Siesta
Siestan är underskattad. Det är det bästa jag vet.
Jag blev så fruktansvärt varm och dåsig när jag satt direkt i solen, så jag gick in och lade mig på soffan och sov en liten stund.
Nu är jag som en ny människa.
Jag blev så fruktansvärt varm och dåsig när jag satt direkt i solen, så jag gick in och lade mig på soffan och sov en liten stund.
Nu är jag som en ny människa.
Vill ha!
Efter en knapp halvtimme i min solstol har jag kommit fram till följande:
Jag vill ha en pool. Swimmingpool.
Konstaterar bara.
Jag vill ha en pool. Swimmingpool.
Konstaterar bara.
Här tillbringade jag förra sommaren. I Palma. Lågkonjunkturen suger. Fett.
Hatiska kommentarer
Alla har olika syften med att blogga.
En del gör det för att skriva av sig - små mysiga, härliga och opretentiösa inlägg om vad de gjort under dagen. Andra nischar sina bloggar och har en specifik inriktning: om matlagning, böcker eller filmer. Somliga drömmer om att bli "den nya bloggdrottningen" och bli omskriven i media. Dessa bloggar katoriseras av det återkommande inlägget "Dagens outfit" med en kort analfabetisk text.
Syftet med bloggar är säkert lika många som antalet.
Jag läser igenom ganska många per dag. Har mina favoriter bland både kända och okända bloggare. Lämnar kommentarer till dem som jag tycker är värda att kommentera.
Det är sällan jag läser kommentarsfältet på andra bloggar (jag koncentrerar mig mer på innehållet i själva bloggen). Men ibland tar jag mig tid att läsa även dem.
Det gör mig ibland lite bekymrad. Och sorgsen. Inte de kommentarer som börjar med "Nej, jag håller inte med därför att..." för det är början på en debatt. Då har bloggaren i sitt inlägg lagt en grund för en debatt och vill ha läsarens åsikter. Nej, de kommentarer som gör mig bekymrad är de som är rent hatiska.
Tid är så dyrbart. Varför lägga ner det på att visa sin avsky?
Skriv istället en rad i de bloggar du tycker om. Tro mig när jag säger att positiva människor är lyckligare människor. Bitterhet är både tråkigt och oattraktivt.
En del gör det för att skriva av sig - små mysiga, härliga och opretentiösa inlägg om vad de gjort under dagen. Andra nischar sina bloggar och har en specifik inriktning: om matlagning, böcker eller filmer. Somliga drömmer om att bli "den nya bloggdrottningen" och bli omskriven i media. Dessa bloggar katoriseras av det återkommande inlägget "Dagens outfit" med en kort analfabetisk text.
Syftet med bloggar är säkert lika många som antalet.
Jag läser igenom ganska många per dag. Har mina favoriter bland både kända och okända bloggare. Lämnar kommentarer till dem som jag tycker är värda att kommentera.
Det är sällan jag läser kommentarsfältet på andra bloggar (jag koncentrerar mig mer på innehållet i själva bloggen). Men ibland tar jag mig tid att läsa även dem.
Det gör mig ibland lite bekymrad. Och sorgsen. Inte de kommentarer som börjar med "Nej, jag håller inte med därför att..." för det är början på en debatt. Då har bloggaren i sitt inlägg lagt en grund för en debatt och vill ha läsarens åsikter. Nej, de kommentarer som gör mig bekymrad är de som är rent hatiska.
Tid är så dyrbart. Varför lägga ner det på att visa sin avsky?
Skriv istället en rad i de bloggar du tycker om. Tro mig när jag säger att positiva människor är lyckligare människor. Bitterhet är både tråkigt och oattraktivt.
Minne för datum
Jag har ett extremt minne för siffror. I synnerhet datum. Ett nästintill perverst minne för datum har jag.
Det har sina fördelar. Det har det. Men också nackdelar, eftersom jag inte heller glömmer bort datum som jag borde glömma bort. Datum som är accosierade till sorgsna minnen.
Jag hade ett "anniversery" igår. Alltså av det slaget som jag kommer ihåg bara för att det inträffade på ett specifikt datum. Inte för att det var någonting egentligen att minnas.
Tre år. Och det gör fortfarande ont. Aj.
Det har sina fördelar. Det har det. Men också nackdelar, eftersom jag inte heller glömmer bort datum som jag borde glömma bort. Datum som är accosierade till sorgsna minnen.
Jag hade ett "anniversery" igår. Alltså av det slaget som jag kommer ihåg bara för att det inträffade på ett specifikt datum. Inte för att det var någonting egentligen att minnas.
Tre år. Och det gör fortfarande ont. Aj.
Människor som gör mig skeptisk
1. Människor som inte läser/ser på nyheter
En förvånandsvärt stor del människor vet inte vad som händer utanför sin egen sfär. De faller helt oförstånde när man försöker föra en konversation om någonting annat än deras liv. Ser ut som fågelholkar när man påpekar att det svälter barn i Afrika, att vi har ett enormt klimathot mot oss, att det pågår en finansiell kris i världen och att vi har riksdagsval nästa år.
2. Människor utan allmänbildning
En kanske ännu större skala människor anser att vissa saker inte angår dem och därför ignorerar att ta in information. De har ingen aning om under vilket årtionde - eller för den delen århundrade - Första och Andra Världskriget ägde rum. De har ingen susning om skillnaden mellan republik och monarki. De kan abslut inte namnge USAs nuvarande president. Och de tror att dokusåpan "Big brother" är en genial orginalidé och har aldrig ens hört talas om George Orwells satir "1984" som var en skrämmande förlaga.
3. Människor som skriver som de pratar
De som envisas med att misshandla det svenska språket med förkortningar eller förvandlar befintliga ord. Skriver "är" som "e", "jag" som "ja", "och" som "å" samt "de" och "dem" som "dom". Samt skiljer på ord som ska stå samman: "lägenhet" blir "lägen het", "jättebra" blir "jätte bra", "samlag" blir "sam lag".
Skeptisk är jag. Och lite sorgsen.
Lördagskrönikan
Nu på förmiddagen har jag ränt från balkongen och in i köket och tvärtom oavbrutet.
I köket har jag bakat bröd. Bröd kan man bara baka när man har gott om tid. För först ska man göra degen, sedan ska den jäsa. Efter det ska man forma bröden till en aptitlig form och sedan ska dessa också jäsa. Först när denna långa procedur är klar kan man grädda dem i ugnen.
Ute på balkongen har jag äntligen Marian Keyes "En charmerande man" i min hand. Den är skittung. Alltså inte språkligt, för den går under genren "chic-lit" och är därför befriande lättläst. Nej, den är tung rent fysiskt. 737 inbundna sidor. Ska jag ha med mig denna bjässe på tåget, får jag ta den i en handväska modell något större (på gränsen till trunk faktiskt).
När man har suttit ute på balkongen en stund och sedan kommer in, är man helt förblindad. Man famlar runt i blindo i flera minuter.
Men nu har jag åter fått synen tillbaka och letade igenom nyheterna.
Och redan nu - så här tidigt på dagen - är Alex Schulmans lördagskrönika publicerad. En härlig liten berättelse om hur det är att skriva autografer för ungdomar som inte har en aning om vem han är och hur det känns att möta Fredrik Wikingsson vid kaffeautomaten.
Njutning!
Undra om Schulans lördagskrönikor i bokform kunde vara någonting? Då skulle man ju kunna gotta sig varje dag.
Vem behöver blommor?
Igår slog vädret om. Rejält. Helt plötsligt var det bara högsommar. Ja, det kändes så i alla fall.
Detta bidrog till en lindrig form av panik. För jag har inte skaffat några blommor till balkongen ännu. Det har inte varit väder för det tidigare, men nu när det bara helt ljuvligt ute vill jag ju ha det gjort. Man vill ju kunna gå ut på balkongen på morgonen med en kopp kaffe i handen och bara njuta av grönskan.
Det ser nämligen väldigt, väldigt tomt ut utan blommor. Rent av tråkigt.
Så tittade jag till min kruka där jag förra året hade ett fint litet rosenträd (som naturligtvis knappt överlevde hela säsongen). Då blev jag lite glad igen. För i den krukan blomstrade det! Den var full med ogräs. Men det räknas väl också som växter?
Idag njuter jag av mitt ogräs.
Detta bidrog till en lindrig form av panik. För jag har inte skaffat några blommor till balkongen ännu. Det har inte varit väder för det tidigare, men nu när det bara helt ljuvligt ute vill jag ju ha det gjort. Man vill ju kunna gå ut på balkongen på morgonen med en kopp kaffe i handen och bara njuta av grönskan.
Det ser nämligen väldigt, väldigt tomt ut utan blommor. Rent av tråkigt.
Så tittade jag till min kruka där jag förra året hade ett fint litet rosenträd (som naturligtvis knappt överlevde hela säsongen). Då blev jag lite glad igen. För i den krukan blomstrade det! Den var full med ogräs. Men det räknas väl också som växter?
Idag njuter jag av mitt ogräs.
Rökare får bära korset
Idéen är faktiskt helt genial. Att rökare får betala högre premie på vissa försäkringar och blir erbjudna rökavvänjning. Snart är denna last ett minne blott.
Att röka är nämligen den värsta synden man kan begå.
Idag fokuserar man så mycket på att få människor rökfria att man helt glömmer bort det stora hotet mot folkhälsan: Fetman.
Men att påpeka för en överviktig person att fetma är livshotande (och faktiskt ett mer akut hot än rökning) är känsligt. Oerhört känsligt. Trots att västvärlden - bokstavligt talat - äter ihjäl sig.
Idag - när det finns så få rökare kvar - är fler sjukdomar relaterade till fetma. Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är katastrofalt hög. Dagens trend med snabbmat har också bidragit till att fetma når barn (nej, detta gäller inte bara USA - Sveriges barn är hack i häl).
Krutet borde läggas på att bekämpa fetma. Sno idéerna från anti-rökkampanjerna:
Varningstexter på chips och godis, erbjudande om hjälp till viktminskning, bättre information redan i skolåldern om hur man lagar mat (man kan faktiskt tillaga den själv - man behöver inte köpa sin mat färdiglagad av den lokala pizzerian).
Till och med högre premier på vissa försäkringar...?
Det Stora hotet.
Att röka är nämligen den värsta synden man kan begå.
Idag fokuserar man så mycket på att få människor rökfria att man helt glömmer bort det stora hotet mot folkhälsan: Fetman.
Men att påpeka för en överviktig person att fetma är livshotande (och faktiskt ett mer akut hot än rökning) är känsligt. Oerhört känsligt. Trots att västvärlden - bokstavligt talat - äter ihjäl sig.
Idag - när det finns så få rökare kvar - är fler sjukdomar relaterade till fetma. Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är katastrofalt hög. Dagens trend med snabbmat har också bidragit till att fetma når barn (nej, detta gäller inte bara USA - Sveriges barn är hack i häl).
Krutet borde läggas på att bekämpa fetma. Sno idéerna från anti-rökkampanjerna:
Varningstexter på chips och godis, erbjudande om hjälp till viktminskning, bättre information redan i skolåldern om hur man lagar mat (man kan faktiskt tillaga den själv - man behöver inte köpa sin mat färdiglagad av den lokala pizzerian).
Till och med högre premier på vissa försäkringar...?
Det Stora hotet.
Som julafton!
Mitt efterlängtade, stora, härliga paket med böcker kom redan idag. Så jag fick ta ännu en tur till Pan-ica och armbåga mig fram bland rullatorer för att kunna få ut min försändelse.
Ser ni hur härligt tjock Marian Keyes nya roman ser ut? 737 sidor.
Nu kommer jag att lägga den kriminellt tråkiga "Spökskrivaren" åt sidan. Förmodligen för all evighet.
Det är som julafton här hemma nu!
Fråga Runar
Detta är inget bildmontage.
Folk skriver in till Aftonbladets fredagsbilaga (och jag kan inte för allt i världen försvara varför jag köper den) och frågar Runar saker. Runar.
Det skrämmer mig lite.
Vad skulle man fråga Runar om?
Själv är jag bara sjukt nyfiken på varför han och Carola skilde sig (eftersom jag tycker att man ska anamma uttrycket "lev som du lär" och båda två mässade - på den tiden det begav sig - om att äktenskapet var för evigt. Bara därför är jag hysterisk nyfiken på vad som var orsaken till skilsmässan).
Det skrämmer mig ännu mer.
Pensionärer är för söta
Jag storhandlar alltid. Men emellanåt - om jag har glömt någonting eller bara ska ha tidningen - går jag ner till min lokala ICA-butik. Pan-ica i folkmun. Majoriteten av dem som handlar där är pensionärer.
Pensionärer har all tid i världen. De kan vara inne i denna butik precis hur länge som helst. Pensionärer måste nämligen känna på allting som de ska handla. Det går inte alls fort. Äpplena hinner förmodligen att ruttna innan de kommer hem.
Idag hamnade jag bakom en Pensionär i kön när jag skulle betala. Det är typ det värsta som kan inträffa. Pensionärer betalar alltid med kontanter dessutom, eftersom det - enligt dem - vilar en förbannelse över betalkorten.
På de allra flesta ställen man handlar på idag finns det en apparat framme vid kassan där man - om man nu envisas med att betala kontant - stoppar i sina mynt och får returmynt tillbaka.
Pensionären framför mig var en dam som skulle betala 118,50 SEK.
Hon ger kassören en hundring (bra start). Sedan tar hon fram sin portmonnä (Pensionärer har inte plånböcker - de har portmonnäer) och plockar upp en enkrona i taget som hon med darrande hand försöker att få i myntmaskinen.
Nitton gånger bevittnade jag denna procedur. I slowmotion.
Men de är för söta ändå. Pensionärerna. Jag vill också bli så där ostressad när jag blir gammal och ha all tid i världen. Då ska jag gå omkring på ICA och klämma på alla frukterna, blockera hela affären med min rullator och betala mina varor med enkronor ur min portmonnä.
Så att generationen efter mig också förstår hur panikångesten en gång uppstod och blev en folksjukdom.
En sån här portmonnä ska jag ha som pensionär.
Pensionärer har all tid i världen. De kan vara inne i denna butik precis hur länge som helst. Pensionärer måste nämligen känna på allting som de ska handla. Det går inte alls fort. Äpplena hinner förmodligen att ruttna innan de kommer hem.
Idag hamnade jag bakom en Pensionär i kön när jag skulle betala. Det är typ det värsta som kan inträffa. Pensionärer betalar alltid med kontanter dessutom, eftersom det - enligt dem - vilar en förbannelse över betalkorten.
På de allra flesta ställen man handlar på idag finns det en apparat framme vid kassan där man - om man nu envisas med att betala kontant - stoppar i sina mynt och får returmynt tillbaka.
Pensionären framför mig var en dam som skulle betala 118,50 SEK.
Hon ger kassören en hundring (bra start). Sedan tar hon fram sin portmonnä (Pensionärer har inte plånböcker - de har portmonnäer) och plockar upp en enkrona i taget som hon med darrande hand försöker att få i myntmaskinen.
Nitton gånger bevittnade jag denna procedur. I slowmotion.
Men de är för söta ändå. Pensionärerna. Jag vill också bli så där ostressad när jag blir gammal och ha all tid i världen. Då ska jag gå omkring på ICA och klämma på alla frukterna, blockera hela affären med min rullator och betala mina varor med enkronor ur min portmonnä.
Så att generationen efter mig också förstår hur panikångesten en gång uppstod och blev en folksjukdom.
En sån här portmonnä ska jag ha som pensionär.
I väntan på någonting bättre
Jag väntar på en STOR försändelse böcker på måndag. HUGE. En massa spännande böcker har jag beställt och nu väntar jag otåligt på mitt paket.
Under tiden ska jag försöka att komma igenom Robert Harris "Spökskrivaren". Jag vet inte ens i vilken kategori jag ska placera den. Är det en politisk spänningsroman, en satir eller ett försök att ge spökskrivarna upprättelse och cred? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har kommit över halva boken nu och den är vansinnigt tråkig. Och när man har kommit så pass långt vill man ju inte sluta att läsa den heller. Det kan ju inträffa någonting.
Så jag har placerat mig själv ute på balkongen i en solstol, klädd i bikini (nej, inga bilder på det) och kämpar vidare med boken. Färg får jag i alla fall!
Nej. Ni behöver inte läsa den.
Under tiden ska jag försöka att komma igenom Robert Harris "Spökskrivaren". Jag vet inte ens i vilken kategori jag ska placera den. Är det en politisk spänningsroman, en satir eller ett försök att ge spökskrivarna upprättelse och cred? Jag har faktiskt ingen aning. Jag har kommit över halva boken nu och den är vansinnigt tråkig. Och när man har kommit så pass långt vill man ju inte sluta att läsa den heller. Det kan ju inträffa någonting.
Så jag har placerat mig själv ute på balkongen i en solstol, klädd i bikini (nej, inga bilder på det) och kämpar vidare med boken. Färg får jag i alla fall!
Nej. Ni behöver inte läsa den.
Systematiska lögnare
"Det är ju sällan så stor poäng att vara brutalt ärlig"
Det är också sällan det har någon som helst poäng att varje ord som kommer ur ens mun är en lögn.Av någon märklig anledning (min godtrohet?) har jag kommit i kontakt med ett par Systematiska lögnare. Jag vill inte kalla dem mytomaner, eftersom en sådan inte vet om att denne ljuger själv. Systematiska lögnare däremot är väl medvetna om att de ljuger och gör det så ofta de bara kan för sin egen "vinnings" skull.
Man får ofta starka reaktioner från en Systematisk lögnare när man konfronterar dem. De kan inte hantera att man sett igenom dem och lögnen. Då sparkar de bakut och vänder allting till sin fördel. För det är ju "lite synd om dem".
Samtidigt är de oftast klantiga och döljer inte sina lögner särskilt väl, utan lämnar spår efter sig som är så uppenbara att man anar att de vill bli avslöjade.
Jag har fått en lögn för mycket i ansiktet. Jag klarar inte längre av dem.
Enligt en undersökning ska jag ljuga 4 gånger idag. Må det bara inte göra någon annan illa.
Lovebombning
Jag fick alldeles nyss ett otroligt fint mail med värmande ord av vackra Sanna. Och idag var det precis vad jag behövde. Hon har ett sånt varmt hjärta och är otroligt omtänksam och ljuvlig på alla sätt och vis.
Men trots sin skönhet så tycker hon inte om att vara med på bild......
Men trots sin skönhet så tycker hon inte om att vara med på bild......
Dagens Spån: Johan Hakelius
I en debattartikel i Aftonbladet idag, uppmanar Johan Hakelius (han är en seriös journalist han) att INTE rösta i det kommande EU-valet. Riktigt varför får han mig inte att begripa och argumenten känns barnsliga. Förmodligen röstade han nej till EU en gång i tiden och kan inte riktigt acceptera att majoriteten av befolkningen ville gå med.
Att uppmana människor att inte rösta känns lite... Sovjet.
Detta är samma Hakelius som i en artikel - för inte alls så länge sedan - påstod sig inte veta vem Laila Bagge var. Detta var i samband med att den kvällstidningen som betalar ut hans lön (för jag förutsätter att han får någon form av ersättning för att skriva för dem) hade Laila Bagges rumpa på vartenda löp.
Ni förstår, seriösa journalister skriver bara för kvällstidningarna - de läser dem inte.
Och snälla: Kan någon ge denna man en rejäl makeover? Pliiiiis!
Att uppmana människor att inte rösta känns lite... Sovjet.
Detta är samma Hakelius som i en artikel - för inte alls så länge sedan - påstod sig inte veta vem Laila Bagge var. Detta var i samband med att den kvällstidningen som betalar ut hans lön (för jag förutsätter att han får någon form av ersättning för att skriva för dem) hade Laila Bagges rumpa på vartenda löp.
Ni förstår, seriösa journalister skriver bara för kvällstidningarna - de läser dem inte.
Och snälla: Kan någon ge denna man en rejäl makeover? Pliiiiis!
Pollen
Jag är förskonad från att ha pollenbesvär. Faktum är att jag är förskonad från alla möjliga allergier.
Jag har en liten teori om det:
Vi som var barn på 70-talet krälade omkring på heltäckningsmattor som var fulla med bakterier och därför är vi härdade. Dessutom rökte man inne på 70-talet. Kan ni förstå?! Vi blev utsatta för en hel del påfrestningar och faktum kvarstår att vi inte har allergier i samma utsträckning som de unga idag då det mer är en regel än undantag med allergi.
Samtidigt känns det som att det blir mer och mer pollen i luften för varje år som går. Härom veckan gjorde jag omsorgsfullt iordning min balkong. Tid tog det också! Och nu ser den ut så här:
Det är pollen!
Var det verkligen så här mycket förra året? Och året innan det?
Det får bli dagens projekt.
