arbetsuppgift som kräver en kärnfysikers intelligens.
Jag har fått nog av artiklar som denna nu. Mona Sahlin som är så pigg på att dra sina egna partikamrater i örat, kanske ska ägna sig åt de verkliga problemen i landet? Problem som faktiskt berör en stor del av befolkningen. Skulle någon politiker slå näven i bordet kanske vi skulle kunna börja ta dem på allvar.
Det är val om ett år. Tänk på det ni som vill ha våra röster och ägna er åt väsentligheter istället för sandlådekonflikter.
Förvisso är det helt rätt - det är ett välsignat tillstånd. Däremot kan en graviditet medföra vissa komplikationer hos en del kvinnor, medans andra enbart kan njuta av dessa fyrtio veckor. Varje graviditet är unik.
När man sjukskriver en gravid kvinna gör man det antingen för att kvinnan själv har det jobbigt i sitt havande och inte kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter eller att det föreligger risk för barnets hälsa och välbefinnande. Dessa sjukskrivningar är rekommenderade av läkare. Med akademisk utbildning.
Jag är ganska bekymrad över att jag ofta läser att Försäkringskassan känner att de står över läkares rekommendationer - trots att jag betvivlar att någon av dessa byråkrater har någon form av akademisk utbildning över huvud taget. Det är sällan denna yrkesgrupp har det. Istället brukar de i regel vara riktiga paragrafryttare utan varken empati eller medkänsla och ter sig helt oförstående till att det faktiskt finns en människa bakom varje fall.
Jag är mycket medveten om att det förekommer bidragsfusk. Men istället för att komma åt dessa blir det som vanligt oskyldiga som drabbas - de som är mest i behov av ersättningen.
Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att det är våra skattepengar som finansierar Försäkringskassan? Visst är det våra pengar som betalar Försäkringskassans anställdas löner?
Då borde vi rimligtvis kunna kräva att de dels betalar ut ersättningar i tid (för det verkar vara omöjligt), dels gör korrekta bedömningar.
Det kan nämligen inte vara så svårt - det är ingen arbetsuppgift som kräver en kärnfysikers intelligens.
Jag har fått nog av artiklar som denna nu. Mona Sahlin som är så pigg på att dra sina egna partikamrater i örat, kanske ska ägna sig åt de verkliga problemen i landet? Problem som faktiskt berör en stor del av befolkningen. Skulle någon politiker slå näven i bordet kanske vi skulle kunna börja ta dem på allvar.
Det är val om ett år. Tänk på det ni som vill ha våra röster och ägna er åt väsentligheter istället för sandlådekonflikter.
Don´t you dare röra min latte!
För ett par månader sedan blev det ett vansinnigt rabalder då en försöksutskriven "forskare" hävdade att man kunde bli fet av frukt. Mycket riktigt - det kan man bli. Om man äter för mycket av det. Ungefär 28 bananer per dag behöver man äta per dag för att det ska förvandlas till bilringar kring magen.
Jag tror att det i och för sig skulle få en motsatt effekt om jag försökte att få i mig 28 bananer per dag. Jag skulle bli anorektiskt smal, eftersom jag förmodligen skulle kräkas efter den fjärde.
Nu är det den älskade latten som är i stridslinjen. En vanlig caffelatte består av just det - kaffe och mjölk. Det är faktiskt inte så att det uppstår någon kemisk reaktion när man blandar dessa två vätskor som gör att kalorierna blir fler. En vanlig latte utan socker kan inte innehålla skrämmande mycket kalorier.
Det är när man tillsätter smaksirap som problemet uppstår. Väldigt gott förvisso, men varken bra för vikt eller tänder.
Jag fortsätter att dricka kaffe med varm mjölk med gott samvete. När jag tillagar denna ljuvliga dryck hemma använder jag dessutom minimjölk som bokstavligt talat är som färgat vatten.
Upp i vikt går man av en kombination av att man äter för mycket och inte rör på sig.
Skippa läsk med socker istället för latten. Skål!
Jag tror att det i och för sig skulle få en motsatt effekt om jag försökte att få i mig 28 bananer per dag. Jag skulle bli anorektiskt smal, eftersom jag förmodligen skulle kräkas efter den fjärde.
