Jag har nämligen inte tålamod att sitta i telefonkö i 15-20 minuter just nu som den beräknade väntetiden för närvarande är. Har heller ingen lust att vänta i fem arbetsdagar på att få ett mail besvarat. Så var så goda! Förklara i kommentarsfältet vad problemet är.
De senaste dagarna har jag med ljus och lykta letat på nätet efter en passande tv-bänk (nej, jag vill inte sätta upp den på väggen). Till min stora sorg levererar inte Pottery Barn så pass stora saker över pölen och därför var jag tvugen att leta på svenska sidor. Jag har plöjt igenom Mio, EM och alla andra tänkbara möbelföretag men jag har inte hittat någonting som faller mig i smaken.
I Sverige är man nämligen så pass begränsad att man kan välja mellan vitt, svart eller glas.
Det här är drömmen - att kunna gömma åbäket i ett skåp när den inte används.
Plan B var att hitta en möbelsnickare. Det var lättare sagt än gjort. Vi har tydligen hur många bönder som helst i det här landet som alla verkar vara singlar men just möbelsnickare är en bristvara.
Så därför vänder jag mig till er - vart kan jag hitta en tv-bänk/skåp i det här landet som inte är vitt, svart eller i glas?
Den här tyckte jag var lite trevlig och annorlunda:
Den här (nedan) skulle passa mig allra bäst eftersom jag har möblerat så att tvn står i ett hörn. Den kostar dessutom bara 3900 kronor men som sagt - Pottery Barn vill inte leverera den från USA:
Nu har ni en uppfattning om stil och färg. Ge gärna förslag vart jag kan finna liknade bänkar i Sverige alternativt en möbelsnickare. Tack på förhand!
Ja, hörrni. Gårdagen bara försvann! Först övertalade jag kompis Tress att göra mig sällskap på Stinsen i Häggvik (jag behövde lite grejor från Panduro) och där blev det både lunch och fika (självklart!). Sedan hem en snabbis, gick milen med kompis Andreas, hem igen för att laga middag och efter det satt jag utmattad i soffan framför tvn resten av kvällen (nytt avsnitt med Sheldon klockan 21:00).
Det var inget större problem att fylla dagarna med saker att göra trots den inställda Londonresan! Det blir full fart idag med.
Jag ska inte avslöja vad mitt besök på Panduro handlade om riktigt än - bilder kommer nästa vecka.
Det tog "bara" 70 minuter att ta sig från Märsta station till Karlberg idag. Positiv bieffekt när man tillämpar kollektivtrafiken: man hinner LÄSA mycket.
Väl framme i Stockholm blev det lunch på mitt favoritkafé: Espresso house vid St Eriksplan. Så mysigt ställe!
Jag har en tid hos frissan efter lunchtid idag i huvudstaden. Dagen till ära är det ett "elfel" som stoppar all tågtrafik norr om Stockholm (annars är "lövhalka" min favoritursäkt när tågen inte går som de ska).
Man behöver en stor portion tålamod om man vill vara miljömedveten i Sveriges huvudstad. Dessutom gott om tid eftersom man nu får ta ersättningsbussar.
Bra ekonomiskt ställt skadar inte heller eftersom vi betalar 790 kronor per månad för cirkusen.
På nattens Emmy-gala i USA fick den underbara serien "Modern family" hela fyra priser. Bland annat vann "Cam" - spelad av Eric Stonestreet - ännu en gång pris för bästa manliga biroll. Så välförtjänt!
Dessutom går ryktet att han privat hittat hugg. Inte vem som helst heller (se HÄR).
Fredagen den 5 oktober visar TV4 resterande avsnitt av tredje säsongen av "Modern family" (orsak till det långa uppehållet är oklart). Återigen har man valt att gömma undan serien på en ofördelaktig sändningstid, 22:55.
Istället hårdlanserar TV4 på bästa tänkbara tid en av historiens sämsta komediserier, "New girl". På rak arm kan jag inte komma på en komediserie som har varit mindre rolig ("Mike & Molly" är visserligen också en stark kandidat). Förmodligen var den billig i inköp.
Söndagen kunde inte ha börjat bättre. Tog först en mils lång promenad med kompis Andreas i underbart höstväder (idag hade vi massor att tjattra om!).
