Årets trafikfara?
Tidigare om åren var HM´s traditionella underklädeskampanj lagom till jul årets mest uppmärksammade. Världsberömda skönheter prydde pelare landet runt och orsakade både trafikstockningar såväl som heta debatter. Jag vågar inte säga om denna man fortfarande har denna jultradition - den väcker i alla fall inte samma uppmärksamhet. Men å andra sidan kanske det inte är så uppseendeväckande med bilder på kvinnor i trosor och BH längre?
I förra veckan upptäckte jag att Stockholm innerstads busshållsplatser har blivit dekorerade med gigantiska bilder på Henrik Lundqvist som är klädkedjan Brothers ansikte utåt inför denna jul.
Där kan vi tala om trafikfara! Jag kan inte riktigt släppa blicken från honom. Killen är så vansinnigt VACKER. Ja, vacker. Inte söt, inte snygg. Bara vacker.
Bilderna på Lundqvist gör mig en anings okoncentrerad i storstadstrafiken. Människor har blivit påkörda för mindre.
I förra veckan upptäckte jag att Stockholm innerstads busshållsplatser har blivit dekorerade med gigantiska bilder på Henrik Lundqvist som är klädkedjan Brothers ansikte utåt inför denna jul.
Där kan vi tala om trafikfara! Jag kan inte riktigt släppa blicken från honom. Killen är så vansinnigt VACKER. Ja, vacker. Inte söt, inte snygg. Bara vacker.
Bilderna på Lundqvist gör mig en anings okoncentrerad i storstadstrafiken. Människor har blivit påkörda för mindre.
Lyxig ledighet
Helt oväntat fick jag en ledig dag idag. En riktigt trevlig överraskning och jag känner i kroppen att den var välbehövd - lördagens arbetspass på femton timmar satte sina spår.
Jag har en lång lista på saker som jag skulle behöva göra, men jag tar det lugnt. Väldigt lugnt. Inga läxor har jag till imorgon eftersom vi gjorde sista provet på kursen i fredags eftermiddag. Så jag kan med gott samvete disponera tiden precis som jag vill.
DET är lyx.
Jag har en lång lista på saker som jag skulle behöva göra, men jag tar det lugnt. Väldigt lugnt. Inga läxor har jag till imorgon eftersom vi gjorde sista provet på kursen i fredags eftermiddag. Så jag kan med gott samvete disponera tiden precis som jag vill.
DET är lyx.
Gerhardsen ger oss något att fundera över
Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte gjorde många knop igår eftermiddag. Det mesta tiden tillbringade jag i soffan, halvliggandes.
Men jag lyckades i alla fall läsa klart en av de böcker som jag håller på med nu, "Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen.
Jag läste Gerhardsens debutdeckare "Pepparkakshuset" för ett par månader sedan och tyckte att den var riktigt lovande. På sina ställen mycket spretig eftersom hon vävde in väldigt många bihistorier, vilket inte alls är ovanligt i en debut. Författare tenderar att vilja mycket i sin första bok.
Andra boken i Hammarbyserien (det planeras flera) - "Mamma, pappa, barn" brottas med samma problematik. Det sker ett mord på en tonårsflicka på en Finlandsfärja, en motionerande polis hittar en nedkyld och övergiven bebis i ett buskage, en treåring vaknar upp alldeles ensam i sitt hem och försöker desperat få hjälp. Samtidigt följer man polisernas privatliv.
Minst tre bihistorier skulle man kunna sålla bort - de drar ner tempot lite för mycket ibland.
Trots alla spretiga historier så är detta en bra bok. Lättläst med en flytande text. Rent språkligt krånglar inte Gerhardsen till det i onödan. Hon har även anammat Camilla Läckbergs förkärlek till cliffhangers inför nästa bok, vilket gör att man som läsare ser fram emot uppföljaren för att få svar på sina frågor.
Båda böckerna i Hammarbyserien visar ett socialt engagemang och det är framförallt de utsatta barnen som Gerhardsen tar ställning för. Hon ger sina läsare en tankeställare och lindar inte in de otäcka styckena i bomull. Språket är ofta brutalt och realistiskt. På flera ställen i "Mamma, pappa, barn" skruvar jag på mig av obehag.
Det är en mycket läsvärd bok, framför allt på grund av den allvarliga undertonen. Gerhardsen berör viktiga ämnen som förhoppningsvis ger oss läsare någonting att fundera över.
Bok nummer tre - "Vyssan lull" - kommer ut till våren.
Betyg: 3 av 5.
Men jag lyckades i alla fall läsa klart en av de böcker som jag håller på med nu, "Mamma, pappa, barn" av Carin Gerhardsen.
Jag läste Gerhardsens debutdeckare "Pepparkakshuset" för ett par månader sedan och tyckte att den var riktigt lovande. På sina ställen mycket spretig eftersom hon vävde in väldigt många bihistorier, vilket inte alls är ovanligt i en debut. Författare tenderar att vilja mycket i sin första bok.
Andra boken i Hammarbyserien (det planeras flera) - "Mamma, pappa, barn" brottas med samma problematik. Det sker ett mord på en tonårsflicka på en Finlandsfärja, en motionerande polis hittar en nedkyld och övergiven bebis i ett buskage, en treåring vaknar upp alldeles ensam i sitt hem och försöker desperat få hjälp. Samtidigt följer man polisernas privatliv.
Minst tre bihistorier skulle man kunna sålla bort - de drar ner tempot lite för mycket ibland.
Trots alla spretiga historier så är detta en bra bok. Lättläst med en flytande text. Rent språkligt krånglar inte Gerhardsen till det i onödan. Hon har även anammat Camilla Läckbergs förkärlek till cliffhangers inför nästa bok, vilket gör att man som läsare ser fram emot uppföljaren för att få svar på sina frågor.
Båda böckerna i Hammarbyserien visar ett socialt engagemang och det är framförallt de utsatta barnen som Gerhardsen tar ställning för. Hon ger sina läsare en tankeställare och lindar inte in de otäcka styckena i bomull. Språket är ofta brutalt och realistiskt. På flera ställen i "Mamma, pappa, barn" skruvar jag på mig av obehag.
Det är en mycket läsvärd bok, framför allt på grund av den allvarliga undertonen. Gerhardsen berör viktiga ämnen som förhoppningsvis ger oss läsare någonting att fundera över.
Bok nummer tre - "Vyssan lull" - kommer ut till våren.
Betyg: 3 av 5.
Honey, I´m home!
Jag har hunnit med att avverka två nätter i Göteborg samt flyga fram och tillbaka till Las Palmas i helgen. Landade på Landvetter i fredagskväll klart över åtta och var lite småhungrig.
Och gissa vad? Jo, på Landvetter är till och med Pressbyrån stängd vid den tiden på dygnet. Inte ens Statoil i närheten av hotellet var öppet - den var nämligen under ombyggnad. Så det blev en dyyyyyr hotellmiddag i fredags (vansinnigt god dock - jag var värd den).
Idag har jag lärt mig följande:
Det tar lika lång tid att ta sig från Bromma flygplats till Arlanda med kollektivtrafiken som det gör att flyga till London.
Nu har jag testat det. Och jag gör aldrig om det.
Och gissa vad? Jo, på Landvetter är till och med Pressbyrån stängd vid den tiden på dygnet. Inte ens Statoil i närheten av hotellet var öppet - den var nämligen under ombyggnad. Så det blev en dyyyyyr hotellmiddag i fredags (vansinnigt god dock - jag var värd den).
Idag har jag lärt mig följande:
Det tar lika lång tid att ta sig från Bromma flygplats till Arlanda med kollektivtrafiken som det gör att flyga till London.
Nu har jag testat det. Och jag gör aldrig om det.
Ut på äventyr
Jag ska till Göteborg i helgen. Eller rättare sagt: Landvetter. Där ska jag sova i två nätter. Nu panikpackar jag lite. Vi hörs på söndag kväll.
Svenska bönder är svin?
En vanlig replik bland tanterna som kritiskt väljer ut kött vid köttdisken på ICA Maxi är: "Jag äter bara svenskt kött". Det är ju i och för sig beundransvärt att man vill främja de inhemska bönderna, men samtidigt förstår jag inte riktigt argumentet: "Man vet ju aldrig vad de håller på med i utlänska slakterier. I Sverige vet man i alla fall vad man får".
Då funderar jag lite på hur de patriotiska tanterna kan veta det. Hur kan de liksom hålla reda på alla bönder i hela landet och dessutom veta att våra bönders moral står över andra bönders från andra länder. I mina öron låter det helt osannolikt att bara för att bönderna är svenska, så har de inte samma intresse av att överleva ekonomiskt. It´s all about the money, you know.
Dessutom tycker jag personligen att köttfärs från Irland och oxfilé från Brasilien är bra mycket godare än de svenska motsvarigheterna. Men allas smak är olika.
Nu undrar jag hur det känns för de arma patriotiska tanterna som kritiskt står och väljer ut sitt kött så att det verkligen är svenskt känner sig idag?
Känner de sig lurade av de "hederliga" svenska bönderna som tvingar grisar att bli kannibaler? Eller tycker tanterna att det är ok? Blir de äcklade när de äter fläsk? Eller spelar det ingen roll?
En liten parantes är att galna kosjukan startade på samma sätt: bönderna tvingade kossorna att bli kannibaler (ben från andra kossor maldes ner till pulver som levande kossor fick äta som proteintillskott).
Jag har en otäck känsla av att inte ens detta kommer att avskräcka de patriotiska tanterna från att avstå julskinkan i år.
En jul utan skinka är ju lika otänkbart som att köpa kött producerat i ett främmande land.
Nu ska det antecknas!
En av mina ambitioner inför detta år var att använda min almanacka flitigare. Nu blev det inte riktigt så eftersom arbetslösheten inte direkt krävt en noggrann planering av tiden (förutom de fåtal gånger jag blev kallad på intervju då och hade en tid att passa).
Inför nästa år tar jag nya tag. Idag fick jag mina nya almanacka som jag hade beställt. Den är fortfarande rosa (jag verkar inte någonsin komma ur min rosa fas), men den här gången gjorde jag den mer personlig.
Mitt namn står på framsidan (i lila, för att bre på det "tjejiga" ännu mer) och jag har anpassat innehållet (såsom linjerade sidor) efter mina önskemål.
EN dag under nästa år valde jag i min beställning av layouten att markera lite extra:
Den 19 juni.
Där finns ett hjärta och texten "Bröllop".
Personliga almanackor finns att beställa HÄR. Rekommenderas verkligen. Bra pris och snabb leverans. Roligt julklappstips dessutom.
Inför nästa år tar jag nya tag. Idag fick jag mina nya almanacka som jag hade beställt. Den är fortfarande rosa (jag verkar inte någonsin komma ur min rosa fas), men den här gången gjorde jag den mer personlig.
Mitt namn står på framsidan (i lila, för att bre på det "tjejiga" ännu mer) och jag har anpassat innehållet (såsom linjerade sidor) efter mina önskemål.
EN dag under nästa år valde jag i min beställning av layouten att markera lite extra:
Den 19 juni.
Där finns ett hjärta och texten "Bröllop".
Personliga almanackor finns att beställa HÄR. Rekommenderas verkligen. Bra pris och snabb leverans. Roligt julklappstips dessutom.
Vardagen förändras
Det är en rejäl omställning från att sitta hemma dag ut och dag in och leta bland jobbannonser till att sitta i ett litet klassrum mellan nio och fem varje dag och bli undervisad.
Igår skrev jag två prov. Två på en dag. Det slukar energi, kan jag tala om. Jag är inte i prima form på kvällarna, för att uttrycka det milt.
Men jag har vansinnigt roligt och jag känner mig så lyckligt lottad att jag om en vecka har ett arbete. Då är kursen klar.
På lördag ska jag ha en "traineeflygning" (som att vara PRAO en dag ungefär) - en arbetsdag som är beräknad att bli cirka fjorton timmar. Fjorton timmar! Lika bra att lägga ribban högt.
Räknar kallt med att halta på söndag eftersom jag skämt bort mina fötter det senaste året med att gå omkring i sneakers. De kommer förmodligen att bli lite chockade av att behöva tränga in sig i ett par nätta pumps över ett halvt dygn i sträck.
Skönt att människan vänjer sig fort vid förändringar (förhoppningsvis gäller detta fötter också).
Igår skrev jag två prov. Två på en dag. Det slukar energi, kan jag tala om. Jag är inte i prima form på kvällarna, för att uttrycka det milt.
Men jag har vansinnigt roligt och jag känner mig så lyckligt lottad att jag om en vecka har ett arbete. Då är kursen klar.