Nu är det den älskade latten som är i stridslinjen. En vanlig caffelatte består av just det - kaffe och mjölk. Det är faktiskt inte så att det uppstår någon kemisk reaktion när man blandar dessa två vätskor som gör att kalorierna blir fler. En vanlig latte utan socker kan inte innehålla skrämmande mycket kalorier.
Det är när man tillsätter smaksirap som problemet uppstår. Väldigt gott förvisso, men varken bra för vikt eller tänder.
Jag fortsätter att dricka kaffe med varm mjölk med gott samvete. När jag tillagar denna ljuvliga dryck hemma använder jag dessutom minimjölk som bokstavligt talat är som färgat vatten.
Upp i vikt går man av en kombination av att man äter för mycket och inte rör på sig.
Skippa läsk med socker istället för latten. Skål!
Sluta dalta med ondskan!
Jag har sett på nyhetssändningarna idag där man gång på gång spelat upp sekvenserna då de två planen flyger rakt in i World Trade Center. Jag reagerar fortfarande likadant som jag gjorde för åtta år sedan - jag mår illa, jag blir förtvivlad, jag känner avsky och ilska, jag känner mig kränkt.
Känslorna blir inte lindrigare med åren.
Det som dock gör mig mest illamående idag - och som faktiskt gör att jag skäms - är att vi för närvarande har TRE personer med svenska pass häktade i Pakistan, misstänkta för samröre med den terrororganisation som låg bakom de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001.
Av hänsyn och respekt för de omkomna den dagen vägrar jag att sätta ut namnen på varken terrormisstänkta eller terrornätverk - jag vill inte smutsa ner min blogg.
Jag mår illa för att jag har finansierat försvaret för den person som satt fängslad på Guantanamobasen i 930 dagar och nu återigen är misstänkt för samröre med terrorister. Jag skäms över den naiva attityden mina landsmän har till Guantanamolägret - att alla som satt fängslade där var oskyldiga lamm, offer för den amerikanska paranojan.
Terrorister står lägre i näringskedjan än fästingar. Jag förväntar mig att svenska myndigheter inte lyfter ett finger för att hjälpa de tre häktade - trots att de har svenska pass.
Att försvara terrorister är ett brott mot mänskligheten. Terrordåd är ren ondska.
Nu får det fanimej vara nog med daltandet.
Källa: Svd, AB
Känslorna blir inte lindrigare med åren.
Det som dock gör mig mest illamående idag - och som faktiskt gör att jag skäms - är att vi för närvarande har TRE personer med svenska pass häktade i Pakistan, misstänkta för samröre med den terrororganisation som låg bakom de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001.
Av hänsyn och respekt för de omkomna den dagen vägrar jag att sätta ut namnen på varken terrormisstänkta eller terrornätverk - jag vill inte smutsa ner min blogg.
Jag mår illa för att jag har finansierat försvaret för den person som satt fängslad på Guantanamobasen i 930 dagar och nu återigen är misstänkt för samröre med terrorister. Jag skäms över den naiva attityden mina landsmän har till Guantanamolägret - att alla som satt fängslade där var oskyldiga lamm, offer för den amerikanska paranojan.
Terrorister står lägre i näringskedjan än fästingar. Jag förväntar mig att svenska myndigheter inte lyfter ett finger för att hjälpa de tre häktade - trots att de har svenska pass.
Att försvara terrorister är ett brott mot mänskligheten. Terrordåd är ren ondska.
Nu får det fanimej vara nog med daltandet.
Källa: Svd, AB
Jag vägrar att glömma
Jag bär alltid svart den 11 september. Har jag möjlighet går jag in i en kyrka och tänder ljus till minnet av offren för de fruktansvärda terrorattackerna för åtta år sedan. Jag vägrar att glömma.
Vad många svenskar inte förstår är att detta inte var enbart en attack mot USA - det var en attack mot hela västvärlden. Terrordåden var kräkens sätt att visa vilken avsky de har mot vårt sätt att leva. Det var lika mycket riktat mot Sverige och vårt levnadssätt. Vår moral. Våra åsikter. Vår frihet.
