Redan idag - torsdag - kommer veckans Fredagspanel:
1. VEM VAR DIN BARNDOMSIDOL?
Mina första idoler var självklart ABBA. Uppskattar och älskar fortfarande deras musik. Sedan - i nioårsåldern - kom David Bowie in i mitt liv och där har han funnits sedan dess. Han är ännu idag min stora idol.
(Ovan en dokumentär om Ziggy Stardust-perioden från BBC)
2. HAR DU SAMLAT PÅ NÅGOT I DITT LIV?
Erfarenheter.
3. VAD GÖR DU EN LEDIG HELG?
Tar det lugnt! Tränar, träffar vänner, lagar mat. Slumpen har sett till att jag är ledig varenda helg i februari vilket är mycket ovanligt. Kanske blir det bio någon helg framöver?
4. VILKEN TYP AV PROGRAM SER DU HELST PÅ TV?
Sitcoms (mina favoriter just nu är "The big bang theory" och "Modern family"), matlagningsprogram och inredningsprogram.
5. ÄR DU EN MORGONMÄNNISKA?
Ja, det är jag faktiskt. Jag tycker inte om att sova länge på morgonen för då känns det som om mycket av dagen går förlorad. Jag är mer produktiv tidigt på dagen.
Jag har haft jourtjänstgöring idag. Utan utkall så jag fick tillbringa dagen hemma. Det är ganska skönt att ha sådana dagar ibland för man hinner med massor på hemmaplan (jag kan ju inte göra för stora utflykter ifall att jag blir utkallad på jobb).
Jag har hunnit med att diska, skura hela badrummet, recensera en del av de böcker som jag läste på semestern (det är fortfarande ett gäng kvar), börjat läsa en ny bok (Anne Holts senaste, "Död i skugga"), lagat mat och haft ansiktsmask nu på kvällen (var så illa tvungen - jag flagnar överallt).
Kanske till och med hinner med veckans Fredagspanel innan det är läggdags...
Det är inte direkt några sensationella bekännelser Pamela Des Barres kommer med i "Jag är med bandet" trots att undertexten antyder det. Och med handen på hjärtat får man nog mer intima detaljer om rockstjärnor serverade bara man öppnar en kvällstidning idag.
Men det är en söt liten berättelse från en helt annan tidsepok. Om den lilla naiva småstadstjejen som drömmer om pojkar, kommer till Hollywood med förhoppningen att bli känd (det här var långt innan dokusåporna gjorde entré), träffar en rad med rockstjärnor och får hjärtat krossat emellanåt.
Har man levt det liv som Pamela Des Barres har levt så skulle memoarerna kunna bli både spännande och underhållande. Men istället känner jag mig bara uttråkad och en smula blåst på konfekten. Hon maler egentligen bara på om samma saker med ett oavbrutet namndroppande.
Jag vet inte när den här boken gavs ut första gången (kanske väckte den uppmärksamhet då) men idag känns den bara förlegad, omodern och tråkig. Det finns så många bra rockbiografier skrivna men detta är inte en av dem.
Med på semestern följde journalisten Fredrik Strages bok "Fans" som länge legat i "ska läsa"-högen hemma. Den har ett år på nacken nu och jag hade föreställt mig den som en ganska rolig och lättsam underhållning - perfekt läsning på en semester med andra ord.
I själva verket skrämde den på vissa ställen vettet ur mig.
Strage inleder med ett ganska harmlöst kapitel om fans till Michael Jackson. Denna bok är skriven innan Jacksons död så här får vi istället följa fansens lojalitet under den period då han stod anklagad för övergrepp på barn (senare frikändes han på alla åtalspunkter).
Senare i boken får vi också läsa om en helt underbar svensk man vars största idoler är Lill-Babs och Elvis samt tonårsflickor som svärmar för en pojkgrupp. Ganska harmlös och söt beundran.
Men det är två historier som skrämmer mig fullkomligt. Dels den som handlar om Evert Taubes stalker, dels den om Agneta Fältskogs.