På lördag ska jag ha en "traineeflygning" (som att vara PRAO en dag ungefär) - en arbetsdag som är beräknad att bli cirka fjorton timmar. Fjorton timmar! Lika bra att lägga ribban högt.
Räknar kallt med att halta på söndag eftersom jag skämt bort mina fötter det senaste året med att gå omkring i sneakers. De kommer förmodligen att bli lite chockade av att behöva tränga in sig i ett par nätta pumps över ett halvt dygn i sträck.
Skönt att människan vänjer sig fort vid förändringar (förhoppningsvis gäller detta fötter också).
Smålänska fördomar i Ullared
En bra regel som jag försöker efterleva är att tänka efter, att lugna ner mig först när jag blivit arg och uttala mig sedan. Att aldrig ta en diskussion i stridens hetta. Ja, ni förstår själva att denna regel inte alltid är så lätt att följa alla gånger även om det är sällan jag tappar humöret fullständigt (inte ens när min granne bestämde sig för att väcka mig tio i åtta en söndagsmorgon med att borra i väggarna tappade jag besinningen helt. Jag blev fly förbannad, men inte tillräckligt för att räkna utbrottet som ett frispel).
Visst, jag säger ofta vad jag tycker och tänker (vilket beror på att jag tycker att ärlighet är så oerhört attraktivt - tänk på det killar). Men det är inte lätt att reta upp mig - det mesta rinner av mig. I synnerhet när jag blir provocerad för sakens skull.
Som jag halvt på allvar, halvt på skämt säger om mig själv: "Jag är världens snällaste - men gör mig inte förbannad" (det är dock sällan som människor skakar av rädsla vid denna replik - det har aldrig hänt faktiskt, men jag har i alla fall varnat så jag känner att jag har ryggen fri om en incident mot förmodan skulle inträffa).
Nåväl, alldeles nyss blev jag så där arg och förbannad att jag ville ta till fysiskt våld. Det är i sammanhanget helt orationellt, för jag reagerade på en sak på tv (och det vore dessutom helt idiotiskt att ta ut mina aggressioner på min tv när den bara är "the messenger").
Jag tittade på såpan från Ullared. Det är på gränsen till lyteskomik på bästa sändningstid, men jag kan inte låta bli att ömma för en del av människorna som deltar. De är totalt harmlösa och finner geniun glädje i att handla på detta lågbudgetvaruhus. De är helt enkelt störtsköna människor.
Men ikväll tappade jag hakan. Totalt. Jag kan inte minnas när jag blev så förnärmad senast.
Jag lägger av princip aldrig oviktiga namn på minnet, men jag tror att denna person hette Morgan. Han jobbar på lagret på detta varuhus. Han satt och pratade om sina politiska åsikter samtidigt som han glufsade i sig ett formbröd med rå falukorv på (att killen är singel är föga förvånande).
Han ansåg att arbetslösa var slappa! Slappa. Exakt det ordvalet använde han. På fullt allvar vräker människan ur sig detta i tv. (Expressen)
Och det är här jag tillämpar min regel om att inte uttala mig förrän jag har lugnat ner mig. För annars skulle jag bita tillbaka med att detta lagerjobb är förmodligen det enda jobb denna person någonsin har haft, och någonsin kommer att få i hela sitt liv. Jag skulle slänga ur mig att denna person förmodligen aldrig varit utanför Smålands gränser (ligger Ullared där förresten? Nej, svara inte - jag behöver inte veta) för han är så trångsynt och fördomsfull. Jag skulle anklaga honom för att vara extremt dåligt allmänbildad eftersom lågkonjunkturen tydligen gått honom helt förbi, och med en högljudd och arg stämma förklara hur verkligheten ser ut för arbetslösa. Dessutom skulle jag tilllägga att han varken kommer att bli kärnfysiker eller bli av med sin sexuella oskuld.
Men jag låter bli. Det skulle bara bli pajkastning. Jag håller tyst för stunden och säger min mening sedan när jag har lugnat ner mig.
Visst, jag säger ofta vad jag tycker och tänker (vilket beror på att jag tycker att ärlighet är så oerhört attraktivt - tänk på det killar). Men det är inte lätt att reta upp mig - det mesta rinner av mig. I synnerhet när jag blir provocerad för sakens skull.
Som jag halvt på allvar, halvt på skämt säger om mig själv: "Jag är världens snällaste - men gör mig inte förbannad" (det är dock sällan som människor skakar av rädsla vid denna replik - det har aldrig hänt faktiskt, men jag har i alla fall varnat så jag känner att jag har ryggen fri om en incident mot förmodan skulle inträffa).
Nåväl, alldeles nyss blev jag så där arg och förbannad att jag ville ta till fysiskt våld. Det är i sammanhanget helt orationellt, för jag reagerade på en sak på tv (och det vore dessutom helt idiotiskt att ta ut mina aggressioner på min tv när den bara är "the messenger").
Jag tittade på såpan från Ullared. Det är på gränsen till lyteskomik på bästa sändningstid, men jag kan inte låta bli att ömma för en del av människorna som deltar. De är totalt harmlösa och finner geniun glädje i att handla på detta lågbudgetvaruhus. De är helt enkelt störtsköna människor.
Men ikväll tappade jag hakan. Totalt. Jag kan inte minnas när jag blev så förnärmad senast.
Jag lägger av princip aldrig oviktiga namn på minnet, men jag tror att denna person hette Morgan. Han jobbar på lagret på detta varuhus. Han satt och pratade om sina politiska åsikter samtidigt som han glufsade i sig ett formbröd med rå falukorv på (att killen är singel är föga förvånande).
Han ansåg att arbetslösa var slappa! Slappa. Exakt det ordvalet använde han. På fullt allvar vräker människan ur sig detta i tv. (Expressen)
Och det är här jag tillämpar min regel om att inte uttala mig förrän jag har lugnat ner mig. För annars skulle jag bita tillbaka med att detta lagerjobb är förmodligen det enda jobb denna person någonsin har haft, och någonsin kommer att få i hela sitt liv. Jag skulle slänga ur mig att denna person förmodligen aldrig varit utanför Smålands gränser (ligger Ullared där förresten? Nej, svara inte - jag behöver inte veta) för han är så trångsynt och fördomsfull. Jag skulle anklaga honom för att vara extremt dåligt allmänbildad eftersom lågkonjunkturen tydligen gått honom helt förbi, och med en högljudd och arg stämma förklara hur verkligheten ser ut för arbetslösa. Dessutom skulle jag tilllägga att han varken kommer att bli kärnfysiker eller bli av med sin sexuella oskuld.
Men jag låter bli. Det skulle bara bli pajkastning. Jag håller tyst för stunden och säger min mening sedan när jag har lugnat ner mig.
Lägger Slash åt sidan
November månad har präglats av nytändning. Jag har tack vare Slash biografi återupptäckt Guns N´Roses (det är ju inte så att jag helt glömt dem - jag har bara inte lyssnat på deras musik på ett tag) och har blivit rysligt nostalgisk, minns deras glansdagar och lallar "Sweet child o´mine" under tiden jag sminkar mig på mornarna.
Don´t get me wrong: biografin om Slash är verkligen intressant och läsvärd. Men han har haft ett väldigt händeserikt liv och det är i boken väldigt detaljerat beskrivet. Nästan lite väl detaljerat. Hans medförfattare, Anthony Bozza, missade nämligen lektionen i författarskolan om att utesluta alla onödiga ord och tar därför med allt. Och då menar jag ALLT. Även saker som inte är så väsentliga.
Jag läser pocketupplagan. Inte nog med att boken är på närmare 500 sidor; texten är dessutom minimal. Det rymms fenomenalt mycket ord på varje sida.
Idag kom jag dessutom till ett stycke i boken som jag tyckte var fruktansvärt sorgligt. Det kom till och med en liten tår i ögat där jag satt på det knökfulla pendeltåget.
Då bestämde jag mig för att lägga Slash åt sidan ett tag.
Istället blir det en deckare (försöker få tillbaka lusten för dem). I lördags när jag gjorde min comeback på biblioteket reserverade jag en bok som jag var välkommen att hämta idag (nuför tiden meddelas man via mail när boken man vill låna finns tillgänglig - jag älskar den nya teknologin).
Det blir Carin Gerhardsens "Mamma, pappa, barn" - uppföljaren till "Pepparkakshuset" som var en riktigt lovande debut. Nu blir det lite fiktiv spänning ett tag som ombyte till det råa och brutala rocklivet.
Men jag återkommer till dig, Slash. Promise.
Don´t get me wrong: biografin om Slash är verkligen intressant och läsvärd. Men han har haft ett väldigt händeserikt liv och det är i boken väldigt detaljerat beskrivet. Nästan lite väl detaljerat. Hans medförfattare, Anthony Bozza, missade nämligen lektionen i författarskolan om att utesluta alla onödiga ord och tar därför med allt. Och då menar jag ALLT. Även saker som inte är så väsentliga.
Jag läser pocketupplagan. Inte nog med att boken är på närmare 500 sidor; texten är dessutom minimal. Det rymms fenomenalt mycket ord på varje sida.
Idag kom jag dessutom till ett stycke i boken som jag tyckte var fruktansvärt sorgligt. Det kom till och med en liten tår i ögat där jag satt på det knökfulla pendeltåget.
Då bestämde jag mig för att lägga Slash åt sidan ett tag.
Istället blir det en deckare (försöker få tillbaka lusten för dem). I lördags när jag gjorde min comeback på biblioteket reserverade jag en bok som jag var välkommen att hämta idag (nuför tiden meddelas man via mail när boken man vill låna finns tillgänglig - jag älskar den nya teknologin).
Det blir Carin Gerhardsens "Mamma, pappa, barn" - uppföljaren till "Pepparkakshuset" som var en riktigt lovande debut. Nu blir det lite fiktiv spänning ett tag som ombyte till det råa och brutala rocklivet.
Men jag återkommer till dig, Slash. Promise.
Jepp - jag har barnasinnet kvar
Jag har köpt en chokladadventskalender till mig själv med Hello Kitty som motiv. Ingen kan någonsin anklaga mig för att inte ha barnasinnet kvar i alla fall.
Förra året var jag kvar på Palma när julskyltningen började. Då hittade jag en helt bedårande kalender med ett motiv av Jesus-krubban - fast den var så fin att den bara blev prydnad hemma. Ville inte öppna den för att äta upp chokladen.
Jo, adventskalender måste jag ha. Varje år. Som det stora barn jag är.
Förra året var jag kvar på Palma när julskyltningen började. Då hittade jag en helt bedårande kalender med ett motiv av Jesus-krubban - fast den var så fin att den bara blev prydnad hemma. Ville inte öppna den för att äta upp chokladen.
Jo, adventskalender måste jag ha. Varje år. Som det stora barn jag är.
Julfirandet har börjat
Adventsljusstakarna är på plats i fönstren och därmed har det officiella julfirandet börjat i det Larssonska hemmet. Bling-blinget har dock inte kommit upp ännu (men jag drar ut på roligheterna). Sedan kom jag på att jag måste införskaffa en ny ljusslinga till balkongen (för det måste man ha!) för den råkade gå sönder förra året (det var typ bara halva slingan som lös - det såg förskräckligt ut).
Mest lycklig och tacksam är jag över att jag får vara hemma i Sverige och fira julafton med La Familia. En jul utan dem vore en ren katastrof. På juldagen ska jag jobba. Men tro mig när jag säger att jag är tacksam för det också. Det ska bli riktigt roligt.
Mest lycklig och tacksam är jag över att jag får vara hemma i Sverige och fira julafton med La Familia. En jul utan dem vore en ren katastrof. På juldagen ska jag jobba. Men tro mig när jag säger att jag är tacksam för det också. Det ska bli riktigt roligt.
Arga lappar
Just den här söndagen är den sista dagen på cirka två veckor som jag inte behöver ställa veckarklockan tidigt. Igår när jag somnade hade jag faktiskt sett fram emot min sovmorgon lite. Nu är jag dessvärre en morgonfågel som inte kan sova hur länge som helst, men tanken på att få vakna av mig själv istället för en irriterande signal från mobilen är ganska lockande. Det kan vara inbillning, men jag har en känsla av att morgonhumöret har en tendens att vara lite bättre om man får vakna för egen maskin. Så fungerar jag i alla fall.
En av mina grannar (har i skrivande stund inte lyckats identifiera vem) ansåg tydligen tio i åtta att resten av trapphuset sovit klart. Då började denna försöksutskrivna mentalpatient att spika och borra i väggarna. Tio i åtta en söndagmorgon!
Begreppet "sunt förnuft" har gått förbi denna vettvilling fullständigt.