Att glömma vore ett hån mot de människor som fick sätta livet till den dagen. Att glömma vore att avsäga sig sin mänsklighet. Att glömma vore oförlåtligt.
Vi minns. We stand united.
Hjärnsläpp hos Världsnaturfonden?
Går det att jämföra antalet omkomna i en naturkatastrof med antalet omkomna i ett illasinnat terrordåd?
Självklart inte. Det är helt befängt över huvud taget att försöka bräcka otäcka händelser med varandra. Varje människoliv är ovärderligt.
Nu har Världsnaturfonden hamnat i klistret något överjävligt med en annons som väcker rent äckel hos mig. Jag vägrar att publicera bilden på min blogg, men klicka HÄR för att komma till artikeln.
Vad försöker de säga? Att människor som får sätta livet till i terrorattacker inte har samma värde som de människor som dör i en naturkatastrof? Att det är skillnad på folk och folk?
Världsnaturfonden kan - trots att de försöker "rätta till" sitt lilla misstag - leta efter andra donatorer än mig. Jag kommer aldrig mer att ge en krona till denna organisation.
De slantarna jag redan har donerat i hopp om att det skulle gå till någonting bra, önskar jag härmed tillfaller anhöriga till offren i de vansinniga, hemska och omänskliga terrordåden den 11 september 2001.
JAG UPPMANAR ALLA SOM DONERAT PENGAR TILL VÄRLDSNATURFONDEN UNDER ÅREN ATT KRÄVA EXAKT SAMMA SAK AV DEM!
Självklart inte. Det är helt befängt över huvud taget att försöka bräcka otäcka händelser med varandra. Varje människoliv är ovärderligt.
Nu har Världsnaturfonden hamnat i klistret något överjävligt med en annons som väcker rent äckel hos mig. Jag vägrar att publicera bilden på min blogg, men klicka HÄR för att komma till artikeln.
Vad försöker de säga? Att människor som får sätta livet till i terrorattacker inte har samma värde som de människor som dör i en naturkatastrof? Att det är skillnad på folk och folk?
Världsnaturfonden kan - trots att de försöker "rätta till" sitt lilla misstag - leta efter andra donatorer än mig. Jag kommer aldrig mer att ge en krona till denna organisation.
De slantarna jag redan har donerat i hopp om att det skulle gå till någonting bra, önskar jag härmed tillfaller anhöriga till offren i de vansinniga, hemska och omänskliga terrordåden den 11 september 2001.
JAG UPPMANAR ALLA SOM DONERAT PENGAR TILL VÄRLDSNATURFONDEN UNDER ÅREN ATT KRÄVA EXAKT SAMMA SAK AV DEM!
Tips till Amnings-Ragnar
Är det ingen snäll människa som kan informera den arma kraken Ragnar - mannen som vill amma - att man får hängiga och slappa bröst efter en amningsperiod? Varför vill en man ha det? Klagar inte männen tillräckligt på att kvinnor får det efter graviditeter, amning och med åldern?
Nu kanske inte det är just amningen i sig som är lilla Ragnars verkliga problem. Det krävs inte en akademisk utbildning för att räkna ut det, men har han inga vänner som talar om för honom att han kanske framställer sig själv i ett något osmickrande sken?
Kanske en annan hobby vore att föredra? Varför inte börja samla frimärken, lösa korsord, lära sig spela schack eller ta någon trevlig kvällskurs i målning?
Annars är ju risken stor att han kommer att kallas för Amnings-Ragnar tills han dör. Dubbelnegation, liksom.
Nu kanske inte det är just amningen i sig som är lilla Ragnars verkliga problem. Det krävs inte en akademisk utbildning för att räkna ut det, men har han inga vänner som talar om för honom att han kanske framställer sig själv i ett något osmickrande sken?
Kanske en annan hobby vore att föredra? Varför inte börja samla frimärken, lösa korsord, lära sig spela schack eller ta någon trevlig kvällskurs i målning?
Annars är ju risken stor att han kommer att kallas för Amnings-Ragnar tills han dör. Dubbelnegation, liksom.
Gjorde Gud en miss i skapelsen?