Jag har en liten teori om det:
Vi som var barn på 70-talet krälade omkring på heltäckningsmattor som var fulla med bakterier och därför är vi härdade. Dessutom rökte man inne på 70-talet. Kan ni förstå?! Vi blev utsatta för en hel del påfrestningar och faktum kvarstår att vi inte har allergier i samma utsträckning som de unga idag då det mer är en regel än undantag med allergi.
Samtidigt känns det som att det blir mer och mer pollen i luften för varje år som går. Härom veckan gjorde jag omsorgsfullt iordning min balkong. Tid tog det också! Och nu ser den ut så här:
Det är pollen!
Var det verkligen så här mycket förra året? Och året innan det?
Det får bli dagens projekt.
Låt Daniel vila ut i fred!
Den omställningen som Daniel Westling har fått varit med om de senaste månaderna är nog svår att sätta sig in i. Att officiellt bedömas och övervakas av media och nyfikenheten av befolkningen.
Den här omställningen - i kombination med en mycket allvarlig sjukdom - bevisar bara hur stark han är som person.
Jag tror att Daniel de senaste två dygnen har känt stöd från okända människor som han inte trodde var möjlig. Donationsregistret har fått rekordmånga anmälningar till följd av hans tillstånd. Jag hoppas att han känner vår omtanke.
Men jag hoppas också att han nu är lite skyddad från att läsa alla spekulationer i media och får möjligheten att vila och återhämta sig ordentligt. Han ska ju gifta sig om ett år!
Jag förstår människors oro - det är jag också för det är ett allvarligt ingrepp han har fått gå igenom. Men låt honom vara ifred! Han behöver lugn och ro. Inte uppståndelse. Inte spekulationer i skvallerpressen.
Den här omställningen - i kombination med en mycket allvarlig sjukdom - bevisar bara hur stark han är som person.
Jag tror att Daniel de senaste två dygnen har känt stöd från okända människor som han inte trodde var möjlig. Donationsregistret har fått rekordmånga anmälningar till följd av hans tillstånd. Jag hoppas att han känner vår omtanke.
Men jag hoppas också att han nu är lite skyddad från att läsa alla spekulationer i media och får möjligheten att vila och återhämta sig ordentligt. Han ska ju gifta sig om ett år!
Jag förstår människors oro - det är jag också för det är ett allvarligt ingrepp han har fått gå igenom. Men låt honom vara ifred! Han behöver lugn och ro. Inte uppståndelse. Inte spekulationer i skvallerpressen.
Humor
Humor är viktigt för mig. Framför allt som egenskap hos andra. Har en person och jag inte samma humor vet jag redan från början att vi aldrig kommer att bli vänner eller få något som helst utbyte av varandra.
Det är svårt att definera vad man tycker om för humor. Det är svårt att sätta ord på det, men sent igår kväll fick jag en liten aha-upplevelse. För då insåg jag vad jag inte anser vara humor.
Det är när människor själva tycker att de är hysteriskt roliga. Spelar dummare än vad de egentligen är och slänger ur sig fåniga kommentarer med ett "hö hö hö".
Det är nog intelligent humor jag tycker om.
Så. Nu vet jag det.
Det är svårt att definera vad man tycker om för humor. Det är svårt att sätta ord på det, men sent igår kväll fick jag en liten aha-upplevelse. För då insåg jag vad jag inte anser vara humor.
Det är när människor själva tycker att de är hysteriskt roliga. Spelar dummare än vad de egentligen är och slänger ur sig fåniga kommentarer med ett "hö hö hö".
Det är nog intelligent humor jag tycker om.
Så. Nu vet jag det.
I stand corrected
Karolinska sjukhuset finns tydligen både i Solna och Huddinge.
Är inte det lite förvirrande? Att ha samma namn på två olika sjukhus som ligger på var sida om stan. När det finns så mycket namn att välja på, menar jag.
"Krya på dig"-buketterna kanske kommer på villovägar och hamnar alldeles galet ju!
Är inte det lite förvirrande? Att ha samma namn på två olika sjukhus som ligger på var sida om stan. När det finns så mycket namn att välja på, menar jag.
"Krya på dig"-buketterna kanske kommer på villovägar och hamnar alldeles galet ju!
Den rätte för kronprinsessan Victoria
Det som slog mig mest när kronprinsessan tillkännagav sin förlovning i februari var hur lycklig hon såg ut. Hon strålade verkligen av lycka. Och som hon själv sa - hon har blivit gladare sedan Daniel Westling kom in i hennes liv.
Jag fick en olustig känsla i kroppen sent igår kväll när jag läste om att Daniel hade genomgått en njurtransplantation. Det är en allvarlig sak. Mycket allvarlig.
Jag önskar att Daniel återhämtar sig snabbt och att allting flyter på utan komplikationer. Han gör min kronprinsessa lycklig. Han är den rätte.
Läs artikeln som jag länkar till HÄR. Jag vill inte hacka på Johan T Lindwall i onödan, men ligger inte Karolinska sjukhuset i Solna?
Jag fick en olustig känsla i kroppen sent igår kväll när jag läste om att Daniel hade genomgått en njurtransplantation. Det är en allvarlig sak. Mycket allvarlig.
Jag önskar att Daniel återhämtar sig snabbt och att allting flyter på utan komplikationer. Han gör min kronprinsessa lycklig. Han är den rätte.
Läs artikeln som jag länkar till HÄR. Jag vill inte hacka på Johan T Lindwall i onödan, men ligger inte Karolinska sjukhuset i Solna?
Mina böner till Daniel Westling
Kanske var detta orsaken till den långa förlovningen.
Daniel Westling har idag genomgått en njurtransplantation.
Jag ber för att operationen blev lyckad och ett snabbt tillfrisknande.
Daniel Westling har idag genomgått en njurtransplantation.
Jag ber för att operationen blev lyckad och ett snabbt tillfrisknande.
Söta Bambi
En del bekantskaper har jag knutit på de mest besynnerliga sätt. En av dem är Bambi. Jag har fortfarande inte fått någon förklaring till varför han har detta smeknamn, men det är så han kallas. Döm själva.
Jag har heller inte vågat fråga hur mycket hans utsmyckningar på kroppen har kostat...
Jag har heller inte vågat fråga hur mycket hans utsmyckningar på kroppen har kostat...
Bambi. Aldrig har väl ett namn passat bättre?
Fungerar Nix?
Nu har det gått ett par veckor sedan jag fick tummen ur och anmälde mitt hemnummer till Nix. I två omgångar fick man dessutom genomföra proceduren för att bekräfta sin önskan. Visserligen skulle det ta ett par veckor innan tjänsten fungerade till 100% men nu känner jag att det börjar att bli dags.
Idag har jag blivit erbjuden gratisprover på något naturpreparat och nyligen ringde det en snubbe som ville prata om min placering av pensionsfonderna.
Jag har ingen lust att diskutera min privatekonomi med en främling över telefon. Inte alls.
Visst, tiderna är tuffa. Och är man politiskt korrekt så ska man säga att "man ska vara lycklig om man har ett jobb i dagens läge" för att försvara det man har valt som försörjning.
Men nog måste telefonförsäljning vara det mest förnedrande man kan hålla på med? Dessutom betvivlar jag att det kan dra in så mycket pengar i kassan varje månad, eftersom man jobbar mot provision.
Vi gör så här: Om jag skulle vilja diskutera min placering av pensionsfonder, få gratisprover av naturpreparat, testa nya strumpor, byta elbolag, telefonoperatör eller bredbandbolag så hör jag av mig till er.
Idag har jag blivit erbjuden gratisprover på något naturpreparat och nyligen ringde det en snubbe som ville prata om min placering av pensionsfonderna.
Jag har ingen lust att diskutera min privatekonomi med en främling över telefon. Inte alls.
Visst, tiderna är tuffa. Och är man politiskt korrekt så ska man säga att "man ska vara lycklig om man har ett jobb i dagens läge" för att försvara det man har valt som försörjning.
Men nog måste telefonförsäljning vara det mest förnedrande man kan hålla på med? Dessutom betvivlar jag att det kan dra in så mycket pengar i kassan varje månad, eftersom man jobbar mot provision.
Vi gör så här: Om jag skulle vilja diskutera min placering av pensionsfonder, få gratisprover av naturpreparat, testa nya strumpor, byta elbolag, telefonoperatör eller bredbandbolag så hör jag av mig till er.
Don´t call me - I call you.
Jag är en teknisk idiot
Jag har många talanger. Faktiskt. Men något tekniskt geni lär jag aldrig bli.
Jag har försökt - på egen hand - att göra om min bloggdesign. Det har väl gott så där ska jag vara ärlig att säga. Det blev en hel del svordomar på vägen.
Headern har jag ingen som helst aning om hur jag ändrar på. Så jag messade lilla Mattias i ren panik och bad att han skulle hjälpa mig med det någon dag.
Under tiden får ni hålla till godo med nuvarande design.
Jag har försökt - på egen hand - att göra om min bloggdesign. Det har väl gott så där ska jag vara ärlig att säga. Det blev en hel del svordomar på vägen.
Headern har jag ingen som helst aning om hur jag ändrar på. Så jag messade lilla Mattias i ren panik och bad att han skulle hjälpa mig med det någon dag.
Under tiden får ni hålla till godo med nuvarande design.
Ytterligare en anledning att rösta i EU-valet
Intresset för EU-valet i Sverige är svalt. Nästan iskallt.
Det finns alla möjliga förklaring till varför. En del är emot EU och bojkottar därför valet, en del "har fått för dålig information" och orkar inte ta reda på det dem undrar själva, en del är bara likgiltiga och tycker att det är både oviktigt och krångligt.
ATT RÖSTA ÄR INGEN RÄTTIGHET. DET ÄR EN SKYLDIGHET.
Idag berättar RFSL:s ordförande Sören Juvas i en debattartikel om hur han - på grund av sin sexuella läggning - blev attackerad i Moldavien. Och bara för ett par veckor sedan - i skuggan av glamourösa Eurovision Song Contest i Moskva - blev Pride-demonstranter bortförda från gatorna.
Att rösta kan göra skillnad.
Att rösta innebär att man visar vilket Europa man vill leva i.
Det finns alla möjliga förklaring till varför. En del är emot EU och bojkottar därför valet, en del "har fått för dålig information" och orkar inte ta reda på det dem undrar själva, en del är bara likgiltiga och tycker att det är både oviktigt och krångligt.
ATT RÖSTA ÄR INGEN RÄTTIGHET. DET ÄR EN SKYLDIGHET.
Idag berättar RFSL:s ordförande Sören Juvas i en debattartikel om hur han - på grund av sin sexuella läggning - blev attackerad i Moldavien. Och bara för ett par veckor sedan - i skuggan av glamourösa Eurovision Song Contest i Moskva - blev Pride-demonstranter bortförda från gatorna.
Att rösta kan göra skillnad.
Att rösta innebär att man visar vilket Europa man vill leva i.
Hur blev "euro" "evro"?
Det finns vissa saker som jag funderar över, men aldrig riktigt får någon bra förklaring på. Inga världsliga saker kanske, men funderingarna ligger och gnager lite latent och så helt plötsligt bubblar de upp till ytan. Saker man inte blir riktigt klok på.
1. Varför envisas svenskarna med att uttala "euron" som "evron"? Med v. Det är totalt ologiskt. Innebär detta att jag - när jag blir nostalisk och tänker tillbaka på 80-talet - måste uttala pudelrockarna Europe som Evrope?
2. Varför finns inte Starbucks i Sverige? Jag vet att det skulle gå bra. De skulle gå med en fantastisk vinst. Närmsta Starbucks finns på Kastrup. Det blir en dyr latte om man ska behöva åka dit varje gång man blir sugen.
1. Varför envisas svenskarna med att uttala "euron" som "evron"? Med v. Det är totalt ologiskt. Innebär detta att jag - när jag blir nostalisk och tänker tillbaka på 80-talet - måste uttala pudelrockarna Europe som Evrope?
2. Varför finns inte Starbucks i Sverige? Jag vet att det skulle gå bra. De skulle gå med en fantastisk vinst. Närmsta Starbucks finns på Kastrup. Det blir en dyr latte om man ska behöva åka dit varje gång man blir sugen.
The Schulmans i radio
Jag hade en fruktansvärt dålig dag igår. Hemsk var den. Det förflutna hälsade på mig med rysliga minnen och tog all min energi. Ni vet hur det kan vara.
Alltid efter en sån dag är det lite jobbigt att kliva upp morgonen efter. Man är så rädd att även den dagen ska speglas av hemska minnen.
Men när jag med försiktiga steg klev upp idag och tittade igenom nyheterna på nätet möttes jag av en glad nyhet:
Bröderna Schulman ska göra radio. Hela fem minuter varje dag i "Morgonpasset" ska de underhålla oss hela sommaren.
Vad glad min mamma kommer att bli! Hon är ett stort fan av dem. Framför allt Alex. Hon har börjat att kommentera hans blogg, har hans signerade bok på nattduksbordet och läser hans lördagskrönika - liksom jag - med största andakt och nickar instämmande varje helg.
Alltid efter en sån dag är det lite jobbigt att kliva upp morgonen efter. Man är så rädd att även den dagen ska speglas av hemska minnen.
Men när jag med försiktiga steg klev upp idag och tittade igenom nyheterna på nätet möttes jag av en glad nyhet:
Bröderna Schulman ska göra radio. Hela fem minuter varje dag i "Morgonpasset" ska de underhålla oss hela sommaren.
Vad glad min mamma kommer att bli! Hon är ett stort fan av dem. Framför allt Alex. Hon har börjat att kommentera hans blogg, har hans signerade bok på nattduksbordet och läser hans lördagskrönika - liksom jag - med största andakt och nickar instämmande varje helg.
Dags att pensionera SVT
Nöden är uppfinningarnas moder.
Det förvånar mig inte ett dugg att även SVT lider av den finansiella krisen. Det vore märkligt om de inte gjorde det. Jag är starkt emot tv-licensen då jag tycker att detta är ett forum som ska finansieras via reklamintäkter, men jag kan inte låta bli att bli imponerad över SVTs försök att dra in pengar.Den senaste idéen är att vi ska betala en datoravgift. Jo, det är sant. Enligt dagens lagstiftning blir vår hemdator en tv då SVT snart ska börja direktsända hela sitt utbud över nätet. Jag som knappast tittar på SVT på den faktiska tvn, kommer knappast att titta mer via nätet.
Hur många har skaffat en hemdator för att kunna se SVT:s sändningar via nätet? Jag betvivlar att det är särskilt många. Om ens någon.
Tv-licens känns så 1950-tal. Det är dags att leva i nuet. Nu är vi kommersiella!
Nobbad. För vilken gång i ordningen?
Den hysteriska utflykten till Spånga var förgäves. Fick ett mail igår av den typen "Tack för din medverkan. Var god lägg på luren".
Kände mig lite tröstlös igår faktiskt. Men söta Mats skrev på min Facebook-sida att allting händer av en orsak och någonting bättre väntar. Det gjorde mig glad igen. Jag ska försöka se det så. När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster.
Jag hade hunnit med att söka två andra jobb innan klockan var nio imorse.
Kände mig lite tröstlös igår faktiskt. Men söta Mats skrev på min Facebook-sida att allting händer av en orsak och någonting bättre väntar. Det gjorde mig glad igen. Jag ska försöka se det så. När Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster.
Jag hade hunnit med att söka två andra jobb innan klockan var nio imorse.
Something´s got to give.
Flygvärdinna = taxichaufför?
Det ska mycket till innan jag kallar en annan människa för IDIOT. Jag tänker det ofta, men säger det sällan. Idag inträffade en sån där sak när man funderar över hur andra människor fungerar.
Jag har under min arbetslöshet haft kontakt med Trygghetsrådet (TRR). De ska stötta och hjälpa och rama-lama-ding-dong. Av vad jag har förstått tar de sedan på sig äran om jag får ett jobb - trots att jag har ordnat det själv. Det ser väl bra ut i deras statistik.
Min handledare på TRR är ett frireligiöst fruntimmer som pratar med mig som om jag vore förståndshandikappad. Hon pratar med en bebisröst och bara det ger mig kalla kårar. Min intelligenskvot skönk inte bara för att jag blev av med jobbet - endast inkomsten.
Jag undviker att träffa denna människa för hon har en förmåga att dra fram mina allra värsta sidor. Om jag någon gång kommer att bruka våld mot en annan människa, så ligger hon förmodligen bäst (sämst?) till.
Hon mailar mig istället. Skickar ut inbjudningar till olika föreläsningar och andra event. TRR kan även skicka ut jobbannonser som de anser passar.
Imorse fick jag av detta fruntimmer en jobbannons som taxichaufför. Taxichaufför.
Inget fel på detta yrke. Tvärtom. Jag har många gånger varit väldigt tacksam över att det över huvud taget finns denna service i samhället. Men jag förstår inte riktigt hur TRR-damen med den överdrivna bebisrösten kunde känna att detta skulle kunna vara någonting för mig? Hur tänkte hon?
"Jo, men en flygvärdinna skulle säkert göra sig jättebra som taxichaufför också! Det är ju ett så snarlikt yrke.".
TRR-damen med bebisrösten är Dagens Idiot. Utan konkurrens. Den titeln tog hon hem fair and square.
Jag har under min arbetslöshet haft kontakt med Trygghetsrådet (TRR). De ska stötta och hjälpa och rama-lama-ding-dong. Av vad jag har förstått tar de sedan på sig äran om jag får ett jobb - trots att jag har ordnat det själv. Det ser väl bra ut i deras statistik.
Min handledare på TRR är ett frireligiöst fruntimmer som pratar med mig som om jag vore förståndshandikappad. Hon pratar med en bebisröst och bara det ger mig kalla kårar. Min intelligenskvot skönk inte bara för att jag blev av med jobbet - endast inkomsten.
Jag undviker att träffa denna människa för hon har en förmåga att dra fram mina allra värsta sidor. Om jag någon gång kommer att bruka våld mot en annan människa, så ligger hon förmodligen bäst (sämst?) till.
Hon mailar mig istället. Skickar ut inbjudningar till olika föreläsningar och andra event. TRR kan även skicka ut jobbannonser som de anser passar.
Imorse fick jag av detta fruntimmer en jobbannons som taxichaufför. Taxichaufför.
Inget fel på detta yrke. Tvärtom. Jag har många gånger varit väldigt tacksam över att det över huvud taget finns denna service i samhället. Men jag förstår inte riktigt hur TRR-damen med den överdrivna bebisrösten kunde känna att detta skulle kunna vara någonting för mig? Hur tänkte hon?
"Jo, men en flygvärdinna skulle säkert göra sig jättebra som taxichaufför också! Det är ju ett så snarlikt yrke.".
TRR-damen med bebisrösten är Dagens Idiot. Utan konkurrens. Den titeln tog hon hem fair and square.
Kronprinsesseförlovningsbevakning
Nästa år har vi ett kronprinsessebröllop i landet.
För mig är detta enormt stort. Det blir på dagen 34 år sedan det senaste kungliga bröllopet hölls på hemmaplan och inte ens jag är så pass gammal att jag kommer ihåg det.
Jag har längtat efter detta i flera år och skrek i kör med kronprinsessan "JA JA JA" när förlovningen tillkännagavs.
Men jag tycker att bevakningen av förlovningen har varit skrämmande sval. Skrämmande! Jag hade förväntat mig att det vid det här laget skulle finnas souvenirer att köpa (som jag längtar efter att få dricka mitt morgonkaffe i muggar med Victoria och Daniel på) och spaltmetrar i tidningarna om förberedelserna (det skulle vara ett sånt skönt avbrejk från alla intrigerna i dokusåporna det rapporteras om) och mer spekulationer om brudklänning, tärnor och möhippor.
Det verkar som att det är jag och Johan T Lindwall som ser mest fram emot detta bröllop av alla landets invånare. Jag känner mig illa till mods över att han och jag har någonting gemensamt. Sorgsen nästan.
Se så fina de är!
För mig är detta enormt stort. Det blir på dagen 34 år sedan det senaste kungliga bröllopet hölls på hemmaplan och inte ens jag är så pass gammal att jag kommer ihåg det.
Jag har längtat efter detta i flera år och skrek i kör med kronprinsessan "JA JA JA" när förlovningen tillkännagavs.
Men jag tycker att bevakningen av förlovningen har varit skrämmande sval. Skrämmande! Jag hade förväntat mig att det vid det här laget skulle finnas souvenirer att köpa (som jag längtar efter att få dricka mitt morgonkaffe i muggar med Victoria och Daniel på) och spaltmetrar i tidningarna om förberedelserna (det skulle vara ett sånt skönt avbrejk från alla intrigerna i dokusåporna det rapporteras om) och mer spekulationer om brudklänning, tärnor och möhippor.