Det är söndag. Det är ledig dag för majoriteten av de boende i huset. Då kanske man bör fundera lite grann när man står med en borr i högsta hugg att det kanske finns andra boende som ligger och sover vid den tidpunkten. Jag vet med mig själv att jag i alla fall hade tänkt efter både en och två gånger innan jag började att borra i väggarna på helgerna (det är extremt lyhört i dessa lägenheter dessutom: tidigare bodde det en man ovanför mig med prostataproblem. Han gick på toa väldigt ofta på nätterna och det lät som om han stod och pissade i mitt sovrum. Så väl hörs det.).
Ni förstår säkert att det inte var på det här sättet som jag ville bli väckt idag och att mitt morgonhumör därför inte är det bästa.
Men i och med att jag inte kan lokalisera vilken lägenhet oljudet kommer ifrån och därför inte kan ringa på den personen för att ge den på moppo, skrev jag lappar som jag satte på båda entrédörrarna med texten:
"Vem är mina omtänksamma grannar börjar spika och borra i väggarna tio i åtta en söndagmorgon?! Kan inte du vid tillfälle titta förbi mig och berätta hur du tänkte. Jag är nyfiken".
Jag avslutade lapparna med att skriva mitt namn, vilken våning jag bodde på samt lägenhetsnummer (huset är tre våningar, därför är vi inte så många som bor här men med tanke på intelligensnivån på den berörda grannen kanske jag borde ha ritat en karta också, så den hittar rätt).
Det var min start på morgonen. Hur var er?
En av mina grannar (har i skrivande stund inte lyckats identifiera vem) ansåg tydligen tio i åtta att resten av trapphuset sovit klart. Då började denna försöksutskrivna mentalpatient att spika och borra i väggarna. Tio i åtta en söndagmorgon!
Begreppet "sunt förnuft" har gått förbi denna vettvilling fullständigt.
Det är söndag. Det är ledig dag för majoriteten av de boende i huset. Då kanske man bör fundera lite grann när man står med en borr i högsta hugg att det kanske finns andra boende som ligger och sover vid den tidpunkten. Jag vet med mig själv att jag i alla fall hade tänkt efter både en och två gånger innan jag började att borra i väggarna på helgerna (det är extremt lyhört i dessa lägenheter dessutom: tidigare bodde det en man ovanför mig med prostataproblem. Han gick på toa väldigt ofta på nätterna och det lät som om han stod och pissade i mitt sovrum. Så väl hörs det.).
Ni förstår säkert att det inte var på det här sättet som jag ville bli väckt idag och att mitt morgonhumör därför inte är det bästa.
Men i och med att jag inte kan lokalisera vilken lägenhet oljudet kommer ifrån och därför inte kan ringa på den personen för att ge den på moppo, skrev jag lappar som jag satte på båda entrédörrarna med texten:
"Vem är mina omtänksamma grannar börjar spika och borra i väggarna tio i åtta en söndagmorgon?! Kan inte du vid tillfälle titta förbi mig och berätta hur du tänkte. Jag är nyfiken".
Jag avslutade lapparna med att skriva mitt namn, vilken våning jag bodde på samt lägenhetsnummer (huset är tre våningar, därför är vi inte så många som bor här men med tanke på intelligensnivån på den berörda grannen kanske jag borde ha ritat en karta också, så den hittar rätt).
Det var min start på morgonen. Hur var er?
Tidernas bästa rockalbum?
Jag har givit mig dispens att julpynta nu i helgen. Nästa helg då det är första advent är jag nämligen inte hemma, utan ska hinna med både Göteborg och Lanzarote på två dagar (det är helt sant - jag hittar inte på detta som en ursäkt för att få tjuvstarta med julpyntet idag).
Till skillnad från andra år spelar jag inte julmusik i samband med att jag dekorerar hemmet med ljusstakar och glitter. Istället lyssnar jag på "Use your illusion II" med Guns N´Roses. Jag har kommit in i någon form av GnR-koma den här veckan då jag håller på att läsa biografin om Slash.
När man tittar tillbaka i bakspegeln så lyckades dessa killar göra tre av rockhistoriens bästa album: "Appetite for destruction" samt båda "Use your illustion"-plattorna. Vilket man faktiskt blir fascinerad över att de klarade av att göra efter att ha läst Slash version av hur de levde under den här perioden. Att Slash över huvud taget kan andas utan hjälp av en respirator är imponerande.
Det finns riktiga pärlor i rockens historia, såsom dessa som är så bra att man nästan bara vill lyssna till dem vissa speciella tillfällen. Bowies "Ziggy Stardust" tillhör också denna kategori, även om jag personligen tycker att hans "Diamond dogs" är mer av ett mästerverk (med handen på hjärtat var allting han var inblandad i 1971-1980 riktigt bra). The Beatles "Sgt Pepper" som var revolutionerande på sin tid och lade grunden för hur rockmusiken sedan utvecklade sig.
Dela med er! Vilka rockalbum ger er fortfarande gåshud när ni lyssnar till dem?
Till skillnad från andra år spelar jag inte julmusik i samband med att jag dekorerar hemmet med ljusstakar och glitter. Istället lyssnar jag på "Use your illusion II" med Guns N´Roses. Jag har kommit in i någon form av GnR-koma den här veckan då jag håller på att läsa biografin om Slash.
När man tittar tillbaka i bakspegeln så lyckades dessa killar göra tre av rockhistoriens bästa album: "Appetite for destruction" samt båda "Use your illustion"-plattorna. Vilket man faktiskt blir fascinerad över att de klarade av att göra efter att ha läst Slash version av hur de levde under den här perioden. Att Slash över huvud taget kan andas utan hjälp av en respirator är imponerande.
Det finns riktiga pärlor i rockens historia, såsom dessa som är så bra att man nästan bara vill lyssna till dem vissa speciella tillfällen. Bowies "Ziggy Stardust" tillhör också denna kategori, även om jag personligen tycker att hans "Diamond dogs" är mer av ett mästerverk (med handen på hjärtat var allting han var inblandad i 1971-1980 riktigt bra). The Beatles "Sgt Pepper" som var revolutionerande på sin tid och lade grunden för hur rockmusiken sedan utvecklade sig.
Dela med er! Vilka rockalbum ger er fortfarande gåshud när ni lyssnar till dem?
High-tech på bibblan
En av de sakerna som jag hade på min "att göra"-lista innan årets slut var att besöka det kommunala biblioteket. Jag kan inte ens påminna mig om när jag lånade en bok där senast. Det är minst tio år sedan. Orsakerna till detta är flera:
- biblioteket är placerat i vårt centrum som de senaste tjugo åren sett ut som en öde kyrkogård. Jag har aldrig några ärenden dit, eftersom det inte finns några ställen att uträtta dem på.
Det enda stället som har besökare i centrum är Systembolaget. Men jag har handlat på Systemet sammanlagt fem gånger i hela mitt liv, så jag är inte en av de frekventa besökarna där.
-jag har i omgångar levt i en kappsäck den senaste tioårsperioden. Och när man gör det vill man packa så lätt som möjligt - tro mig. Därför är pocketböcker att föredra på resande fot. De behöver inte heller vara tillbakalämnade ett specifikt datum.
-resväskor försvinner. Och det är dyrt att ersätta en lånad bok från biblioteket. Nu ska jag - för att inte skrämma upp dem som eventuellt ska bege sig ut och resa inom snar framtid - att jag aldrig blivit av med mitt bagage. Varken genom slarv på flygplatserna eller genom stöld. Men det kan ju hända och då är det lite förargligt om det är en biblioteksbok som ligger i väskan (förtydligande: jag har alltid med mig flera böcker när jag jobbar, för man har i regel möjlighet att läsa väldigt mycket. En har jag lättillgängligt i handväskan och resten packar jag ner i incheckat bagage).
Biblioteket har förändrat sig radikalt sedan jag sist var där. Jag fick uppdatera mitt lånekort för jag fanns inte med i några register. Dessutom scannar man själv in böckerna nu som man vill låna. Så var det inte sist kan jag säga. Då var det alltid en bibliotikarie som skötte det jobbet.
Idag sökte jag efter en specifik bok. I den lilla informationsdisken satt en kille i min ålder (ganska attraktiv faktiskt) - jag misstänker att jag gjorde hans dag:
Jag: "Hm... jag söker efter en speciell bok. Det finns inte kartotek längre va?"
Killen (som log brett för han misstänkte säkert för ett ögonblick att han var med i "Dolda kameran"): "Nä... det söker du på datorerna där borta". Han pekade i en riktning och fortsatte sedan genast (för nu förstod han att jag verkligen var en biblioteks-rookie): "Jag visar dig hur man gör!".
High-tech värre!
När man inte uppdaterar sig i tekniska förändringar, får man faktiskt stå ut med att människor ibland skrattar åt en. Jag har vant mig vid detta nu.
Men... Till min stora glädje kunde jag både reservera och låna böcker utan assistans! Det hade nästan blivit för pinsamt om jag hade gått fram till honom ytterligare en gång för att fråga.
Besök på bibblan: Check.
- biblioteket är placerat i vårt centrum som de senaste tjugo åren sett ut som en öde kyrkogård. Jag har aldrig några ärenden dit, eftersom det inte finns några ställen att uträtta dem på.
Det enda stället som har besökare i centrum är Systembolaget. Men jag har handlat på Systemet sammanlagt fem gånger i hela mitt liv, så jag är inte en av de frekventa besökarna där.
-jag har i omgångar levt i en kappsäck den senaste tioårsperioden. Och när man gör det vill man packa så lätt som möjligt - tro mig. Därför är pocketböcker att föredra på resande fot. De behöver inte heller vara tillbakalämnade ett specifikt datum.
-resväskor försvinner. Och det är dyrt att ersätta en lånad bok från biblioteket. Nu ska jag - för att inte skrämma upp dem som eventuellt ska bege sig ut och resa inom snar framtid - att jag aldrig blivit av med mitt bagage. Varken genom slarv på flygplatserna eller genom stöld. Men det kan ju hända och då är det lite förargligt om det är en biblioteksbok som ligger i väskan (förtydligande: jag har alltid med mig flera böcker när jag jobbar, för man har i regel möjlighet att läsa väldigt mycket. En har jag lättillgängligt i handväskan och resten packar jag ner i incheckat bagage).
Biblioteket har förändrat sig radikalt sedan jag sist var där. Jag fick uppdatera mitt lånekort för jag fanns inte med i några register. Dessutom scannar man själv in böckerna nu som man vill låna. Så var det inte sist kan jag säga. Då var det alltid en bibliotikarie som skötte det jobbet.
Idag sökte jag efter en specifik bok. I den lilla informationsdisken satt en kille i min ålder (ganska attraktiv faktiskt) - jag misstänker att jag gjorde hans dag:
Jag: "Hm... jag söker efter en speciell bok. Det finns inte kartotek längre va?"
Killen (som log brett för han misstänkte säkert för ett ögonblick att han var med i "Dolda kameran"): "Nä... det söker du på datorerna där borta". Han pekade i en riktning och fortsatte sedan genast (för nu förstod han att jag verkligen var en biblioteks-rookie): "Jag visar dig hur man gör!".
High-tech värre!
När man inte uppdaterar sig i tekniska förändringar, får man faktiskt stå ut med att människor ibland skrattar åt en. Jag har vant mig vid detta nu.
Men... Till min stora glädje kunde jag både reservera och låna böcker utan assistans! Det hade nästan blivit för pinsamt om jag hade gått fram till honom ytterligare en gång för att fråga.
Besök på bibblan: Check.
Bättre än midsommarafton
Just nu är det nio plusgrader ute, klarblå himmel och strålande sol.
Det är med andra ord bättre väder nu än vad det brukar vara på midsommarafton.
Som en karamell
Det behöver inte alltid vara krångligt. Det kan vara enkelt och bra också. Ibland vill man läsa någonting som inte kräver för mycket uppmärksamhet. Då man vill läsa någonting endast för underhållningen.
Sophie Kinsellas "Mina hemligheter" är en rolig, varm och lättläst bok som är som en liten karamell - den lämnar en behaglig eftersmak.
Vi får träffa Emma, en tjej med en mindre lyckad yrkeskarriär. På hemresan från ett misslyckat affärsmöte hamnar flygplanet som Emma reser med i turbulens.
Emma får dödsångest och berättar alla små hemligheter om sig själv för killen som sitter bredvid henne på planet. Nu är det ju så att de landar säkert i London, men killen som precis fått veta allt om Emma är ju en total främling som hon aldrig mer kommer att träffa. Eller...?
Det ska vara lite förutsägbart när det gäller chicklitt - det hör genren till. Men det innebär inte på något sätt att det blir tråkigt.
