Maria L

Klockan sex i morse somnade jag. Klockan sex! Det är den tiden då jag vanligtvis brukar gå upp (om jag inte jobbar väldigt tidigt och måste gå upp mitt i natten).
Det är precis som om min kropp redan tagit semester. Men jag har fem dagar kvar att jobba, varav en är ikväll. Ganska lång dag dessutom så jag hade behövt mer än fem timmars sömn.

En sväng till gymmet hade jag också hoppats på att hinna med.

Vi får höras i morgon, kära vänner, eftersom jag måste stressa iväg snart.

Den här Dr Drew - kan han vara den mest mediakåta personen i universium at this moment? (AB)

Termometern visade på 27,4 grader i skuggan i förorten idag. Ni vet en sådan dag då man helst av allt vill ligga nära vattnet och bara njuta.
Det fanns tyvärr inte tid med sådant för min del. Trött och osminkad (stora solglasögon fick dölja de mörka partierna under ögonen) satte jag mig på pendeltåget och åkte till Sollentuna för att köpa nylonstrumpbyxor. Tack och lov var det lugnt och folktomt där idag. Hade inte alls energin att stångas med andra.

Tog en sväng in på Kicks också. Köpte lite saker som definitivt kommer att komma till användning på semestern.


"Återhämtning" kallas det för.

Det är i Sigtunaskogarna det blå guldet finns. Mamma ligger på plus som plockade allt detta till mig.

Nylonstrumpbyxor. Mannen som uppfann dessa hatade kvinnor. De är dyra, obekväma, svåra att sätta på sig.

Jag måste köpa ytterligare några par idag. Trodde jag skulle slippa göra det innan semestern men upptäckte till min fasa när jag gjorde mig i ordning för jobbet i går att jag tog det sista paret.

När jag kommer tillbaka från semestern ska jag börja bära byxor på jobbet (jag har cirka två kilo kvar innan jag kommer i dem). Orkar inte längre gå omkring och oroa mig för att en maska ska gå, vill inte längre lägga ut den svidande kostnaden varje månad.

Visst är det fantastiskt att vi fick en man att gå på månen 1969 men att vi fortfarande inte har kunnat skapa ett par nylonstrumpbyxor som håller?

Man kan sova länge, äta en god frukost, se på simtävlingarna på tv, läsa en bok, gå och träna, fika med någon bekant.

Eller så kan man samla ihop sina sista krafter och jobba extra.

För mig blir det en tur/retur Rom i eftermiddag.

Trettio år sedan idag:



Ett stort grattis till mina vänner Mattias och Hanne som också firar sin bröllopsdag idag!

Det höga antalet tjänstgöringstimmar de senaste veckorna gjorde att jag idag fick vara hemma och sova, baka, sova, läsa en halv deckare, sova och köra ett efterlängtat spinningpass.
Innan det är dags för "The Killing" (bra serie, inte sant?) och lite sova igen så passar jag på att göra veckans Fredagspanel.

1. HUR MÅNGA NÄRA VÄNNER HAR DU?

Inte alls många eftersom jag rensade skoningslöst i bekantskapskretsen för ett par år sedan. Ett jobbigt steg att ta men efteråt kändes det befriande och det var rätt val att göra.
Jag är medveten om att jag har svårt för att lita på människor - andra kvinnor i synnerhet eftersom de har en tendens att läcka som såll. Förtroenden ger jag bara till mina killkompisar numera. Om ens dem.

2. HUR REAGERAR DU PÅ KOMPLIMANGER?

Beror på hur äkta de är. Ytliga komplimanger går mig förbi. Men de där oväntade och ärliga gör mig oerhört glad.
De värmer i hjärtat. Över lag tror jag att vi behöver bli bättre på att berömma andra människor runt omkring oss istället för att fokusera så jädra mycket på vad "andra" har för fel och brister.

3. MINNS DU DIN FÖRSTA KÄRLEK?

Nej, men de största kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

4. VAD ÄR DET "SVENNIGASTE" DU ÄGNAR DIG ÅT?

Åker pendeltåg. Om än motvilligt.

5. ÄR DU BRA PÅ ATT VARA ENSAM?

Mycket bra! Jag måste verkligen få egentid. Jag kan bli stressad över kraven att man måste umgås och ha varje ledig stund uppbokad med någon annan. Mitt behov av att få vara ensam emellanåt kanske beror på att jag har ett jobb där man är väldigt social. Då behövs tystnaden när man är ledig.
Jag tror de flesta skulle behöva öva sig på att kunna vara ensamma.

Många passagerare lämnar kvar lästa skvallerblaskor ombord vilket gör att jag a) är mer uppdaterad i skvaller än vad jag anser vara sunt b) hittar många nya recept att testa.
I ett nummer av Svensk Damtidning hittade jag receptet på Kladdkaka med tryffel. Betoningen ligger på kladd. Jag testade att göra denna i förmiddags.

INGREDIENSER:

200 gram smör/margarin
3 dl strösocker
1,5 msk vaniljsocker
1,5 dl kakao
3 ägg
2 dl vetemjöl

tryffel:

100 gram mörk choklad
1 dl grädde

hackade nötter på toppen om man vill

GÖR SÅ HÄR:

Smält smöret och rör ner socker, vaniljsocker och kakao. Tag smeten från värmen och rör ner ett ägg i taget. Blanda ner vetemjöl.
Grädda i en ugnsform med löstagbar botten (jag valde en fyrkantig idag) i 15 minuter på 175 grader.