Det verkar som att det är jag och Johan T Lindwall som ser mest fram emot detta bröllop av alla landets invånare. Jag känner mig illa till mods över att han och jag har någonting gemensamt. Sorgsen nästan.
Se så fina de är!
Iväg till New York med dig bara!
En av mina mest förtjusande vänner (kanske den mest förtjusande av dem alla) ska iväg till New York om ett par veckor. Förvisso utan mig, men dit ska hon i alla fall.
Hon bad mig om lite tips inför resan - typ prisvärda ställen, saker man måste se, bra restauranger osv. Självklart är jag villig att dela av mig av detta till henne och satte mig ner och funderade. Tänkte göra en liten "måste"-lista som hon kunde ha med sig. En sån där lista som man kan pricka av, ni vet.
"Så! Nu har jag sett Empire State Building. Check. Nu går jag vidare till Macy´s". Man ser ju så härligt turistig ut också när man springer omkring med papper och penna i högsta hugg.
Fast nu sitter jag här med en miljon idéer! Det kanske vore lättare att göra en lista till henne vad hon inte behöver se och göra i New York?
Ska försöka komma på någonting.
Hon bad mig om lite tips inför resan - typ prisvärda ställen, saker man måste se, bra restauranger osv. Självklart är jag villig att dela av mig av detta till henne och satte mig ner och funderade. Tänkte göra en liten "måste"-lista som hon kunde ha med sig. En sån där lista som man kan pricka av, ni vet.
"Så! Nu har jag sett Empire State Building. Check. Nu går jag vidare till Macy´s". Man ser ju så härligt turistig ut också när man springer omkring med papper och penna i högsta hugg.
Fast nu sitter jag här med en miljon idéer! Det kanske vore lättare att göra en lista till henne vad hon inte behöver se och göra i New York?
Ska försöka komma på någonting.
Dagens träningsagenda
Bröst, triceps, spinning.
Jag vill inte på något sätt låta girig eller självgod, men borde man inte få lite extra pluspoäng om man går till gymmet en dag då det är strålande sol, bebisblå himmel och 23 grader varmt i skuggan. Typ att man förbränner dubbelt så mycket kalorier då eller nåt.
Jag bara undrar.
Jag vill inte på något sätt låta girig eller självgod, men borde man inte få lite extra pluspoäng om man går till gymmet en dag då det är strålande sol, bebisblå himmel och 23 grader varmt i skuggan. Typ att man förbränner dubbelt så mycket kalorier då eller nåt.
Jag bara undrar.
Tre funderingar efter "Söndagsparty"
1. Borde inte Henrik Lundqvist i rättvisans namn också bli benämnd som "vacker" när Sigge Eklund är det? Lundqvist är ju så sällsynt vacker att han bara borde få visas vid högtidliga tillfällen.
2. Talar Björn Ranelid inte oförskämt dålig engelska med tanke på hur han ständigt måste framhålla att han talar åtta språk flytande?
3. Vad hände med Carolina Gynnings ögonbryn? David Bowie rakade av sina ögonbryn för sitt alterego Ziggy Stardust. Det var 36 år sedan. Inte snyggt då. Inte snyggt nu.
Vacker. V a c k e r.
2. Talar Björn Ranelid inte oförskämt dålig engelska med tanke på hur han ständigt måste framhålla att han talar åtta språk flytande?
3. Vad hände med Carolina Gynnings ögonbryn? David Bowie rakade av sina ögonbryn för sitt alterego Ziggy Stardust. Det var 36 år sedan. Inte snyggt då. Inte snyggt nu.
Vacker. V a c k e r.
Fina fossingar
Under tiden man sitter och chattar, mailar, söker jobb och försöker hitta inspiration till en bra novell kan man passa på att måla tånaglarna också. Simultanförmåga!
Nu ska jag skriva en novell....
Jag ska försöka att skriva en novell till en tävling. Jag har till den 15 juni på mig och temat ska vara "sommar". Max 20000 tecken. Det är de direktiven som finns. Sedan är det fria händer.
Noveller är inte min starka sida. Men jag ska göra ett ärligt försök. Man kan ju vinna tio tusen!
Så nu sitter jag här framför datorn och försöker komma på bra idéer. Samtidigt som jag chattar med kompis på msn och mailar med en annan... Tangenterna är igång i alla fall!
Noveller är inte min starka sida. Men jag ska göra ett ärligt försök. Man kan ju vinna tio tusen!
Så nu sitter jag här framför datorn och försöker komma på bra idéer. Samtidigt som jag chattar med kompis på msn och mailar med en annan... Tangenterna är igång i alla fall!
Biggest loser
Jag har jobbat skift nästan hela mitt yrkessamma liv. Ändå finner jag någonting rogivande över helgerna. Pulsen runtomkring går ner och det känns som man har all tid i världen att bara njuta.
Problemet med mig är att jag vaknar alltid tidigt på mornarna. Oavsett vad det är för dag eller vad jag har gjort kvällen innan. Alltså är jag uppe tidigt även lördag och söndag.
De senaste veckorna har jag haft en något annorlunda sysselsättning dessa tidiga helgmornar. Jag har tittat på ett program på Femman som heter "Biggest loser". Det är vulgärt på alla sätt och vis, men jag kan inte slita blicken och nu är det min helgrutin att se det.
Ett gäng extremt överviktiga amerikaner tävlar på en gård någonstans i USA om vem som procentmässigt kan gå ner mest i vikt. De är väldigt duktiga, för de tappar mellan 3-6 kilo i veckan. Och spänningsmomentet är just när vägningen av deltagarna äger rum.
De har två militanta tränare till sin hjälp och de tränar på en nivå som är helt sanslös.
Men jag blir lite orolig för dem. För de kämpar så hårt mot kilona. Och vad händer sedan? När man går ner så där pass mycket i den hektiska takten som de gör, går man i regel upp allting sedan med moms. Och då är allt hårt arbete de har lagt ner förgäves.
Problemet med mig är att jag vaknar alltid tidigt på mornarna. Oavsett vad det är för dag eller vad jag har gjort kvällen innan. Alltså är jag uppe tidigt även lördag och söndag.
De senaste veckorna har jag haft en något annorlunda sysselsättning dessa tidiga helgmornar. Jag har tittat på ett program på Femman som heter "Biggest loser". Det är vulgärt på alla sätt och vis, men jag kan inte slita blicken och nu är det min helgrutin att se det.
Ett gäng extremt överviktiga amerikaner tävlar på en gård någonstans i USA om vem som procentmässigt kan gå ner mest i vikt. De är väldigt duktiga, för de tappar mellan 3-6 kilo i veckan. Och spänningsmomentet är just när vägningen av deltagarna äger rum.
De har två militanta tränare till sin hjälp och de tränar på en nivå som är helt sanslös.
Men jag blir lite orolig för dem. För de kämpar så hårt mot kilona. Och vad händer sedan? När man går ner så där pass mycket i den hektiska takten som de gör, går man i regel upp allting sedan med moms. Och då är allt hårt arbete de har lagt ner förgäves.
Tankar om Robinson
Jag såg aldrig "Robinson" när det började att sändas i TV 1997. Ingen av de följande säsongerna heller. Jag såg ett par avsnitt av det när det visades på TV3 - enkom för Robert Aschbergs skull. Och jag har sett ett par avsnitt nu, när det visas på TV4, med ett halvt öga. Mitt intresse svalnade drastiskt när störtsköna Erik Billing åkte ut.
Det är ett sånt program man egentligen inte behöver titta på. Det är ett "löpsedelsprogram" och man får all information (även av den typen som egentligen inte är relaterat till själva programmet i sig) på nätet och i kvällspressen i spektakulära artiklar med dramatiska rubriker.
Med den bakgrunden så är jag således lite osäker på vad tanken med "Robinson" var från början. Jag misstänker att grundidéen var att det skulle vara ett program där deltagarna fick erfara vad överlevnad på en öde ö innebar och att genom diverse tävlingar kunde visa sin styrka och förmåga att klara av de extrema levnadsförhållandena.
Av det lilla jag har sett nu så är hela grundkonceptet borta. Det är intriger, tjafs och detta ständiga paktbildande. Det är vad hela serien går ut på: Pakter. Som tittare blir detta ytterst ointressant och väldigt enerverande i längden. Spänningen dör självmant.
Deltagarna i denna omgång av "Robinson" verkar dessutom mer intresserade av livet efter ön med kändisfester, bikiniutvik i tidningar och att promota sina egna företag. Det är inte direkt några "överlevare" som tävlar om titeln utan personer som vill ha sina femton minuter i rampljuset och inbjudningar till biopremiärer.
Jag läste att TV4 söker deltagare till en ny säsong. Programmet har alla förutsättningar att bli bra, men jag tror att man måste röra om lite i grytan nu.
Gör om. Gör rätt.
Det är ett sånt program man egentligen inte behöver titta på. Det är ett "löpsedelsprogram" och man får all information (även av den typen som egentligen inte är relaterat till själva programmet i sig) på nätet och i kvällspressen i spektakulära artiklar med dramatiska rubriker.
Med den bakgrunden så är jag således lite osäker på vad tanken med "Robinson" var från början. Jag misstänker att grundidéen var att det skulle vara ett program där deltagarna fick erfara vad överlevnad på en öde ö innebar och att genom diverse tävlingar kunde visa sin styrka och förmåga att klara av de extrema levnadsförhållandena.
Av det lilla jag har sett nu så är hela grundkonceptet borta. Det är intriger, tjafs och detta ständiga paktbildande. Det är vad hela serien går ut på: Pakter. Som tittare blir detta ytterst ointressant och väldigt enerverande i längden. Spänningen dör självmant.
Deltagarna i denna omgång av "Robinson" verkar dessutom mer intresserade av livet efter ön med kändisfester, bikiniutvik i tidningar och att promota sina egna företag. Det är inte direkt några "överlevare" som tävlar om titeln utan personer som vill ha sina femton minuter i rampljuset och inbjudningar till biopremiärer.
Jag läste att TV4 söker deltagare till en ny säsong. Programmet har alla förutsättningar att bli bra, men jag tror att man måste röra om lite i grytan nu.
Gör om. Gör rätt.
Adlibris vs ICA Maxi
Redan nu vet jag att följande lilla historia går under kategorin "i-landsproblem" och historien är förmodligen inte ens värd att hetsa upp sig över, men just idag är jag på det humöret. Det har jag rätt att vara. Jag sitter som på nålar och väntar på svar om ett jobb, det är lördag och jag har ingen dejt. Då har man all rätt i världen att gnälla av sig lite.
Ok. Nu börjar jag:
Jag beställer alltid böcker som jag vill läsa på nätet. På Adlibris. A D L I B R I S. Jag ger dem gärna gratisreklam och rekommenderar dem gärna till vänner. Leveranserna är snabba, priset är bra mycket lägre än i bokhandeln, det är lätt att söka efter böcker på deras hemsida och man får med jämna mellanrum nyhetsbrev om kommande böcker.
Ok. Nu fortsätter jag:
För några månader (i alla fall ett par veckor) sedan förbeställde jag Marian Keyes nya bok "En förtjusande man" hos dem. Den ska släppas först den 1 juni, men man kan förbeställa så man är säker på att få sitt exemplar på utgivningsdagen. Samtidigt beställde jag flera andra böcker som kommer med samma försändelse. Nu börjar det att närma sig den 1 juni och jag ser mer fram emot mitt bokpaket.
Jag vet att Marian Keyes inte tillhör den litterära eliten, men jag tycker om hennes böcker och det var väldigt länge sedan hon gav ut sin förra. Dessutom är hon Drottningen av Chiclit. Ingen annan kommer i närheten av henne - hur mycket de än försöker. Så låt mig nu få längta efter hennes böcker i fred.
Det är den 23 maj idag. Mitt bokpaket har alltså inte kommit ännu, eftersom utgivningsdatum är den 1 juni.
Döm då av min förvåning när jag för en timme sedan på ICA Fucking Maxi ser denna bok till försäljning. Visserligen 20 kronor dyrare än på Adlibris, men den fanns där. Massor av exemplar. Till försäljning.
Så nu sitter jag här och är lite småsur över att jag inte kunde ha fått mitt förbeställda exemplar samtidigt som ICA Maxi fick sina.
Ska jag påpeka detta för Adlibris eller är det overkill????
Ok. Nu börjar jag:
Jag beställer alltid böcker som jag vill läsa på nätet. På Adlibris. A D L I B R I S. Jag ger dem gärna gratisreklam och rekommenderar dem gärna till vänner. Leveranserna är snabba, priset är bra mycket lägre än i bokhandeln, det är lätt att söka efter böcker på deras hemsida och man får med jämna mellanrum nyhetsbrev om kommande böcker.
Ok. Nu fortsätter jag:
För några månader (i alla fall ett par veckor) sedan förbeställde jag Marian Keyes nya bok "En förtjusande man" hos dem. Den ska släppas först den 1 juni, men man kan förbeställa så man är säker på att få sitt exemplar på utgivningsdagen. Samtidigt beställde jag flera andra böcker som kommer med samma försändelse. Nu börjar det att närma sig den 1 juni och jag ser mer fram emot mitt bokpaket.
Jag vet att Marian Keyes inte tillhör den litterära eliten, men jag tycker om hennes böcker och det var väldigt länge sedan hon gav ut sin förra. Dessutom är hon Drottningen av Chiclit. Ingen annan kommer i närheten av henne - hur mycket de än försöker. Så låt mig nu få längta efter hennes böcker i fred.
Det är den 23 maj idag. Mitt bokpaket har alltså inte kommit ännu, eftersom utgivningsdatum är den 1 juni.
Döm då av min förvåning när jag för en timme sedan på ICA Fucking Maxi ser denna bok till försäljning. Visserligen 20 kronor dyrare än på Adlibris, men den fanns där. Massor av exemplar. Till försäljning.
Så nu sitter jag här och är lite småsur över att jag inte kunde ha fått mitt förbeställda exemplar samtidigt som ICA Maxi fick sina.
Ska jag påpeka detta för Adlibris eller är det overkill????
Lördagskrönikan
Jag kan inte upprepa det tillräckligt många gånger: Alex Schulmans lördagskrönika är helgens höjdpunkt. Helst ska de också läsas i tidningsformatet.
Och vem vet? Om femtio år kanske vi vallfärdar till Gotland för att se hans väderkvarn där han satt och skapade. För han lär fortsätta att överträffa sig själv.
Nu ger han sig även in i konditorivärlden. Med spänning väntar jag på att få avsmaka Schulman-kakan.
Och vem vet? Om femtio år kanske vi vallfärdar till Gotland för att se hans väderkvarn där han satt och skapade. För han lär fortsätta att överträffa sig själv.
Nu ger han sig även in i konditorivärlden. Med spänning väntar jag på att få avsmaka Schulman-kakan.
Läs den härliga krönikan HÄR.
Orättvis bild
Denna bild gör inte det tråkiga vädret rättvisa. Det har fullkomligt vräkt ner i snart ett dygn i sträck. Det är så pass tråkigt att mitt vokabulär inte räcker till att beskriva det. Det är en sådan dag då man borde ligga framför tvn och se en massa filmer med en skål popcorn på magen.
Jag drar till gymmet istället.
Mitt äventyr till Spånga. Exklusiva bilder.
Ojojoj.. vilket äventyr det blev. Jag tog med mig kameran för att kunna dokumentera min dag i Spånga (ja, jag vet att man kan fotografera med mobiltelefonen. Jag vet det. Men jag har ingen aning om hur jag får över de bilderna till datorn. Ingen clue alls.).
Men jag blev alldeles exalterad över att jag träffade så många underbara fd kollegor (bland annat den fantastiska Sanna - vackrare än någonsin) att själva fotograferingen föll lite i glömska. Först när intervjuerna var över och jag var på väg hem kom kameran fram.
Området där kontoret låg. Ingen idyll precis. Och det regnade. Men jag vill verkligen ha jobbet. Verkligen!
Kärt återseende. Min lilla Fatima som jag hade under mina beskyddande vingar på förra bolaget. Här står hon i busskuren i skydd för skyfallet vi lyckades pricka in.
Framme i Kista efter att ha åkt runt i områden jag aldrig besökt tidigare. Det kändes tryggt att ha Fatima med, även om hon inte direkt är byggd som en bodyguard.
Ja, se där. Där fick jag vara med på bild också.
Summering av dagen: Jag har världens bästa och mest prisvärda mascara. För jag traskade i femton minuter till tåget efter det att bilden ovanför togs. Till och med bh:n var blöt. Men mascaran hade inte runnit! YSL False Lash Effect Mascara får fem plus. FEM PLUS!
Den kommer jag att vara evigt trogen!
Men jag blev alldeles exalterad över att jag träffade så många underbara fd kollegor (bland annat den fantastiska Sanna - vackrare än någonsin) att själva fotograferingen föll lite i glömska. Först när intervjuerna var över och jag var på väg hem kom kameran fram.
Området där kontoret låg. Ingen idyll precis. Och det regnade. Men jag vill verkligen ha jobbet. Verkligen!
Kärt återseende. Min lilla Fatima som jag hade under mina beskyddande vingar på förra bolaget. Här står hon i busskuren i skydd för skyfallet vi lyckades pricka in.
Framme i Kista efter att ha åkt runt i områden jag aldrig besökt tidigare. Det kändes tryggt att ha Fatima med, även om hon inte direkt är byggd som en bodyguard.
Ja, se där. Där fick jag vara med på bild också.
Summering av dagen: Jag har världens bästa och mest prisvärda mascara. För jag traskade i femton minuter till tåget efter det att bilden ovanför togs. Till och med bh:n var blöt. Men mascaran hade inte runnit! YSL False Lash Effect Mascara får fem plus. FEM PLUS!
Den kommer jag att vara evigt trogen!
Triggar Facebook igång svartsjukan?
En tjej som jag känner och har en benägenhet att vara sjukligt svartsjuk, vägrade att skaffa sig en Facebook-sida av den enkla anledningen till att hon trodde att det bidrog till mer otrohet. Hon hade hört om kollegor som fått små söta låtsasgåvor på sina sidor av föredetta partners och att detta i sin tur bidrog till gräl med den nya partnern som naturligtvis kunde se detta.
Själv tycker jag att Facebook - i det här sammanhanget - bara är en syndabock. Folk var väl otrogna redan innan den sajten nådde sitt genombrott?
Problemet är väl egentligen inte vad den nuvarade partner ser, utan vad den inte ser.
Små hälsningar som är publicerade på sidan till allmän beskådan är väl ganska oskyldigt? Även om jag vet att det också används i hämndsyfte.
Det är nog värre med de hälsningar som är osynliga. Via mail och sms.
Jag har haft ganska utmanande och privata mailkonversationer med killar som har flickvänner både på Facebook och vanlig mail. Men det är knappast Facebooks fel att dessa killar kommer med förslag som jag garanterar att flickvännerna inte skulle uppskatta ett dugg. Snarare skulle nog dessa konversationer om de blev avslöjade resultera i en tandläkarräkning på 40 000 kronor.
Men flirtandet över nätet kanske inte alltid är så allvarligt menat heller. Jag misstänker att en del av dessa killar bara är ute efter bekräftesle. Att de fortfarande har Det. Att de fortfarande kan. Att de fortfarande kan snärja flickor kring sitt lillfinger.
Själv tycker jag att Facebook - i det här sammanhanget - bara är en syndabock. Folk var väl otrogna redan innan den sajten nådde sitt genombrott?
Problemet är väl egentligen inte vad den nuvarade partner ser, utan vad den inte ser.
Små hälsningar som är publicerade på sidan till allmän beskådan är väl ganska oskyldigt? Även om jag vet att det också används i hämndsyfte.
Det är nog värre med de hälsningar som är osynliga. Via mail och sms.
Jag har haft ganska utmanande och privata mailkonversationer med killar som har flickvänner både på Facebook och vanlig mail. Men det är knappast Facebooks fel att dessa killar kommer med förslag som jag garanterar att flickvännerna inte skulle uppskatta ett dugg. Snarare skulle nog dessa konversationer om de blev avslöjade resultera i en tandläkarräkning på 40 000 kronor.
Men flirtandet över nätet kanske inte alltid är så allvarligt menat heller. Jag misstänker att en del av dessa killar bara är ute efter bekräftesle. Att de fortfarande har Det. Att de fortfarande kan. Att de fortfarande kan snärja flickor kring sitt lillfinger.
Seriös arbetsintervju?
Halv tio igår kväll ringde min mobiltelefon. Det var en engelsktalande kvinna som ville att jag skulle komma på en jobbintervju idag för ett flygbolag som jag hade sökt till.
Observera att det var helgdag igår när hon ringde. Halv tio på kvällen.
Hur seriöst känns det? Jag blir alltid skeptisk när flygbolag inte har någon framförhållning.
Deras kontor ligger i ett industriområde i Spånga. Jag har aldrig varit där tidigare. Var tvungen att söka på nätet hur man kommer dit. Det kommer att ta tid kan jag säga. På den restiden kommer jag förmodligen att läsa ut en bok.