"Mina hemligheter" innehåller allt det där jag förväntar mig, och mer därtill. Den gör mig glad, bjuder mig på många skratt och fyller mig med värme.
Det är perfekt läsning i höstmörkret då man behöver muntras upp. Både längden på boken och rytmen i texten är precis lagom. Det är en riktig bladvändare och humörhöjare.
Betyg: 3 av 5.
Sophie Kinsellas "Mina hemligheter" är en rolig, varm och lättläst bok som är som en liten karamell - den lämnar en behaglig eftersmak.
Vi får träffa Emma, en tjej med en mindre lyckad yrkeskarriär. På hemresan från ett misslyckat affärsmöte hamnar flygplanet som Emma reser med i turbulens.
Emma får dödsångest och berättar alla små hemligheter om sig själv för killen som sitter bredvid henne på planet. Nu är det ju så att de landar säkert i London, men killen som precis fått veta allt om Emma är ju en total främling som hon aldrig mer kommer att träffa. Eller...?
Det ska vara lite förutsägbart när det gäller chicklitt - det hör genren till. Men det innebär inte på något sätt att det blir tråkigt.
"Mina hemligheter" innehåller allt det där jag förväntar mig, och mer därtill. Den gör mig glad, bjuder mig på många skratt och fyller mig med värme.
Det är perfekt läsning i höstmörkret då man behöver muntras upp. Både längden på boken och rytmen i texten är precis lagom. Det är en riktig bladvändare och humörhöjare.
Betyg: 3 av 5.
Semester att jobba
Jag fick mitt decemberschema igår på hur jag ska jobba. Jag hade glömt bort hur mycket man faktiskt är ledig när man jobbar, hur många dagar som man kan disponera som man vill. Den friheten har man inte som arbetssökande. Då är man uppbokad i stort sett sju dagar i veckan och har inte möjligheten att planera in någonting eftersom man ständigt är på jour och ska vara "tillgänglig för arbetsmarknaden".
Snart har jag dagar som jag kan bestämma över själv. Som är mina lediga dagar, då jag inte har kravet på mig att sitta framför datorn i flera timmar och leta jobbannonser. Det känns som ett enormt privilegium att få börja jobba igen och jag är ytterst tacksam för möjligheten att göra det.
En annan positiv effekt - som jag inte riktigt har begripit ännu - är det ekonomiska. Nu behöver jag inte snåla med pengarna på samma sätt längre, jag kan faktiskt börja lägga undan lite varje månad.
Jag är dock jättestolt över att jag har kunnat hushålla med min buffert under arbetslösheten. Nu i vinter är det dags att spara ihop en ny - som fallskärm när nästa tuffa period kommer. De brukar i regel bli lättare att uthärda om man är förberedd.
Snart har jag dagar som jag kan bestämma över själv. Som är mina lediga dagar, då jag inte har kravet på mig att sitta framför datorn i flera timmar och leta jobbannonser. Det känns som ett enormt privilegium att få börja jobba igen och jag är ytterst tacksam för möjligheten att göra det.
En annan positiv effekt - som jag inte riktigt har begripit ännu - är det ekonomiska. Nu behöver jag inte snåla med pengarna på samma sätt längre, jag kan faktiskt börja lägga undan lite varje månad.
Jag är dock jättestolt över att jag har kunnat hushålla med min buffert under arbetslösheten. Nu i vinter är det dags att spara ihop en ny - som fallskärm när nästa tuffa period kommer. De brukar i regel bli lättare att uthärda om man är förberedd.
Tidig julklapp?
Det är långa dagar för mig nu. Dessutom kräver dem en hel del energi så jag är ganska trött när jag kommer hem på kvällarna. När jag väl kommer hem, ska jag väl tillägga.
Idag tog det en timme och fyrtiofem minuter att komma hem ifrån stan. Samtliga vägar i Stockholm var nämligen avstängda på grund av statsbesök och då fick jag använda fötterna som transporteringsmedel (vilket tar lite längre tid än om man åker buss). Inte för att det gjorde så mycket. När man sitter vid skolbänken en hel dag så behöver man lite frisk luft. Fast idag regnade det rejält också och det var inte lika trevligt.
Tittade igenom mina mail när jag kom hem och såg att jag hade fått ett erbjudande från Adlibris om att köpa tre pocketböcker för 99 kronor. Det är ju som julafton för mig! Vilket bra erbjudande! Klart jag nappar på det. Ska under tiden jag ser "Morden" på SVT fundera över vilka jag ska beställa - det fanns faktiskt en hel del bra att välja mellan.
Slutligen kan jag ju berätta att det fortfarande är Slash som håller mig sällskap på pendeltåget på dagarna och nattar mig på kvällen.
Han är verkligen en härlig personlighet. En mycket underhållande man med skön humor.
Tankspriddhet är en förbannelse
Jag är pedant. Och perfektionist. På gott och ont. Jag gillar ordning och reda, även om jag är väl medveten om att det kan gå till överdrift ibland då det gränsar till ett kontrollbehov (och ur psykologisk synvinkel är väl detta si så där om vi ska vara ärliga).
Nåväl, de positiva sidorna är att jag i alla fall har koll på saker och ting. Viktiga papper är noggrant arkiverade, kryddorna står i bokstavsordning, böcker och CD-skivor är omsorgsfullt sorterade i bokstavsordning och kronologisk ordning.
Det underlättar.
Men jag har även en egenskap som jag inte alls är lika nöjd med, och som egentligen inte har några positiva bieffekter alls: jag är nämligen oerhört tankspridd. Riktigt läskigt tankspridd ibland, till och med. I synnerhet när jag är trött, stressad och har haft lite väl mycket att tänka på.
Nu är jag helt hysterisk för jag hittar inte ett intyg som jag skrev ut häromdagen. Jag vet att jag skrev ut det, för jag gjorde en extra kopia på den (man vet aldrig när man kan ha nytta av en sådan). Vad jag sedan lade dessa två ark har jag ingen aning om.
De är borta! Jag var övertygad om att jag lagt dem på skrivaren. Ett av intygen ska nämligen lämnas in till kursen. Men när jag ikväll skulle lägga ner detta i väskan fanns det inte där. Och det gör mig galen!
Ett alternativ är att jag i helgen - utan att tänka på det - lade in det i mitt skrivblock som jag har med mig till kursen. Det lämnade jag kvar i lektionssalen, för jag hade inga läxor idag och då kändes det onödigt att släpa på det i onödan.
Så jag måste titta igenom det imorgon.
Annars får jag vända upp och ner på hela lägenheten. För jag orkar inte gå igenom proceduren för att få ut ett intyg en gång till.
Och det kan ju ligga precis vart som helst här hemma.
En gång hittade jag min försvunna fjärrkontroll till tvn i kylskåpet. Det är en otrevlig följd av att vara tankspridd.
En riktig förbannelse.
Nåväl, de positiva sidorna är att jag i alla fall har koll på saker och ting. Viktiga papper är noggrant arkiverade, kryddorna står i bokstavsordning, böcker och CD-skivor är omsorgsfullt sorterade i bokstavsordning och kronologisk ordning.
Det underlättar.
Men jag har även en egenskap som jag inte alls är lika nöjd med, och som egentligen inte har några positiva bieffekter alls: jag är nämligen oerhört tankspridd. Riktigt läskigt tankspridd ibland, till och med. I synnerhet när jag är trött, stressad och har haft lite väl mycket att tänka på.
Nu är jag helt hysterisk för jag hittar inte ett intyg som jag skrev ut häromdagen. Jag vet att jag skrev ut det, för jag gjorde en extra kopia på den (man vet aldrig när man kan ha nytta av en sådan). Vad jag sedan lade dessa två ark har jag ingen aning om.
De är borta! Jag var övertygad om att jag lagt dem på skrivaren. Ett av intygen ska nämligen lämnas in till kursen. Men när jag ikväll skulle lägga ner detta i väskan fanns det inte där. Och det gör mig galen!
Ett alternativ är att jag i helgen - utan att tänka på det - lade in det i mitt skrivblock som jag har med mig till kursen. Det lämnade jag kvar i lektionssalen, för jag hade inga läxor idag och då kändes det onödigt att släpa på det i onödan.
Så jag måste titta igenom det imorgon.
Annars får jag vända upp och ner på hela lägenheten. För jag orkar inte gå igenom proceduren för att få ut ett intyg en gång till.
Och det kan ju ligga precis vart som helst här hemma.
En gång hittade jag min försvunna fjärrkontroll till tvn i kylskåpet. Det är en otrevlig följd av att vara tankspridd.
En riktig förbannelse.
Orkar. Inte. Någonting.
Just nu är jag så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppna. Jag lider lite efter gårdagen. Sammanlagt två kurser och tolv timmar drygt vid skolbänken. När jag kom hem - kvar i elva på kvällen - var jag så övertrött att jag hade svårt att somna.
Och så upp tidigt imorse för ännu en dags pluggande. Att det dessutom är mörkt dygnet runt underlättar inte.
Idag fick vi gå hem relativt tidigt. Min ambition var att skriva ett par rader om en bok som jag läste ut i söndags. Men tröttheten gör att jag inte hittar några ord.
Tror jag lägger mig i soffan ett tag och vilar. Det kanske får mig att piggna till lite?
Och så upp tidigt imorse för ännu en dags pluggande. Att det dessutom är mörkt dygnet runt underlättar inte.
Idag fick vi gå hem relativt tidigt. Min ambition var att skriva ett par rader om en bok som jag läste ut i söndags. Men tröttheten gör att jag inte hittar några ord.
Tror jag lägger mig i soffan ett tag och vilar. Det kanske får mig att piggna till lite?
Till sängs med Slash
Jag har alltid haft ett gott öga till Slash. Sitt destruktiva levene till trots, har han alltid gjort ett bra intryck på mig. Började läsa biografin om honom i eftermiddags.
Honom går jag till sängs med i kväll.
Honom går jag till sängs med i kväll.
Jag är så tacksam över olikheter
För ett tag sedan läste jag en bok som jag tyckte var helt bedrövlig. Jag sågade den rejält här på bloggen, då jag ansåg att den både var oetisk och obehaglig. Recensionen publicerade jag även på Boktipset.se - en sajt där man i stort sett bara betygsätter och kommenterar böcker man har läst.
Idag fick jag en kommentar på min recension av en tant på Boktipset. se som var helt hysterisk över min recension. "Har vi läst samma bok eller?" inledde hon och fortsatte med meningen "alla invändningar tycks vara av privatmoralisk karaktär".
Ja? Är det inte vad en recension handlar om? Att jag som läsare redogör för mina åsikter om boken? Är man objektiv i sammanhanget faller ju hela syftet med att recensera.
Det är inte ofta jag svarar på bittra inlägg - varken här eller på Boktipset (där har jag å andra sidan aldrig varit med om det tidigare). Jag anser inte att det är värt att lägga tid på helt enkelt. Men idag kunde jag inte låta bli. Jag svarade tanten (med handen på hjärtat så är det inte det jag kallar henne för inom mig, utan ett mer passande ord för hennes attityd men det är så trist att skriva ut på en blogg) och berättade hur tacksam jag är över den förmånen att vara född i en demokrati och därför kan tycka precis vad jag vill och dessutom har rätten att säga det högt.
Det finns alltid en sån klick av människor överallt. Som blir upprörda om man inte tycker exakt likadant som dem. Som till och med kan använda uttryck som "du är ju helt dum i huvudet som...". Med andra ord menar dessa människor att om man har en annan åsikt än dem så är det ett kriterium för att vara "dum i huvudet". Säger inte det en del om dessa människors intelligensnivå istället?
Själv är jag glad över att alla har olika smak. Tänk vad tråkigt det skulle vara om alla tyckte lika om allting. Alla lyssnade på samma musik, läste samma böcker, åt samma mat, alltid körde missionärsställningen. BORING!
Vad skulle vi då prata om med varandra? Vilket utbyte skulle vi ha av andra människor?
Inget alls förmodligen.
Inatt går jag och lägger mig med tacksamheten över att jag är väldigt olik kärri... tanten från Boktipset.se (Ulla hette hon dessutom - det namnet är det bara bittra människor som lystrar till. Förmodligen på grund av att det bara rimmar på en enda sak).
Och jag står fast vid min åsikt att boken var helt bedrövlig.
Idag fick jag en kommentar på min recension av en tant på Boktipset. se som var helt hysterisk över min recension. "Har vi läst samma bok eller?" inledde hon och fortsatte med meningen "alla invändningar tycks vara av privatmoralisk karaktär".
Ja? Är det inte vad en recension handlar om? Att jag som läsare redogör för mina åsikter om boken? Är man objektiv i sammanhanget faller ju hela syftet med att recensera.