Värm grädden och chokladen och bred den över kakan. Strö över nötter om det önskas. Skär sedan upp i små bitar.

Sommarens intentiva arbetsbelastning har satt sina spår:

1. Ömma fötter

Mina fötter att så pass svullna nu att jag känner mig som en av Askungens styvsystrar när jag ska stoppa i dem i mina skor.

2. Inga naglar

Såriga nagelband, skivade naglar - hårt arbetande hantverkare har snyggare händer än mig i nuläget.

3. Utebliven träning

I genomsnitt har jag hunnit med tre träningspass i veckan den senaste tiden. Saknar det.

4. Sned rygg

Jag lutar lite åt höger. Som tornet i Pisa.

5. Läsandet

Jag hinner med några sidor på bussen till och från jobbet. Längtar efter att kunna sitta på balkongen och läsa oavbrutet och frossa i spännande deckare.

Sex arbetsdagar kvar, vänner. Sex dagar!

Klen tröst till alla som av olika anledningar inte kommer iväg på någon semester i år eller jobbar just nu:

I går var det varmare här i förorten än vad det var i Kroatien. Det var lite annorlunda att köra hem en massa semesterfirare och välkomna dem hem till värmen.

Sverige är fantastiskt den här tiden av året. Nu njuter vi av det.

Semesterbudgeten brakade fullständigt samman men jag är övertygad om att det kommer att vara värt det: Jag och en fin kollega ska gå och se Dolly Parton på Globen i slutet av augusti!

Älskar Dolly. Sover alltid på rygg i hennes ära.

En kollega åkte - utan mig! - och roade sig i Los Angeles förra veckan. Med sig hem från den resan hade han den är fina lilla rosa påsen med innehåll till mig.


Så uppskattat!

...över saker som jag tydligen inte behärskar: sockerkaka (tidigare har "knäck" funnits med där och hånat mig). Jag är relativt övertygad om att en sockerkaka inte ska rinna ur ugnsformen när den är klar.
Den gjorde min igår.

Idag satsar jag bara på säkra kort i köket.

Tidig morgon i en norrlänsk stad. Ett nästan fullsatt flygplan ska flyga ner till den stora flygplatsen norr om Stockholm. Resan kommer att ta sjuttio minuter. En timma och tio minuter.

Flygplanet lyfter, kabinpersonalen värmer vatten, gör iordning de försäljningsvagnar där passagerarna kan köpa en kopp kaffe, vatten, läsk. Det finns även ett fåtal frukostpåsar som innehåller en liten smörgås samt en juice till försäljning.

Eftersom passagerarna är många och frukostpåsarna få, säljer de snart slut på dessa. Det är cirka 50 minuter kvar till landning på en flygplats som har ett stort utbud av frukostställen att äta på.

Flygvärdinnan frågar en medelålders kvinna vad det får lov att vara.

Den medelålders kvinnan svarar att hon vill ha en frukostpåse.

Flygvärdinnan informerar den medelålders kvinnan om att de är slutsålda.

Den medelålders kvinnan svarar: "Redan?! Det var det värsta jag har varit med om!"

Och flygvärdinnan avundas den medelålders kvinnan. Hon avundas henne eftersom en slutsåld frukostpåse är det värsta hon har varit med om. Den medelålders kvinnan har tydligen aldrig fått sitt hjärta krossat, aldrig förlorat en närstående, aldrig blivit sårad, aldrig känt förtvivlan eller sorg.

När en slutsåld frukostpåse är det värsta man varit med om måste man vara världens mest priviligerade och lyckliga människa.

Man får hoppas att den medelålders kvinnan uppskattar sin lyckliga lott i livet.

Fredrik Virtanen skriver idag en ganska träffande krönika i Aftonbladet om de senaste dagarnas händelser. Jag läste den på pendeltåget hem och kom att tänka på ett par rader som jag läste för många herrans år sedan i en bok som hette "Balladen om John och Yoko": 

Det är till tröst för dem som sörjer att kunna göra någonting för de stupades sak
- att inte ha låtit dem dö förgäves.
Även om man känner hopplöshet och djup förtvivlan
får man inte svika ett ledarskap som betytt så mycket för mänskligheten

Vi har möjligheten att rädda livet på miljontals människor i östra Afrika som har drabbats av den värsta torkan på 80 år. VI har den möjligheten.

Vore det inte det finaste vi kunde göra för våra norska bröder och systrar som gick en så tragisk död till mötes? Jag tror att de hade velat att vi gjorde så. Att deras död inte skulle vara förgäves. Att vi i all förtvivlan och sorg gjorde någonting mänskligt för andra i nöd.

Är ni med mig?

Jag har svårt att tänka mig en bättre kombination än blåbär och vit choklad. Idag fick de mötas i goda muffins.

INGREDIENSER:

100 gram smör/margarin
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
225 gram blåbär
100 gram vit choklad
flagad mandel

GÖR SÅ HÄR:

Smält smöret och låt det svalna. Vispa äggen tillsammans med strösocker och vaniljsocker tills det blir fluffigt. Rör ner det smälta smöret och mjölken. Blanda mjölet och bakpulvret och vänd ner i smeten. Tillsätt hackad vit choklad och blåbär och rör om försiktigt så att bären inte går sönder och färgar hela smeten lila.
Klicka smeten i formar och strö över flagad mandel.
Grädda på 225 grader i 10-15 minuter till muffinsen fått färg.