Den kvinna som förföljde Taube och hans familj under flera år och hade - minst sagt - en annan verklighetsuppfattning än vi andra (hon led av paranoid schizofreni). Hon tände eld på hans sommarhus och skrev till och med en bok ur "sin synvinkel" ("Sjösala brinner"). Efter Everts död fortsatte hon att förfölja sonen Sven-Bertil.
Man kan inte annat än att ifrågasätta svenska lagar efter att ha läst denna historia. Visserligen har väl lagarna om stalkning på pappret blivit strängare de senaste åren men jag häpnar ändå över att besatthet kan gå så långt utan att någon egentligen griper in på allvar.
Kapitlet om Agneta Fältskogs stalker skrämde mig också men av helt andra anledningar.
"Fans" är välskriven och läsvärd. Strage har verkligen lagt ner gediget arbete bakom boken, kapitlen är lagom långa och som läsare blir man aldrig uttråkad.
Och jag inser att mina tonårssvärmerier för rockstjärnor som jag senare i vuxen ålder såg tillbaka på som överdrivna faktiskt var helt normala i jämförelse.
I måndags kväll åt jag en middag som var så god att jag blev alldeles harmonisk i själen. Huvudrätt oxfilé med rockfordost och Creme Catalana till efterrätt.
Restaurangen jag åt på heter Grill El Asador och ligger i Playa del Inglés (adressen är Avda. de Tirajana Edif. IGUAZÚ, 24). Rekommenderas att besöka om man har vägarna förbi.
Det senaste dygnet har jag i stort sett bara sovit. Kom hem från Las Palmas i går morse efter en nattflygning. Självklart trött men ändå energiboostad av lite sol och fantastisk mat.
För dryga fem år sedan läste jag första boken i serien om Harry Hole - "Fladdermusmannen". Flera bekanta hade rekommenderat Jo Nesbö som en författare "man måste läsa".
Och det gjorde jag. Och blev fruktansvärt besviken.
Den storheten som alla talade om gick mig tydligen obemärkt förbi. Jag tyckte boken var illa skriven, osammanhängande, för lång, för tråkig, för klyschig. En alkolisterad polis i huvudrollen? Det är inte direkt nyskapande (visst vore det uppfriskande att någon gång få läsa om en polis som är nykterist?).
Nej, Nesbö och jag blev inte förälskade.
Jag har inte heller haft planer på att läsa fler böcker i serien om Hole. Men när jag ändå skulle iväg på semester och hade bok två liggandes hemma och samlade damm kunde jag lika gärna ge honom en chans till.
Jag är glad att jag gjorde det. Även om "Kackerlackorna" inte är fulländad som kriminalroman så är den betydligt mycket bättre än debuten.
Boken hade ett annat driv, en mer fokuserad berättarteknik och kändes mer genomtänkt. I "Kackerlackorna" åker Hole till Bangkok (han får verkligen se sig om i världen) för att utreda mordet på en norsk ambassadör (och brottas självklart med sin törst). På vissa ställen onödigt brutal och våldsam och slutet är en besvikelse men jag är ändå positivt överraskad. Mina bekanta har kanske en poäng när de lovar att böckerna blir bättre.
Jag är inte övertygad men så pass nyfiken att jag ska läsa även nästa bok i serien. Vi tar det steg för steg, jag och Nesbö.
Måhända var det omgivningen och situationen som gjorde att jag förälskade mig så enormt i Elizabeth Gilberts "Eat, pray, love". Trettiofem plusgrader på en harmonisk och exotisk plats kanske stärkte intrycket. Eller så hade jag kanske bara väldigt låga förhoppningar på den och överraskades av en oväntad förälskelse.
I vilket fall som helst blev jag alldeles förtrollad av texten och läste den med största möjliga njutning. Även om jag kanske inte kunde identifiera mig hundra procent i Elizabeths sökande efter inre harmoni så nickade jag igenkännande många gånger på hennes resa genom Italien, Indien och Indonesien. Kärleken till maten i Italien, lugnet i Indien och den främmande kulturen på Bali.
Vi får följa en rotlös och sökande Elizabeth som tar sin början i en infekterad skilsmässa som leder till en resa som man inte kan annat än avundas. Hur hon genom att lämna sin till synes fasta punkt i livet finner njutning, sinnesro och balans.