Sedan hem, åt en god frukost och ringde Fritidsresor som jag har bokat min vinterresa med. De har nämligen prisgaranti på sina resor och igår såg jag att min resa blivit cirka tusen kronor billigare. Och det justerade dem naturligtvis på en gång. Härligt med en så proffsig researrangör! Oerhört trevlig tjej jag pratade med i telefonen också. Kul att bli bemött på av en så serviceminded person.
Kompis Andreas ute på morgonmilen. Det är väldigt viktigt att med jämna mellanrum kolla av luren...
Jag ska inte påstå att det blev de vackraste bullarna jag har knådat ihop men definitivt bland de godaste: pistagebullar.
Jag ville göra dem som tvinnade "snurror". Så det testade jag på första delen av degen. Det blev inte så lyckat med den fyllningen som bara flöt ut så jag ger er rådet att göra dem på traditionellt vis, dvs rulla ihop degen innan ni skär ut bullar.
INGREDIENSER:
Deg:
50 gram jäst
4 dl mjölk
100 gram rumsvarmt smör
1 ägg
lite salt
2 tsk vaniljsocker
2 msk vit sirap
ca 10-11 dl mjöl (jag häller i mjöl tills degen blir bra)
fyllning:
500 gram mandelmassa
200 gram rumsvarmt smör
1 dl strösocker
2 tsk pistageessens
(grön karamellfärg)
70 gram hackade pistagenötter (spara lite att ha på bullarna)
GÖR SÅ HÄR:
Jag kalljäser alltid mina vetedegar och arbetar ihop dem i min Kitchen Aid (tro mig - bästa investeringen någonsin).
Smula jästen i den rostfria bunken, häll på mjölken och låt jästen lösas upp. Sätt igång matberedaren och ha under lätt omrörning i salt, vaniljsocker, vit sirap och ägg. Arbeta därefter in vetemjölet och smöret.
Jäsningen brukar ta 2-3 timmar.
Fyllningen: blanda samman alla ingredienser i en skål och vispa ihop med en elvisp (använd degkrokarna).
Kavla ut degen, bred på ett generöst lager av fyllning och nötter, lägg bullarna i formar och låt dem jäsa ytterligare 30-40 minuter under bakduk.
Pensla sedan med lite uppvispat ägg, strö på lite hackade pistagenötter och grädda på 225 grader i 8-10 minuter tills bullarna fått fin färg.
Bland annat av solidaritet för människorna som arbetar ombord på Ryanair (kabinpersonal och piloter) så väljer jag att inte flyga med dem. Deras arbetsförhållanden är rent ut sagt för jävliga.
Ursprungspriserna på flygbiljetterna må vara billiga. Men i slutändan blir totalkostnaden för resan ungefär densamma som att boka med vilket annat flygbolag som helst. Att ta sig till och från de flygplatser som Ryanair flyger på kostar ofta en förmögenhet.
Detta ser dock inte Svensson när de vill ut och resa och deras dumsnålhet gynnar självklart Ryanair.
Och i detta mediadrev mot Ryanair är det faktiskt inte flygbolaget i sig som stör mig mest utan deras resenärer. Härom dagen var det en familj som var "strandade" i Kroatien som grät ut i kvällspressen och i förmiddags gick ett flygplan ner för landning i Billund på grund av tekniska problem (jag och kvällspressen har olika åsikter om vad en riktig "nödlandning" innebär). Och genast är det en resenär som mailar kvällstidningarna om hur synd det är om dem som "inte får någon information". Trots att de själva valt att flyga med detta flygbolag.
You get what you are paying for! Det kostar att flyga - inget snack om saken. Och väljer man då som passagerare att leta reda på den billigaste alternativet kanske man heller inte ska kräva så mycket.
Eller kontaktar man kvällstidningarna för att få bekräftelse på att man inte är så smart? Det är ju på grund av att människor väljer att flyga med Ryanair som gör att de är kvar som aktörer på marknaden. Så den största boven i dramat är inte Ryanair utan dess passagerare.
I början av veckan bjöd jag kollegorna på M&M-muffins. De blev faktiskt riktigt bra (jag åt till och med en själv!) och så där härligt mäktiga (lite "lättare" blir de om man utesluter jordnötssmöret).