Det är inte ofta jag svarar på bittra inlägg - varken här eller på Boktipset (där har jag å andra sidan aldrig varit med om det tidigare). Jag anser inte att det är värt att lägga tid på helt enkelt. Men idag kunde jag inte låta bli. Jag svarade tanten (med handen på hjärtat så är det inte det jag kallar henne för inom mig, utan ett mer passande ord för hennes attityd men det är så trist att skriva ut på en blogg) och berättade hur tacksam jag är över den förmånen att vara född i en demokrati och därför kan tycka precis vad jag vill och dessutom har rätten att säga det högt.
Det finns alltid en sån klick av människor överallt. Som blir upprörda om man inte tycker exakt likadant som dem. Som till och med kan använda uttryck som "du är ju helt dum i huvudet som...". Med andra ord menar dessa människor att om man har en annan åsikt än dem så är det ett kriterium för att vara "dum i huvudet". Säger inte det en del om dessa människors intelligensnivå istället?
Själv är jag glad över att alla har olika smak. Tänk vad tråkigt det skulle vara om alla tyckte lika om allting. Alla lyssnade på samma musik, läste samma böcker, åt samma mat, alltid körde missionärsställningen. BORING!
Vad skulle vi då prata om med varandra? Vilket utbyte skulle vi ha av andra människor?
Inget alls förmodligen.
Inatt går jag och lägger mig med tacksamheten över att jag är väldigt olik kärri... tanten från Boktipset.se (Ulla hette hon dessutom - det namnet är det bara bittra människor som lystrar till. Förmodligen på grund av att det bara rimmar på en enda sak).
Och jag står fast vid min åsikt att boken var helt bedrövlig.
10-årsjubiléum i luften
På torsdag - den 19 november - firar jag tio år som flygande. Ja, självklart har det inte varit tio år i sträck för väljer man en karriär inom flyget får man räkna med en hel del uppsägningar och konkurser under resans gång. Det hör till branschen, dessvärre.
Jag är "bara" inne på mitt fjärde bolag under denna tioårsperiod. Det är relativt lite - jag har kollegor som har betat av närmare tio stycken.
Så nu när jubiléet närmar sig har jag tänkt väldigt mycket på det jag har varit med om. Och det känns inte som om det är tio år sedan jag hade min första flygning, för jag minns den mycket väl. Den gick till Teneriffa.
Nu känns det som om cirkeln är sluten. Jag började på ett charterbolag, gick sedan vidare till reguljärflyg (började den kursen sex dagar efter terrordåden i september 2001 - inte den ultimata tidpunkten), blev uppsagd, gjorde ett lärorikt inhopp på ett kontor i ett par år, kom tillbaka till flyget och var ytterst tacksam över att ha kommit ifrån kontoret i någolunda bra skick, bolaget gick i konkurs, jag fick testa på hur det är att vara arbetslös och nu är jag tillbaka på ett charterbolag.
Det var en kort sammanfattning, men jag har fått vara med om så mycket under dessa år, lärt mig massor om hur jag själv och andra människor fungerar, fått skratta väldigt mycket och har haft oerhört roligt. Samt fått skinn på näsan!
Jag sa en gång när jag höll på att ruttna bort på kontoret jag jobbade på, att "flygvärdinnor är bara lyckliga i luften". Det är inte riktigt sant - jag finner glädje på så många andra sätt i livet också. Men det finns inget annat jobb som jag har haft som är lika roligt eller givande.
Det är få förunnat att ha ett jobb som man verkligen trivs på. Jag är tacksam över att jag har fått den möjligheten.
Jag är "bara" inne på mitt fjärde bolag under denna tioårsperiod. Det är relativt lite - jag har kollegor som har betat av närmare tio stycken.
Så nu när jubiléet närmar sig har jag tänkt väldigt mycket på det jag har varit med om. Och det känns inte som om det är tio år sedan jag hade min första flygning, för jag minns den mycket väl. Den gick till Teneriffa.
Nu känns det som om cirkeln är sluten. Jag började på ett charterbolag, gick sedan vidare till reguljärflyg (började den kursen sex dagar efter terrordåden i september 2001 - inte den ultimata tidpunkten), blev uppsagd, gjorde ett lärorikt inhopp på ett kontor i ett par år, kom tillbaka till flyget och var ytterst tacksam över att ha kommit ifrån kontoret i någolunda bra skick, bolaget gick i konkurs, jag fick testa på hur det är att vara arbetslös och nu är jag tillbaka på ett charterbolag.
Det var en kort sammanfattning, men jag har fått vara med om så mycket under dessa år, lärt mig massor om hur jag själv och andra människor fungerar, fått skratta väldigt mycket och har haft oerhört roligt. Samt fått skinn på näsan!
Jag sa en gång när jag höll på att ruttna bort på kontoret jag jobbade på, att "flygvärdinnor är bara lyckliga i luften". Det är inte riktigt sant - jag finner glädje på så många andra sätt i livet också. Men det finns inget annat jobb som jag har haft som är lika roligt eller givande.
Det är få förunnat att ha ett jobb som man verkligen trivs på. Jag är tacksam över att jag har fått den möjligheten.
Idag förstod jag en av Guds planer
Jag fullkomligt älskar julen. Och när det gäller själva högtiden blir jag gärna lite överexalterad. Här hemma pyntas det i överflöd - det glittar och glimmar, det bakas och framför allt spelas det julmusik.
För mig får julfirandet hålla på länge - jag börjar pyntadet och firandet tidigare för varje år. Jag är helt enkelt för otålig.
Idag på eftermiddagen var jag och storhandlade. Har man inte haft julkänslor tidigare, så får man det garanterat om man går in i en stormarknad i mitten av november. Det säljs julpynt, adventsljusstakar och julgodis. Sådant kan jag liksom inte motstå. Det triggar igång mig.
Idag blev det julklappspapper. Med Disneyfigurer! Ja, det ska gärna vara överdrivet allting. När det gäller julen anammar jag amerikansk standard, då uttrycket "less is more" inte existerar (ska jag nu vara helt ärligt så är det ett uttryck jag aldrig har som riktlinje).
Det blev en julskiva också. På fullt allvar köpte jag Carolas nya julskiva på engelska. Den spelade jag sedan på hög volym när jag kom hem och packade upp varorna och sjöng med (för det måste man göra) för full hals. Jag fick verkligen ståpäls av hennes duett med Paul Potts i "O holy night" (som för övrigt är en av mina riktiga julfavoriter).
Även om det inte är så många som är medvetna om det, så firar vi ju faktiskt julen till minne av Kristi födelse (det är alltså inte för att höja landets BNP). Och när man lyssnar på julmusik får man ibland uppenbarelser.
Jag fick en idag: Jag är övertygad om att Gud gav Carola stämband för att hon skulle sjunga. Endast. Det blir nämligen inte alltid så bra när hon pratar. Men när hon sjunger är det magiskt.
Han har alltid en plan.
För mig får julfirandet hålla på länge - jag börjar pyntadet och firandet tidigare för varje år. Jag är helt enkelt för otålig.
Idag på eftermiddagen var jag och storhandlade. Har man inte haft julkänslor tidigare, så får man det garanterat om man går in i en stormarknad i mitten av november. Det säljs julpynt, adventsljusstakar och julgodis. Sådant kan jag liksom inte motstå. Det triggar igång mig.
Idag blev det julklappspapper. Med Disneyfigurer! Ja, det ska gärna vara överdrivet allting. När det gäller julen anammar jag amerikansk standard, då uttrycket "less is more" inte existerar (ska jag nu vara helt ärligt så är det ett uttryck jag aldrig har som riktlinje).
Det blev en julskiva också. På fullt allvar köpte jag Carolas nya julskiva på engelska. Den spelade jag sedan på hög volym när jag kom hem och packade upp varorna och sjöng med (för det måste man göra) för full hals. Jag fick verkligen ståpäls av hennes duett med Paul Potts i "O holy night" (som för övrigt är en av mina riktiga julfavoriter).
Även om det inte är så många som är medvetna om det, så firar vi ju faktiskt julen till minne av Kristi födelse (det är alltså inte för att höja landets BNP). Och när man lyssnar på julmusik får man ibland uppenbarelser.
Jag fick en idag: Jag är övertygad om att Gud gav Carola stämband för att hon skulle sjunga. Endast. Det blir nämligen inte alltid så bra när hon pratar. Men när hon sjunger är det magiskt.
Han har alltid en plan.
Från noll till hundra
Vilken vecka jag har haft. Jag är glad över att instruktören vi har på kursen har en sällsynt begåvning för pedagogik. Det innebär att man inte behöver ägna hela helgen åt att plugga - det mesta hon säger fastnar på en gång. Prov på måndag och jag känner mig faktiskt ganska lugn inför det (det gjorde jag aldrig när jag gick i skolan, men å andra sidan ägnade jag inte mycket tid åt att varken plugga eller lyssna på lärarna då).
Dagarna på kursen är dock lite längre och lite mer intensiva än vad jag hade räknat med. Jag har inte hunnit med att träna någonting alls i veckan, men det får jag ta igen nu i helgen istället.
Dessutom har jag sista skrivuppgiften till deckarkursen kvar att skriva - det är bara två gånger kvar på den. Sedan är det ju meningen att jag stå på egna ben.
Uppgiften är att skriva en synopsis för en bok, men jag inser att jag inte kommer att hinna med det. Ska istället försöka att göra klart kapitlet jag ska skicka in till Camilla Läckbergs deckartävling - det bidraget ska vara inne den 19 november, så jag har bara idag och imorgon på mig att finslipa.
Så det har gått från noll till hundra. Det är fullt upp. Därför har jag inte heller hunnit att uppdatera bloggen ordentligt.
Men jag är mycket tacksam över de läsare som faktiskt tittar in ändå varje dag.
Dagarna på kursen är dock lite längre och lite mer intensiva än vad jag hade räknat med. Jag har inte hunnit med att träna någonting alls i veckan, men det får jag ta igen nu i helgen istället.
Dessutom har jag sista skrivuppgiften till deckarkursen kvar att skriva - det är bara två gånger kvar på den. Sedan är det ju meningen att jag stå på egna ben.
Uppgiften är att skriva en synopsis för en bok, men jag inser att jag inte kommer att hinna med det. Ska istället försöka att göra klart kapitlet jag ska skicka in till Camilla Läckbergs deckartävling - det bidraget ska vara inne den 19 november, så jag har bara idag och imorgon på mig att finslipa.
Så det har gått från noll till hundra. Det är fullt upp. Därför har jag inte heller hunnit att uppdatera bloggen ordentligt.
Men jag är mycket tacksam över de läsare som faktiskt tittar in ändå varje dag.
Dygnets timmar räcker inte till
Man blir behagligt trött när man har börjat dagen klockan fem på morgonen och sedan haft nio timmars kurs. Rent av utmattad. Men det gör att jag sover mycket bättre på nätterna. Och roligt har jag ju faktiskt på kursen.
Det enda jag sörjer lite är att jag inte hinner att träna. Det finns ingen ork till det heller. Därför tänker jag ägna helgen åt tunga pass på gymmet för att ta igen allting som jag gått miste om i veckan. Borde ju faktiskt hinna med ett träningspass på fredag kväll också, för då behöver jag ju inte plugga in någonting till dagen efter.
Och så ska jag hinna skriva den sista berättelsen till kriminalkursen på måndag kväll...
Jo... Det är mycket nu. Men väldigt mycket roligt.
En perfekt skambok
Omständigheterna kräver en någon lättare litteratur som underhållning just nu. Jag behöver helt enkelt någonting att läsa som inte kräver för stor intellektuell ansträngning.
Kriminalkursen är i sin slutfas och att gå en jobbkurs samtidigt tar enormt mycket energi. Därför väljer jag att ge dessa två kurser min fulla uppmärksamhet.
Däremot behöver jag någonting att läsa på pendeln på mornarna (annars skulle jag bokstavligt talat DÖ av tristess, för att åka pendeltåg är bland det tråkigaste man kan göra. Det finns heller inte mycket som kan sätta ens tålamod på prov så mycket som kollektivtrafiken). Fast just under de här veckorna så känns inte den "seriösa" litteraturen som något alternativ - det skulle bli total kortslutning.
Jag läser just nu.... "Mina hemligheter" av Sophie Kinsella.
Det är chick-litt för er som inte vet. Chick-litt står nästan under kategorin deckare i finkulturella kretsar. Det är typ det värsta man kan ägna tid åt. Enligt dem som anser sig vara finkulturella alltså.
Själv sitter jag på tåget på mornarna och småskrattar lite för mig själv. För även om denna bok är långt ifrån ett mästerverk, så är den både rolig, varm och underhållande.
Nästan helt perfekt för ändamålet.