Observera att det var helgdag igår när hon ringde. Halv tio på kvällen.
Hur seriöst känns det? Jag blir alltid skeptisk när flygbolag inte har någon framförhållning.
Deras kontor ligger i ett industriområde i Spånga. Jag har aldrig varit där tidigare. Var tvungen att söka på nätet hur man kommer dit. Det kommer att ta tid kan jag säga. På den restiden kommer jag förmodligen att läsa ut en bok.
Dubbelmord blev gasolycka
Eftersom Linda Rosings graviditet inte berör mig ett dugg - förutom att jag återigen har diskussionen med Chefen om hur han fördelar barn - har jag de senaste dagarna varit djupt försjunken i mysteriet med det döda äldre paret som hittades i Skåne.
Det verkar inte vara ett mord. Utan en gasolycka.
Gasolycka? Händer det verkligen i Sverige fortfarande? Verkar inte det lite misstänksamt i sig?
Det verkar inte vara ett mord. Utan en gasolycka.
Gasolycka? Händer det verkligen i Sverige fortfarande? Verkar inte det lite misstänksamt i sig?
Rensar i röran
Två gånger om året rensar jag skoningslöst i klädkammaren. Säljer sådant som jag inte vill ha på mig längre och slänger kläder som är trasiga eller utnötta.
Det är vad jag har ägnat förmiddagen åt. Under tiden man gör detta tänker man ständigt frasen "jag behöver ett liv" och upprepar detta som ett mantra för sig själv om och om igen. Men när det är klart, när allt är utrensat och de kläderna (och skorna) man ska behålla hänger i fina sorterade rader eller ligger omsorgfullt ihopvika, får man en belåten känsla av välbehag inom sig. En skön känsla.
Det är vad jag har ägnat förmiddagen åt. Under tiden man gör detta tänker man ständigt frasen "jag behöver ett liv" och upprepar detta som ett mantra för sig själv om och om igen. Men när det är klart, när allt är utrensat och de kläderna (och skorna) man ska behålla hänger i fina sorterade rader eller ligger omsorgfullt ihopvika, får man en belåten känsla av välbehag inom sig. En skön känsla.
Gåtfull död i Skåne
Ni får kalla mig makaber men känns inte detta som inledningen till en deckare:
En grönsakshandlare i en liten ort i Södra Sverige samlar sin familj och sina vänner för att fira sin 60-årsdag. Sammanlagt ett trettiotal personer äter och dricker gott och har en trevlig kväll. Med på festen är också mannens nyfunna kärlek, en 58-årig lärarinna.
Dagen efter hittats mannen och kvinnan - fortfarande i sina festkläder - döda sida vid sida i lokalen. Det finns inga tecken på yttre våld och allt tyder på att paret dött samtidigt då ingen av dem har larmat ambulans.
En av polisens teorier är att de har blivit förgiftade men vet inte vad som orsakat dödsfallen.
Nu är dessvärre inte detta upptakten till en roman. Det är en verklig historia som utspelar sig just nu. Kanske har jag läst alldeles för många deckare och sett för många avsnitt av CSI, men känns det inte lite märkligt att man inte ens kan hitta orsaken till någons död?
Är det en olyckshändelse eller ett dubbelmord?
En grönsakshandlare i en liten ort i Södra Sverige samlar sin familj och sina vänner för att fira sin 60-årsdag. Sammanlagt ett trettiotal personer äter och dricker gott och har en trevlig kväll. Med på festen är också mannens nyfunna kärlek, en 58-årig lärarinna.
Dagen efter hittats mannen och kvinnan - fortfarande i sina festkläder - döda sida vid sida i lokalen. Det finns inga tecken på yttre våld och allt tyder på att paret dött samtidigt då ingen av dem har larmat ambulans.
En av polisens teorier är att de har blivit förgiftade men vet inte vad som orsakat dödsfallen.
Nu är dessvärre inte detta upptakten till en roman. Det är en verklig historia som utspelar sig just nu. Kanske har jag läst alldeles för många deckare och sett för många avsnitt av CSI, men känns det inte lite märkligt att man inte ens kan hitta orsaken till någons död?
Är det en olyckshändelse eller ett dubbelmord?
Resultatet
Min efterlängtade hemlagade rabarberpaj. Sommaren kan börja.
Rabarber vs jordgubbar
Jag ska ställa mig och göra iordning en rabarberpaj strax. För mig är rabarber - liksom färskpotatis - det ultimata sommartecknet. Till skillnad mot alla andra som har jordgubbar som sommarsymbol. Men jag tycker att jordgubbar är så äckligt att jag till och med har utvecklat en fobi för dem. Jag klarar inte ens av lukten av jordgubbar.
Det finns en liten tragik i det, eftersom jordgubbar är så förknippat med den korta svenska sommaren och dessutom är de nyttiga och vackra. Blir man bortbjuden någonstans under sommarmånaderna får man garanterat räkna med att bli bjuden på någonting ätbart innehållande jordgubbar. Då är jag tvungen att lämna bordet.
Men jag älskar rabarber! De är alldeles ljuvliga. Känns lite lyxigt att äta paj en onsdag, men jag passar på när de är tillgängliga.
Märklig växt
Jag har allt annat än gröna fingrar. Växter och jag trivs inte med att dela utrymme. I alla fall inte inomhus. De växter som jag brukar plantera på balkongen över sommaren har mycket bättre överlevnadsodds.
Jag har inga levande blommor inne, förutom när jag köper buketter med tulpaner på våren. Dem älskar jag.
Beviset på att växter trivs bättre en bit ifrån mig är nedan. När jag fick denna krukväxt (jag har inte ens en aning om vad den heter) var den knappa 25 cm hög. Sedan började den att växa så mycket att jag placerade den ute i trapphuset. Och den verkar trivas bra där. Den blir bara större och större. Förra veckan fick jag till och med mamma att ansa den med skoningslösa tag (skulle aldrig våga göra det själv eftersom jag är rädd att ta död på den) för skjälkarna var så många och tunga att de lade sig längst med golvet.
I smyg gillar jag denna växt väldigt mycket. Vi trivs nog med varandra. Fast på lite avstånd.
Jag har inga levande blommor inne, förutom när jag köper buketter med tulpaner på våren. Dem älskar jag.
Beviset på att växter trivs bättre en bit ifrån mig är nedan. När jag fick denna krukväxt (jag har inte ens en aning om vad den heter) var den knappa 25 cm hög. Sedan började den att växa så mycket att jag placerade den ute i trapphuset. Och den verkar trivas bra där. Den blir bara större och större. Förra veckan fick jag till och med mamma att ansa den med skoningslösa tag (skulle aldrig våga göra det själv eftersom jag är rädd att ta död på den) för skjälkarna var så många och tunga att de lade sig längst med golvet.
I smyg gillar jag denna växt väldigt mycket. Vi trivs nog med varandra. Fast på lite avstånd.
Varm om hjärtat
Det är ganska ofta man har barn ombord på flyget som reser ensamma. En del av dem borde inte göra det då de har ett överdrivet bekräftselsebehov, medans andra barn är som små underbara änglar.
På en flygning satt en ensam resande kille i nioårsldern ganska långt bak i planet. Han påkallade inte vår uppmärksamhet en enda gång, utan såg ut att vara inne i en helt annan värld. Jag gick ock tittade till honom då och då för att se vad det var som intresserade honom så mycket.
I handen hade den lilla killen en Harry Potter-bok på en si sådär 800 sidor. Den såg alldeles enormt ut i de där små händerna. Jag frågade honom lite grann om boken men han svarade kortfattat eftersom avbrottet i hans läsning inte var välkommet.
Nio år och en bok på 800 sidor.
Sådana minnen värmer mitt hjärta. Det inger också hopp om framtiden.
JK Rowling. Får barn att läsa.
På en flygning satt en ensam resande kille i nioårsldern ganska långt bak i planet. Han påkallade inte vår uppmärksamhet en enda gång, utan såg ut att vara inne i en helt annan värld. Jag gick ock tittade till honom då och då för att se vad det var som intresserade honom så mycket.
I handen hade den lilla killen en Harry Potter-bok på en si sådär 800 sidor. Den såg alldeles enormt ut i de där små händerna. Jag frågade honom lite grann om boken men han svarade kortfattat eftersom avbrottet i hans läsning inte var välkommet.
Nio år och en bok på 800 sidor.
Sådana minnen värmer mitt hjärta. Det inger också hopp om framtiden.
JK Rowling. Får barn att läsa.
Skam den som ger sig
Min kampanj att sänka elkostnaden hemma börjar äntligen att ge effekt. Månadens räkning var på 200 kronor mindre än förra månadens. Det är mycket rännande runt i lägenheten varje dag för att dra ur och i elsladdar, men på något sätt känns det som en win/win-sitation eftersom det förmodligen bidrar till bättre kondition också.
Sparar jag in 200 spänn varje månad blir det ju 2400 på ett år. Nu känner jag mig rik. Och miljömedveten.
Sparar jag in 200 spänn varje månad blir det ju 2400 på ett år. Nu känner jag mig rik. Och miljömedveten.
Full pott, Malena Ernman!
Trots en jumboplacering i ESC, tar nu Malena Ernman hem en rejäl fullpott då hon officiellt kritiserar sina medtävlande för lamt engagemang. Ernman tog ställning till fördel för gaydemonstranterna på Moskvas gator och kände sig illa berörd av det som pågick i ESC skugga. Självklart har hon också rätt i att fler artister borde ha uttryckt sin åsikt.
Bra, Malena!
Men så här i efterhand kanske Sverige borde ha haft så pass mycket stake att bojkotta hela spektaklet med tanke på rådande omständigheter? Inte för att vi kanske skulle ha varit saknade i själva tävlingen, men det skulle ha varit en mer effektiv markering.
Bra, Malena!
Men så här i efterhand kanske Sverige borde ha haft så pass mycket stake att bojkotta hela spektaklet med tanke på rådande omständigheter? Inte för att vi kanske skulle ha varit saknade i själva tävlingen, men det skulle ha varit en mer effektiv markering.
Om deckare
Vi svenskar älskar deckare.
Vi har till och med kommit att älska dem så pass mycket att genren nu kallas för "fultkultur" och de mest framgångrika/mest säljande deckarförfattarna kritiseras hårt för sitt litterära språk av de "finare" och mer "seriösa" tyckarna. Oftast är dessa författare som själv inte säljer lika mycket, och har en tendens att ta sig själv lite för mycket på allvar och är oerhört pretentiösa ("mångfald" är ingenting man tillämpar i de finare kretsarna).
De senaste tio åren har svenska deckare fått en enorm genomslagskraft, både här hemma och utomlands. Jag tror att detta beror på hög kvalité och stor fascination för miljöerna där böckerna utspelar sig.
Henning Mankells böcker utspelar sig i Ystad med omnejd, Camilla Läckbergs i Fjällbacka, Johan Theorins på Öland, Mari Jungsteds på Gotland och Lars Bill Lundholms fenomenala mordhistorier är placerade i olika stadsdelar i Stockholm (Lundholms böcker är orättvist lite bortglömda och inte alls lika bra marknadsförda som många av hans författarkollegors alster - jag rekommenderar dem varmt då de håller minst lika hög klass som ovanstånde nämnda författare).
Stieg Larssons Millenium-triologi vann inte bara svenskarnas kärlek utan har också nått extrema framgångar utanför landets gränser. När filmen "Män som hatar kvinnor" hade premiär här hemma i februari övervakades galapremiären av fler franska än svenska medier och gick upp på 600 biografer i Frankrike i maj.
Vad är det då som vi älskar så mycket med deckare?
Jag brukar förklara min fascination och kärlek för genren så här:
Jag vet att det är på låtsas. Medans verkliga våldsbrott och mord gör mig illa berörd, är det när man läser en deckare "tillåtet" att tycka att det är spännande. Mysterier fängslar oss och vi har ett behov av att få lösa gåtor (vilket man i verkliga livet inte alltid kan göra).
Så läs ett par deckare i sommar! Det hör årstiden till.
Vi har till och med kommit att älska dem så pass mycket att genren nu kallas för "fultkultur" och de mest framgångrika/mest säljande deckarförfattarna kritiseras hårt för sitt litterära språk av de "finare" och mer "seriösa" tyckarna. Oftast är dessa författare som själv inte säljer lika mycket, och har en tendens att ta sig själv lite för mycket på allvar och är oerhört pretentiösa ("mångfald" är ingenting man tillämpar i de finare kretsarna).
De senaste tio åren har svenska deckare fått en enorm genomslagskraft, både här hemma och utomlands. Jag tror att detta beror på hög kvalité och stor fascination för miljöerna där böckerna utspelar sig.
Henning Mankells böcker utspelar sig i Ystad med omnejd, Camilla Läckbergs i Fjällbacka, Johan Theorins på Öland, Mari Jungsteds på Gotland och Lars Bill Lundholms fenomenala mordhistorier är placerade i olika stadsdelar i Stockholm (Lundholms böcker är orättvist lite bortglömda och inte alls lika bra marknadsförda som många av hans författarkollegors alster - jag rekommenderar dem varmt då de håller minst lika hög klass som ovanstånde nämnda författare).
Stieg Larssons Millenium-triologi vann inte bara svenskarnas kärlek utan har också nått extrema framgångar utanför landets gränser. När filmen "Män som hatar kvinnor" hade premiär här hemma i februari övervakades galapremiären av fler franska än svenska medier och gick upp på 600 biografer i Frankrike i maj.
Vad är det då som vi älskar så mycket med deckare?
Jag brukar förklara min fascination och kärlek för genren så här:
Jag vet att det är på låtsas. Medans verkliga våldsbrott och mord gör mig illa berörd, är det när man läser en deckare "tillåtet" att tycka att det är spännande. Mysterier fängslar oss och vi har ett behov av att få lösa gåtor (vilket man i verkliga livet inte alltid kan göra).
Så läs ett par deckare i sommar! Det hör årstiden till.
Horoskop
Jag är född i Fiskarnas tecken. Vi är extremt känsliga, anpassningsbara, empatiska och konstnärliga. Och så har vi känsliga fötter.
Jag läser någon form av horoskop varje dag. Inte lika noggrant som tidigare och inte med samma allvar. Men jag tycker fortfarande att det är lite spännande och använder ofta horoskopet i rådgörande syfte.
HÄR finns en sida med diverse olika horoskop. Roligt att läsa igenom en regnig dag som denna.
Jag läser någon form av horoskop varje dag. Inte lika noggrant som tidigare och inte med samma allvar. Men jag tycker fortfarande att det är lite spännande och använder ofta horoskopet i rådgörande syfte.
HÄR finns en sida med diverse olika horoskop. Roligt att läsa igenom en regnig dag som denna.
Påbörjad bok
Idag på väg till gymmet började jag på en ny bok: Spökskrivaren av Robert Harris. Lite märkligt sammanträffande kan tyckas, för boken jag läste ut igår innehöll ju lite spökhistorier. Det gör dock inte denna, utan handlar om en så kallad spökskrivare som får uppdraget att skriva den före detta brittiske premiärministerns memoarer. Tydligen en uppgift som kantas av motgångar.
Återkommer med synpunkter om boken vid ett senare tillfälle.
Återkommer med synpunkter om boken vid ett senare tillfälle.
Dagens träningsagenda
Det var en idealisk dag att tillbringa på gymmet. Det är grått ute. Väldigt grått. Och regnar lite till och från.
Jag körde rygg och biceps och avslutade med spinning. Dessvärre har jag fått ont i min högra vad. Det gör ont när jag står. Alltså vid belastning. Förmodligen en vanlig sträckning, men nu har jag blivit så pass hypokondrisk att jag fruktar det värsta. En blodpropp eller nåt.
Jag körde rygg och biceps och avslutade med spinning. Dessvärre har jag fått ont i min högra vad. Det gör ont när jag står. Alltså vid belastning. Förmodligen en vanlig sträckning, men nu har jag blivit så pass hypokondrisk att jag fruktar det värsta. En blodpropp eller nåt.
Nobbad...igen.
Undrar om jag har någon form av rekord att bli nobbad snabbast?
Igår kväll skickade jag in en ansökan som bokningsagent på ett hotell. Tror att det skulle vara ganska roligt och jag är mer än motiverad att jobba. Redan idag på förmiddagen fick jag ett artigt men nekande svar, med motiveringen att de i första hand skulle ta in folk på intervju som hade erfarenhet av deras bokningssystem.
Hur svårt kan det vara att lära sig? Jag är verkligen inget geni när det gäller datorer, men jag har inga som helst inlärningsproblem. Tvärtom. Jag lär mig fort bara någon visar mig hur jag ska göra.
Igår kväll skickade jag in en ansökan som bokningsagent på ett hotell. Tror att det skulle vara ganska roligt och jag är mer än motiverad att jobba. Redan idag på förmiddagen fick jag ett artigt men nekande svar, med motiveringen att de i första hand skulle ta in folk på intervju som hade erfarenhet av deras bokningssystem.
Hur svårt kan det vara att lära sig? Jag är verkligen inget geni när det gäller datorer, men jag har inga som helst inlärningsproblem. Tvärtom. Jag lär mig fort bara någon visar mig hur jag ska göra.
Summering av dagen
Utlästa böcker: 1
Påbörjade böcker: 0
Sedda filmer: 1
Sökta jobb: 4
Påbörjade böcker: 0
Sedda filmer: 1
Sökta jobb: 4
Ordverifiering
Förklara. Snälla. Jag förstår inte.
Finns det någonting mer irriterande än ordverifiering? Ni vet, när man vill kommentera en blogg så kommer det upp en ruta med deformerade bokstäver som man måste identifiera.
VA? Vad är poängen? Vill någon stilla min nyfikenhet?
Jag bojkottar mina kommentarer från och med nu på bloggar som har ordverifiering. Så!
Finns det någonting mer irriterande än ordverifiering? Ni vet, när man vill kommentera en blogg så kommer det upp en ruta med deformerade bokstäver som man måste identifiera.
VA? Vad är poängen? Vill någon stilla min nyfikenhet?
Jag bojkottar mina kommentarer från och med nu på bloggar som har ordverifiering. Så!
Avis på Norge
Jag är avundsjuk på norrmännen. Inte för att de vann ESC igår och vi återigen hamnade på en förnedrande jumboplacering. Nope. Couldn´t care less. Jag är avundsjuk på dem för att de vet hur man firar sin nationaldag. Visserligen är nog de flesta nationer bättre på det än vad vi svenskar är. Fram till 1983 var vår nationaldag "bara" Svenska flaggans dag och inte förrän 2005 började den att räknas som helgdag.
Visserligen har väl Midsommarafton tagit rollen som nationaldag under åren eftersom den symboliserar så mycket av det vi älskar. De ljusa sommarnätterna bland annat. Men nog skulle vi kunna klämma in ett firande till?
Visserligen har väl Midsommarafton tagit rollen som nationaldag under åren eftersom den symboliserar så mycket av det vi älskar. De ljusa sommarnätterna bland annat. Men nog skulle vi kunna klämma in ett firande till?
Spökhistorier på Öland
Nu är jag klar med Johan Theorins "Nattfåk". Det är en otraditionell spänningsroman, med oväntade vändningar och med lite invävda spökhistorier. Det är ingen nagelbitande thriller med högt tempo. Tvärtom är det en lågmäld berättelse med fantastiska personbeskrivningar såväl som av miljön där den utspelas. Theorin har en förmåga att fängsla sina läsare från första stund.
Rekommenderas varmt.
Dock hade man nog lite bråttom på tryckeriet när denne bok skulle ut i pocketupplaga....
Rekommenderas varmt.
Dock hade man nog lite bråttom på tryckeriet när denne bok skulle ut i pocketupplaga....
Bion cancellerad
Jag hade egentligen planerat att gå på bio i dag och se Änglar och demoner. Men jag ändrade mitt beslut imorse. Ska njuta av solens strålar på balkongen istället och förhoppningsvis läsa ut Nattfåk (grymt spännande och annorlunda - återkommer snarast möjligt med en liten recension om den).
Jag har ju en film kvar att se av dem jag hyrde också. Ska se den ikväll till middagen.
Jag har ju en film kvar att se av dem jag hyrde också. Ska se den ikväll till middagen.
Filmkväll igår - do´s and don´ts
Jag hann med att se två av de filmer jag hyrde igår. Först tittade jag på "One steg behind", den engelska uppsättningen av Wallander. Den är baserad på en av de bästa böckerna av Mankell: "Steget efter". Filmen var väldigt bra den med och Kenneth Branagh är helt strålande i huvudrollen.
Den rekommenderar jag verkligen att ni ser!