De senaste dagarna har det ständigt varnats för åska här i trakten. Dock utan att det har blivit verklighet. Jag är inte den som önskar dåligt väder men just nu har jag ingenting emot ett rejält åskväder eftersom det är riktigt tryckande ute. Den extrema huvudvärk som jag haft i ett par dagar nu skyller jag på detta (även om jag inte vet om det finns något vetenskapligt belägg för att väder och hälsotillstånd har någon samband).

Visst har nog den senaste månadens höga arbetsbelastning också bidragit till att jag känner mig lite sargad. Men nu är det bara åtta arbetsdagar kvar till semestern. Åtta!

Jag inledde min lediga söndag med ett svettigt spinningpass. Det ger också en ordentlig urladdning. Resten av dagen kommer jag dock att tillbringa i ett mycket lugnare tempo. Ska nog faktiskt ha lite SPA-tema på dagen. Ansiktsmask, fotbad, manikyr och pedikyr.

Ja, så får det bli!

Dagens väder: grått och storm. Därför hinner jag göra veckans Fredagspanel nu.

1. GILLAR DU ATT UMGÅS MED DIN SLÄKT?

Nej. Jag gör det inte heller.

2. HUR BLIR DU NÄR DU HAR DRUCKIT FÖR MYCKET?

Jag dricker aldrig för mycket. Det kan jag nog tacka mitt kontrollbehov för. På sin höjd kan jag bli "salongsberusad".

3. HUR GÖR MAN SLUT PÅ SNYGGAST SÄTT?

Att ha stake nog att göra det ansikte mot ansikte! Det är aldrig roligt att bli dumpad, men att bli det via sms eller liknande tyder dessutom på respektlöshet (och feghet) från dumparens sida.

4. HUR MYCKET KLÄR DU AV DIG PÅ SOMMAREN?

Så mycket jag kan. Men jag är för präktig att sola topless i Sverige (utomlands går det å andra sidan bra men då är miljön en annan). Dessutom klär jag på mig till någonting anständigt när jag går in i en affär eller dylikt. Det ser inte bra ut när man är inne på ICA i en bikini (tänk på det, unga flickor, även om ni anser att ni har kroppen för det).

5. HUR TUFF ÄR DU PÅ NÖJESFÄLTET (ÅKER DU ALLT ELLER INGET)?

ÄLSKAR bergodalbanor! Dessa kan jag åka hur många gånger som helst i rad. Däremot undviker jag attraktioner som "Fritt fall" eftersom jag är rädd att mina äggstockar ska komma ut via näsborrarna.

Sedan igår förmiddags har jag haft en bedrövlig huvudvärk. Ja, faktiskt gränsfall mot migrän. Efter en tolv timmar lång arbetsdag kom jag slutligen fram till hotellet i Nyhavn i Köpenhamn och det enda jag ville var att ligga i ett svalt rum och få en god natts sömn.

Hotel Neptun - som hotellet hette - visade sig vara ett pittoreskt hotell där man bevarat den gamla känslan från den tiden då det byggdes. Oerhört charmigt men dessvärre innebar det också att det inte fanns någon luftkonditionering på rummet.
Att öppna fönstren gav föga effekt eftersom Köpenhamn igår var som en ångbastu. Varmt och fuktigt.


Morgonmad i morse. Lägg märke till den otroligt coola rosa stolen. Brödet var bland det godaste jag någonsin ätit. Det innehöll både nötter och frön.


Utsikten från frukostbordet. Jo, den här bilden är tagen inomhus. Man får känslan av att sitta på en innergård.


Ett mycket annorlunda hotell i de allra mysigaste kvarteren i Köpenhamn.

Det övergår nog de flestas förstånd hur en människa kan bli så hatisk och bitter att han dödar oskyldiga barn för att visa sin ståndpunkt.

Jag är övertygad om att vi kan leva i ett humant samhälle sida vid sida med människor som har andra åsikter än vi själva utan att använda våld.

Jag sörjer med Norge och alla mina norska vänner idag.


Vid ankomst på Arlanda i eftermiddags: de svenska flaggorna är på halv stång.

Den här dagen gick vansinnigt fort. Visserligen hann jag med en hel del men jag hade önskat att jag inte behövde gå upp fem i morgon bitti - har massor med energi kvar som jag skulle kunna utnyttja till någonting annat än att sova.

Nu är det dock bara tolv arbetsdagar kvar innan semestern.

Imorgon natt sover jag i Luleå, så vi hörs igen på torsdag, mina vänner!

Jag har varit på jakt på förmiddagen. Dels efter ett öppet glasmästeri så jag kunde lämna in min fina tavla som ramlade i golvet i början av sommaren. Det visade sig dock att båda ställena hade semesterstängt samtidigt och är inte tillbaka förrän i början av augusti (lite av charmen med att bo i förorten).

Dels behövde jag en ny, större kruka till en av mina blommor som står ute i trapphuset (jag har två stycken därute - de trivs av någon anledning mycket bättre där än inne hos mig).