Jag blev glad av att läsa den här boken och jag tror faktiskt att jag så småningom kommer att läsa den igen. I perioder i livet behöver man fylla på sitt lager av positiv energi och det är exakt vad den här boken gör. Ett litet lyckopiller i bokform.
Sedan kan jag ju ifrågasätta varför man översätter en kort och konsist titel som "Eat, pray, love" till "Lyckan, kärleken och meningen med livet"? Kanske ansåg man att "be" är ett för laddat ord för den svenska publiken?
Fredagspanelen om imponerande idrottsmän och solbränna
Efter två veckors semesteruppehåll är nu Fredagspanelen tillbaka:
1. VEM ÄR SVERIGES FRÄMSTA IDROTTARE GENOM TIDERNA?
Foppa. Självklart. Men jag har alltid varit mycket imponerad av Ingemar Stenmark också.
2. HUR GÖR DU FÖR ATT UNDVIKA ATT BLI SJUK?
Äter bra mat och motionerar. Jag är välsignad med ett mycket bra immunförsvar så det är sällan jag blir sjuk. Nu innan jul hade jag den värsta sjukdomsperioden i hela mitt liv då jag var förkyld till och från i två månader. Det har aldrig hänt mig tidigare och jag vill inte vara med om det igen.
Jag tror också att man ska ägna livet åt det som gör en lycklig. Inte reta upp sig på skitsaker. Välja sina strider.
3. SOLEN ÄR SNART TILLBAKA - HAR DU BRÄNT DIG ORDENTLIGT NÅGON GÅNG?
Jag brände mig faktiskt lite på ryggen nu när jag var i Thailand. Det var den enda nackdelen med att resa själv - jag hade ingen som kunde hjälpa mig att smörja in ryggen med solskyddskräm. Men jag klippte sönder en platskasse till en lång remsa som jag använde resten av semestern för att smeta ut både solkräm och after sun på ryggen. Fungerade alldeles utmärkt.
Jag har med åren blivit väldigt duktig på att skydda mig när jag solar.
4. HUR GÖR DU BÄST FÖR ATT KOPPLA AV?
Tar ett väldoftande bad, läser en bok, stänger av mobilen.
5. HUR OFTA ÄTER DU HEMMALAGAD MAT?
Så ofta jag kan. Eftersom jag reser mycket i mitt jobb har jag ju inte alltid möjlighet att styra över maten själv (jag försöker dock alltid att undvika junkfood). Därför är det ännu viktigare för mig att jag äter bra och nyttig mat här jag är hemma.
Några timmar sen landande jag igår på Arlanda flygplats efter en tolv timmar lång flygning (jag är inte van att sitta stilla ombord så hela min kropp värkte). Och välkomnades av fjorton minusgrader.
Nu blev faktiskt inte den fysiska chocken så stor som jag hade förväntat mig. Men å andra sidan var det inte många sekunder jag behövde vistas i friska luften eftersom jag fick skjuts hem till porten. Jag kanske är av en annan uppfattning senare idag då jag måste åka tillbaka till Arlanda med buss för att hämta min uniformskavaj som varit på omvårdnad under tiden jag har varit borta.
Frukost idag: havregrynsgröt med blåbär. Banan-detox...
På förmiddagen igår fick jag ett sms att flygningen hem idag var beräknad att bli tre timmar sen.
Inte mig emot - det innebar att jag slapp att gå upp klockan fem och stressa.
Nu äter jag istället min frukost i lugn och ro i väntan på bussen till flygplatsen.
Det är min sista dag här i Ao Nang. I morgon bitti åker jag hem.
Dricker mitt morgonkaffe just nu. Sedan ska jag njuta ett par timmar vid poolen innan min dagliga 2-timmarsmassage.
En god middag ikväll och till sist packning.
Idag ska jag ge Jo Nesbø en chans till. Jag måste alltid läsa böcker i kronologisk ordning och för cirka fem år sedan läste jag den första i Harry Hole-serien.
Det var en riktig katastrof. Men nu är jag redo för ett försök till.
Det är ytterst sällan jag äter banan hemma. I nödfall kan jag ta en banan direkt efter träning men det händer inte ofta.