INGREDIENSER:
100 gram M&M
1,5 vetemjöl
1 dl vetemjöl special (eller så tar man helt enkelt bara 2,5 dl vanligt mjöl)
2 msk kakao
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
1,5 dl farinsocker
1 dl mjölk
(2 msk jordnötssmör)
100 gram smör
50-100 gram smält mörk choklad
några M&M att dekorera med
GÖR SÅ HÄR:
1. Hacka M&M (det är en rejäl utmaning kan jag avslöja om man gör det med kniv på en skärbräda! Risken är stor att man har M&M över hela köket. På inköpslistan: en mixer)
2. Blanda mjöl, kakao, bakpulver och hackad M&M i en skål. Smält smöret försiktigt och ställ åt sidan så det svalnar lite.
3. Vispa ägg, farinsocker och vaniljsocker poröst.
4. Tillsätt mjölk, smält smör och jordnötssmör och rör om.
5. Vänd ner de torra ingredienserna.
6. Klicka ut smeten i ca 12 muffinsformar.
7. Grädda på 200 grader i ca 15 minuter (var uppmärksam - man vill inte ha torra muffins!).
8. Ta ur muffinsen, låt dem svalna en stund, dekorera med lite smält mörk choklad och en hel M&M.
Det känns som om mina fötter har blivit körda i en köttkvarn. Resultatet av en intensiv arbetsvecka på dryga femtio timmar (har inte ens haft energi att räkna ihop antalet timmar ännu). En arbetsvecka där jag dessutom klivit upp mellan fyra och halv fem varje morgon.
Nu har jag ledigt i sju dagar och skulle egentligen åkt iväg till London i ett par dagar nästa vecka med en kollega. Men när jag slog på luren igår efter avslutad arbetsdag fick jag det tråkiga beskedet att han var tvungen att ställa in vår resa.
Så valen jag hade då var att antingen försöka hitta en ny reskamrat med kort varsel eller avboka hotellrummet.
Det blev ett avbokat hotellrum. Istället för att bli alltför besviken valde jag att se det som ett tecken att jag ska hålla i slantarna ett tag framöver. Dels ska jag ju till Dubai i slutet av oktober, dels har jag ju bokat en resa till Thailand i början av nästa år och vill dessutom fira min födelsedag i New York i mars.
Japp, med största sannolikhet var det ett tecken från ovan! Jag får mysa på hemmaplan i sju dagar istället.
Efter en rekordkort powerwalk i förmiddags gick jag förbi Pan-ICA för att handla lite ingredienser till Dajmkluttar - ett "recept" som jag hittade i en bakbok med endast choklad.
Oerhört enkla att göra och smakar fantastiskt.
INGREDIENSER:
185 gram vit choklad
1 dubbeldajm
1 dl minimarshmallows
1 dl saltade cashewnötter
GÖR SÅ HÄR:
Smält den vita chokladen försiktigt i vattenbad. Hacka under tiden dajm och nötter. Häll sedan detta i den smälta chokladen och slutligen marshmallowsen (var försiktig så den vita chokladen inte är för varm, för då smälter marshmallowsen också).
Klicka ut kluttarna på smörpapper och låt stelna en stund i kylen.
När jag senast rullade en chokladboll så hette de någonting helt annat. Men idag - en si sådär tjugofem år senare - så fick jag för mig att vara lite nostalgisk. Dessutom ville jag ha lite kvalitetstid med Aidan. Vi gjorde supergoda chokladbollar med Nutella tillsammans.
INGREDIENSER:
125 gram smör (jag använde Mildas rapssmör)
1,5 dl strösocker
1-2 vaniljsocker
4 msk kakao
3 msk kallt kaffe
1 rejäl dl Nutella (finns ingen anledning till att vara blyg här)
knappt 7 dl havregryn
kokos att rulla dem i
GÖR SÅ HÄR:
Blanda strösocker, vaniljsocker och smör. Tillsätt sedan havregrynen och blanda väl, och slutligen resterande ingredienser till en kladdig smet.
Låt vila i kylen i cirka en halvtimme. Rulla sedan till önskvärd storlek på bollarna och rulla dem i kokos (eller varför inte något trevligt och färgglatt strössel?).