Jag åkte till Blomsterlandet. Och hittade väldigt mycket mer än bara en stor kruka (bild på den kommer senare när jag har hunnit plantera om blomman).


Miljögården har tydligen en serie porslin med mitt monogram på. Det tyckte jag var ett trevligt initiativ.


Kärlek kan man aldrig få för mycket av. Vi kör lite kärlekstema på balkongen resten av sommaren!

Med posten igår kom H&M´s höstkatalog. Det gjorde mig lite nedstämd eftersom jag inte riktigt har hunnit att njuta av sommaren ännu.
Kvällen till ära var det regnigt och grått i förorten så jag bläddrade igenom den innan läggdags.

Det slog mig att många av plaggen fanns i senapsgult (på vissa delar i katalogen kallades den för "lejongult" fast det var exakt samma nyans).

Ingen klär i den färgen! Ful är den också.

Inte nog med att hösten är tung i sig. Nu ska vi dessutom tackla alla modeslavar som springer omkring i en missprydande färg.

Jag var ju och tittade på Harry Potter i eftermiddags (jag vill bara påpeka att jag inte var äldst i salongen. Inte heller var jag den enda som snyftade mig igenom hela filmen).

Innan filmen skulle börja så visade de trailers på kommande filmer. Bland annat en som hette någonting i stil med "Cowboys & aliens". Alltså, en kombinerad science fiction och western-film. Det är förmodligen den obehagligaste kombon jag kan tänka mig. Det kan aldrig bli bra. Jag förutspår en flopp.

Som att äta wienerbröd med Kalles kaviar på ungefär.

Jag har haft nästan en heldag i Kista Galleria. Hade ett presentkort på MQ som jag behövde utnyttja snarast innan giltighetstiden gick ut. Valde att använda det till att köpa en cool väst i päls (självklart oäkta!). När vintern väl är här kommer jag att vara glad att jag köpte den.

På inköpslistan fanns också muffinsformar. Jag har förälskat mig i dem som bland annat Åhléns har som är fyrkantiga och i papp. Perfekt storlek på dem.
Det fanns inte så många framme på hyllorna så en gullig anställd sprang in på lagret och hämtade fler till mig.


Ja, det kan verka överdrivet men tro mig: det går åt en hel del muffinsformar här hemma!

Vuxna människor - röstberättigade och ansvariga för andra människor (=föräldrar) - ute i sista sekunden till tåget, försöker stoppa tiden och därmed tåget genom att be sina ungar springa före och kliva på tåget. Dörrarna slår igen, tåget åker iväg och kvar på perrongen står föräldrarna.

Det är inte första gången jag ser detta ske. Och jag ställer frågan: är det då inte bättre att inse att man är sent ute och vänta en kvart på nästa tåg eller förlitar man sig verkligen som förälder så pass mycket på oss främlingar som sitter på tåget att vi ska se till att ungarna kommer till rätta?

Det senare alternativet tycker jag personligen är lite väl vågat. Det behöver ju inte vara en medmänsklig person som förbarmar sig över det övergivna barnet utan kan faktiskt vara en vuxen med mycket sjuka baktankar.

Att Gud fördelar barn väldigt orättvist vet vi redan. Men ni som har fått gåvan att bli föräldrar: försök i alla fall att förvalta er roll!

Ledig dag. En välförtjänt sådan. Mastodontveckan är över och nu är det egentligen bara nedförsbacke fram till semestern.

Idag offrar jag träningen till förmån för en "ta-hand-om-mig-själv-dag". Först och främst ska jag gå på bio och se sista "Harry Potter"-filmen. Strosa runt i lite butiker, äta någonting gott, ta det lite lugnt.

Jag behöver en sån här dag.

Jag checkade precis ut efter fem onödigt intensiva arbetsdagar. Helt slut i kropp och själ. När jag promenerade hem från stationen var luften alldeles ljummen trots den sena timmen och då tänkte jag: "Så här vill jag ha det jämt".

Jag vill inte att det någonsin ska bli kallt igen.

Jag har ju inte riktigt haft tid att ägna allt för mycket tid med de blommor som jag planterade på balkongen i början av sommaren (med mammas hjälp ska jag tillägga eftersom jag tydligen inte alls är född med "gröna fingrar").
Varje sommar köper jag rosor på stam som jag (ok, mamma då!) planterar i en jättekruka (på vintern har jag en liten gran där). När jag var hemma en sväng häromdagen upptäckte jag att min lilla rosenstam såg ut som en gigantisk boll! Hoppas bara att den sköra lilla stammen kan bära upp alla fina rosor.

Juli har, är och kommer att vara en av de mest intensiva arbetsmånader jag varit med om. Men nu har halva månaden gått och då kan jag faktiskt se ljuset i tunneln.
Fick mitt schema för augusti igår och blev genast mycket piggare. Tre och en halv vecka på schemat har jag semester. Min första betalda semester på 7,5 år!

Ni anar inte hur lyxigt det känns. Jag ska njuta av min ledighet varje sekund.

1. HUR NOGA ÄR DU MED DRICKSEN?

Mycket! Det är ju mitt sätt att berätta hur servicen var. Har man fått utomordentlig service på en restaurang ska man också visa det genom att ge bra med dricks. Och åt andra hållet också naturligtvis. Har servicen varit långsam och dålig blir det ingenting.