Kriminalkursen är i sin slutfas och att gå en jobbkurs samtidigt tar enormt mycket energi. Därför väljer jag att ge dessa två kurser min fulla uppmärksamhet.
Däremot behöver jag någonting att läsa på pendeln på mornarna (annars skulle jag bokstavligt talat DÖ av tristess, för att åka pendeltåg är bland det tråkigaste man kan göra. Det finns heller inte mycket som kan sätta ens tålamod på prov så mycket som kollektivtrafiken). Fast just under de här veckorna så känns inte den "seriösa" litteraturen som något alternativ - det skulle bli total kortslutning.
Jag läser just nu.... "Mina hemligheter" av Sophie Kinsella.
Det är chick-litt för er som inte vet. Chick-litt står nästan under kategorin deckare i finkulturella kretsar. Det är typ det värsta man kan ägna tid åt. Enligt dem som anser sig vara finkulturella alltså.
Själv sitter jag på tåget på mornarna och småskrattar lite för mig själv. För även om denna bok är långt ifrån ett mästerverk, så är den både rolig, varm och underhållande.
Nästan helt perfekt för ändamålet.
Glamour-onsdag
Jag ska infinna mig på Arlanda klockan fem imorgon bitti. Alltså, vara där. Inte ställa väckarklockan på fem, utan jag ska vara vaken, ombytt och fysiskt på plats vid den tiden.
Det är så tidigt att jag var tvungen att ta reda på om det går någon buss dit ut då eller om jag är tvungen att förbeställa en taxi (till min stora glädje går det faktiskt en buss 4.47 - då hinner jag exakt).
Sedan kom nästa fundering: är det någon idé att gå och lägga sig över huvudtaget? Jag måste gå upp... fyra! Men det blir ingen mascara på fransarna imorgon - det lägger jag bara inte tid på.
Det är ett glamouröst liv man lever.
Det är så tidigt att jag var tvungen att ta reda på om det går någon buss dit ut då eller om jag är tvungen att förbeställa en taxi (till min stora glädje går det faktiskt en buss 4.47 - då hinner jag exakt).
Sedan kom nästa fundering: är det någon idé att gå och lägga sig över huvudtaget? Jag måste gå upp... fyra! Men det blir ingen mascara på fransarna imorgon - det lägger jag bara inte tid på.
Det är ett glamouröst liv man lever.
Vad jag har lärt mig idag
Jag har varit på två kurser idag och har sammanlagt suttit i 12 timmar vid skolbänken.
Detta är vad jag har lärt mig efter dagen:
När man har traskat omkring i sneakers i snart ett år, är det ingen bra idé att leta fram de stövlarna i klädkammaren som har högst klack och gå omkring med dem i 16 timmar.
Man får ett ansträngt ansiktsuttryck och svär mer än vanligt.
Nyttig läxa.
Detta är vad jag har lärt mig efter dagen:
När man har traskat omkring i sneakers i snart ett år, är det ingen bra idé att leta fram de stövlarna i klädkammaren som har högst klack och gå omkring med dem i 16 timmar.
Man får ett ansträngt ansiktsuttryck och svär mer än vanligt.
Nyttig läxa.
Foten höll
Karjala-cup slutade med en förnedrande förlust mot Finland för Tre Kronor. Men den berömda foten höll. Alla tre matcherna.
Det inger hopp inför OS.
För visst briljerade Foppa i vissa ögonblick trots att han är lite ringrostig och inte har spelat en landskamp på länge? (Ex)
Han har Det. Fortfarande.
Migrän kan verkligen ställa till det
Migrän och insomnia är en spännande kombination - men det är ingenting jag rekommenderar till veklingar. Nu har jag lyckligtvis inte migrän så ofta - insomnian däremot har jag på något sätt lärt mig att hantera och leva med.
När jag dock får migrän, så får jag det på de mest olämpliga tidpunkter. Igår var jag i stort sett utslagen hela dagen, eller dygnet för att vara helt ärlig.
Det fanns inte alls med i min tidsbudget. Jag hade - och har fortfarande - hur mycket som helst som ska vara klart tills imorgon och då är en hel dag i liggande position rena katastrofen.
För man kan inte göra någonting. Mitt huvud värkte så mycket att jag mådde illa, och inte heller gick det att röra på.
Det blir inte bättre av att jag inte kan somna - det förvärrar hela tillståndet.
I natt låg jag och tittade på film. Med ett halvt öga eftersom ljuset från tvn brände som eld i ögonen. Såg "Tjejligan" med Madonna. Det var länge sedan. Efter det följde en film till som var helt ok. Somnade först vid tre i natt och vaknade klockan sju.
Ni förstår själva hur fräsch jag ser ut nu.
Imorgon har jag tolv timmar i skolbänken framför mig - först på flygvärdinnekurs och sedan på skrivarkursen. Så imorgon behöver jag vara pigg och fräsch som en nyponros, utvilad och full med energi.
Migrän kan verkligen ställa till det.
När jag dock får migrän, så får jag det på de mest olämpliga tidpunkter. Igår var jag i stort sett utslagen hela dagen, eller dygnet för att vara helt ärlig.
Det fanns inte alls med i min tidsbudget. Jag hade - och har fortfarande - hur mycket som helst som ska vara klart tills imorgon och då är en hel dag i liggande position rena katastrofen.
För man kan inte göra någonting. Mitt huvud värkte så mycket att jag mådde illa, och inte heller gick det att röra på.
Det blir inte bättre av att jag inte kan somna - det förvärrar hela tillståndet.
I natt låg jag och tittade på film. Med ett halvt öga eftersom ljuset från tvn brände som eld i ögonen. Såg "Tjejligan" med Madonna. Det var länge sedan. Efter det följde en film till som var helt ok. Somnade först vid tre i natt och vaknade klockan sju.
Ni förstår själva hur fräsch jag ser ut nu.
Imorgon har jag tolv timmar i skolbänken framför mig - först på flygvärdinnekurs och sedan på skrivarkursen. Så imorgon behöver jag vara pigg och fräsch som en nyponros, utvilad och full med energi.
Migrän kan verkligen ställa till det.
Tänker vi verkligen låta historien upprepa sig?
Jag har alltid ansett att ämnet historia är bland det viktigaste att kunna. Inte bara för att det förklarar mycket om hur samhället idag ser ut, utan även för att vi ska kunna förhindra att historien upprepar sig.
Det skrämmer mig att det finns unga människor idag som har gått totalt tolv år i skola och ändå inte har en aning om vad Förintelsen var - trots att det inte ens gått hundra år. Det tillhör vår nutidshistoria.
Om man ska skylla denna okunskap på skola eller föräldrar är en diskussion för sig. Klart är i alla fall att det har fått otäcka följder.
Dessa ungdomar går nämligen på precis vad som helst. Tro mig att de skulle svälja att jorden är platt om en film om detta publicerades på Youtube.
De har inte förmågan att ifrågasätta.
Just därför är konspriationsteorierna om 11 septemberdåden rent katastrofala, där man anklagar USA för att själva ha iscensatt händelserna.
Först förstod jag inte riktigt vad den så kallade "Sanningsrörelsen" menade att USA skulle ha för syfte eller motiv med att attackera sig själva. Det var ju en ganska välplanerad attack som borde ha tagit flera år - därför känns det väldigt långsökt att skylla det på dåvarande presidenten George W Bush. När attackerna ägde rum hade han varit president i dryga sju månader.
Att en stormakt som USA blir beskyllda både för det ena och det andra är en sak - det ligger i vår natur att inte kunna se positiva gärningar.
Men den konspirationsteorin som "Sanningsrörelsen" lägger fram har tagit en mycket otäck vändning. De hävdar att USA planerade denna attack tillsammans med Israel, med motivet att framställa alla muslimer som terrorister.
Med andra ord: man lägger skulden på judarna.
Har historien inte lärt oss någonting? Man vill ha en syndabock och då väljer man återigen judar. Exakt på samma sätt som Hitler gjorde.
Är det verkligen fotspår vi vill gå i?
Vi har (minst) en riksdagsman i Sverige som stödjer denna antisemitiska teori (AB). Han har dock inte ryggrad att stå för detta "eftersom det är en omöjlig debatt".
Fega kräk!
Han är Vänsterpartist. Vänsterpartiet hette tidigare VPK. K:et stod för "kommunisterna". Detta parti vill Mona Sahlin styra Sverige med.
Det finns tydligen fler rasister än Sverigedemokraterna som vill sitta i riksdagen. Frågan är bara vilka av dem som är farligast?
Det kommande riksdagsvalet börjar likna det mellan pest eller kolera.
Det skrämmer mig att det finns unga människor idag som har gått totalt tolv år i skola och ändå inte har en aning om vad Förintelsen var - trots att det inte ens gått hundra år. Det tillhör vår nutidshistoria.
Om man ska skylla denna okunskap på skola eller föräldrar är en diskussion för sig. Klart är i alla fall att det har fått otäcka följder.
Dessa ungdomar går nämligen på precis vad som helst. Tro mig att de skulle svälja att jorden är platt om en film om detta publicerades på Youtube.
De har inte förmågan att ifrågasätta.
Just därför är konspriationsteorierna om 11 septemberdåden rent katastrofala, där man anklagar USA för att själva ha iscensatt händelserna.
Först förstod jag inte riktigt vad den så kallade "Sanningsrörelsen" menade att USA skulle ha för syfte eller motiv med att attackera sig själva. Det var ju en ganska välplanerad attack som borde ha tagit flera år - därför känns det väldigt långsökt att skylla det på dåvarande presidenten George W Bush. När attackerna ägde rum hade han varit president i dryga sju månader.
Att en stormakt som USA blir beskyllda både för det ena och det andra är en sak - det ligger i vår natur att inte kunna se positiva gärningar.
Men den konspirationsteorin som "Sanningsrörelsen" lägger fram har tagit en mycket otäck vändning. De hävdar att USA planerade denna attack tillsammans med Israel, med motivet att framställa alla muslimer som terrorister.
Med andra ord: man lägger skulden på judarna.
Har historien inte lärt oss någonting? Man vill ha en syndabock och då väljer man återigen judar. Exakt på samma sätt som Hitler gjorde.
Är det verkligen fotspår vi vill gå i?
Vi har (minst) en riksdagsman i Sverige som stödjer denna antisemitiska teori (AB). Han har dock inte ryggrad att stå för detta "eftersom det är en omöjlig debatt".
Fega kräk!
Han är Vänsterpartist. Vänsterpartiet hette tidigare VPK. K:et stod för "kommunisterna". Detta parti vill Mona Sahlin styra Sverige med.
Det finns tydligen fler rasister än Sverigedemokraterna som vill sitta i riksdagen. Frågan är bara vilka av dem som är farligast?
Det kommande riksdagsvalet börjar likna det mellan pest eller kolera.
I don´t get it
Jag är inte alls förtjust i att man kör med fotbollsfasoner under en hockeyturnering och spelar nationalsångerna före matchstart.
Det är fullkomligt ologiskt och hör inte hemma i riktig idrott.
Det är fullkomligt ologiskt och hör inte hemma i riktig idrott.
Fullspäckad agenda
Ibland måste jag påminna mig själv om att även mina dygn bara har tjugofyra timmar. Efter överläggning med mig själv tidigt imorse, kom jag fram till att man har dispens att hoppa över träningen när Tre Kronor spelar match. Mitt på dagen!
Jag var helt enkelt tvungen att välja bort någonting. Det är mycket jag ska hinna med i helgen. Jag har en berättelse kvar att skriva till deckarkursen på måndag kväll, några kapitel kvar att läsa i boken vi ska diskutera då, jag ska göra matlådor så det räcker hela veckan.
Från och med måndag har jag några veckors heltidsstudier framför mig och kommer inte att ha tid att stå vid spisen på kvällarna - då är det istället hårt pluggande som gäller.
Det kommer att bli rena semestern att börja jobba igen. Det ska bli så skönt.
Hur en sport-BH förvandlas till en vinterjacka
Jag är medveten om att mina manliga läsare ljudligt kommer att sucka och tänka: "Det är bara en kvinna som kan förvandla en sport-BH till en vinterjacka" men jag bjuder på det idag.
Så här gick det till:
Jag var hos fotografen för att ordna det sista innan kursen som börjar på måndag (jag ska ha med mig 4 passfoton - i vilket syfte vet jag inte riktigt). Bilderna togs och tjejen informerade mig om att det skulle ta cirka tio minuter att framkalla dem.
Ok, tänkte jag. Då hinner jag springa över till Stadium och köpa en ny sport-BH.