Min kropp är nog därför lite ovan vid frukten.
Här har jag fått i mig någon form av banan varje dag: färska (gärna de gulliga minivarianterna), i pannkakor eller shakes.
Med den påföljd att min mage gjort uppror! Ingen större fara egentligen - här kan man köpa botemedel för allt (observerade precis när jag var på närmsta Apotek att man kan köpa Zoloft receptfritt).
Dock hade jag ingen aning om att man kunde bli dålig i magen av bananer.
Det har varit lite molnigt till och från idag här i Ao Nang. Förvisso ändå över trettio grader varmt men jag har inte haft samma behov av att slänga mig i poolen lika ofta. Till min stora glädje.
Trots att jag är född i Fiskarnas tecken så är mitt förhållande till vatten komplicerat. Jag har en teori om att jag drunknade i ett tidigare liv och kan inte se undervattensbilder på tv utan att tappa andan.
För att göra en lång historia kort: jag drar mig för att bada (hemma i badkar med massa väldoftande skum är en helt annan sak).
Dagen till ära hade jag hela poolområdet för mig själv. Det kom inte någon annan på hela dagen och jag kände mig som en riktig primadonna!
Mitt enda sällskap var Elizabeth Gilbert (vars underbara bok jag snart är klar med).
Det blev nattning tidigt igår kväll. Efter en dag vid poolen följde två timmars oljemassage (en välsignelse för en torris som mig).
När jag sedan kom tillbaka till hotellrummet kände jag mig lite febrig och sömnig så jag bäddade ner mig i sängen och somnade nästan omedelbart. Självklart med den påföljden att jag vaknade klockan tre i natt och har varit pigg sedan dess.
Igår började jag läsa "Eat, pray, love". Den har legat hemma i "ska läsa"-högen ett tag nu och jag är så glad att jag tog med mig den på semestern - jag är helt förälskad i den trots att jag bara kommit halvvägs.
Folk har börjat vakna hemma nu samtidigt som jag äter en sen lunch. Många uppdateringar på Facebook vittnar om skrämmande kyla. Kollegor som befinner sig i Umeå just nu har minus 28 grader kallt.
Mellan Umeå och Ao Nang skiljer det alltså dryga 63 grader...
Om ni befinner er i Ao Nang någon gång så ska ni besöka The Forest Spa. Jag har testat många massageställen i Thailand under åren och måste säga att detta är bland det bästa. Och bland det billigaste. Två timmars thaimassage kostar runt 100 kronor (400 baht).
Man kan göra det mesta här. Förutom olika slags massage (helkropp, fötter, aromterapi, olja, Aloe Vera), kan man även få håret klippt, vaxning, manikyr, pedikyr och ansiktsbehandlingar.
Adressen är: 68 Moo 3 Nopparat Thara Road (två minuters gångväg från kungamonumentet, precis till vänster om det orangea hotellet The Small Hotel). De har även en hemsida:
Min lunch på dagarna består i stort sett av samma sak varje dag: nudelsoppa och frukt.
Ingen dyr historia. Och precis vad man får i sig när det är som varmast på dagen.
Senare idag (eller ikväll rättare sagt) ska jag gå ut och leta efter en ihopfällbar vass kniv (såg en variant härom dagen). Det finns nämligen vissa frukter vars skal man inte kommer igenom på annat sätt.
Vid poolen idag läste jag ut Fredrik Strages bok "Fans". Den har ett par år på nacken nu men den blev inte mindre intressant för det.
Jag ska skriva en mer utförlig recension av boken när jag kommer hem. För i ärlighetens namn så skrämmer de flesta "fans" som Strage skickligt skildrar vettet ur mig.
Det finns en del riktigt, riktigt läskiga människor omkring oss.
Läsvärd med otäck.
Här på hotellet har man gjort ett litet bibliotek där gäster från världens alla hörn har lämnat kvar böcker som kan glädja andra.
Än så länge har jag bidragit med en bok.
När man kommer från ett land där man inte får köpa sig en öl när man har uppnått myndig ålder (utan måste vänta i två år till) och där alkoholhaltiga drycker säljs i speciella affärer, häpnar man självklart när man befinner sig i ett land där man kan köpa en drink "to go".