Men sedan såg jag "The Oxford murders".... Jag läste den boken för kanske ett år sedan och tyckte väl att den var...ok. Varken mer eller mindre. Filmen däremot var en KATASTROF! Och detta säger jag inte för att vara lika pretentiös som filmkritiker som alltid ska säga "boken var mycket bättre än filmen".
Den var så makalöst dåligt gjord! Huvudrollen görs av Elijah Wood som var någon liten hobbit i "Gå gå gå efter ringen"-filmerna och bara hans utseende är läskigt. Jo, det är det! Sedan har de tagit in en skådis i en av rollerna (som inte har någon funktion för handlingen) som verkar dubbad. Slutligen har tjejen som Wood får ihop det med väldigt stora bröst som av någon anledning får mer tid i rutan än själva handlingen.
Det mest tragiska är att den andra huvudrollen utgörs av en av Englands största genom tiderna: John Hurt. Han briljerar i vad han än tar sig för, men de andra medverkande k a n i n t e a g e r a!
Se den inte! Det är 1,5 timme man aldrig får tillbaka.
Läste på nyheterna precis att Norge vann ESC och Sverige kom på 21:a plats.
Men i år kan vi knappast skylla fiaskot på att östblocket bara röstar på varandra va?
Den rekommenderar jag verkligen att ni ser!
Men sedan såg jag "The Oxford murders".... Jag läste den boken för kanske ett år sedan och tyckte väl att den var...ok. Varken mer eller mindre. Filmen däremot var en KATASTROF! Och detta säger jag inte för att vara lika pretentiös som filmkritiker som alltid ska säga "boken var mycket bättre än filmen".
Den var så makalöst dåligt gjord! Huvudrollen görs av Elijah Wood som var någon liten hobbit i "Gå gå gå efter ringen"-filmerna och bara hans utseende är läskigt. Jo, det är det! Sedan har de tagit in en skådis i en av rollerna (som inte har någon funktion för handlingen) som verkar dubbad. Slutligen har tjejen som Wood får ihop det med väldigt stora bröst som av någon anledning får mer tid i rutan än själva handlingen.
Det mest tragiska är att den andra huvudrollen utgörs av en av Englands största genom tiderna: John Hurt. Han briljerar i vad han än tar sig för, men de andra medverkande k a n i n t e a g e r a!
Se den inte! Det är 1,5 timme man aldrig får tillbaka.
Läste på nyheterna precis att Norge vann ESC och Sverige kom på 21:a plats.
Men i år kan vi knappast skylla fiaskot på att östblocket bara röstar på varandra va?
Liam Neeson istället för ESC
Jag ser aldrig på ESC. Förstår varken tjusningen med tävlingen eller allt ståhej runt omkring den. Så tills ikväll har jag hyrt filmer. Jepp, jag hyr filmer. Betalar för mig gör jag!
Stalins skugga över ESC
Det råder en paradox dubbelmoral i Moskva idag. Samtidigt som staden arrangerar den spektakulära Eurovision Song Contest, passar myndigheterna på att stoppa ett tjugotal demonstranter. Detta dessutom inför en samlad journalistkår.
Moskvas borgmästare har förbjudit Pridetåget i staden med motiveringen att "homosexualitet är satanistiskt". Vilket inte bara bevisar att landet inte alls är så fritt som de själva vill utge sig för att vara, utan att de är även trångsynta och korkade. Jag undrar om den fördomsfulle borgmästaren är medveten om vilken målgrupp som är ESC största anhängare?
För mina homosexuella vänner är ESC närmast en religion. Det är heligt. Men det kanske är svårt att förklara för någon som fått mantrat "religion är opium för folket" inpräntat med modersmjölken?
Under kommunistregimen i Sovjetunionen avrättades 20 miljoner invånare för sina åsikter.
Det är inte utan att man undrar vad som är mest "satanistiskt": kommunism eller homosexualitet?
Moskvas borgmästare har förbjudit Pridetåget i staden med motiveringen att "homosexualitet är satanistiskt". Vilket inte bara bevisar att landet inte alls är så fritt som de själva vill utge sig för att vara, utan att de är även trångsynta och korkade. Jag undrar om den fördomsfulle borgmästaren är medveten om vilken målgrupp som är ESC största anhängare?
För mina homosexuella vänner är ESC närmast en religion. Det är heligt. Men det kanske är svårt att förklara för någon som fått mantrat "religion är opium för folket" inpräntat med modersmjölken?
Under kommunistregimen i Sovjetunionen avrättades 20 miljoner invånare för sina åsikter.
Det är inte utan att man undrar vad som är mest "satanistiskt": kommunism eller homosexualitet?
Skenet bedrar
Jag är inte mycket till viking, alltså. När jag vaknade imorse och tittade ut var himlen blå och solen sken. Perfekt dag för att parkera sig själv på balkongen med en kopp kaffe, en bok och få lite färg på kinderna.
Tjugo minuter i bikini stod jag ut. Sedan gick jag in och klädde på mig.
Inte alls så varmt som det såg ut...
Tjugo minuter i bikini stod jag ut. Sedan gick jag in och klädde på mig.
Inte alls så varmt som det såg ut...
New York fyller 400 år
I år fyller New York 400 år. Det uppmärksammas i tidsskriften Illustrerad Vetenskap Världens Historia (Sveriges längsta titel på en tidning?) med en artikelserie under hela året.
Tidigare har man exempelvis kunnat läsa om hur man byggde Brooklyn Bridge.
I detta nummer (8/2009) är temat Ellis Island. Den lilla ön som i 62 år (mellan 1892-1954) var mottagningsstation för 12 miljoner immigranter. Men det var bara fartygspassagerare i tredje klass som slussades in genom den hårda och ibland förödmjukande kontrollen på ön - övriga resenärer åkte vidare direkt till Manhattan.
Kända personer som emmigrerade till USA under denna period: Irving Berlin, Sigmund Freud, Charlie Chaplin och Albert Einstein.
Albert Einstein. Tysk nobelpristagare i fysik, anlände till USA 1921.
Tidigare har man exempelvis kunnat läsa om hur man byggde Brooklyn Bridge.
I detta nummer (8/2009) är temat Ellis Island. Den lilla ön som i 62 år (mellan 1892-1954) var mottagningsstation för 12 miljoner immigranter. Men det var bara fartygspassagerare i tredje klass som slussades in genom den hårda och ibland förödmjukande kontrollen på ön - övriga resenärer åkte vidare direkt till Manhattan.
Kända personer som emmigrerade till USA under denna period: Irving Berlin, Sigmund Freud, Charlie Chaplin och Albert Einstein.
Albert Einstein. Tysk nobelpristagare i fysik, anlände till USA 1921.
Hopp om framtiden!
Jag har oroat mig helt i onödan! Här har jag gått och våndats och oroat mig över att 80-talisterna kommer att stå utan jobb på grund av att de varken kan läsa eller stava (och när de väl gör ett tappert försök så sär skriv er de varenda ord eller skriversammanordsominteskaståtillsammans).
Förra veckan sa ICA Maxi på Eurostop (eller Arlandastad som det numera kallas för det ger en "finare" klang) upp 25 personer. Men de behöll 80-talisterna!
Ger inte det hopp inför framtiden?
Förra veckan sa ICA Maxi på Eurostop (eller Arlandastad som det numera kallas för det ger en "finare" klang) upp 25 personer. Men de behöll 80-talisterna!
Ger inte det hopp inför framtiden?
Generös författare: Camilla Läckberg
Det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och Camilla Läckberg.
Den första boken jag läste av henne var Predikanten (hennes andra). Jag såg den på Pocketshop när jag var på jakt efter någonting spännande att läsa, läste handlingen på baksidan och tänkte att "det här blir nog bra".
Jag älskade den, kunde inte släppa den ifrån mig och begav mig raskt iväg och köpte bok nummer ett i serien, Isprinsessan. I samma veva släpptes bok nummer tre, Stenhuggaren. Den släppte jag inte förrän jag var klar - tog bara motvilliga raster för toabesök och matintag.
Jag har sett och hört intervjuer med Camilla och följer hennes blogg. Och jag tror att de flesta av oss tänker samma sak: Hur kan denna söta, trevliga, mysiga, charmiga och varma tjej skriva böcker om ond bråd död?! Och dessutom göra det bra!
Hon är en härlig tjej. Just nu kan man på hennes blogg ställa frågor om hennes skrivande. Hur generöst är inte det? Jag har bombarderat henne med frågor som jag har, eftersom det är väldigt spännande att höra en författare själv berätta om sitt skrivande och detta är ju en unik möjlighet.
Hoppas att fler svenska författare följer Camillas generösa exempel.
Den första boken jag läste av henne var Predikanten (hennes andra). Jag såg den på Pocketshop när jag var på jakt efter någonting spännande att läsa, läste handlingen på baksidan och tänkte att "det här blir nog bra".
Jag älskade den, kunde inte släppa den ifrån mig och begav mig raskt iväg och köpte bok nummer ett i serien, Isprinsessan. I samma veva släpptes bok nummer tre, Stenhuggaren. Den släppte jag inte förrän jag var klar - tog bara motvilliga raster för toabesök och matintag.
Jag har sett och hört intervjuer med Camilla och följer hennes blogg. Och jag tror att de flesta av oss tänker samma sak: Hur kan denna söta, trevliga, mysiga, charmiga och varma tjej skriva böcker om ond bråd död?! Och dessutom göra det bra!
Hon är en härlig tjej. Just nu kan man på hennes blogg ställa frågor om hennes skrivande. Hur generöst är inte det? Jag har bombarderat henne med frågor som jag har, eftersom det är väldigt spännande att höra en författare själv berätta om sitt skrivande och detta är ju en unik möjlighet.
Hoppas att fler svenska författare följer Camillas generösa exempel.
Bio i helgen
Jag tänker gå på bio i helgen. Ja, det ska jag. Jag ska ta med mig mamma och se Änglar och demoner.
Det lustiga är att jag aldrig kom igenom boken. Det var Dan Browns första, men den släpptes på svenska först efter den kontroversiella Da Vinci-koden.
Jag höll på att lägga ifrån mig Änglar och demoner redan efter första kapitlet då huvudrollsinnehavaren färdas från USAs östkust till Schweiz i något rymdskeppsliknade fordon på bara en timme. Svårt att ta resten av handlingen på allvar efter det.
När jag försökte komma igenom denna bok så låg den förre Påven för döden. Och det var väl i stort det som jag fann intressant med boken eftersom den förklarar hur valet av ny Påve går till.
Men jag ska se filmen i alla fall. Om inte annat för Stellan Skarsgård skull. Han är så härlig! Såg att även han sågade Dan Brown som författare härom dagen i någon tidning.
Det lustiga är att jag aldrig kom igenom boken. Det var Dan Browns första, men den släpptes på svenska först efter den kontroversiella Da Vinci-koden.
Jag höll på att lägga ifrån mig Änglar och demoner redan efter första kapitlet då huvudrollsinnehavaren färdas från USAs östkust till Schweiz i något rymdskeppsliknade fordon på bara en timme. Svårt att ta resten av handlingen på allvar efter det.
När jag försökte komma igenom denna bok så låg den förre Påven för döden. Och det var väl i stort det som jag fann intressant med boken eftersom den förklarar hur valet av ny Påve går till.
Men jag ska se filmen i alla fall. Om inte annat för Stellan Skarsgård skull. Han är så härlig! Såg att även han sågade Dan Brown som författare härom dagen i någon tidning.
Sex & the Täby
Jag kan inte riktigt släppa den där storyn i Täby. Inte nog med att upplägget för kursen - som skulle ha hetat Girls & the city - var bisarrt från början. Kursen var dessutom fullbokad.
Då kommer man ju helt osökt in på vad det är för föräldrar dessa små flickor har. Visserligen är Täby en "fin" kommun med ganska täta invånare som kanske har råd att sedan finasiera dessa flickors kommande shoppingbehov. Men borde man inte som förälder vilja ge sina barn någonting mer meningsfullt än att lära sig att shoppa och dricka caffelatte?
Eller är det så att föräldrar idag hellre ser sina döttrar växa upp som små minatyrer av Carrie Bradshaw som ägnar sina dagar åt att ränna i exklusiva butiker än att lära dem väsentligheter? Som att kunna läsa, räkna, vara självständiga, tänka och ifrågasätta?
Att vara förälder är onekligen ett ansvar alla inte kan hantera.
Då kommer man ju helt osökt in på vad det är för föräldrar dessa små flickor har. Visserligen är Täby en "fin" kommun med ganska täta invånare som kanske har råd att sedan finasiera dessa flickors kommande shoppingbehov. Men borde man inte som förälder vilja ge sina barn någonting mer meningsfullt än att lära sig att shoppa och dricka caffelatte?
Eller är det så att föräldrar idag hellre ser sina döttrar växa upp som små minatyrer av Carrie Bradshaw som ägnar sina dagar åt att ränna i exklusiva butiker än att lära dem väsentligheter? Som att kunna läsa, räkna, vara självständiga, tänka och ifrågasätta?
Att vara förälder är onekligen ett ansvar alla inte kan hantera.
Skådespelare i kokainhärva
Vem är det nu då? Gud, vad jag hatar när kvällspressen blurrar bilder på det här sättet! Jag kan ju aldrig lista ut vem det är!
Ge mig en ledtråd. Annars kommer jag att gå och fundera resten av kvällen.
Sex & the city för 11-åringar???
Är det bara jag, eller brukar ni också läsa saker i tidningarna som ni är övertygade om är ett skämt?
Igår tillbringade jag mycket tid på pendeltåget (det var enorma förseningar hela förmiddagen, så både min resa till Stockholms central och hem drog ut rejält på tiden). När jag åker tåg tar jag alltid ett exemplar av gratistidningen Metro. Jag tycker att den är trevlig. Roliga små horoskop, den underbara serien Elvis och så är det korta små notiser om världshändelser och lite annat.
Igår morse när jag slår upp mitt exemplar så slogs jag av en artikel som fick mig att vrida mig av obehag. Täby kommun annorordnar ett sommarläger för flickor i åldern 11-13 år med temat Sex & the city "men utan sexet".
Enligt broschyren ska flickorna få besöka designers, NK, gå på spa, göra färganalys och dricka latte varje dag.
Jag nästan slog mig för kinderna där i tågvagnen och höll högt på att utbrista Janice-i-Vänner-vrålet: OH...MY...GOD!
Jag är nästan sjukligt nyfiken på hur man resonerade på Täby kommun när man satte ihop detta sommarläger. Vi har redan problem i Sverige med att unga flickor i åldrarna 15-20 identifierar sig med karaktärerna i denna serie och tror på fullt allvar att det är helt normalt att ha väskor från Louis Vuitton för 40 000 kronor över axeln, att man inte klarar av att andas frisk luft utan att äga fyrtio par skor designade av Manolo Blahnik (som inte ens går att köpa i svenska affärer) och jeans ska vara i märket Dolce & Gabbana.
Sex & the city var en fiktiv underhållningsserie och inte ett dugg verklighetsbaserad. Producenterna för wake-up-and-smell-the-coffee-programmet "Lyxfällan" måste dock gnugga sina händer nu. För vi kommer så småningom att ha en hel generation tjejer med katastrofala betalningsanmärkningar och påhälsningar från Kronofogden. De flesta flickor som har Sex & the city-karaktärerna som förebilder är inte miljonärer. Och det är just det man måste vara om man ska kunna leva efter dessa normer.
NK och caffelatte?
1. Lär barnen hur de blir ekonomiska istället. Lär dem att allt kostar. Förbered dem på framtida sommarjobb, studieskulder och uppmuntra dem istället till att plugga ordentligt. Lär dem att läsa! Majoriteten av de små Sex & the city-wannabeesen är analfabeter.
2. Barn ska inte dricka kaffe. Punkt slut.
Det mest sorgliga och beklagliga i hela denna bisarra historia är att det är vuxna - och röstberättigade - människor som har kläckt denna idé från början.
Dessa "vuxna" människor behöver sig en rejäl realitycheck och ska bevisligen inte alls planera in aktiviteter för små flickor.
Kampen mot elräkningen
I min envisa kamp för att minska elförbrukningen i mitt hem (av rent ekonomiska skäl - el är dyrare än Botox) så har jag under veckan hittat ännu en sak som drar el helt i onödan.
Mikrovågsugnen.
Varför är den elsladden inkopplad i väggen hela tiden? Jag använder ju den kanske två minuter om dagen. Jösses, så onödigt att alltid ha den på standby!
Lite arg på mig själv att jag inte tänkt på detta tidigare. Skämmes, på mig!
Mikrovågsugnen.
Varför är den elsladden inkopplad i väggen hela tiden? Jag använder ju den kanske två minuter om dagen. Jösses, så onödigt att alltid ha den på standby!
Lite arg på mig själv att jag inte tänkt på detta tidigare. Skämmes, på mig!
På jobbintervju
Jag har varit på en jobbintervju idag på förmiddagen. Jag tror att det gick ganska bra. Men det är inget drömjobb - bara någonting att ha att göra under tiden jag hittar någonting annat.
Hemsk inställning va? Får man känna så när man "bara borde vara glad om man fick ett jobb"?
Jag är alldeles för gammal för att kunna känna så. Jag kan inte längre göra vad som helst för pengar. Jag måste trivas med det jag ska jobba med.
Det är väl inte för mycket begärt? Eller?
Hemsk inställning va? Får man känna så när man "bara borde vara glad om man fick ett jobb"?
Jag är alldeles för gammal för att kunna känna så. Jag kan inte längre göra vad som helst för pengar. Jag måste trivas med det jag ska jobba med.
Det är väl inte för mycket begärt? Eller?
Skadeglädje...
Jag har varit riktigt produktiv idag. Börjat med en ny bok - Nattfåk av Johan Theorin (hans förra var väldigt bra, så jag har höga förhoppningar även på denna). Tränat. Tungt benpass med spinning som avslutning. Kopierat arbetsbetyg inför intervjun imorgon. Och skrivit ett argt - men behärskat - mail till Arbetsförmedlingen.
Som vi kommer att njuta när vindarna vänder och det blir en strålande högkonjunktur igen! Då kommer byråkratin att gå i graven - förhoppningsvis för gott. Och det kommer att glädja mig något oerhört. För vi är många som kommer att ge igen då. Trust me.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Som vi kommer att njuta när vindarna vänder och det blir en strålande högkonjunktur igen! Då kommer byråkratin att gå i graven - förhoppningsvis för gott. Och det kommer att glädja mig något oerhört. För vi är många som kommer att ge igen då. Trust me.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
"Motivation i lågkonjunkur"
Jag måste skriva ett par rader om det seminarium jag var på igår.
När man är ansluten till Trygghetsrådet (TRR) så blir man med jämna mellanrum inbjuden på diverse föreläsningar av olika slag. Vilket är enormt trevligt! Jag var och lyssnade på Tomas Gustavsson (OS-medaljör i skridskor på 80-talet) i februari och var alldeles till mig när jag gick därifrån. Så jordnära och inspirerande kille.
Jag var mycket nöjd med den föreläsningen eftersom jag verkligen kunde ta med mig någonting därifrån, och därför blev jag så glad när jag för några veckor sedan blev inbjuden av TRR att lyssna på Susanne Pettersson (någon som vet vem det är? Inte? Tydligen är hon någon form av coach och konsult och har skrivit några böcker om hur man "når sina mål". Oroa er inte - jag hade inte heller hört talas om henne innan). Temat skulle vara "Motivation i lågkonjunktur".
Ja, men vem kan inte behöva det? Med alla negativa influenser vi får i oss från alla håll och kanter just nu, men varsel, uppsägningar, a-kassor som inte kan betala ut pengar och AF som har så mycket att göra att de irrar omkring som höns.
Jag såg mycket fram emot denna tillställning och satte mig längst fram - på första raden - på biografen Rigoletto. Bredvid mig på min vänstra sida hade jag en Rödstrumpa (= kvinna i 45-årsåldern, med märklig klädsmak och militant motståndare till såväl make-up som hårfärgningsmedel) och på min högra sida hade jag en 63-årig dam med skön humor.
Orsaken till att jag vet denna kvinnas ålder var att vi under föreläsningen var tvungna att säkert hundra gånger analysera och diskutera påståenden Susanne Pettersson gav med vår närmsta granne. Valet föll då lätt på den 63-åriga damen eftersom jag och Rödstrumpan föraktade varann från första ögonkastet.
Seminariet inleddes med att vi skulle stå upp, vrida oss till höger och massera axlarna på den som stod framför oss. På fullt allvar. Jag hittar inte på detta! Sedan skulle vi vända på oss ett halvt varv och göra samma sak med personen till vänster. Rödstrumpan tyckte detta var vansinnigt roligt och nyskapande, medans jag och den 63-åriga damen febrilt letade efter närmsta nödutgång att fly igenom.