Jag känner mig inte helt i toppform. Misstänker att det är en begynnande förkylning som gör att jag känner mig lite trött och sliten. Inte så konstigt kanske - alla jag har umgåtts med den senaste veckan har varit förkylda. Träningskompis Andreas ligger nerbäddad i sängen as we speak.
Därför kommer tempot på denna lördag var lågt. Jag ska bara ta det lugnt. Ta en promenad för att få lite frisk luft, läsa lite, laga lite mat, kanske baka någonting till kollegorna nästa vecka, ta hand om mitt hem.
Först idag har jag haft tid och möjlighet att testa min nya, fina Le Creuset-stekpanna. Premiärrätten blev stekta tortillabröd med pestoost emellan (parantes: det blev väldigt gott men färgen på smält pestoost påminner om sånt där grönt slajm som fanns i en burk som vi 70-talister lekte med som barn. Svartvitt hade kommit till sin rätt här).
Och det var - självklart - kärlek vid första stekningen. Vilken härlig känsla det är att laga mat med riktiga redskap, hörrni. Inga svordomar, ingen besvikelse. Bara sann glädje.
Jag råder er att investera i bra köksgrejor. På sikt tror jag att det kan rädda många äktenskap.
Min fina finns för 849 kronor hos Bagaren och kocken. Och då är det 10 års garanti på den! Redan nu kan jag säga att den är värd varenda krona.
Pottery Barn skickar flitigt nyhetsbrev till mig på mailen. Älskar när de kommer. Jag tittar på bilderna, drömmer, planerar, önskar mig.
Det mailet jag väntat mest på kom igår: årets julkollektion.
Det var - utan att överdriva - en fröjd för ögat. En orgie av glitter och julkänsla. Jag såg framför mig hur mitt hem förvandlades till så där jul-igt som det bara kan bli i amerikanska romantiska komedier där snöflingorna är stora som dasslock och kransarna på dörrarna är så stora att jag kommer få låna lite av grannens för att få plats med en.
Och som ett tidigt julmirakel fick jag idag veta att jag ska åka till Dubai i slutet av oktober där Pottery Barn har en butik (i Dubai Mall för den som har vägarna förbi). Nu kan jag se sakerna med egna ögon, känna och klämma, handla i lugn och ro.
Vissa arbetsveckor är bättre än andra. Den här veckan är en sådan som man kan lägga i kategorien "glamourös". Min arbetsdag var över redan kvart i nio i morse. Det firar vi med veckans Fredagspanel (tyvärr bara en massa gammal skåpmat - fantasin på Expressen börjar tydligen att tryta. Kanske är dags för ett uppehåll? Eller så får helt enkelt ni bestämma frågorna i fortsättningen).
1. HAR DU ETT PARTYTRICK?
Nej. Jag är så förtjusande som person att det brukar räcka med att jag dyker upp för att höja stämningen på en fest.
2. VAD SKRATTAR DU HELST ÅT?
Jag har alltid haft en förkärlek till brittisk humor. Förr skrattade jag mycket åt John Cleese - numera är jag väldigt förtjust i Ricky Gervais.
3. VILKEN ÄR DIN FAVORITPLATS I VÄRLDEN?
Av dem jag hittills besökt: New York och Sicilien. Jag är oerhört nyfiken på Nya Zeeland - får se om jag någonsin kommer dit.
4. VILKET TV-ÖGONBLICK GLÖMMER DU ALDRIG?
Foppas straff i Lillehammer och direktsändningarna när tornen föll i New York.
5. HAR DU EN PARADRÄTT?
Flera! Spaghetti con gamberetti går fort att laga och smakar fullkomligt underbart. Går dock inte att bjuda politiskt korrekta människor på eftersom rätten innehåller jätteräkor.
Idag har jag bokat mitt livs första charterresa. Med extra benutrymme på flyget (kanske inte det nödvändigaste när man är tre äpplen hög men det kändes så rätt att göra det) samt transfer till och från flygplatsen.
När jag började flyga 1999 började jag just på ett charterbolag och det var väl hög tid att jag själv testade att resa under dessa förutsättningar.
Det ska bli fantastiskt skönt. Min resa blev dock en vecka kortare än vad jag först planerade. Istället för tre veckor blir jag nu borta i värmen i två till förmån för min New York-resa i mars (det kommer att kosta en slant!).
Destinationen blev - efter många om och men - Krabi. I januari åker jag.