2. HUR SKULLE DU VILJA DÖ?

Lycklig. Helst i sömnen.

3. VAD GÖR DIG KNÄSVAG?

Tre män har fått mig att känna mig riktig knäsvag bara vid åsynen av dem. Det är en härlig känsla, faktiskt.

4. VAD SMÅPRATAR DU OM NÄR DU MINGLAR?

Beror självklart på i vilket sammanhang man befinner sig. Men jag har ganska lätt att anpassa mig och mina samtalsämnen sitt situationen.
Att prata ishockey på en gayfest är till exempel inte att föredra.

5. VAD ÄR DET DYRASTE DU UNNAR DIG REGELBUNDET?

Biotherms hudvårdsprodukter. Både till ansikte och kropp. De är oförskämt dyra men min hud älskar dem.

På min arbetsplats får vi äta vår mat med engångsbestick av plast. Av den typen som är så sköra att de knappt borde få kallas för bestick över huvud taget. De går lätt sönder så man får vara ytterst försiktig om man vill att de ska överleva hela måltiden.

På en sådan kniv - i det sköraste plast - lyckades jag igår skära mig i fingret så illa att det gick hål och började blöda. Rejält!

Jag vågar påstå att olyckan är unik i sitt slag. Som att få ett blåmärke av en bomullstuss ungefär.

Jag har varit i Göteborg ett par dagar och jobbat (med betoning på "jobbat"). Trots att alarmet skulle ringa 03:40 i morse så ville jag självklart ändå se sändningen på SVT från kronprinsessans födelsedagsfirande på Öland.

Och min enda tanke efteråt var: Försöker SVT medvetet att sabba firandet av vår kronprinsessas födelsedag?

Det är väl en sak att man gräver fram ett antal avdankade "schlagerstjärnor" som framför covers som "hyllning". Sövande tråkigt, men det går säkert hem i stugorna.
Men den här "programledaren"? VEM VAR DET?!

En illa klädd fjantig karl med flygvärdinneknut i håret vars humoristiska tajming var så katastrofal att inte ens kronprinsessan själv emellanåt kunde spela artigt road.

Jag vet ärligt talat inte vem jag är mest förbannad på. Bonnlurken själv eller SVT som tillät hans medverkan.

En sak är dock väldigt klar: Jag vill aldrig ha fanskapet i närheten av min kronprinsessa någonsin igen!

Min outfit i förmiddags var en bikini. Vid tiotiden tog jag en bok (Ann Rosmans "Porto Francos väktare"), satte mig till rätta i solstolen på balkongen och började läsa.

Där blev jag kvar ett par timmar innan jag beslutade mig för att uträtta lite ärenden på byn. Handla mat bland annat.

Willys har utan konkurrens den bästa grönsaks/fruktdisken i hela kommunen och dagen till ära hade de fina bigarråer. Så dem gjorde jag en liten kaka på när jag kom hem.


Väldigt enkel:
Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en fyrkantig ugnsform med löstagbar kant. Blanda ihop 2,5 dl strösocker, 2,5 dl vetemjöl, 2 ägg och 75 gram smält smör/margarin till en jämn smet.
Häll smeten i formen, kärna ur valfri mängd bigarråer och strö över samt lite mandelspån.
Grädda i ugnen cirka 40 minuter. Skär upp i valfri storlek när kakan har svalnat lite. Supergott!

Och kan det här bli bättre?


Kronärtskockspesto! Helgens uppgift blir att laga någonting smarrigt med den.

Utnyttja alltid intjänad bonus så fort som möjligt.

Det kan ju faktiskt vara så att företaget man har sin bonus hos går i konkurs.

Nu har vi lärt oss det.

Jag skrev till SL och framförde min kritik om det senaste de utsatte mig för (snart betalar vi 800 kronor i månaden för ett SL-kort och då har vi också större rätt att ställa krav på dem).

Här är svaret jag fick:

> Svar från SL Kundtjänst
>
> Tack för ditt e-brev.
>
> Hej Maria!
>
> Jag beklagar att du upplever att det är svårt att komma fram till SL Kundtjänst. Att det skall bli billigare för resenärerna att ringa till SL Kundtjänst är ett politiskt beslut.
>
> De bussar som står tomma är oftast förare som har rast eller skall avgå ganska snart. Skulle dessa bussar börja köra linjer som de inte är satta till att köra så skulle det bli, många andra som inte får någon buss att åka med. Förarna skulle inte kunna ha sina raster. Många förare skulle inte kunna gå hem i tid osv.osv.
>
>
> Vänliga hälsningar
>
> Björn Berndtsson
> SL Kundtjänst


Hm... Det är alltså synd om chaufförerna - inte oss som kommer för sent till jobbet på grund av SL.

Kiss my ass, SL!

Den här årstiden, hörrni... Det är nu jag vill trycka på pausknappen och låta det vara så här jämt. Det blir aldrig riktigt mörkt, aldrig riktigt kallt, man kan ha fönster och balkongdörr öppna dygnet runt, man sover i frisk luft, man behöver inte ta på sig massor med klädesplagg när man ska gå utanför dörren, människor är harmoniska och glada.

Och jag har hela konfekten kvar. Inte förrän om fyra veckor har jag min semester.