Som troende och kristen får jag ibland rycka in och försvara Gud fader själv när hemskheter inträffar med att han skapade människan med en fri vilja. Vi gör våra egna val och vi väljer våra handlingar själva.
Inte sällan undrar jag om just detta beslut av Gud var så genomtänkt. Eller blev det helt enkelt en allvarlig defekt på människan vid dess skapelse?
Bakom de flesta onda handlingar ligger "den mänskliga faktorn". Vi blir överösta av nyheter av den karaktären att vi seriöst ifrågasätter våra medmänniskor varje dag.
En pappa som håller sin egen dotter som sexslav i en källare i 24 år och får sju barn med henne. En kidnappning där en ung flicka blir sexslav till en pedofil i ett skjul på en bakgård och föder honom två döttrar - vad dessa två flickor har fått vara med om vågar man inte ens spekulera i. En 86-årig man blir rånad i sitt hem och får tänderna utsparkade. Och just denna händelse inträffade i vårt eget land.
Ondska blir mer påtagligt när det inträffar i ens närhet. När det geografiskt sker långt bort som på andra sidan Atlanten eller i ett land i Mellaneuropa tycker man förvisso att det är lika otäckt, men man kan ändå skydda sig med en naiv inställning om att "det händer inte här".
Självklart sker det en massa otäcka saker även i Sverige orsakade av människan. Det finns föräldrar även i det här landet som inte borde ha fått den gåvan att få barn att ansvara för.
Är det någon som minns lille Bobby, som för ett par år sedan torterades till döds av sin styvfar där Bobbys mamma - av kött och blod - var medhjälpare? Det hände här. I vårt land.
Vi glömmer fort. Det är en försvarsmekanism. Vi väljer att glömma.
Så länge vi inte är likgiltiga inför ondskan och har vett att skämmas över andras beteenden så finns det ett litet hopp kvar för mänsligheten.
Jag undrar om föräldrarna till de kräk som rånade och sparkade ut tänderna på den försvarslöse 86-årige mannen skäms över sina barn idag. Och en del av mig önskar tyvärr att de själv råkar ut för exakt samma sak.
Inte sällan undrar jag om just detta beslut av Gud var så genomtänkt. Eller blev det helt enkelt en allvarlig defekt på människan vid dess skapelse?
Bakom de flesta onda handlingar ligger "den mänskliga faktorn". Vi blir överösta av nyheter av den karaktären att vi seriöst ifrågasätter våra medmänniskor varje dag.
En pappa som håller sin egen dotter som sexslav i en källare i 24 år och får sju barn med henne. En kidnappning där en ung flicka blir sexslav till en pedofil i ett skjul på en bakgård och föder honom två döttrar - vad dessa två flickor har fått vara med om vågar man inte ens spekulera i. En 86-årig man blir rånad i sitt hem och får tänderna utsparkade. Och just denna händelse inträffade i vårt eget land.
Ondska blir mer påtagligt när det inträffar i ens närhet. När det geografiskt sker långt bort som på andra sidan Atlanten eller i ett land i Mellaneuropa tycker man förvisso att det är lika otäckt, men man kan ändå skydda sig med en naiv inställning om att "det händer inte här".
Självklart sker det en massa otäcka saker även i Sverige orsakade av människan. Det finns föräldrar även i det här landet som inte borde ha fått den gåvan att få barn att ansvara för.
Är det någon som minns lille Bobby, som för ett par år sedan torterades till döds av sin styvfar där Bobbys mamma - av kött och blod - var medhjälpare? Det hände här. I vårt land.
Vi glömmer fort. Det är en försvarsmekanism. Vi väljer att glömma.
Så länge vi inte är likgiltiga inför ondskan och har vett att skämmas över andras beteenden så finns det ett litet hopp kvar för mänsligheten.
Jag undrar om föräldrarna till de kräk som rånade och sparkade ut tänderna på den försvarslöse 86-årige mannen skäms över sina barn idag. Och en del av mig önskar tyvärr att de själv råkar ut för exakt samma sak.
Reflektion efter "Kristallen"
Aftonbladet har en tv-recensent som heter Jan-Olov Andersson som har recenserat tv-program sedan tv-program började att sändas. Har man varit med så länge så är man automatiskt trogen SVT. Andersson är till och med så lojal mot public service att han sågar alla andra tv-program som går i konkurerande kommersiella kanaler bara för att. På pin tji. Oavsett om de är sevärda eller inte. En film kan bara inte ses med reklamavbrott.