Min plan: en pocketbok i ena handen och en paraplydrink i den andra.
Jag tillhör den minoritet i Sverige som inte retar mig på TV-reklam. Det av den enkla anledningen att det är så vansinnigt mycket skit som visas och jag ser hellre att företag sponsrar detta än att jag gör det.
För jag förstår att det kostar pengar att producera tv-program. Och då är det ju alldeles fantastiskt att det finns sponsorer till detta istället för att vi tittare betalar via licenser eller skatter.
Detta är också orsaken till att jag blir skogstokig de få gånger jag tittar på statlig television (senast under OS) - den så kallade "public service" - och varenda jäkla sändning är "sponsrad av". Det borde den onekligen inte alls vara eftersom vi i nuläget finansierar de statliga kanalerna via en licens.
Nu är det på förslag att licensen ska skrotas till förmån för ytterligare en skatt. Och då vill jag bara klargöra en sak: är en enda sändning i statlig tv då "sponsrad av" så kommer det att ta hus i helvete!
Om två veckor ganska precis åker jag och kompis Tomas till London ett par dagar. Vi ska bara njuta av staden, äta gott och shoppa massor.
Och det lär bli ett besök där i vår också då en utställning om David Bowie kommer att finnas på Victoria & Albert Museum mellan 23 mars och 28 juli (läs mer HÄR).
Med jämna mellanrum plockar jag fram Karen Kingstons bok "Rensa i röran". Jag älskar den boken. Den är fullkomligt genialisk. Inte bara hjälper den till att skapa ordning och harmoni i hemmet utan även inombords. Och just nu har jag ett stort behov av att rensa både inom mig och i mitt hem.
Jag började med badrummet idag. Skurade grundligt ur både badkar, toalett, handfat, på väggar och spegeln. Sedan rensade jag skoningslöst i badrumsskåpet. Slängde gamla produkter och gjorde rent hyllorna. Det känns redan bättre.
Bob Harper har ett imponerande CV som personlig tränare och viktminskningsexpert. I flera år har han varit en av tränarna i amerikanska "Biggest loser" och där har han hjälpt överviktiga människor att åstakomma fantastiska resultat.
Med den långa erfarenhet han har av kost och träning kan man sammanfatta det som att killen vet vad han pratar om.
I sin senaste bok - "The skinny rules" - sammanställer han tjugo till synes "enkla regler" för lyckad viktminskning. Reglerna i sig själv är enkla men Harper påpekar också ärligt att det krävs både arbete och tid för att nå sina mål. Han hymlar inte heller med att det gäller att ändra sin livsstil för gott - inte bara under en begränsad period.
Boken är inte heller speciellt krångligt uppbyggd. Han har skrivit en inledning om sitt sätt att tänka, sedan följer tjugo regler med utlägg om hur och varför, och slutligen får vi ta del av olika recept och idéer om hur vi ska lägga upp mat och träning dagligen.
Jag har hämtat mycket inspiration från Bob Harper under åren och jag gillar honom verkligen. Han är rak och ärlig och har sunda idéer.
De "regler" vi får ta del av finns bland annat: drick alltid ett stort glas vatten före varje måltid, drick inte dina kalorier, låt varje måltid innehålla protein, ät ett äpple och bär varje dag, inga kolhydrater efter lunch, gå alltid till sängs lite hungrig, sov rätt.
Ja, det är inga revolutionerande regler att följa men heller inte så svåra.
Boken finns än så länge bara på engelska och därför kräver det lite ansträngning om man vill översätta recepten men annars är inte boken skriven på så avancerad engelska.
Den här veckan jobbar jag inte mycket alls. Jag har fem lediga dagar och de två dagarna som jag väl jobbar är riktiga lyxdagar: börjar jobba på kvällen på torsdag, sover i Luleå och avslutar arbetspasset klockan nio på fredag morgon. Nästa vecka blir desto tuffare.
Det innebär att jag kan ägna mig åt massor med träning och annat i veckan. Inledde måndagmorgonen med en powerwalk på nästan elva kilometer (det kommer att bli riktigt varmt i dag!). Jag ska börja fokusera på styrketräningen igen - snart är det vinter och då blir det inga promenader utomhus!