Sommaren är ljuvlig!

Att läsa självbiografier är ofta ganska ointressant eftersom personerna i fråga inte så sällan förskönar bilden av sig själva samt väljer ut ett fåtal händelser ur livet som de vill att läsaren ska ta del av.

Sin vana trogen gör Patrik Sjöberg precis tvärtom.

Han försöker inte alls försköna bilden av sin person i sin omtalade biografi "Det du inte såg" (skriven tillsammans med Markus Lutteman) utan ger oss istället en ärlig och rakryggad berättelse främst om hans liv som idrottsman. Sjöberg kommenterar rubriker han fått genom åren och vi får ta del av hans version av saken. Det är väl ingen större överraskning att kvällspressen ibland förstorar upp saker för att sälja lösnummer men inte en enda gång kommer Sjöberg med löjliga bortförklaringar.

Även om "Det du inte såg" är en ovanligt naken och öppen bok ska man inte inbilla sig för ett ögonblick att man blir inbjuden till Patrik Sjöbergs innersta. Det är han alldeles för smart för. Han berättar om valda delar av sitt liv (dem som faktiskt kan vara till intresse för oss) utan att för en sekund släppa på sin intrigitet. Det är oerhört skickligt gjort.

Det är enormt intressant att läsa om hans karriär, om tävlingarna han deltog i, om medaljerna han vann samt det oförglömliga världsrekordet.

Oavsett hur man har sett på Patrik Sjöberg tidigare så är det omöjligt att inte bli berörd när man läser om hans liv. Även om jag personligen alltid har beundrat honom för hans prestationer och aldrig har haft problem med hans "arroganta attityd" utan tvärtom tyckt att den varit lite uppfriskande i det politiskt korrekta Idrottssverige, så har jag en annan förståelse för honom nu.

"Döm aldrig en man förrän du gått en mil i hans skor".

Boken har uppmärksammats väldigt mycket i media och därför är det ingen spoiler att berätta att Sjöberg skriver om de sexuella övergrepp han utsattes för av sin tränare/styvfar som barn. Men den personen är långt ifrån den enda boven i dramat.
Jag blir oerhört illa berörd när jag läser om hur nonchalanta Sjöbergs lärare i skolan var och ointresset från hans biologiska pappa. Illa berörd mest på grund av att det inte är en unik historia utan tyvärr vanligt förekommande.

"Det du inte såg" är dock inte bara en mörk beskrivning av tragiska händelser utan stundtals också mycket underhållande. Man får glädjas med Sjöberg också. Inte bara över framgångarna han gjorde inom idrotten utan också när han själv blev pappa.

"Det du inte såg" är en viktig bok. Att kunna hoppa 242 cm är beundransvärt. Att våga berätta om traumatiska händelser är förbaskat modigt.

BETYG: 4 av 5


Bild lånad av Adlibris. Finns även som ljudbok.

Min plan igår var att träna på förmiddagen. Jag hade tänkt att köra ett styrkepass vid tio och sedan ett spinningpass klockan elva.
Men eftersom jag jobbade sent in på natten och sov fruktansvärt dåligt när jag väl kom i säng så insåg jag ganska snart att det där med träning inte var den bästa idéen.

Istället gick jag omkring i nattstrassen till halv tolv, tog en dusch och gick ut på balkongen för att ägna mig åt lite blomstervård. Jag har varken haft tid eller möjlighet de senaste veckorna att ägna mig åt mina blommor.
När jag står därute och förundras över hur mycket de har växt (perfekta väderförhållanden nu: varmt och sol, blandat med regnstänk emellanåt) får jag ett sms av en väninna som undrar om jag har lust att hänga med på spontanlunch och lite shopping.

Självklart ville jag det.

Vi hade supertrevligt. Åt gott och jag kom hem med en ny bikini och ytterligare en sommarklänning.

Det enda ansträngande jag gjorde på hela dagen var att laga middag. Men det är väl så söndagar är tänkt att vara: riktiga vilodagar.


Closeup-bild på blommorna som jag har i lådorna på balkongräcket.

Oavsett vilken tidpunkt på dygnet man ska åka till Arlanda från Märsta station så är det gott om folk på bussarna (detta inkluderar även nattbussarna).
Det är väl den SL-linje som har flest resenärer i kommunen skulle jag tro (inte så märkligt med tanke på att Arlanda är internationell flygplats).

I vanliga fall går denna buss (583) med en kvarts mellanrum. Men nu under sommartid (då det reser som flest människor till och från Arlanda flygplats) har SL beslutat att ha halvtimmestrafik på lördagar istället (just under helgerna är det som mest människor i rörelse på Arlanda flygplats - det har jag tidigare försökt att förklara för SL då de har tagit bort den avgångstid för nattbussen som är mest behövlig).

Igår skulle jag ta bussen som går från Märsta station till Arlanda 13:32. Sammanlagt var vi nog mellan 50 och 60 personer som stod och väntade vid busshållsplatsen.
Vid andra hållplatser till andra destinationer runt om i kommunen stod det fyra bussar och väntade på resenärer. Ett fåtal människor fanns i dessa bussar.

Ingen buss till Arlanda dök upp till 13:32 men det verkade inte bekomma chaufförerna i de andra fyra bussarna som nästintill var tomma utan de lämnade gladeligen stationen.
Kvar står 60 personer och undrar vart deras buss är.