Sedan skulle vi få se två små filmer (som sedan naturligtvis skulle analyseras och diskuteras) om sagolika framgångar. Den ene var om en norsk skridskoåkare som tog OS-guld på hemmaplan i Lillehammer 1994 efter att ha legat på sjukhus i tio månader och den andra filmen var om.... Susan Boyle.
Jag trodde att detta var ett skämt, eftersom det är så uppenbart att klippet ifrån den engelska talangtävlingen är så fruktansvärt arrangerad, vilket jag också sa till Rödstrumpan. Hon blev skittvär eftersom Susan Boyle är formodligen hennes bevis på att fula människor kan lyckas de med (och därför gav henne en förhoppning om framtida anställning så småningom), och där skar det sig mellan mig och henne för resten av dagen.
För att sammanfatta hela föreläsningen, gick den ut på en enda sak:
Att om vi tänkte som OS-medaljörer så skulle vi bli framgångsrika. För alla exempel Susanne Pettersson drog fram efter den arma Boyle var bara elitidrottare.
Jag kände med den 63-åriga damen på min högra sida. Här sitter hon som nybliven arbetslös och har två år kvar till pension. Hon har inga ambitioner alls att tänka som en elitidrottare för att "nå sina mål". Hon såg lite missplacerad ut emellanåt och skruvade på sig lite generat flera gånger. För att sympatisera gjorde jag det med. Jag gillade damen jättemycket och vi hann ju att samtala en hel del med varann under de knappa två timmar som spektaklet pågick.
Den 63-åriga damen och jag gjorde sedan sällskap till tunnelbanan och under tiden lovordade vi Tomas Gustavsson istället (hon hade också varit och lyssnat på honom) och hånade alla löjliga "övningar" vi tvingats göra under eftermiddagen. Och ingen av oss kunde begripa varför föreläsningen vi just lyssnat och kämpat oss igenom hade fått namnet "Motivation i lågkonjunktur".
När vi skildes åt tänkte jag bara en tanke: En sån där cool tant vill jag också bli så småningom!
När man är ansluten till Trygghetsrådet (TRR) så blir man med jämna mellanrum inbjuden på diverse föreläsningar av olika slag. Vilket är enormt trevligt! Jag var och lyssnade på Tomas Gustavsson (OS-medaljör i skridskor på 80-talet) i februari och var alldeles till mig när jag gick därifrån. Så jordnära och inspirerande kille.
Jag var mycket nöjd med den föreläsningen eftersom jag verkligen kunde ta med mig någonting därifrån, och därför blev jag så glad när jag för några veckor sedan blev inbjuden av TRR att lyssna på Susanne Pettersson (någon som vet vem det är? Inte? Tydligen är hon någon form av coach och konsult och har skrivit några böcker om hur man "når sina mål". Oroa er inte - jag hade inte heller hört talas om henne innan). Temat skulle vara "Motivation i lågkonjunktur".
Ja, men vem kan inte behöva det? Med alla negativa influenser vi får i oss från alla håll och kanter just nu, men varsel, uppsägningar, a-kassor som inte kan betala ut pengar och AF som har så mycket att göra att de irrar omkring som höns.
Jag såg mycket fram emot denna tillställning och satte mig längst fram - på första raden - på biografen Rigoletto. Bredvid mig på min vänstra sida hade jag en Rödstrumpa (= kvinna i 45-årsåldern, med märklig klädsmak och militant motståndare till såväl make-up som hårfärgningsmedel) och på min högra sida hade jag en 63-årig dam med skön humor.
Orsaken till att jag vet denna kvinnas ålder var att vi under föreläsningen var tvungna att säkert hundra gånger analysera och diskutera påståenden Susanne Pettersson gav med vår närmsta granne. Valet föll då lätt på den 63-åriga damen eftersom jag och Rödstrumpan föraktade varann från första ögonkastet.
Seminariet inleddes med att vi skulle stå upp, vrida oss till höger och massera axlarna på den som stod framför oss. På fullt allvar. Jag hittar inte på detta! Sedan skulle vi vända på oss ett halvt varv och göra samma sak med personen till vänster. Rödstrumpan tyckte detta var vansinnigt roligt och nyskapande, medans jag och den 63-åriga damen febrilt letade efter närmsta nödutgång att fly igenom.
Sedan skulle vi få se två små filmer (som sedan naturligtvis skulle analyseras och diskuteras) om sagolika framgångar. Den ene var om en norsk skridskoåkare som tog OS-guld på hemmaplan i Lillehammer 1994 efter att ha legat på sjukhus i tio månader och den andra filmen var om.... Susan Boyle.
Jag trodde att detta var ett skämt, eftersom det är så uppenbart att klippet ifrån den engelska talangtävlingen är så fruktansvärt arrangerad, vilket jag också sa till Rödstrumpan. Hon blev skittvär eftersom Susan Boyle är formodligen hennes bevis på att fula människor kan lyckas de med (och därför gav henne en förhoppning om framtida anställning så småningom), och där skar det sig mellan mig och henne för resten av dagen.
För att sammanfatta hela föreläsningen, gick den ut på en enda sak:
Att om vi tänkte som OS-medaljörer så skulle vi bli framgångsrika. För alla exempel Susanne Pettersson drog fram efter den arma Boyle var bara elitidrottare.
Jag kände med den 63-åriga damen på min högra sida. Här sitter hon som nybliven arbetslös och har två år kvar till pension. Hon har inga ambitioner alls att tänka som en elitidrottare för att "nå sina mål". Hon såg lite missplacerad ut emellanåt och skruvade på sig lite generat flera gånger. För att sympatisera gjorde jag det med. Jag gillade damen jättemycket och vi hann ju att samtala en hel del med varann under de knappa två timmar som spektaklet pågick.
Den 63-åriga damen och jag gjorde sedan sällskap till tunnelbanan och under tiden lovordade vi Tomas Gustavsson istället (hon hade också varit och lyssnat på honom) och hånade alla löjliga "övningar" vi tvingats göra under eftermiddagen. Och ingen av oss kunde begripa varför föreläsningen vi just lyssnat och kämpat oss igenom hade fått namnet "Motivation i lågkonjunktur".
När vi skildes åt tänkte jag bara en tanke: En sån där cool tant vill jag också bli så småningom!
Bea Arthur. Den coolaste tanten av dem alla.
Fundering om Arbetsförmedlingen
Jag har en deadline tills på torsdag. Inte en deadline av det roliga slaget (typ en bok - vad skojigt det skulle vara) utan då ska jag lämna in en skriftlig redogörelse till Arbetsförmedlingen om varför jag inte vill/kan söka en tjänst i Arvidsjaur (har fortfarande inte kollat upp vart det ligger exakt men jag är säker på att det är en bra jävla bit härifrån).
Så nu sitter jag och funderar på formuleringar. Någonting borde jag ju kunna använda ifrån Skrivarkursen, tänkte jag. Men samtidigt är det svårt att få vänstervridna byråkrater (jo, men han var ju så stolt över sin politiska läggning den envise lille mannen på AF) att ens vilja förstå.
Undrar om en del människor är födda till paragrafryttare utan förmågan att vidga sina vyer, eller om de blir så med tiden?
Så nu sitter jag och funderar på formuleringar. Någonting borde jag ju kunna använda ifrån Skrivarkursen, tänkte jag. Men samtidigt är det svårt att få vänstervridna byråkrater (jo, men han var ju så stolt över sin politiska läggning den envise lille mannen på AF) att ens vilja förstå.
Undrar om en del människor är födda till paragrafryttare utan förmågan att vidga sina vyer, eller om de blir så med tiden?
Ge Bowie Polarpriset!
När Polarpriset instiftades var det meningen att det skulle vara musikens motsvarighet till Nobelpriset. Och på sätt och vis är det väl det. Väldigt prestigefullt.
Årets Polarpris tilldelas i år Peter Gabriel. Bra val. Verkligen.
Men jag kan bara inte hjälpa att undra över varför David Bowie aldrig har fått det?
Jo, jag vet. Hans stora och minnesvärda era var på 70-talet, men man kan inte ta ifrån honom det faktum att han ändrade rockmusiken. Paul McCartney har ju också fått Polarpriset och han har inte lyckats med någonting sedan Beatles splittrades 1970.
Så nog borde väl Bowie också få ett hedersvärt pris för lång och trogen tjänst?
Han skrev ju trots allt Life on Mars, god damn it!
Årets Polarpris tilldelas i år Peter Gabriel. Bra val. Verkligen.
Men jag kan bara inte hjälpa att undra över varför David Bowie aldrig har fått det?
Jo, jag vet. Hans stora och minnesvärda era var på 70-talet, men man kan inte ta ifrån honom det faktum att han ändrade rockmusiken. Paul McCartney har ju också fått Polarpriset och han har inte lyckats med någonting sedan Beatles splittrades 1970.
Så nog borde väl Bowie också få ett hedersvärt pris för lång och trogen tjänst?
Han skrev ju trots allt Life on Mars, god damn it!
Julie Burchills biografi om Diana
Jag läste klart Julie Burchills biografi/krönika/hyllning till prinsessan Diana igår. Boken skrevs bara ett år efter prinsessans tragiska död, och därför är tonen i boken ganska infekterad. Det är inte bara den engelska kungafamiljen som skoningslöst och rått kritiseras - hela den engelska överklassen får sig en slänga av sleven.
Emellanåt häpnar man åt de elaka beskrivningarna. Prins Charles kallas bland annat för "känslomässigt autistisk" och självaste drottningen beskrivs av Burchill som en "bakslug skata" (för att nämna några av de föga smickrande beskrivningarna författarinnan utan hämningar fyller boken med).
Med all rätt förmodligen.
Burchill har skrivit en ärlig och subjektiv hyllning till Folkets prinsessa, och man tvivlar inte en sekund över vilken sida hon valde i 1900-talets mest övervakade såpopera.
Man minns alla tidningsrubriker när man läser boken. Bilden av den ensamma, bedragna och vackra prinsessan som vi kom att älska så mycket.
Som barn läser vi sagor om prinsen och prinsessan som gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar. Dianas liv blev snarare tvärtom.
Den oönskade blyga överklassflickan som döptes efter jaktgudinnan, blev världens mest fotograferade och övervakade kvinna och som slutligen - ironiskt nog - jagades till döds.
Burchill bär mycket bra fram i boken orsakerna till varför vi kom att älska, beundra och fascineras av Diana så mycket. Att hon var så "vanlig" men ändå så unik i sitt slag.
Jag saknar henne fortfarande. Världen var så mycket vackrare när hon fanns med i den.
Emellanåt häpnar man åt de elaka beskrivningarna. Prins Charles kallas bland annat för "känslomässigt autistisk" och självaste drottningen beskrivs av Burchill som en "bakslug skata" (för att nämna några av de föga smickrande beskrivningarna författarinnan utan hämningar fyller boken med).
Med all rätt förmodligen.
Burchill har skrivit en ärlig och subjektiv hyllning till Folkets prinsessa, och man tvivlar inte en sekund över vilken sida hon valde i 1900-talets mest övervakade såpopera.
Man minns alla tidningsrubriker när man läser boken. Bilden av den ensamma, bedragna och vackra prinsessan som vi kom att älska så mycket.
Som barn läser vi sagor om prinsen och prinsessan som gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar. Dianas liv blev snarare tvärtom.
Den oönskade blyga överklassflickan som döptes efter jaktgudinnan, blev världens mest fotograferade och övervakade kvinna och som slutligen - ironiskt nog - jagades till döds.
Burchill bär mycket bra fram i boken orsakerna till varför vi kom att älska, beundra och fascineras av Diana så mycket. Att hon var så "vanlig" men ändå så unik i sitt slag.
Jag saknar henne fortfarande. Världen var så mycket vackrare när hon fanns med i den.
Ovälkommet raggningsförsök
Nu måste jag på allvar göra en grundläggande analys om vad jag - och mitt utseende - utstrålar för signaler.
Idag på t-centralen sprang en man med kraftig brytning i kapp mig - ja, han sprang i kapp mig - och började att ställa en massa frågor. För att förtydliga detta ytterligare så var detta en total främling för mig.
"Vart har jag sett dig förut?", "Vilka ställen brukar du gå ut på?", "Vad jobbar du med?", "Vart bor du?" och slutligen: "Har du tid att ta en fika nu?".
Återigen, jag hade aldrig tidigare sett denna människa förut. Någonsin.
Jag är av naturen väldigt reserverad och har stor integritet och när en fullkomlig främling ställer ganska närgångna och påträngande frågor intar jag omgående försvars- och stridsställning.
Jag blir rent utsagt ganska otrevlig. Och skoningslöst avvisande.
Nej, jag blev inte smickrad. Inte ett dugg. För mig är det helt obegripligt hur man kan springa i kapp en total främling och komma med billiga raggningsfraser. Det är rent motbjudande.
Jag finner det rent kränkande. Vad är det med mig som utstrålar att det känns ok för någon som aldrig har träffat mig tidigare att på ett ganska ocharmigt och plumpt sätt tro att jag är tillgänglig? Står det "desperat" i min panna? Eller är det möjligtvis så att jag har någon osynlig idiot-magnet som gör att dessa spån dras till mig?
Jag måste analysera detta nu. För nu är jag less.
Idag på t-centralen sprang en man med kraftig brytning i kapp mig - ja, han sprang i kapp mig - och började att ställa en massa frågor. För att förtydliga detta ytterligare så var detta en total främling för mig.
"Vart har jag sett dig förut?", "Vilka ställen brukar du gå ut på?", "Vad jobbar du med?", "Vart bor du?" och slutligen: "Har du tid att ta en fika nu?".
Återigen, jag hade aldrig tidigare sett denna människa förut. Någonsin.
Jag är av naturen väldigt reserverad och har stor integritet och när en fullkomlig främling ställer ganska närgångna och påträngande frågor intar jag omgående försvars- och stridsställning.
Jag blir rent utsagt ganska otrevlig. Och skoningslöst avvisande.
Nej, jag blev inte smickrad. Inte ett dugg. För mig är det helt obegripligt hur man kan springa i kapp en total främling och komma med billiga raggningsfraser. Det är rent motbjudande.
Jag finner det rent kränkande. Vad är det med mig som utstrålar att det känns ok för någon som aldrig har träffat mig tidigare att på ett ganska ocharmigt och plumpt sätt tro att jag är tillgänglig? Står det "desperat" i min panna? Eller är det möjligtvis så att jag har någon osynlig idiot-magnet som gör att dessa spån dras till mig?
Jag måste analysera detta nu. För nu är jag less.
Min dag i bilder
Prio ett idag: Att läsa klart Julie Burchills krönika om prinsessan Diana. Pendeltåg = mycket tid för läsning.
En latte på Waynes innan seminarium på Rigoletto (det skulle vara gala-premiär senare på kvällen där av "Änglar och demoner" - det hade jag hellre gått på).
Seminarium i frikyrkoanda med Susanne Pettersson, som på bräkig skånska propagerade om att "tänker man som en elitidrottsman så blir man framgångsrik".
Jag betvivlar att Annika Sörenstam någonsin under sin karriär har fått brottats med byråkrati på det sättet som vi 700 i publiken fått göra. Dessutom skulle vi ungefär hundra gånger under de knappa två timmarna sitta och diskutera och analysera och massera personen bredvid oss.
Jag höll på att gå efter fem minuter.
Dagens Äntligen!
Som person är jag väldigt handlingskraftig. Jag tar tag i saker och gör omsorgsfullt små "to do"-listor som jag stolt bockar av.
Men vissa saker får jag aldrig ändan ur vagnen att göra. Trots att dem knappast är tidskrävande eller speciellt avancerade.
I helgen blockade jag äntligen min hemtelefon från försäljare. De gör mig vansinnig. På riktigt.
Man måste blocka telefonen i två steg på Nix. Varför förstår jag inte riktigt, men så är det i alla fall. Och nu är det gjort. Kan inte begripa att jag inte har gjort det tidigare.
Men vissa saker får jag aldrig ändan ur vagnen att göra. Trots att dem knappast är tidskrävande eller speciellt avancerade.
I helgen blockade jag äntligen min hemtelefon från försäljare. De gör mig vansinnig. På riktigt.
Man måste blocka telefonen i två steg på Nix. Varför förstår jag inte riktigt, men så är det i alla fall. Och nu är det gjort. Kan inte begripa att jag inte har gjort det tidigare.
Seminarium idag
Av en händelse tittade jag igenom almanackan som hastigast igår. Den är ju inte fulltäcknad nu för tiden. Och jag såg att jag var uppbokad på ett seminarium i eftermiddag, inbjuden av Trygghetsrådet.
Motivation i lågkonjunktur, var temat.
Jepp. Det kan jag behöva.
Motivation i lågkonjunktur, var temat.
Jepp. Det kan jag behöva.
Brons
Man vinner inte ett silver - man förlorar ett guld.
Därför kanske brons-medaljen känns som ett litet plåster på såren. Och inger höga förhoppningar inför OS i Vancouver om knappt ett år.
Därför kanske brons-medaljen känns som ett litet plåster på såren. Och inger höga förhoppningar inför OS i Vancouver om knappt ett år.
Sossarna i powerplay
Det är riksdagsval nästa höst. Och redan nu går Sossarna ut med någonting som förmodligen kan bidra till det mest spännande valet i mannaminne:
Lägg ner Arbetsförmedlingen och skapa en kompetensförmedling istället.
Det är troligtvis den bästa idéen de någonsin haft. Dessutom föreslår de att man ska kunna studera mitt i arbetslivet utan att behöva ta studielån.
Om detta är ett förslag som är möjligt att genomföra är tveksamt. I synnerhet i den rådande ekonomiska krisen. Men det är en smart offensiv nu när Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och diverse fackliga föreningar har bevisat att de inte kan hantera en lågkonjunktur.
Med spänning väntar jag på borgarnas försvar i boxplay.
Lägg ner Arbetsförmedlingen och skapa en kompetensförmedling istället.
Det är troligtvis den bästa idéen de någonsin haft. Dessutom föreslår de att man ska kunna studera mitt i arbetslivet utan att behöva ta studielån.
Om detta är ett förslag som är möjligt att genomföra är tveksamt. I synnerhet i den rådande ekonomiska krisen. Men det är en smart offensiv nu när Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och diverse fackliga föreningar har bevisat att de inte kan hantera en lågkonjunktur.
Med spänning väntar jag på borgarnas försvar i boxplay.
Antiklimax
Jag hade planerat denna söndag in i minsta detalj.
Jag skulle sova fram till klockan nio och dricka mitt morgonkaffe framför Nyhetsmorgon. Sedan skulle jag ge mig ut på en lång promenad i det underbara vädret. Äta en rejäl frukost ute på balkongen. Sitta därute i ett par timmar och få lite färg, samtidigt som jag läste några kapitel ur boken jag håller på med och dekorerade hela balkongen med svenska flaggor. Ett styrkepass på gymmet skulle jag hinna med, innan jag åkte hem och förberedde en god middag - någonting extra skulle jag tillaga idag. Lägga ner lite mer tid än vanligt på matlagningen. Till efterrätt skulle jag göra en rabarberpaj som jag sedan skulle avnjuta framför finalen i hockey-VM. Som Sverige naturligtvis skulle vinna. Och så skulle jag somna med ett leende på läpparna.
Antiklimax.
Jag vaknade halv fem imorse och kunde inte somna om. Vädret under hela dagen har varit väldigt, väldigt växlande. Ena minuten sken solen, andra minuten stod det som spön i backen. En bronsmatch känns föga upphetsande och humöret har inte alls varit på topp. Istället för ett pass på gymmet, blev det storstädning hemma. Och jag har ingen som helst lust att ställa mig vid spisen (detta är ofta ett tecken på att jag är på dåligt humör, eftersom jag vanligtvis älskar den platsen och på så sätt kastar feminismen hundra år bakåt i tiden).
Idag hade varit en perfekt dag för pizza. Tröstmat. Inte ugnsbakad lax med fullkornsris och ångskokt broccoli som nu står på menyn.
Ska överlägga med mig själv nu om menyn ska ändras.
Jag skulle sova fram till klockan nio och dricka mitt morgonkaffe framför Nyhetsmorgon. Sedan skulle jag ge mig ut på en lång promenad i det underbara vädret. Äta en rejäl frukost ute på balkongen. Sitta därute i ett par timmar och få lite färg, samtidigt som jag läste några kapitel ur boken jag håller på med och dekorerade hela balkongen med svenska flaggor. Ett styrkepass på gymmet skulle jag hinna med, innan jag åkte hem och förberedde en god middag - någonting extra skulle jag tillaga idag. Lägga ner lite mer tid än vanligt på matlagningen. Till efterrätt skulle jag göra en rabarberpaj som jag sedan skulle avnjuta framför finalen i hockey-VM. Som Sverige naturligtvis skulle vinna. Och så skulle jag somna med ett leende på läpparna.
Antiklimax.