Nu är det så här att jag fryser mer än genomsnittet - ibland är jag helt övertygad om att jag föddes på fel breddgrader. Därför klär jag mig överdrivet varmt på vintrarna. Hela kittet: jacka, mössa, vantar, halsduk (och självklart reflexer).
Förra vintern såg jag Den Jackan. På NK! Då hade jag precis fått reda på att jag skulle bli arbetslös och i den sitsen kan man inte köpa en parkas på NK, även om den var på rea (den kostade två tusen kronor istället för fyra). Men jag lovade mig själv att om jag hade ett jobb den här vintern, så skulle den bli min (självklart då på rea också).
Det var en Peak Performance-parkas i vitt (jo, jag vet att det inte är den ultimata färgen att klä sig i när vintrarna här i stort sett bara består av slask) och så där härligt stor och varm. Jag kände att vi skulle trivas tillsammans helt enkelt.
När jag idag var in på Stadium hade de dessa parkas till ordinarie pris. Jag gick fram och kände på dem, provade en (jo, vi skulle verkligen trivas tillsammans) och kände hur jag längtade till januari-rean. Då först skulle vi bli ett.
Men när jag tittade mig omkring så hittade jag en annan vit jacka. Inte alls lika fin eller lika varm, men bra mycket varmare än den sportjacka som jag springer omkring i nu.
Den fick följa med hem. Och den kostade "bara" 999 kronor. Den är fram till i januari ett substitut till Den Riktiga.
Naturligtvis blev det en sport-BH också. Det var ju på grund av den som jag hade gått in i affären från början.
Där har ni det, pojkar. Så lätt kan en sport-BH bli en vinterjacka.
Så här gick det till:
Jag var hos fotografen för att ordna det sista innan kursen som börjar på måndag (jag ska ha med mig 4 passfoton - i vilket syfte vet jag inte riktigt). Bilderna togs och tjejen informerade mig om att det skulle ta cirka tio minuter att framkalla dem.
Ok, tänkte jag. Då hinner jag springa över till Stadium och köpa en ny sport-BH.
Nu är det så här att jag fryser mer än genomsnittet - ibland är jag helt övertygad om att jag föddes på fel breddgrader. Därför klär jag mig överdrivet varmt på vintrarna. Hela kittet: jacka, mössa, vantar, halsduk (och självklart reflexer).
Förra vintern såg jag Den Jackan. På NK! Då hade jag precis fått reda på att jag skulle bli arbetslös och i den sitsen kan man inte köpa en parkas på NK, även om den var på rea (den kostade två tusen kronor istället för fyra). Men jag lovade mig själv att om jag hade ett jobb den här vintern, så skulle den bli min (självklart då på rea också).
Det var en Peak Performance-parkas i vitt (jo, jag vet att det inte är den ultimata färgen att klä sig i när vintrarna här i stort sett bara består av slask) och så där härligt stor och varm. Jag kände att vi skulle trivas tillsammans helt enkelt.
När jag idag var in på Stadium hade de dessa parkas till ordinarie pris. Jag gick fram och kände på dem, provade en (jo, vi skulle verkligen trivas tillsammans) och kände hur jag längtade till januari-rean. Då först skulle vi bli ett.
Men när jag tittade mig omkring så hittade jag en annan vit jacka. Inte alls lika fin eller lika varm, men bra mycket varmare än den sportjacka som jag springer omkring i nu.
Den fick följa med hem. Och den kostade "bara" 999 kronor. Den är fram till i januari ett substitut till Den Riktiga.
Naturligtvis blev det en sport-BH också. Det var ju på grund av den som jag hade gått in i affären från början.
Där har ni det, pojkar. Så lätt kan en sport-BH bli en vinterjacka.
Foppa på is ikväll
Det har inte varit en bra vecka. Men jag tror jag vet varför. På måndag ska jag sätta mig i skolbänken igen för en månads utbildning och jag är nervös. Trots att det gäller ett jobb där jag har erfarenhet och rutin och som jag älskar och kan.
Jag är nervös ändå. Det är ju faktiskt ett bra tag sedan jag jobbade nu (med någonting annat än att söka jobb).
Min nervositet påverkar allting: min aptit, min sömn, min ork. Var på gymmet en sväng mitt på dagen och kände mig bara matt och trött.
Det skulle inte förvåna mig om jag åker på värsta influensan nu också när jag äntligen har fått ett jobb. Har inte varit sjuk en enda dag under hela min arbetslöshet.
Jag var faktiskt lite låg när jag kom hem. Lite nedstämd.
Men så insåg jag... Det är match ikväll! Foppa gör sin comeback i Tre Kronor med sin 99:e landskamp. Tänk att det bara krävs lite ishockey för att jag ska få leendet tillbaka på läpparna.
Må hans fot hålla nu. Amen.
Jag är nervös ändå. Det är ju faktiskt ett bra tag sedan jag jobbade nu (med någonting annat än att söka jobb).
Min nervositet påverkar allting: min aptit, min sömn, min ork. Var på gymmet en sväng mitt på dagen och kände mig bara matt och trött.
Det skulle inte förvåna mig om jag åker på värsta influensan nu också när jag äntligen har fått ett jobb. Har inte varit sjuk en enda dag under hela min arbetslöshet.
Jag var faktiskt lite låg när jag kom hem. Lite nedstämd.
Men så insåg jag... Det är match ikväll! Foppa gör sin comeback i Tre Kronor med sin 99:e landskamp. Tänk att det bara krävs lite ishockey för att jag ska få leendet tillbaka på läpparna.
Må hans fot hålla nu. Amen.
Hos frisören
Jag somnade onödigt sent inatt, med den påföljden att jag har varit på gränsen till sömnig hela dagen. Inte blev det bättre av att jag var på besök hos frisören.
Det är sövande. Men jag älskar verkligen när någon håller på med mitt hår.
Tid tar det också - det kanske inte är så konstigt med tanke på den mängd av hår som ska ha uppärksamhet. Två och en halvtimme tog det idag. Det är relativt kort tid men jag hinner att få värk i svanskotan ändå av allt sittande.
Nu är jag så där behagligt avslappnad.
Det är sövande. Men jag älskar verkligen när någon håller på med mitt hår.
Tid tar det också - det kanske inte är så konstigt med tanke på den mängd av hår som ska ha uppärksamhet. Två och en halvtimme tog det idag. Det är relativt kort tid men jag hinner att få värk i svanskotan ändå av allt sittande.
Nu är jag så där behagligt avslappnad.
Lär av andras misstag
Det finns ett väldigt bra uttryck att leva efter:
Lär av andras misstag - du lever inte tillräckligt länge för att göra alla själv
Idag lär vi oss av Rikard Palm, nyhetsankaret som åkte fast för rattfylla med den gamla beprövade ursäkten: "Men jag var säker på att alkoholen hade gått ur kroppen".
En jäkligt bra regel att följa är: Har du druckit alkohol - ge fan i att köra bil dagen efter, oavsett om du tror att det är ok eller inte.
Lik förbannat forsätter folk att göra om detta misstag om och om igen.
Det vore en sak om man bara riskerade att skada sig själv, men ute i trafiken är det ju oftast de oskyldiga som råkar mest illa ut när det gäller alkoholrelaterade "olyckor".
Jag har noll respekt och förståelse för dem som sätter sig i en bil onyktra. Dessutom har jag svårt att köpa ursäkten om att man faktiskt på fullt allvar tror att alkoholen helt har gått ur kroppen dagen efter, och att man spelar förvånad när man åker fast.
Jag tror att alla egentligen vet att man bör låta bilen stå dagen efter, men att det ignoreras dels av att människor inte har så stor respekt för andra människoliv, dels på grund av att straffen vid rattfylla är obefintliga.
Är det så att man vet att man "måste" köra bil dagen efter en utgång, välj då ett alkoholfritt alternativ på krogen.
Lär av andras misstag - du lever inte tillräckligt länge för att göra alla själv
Idag lär vi oss av Rikard Palm, nyhetsankaret som åkte fast för rattfylla med den gamla beprövade ursäkten: "Men jag var säker på att alkoholen hade gått ur kroppen".
En jäkligt bra regel att följa är: Har du druckit alkohol - ge fan i att köra bil dagen efter, oavsett om du tror att det är ok eller inte.
Lik förbannat forsätter folk att göra om detta misstag om och om igen.
Det vore en sak om man bara riskerade att skada sig själv, men ute i trafiken är det ju oftast de oskyldiga som råkar mest illa ut när det gäller alkoholrelaterade "olyckor".
Jag har noll respekt och förståelse för dem som sätter sig i en bil onyktra. Dessutom har jag svårt att köpa ursäkten om att man faktiskt på fullt allvar tror att alkoholen helt har gått ur kroppen dagen efter, och att man spelar förvånad när man åker fast.
Jag tror att alla egentligen vet att man bör låta bilen stå dagen efter, men att det ignoreras dels av att människor inte har så stor respekt för andra människoliv, dels på grund av att straffen vid rattfylla är obefintliga.
Är det så att man vet att man "måste" köra bil dagen efter en utgång, välj då ett alkoholfritt alternativ på krogen.
Jag läser om
Jag ska läsa om Henning Mankells "Mördare utan ansikte". Det är sällan jag läser om böcker. När det gäller deckare har det aldrig hänt tidigare.
Nu ska jag göra det - i studiesyfte.
Vi har fått i uppgift på deckarkursen att läsa denna bok för att se mer ingående se hur den är uppbyggd - alltifrån intrig till scener och dialog. Granska och analysera.
Jag är glad att valet föll på Mankell.
Nu ska jag göra det - i studiesyfte.
Vi har fått i uppgift på deckarkursen att läsa denna bok för att se mer ingående se hur den är uppbyggd - alltifrån intrig till scener och dialog. Granska och analysera.
Jag är glad att valet föll på Mankell.
Lyteskomik i Ullared?
Man kan bevisligen göra dokusåpor om allt och alla. De flesta har jag missat, för jag har inget intresse av att se mammor som letar nya partners offentligt, bönder som söker livskamrater, hur man gör upp pakter i djungeln eller vilka plastikkirurgiska ingrepp man har gjort eller ska göra.
Saken är dock att jag älskar fenomenet dokusåpor. Det har nämligen fått mig att titta mindre på tv och ägna mig åt andra saker istället.
Ikväll hamnade jag dock framför ett program. Och jag kunde inte sluta att titta. Men det var varken av intresse eller kvalitén på programmet. Det var på grund av "bilolyckssyndromet": Man tycker att det är otäckt, men man kan inte låta bli att titta.
Programmet handlade om Ullared. En helt genialisk affärsidé. Människor från hela landet (och våra grannländer) vallfärdar dit. Det är således inte själva varuhuset som jag opponerar mig emot. Det är hur människorna som medverkar i programmet framställs.
Jag satt och gapade. Jag var helt mållös. Jag fick en obehaglig känsla av att producenterna bakom programidéen gjorde sig roliga på Ullareds-besökarnas bekostnad (och en del av personalen som jobbar där). De framställdes som förståndsbegränsade idioter.
Det var ren lyteskomik från början till slut.
Jag betvivlar på att de som snällt ställer upp på att vara med i ett program av det här slaget har som målsättning att tittarna ska sitta hemma i soffan och vrida på sig generat (Ex).
De har förmodligen gått med på att medverka i tv för att de tycker om att handla på Ullared och hela atmosfären runt omkring. Har man nerver att stå och köa i flera timmar för att handla varor till ett billigt pris, så är Ullared förmodligen rena himlariket. Och det är nog det som dessa människor ville förmedla. Deras avsikter var goda men någonstans blev det väldigt fel och väldigt olustigt.
(Sedan fick jag belägg för att både TV3 och Kanal 5 lider av allvarlig homofobi, men det kommer jag att skriva ett helt separat inlägg om, för det är så pass viktigt att uppmärksamma).
Jag förstår inte riktigt Kanal 5´s syfte med dokusåpan om Ullared - det känns mest som att de gör sig roliga på andras bekostnad och det är bara obehagligt. Någon vidare bra reklam för Ullared som varuhus är det inte heller. Istället får man en enorm längtan till dess raka motsatsen: Harrod´s - världens mest exklusiva varuhus. Där står man inte i kö i flera timmar för att tjäna ett par kronor på fryspåsar. Där blir man istället helt fascinerad över att en säng kan kosta lika mycket som en trerumslägenhet och man får snällt nöja sig med att gå därifrån med ett inköp av senapsburkar i miniatyr från souvenirbutiken.
Saken är dock att jag älskar fenomenet dokusåpor. Det har nämligen fått mig att titta mindre på tv och ägna mig åt andra saker istället.
Ikväll hamnade jag dock framför ett program. Och jag kunde inte sluta att titta. Men det var varken av intresse eller kvalitén på programmet. Det var på grund av "bilolyckssyndromet": Man tycker att det är otäckt, men man kan inte låta bli att titta.