För att summera Andersson kan jag säga att han och jag aldrig är överrens. Men jag har alltid hävdat att just det här med public service, tv-licens och kommersiell tv med reklam är en politisk fråga. Och Anderssons politiska tillhörighet är inte svår att gissa.
Igår kväll hade jag tvpris-galan "Kristallen" på lite i bakgrunden. Den går runt de svenska kanalerna som en trofé för att alla ska få vara med att dela kakan. I år var det SVT´s tur att hålla i arrangemanget.
Det var en sån där tillställning som blir så krystad att man vrider på sig lite genant för man skäms å andras vägnar. Stelt och tillgjort. Till och med min stora idol Camilla Läckberg fick mig att bli röd om kinderna igår av medskam. Samtliga medverkande var en ren katastrof.
Det enda undantaget var den underbara Linda Hammar som är spontan, naturlig och charmig. En riktig glädjespridande solstråle (men å andra sidan visas inte hennes program på SVT heller).
När jag satt på betryggande avstånd i köket och hörde svagt ljuden från vardagsrummet där tvn stod på, slog det mig: Den enda som möjligtvis skulle kunna försvara denna hysteriskt dåliga tillställning är Jan-Olov Andersson.
Mycket riktigt. Jag köpte med mig ett exemplar av AB idag när jag skulle iväg på bio (det är ju lördag då den förträffliga krönikan av Alex Schulman publiceras). Jan-Olov Andersson stod för recensionen av gårdagens tv-utbud. Jag citerar: Lättsam gala blev den bästa hittills.
Han måste driva med hela den svenska befolkningen! Den var inte lättsam. Den var bara pinsam. Men bara för att den gick på SVT får den automatiskt bra kritik. Andersson hyllade till och med Mia & Klara! En "humorduo" som får "Helgmålsringningen" att framstå som roliga timmen.
Han gav programledaren Richard Olsson (som igår kväll gjorde sitt livs värsta tv-framträdande) omdömet "rolig, vass och självironisk".
Hjälp!
Jag förstår varför Jan-Olov Andersson och Alex Schulman har legat i luven på varandra i flera år.
Lyteskomik på Expressen
En av de unga bloggerskor som själv framställer sig som något förståndsbegränsad i sin blogg, har fått oväntat uppbackning av Expressen. De visar hennes omtalade videobloggar på sin hemsida. Min absoluta "favorit" är den filmsnutt där hon ska recensera Jens Lapidus bok "Snabba cash" och inleder filmen med att säga "jag är nog för smart för att läsa böcker".
Att hon i samma andetag kallar författaren för Lap-ap-ap-i-duuuus, gör att man istället inser att hennes självsäkra påstående är allt annat än sant och blir förvånad över att hon kan läsa över huvud taget.
Syftet med att marknadsföra denna flickstackare på nätupplagan av en stor kvällstidning förstår jag inte riktigt. I mina ögon är detta lyteskomik. Normalbegåvade skrattar åt henne - inte med. Självklart är ansvariga på Expressen medvetna om detta.
Detta är inte bara kränkande för den unga bloggerskan själv (även om hon inte har förstånd nog att inse konsekvenserna). Det är även ett hån mot kvinnor generellt. Vi har kvinnor som kämpar för jämställdhet och rättvisa, men de som får uppmärksamheten i media är korkade tonåringar som tror att livet går ut på att shoppa.
Vilka signaler ger det?
Att hon i samma andetag kallar författaren för Lap-ap-ap-i-duuuus, gör att man istället inser att hennes självsäkra påstående är allt annat än sant och blir förvånad över att hon kan läsa över huvud taget.
Syftet med att marknadsföra denna flickstackare på nätupplagan av en stor kvällstidning förstår jag inte riktigt. I mina ögon är detta lyteskomik. Normalbegåvade skrattar åt henne - inte med. Självklart är ansvariga på Expressen medvetna om detta.