Jag vaknade halv fem imorse och kunde inte somna om. Vädret under hela dagen har varit väldigt, väldigt växlande. Ena minuten sken solen, andra minuten stod det som spön i backen. En bronsmatch känns föga upphetsande och humöret har inte alls varit på topp. Istället för ett pass på gymmet, blev det storstädning hemma. Och jag har ingen som helst lust att ställa mig vid spisen (detta är ofta ett tecken på att jag är på dåligt humör, eftersom jag vanligtvis älskar den platsen och på så sätt kastar feminismen hundra år bakåt i tiden).
Idag hade varit en perfekt dag för pizza. Tröstmat. Inte ugnsbakad lax med fullkornsris och ångskokt broccoli som nu står på menyn.
Ska överlägga med mig själv nu om menyn ska ändras.
Sitcoms och klassiska såpor
Dokusåpor har aldrig tilltalat mig. Tvärtom kan jag vrida mig lite generat i soffan de gånger jag har sett någon. Hur okända människor (och i vissa dokusåpor: b-kändisar) gör allt möjligt för att få sina femton minuter i rampljuset. Och alla dessa intriger och pakter och skitsnack och löpsedlar.
Det finns dock en dokusåpa som jag verkligen tycker om: Project Runway. Mest kanske på grund av att den inte är svensk, så jag slipper bli bemött av spektakulära löpsedlar dagen efter en utröstning. Men också på grund av att deltagarna i programmet faktiskt gör någonting. Och de blir inte utröstade av andra deltagare utan av en jury som dömer deras kreationer.
Visst känns det lite som att dokusåporna spelat ut sin roll nu? Personligen längtar jag efter någonting annat. Eller snarare en revival.
Jag skulle vilja se en sitcom med fräna och kvicka kommentarer. I stil med Vänner, Pantertanter, Fraiser och Skål. Eller en klassisk såpa med påhittade intriger och maktkamp som Falcon Crest.
Jo, jag vet att svenska kanaler är väldigt generösa med att reprisera dessa program. Nästan till den punkten då man inte finner dem intressanta eller roliga längre.
Men hur roligt vore det inte med någonting nytt?
Det finns dock en dokusåpa som jag verkligen tycker om: Project Runway. Mest kanske på grund av att den inte är svensk, så jag slipper bli bemött av spektakulära löpsedlar dagen efter en utröstning. Men också på grund av att deltagarna i programmet faktiskt gör någonting. Och de blir inte utröstade av andra deltagare utan av en jury som dömer deras kreationer.
Visst känns det lite som att dokusåporna spelat ut sin roll nu? Personligen längtar jag efter någonting annat. Eller snarare en revival.
Jag skulle vilja se en sitcom med fräna och kvicka kommentarer. I stil med Vänner, Pantertanter, Fraiser och Skål. Eller en klassisk såpa med påhittade intriger och maktkamp som Falcon Crest.
Jo, jag vet att svenska kanaler är väldigt generösa med att reprisera dessa program. Nästan till den punkten då man inte finner dem intressanta eller roliga längre.
Men hur roligt vore det inte med någonting nytt?
Skämmes, Arbetsförmedlingen!
Den här lågkonjunkturen vi befinner oss i kommer förmodligen att bidra med en positiv sak: Det kommer att bli slutet för Det Byråkratiska Sverige.
Jag tror att majoriteten av oss har lessnat nu. Det räcker.
I skamvrån idag ställer jag Arbetsförmedlingen. Igen.
Jag kan förstå att det inte är så jäkla roligt att försöka förmedla arbeten till människor som har mer utbildning och mer arbetslivserfarenhet än dem själva. Självklart kan det inte vara roligt. Men det ger inte handläggarna rätten att låta sin bitterhet gå ut över de som har blivit av med jobben.
Vad är egentligen ett godkänt skäl att dra in någons a-kassa?
När en kvinna får sin ersättning indragen för att hon ska gå på sin mammas begravning är måttet rågat. Skämmes, Arbetsförmedlingen! Det är tillräckligt jobbigt att förlora en förälder, man behöver inte bli straffad ekonomiskt för det också.
När högkonjunkturen sedan kommer, så är det ni som är nere i skiten. Tänk på det.
Jag tror att majoriteten av oss har lessnat nu. Det räcker.
I skamvrån idag ställer jag Arbetsförmedlingen. Igen.
Jag kan förstå att det inte är så jäkla roligt att försöka förmedla arbeten till människor som har mer utbildning och mer arbetslivserfarenhet än dem själva. Självklart kan det inte vara roligt. Men det ger inte handläggarna rätten att låta sin bitterhet gå ut över de som har blivit av med jobben.
Vad är egentligen ett godkänt skäl att dra in någons a-kassa?
När en kvinna får sin ersättning indragen för att hon ska gå på sin mammas begravning är måttet rågat. Skämmes, Arbetsförmedlingen! Det är tillräckligt jobbigt att förlora en förälder, man behöver inte bli straffad ekonomiskt för det också.
När högkonjunkturen sedan kommer, så är det ni som är nere i skiten. Tänk på det.
Frihetsgudinnan välkomnar turister igen
I mars 2003 var jag på semester i New York. Jag firade min födelsedag där. Tyckte att det var ett trevligt och spännande ställe att fira den dagen på.
Under den veckan som besöket varade hann jag med en hel del: Jag besökte Dakotabyggnaden (där John Lennon bodde och sedan mördades utanför), promenderade i Central Park, var inne i alla de berömda varuhusen, shoppade loss i Chinatown och åt fantastiskt mycket god mat.
När man besöker New York så vill man - om lite motvilligt - se Ground Zero. Där tvillingtornen stod innan terrorattackerna 2001. Av en händelse så kom jag till den platsen exakt 1,5 år efter tragedin, den 11 mars 2003. Jag ville med egna ögon se platsen och försöka ta in det som hänt.
Det blev en ganska makaber upplevelse. För det första har man som svensk svårt att få in hur stora dessa två byggnader var. Vi är ju faktiskt inte vana med höga hus över huvud taget.
Jag åkte - med min mamma som var med på resan - tunnelbanan ner mot Lower Manhattan och hoppade av på den stationen som låg närmast. När vi kliver ut på gatan så tittade vi åt olika håll för att försöka lokalisera oss (så bekanta var vi inte med staden då). Vart kunde det ligga? Åt ena hållet var det en massa smågator och åt det andra hållet ingenting. Vi frågade en amerikan om vart vi skulle ta vägen (amerikaner är väldigt hjälpsamma när man är förvirrad turist). Den vänliga amerikanen pekade åt det hållet där det fanns... ingenting.
Med försiktiga steg tog vi oss fram till den gigantiska gropen. Och intrycken var många och intensiva.
Det var när jag såg allting i verkligheten som jag först förstod vilken enorm förödelse det hade varit. Arton månader efter attentaten så forslade man fortfarande bort bråte från platsen i stora lastbilar. Arton månader senare! Ändå var det hundratals arbetare där som arbetade för fullt.
Sedan tystnaden. Tystnad kan vara det hemskaste ljudet. New York är känt som staden som aldrig sover och det stämmer. Det låter överallt. Hela tiden. Men inte vid Ground Zero. Där är allting tyst.
Ett år senare var jag där med en väninna. Då hade tunnelbanelinjen i anslutning till platsen börjat att gå igen, de mesta av bråtet var bortforslat och fler människor var i rörelse runt omkring (det är ju väldigt mycket arbetsplatser som ligger i området). Men fortfarande denna tystnad.
Nu - snart åtta år senare - öppnar man upp Frihetsgudinnan för besökare igen. Sedan terrordåden har besökare bara haft tillträde till ön hon står på - de har inte fått gå in i statyn.
Vi läker med tiden. Och hedrar med tystnad.
Under den veckan som besöket varade hann jag med en hel del: Jag besökte Dakotabyggnaden (där John Lennon bodde och sedan mördades utanför), promenderade i Central Park, var inne i alla de berömda varuhusen, shoppade loss i Chinatown och åt fantastiskt mycket god mat.
När man besöker New York så vill man - om lite motvilligt - se Ground Zero. Där tvillingtornen stod innan terrorattackerna 2001. Av en händelse så kom jag till den platsen exakt 1,5 år efter tragedin, den 11 mars 2003. Jag ville med egna ögon se platsen och försöka ta in det som hänt.
Det blev en ganska makaber upplevelse. För det första har man som svensk svårt att få in hur stora dessa två byggnader var. Vi är ju faktiskt inte vana med höga hus över huvud taget.
Jag åkte - med min mamma som var med på resan - tunnelbanan ner mot Lower Manhattan och hoppade av på den stationen som låg närmast. När vi kliver ut på gatan så tittade vi åt olika håll för att försöka lokalisera oss (så bekanta var vi inte med staden då). Vart kunde det ligga? Åt ena hållet var det en massa smågator och åt det andra hållet ingenting. Vi frågade en amerikan om vart vi skulle ta vägen (amerikaner är väldigt hjälpsamma när man är förvirrad turist). Den vänliga amerikanen pekade åt det hållet där det fanns... ingenting.
Med försiktiga steg tog vi oss fram till den gigantiska gropen. Och intrycken var många och intensiva.
Det var när jag såg allting i verkligheten som jag först förstod vilken enorm förödelse det hade varit. Arton månader efter attentaten så forslade man fortfarande bort bråte från platsen i stora lastbilar. Arton månader senare! Ändå var det hundratals arbetare där som arbetade för fullt.
Sedan tystnaden. Tystnad kan vara det hemskaste ljudet. New York är känt som staden som aldrig sover och det stämmer. Det låter överallt. Hela tiden. Men inte vid Ground Zero. Där är allting tyst.
Ett år senare var jag där med en väninna. Då hade tunnelbanelinjen i anslutning till platsen börjat att gå igen, de mesta av bråtet var bortforslat och fler människor var i rörelse runt omkring (det är ju väldigt mycket arbetsplatser som ligger i området). Men fortfarande denna tystnad.
Nu - snart åtta år senare - öppnar man upp Frihetsgudinnan för besökare igen. Sedan terrordåden har besökare bara haft tillträde till ön hon står på - de har inte fått gå in i statyn.
Vi läker med tiden. Och hedrar med tystnad.
Lördagskrönikan
En av nackdelarna med att bo i en bostadsrätt är gårdsstädningen, som går av stapeln två gånger per år: En gång på våren och en gång på hösten.
I morse var det dags för vårupplagan. Den är förvisso trevligare än den på hösten, eftersom det inte finns tonvis med löv att kratta upp på gården. Dessutom brukar vädret vara ljuvligt dessa dagar, och man får lite färg i ansiktet samtidigt som man med full styrka drar upp maskrosor som misspryder rabatter och gräsmatta.
I dag var vädret för jävligt. Det stormade och regnet låg i luften förmiddagen. Och då blir man lite extra irriterad på att ingenting är uppstyrt. Ingen vet vad som ska göras, vart redskap finns. Så är det varje gång.
Men jag gjorde min plikt.
Sedan gick jag ner till affären och inhandlade dagens Aftonbladet. Om de inte lägger upp Alex Schulmans lördagskrönika på nätet, så ta er då en sväng och köp tidningen!
Oavsett hur jag har mått innan, så blir jag alltid på bättre humör efter att ha läst Lördagskrönikan. Och idag var den nog bättre än någonsin, då titeln på den är "En sista elak uppgörelse" och man får veta vilken sorts människor Schulman stör sig på. Hysteriskt roligt.
Kändes som lite plåster på såren eftersom det fortfarande gör lite ont att Tre Kronor inte gick till final...
I morse var det dags för vårupplagan. Den är förvisso trevligare än den på hösten, eftersom det inte finns tonvis med löv att kratta upp på gården. Dessutom brukar vädret vara ljuvligt dessa dagar, och man får lite färg i ansiktet samtidigt som man med full styrka drar upp maskrosor som misspryder rabatter och gräsmatta.
I dag var vädret för jävligt. Det stormade och regnet låg i luften förmiddagen. Och då blir man lite extra irriterad på att ingenting är uppstyrt. Ingen vet vad som ska göras, vart redskap finns. Så är det varje gång.
Men jag gjorde min plikt.
Sedan gick jag ner till affären och inhandlade dagens Aftonbladet. Om de inte lägger upp Alex Schulmans lördagskrönika på nätet, så ta er då en sväng och köp tidningen!
Oavsett hur jag har mått innan, så blir jag alltid på bättre humör efter att ha läst Lördagskrönikan. Och idag var den nog bättre än någonsin, då titeln på den är "En sista elak uppgörelse" och man får veta vilken sorts människor Schulman stör sig på. Hysteriskt roligt.
Kändes som lite plåster på såren eftersom det fortfarande gör lite ont att Tre Kronor inte gick till final...
Drömlaget inför OS
Jag tittade på Dregen igår i "Berg flyttar in". Helt sant. Jag bytte kanal när det stod 3-0 till Kanada i semifinalen. Dregen verkar vara en cool snubbe.
Idag är tidningarna fyllda över analyser om förlusten igår. Jag tycker att Tre Kronor klarade sig bra i turneringen. Väldigt bra. De har inget att skämmas över.
En del kräver Bengt-Åkes avgång. Icke då! Han ska vara kvar. Däremot ska inte Viasat ha hand om sändningarna längre.
Nu ser jag fram emot OS. Mats Wennerholm har satt ihop sin önskelista på spelare. Jag kan inte annat än att hålla med.
Idag är tidningarna fyllda över analyser om förlusten igår. Jag tycker att Tre Kronor klarade sig bra i turneringen. Väldigt bra. De har inget att skämmas över.
En del kräver Bengt-Åkes avgång. Icke då! Han ska vara kvar. Däremot ska inte Viasat ha hand om sändningarna längre.
Nu ser jag fram emot OS. Mats Wennerholm har satt ihop sin önskelista på spelare. Jag kan inte annat än att hålla med.
Jag omvärderar dödsstraffet
En del nyheter man läser om, får mig att bli fysiskt illamående och jag vill kräkas. Dessutom skäms jag ganska ofta för den mänskliga rasen.
Två elefanter har hittats förgiftade av cyanid i Indonesien. Och för skojs skull sågade man sedan av deras snablar.
Militanta människorättsaktivister kritiserar dödsstraffet och ifrågasätter vem som skulle vilja ha en annan människas liv på sitt samvete och bla bla bla.
Svar: Jag har inga problem med det.
Utan att tveka skulle jag kunna skjuta dessa makabra tjuvjägare OCH såga av vitala delar på dem. Med gott samvete och förmodligen med ett leende på läpparna.
Så om dessa vidriga kryp någonsin hittas, så är det bara att höra av sig till mig för vedergällning. Tror till och med att jag kan tänka mig att göra det gratis. Jepp! Jag gör det gratis.
De är en SKAM för mänskligheten och förtjänar inte att andas in samma luft som vi andra. Må de brinna i helvetet!
Två elefanter har hittats förgiftade av cyanid i Indonesien. Och för skojs skull sågade man sedan av deras snablar.
Militanta människorättsaktivister kritiserar dödsstraffet och ifrågasätter vem som skulle vilja ha en annan människas liv på sitt samvete och bla bla bla.
Svar: Jag har inga problem med det.
Utan att tveka skulle jag kunna skjuta dessa makabra tjuvjägare OCH såga av vitala delar på dem. Med gott samvete och förmodligen med ett leende på läpparna.
Så om dessa vidriga kryp någonsin hittas, så är det bara att höra av sig till mig för vedergällning. Tror till och med att jag kan tänka mig att göra det gratis. Jepp! Jag gör det gratis.
De är en SKAM för mänskligheten och förtjänar inte att andas in samma luft som vi andra. Må de brinna i helvetet!
Den saknade prinsessan
I gårkväll började jag att läsa en ny bok. Eller ny och ny. Jag har haft den i min ägo i flera år, men inte förmått mig att läsa den tidigare. Finns med på min lista över de fem böcker jag SKA läsa under sommaren.
Den heter kort och gott Diana och är skriven av Julie Burchill.
Det är en hyllningskrönika till prinsessan Diana. En kritisk iakttagelse av det engelska klassamhället och framför allt det brittiska kungahusets vidriga behandling av denna folkets prinsessa.
Jag saknar henne. Världen var så mycket vackrare när hon fanns med i den.
Den heter kort och gott Diana och är skriven av Julie Burchill.
Det är en hyllningskrönika till prinsessan Diana. En kritisk iakttagelse av det engelska klassamhället och framför allt det brittiska kungahusets vidriga behandling av denna folkets prinsessa.
Jag saknar henne. Världen var så mycket vackrare när hon fanns med i den.
Var rädd om gaddarna
Jag är oerhört rädd om mina tänder. Sköter dem omsorgsfullt. Det är eltandborste, tandtråd, skölj och flourtabletter.
Två gånger om året går jag till en tandhygienist (förutom den plikttrogna årliga undersökningen hos tandläkaren). I morse var jag där för vårens besök. Det pillas och poleras, men när man går därifrån så har man världens fräschaste leende.
Väl investerade pengar.
Använd tandtråd. Varje dag. Ni kommer att tacka mig.
Två gånger om året går jag till en tandhygienist (förutom den plikttrogna årliga undersökningen hos tandläkaren). I morse var jag där för vårens besök. Det pillas och poleras, men när man går därifrån så har man världens fräschaste leende.
Väl investerade pengar.
Använd tandtråd. Varje dag. Ni kommer att tacka mig.
Hoppas att Tre Kronor hinner att vakna innan matchen
Man känner sig lite upprymd så här dagen efter kvartsfinalen. Solen skiner och himlen är klarblå och vinst mot Tjeckien i gårkväll. Perfekta förhållandet för oss åskådare och supportrar att ladda om.
Spelarna själva däremot kan inte ha det lätt med sin omladdning. De ska spela semifinal mot Kanada redan ikväll. Nu är det vinna eller försvinna som gäller.
Jag är sjukt nyfiken på att få veta hur Viasats kontrakt ser ut för att ha ensamrätt att visa Hockey-VM. För orsaken till att Tre Kronor spelar semifinal mindre än 24 timmar efter kvartsfinalen beror på att Viasat ville ha det så. Hade kvartsfinalen spelats på onsdagskvällen så hade det krockat med någon fotbollsmatch som Viasat sände. Detta arrangemang passade dem bättre.
I gruppspelen har det kanske inte så stor betydelse om man spelar två dagar i rad. Men nu är det helt plötsligt allvar. Sverige kan åka ut ikväll.
Jag hade svårt att varva ner igår kväll efter matchen och då spelade jag inte ens. Jag såg på! Hur ska det då vara för spelarna i landslaget?
Jo, de får insomningstabletter.
Någon som ätit det någon gång? Inte? Då kan jag informera om att man är groggy hela dagen efteråt. Trög i tankarna och ofokuserad. Just sådana egenskapar vi INTE vill att killarna ska ha ikväll.
Jag lyssnade med ett halvt öra på snacket mellan perioderna igår. Tydligen ska Viasat nu starta en separat hockeykanal, där de från och med nästa år kommer att visa bland annat Hockey-VM. Vilket innebär att ännu färre människor kommer att ha tillgång att se matcherna och bidra till att intresset kring turneringen svalnar - om möjligt - ännu mer.
Jag kommer att ha all respekt för de spelare som nobbar Hockey-VM i fortsättningen. Oavsett skäl. Tvärtom tycker jag att Tre Kronor borde bojkotta turneringen helt så länge Viasat har monopol på sändningarna.
Spelarna själva däremot kan inte ha det lätt med sin omladdning. De ska spela semifinal mot Kanada redan ikväll. Nu är det vinna eller försvinna som gäller.
Jag är sjukt nyfiken på att få veta hur Viasats kontrakt ser ut för att ha ensamrätt att visa Hockey-VM. För orsaken till att Tre Kronor spelar semifinal mindre än 24 timmar efter kvartsfinalen beror på att Viasat ville ha det så. Hade kvartsfinalen spelats på onsdagskvällen så hade det krockat med någon fotbollsmatch som Viasat sände. Detta arrangemang passade dem bättre.
I gruppspelen har det kanske inte så stor betydelse om man spelar två dagar i rad. Men nu är det helt plötsligt allvar. Sverige kan åka ut ikväll.
Jag hade svårt att varva ner igår kväll efter matchen och då spelade jag inte ens. Jag såg på! Hur ska det då vara för spelarna i landslaget?
Jo, de får insomningstabletter.
Någon som ätit det någon gång? Inte? Då kan jag informera om att man är groggy hela dagen efteråt. Trög i tankarna och ofokuserad. Just sådana egenskapar vi INTE vill att killarna ska ha ikväll.
Jag lyssnade med ett halvt öra på snacket mellan perioderna igår. Tydligen ska Viasat nu starta en separat hockeykanal, där de från och med nästa år kommer att visa bland annat Hockey-VM. Vilket innebär att ännu färre människor kommer att ha tillgång att se matcherna och bidra till att intresset kring turneringen svalnar - om möjligt - ännu mer.