Jag ringer till SL´s "kundservice" (ja, citatstecknet är nödvändigt). Efter flera knappval samt väntetid kommer jag fram till en person och informerar honom om läget.
Han ber mig vänta i telefonen i flera minuter för att gå och höra vart vår buss är.

När han äntligen kommer tillbaka i luren så säger han: "Bussen är försenad på grund av tekniska problem. Det kommer en ny 13:37".

"Men", säger jag, "klockan är ju redan 13:42 och det är ingen buss här. Då är vi överens om att bussen inte kommer 13:37, va?".

SL-person: "Öhhhhh....".

Jag: "Fyra nästan tomma bussar åkte ifrån Märsta station 13:32. Hade det inte varit mer logiskt om någon av dem hade bytt rutt och kört 60 väntande personer till Arlanda?"

SL-person: "Öhhhh.... Men de kanske inte kan ändra sitt schema".

Nej, det kan faktiskt inte jag heller! Och framför allt inte på grund av SL!

Jag bad SL-personen att skriva en rapport om detta ("öhhhhhh.....") och framförde också att även SL borde börja tillämpa sunt förnuft.

Vår buss kom tjugo minuter för sent. I höst höjer SL månadskortet med "tre chipspåsar". När man ringer deras "kundservice" är det dessutom ett vanligt 08-nummer vilket medför att kostnaden för mitt samtal till dem för att informera om att en av deras bussar uteblivit blev en chipspåse.

1. HAR DU LÄTT FÖR ATT LITA PÅ ANDRA MÄNNISKOR?

Nej. Ett förtroende förtjänar man. Tyvärr kan jag nog vara rätt skeptisk istället mot människor. Jag öppnar mig inte för vem som helst.

2. HAR DU VARIT UTSATT FÖR OPROVOCERAT VÅLD NÅGON GÅNG?

Aldrig personligen.

3. SOL ELLER SKUGGA?

Sol! Jag är helt övertygad om att det är bristen på sol i det här landet som är en bidragande orsak till vår relativt höga självmordsstatistik.

4. TROR DU PÅ SPÖKEN?

Nja. Men om det finns spöken så tror jag att de är i vår närvaro för att skydda oss - inte skrämma oss.

5. VILKA ÄR DE FINASTE KILL- OCH TJEJNAMNEN DU VET?

På flickor: Zoe och Phoebe. På pojkar: Dylan och Joshua.

Klockan fem över fyra i natt klev jag - sminkad och i uniform - ut på gatan för att gå till stationen och ta nattbussen till jobbet.
Att man vid den tidpunkten på dygnet vanligtvis träffar personer som är på väg hem från krogen i något vingligt tillstånd är mer en regel än ett undantag.

Men i morse - fem över fyra - var det inga överförfriskade krogbesökare jag mötte utan en joggare.

Det kändes bara sorgligt.

Ännu en dag med jourtjänstgöring som jag fick tillbringa i hemmet. Mina kollegor måste sannerligen vara ovanligt friska och krya den här perioden av året.
Det bakades här hemma i dag med. Trots att jag har en stor frys så inser jag dess begränsningar. Nu får det inte plats så mycket mer.


Jag började med att göra en vit chokladkladdkaka (recept på den hittar ni HÄR). Nu har jag även hittat den perfekta vita chokladen för ändamålet: ICA´s egna vita för bakning.


Sedan gjorde jag en laddning med Lejontassar.


Resten av tiden tillbringade jag i Patrik Sjöbergs sällskap. Läser hans bok "Det du inte såg" nu. Emellanåt blir man ordentligt förbannad. Inte på Sjöberg själv utan på de vuxna han hade omkring sig när han växte upp. Sjöberg själv är faktiskt en mycket underhållande person. Och riktigt klok.

Snart blir det träning. Axlar och tufft spinningpass står på agendan.

Den 17 november kommer till och med jag att hänga på låset hos H&M. Då kommer Versaces höstkollektion ut i butikerna (Ex).
Vill ni tjuvkika på kollektionen så kan ni göra det HÄR.

Älskar Versace. Och jag älskar H&M som gör det möjligt för mig att ha plagg från det modehuset.



Gianni Versace var en av prinsessan Dianas favoritdesigners. Här är hon i en av hans kreationer.

Mitten av veckan bara men jag kan ändå påstå redan nu att detta kommer att bli en bra träningsvecka (tur det för nästa vecka ska jag ner och jobba intensivt i Göteborg i ett par dagar och då kommer varken tiden eller orken finnas för att träna lika mycket).
Jag har lite lätt träningsvärk lite här och var i kroppen. Skönt.

Måndagen inleddes med ett tungt benpass följt av 45 minuter spinning. I tisdags körde jag bröst och mage och avslutade med ett mycket svettigt spinningpass på 55 minuter. Och igår blev det triceps och mage och nästan ett fullbordat spinningpass på 55 minuter (dels var det ett oerhört trist pass med en instruktör som pratade bort nästan hela passet, dels höll jag på att kissa på mig på slutet så jag valde att gå ut när det var ett par minuter kvar för att undvika en pinsam olycka).

Ikväll blir det dock ett riktigt roligt spinningpass (börjar med att köra axlar innan). Då har vi en instruktör som kör mycket rockmusik, där schlager är bannlyst.
Jag gillar det. Hardcore!