De flesta svenskar som går förbi den här skylten stannar och fnissar generat.
Vart man än befinner sig i Thailand så finner man längs med vägarna mobila små pannkaksstånd.
Degen påminner ingenting om vår traditionella pannkakssmet utan är ett segt ark som kavlas ut och steks frasig i massor av olja.
Och så väljer man fyllning själv. Antingen en mer "matig" variant med tonfisk eller skinka eller den klassiska med banan, chokladsås och kondenserad mjölk. Ljuvligt god men innehåller nog hela dagens kaloribehov.
Dock är det något man måste prova på när man är här. Runt 40 baht kostar en pannkaka. Knappa tio kronor.
Man ska inte behöva tänka själv på semestern! Och det behöver jag inte heller.
Hotellet förser mig med en strandväska, sandaler och rena badlakan. Är det inte bra service om något?
Jag tog med mig ganska många pocketböcker hit till Krabi. En del av dem har legat på hög i mitt sovrum i ett par år i väntan på att bli lästa.
Första boken att bli utläst var Pamela Des Barres självbiografiska "Jag är med bandet". Med undertiteln "En groupies bekännelser".
Lättläst, stundtals underhållande, hysteriskt namndroppande, banalt språk och spretigt upplägg men några oväntade avslöjanden eller "bekännelser" bjöds det inte på.
Jag vet inte riktigt i vilken tidzon min kropp tror att den befinner sig i.
Försökte hålla mig vaken så länge jag kunde igår för att komma i fas men redan vid 19-tiden var jag tvungen att kasta in handduken. Visserligen fick jag sju sköna timmar sömn men följden blev att jag vaknade halv tre lokal tid. Pigg!
I förrgår fick jag lite väl mycket sol på ryggen (den enda nackdelen - än så länge - med att resa ensam är att man inte har någon som kan hjälpa till med att smörja in ryggen ordentligt). För att lindra svedan något testade jag Aloe Vera-massage.
Det svalkade riktigt bra och nu känns ryggen återställd igen.
Självklart tog jag även en timmes fotmassage. Mina fötter kommer att kännas som nya när jag kommer hem!
Ni ska veta att det inte är lätt att blogga härifrån! Alla andra sidor och appar fungerar problemfritt men inte blogg.se-appen.
Igår när jag loggade in kom jag dessutom in på någon annans blogg. Känns inte så där väldigt säkert.
Det är orsaken till varför en del inlägg ser lite märkliga ut.
Ni får - liksom jag - ha överseende.
Det enda jag hittills shoppat - förutom myggspray och min livsnödvändiga spegel - är en bikini (jag har varken tålamodet eller energin för att stå och pruta över krims-krams - det är jag klar med).
Men när jag såg en bikini med Stars and Stripes kunde jag bara inte låta bli att köpa den (förmodligen blev den väldigt dyr eftersom mitt tålamod tröt). Så nu kan jag ligga vid poolen och matcha temat hemma i mitt vardagsrum.
Eftersom jag inte fick en blund natten till igår, får jag ändå se det som en framgång att jag vaknade klockan tre i morse utan att kunna somna om (jösses, då är klockan 21:00 hemma - hur har jag vänt på dygnet egentligen?).
Ett par timmars sömn är ändå bättre än inga alls.
Fram till gryningen låg jag och läste och kollade på tv och nu har jag precis ätit frukost. Någonting som jag verkar vara ensam om att göra så här tidigt.
Vi har alla våra egenheter. Jag måste - bland annat - alltid ha mina ögonbryn noggrant ansade.
Redan vid ankomst insåg jag att belysningen i badrummet - samt placeringen av spegeln - inte skulle motsvara mina krav.
Så bland det första jag gjorde var att jaga reda på en liten makeup-spegel så jag kunde sitta på balkongen och utföra plockningen i dagsljus.
Jag hittade en spegel för barn i orange för futtiga tio kronor. Den matchar resten av hotellet som är en iögonfallande färgklick i staden.
Det blir en tidig kväll för mig eftersom jag ligger efter med sömnen. Men det medförde att jag testade massagestället som ligger närmast hotellet idag eftersom jag inte "orkade" gå några längre sträckor.