Dryga dygnet efter min beställning fanns min nya, fina Le Creuset-stekpanna att hämta på Coop (jag gillar verkligen när det går undan med beställningarna).
Nu har han fått komma hem och eventuellt blir det premiärstekning ikväll.
Det blev en riktigt trevlig förmiddag i Umeå i fredags. Jag och min kollega Andreas började dagen med en fika på Wayne´s som jag äntligen lyckades lokalisera (jag har letat flera gånger när jag varit där):
Sedan upptäckte vi till vår stora glädje att det var någon form av marknad på stan. Jag köpte två olika ostar (bild på dem kommer senare för just nu ligger de väl paketerade i kylen):
Sossarna hade möte vid Rådhustorget men intresset var minst sagt svalt:
Självklart gick jag även in på min favoritaffär Hjärtero. Jag kom ut med två nya toffsar och ett inredningsmagasin:
Fredagspanelen består till större delen av gammal skåpmat den här veckan men efter att ha somnat först vid två i natt efter en lång arbetsdag så är det ungefär det jag mäktar med i skrivande stund.
1. VILKEN ÄR DIN FAVORITSERIE PÅ TV?
Den jag ser oftast är "The big bang theory". Sheldon Cooper är - tillsammans med Cam i "Modern Family" - det roligaste tv har att erbjuda.
Ett stycke tv-historia
2. VAD ÄR DIN STÖRSTA LAST?
Cola zero och snus. Inget jag är stolt över men det kunde ha varit värre.
3. FÖLJER DU BLOGGAR?
Nej, jag gör faktiskt inte det. Ibland letar jag bland bokbloggarna om det är någon bokrecension jag vill läsa men jag skulle ALDRIG - ens mot betalning - gå in på en så kallad "modeblogg".
Kompis Mattiasblogg läser jag naturligtvis någon gång om dagen. Just nu ligger hans fokus på hans viktnedgång (riktigt duktig har han varit!) men jag hoppas på att han så småningom kommer att skriva om annat också. Han formulerar sig nämligen väldigt bra.
4. OM DU HADE EN TIDSMASKIN - VART SKULLE DU ÅKA?
Inte alltför långt tillbaka i tiden. Jag klarar nämligen inte av utedass. WC är ett krav för att jag ska kunna vara på besök (därför är campingsemester alltid uteslutet för mig).
5. VAD VILL DU ÄTA SOM SISTA MÅLTID?
Hummer. Det står nämligen inte uppdukat här hemma till vardags så därför kan jag dock och väl ha det i magen när jag möter min Skapare.
Sofie Sarenbrants "Vila i frid" för mina tankar till The Beatles klassiska "Paperback writer". För den personen som har skrivit texten på bokens baksida är utan tvekan ett geni(och förtjänar ett hedersvärt pris för sin prestation).
Jag blir nämligen lovad en handling som verkar oerhört spännande: En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden, därefter finner man ett äldre par döda i rum 327, ytterligare en person hittas död i de varma källorna utomhus...
Ja, kort och gott dör folk som flugor på den dyra SPA-anläggningen.
Och en massa mord borde ju vara en "bra" grundpelare i en deckare. Men istället för en spännande jakt på mördaren får jag mycket detaljerat (jag menar verkligen överdrivet mycket) följa poliskvinnan Emmas längtan och kamp efter att bli gravid, hennes systers jobbiga pussel att få ihop arbetsliv och familjeliv, hotellchefen Peter Bergs dåliga samvete över att han flyttat hem sin familj till Sverige igen efter att ha bott i Phoenix i flera år, VD:n Nils Wedéns drickande som börjar eskalera efter en skilsmässa.
Dessa sidohistorier tar så mycket fokus från den verkliga intrigen att man stundtals glömmer bort att det är just en spänningsroman man läser. Texten är väldigt lättläst - man plöjer igenom boken på ett par timmar - och under tidens gång blir det bara mer och mer märkligt. Upplösningen är så absurd att jag slår igen boken med ett skratt. Det är inte någonting man borde göra efter en bok i denna genre - då har man misslyckats fundamentalt.
Ännu mer humoristiskt blir det av att självaste Camilla Läckberg lånat ut sitt namn för pocketbokens upplaga under texten: "Sofie Sarenbrant är det mest spännande stjärnskottet på den svenska deckarscenen idag. Bästa läsningen just nu är utan tvekan ´Vila i frid´".