Jag hade jourtjänstgöring igår på förmiddagen. Man blir ju lite låst och kan inte göra några längre utflykter då men jag ägnade dagen till att fixa lite i köket.
Bland annat gjorde jag en Tobleronekladdkaka.

Det finns hur många varianter som helst på klassiska kladdkakor så välj en som du själv tycker om. Den jag valde att göra blev inte alls så kladdig som jag hade önskat.

INGREDIENSER:

100 gram smör/margarin
2 ägg
3 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
en nypa salt

125 gram Toblerone
3 msk grädde
skalet av en citron

GÖR SÅ HÄR:

Gör själva kladdkakan först (antingen enligt recept ovan eller en egen favorit). Vispa ägg och socker fluffigt. Smält smöret och häll i smeten. Tillsätt sedan alla torra ingredienser och rör till en slät smet. Häll smeten i en smörad och bröad form med löstagbar kant.
Grädda på 200 grader i 15-20 minuter. Låt svalna.

Tobleroneglasyren gör man så här: smält chokladen och grädden tillsammans i en kastrull. Riv i citronskal. Låt svalna lite grann och bred sedan över kladdkakan.
Ställ in i kylen.

Kakan ska vara kall när den serveras med lättvispad grädde.

Mitt kök är väldigt "tjejigt". Mycket pasteller och rosor och gulliga saker. Söta små ljuslyktor i fönstret från SIA där det på den ena står "Love" och på den andra "Light".
Jag tror att ni förstår temat.

I detta kök behövde jag en fruktskål. Jag hittade en som jag fattade tycke för. Enda nackdelen med den var att den var i brunt. Det passar egentligen inte alls in. Ännu värre blev det när jag sedan upptäckte att denna fruktskål fanns i vitt!

Men att ha två fruktskålar kändes lite väl mycket så min bruna fick stå kvar. Fast inte utan att jag gick och grämde mig.

Jag visste att de hade den vita fruktskålen på Åhléns city. Och igår när jag var in till stan (mitt ärende där inne var egentligen bara ett besök hos frissan - jag kom hem därifrån flera nyanser ljusare i håret) så tänkte jag som så att om den vita fruktskålen fortfarande fanns kvar så skulle jag slå till och köpa den.

Den fanns kvar. Och hem kom jag med ytterligare en fruktskål.


Den gamla i brunt.


Den nya i vitt som passar så mycket bättre i mitt tjejiga lilla kök. Duken hittade jag på Carmen i Upplands Väsby för ett par veckor sedan men först idag lade jag den på bordet.

Puttinuttigt, inte sant?

Jag var i väg och storhandlade nu på kvällen. På ICA Maxi.

Och ännu en gång fick jag konstatera att det inte är allting som är logiskt i den här världen. Som att fullkornsspaghetti (det är den enda fullkornspastan som ICA Maxi har i sitt sortiment) nästan är dubbelt så dyr som vanlig.

Sedan ville jag prova Paulús müsli med blåbär och vanilj. Kilopriset på den müslin är nästan 100 kronor.

Det är sådant som ger mig en viss förståelse för västvärldens ohälsa och alla alarmerande rapporter om vår övervikt.

Att äta nyttigt kostar skjortan. Det borde vara tvärtom.

Jag håller fast vid min ståndpunkt att en påse chips ska kosta 100 spänn och att alla varor som innehåller socker borde ha ockerpriser. Först då kanske vi ser en förändring på vågen.

(Ex)

En välbehövlig ledig dag. Det firas med amerikanskt tema i det Larssonska residenset. Det ska bakas cookies och i högtalarna spelas det Bon Jovi. Kanske lite Springsteen också för sakens skull även om han som artist aldrig har varit någon favorit.

Happy 4th of July!

Idag, för 38 år sedan, gjorde David Bowie den sista Ziggy Stardust-spelningen på Hammersmith Odeon i London. Ett stycke rockhistoria, mina vänner!

För det första: ett kungligt bröllop ska finnas med i tv-tablån. Det är aldrig en "extrainsatt sändning".

Själv jobbade jag när själva ceremonin var men jag hann att titta lite på webb-tv (jag är oerhört konservativ när det gäller detta så jag gjorde det med en rysning) innan jag åkte iväg och såg när gästerna anlände. Jag kunde då konstatera att det är inte alla plastikingrepp som blir bra.

När jag kom hem i natt tittade jag igenom bilderna från dagen och blev överväldigande glad över att kungen och prins Carl-Philip för en gångs skull överglänste kvinnorna i familjen. Jösses, så stiliga de var! Det är någonting speciellt med män i vita uniformer!

(AB, Ex, Ex, DN)

När Starbucks första kafé öppnade i Sverige för dryga året sedan gjorde man det på Arlanda. På "fel" sida av säkerhetskontrollen, vilket innebar att det inte var tillgängligt för alla utan bara förunnat dem som skulle resa från terminal 5 (eller hade lyckan att ha Arlanda som arbetsplats).

Hur man resonerade när man placerade Starbucks där vet jag inte.

Men nu - äntligen - ska denna fantastiska kedja öppna ytterligare 10 kaféer i landet. Stockholm får inte sitt förrän 2013 dock.

Trevliga nyheter, tycker ni inte?