Och det var nog den bästa fotmassage jag någonsin fått! Jag rös till och med av välbehag. Dessutom var det stället billigare än de som ligger mitt i smeten (ett par minuters promenad härifrån).
Imorgon ska jag ta en två timmars helkroppsmassage. Det kostar 100 svenska kronor...
Enligt väderprognosen (både SMHI och klart.se) skulle Krabi få åska och regn på förmiddagen idag. Istället blev det den varmaste dagen hittills.
Jag hade hela poolområdet för mig själv i princip hela tiden. Och doppade mig faktiskt flera gånger (stolt badkruka).
Jag sov rekord-dåligt i natt. Faktum är att jag inte sov alls.
Vid fyratiden började jag dessutom att bli hungrig. Fick snällt vänta tills frukosten öppnade klockan sju. Men då fick jag å andra sidan nöjet att äta i sällskap med soluppgången.
Jag är inte i fas med tidsomställningen. Var vaken i 24 timmar och övertrött när jag kom fram till hotellet igår.
Till slut lyckades jag ta en liten tupplur innan jag gick iväg för att få lite massage på kvällen.
Nu på morgonen har jag hunnit med både en powerwalk och frukost. Ett par timmar vid poolen sedan står pedikyr på dagens agenda.
David Bowie fyller 66 år idag. Och dagen till ära tillkännager han - något överraskande - på sin hemsida att han släpper nytt album i mars. Han hade ju enligt rykterna "dragit sig tillbaka".
Men Bowie vore inte Bowie om han inte gjorde det man minst förväntade sig av honom.
STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! Och välkommen tillbaka.
När jag ändå var inne i stan idag så passade jag på att besöka en butik som jag inte varit inne i på ett par år: American classics (ligger precis vid ingången till NK´s bottenvåning när man kommer från Sergels torg). Just nu rear de ut helt fantastiska julpynt (tips till er som vill köpa till nästa jul redan nu).
Jag nöjde mig med att bara titta och inspireras. Sparar shoppingen tills jag kommer till New York (idag är det faktiskt bara 2 månader kvar till avresa).
Jag gillade verkligen den här byrån. Men jag stod och stirrade på prislappen väldigt länge. 26 950 kronor?!Men som en vän uttryckte det: man kan köpa en billig byrå på Blocket och måla om själv. Att hämta inspiration är tack och lov gratis!
Det blev till slut en ny resväska. Dock hittade jag ingen ljusrosa - det blev en i den mer sofistikerade färgen "aubergine" istället (butiksbeträdet på Åhléns informerade mig om att färgen hette så men beklagade att de inte hade den i sitt sortiment längre så jag fick köpa min på Accent).
Samsonite-väskor kostar en del men tro mig (jag har erfarenhet inom området): de är värda sitt pris. Så här ser den ut:
Det första jag packade ner var femton pocketböcker. Resten tar jag i morgon.
Jag hade min sista arbetsdag innan semestern igår. En kort liten Prag fram och tillbaka och slutade vid två, vilket gjorde att jag hann att lämna in min uniformskavaj för omsorg under tiden jag är borta och hämta ut lite baht.
Och det märks att jag är ledig. Försov mig till det spinningpass jag hade tänkt gå på nu på morgonen. Det får bli ett styrkepass istället innan finalen i JVM. Heja Småttiskronorna!
Det är lite att fixa med innan man ska iväg på semester. Jag har gjort listor på vad jag behöver göra innan, vad jag behöver ha med mig osv.
Det mesta på listorna har jag prickat av. Idag köpte jag till exempel solskyddskrämer.
Det enda jag egentligen saknar nu är en rejäl resväska. Till Thailand kanske jag inte behöver en så stor (tar ju bara med mig några bikini, sommarklänningar och pocketböcker) men när jag ska iväg till New York i mars så kommer jag att behöva en gigantisk rackare (där ska det shoppas massor!).
Jag såg en passande resväska på PUB för ett par månader sedan. En jättefin ljusrosa som nästan hade mitt namn på sig. Men när jag åkte in i mellandagarna för att köpa den så fanns den inte längre kvar. Letade även i Göteborg efter min ljusrosa väska men fann den ingenstans.