Om det här är "det mest spännande stjärnskottet" den svenska deckarscenen har att erbjuda idag är vi jäkligt illa ute! Du måste skämta, Camilla!
Jag ska sova i Umeå i natt. Och har hela förmiddagen i morgon att njuta av staden. Jag gillar den verkligen! Sist jag var där så förälskade jag mig i en liten butik som heter Hjärtero. Den ska jag självklart besöka i morgon. Sedan ska jag sätta mig på ett mysigt kafé och läsa en bok.
Kvalitetstid med mig själv ska jag ha, helt enkelt.
Trots att de gångna sommarmånaderna faktiskt bjöd in till det så blev det inte ett enda biobesök för mig. Det tänkte jag ändra på i höst. Då ska jag se till att se mer film.
För tillfället har jag heller ingen möjlighet att se film hemma heller eftersom min stackars DVD-spelare gick i graven tidigt i somras (jo, jag vet att man kan se film via datorn). Med handen på hjärtat är det ingenting jag har direkt saknat heller men förmodligen kommer det att kännas annorlunda när det riktiga höstmörkret kommer. Då finns det ju inget bättre än att krypa upp i soffan och se en film så en BluRay-spelare kommer jag väl att köpa så småningom.
Men bio var det ja. Just nu går Woody Allens "Förälskad i Rom" på biograferna men det är tveksamt om jag hinner att se den innan den släpps till uthyrning (det går väldigt fort nu för tiden, inte sant?).
Den 28 september har "Hypnotisören" premiär och den tror jag faktiskt gör sig bättre som film än som bok. Jag får väl inleda min biohöst med den.
Ni vet vad jag brukar säga: "Köper man kvalitet gråter man bara en gång".
Igår gjorde min billiga white-trash-stekpanna från ICA Maxi sin sista insats i mitt kök. En för övrigt utsökt middag (spaghetti alla putanesca med kycklingfilé) förstördes av att stekpannan var fullkomligt oduglig för sin uppgift. Bägaren rann över och jag pensionerade den.
Egentligen fanns inte en ny, prisvärd stekpanna med i månadens budget men nöden har helt enkelt ingen lag. Självklart började jag mitt letande på Bagaren och kocken. Och till min stora glädje hade de specialprispå exakt den stekpannan jag ville ha!
Så innan klockan hade slagit nio i morse hade jag både hunnit med en powerwalk (alltså, höstvädret nu är helt fantastiskt!), hämtat ett paket på Pan-ICA och beställt en ny stekpanna.
Såg förresten igår på B&K´s Facebooksida att de håller på att bygga ut sin butik i Göteborg. Lyckliga ni som bor i närheten och kan besöka denna underbara butik när ni vill!
... låg den här mycket välkomna påsen i mitt fack:
En kollega har varit i Kalifornien på semester och köpt ett läppglans från Victoria´s Secret till mig i färgen Juiced Berry. Glittrigt och alldeles underbart!
Efter förmiddagens promenad på 11 kilometer (i underbart vackert höstväder) gick jag förbi Pan-ICA för att köpa lite saker som jag behövde till kvällens middag. Och i kyldisken hittade jag Päronad som jag tyckte lät vansinnigt gott (är barnsligt förtjust i allting som innehåller päron).
Ännu lyckligare blev jag sedan när jag gick in till Videobutiken (ja, jag kallar den fortfarande så) för att köpa snus (nej, jag är inte stolt över mitt beroende) då jag upptäckte att bästa bakchokladen någonsin är tillbaka: Marabous vita.
Jag tror att det blir till att ställa sig vid spisen lite senare idag och baka en vit kladdkaka till kollegorna i morgon.
Efter debuten med "Solstorm" - som både var spännande och välskriven - så kände jag personligen att Åsa Larssons följande böcker blev lite väl flummiga och spretiga. I någon bok talade döda och för mig blir det så abstrakt att jag tappade intresset för boken (det var dessutom någon trend inom svensk deckargenre vid tidpunkten att döda talade och det blev så tröttsamt i längden att läsa det om och om igen).
I den femte boken om Rebecka Martinsson - "Till offer åt Molok" - höjer Larsson sin kvalitet igen och når nästan upp till nivån hon hade i sin debutroman. Och hon lyckas dessutom hålla läsaren fängslad trots en nästan löjligt tunn intrig.