Detta är inte bara kränkande för den unga bloggerskan själv (även om hon inte har förstånd nog att inse konsekvenserna). Det är även ett hån mot kvinnor generellt. Vi har kvinnor som kämpar för jämställdhet och rättvisa, men de som får uppmärksamheten i media är korkade tonåringar som tror att livet går ut på att shoppa.
Vilka signaler ger det?
Reflektioner över morgonens nyhetsflöde
Jag vaknade halv sex imorse. Det första jag gör när jag vaknar är att jag kollar text-tv. Där möttes jag av nyheten att Aftonbladet blivit stämda på 58 miljoner kronor för den kontroversiella artikeln de publicerade för ett tag sedan. 58 miljoner!
Det är inte småpotatis direkt. Med stora kliv sprang jag till datorn för att läsa om detta.
Aftonbladets huvudnyhet vid denna tidpunkt var: "Läraren som är den nya Susan Boyle". Tidningen som nyss blivit stämnda på 58 miljoner kronor kommenterar en talangtävling. Som huvudnyhet. På fullaste allvar.
Jag slår på nyheterna på TV4. Deras huvudnyhet idag gällde inte det rekordhöga skadeståndskravet på 58 miljoner kronor, utan om att stödet för SD ökar. Som huvudnyhet.
Symptatierna för dem lär inte minska på grund av TV4´s propaganda för dem. All publicitet är bra publicitet.
Det var nyhetsflödet imorse.
Det gäller att prioritera.
Det är inte småpotatis direkt. Med stora kliv sprang jag till datorn för att läsa om detta.
Aftonbladets huvudnyhet vid denna tidpunkt var: "Läraren som är den nya Susan Boyle". Tidningen som nyss blivit stämnda på 58 miljoner kronor kommenterar en talangtävling. Som huvudnyhet. På fullaste allvar.
Jag slår på nyheterna på TV4. Deras huvudnyhet idag gällde inte det rekordhöga skadeståndskravet på 58 miljoner kronor, utan om att stödet för SD ökar. Som huvudnyhet.
Symptatierna för dem lär inte minska på grund av TV4´s propaganda för dem. All publicitet är bra publicitet.
Det var nyhetsflödet imorse.
Det gäller att prioritera.
Gör så här istället
Jag skulle aldrig någonsin få för mig att försvara rökning. Nej, tvärtom. Det är ett cancerframkallande beroende.
Däremot kan jag ibland känna att rökare får ta onödigt mycket på sitt ansvar. Nu senast kostar de enorma pengar på sin arbetsplats, för att de i genomsnitt ägnar en halvtimme av arbetsdagen till rökpauser.
En halvtimme i det här sammanhanget känns lite. Jag är nämligen väldigt intresserad av att få veta vad kostnaden blir per dag för de som ägnar timmar åt att nätsurfa på arbetstid. Förmodligen mer än vad rökarna kostar. I rena pengar alltså - än så länge finns det väl inga som helst rön om att nätsurfande är cancerframkallande. Beroendeframkallande möjligtvis.
Den saken som förbryllar mig mest i artikeln är ändå rätten till pauser. Är det inte kutym att ha fem minuters paus ifrån sitt arbete per timme?
Nu behöver man nödvändigtvis använda dessa fem minuter till att röka. Däremot borde man använda dessa fem minuter till att ta en nypa frisk luft och sträcka på benen. Det behöver inte vara någonting pretentiöst - bara att man lämnar sitt skrivbord en liten stund och rensar tankarna. Jag lovar att det gör underverk både för humöret och prestationen resten av dagen.
Efter ett tag kommer kanske era rökande kollegor att se vilka positiva resultat bensträckarna i frisk luft ger och följer erat exempel. Utan en cigarett då förstås.
A win/win situation.
Däremot kan jag ibland känna att rökare får ta onödigt mycket på sitt ansvar. Nu senast kostar de enorma pengar på sin arbetsplats, för att de i genomsnitt ägnar en halvtimme av arbetsdagen till rökpauser.
En halvtimme i det här sammanhanget känns lite. Jag är nämligen väldigt intresserad av att få veta vad kostnaden blir per dag för de som ägnar timmar åt att nätsurfa på arbetstid. Förmodligen mer än vad rökarna kostar. I rena pengar alltså - än så länge finns det väl inga som helst rön om att nätsurfande är cancerframkallande. Beroendeframkallande möjligtvis.