Har ni några tips vart jag kan finna en ljusrosa resväska (i Storstockholmsområdet)? Skriv gärna i kommentarsfältet.
Ni som läst min blogg - och ni som känner mig - vet hur oerhört störd jag varit över att bareMinerals svindyra makeupborstar fäller strån som en skabbsjuk räv. Mest störd blev jag över företagets bemötande när jag ville reklamera mina borstar då de - via sin Facebooksida - hävdade att jag skött borstarna fel (trots att jag påpekat att jag följt skötselråden till punkt och pricka).
Lyckligtvis är inte bareMinerals den enda kosmetikföretaget som finns och jag som kund sökte mig istället till andra företag för att spendera mina pengar och som förmodligen hade makeupborstar med bättre kvalitet (samt ett bättre kundbemötande).
På bästa Kicks i Sollentuna centrum (älskar personalen där!) fick jag rådet av en av tjejerna att testa Isadoras makeupborste. Den kostade en femtedel så mycket som bareMinerals motsvarande.
Och jag är så nöjd! Den fäller inte ett strå och den ger ett strålande resultat. Rekommenderas.
Detta blir min sista Fredagspanel innan semestern (åker på tisdag):
1. DET ÄR TV-GALORNAS TID NU. BERÄTTA OM ETT GALAMINNE!
Den enda svenska gala jag kan se utan att vrida mig av obehag i soffan är QX-galan. Den är alltid otroligt proffsig, rolig och sevärd (för att inte tala om minnesvärda). Till skillnad mot Idrottsgalan, Fotbollsgalan och Guldbaggegalan som alltid är överdrivet krystade.
2. HUR OFTA HAR DU SNÖBOLLSKRIG NU FÖR TIDEN?
Aldrig! Jösses, så primitivt.
3. ÄR DU EN SÅDAN PERSON SOM HAR ÅNGEST EFTER ALL JULMAT?
Nej, absolut inte! Jag tycker man ska unna sig lite god mat under julhelgen och njuta av den utan att få dåligt samvete. Däremot är jag lite ledsen över att jag inte har kunnat träna som jag vill den senaste månaden på grund av en ovanligt seg förkylning. Men nu verkar det som den håller på att ge med sig (har kunnat träna både igår och idag utan problem).
4. HUR BRA SKIDÅKARE ÄR DU?
Förmodligen katastrofalt dålig. Jag tror inte att jag har stått på ett par skidor sedan jag var tio år och min förhoppning är att jag aldrig behöver göra det igen heller.
5. VEM ÄR DEN KÄNDASTE PERSONEN DU TRÄFFAT?
Jag träffar ganska många kända människor i mitt jobb. Som regel kan jag säga så här: människor som är kända av en anledning - till exempel skådespelare, politiker, musiker eller författare - är oftast mycket ödmjuka och trevliga.
Människor som däremot är kända för att de har ett sjukligt bekräftelsebehov - som de som deltar i dokusåpor - saknar ofta social kompetens och hyfs (kanske inte så förvånande).
Hemma igen efter en mycket trevlig nyårshelg i Göteborg. I tjänst visserligen men jag och kollegorna kunde ändå äta en fullkomligt fantastisk nyårsmiddag på restaurangen "Hos Pelle". Ett ställe som verkligen rekommenderas för er som bor i området eller om ni är på besök i staden.
När jag landade på Arlanda sent i går kväll möttes jag av plusgrader och barmark. Uppskattat - jag är obeskrivligt less på snön nu.
Nu har jag två dagar ledigt, på fredag har jag en pytteliten jourtjänstgöring och sedan är det dags för tre veckors semester.
2013 kommer att bli ett bra år - jag har många roliga saker att se fram emot.
Ikväll ska jag trängas med nyårslöftena på gymmet!
Restaurang Hos Pelle.
Vid 12-slaget tog vi oss torget utanför Clarion Post (Skandinaviens coolaste hotell!) för att se fyrverkerierna. Vi gick in i receptionen för att beundra granarna i taket.
En underbar godisbutik ligger på Östra Hamngatan: 4-gott. Enormt utbud men vansinnigt trångt.