Detta beror självklart på hennes skicklighet att beskriva människor och miljö i Kiruna. Larssons kärlek till området har den verkliga huvudrollen i samtliga böcker.
Det är inget rafflande högt tempo i denna bok. Istället är det en lågmäld spänningsroman med en behaglig rytm. Flera gånger under mitt läsande märker jag att jag har svårt att lägga boken ifrån mig.
Den faller - tack och lov! - utanför ramarna hur samtida deckarromaner idag är uppbyggda och just det gör Åsa Larsson till en så unik författare.
Men tanke på hur långa mina arbetsdagar brukar vara så måste man nog säga att jag har jobbat halvdag idag. Slutade redan klockan två och klev ut på Arlanda i strålande solsken och 21 grader varmt! Bättre än så kan inte min "helg" börja.
Ledig tills på torsdag eftermiddag.
Nu ska jag läsa klart Åsa Larssons "Till offer åt Molok" så jag kan recensera den åt er snart.
Att promenera från Arlanda hem till mig tar uppskattningsvis 45-50 minuter (det har i alla fall gjort det tidigare - eftersom Arlanda är en gigantisk byggarbetsplats som aldrig blir riktigt klar och ständigt ändrar utseende reserverar jag mig för att denna promenad kan diffa i ett par minuter hit eller dit). Jag tror att sträckan är cirka 4 km lång fågelvägen.
Av olika anledningar blev vi lite sena igår, min arbetsdag blev nästan tolv timmar lång och jag missade tio över ett-bussen med fem minuter. Eftersom jag var väldigt trött, timmen var sen och nästa buss inte skulle gå förrän 55 minuter senare tog jag snabbt beslutet att unna mig en taxiresa hem (den korta turen kostar cirka 200 kronor men är värd varenda öre mitt i natten).
Jag tackade mina kollegor för arbetsdagen och gick mot taxikön på Terminal 5. Vid den här tidpunkten på dygnet är det många charterplan som landar vilket innebär att det är oerhört många människor som ska ta sig hem. Det är ingen ny företeelse.
I taxikön står redan flera hundra människor. Och inte en enda taxibil så långt ögat kan nå!
Jag gick då ur kön och försökte få tag i Taxi 020. Efter ett par minuter i telefonkö svarar en ung pojke och jag förklarar att jag gärna vill ha en taxi till Arlanda snarast.
Till svar får jag: "Det blir svårt - jag har ingen bil i området. Du får nog vänta minst i en halvtimme".
"Ingen bil i området". Rent spontant kan jag känna att Arlanda halv två på natten måste vara rena guldgruvan! Hur kan det inte finnas taxibilar där då?
För mig blev det att sitta och vänta till nästa nattbuss kom 55 minuter senare. Men det ironiska är att om jag hade haft ork och kraft att promenera hem, hade haft bättre skor och inte hade haft uniform och en tung jobbväska att dra på så hade jag varit hemma mycket tidigare.
Eloge ska dock ges till SL som trots allt har bussar som går till och från Arlanda dygnet runt (även om det bara är en gång i timmen).
Tistel får Taxi 020 och alla andra taxibolag som lyste med sin frånvaro.
Tips till alla som vill tjäna en extra hacka: kör svarttaxi från Arlanda på nätterna! Stålar rätt ner i fickan av tacksamma kunder som till 99% antingen består av trött personal som vill komma hem eller semesterfirare. Här finns det pengar att tjäna, kära medmänniskor!
Man skulle faktiskt kunna tro att det är med tunga steg som man tar sig till jobbet en lördageftermiddag för en arbetsdag på elva timmar.
Men jag kan inte annat än känna lite lättnad. För nu har det regnat oavbrutet här i ett och ett halvt dygn - och någon förbättring verkar det inte bli. Jag var genomdränkt när jag kom till jobbet igår trots att jag försökt skydda mig med ett paraply (det enda som inte var blött var mitt hår på huvudet).
Så istället för att sitta hemma i mörkret åker jag med glädje till jobbet snart för att umgås med trevliga kollegor. I morgon förmiddag hoppas jag dock på lite uppehåll för min kropp skriker efter både frisk luft och en lång promenad.