Den saken som förbryllar mig mest i artikeln är ändå rätten till pauser. Är det inte kutym att ha fem minuters paus ifrån sitt arbete per timme?
Nu behöver man nödvändigtvis använda dessa fem minuter till att röka. Däremot borde man använda dessa fem minuter till att ta en nypa frisk luft och sträcka på benen. Det behöver inte vara någonting pretentiöst - bara att man lämnar sitt skrivbord en liten stund och rensar tankarna. Jag lovar att det gör underverk både för humöret och prestationen resten av dagen.
Efter ett tag kommer kanske era rökande kollegor att se vilka positiva resultat bensträckarna i frisk luft ger och följer erat exempel. Utan en cigarett då förstås.
A win/win situation.
Persbrandt dödar tigrar
Vi svenskar är konflikträdda av naturen. Det är väldigt läskigt för oss att ta ställning till någonting över huvud taget. I synnerhet i "känsliga" frågor. Vi vill behålla vår "neutralitet", som naturligtvis bara är ett kamoflage för feghet.
Den enda gången svenskarna gått man ur huse för att protestera var när vi skulle gå med i EU och hotet kom att snuset skulle försvinna. Då jäklar blev det fart på Svensson.
Att det sedan ter sig patetiskt att vi kan kämpa för en cancer- och beroendeframkallande tobaksprodukt men inte för rättvisor i världen är en annan sak.
Det fanns åtminstone ett engagemang och det måste man ändå säga är ett framsteg.
Sedan finns det självklart riktiga eldsjälar i det här landet också. De som orkar och vågar säga ifrån. De som inte är rädda för varken konflikter eller ställningstagande. De som tar tag i de väsentliga frågorna - det som verkligen spelar roll. De som utrotar Den Svenska Tigern (för övrigt den enda utrotning av djur som jag stödjer).
Vi tar ibland vår unika rätt till yttrandefrihet för givet. Men det är inte så konstigt - vi vet ju ingenting annat. Och för oss är yttrandefriheten en självklarhet. Då faller det sig ganska naturligt att vi vill att samma sak ska gälla för andra.
Våra politiker är valda av oss genom demokratiska val att vara vår röst. Skrämmande ofta är denna röst en liten viskning. När tonläget istället ska vara markant och tydlig.
Mikael Persbrandt och ett rad andra offentliga personer uppmanar nu statsminister Fredrik Reinfeldt att agera starkare i frågan om yttrandefrihet i Iran.
Vem vågar säga "nej" till Persbrandt? Eller vill, för den delen?
Den enda gången svenskarna gått man ur huse för att protestera var när vi skulle gå med i EU och hotet kom att snuset skulle försvinna. Då jäklar blev det fart på Svensson.
Att det sedan ter sig patetiskt att vi kan kämpa för en cancer- och beroendeframkallande tobaksprodukt men inte för rättvisor i världen är en annan sak.
Det fanns åtminstone ett engagemang och det måste man ändå säga är ett framsteg.
Sedan finns det självklart riktiga eldsjälar i det här landet också. De som orkar och vågar säga ifrån. De som inte är rädda för varken konflikter eller ställningstagande. De som tar tag i de väsentliga frågorna - det som verkligen spelar roll. De som utrotar Den Svenska Tigern (för övrigt den enda utrotning av djur som jag stödjer).
Vi tar ibland vår unika rätt till yttrandefrihet för givet. Men det är inte så konstigt - vi vet ju ingenting annat. Och för oss är yttrandefriheten en självklarhet. Då faller det sig ganska naturligt att vi vill att samma sak ska gälla för andra.
Våra politiker är valda av oss genom demokratiska val att vara vår röst. Skrämmande ofta är denna röst en liten viskning. När tonläget istället ska vara markant och tydlig.
Mikael Persbrandt och ett rad andra offentliga personer uppmanar nu statsminister Fredrik Reinfeldt att agera starkare i frågan om yttrandefrihet i Iran.
Vem vågar säga "nej" till Persbrandt? Eller vill, för den delen?