Programmet handlade om Ullared. En helt genialisk affärsidé. Människor från hela landet (och våra grannländer) vallfärdar dit. Det är således inte själva varuhuset som jag opponerar mig emot. Det är hur människorna som medverkar i programmet framställs.
Jag satt och gapade. Jag var helt mållös. Jag fick en obehaglig känsla av att producenterna bakom programidéen gjorde sig roliga på Ullareds-besökarnas bekostnad (och en del av personalen som jobbar där). De framställdes som förståndsbegränsade idioter.
Det var ren lyteskomik från början till slut.
Jag betvivlar på att de som snällt ställer upp på att vara med i ett program av det här slaget har som målsättning att tittarna ska sitta hemma i soffan och vrida på sig generat (Ex).
De har förmodligen gått med på att medverka i tv för att de tycker om att handla på Ullared och hela atmosfären runt omkring. Har man nerver att stå och köa i flera timmar för att handla varor till ett billigt pris, så är Ullared förmodligen rena himlariket. Och det är nog det som dessa människor ville förmedla. Deras avsikter var goda men någonstans blev det väldigt fel och väldigt olustigt.
(Sedan fick jag belägg för att både TV3 och Kanal 5 lider av allvarlig homofobi, men det kommer jag att skriva ett helt separat inlägg om, för det är så pass viktigt att uppmärksamma).
Jag förstår inte riktigt Kanal 5´s syfte med dokusåpan om Ullared - det känns mest som att de gör sig roliga på andras bekostnad och det är bara obehagligt. Någon vidare bra reklam för Ullared som varuhus är det inte heller. Istället får man en enorm längtan till dess raka motsatsen: Harrod´s - världens mest exklusiva varuhus. Där står man inte i kö i flera timmar för att tjäna ett par kronor på fryspåsar. Där blir man istället helt fascinerad över att en säng kan kosta lika mycket som en trerumslägenhet och man får snällt nöja sig med att gå därifrån med ett inköp av senapsburkar i miniatyr från souvenirbutiken.
Pusseldeckare i nutidsmiljö
Anne Holt tillhör verkligen Nordens toppskikt av spänningsförfattare. Hennes kriminalromaner om den kvinnliga polisen Hanne Wilhemsen slukade jag i ett svep. Holt är strået vassare än de flesta av hennes författarkollegor, och i hennes senaste bok (som jag läst nu läst i pocketupplaga) visar hon också vilken modig författare hon är.
Att kalla henne för "nyskapande" när det gäller "1222 över havet" kanske inte är en korrekt beskrivning, men här använder hon sig av en genre inte använts så flitigt sedan Agatha Christies tid: pusseldeckaren.
Det som är karaktäristiskt för pusseldeckarna är att de utspelar sig i en sluten miljö och antalet misstänkta är begränsade. Just Agatha Christie var en mästarinna på att kunna skapa rejäl spänning genom att använda detta skrivarbegrepp.
I "1222 över havet" dras den numera rullstolsburna Hanne Wilhemsen ofrivilligt in i en mordhistoria i de norska fjällen. Tåget mellan Oslo och Bergen som hon färdas i, spårar ur en kall februaridag. De dryga tvåhundra passagerarna evakueras på ett isolerat hotell, dit man i vanliga fall bara kan ta sig via tåg, skidor eller skoter. Närmsta bilväg ligger fyra mil därifrån. Räddning för passagernarna fördröjs av en mycket kraftig snöstorm. Och det är då ett mord inträffar...
Det här är långt ifrån Holts bästa bok, men idéen att skriva en deckare på det här sättet i nutid känns både annorlunda och underhållande. Som alltid flyter hennes språk på som rinnande vatten, vilket bidrar till att den blir mycket behaglig att läsa.
Holt är skicklig på att fånga läsarens intresse och ser till att intrigen håller ända till slutet.
Den här boken rekommenderar jag att läsa under en ledig period. Varför inte i mellandagarna, då julstressen är över och man bara vill sitta i en skön fåtölj och ta igen sig.
"1222 över havet" är nämligen en riktigt bladvändare - som läsare vill man gärna inte lägga den ifrån sig.
Det relativt låga betyget beror på att jag jämför denna bok med Holts tidigare böcker som är riktigt bra. "1222 över havet" är också bra och läsvärd, men jag saknar det där lilla extra.
Betyg: 2 av 5
Att kalla henne för "nyskapande" när det gäller "1222 över havet" kanske inte är en korrekt beskrivning, men här använder hon sig av en genre inte använts så flitigt sedan Agatha Christies tid: pusseldeckaren.
Det som är karaktäristiskt för pusseldeckarna är att de utspelar sig i en sluten miljö och antalet misstänkta är begränsade. Just Agatha Christie var en mästarinna på att kunna skapa rejäl spänning genom att använda detta skrivarbegrepp.
I "1222 över havet" dras den numera rullstolsburna Hanne Wilhemsen ofrivilligt in i en mordhistoria i de norska fjällen. Tåget mellan Oslo och Bergen som hon färdas i, spårar ur en kall februaridag. De dryga tvåhundra passagerarna evakueras på ett isolerat hotell, dit man i vanliga fall bara kan ta sig via tåg, skidor eller skoter. Närmsta bilväg ligger fyra mil därifrån. Räddning för passagernarna fördröjs av en mycket kraftig snöstorm. Och det är då ett mord inträffar...
Det här är långt ifrån Holts bästa bok, men idéen att skriva en deckare på det här sättet i nutid känns både annorlunda och underhållande. Som alltid flyter hennes språk på som rinnande vatten, vilket bidrar till att den blir mycket behaglig att läsa.
Holt är skicklig på att fånga läsarens intresse och ser till att intrigen håller ända till slutet.
Den här boken rekommenderar jag att läsa under en ledig period. Varför inte i mellandagarna, då julstressen är över och man bara vill sitta i en skön fåtölj och ta igen sig.
"1222 över havet" är nämligen en riktigt bladvändare - som läsare vill man gärna inte lägga den ifrån sig.
Det relativt låga betyget beror på att jag jämför denna bok med Holts tidigare böcker som är riktigt bra. "1222 över havet" är också bra och läsvärd, men jag saknar det där lilla extra.
Betyg: 2 av 5
Dagens tips: Skriv testamente
Sveriges arvslagar är inte alls logiska. Tvärtom. Men man kan kringgå problemen som kan uppstå (och oftast gör det också när det är förmögenheter inblandade) genom att skriva ett testamente. Man vet ju aldrig när det är dags att knalla vidare - man kan dö i en bilolycka om tio minuter.
Har man ett testamente så slipper man smutsiga efterspel i kvällspressen (Ex). Att ingå det heliga äktenskapet underlättar också rejält.
Tåls att fundera över.
Har man ett testamente så slipper man smutsiga efterspel i kvällspressen (Ex). Att ingå det heliga äktenskapet underlättar också rejält.
Tåls att fundera över.
Energins baksmälla
Förra veckans energitopp har givit baksmälla den här veckan. Det startade redan igår när jag var ute på min långpromenad. Efter halva sträckan började min hälsena att ömma. Nu haltar jag. Förmodligen en hälsensinflammation. Så nu smörjer jag med med gel och vilar.
Orken har försvunnit helt också. Idag är jag helt slut, trots att jag egentligen inte har gjort någonting alls ännu. Men det var härligt att ha överskottsenergi så länge det varade.
Orken har försvunnit helt också. Idag är jag helt slut, trots att jag egentligen inte har gjort någonting alls ännu. Men det var härligt att ha överskottsenergi så länge det varade.
Frälsaren återvänder
Karjala-cup må vara en liten hockeyturnering, men om knappa tre och en halv månad är det dags för Den Stora: OS.
Nu bekräftas det att Foppa ställer upp i Karjala-cup ( AB). Uppvärmning inför OS?
Det vore så oerhört roligt om han fick sitt tredje OS-guld, och ännu roligare vore det om han fick glänsa rejält också och tysta alla skeptiska kritiker som anser att han bör lägga av.
Kom igen, Foppa! You can do it.
Obehaglig konspirationsteori ger mig äckelkänslor
Det var inte så att jag satt morgonkaffet i vrångstrumpen nyss. Snarare var det så att jag ville kräkas. På morgonnyheterna på TV4 påannonserar dem ett av sina egna program som visas ikväll, "Kalla fakta", där man på fullt allvar lägger fram obehagliga konspirationsteorier om terrorattackerna i USA den 11 september 2001.
Det värsta i sig är kanske inte att TV4 visar skräpet, utan att en stor del av de svenska ungdomarna i åldrarna 19-25 är övertygade om att de fruktansvärda terrordåden var ett insiderjobb från USAs sida, att de attackerade sig själva. I vilket syfte är oklart.
Nu ska man ju också vara klar över att just denna åldersgrupp tillhör en skara där en stor del har gått i skola i 12 år utan att ha lärt sig varken stava eller läsa och är skrämmande dåliga på allmänbildning (en del av dem tror att AIDS är en utdöd sjukdom och de har ingen aning om vad Förintelsen var). Så att de sväljer en så obehaglig konspirationsteori som denna är väl egentligen inte så konstigt.
Det gör mig rädd att de är så pass förståndsbegränsade, men jag är inte förvånad.
Jag såg ett kort inslag där man visade en manifestation från Medborgarplatsen. De svenskar som stödjer och sprider denna teori är att döma av utseende och åsikter kommunister. Det vill säga: rena USA-hatare. Enligt dem är ALLT som kommer i från landet i väst av ondska.
Dessa människor skrämmer mig mer än Sverigedemokraterna.
Men det får mig också att fundera lite om medias roll i det kommande valet. För mig känns det märkligt att just Sverigedemokraterna är det mest omdiskuterade partiet i media, eftersom all publicitet är bra publicitet. Inget annat parti har fått så mycket gratisreklam som dem.
Därför är det rent hyckleri när chefredaktörerna för dessa tidningar låtsas vara motståndare till SD´s åsikter. Det är på grund av dem som SD´s väljarstöd ökar.
Och nu är det TV4´s tur. De spelar SD rakt i händerna med att presentera en så motbjudande teori som att USA själva skulle vara ansvariga för terrordåden. Det är just sådana påståenden som gör att SD får röster.
Där har vi verkligen en konspirationsteori att undersöka: svenska medias roll i SD´s ökade väljarstöd.
Hur man hjärntvättar en hel nation har vi sett exempel på tidigare. Och att hjärntvätta en generation som tror att jorden är platt som en pannkaka kan inte vara någon större utmaning. (AB)
Det värsta i sig är kanske inte att TV4 visar skräpet, utan att en stor del av de svenska ungdomarna i åldrarna 19-25 är övertygade om att de fruktansvärda terrordåden var ett insiderjobb från USAs sida, att de attackerade sig själva. I vilket syfte är oklart.
Nu ska man ju också vara klar över att just denna åldersgrupp tillhör en skara där en stor del har gått i skola i 12 år utan att ha lärt sig varken stava eller läsa och är skrämmande dåliga på allmänbildning (en del av dem tror att AIDS är en utdöd sjukdom och de har ingen aning om vad Förintelsen var). Så att de sväljer en så obehaglig konspirationsteori som denna är väl egentligen inte så konstigt.
Det gör mig rädd att de är så pass förståndsbegränsade, men jag är inte förvånad.
Jag såg ett kort inslag där man visade en manifestation från Medborgarplatsen. De svenskar som stödjer och sprider denna teori är att döma av utseende och åsikter kommunister. Det vill säga: rena USA-hatare. Enligt dem är ALLT som kommer i från landet i väst av ondska.
Dessa människor skrämmer mig mer än Sverigedemokraterna.
Men det får mig också att fundera lite om medias roll i det kommande valet. För mig känns det märkligt att just Sverigedemokraterna är det mest omdiskuterade partiet i media, eftersom all publicitet är bra publicitet. Inget annat parti har fått så mycket gratisreklam som dem.
Därför är det rent hyckleri när chefredaktörerna för dessa tidningar låtsas vara motståndare till SD´s åsikter. Det är på grund av dem som SD´s väljarstöd ökar.
Och nu är det TV4´s tur. De spelar SD rakt i händerna med att presentera en så motbjudande teori som att USA själva skulle vara ansvariga för terrordåden. Det är just sådana påståenden som gör att SD får röster.
Där har vi verkligen en konspirationsteori att undersöka: svenska medias roll i SD´s ökade väljarstöd.
Hur man hjärntvättar en hel nation har vi sett exempel på tidigare. Och att hjärntvätta en generation som tror att jorden är platt som en pannkaka kan inte vara någon större utmaning. (AB)