Jag kommer att ha all respekt för de spelare som nobbar Hockey-VM i fortsättningen. Oavsett skäl. Tvärtom tycker jag att Tre Kronor borde bojkotta turneringen helt så länge Viasat har monopol på sändningarna.
Hur blev ängeln ett monster?
Hur kan man ge en beskyddare - skänkt från ovan - med änglaansikte smeknamnet "Monstret"? Hur resonerade man?
Evighetsboken utläst
Idag har jag äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN kommit igenom evighetsboken I djävulens spår av Jean-Christophe Grangé.
Jag tror att planen från början var att skriva en fransk version av Da Vinci-koden. Den klassiska kampen mellan det goda och det onda, Gud och Djävulen, lust och förstånd.
Dessvärre lägger Grangé ut en massa trådar som aldrig riktigt blir upplockade igen och boken skulle lätt kunna ha kortats av med 200 sidor (656 sidor känns överflödigt).
Ni behöver inte läsa den. Tro mig, ni går inte miste om någonting alls.
Jag tror att planen från början var att skriva en fransk version av Da Vinci-koden. Den klassiska kampen mellan det goda och det onda, Gud och Djävulen, lust och förstånd.
Dessvärre lägger Grangé ut en massa trådar som aldrig riktigt blir upplockade igen och boken skulle lätt kunna ha kortats av med 200 sidor (656 sidor känns överflödigt).
Ni behöver inte läsa den. Tro mig, ni går inte miste om någonting alls.
Uppladdning inför kvartsfinalen
Jag är nervös inför kvartsfinalen ikväll. Drog iväg till gymmet och tränade axlar och spinning för att göra av med lite överskottsenergi.
Inte för att jag är ett dugg lugnare nu.
I gårdagens kvartsfinal mellan USA och Finland skrällde det rejält! USA vann matchen och därmed var Finland utslagna. Högoddsare. USA har inte vunnit hockey-VM sedan 1960. Det är 49 år sedan. Nästan ett halvt sekel.
Chanserna att de slår Ryssland imorgon i semifinalen är väl inte så stora, men å andra sidan höll Vitryssland på att slå ut ryssarna i deras kvartsfinal.
Lite roligt vore det om USA vann imorgon (och Tre Kronor med).
Vilken härlig final det skulle bädda för på söndag!
Inte för att jag är ett dugg lugnare nu.
I gårdagens kvartsfinal mellan USA och Finland skrällde det rejält! USA vann matchen och därmed var Finland utslagna. Högoddsare. USA har inte vunnit hockey-VM sedan 1960. Det är 49 år sedan. Nästan ett halvt sekel.
Chanserna att de slår Ryssland imorgon i semifinalen är väl inte så stora, men å andra sidan höll Vitryssland på att slå ut ryssarna i deras kvartsfinal.
Lite roligt vore det om USA vann imorgon (och Tre Kronor med).
Vilken härlig final det skulle bädda för på söndag!
Sommarens boklista
Jag har en del böcker som av olika anledningar ligger olästa. Jag läser nämligen efter humör och perioder. Ibland känner man bara för att läsa en viss sorts böcker, och då blir andra liggande.
På boktipset.se har jag nu gjort en lista på Fem böcker jag SKA läsa under sommaren:
1. "Blonde" av Joyce Carol Oates.
Det är säkert åtta, nio år sedan jag köpte denna. Trots att den kritikerrosad och en modern klassiker har den förblivit oläst. Den har följt med på otaliga resor världen över (förmodligen världens mest beresta pocketbok) i väntan på sin tur. Men jag har dragit mig för att läsa den. Tror att jag är lite rädd för att bli besviken.
2. "Diana" av Julie Burchill.
Trots att det har gått nästan 12 år sedan prinsessan Diana gick bort, så har jag fortfarande svårt att läsa om hennes liv.
3. "Dianabiografin" av Tina Brown.
Samma orsak här. Men i sommar har jag lovat mig att läsa båda dessa biografier.
4. "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón.
Modern klassiker som de flesta bekanta har rekommenderat mig. Hittade den på bokrean i februari.
5. "Skynda att älska" av Alex Schulman.
Visserligen är denna nyutkommen och har därför inte legat så länge på att bli läst. Men jag tror att jag kommer att tycka om den.
För er som ännu inte upptäckt den underbara och inspirerande sajten boktipset.se: Klicka HÄR.
På boktipset.se har jag nu gjort en lista på Fem böcker jag SKA läsa under sommaren:
1. "Blonde" av Joyce Carol Oates.
Det är säkert åtta, nio år sedan jag köpte denna. Trots att den kritikerrosad och en modern klassiker har den förblivit oläst. Den har följt med på otaliga resor världen över (förmodligen världens mest beresta pocketbok) i väntan på sin tur. Men jag har dragit mig för att läsa den. Tror att jag är lite rädd för att bli besviken.
2. "Diana" av Julie Burchill.
Trots att det har gått nästan 12 år sedan prinsessan Diana gick bort, så har jag fortfarande svårt att läsa om hennes liv.
3. "Dianabiografin" av Tina Brown.
Samma orsak här. Men i sommar har jag lovat mig att läsa båda dessa biografier.
4. "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón.
Modern klassiker som de flesta bekanta har rekommenderat mig. Hittade den på bokrean i februari.
5. "Skynda att älska" av Alex Schulman.
Visserligen är denna nyutkommen och har därför inte legat så länge på att bli läst. Men jag tror att jag kommer att tycka om den.
För er som ännu inte upptäckt den underbara och inspirerande sajten boktipset.se: Klicka HÄR.
Utbudet i förorten suger
Nu vill jag flytta till Manhattan. Igen.
Idag kom det till min vetskap att ICA Maxi på Arlandastad säger upp 25 anställda. Tråkigt. Arbetslöshet önskar man ingen. Men det är föga förvånande eftersom butiken emellanåt liknar en kvarleva från Sovjet-tiden med hyllor som gapar tomma. Det är inte undra på att kommunens invånare söker sig till andra stormarknader.
Imorgon är det match igen. En ohyggligt spännande kvartsfinal mellan Sverige och Tjeckien. Inför den vill jag ha någonting extra. Klart man ska unna sig någonting när det är hockey.
När jag samlat ihop de basvaror jag skulle ha för dagen, så gick jag med glada steg mot den nyinstallerade Ben & Jerry-kylen vid kassorna. Bara för att upptäcka att den stod tom. Inte ett enda paket glass fanns i den.
Enligt uppgift var det 25 anställda inom livsmedel som blev uppsagda. Har de gjort sig av med inköpschefen också?? Man lär knappast locka kunder med tomma kylar och hyllor. Bara ett litet tips från coachen.
Så nu vill jag flytta till Manhattan. Igen. Där finns det glass i en miljard olika smaker och man kan köpa dem dygnet runt.
Idag kom det till min vetskap att ICA Maxi på Arlandastad säger upp 25 anställda. Tråkigt. Arbetslöshet önskar man ingen. Men det är föga förvånande eftersom butiken emellanåt liknar en kvarleva från Sovjet-tiden med hyllor som gapar tomma. Det är inte undra på att kommunens invånare söker sig till andra stormarknader.
Imorgon är det match igen. En ohyggligt spännande kvartsfinal mellan Sverige och Tjeckien. Inför den vill jag ha någonting extra. Klart man ska unna sig någonting när det är hockey.
När jag samlat ihop de basvaror jag skulle ha för dagen, så gick jag med glada steg mot den nyinstallerade Ben & Jerry-kylen vid kassorna. Bara för att upptäcka att den stod tom. Inte ett enda paket glass fanns i den.
Enligt uppgift var det 25 anställda inom livsmedel som blev uppsagda. Har de gjort sig av med inköpschefen också?? Man lär knappast locka kunder med tomma kylar och hyllor. Bara ett litet tips från coachen.
Så nu vill jag flytta till Manhattan. Igen. Där finns det glass i en miljard olika smaker och man kan köpa dem dygnet runt.
Hämnden är ljuv
Jag har inte morgontidning längre av två anledningar:
1. Miljön (jag kan läsa nyheterna på nätet och spara en massa träd).
2. För att slippa bli väckt klockan fyra varje morgon då tidningsbudet smäller i brevinkastet.
Tidigare kom vår lilla Lokaltidning med resten av posten. Mitt på dagen. De senaste månaderna delas den dock ut av samma bud som kommer med morgontidningarna på onsdagar. Det har gått relativt bra. Någon gång har det hänt att jag vaknat.
I morse trodde jag på fullt allvar att det var krig på gång! Att aset till tidningsbud försökte få in tidningen med hjälp av en handgranat. Men jag var alldeles för trött för att springa upp och ge honom på moppo. Funderar istället på att hälla ut såpa i trappuppgången till nästa onsdag.
1. Miljön (jag kan läsa nyheterna på nätet och spara en massa träd).
2. För att slippa bli väckt klockan fyra varje morgon då tidningsbudet smäller i brevinkastet.
Tidigare kom vår lilla Lokaltidning med resten av posten. Mitt på dagen. De senaste månaderna delas den dock ut av samma bud som kommer med morgontidningarna på onsdagar. Det har gått relativt bra. Någon gång har det hänt att jag vaknat.
I morse trodde jag på fullt allvar att det var krig på gång! Att aset till tidningsbud försökte få in tidningen med hjälp av en handgranat. Men jag var alldeles för trött för att springa upp och ge honom på moppo. Funderar istället på att hälla ut såpa i trappuppgången till nästa onsdag.
Så sedan fyra i morse har jag varit vaken.
På inköpslistan: Såpa.
På inköpslistan: Såpa.
Det blir mord i höst
Jag gjorde det! Efter en snabb överläggning med mig själv (och lite uppmuntran från mamma) så anmälde jag mig till Kriminalromankursen i höst.
Efter någon timme fick jag två bekräftelser från Folkuniversitetet. Till kursen jag ville gå plus en annan - Att skriva sitt eget liv - som jag inte har något som helst intresse av att gå och heller inte har anmält mig till. Klart att det alltid är någonting som ska strula.
Mailade och bad dem bekräfta att det bara är ena kursen jag är anmäld till. Får väl ringa om inte annat i morgon.
Spännande och roligt med en ny kurs att se fram emot i alla fall!
Efter någon timme fick jag två bekräftelser från Folkuniversitetet. Till kursen jag ville gå plus en annan - Att skriva sitt eget liv - som jag inte har något som helst intresse av att gå och heller inte har anmält mig till. Klart att det alltid är någonting som ska strula.
Mailade och bad dem bekräfta att det bara är ena kursen jag är anmäld till. Får väl ringa om inte annat i morgon.
Spännande och roligt med en ny kurs att se fram emot i alla fall!
Kursernas Kurs
Nu är jag helt till mig! Kunde inte hålla fingrarna i styr utan gick in och tittade igenom höstens kurser på Folkuniversitetet/Skrivarakademin.
Naturligtvis hittade jag Kursen. Den jag absolut vill gå.
Det är en kurs i kriminalromaner som hålls av Sören Bondeson. Han är en legend som lärare inom genren, och har haft elever som Jens Lapidus och Åsa Larsson. Ska man gå en kurs i kriminalromaner så är det Bondeson man ska gå för. HÄR kan ni läsa en intervju med honom där han berättar om sin ambition att höja deckargenrens kvalitet.
Så nu vill jag genast anmäla mig. Platserna lär ju bli bokade relativt snabbt - det är en populär kurs. Den börjar i september. Men jag har ju ingen aning om vad jag gör då. Det är ju helt omöjligt att planera så långt fram i tiden. Eller kommer jag ens att ha råd med den (kursen i sig är inte dyr, men när man är arbetslös får man snåla med allt).
Vad göra? Ska jag vara lite wild and crazy och anmäla mig och hoppas på att jobbsituationen fram tills dess har ordnat sig? Eller ska jag fega och vänta lite och hoppas att det finns platser kvar när jag vet hur hösten för mig ser ut?
Naturligtvis hittade jag Kursen. Den jag absolut vill gå.
Det är en kurs i kriminalromaner som hålls av Sören Bondeson. Han är en legend som lärare inom genren, och har haft elever som Jens Lapidus och Åsa Larsson. Ska man gå en kurs i kriminalromaner så är det Bondeson man ska gå för. HÄR kan ni läsa en intervju med honom där han berättar om sin ambition att höja deckargenrens kvalitet.
Så nu vill jag genast anmäla mig. Platserna lär ju bli bokade relativt snabbt - det är en populär kurs. Den börjar i september. Men jag har ju ingen aning om vad jag gör då. Det är ju helt omöjligt att planera så långt fram i tiden. Eller kommer jag ens att ha råd med den (kursen i sig är inte dyr, men när man är arbetslös får man snåla med allt).
Vad göra? Ska jag vara lite wild and crazy och anmäla mig och hoppas på att jobbsituationen fram tills dess har ordnat sig? Eller ska jag fega och vänta lite och hoppas att det finns platser kvar när jag vet hur hösten för mig ser ut?
Politiskt korrekt
Jag vet inte vad det är som gör det - är det månne Jante-lagen som spökar i bakgrunden igen? - men vi svenskar har ju en tendens att vara tvångsmässigt politiskt korrekta.
En del åsikter ska man bara ha. Trots att man inte kan motivera varför man har den.
Främst inom kulturområdet. Man kan inte vara filmrecensent i Sverige såvida man inte har åsikten att "det franska orginalet är så mycket bättre än den amerikanska upplagan".
Eller inom litteraturen. Där de mest framgångsrika böckerna kommersiellt sågas - främst av andra författare som inte säljer lika mycket - för att det "litterära språket" inte håller måttet.
Jag älskar "fulkultur"! Jag känner inte alls att det är något fel med "lätt" underhållning. Inte alls. Och nu har jag gått in i någon form av försvarsställning till denna gengre och sågar allt pretentiöst. Högljutt!
En del åsikter ska man bara ha. Trots att man inte kan motivera varför man har den.
Främst inom kulturområdet. Man kan inte vara filmrecensent i Sverige såvida man inte har åsikten att "det franska orginalet är så mycket bättre än den amerikanska upplagan".
Eller inom litteraturen. Där de mest framgångsrika böckerna kommersiellt sågas - främst av andra författare som inte säljer lika mycket - för att det "litterära språket" inte håller måttet.
Jag älskar "fulkultur"! Jag känner inte alls att det är något fel med "lätt" underhållning. Inte alls. Och nu har jag gått in i någon form av försvarsställning till denna gengre och sågar allt pretentiöst. Högljutt!
Skrivarkursen slut
Sista gången igår på Skrivarkursen. Riktigt, riktigt tråkigt. Tisdagarna har nu tappat sin charm (även om LOST fortfarande glädjer mig ett par veckor framåt).
Alla deltagarna kände nog samma vemodighet. Men vi har bestämt att vi ska träffas efter sommaren och sedan ha regelbundna skrivarträffar.
Kursen jag har gått har ju varit en inspirationskurs, ett sätt att komma igång med sitt skrivande. Och redan nu känner jag mig sugen på att hoppa på en fortsättningskurs.
Men först ska jag låta allt jag har lärt mig smälta in ordentligt.
Alla deltagarna kände nog samma vemodighet. Men vi har bestämt att vi ska träffas efter sommaren och sedan ha regelbundna skrivarträffar.
Kursen jag har gått har ju varit en inspirationskurs, ett sätt att komma igång med sitt skrivande. Och redan nu känner jag mig sugen på att hoppa på en fortsättningskurs.
Men först ska jag låta allt jag har lärt mig smälta in ordentligt.
Jag saknar mitt jobb!
Jag saknar mitt jobb. Idag var jag tvungen att erkänna det för mig själv. Jag saknar att gå upp klockan fyra en söndag morgon för att spackla mig, stångas med nylonstrumpbyxorna, sätta på mig uniformen och ha en flygning där passagerarna klagar på att de får betala för kaffet trots att deras flygbiljett nästan var gratis. Jag älskar dem ju! Idag saknar jag dem mer än någonsin.
Jag gör mig inte bra på marken. Jag måste vara i luften.
Så patetisk är jag.
Dålig dag
Sista tillfället på Skrivarkursen idag. Känns jättetråkigt. Vemodigt.
En bidragande orsak till att jag är på rysligt dåligt humör idag. Efter kursen ska jag direkt iväg på en jobbintervju (eller rekryteringskväll) till ett jobb som jag inte alls vill ha. Och Tre Kronors kvartsfinal är lagd så att det gynnar Viasats sändningar - inte laget.
Fan, vad sur jag är!
En bidragande orsak till att jag är på rysligt dåligt humör idag. Efter kursen ska jag direkt iväg på en jobbintervju (eller rekryteringskväll) till ett jobb som jag inte alls vill ha. Och Tre Kronors kvartsfinal är lagd så att det gynnar Viasats sändningar - inte laget.
Fan, vad sur jag är!
Vem bär ansvaret för Viasat?
Vem är det som bär ansvaret att Viasats sänder hockey-VM? VEM? Jag vill tala med honom.
Läs om spånen HÄR.
Jakten på minskad elräkning
Den senaste tiden när elräkningen har kommit så har jag fått tryck för bröstet, svårt att andas och sett livet passera i revy. Mina elräkningar är kolossala och därför bestämde jag mig för en tid sedan - av hälsoskäl - att vara så energisnål jag bara kunde.
Min första idé var att dra ut elsladdarna till allting som står standby. Som stereon och tv/dvd. Det har inte gått så jättebra, eftersom jag har blivit en tant på senare tid som alltid somnar med tv:n på. Helt sant. Jag vaknar mitt i nätterna av att tv:n är på och glasögonen sitter på näsan. Tantvarning.
I går kväll var jag övertygad om att jag stängt av både tv och tagit av mig glasögonen. Ändå vaknar jag mitt i natten av ljudet från tv:n och när jag vrider på mig så åkte glasögonen ner på golvet. I den stunden misstänkte jag att jag i sömnen satt på mig glasögon och slagit på tv:n. För tryggheten, ni vet.
Ok, så min idé med att dra ut elsladdarna till tv/dvd har inte varit så där väldigt framgångrik. Men igår eftermiddag fick jag ännu en strålande idé!
Vi har någon invecklad kombination av köksfläkt och ventilation i huset. Det låter konstant om köksfläkten, även när den inte är på. Den är en liten snurrgrej där inne som alltid går på högvarv. Och detta måste ju dra oerhört mycket el! Igår hittade jag en elsladd i kryddskåpet. När jag drog ur den så blev det tyst.
Så tyst har det inte varit på sju år här. Det var ljuvligt. Först då insåg jag vilket surr jag verkligen bodde i.
Men i och med att köksfläkten även har någonting med lägenhetens ventilation att göra, så fick jag precis innan jag skulle somna en fruktansvärd dödsångest. Tänk om allt syre tar slut under natten? Att jag bara somnar in och inte förstår vad som håller på att hända?
I morse - i ett mer vaket tillstånd - insåg jag dock att min lägenhet inte är så bra tätad att risken för att syret skulle ta slut så där hipp happ var minimal.
Så från och med nu sätter jag bara in sladden till köksfläkten när jag ska laga mat.
Veckans projekt blir att stänga av tv:n åtminstone en natt.
Min första idé var att dra ut elsladdarna till allting som står standby. Som stereon och tv/dvd. Det har inte gått så jättebra, eftersom jag har blivit en tant på senare tid som alltid somnar med tv:n på. Helt sant. Jag vaknar mitt i nätterna av att tv:n är på och glasögonen sitter på näsan. Tantvarning.
I går kväll var jag övertygad om att jag stängt av både tv och tagit av mig glasögonen. Ändå vaknar jag mitt i natten av ljudet från tv:n och när jag vrider på mig så åkte glasögonen ner på golvet. I den stunden misstänkte jag att jag i sömnen satt på mig glasögon och slagit på tv:n. För tryggheten, ni vet.
Ok, så min idé med att dra ut elsladdarna till tv/dvd har inte varit så där väldigt framgångrik. Men igår eftermiddag fick jag ännu en strålande idé!
Vi har någon invecklad kombination av köksfläkt och ventilation i huset. Det låter konstant om köksfläkten, även när den inte är på. Den är en liten snurrgrej där inne som alltid går på högvarv. Och detta måste ju dra oerhört mycket el! Igår hittade jag en elsladd i kryddskåpet. När jag drog ur den så blev det tyst.
Så tyst har det inte varit på sju år här. Det var ljuvligt. Först då insåg jag vilket surr jag verkligen bodde i.
Men i och med att köksfläkten även har någonting med lägenhetens ventilation att göra, så fick jag precis innan jag skulle somna en fruktansvärd dödsångest. Tänk om allt syre tar slut under natten? Att jag bara somnar in och inte förstår vad som håller på att hända?
I morse - i ett mer vaket tillstånd - insåg jag dock att min lägenhet inte är så bra tätad att risken för att syret skulle ta slut så där hipp happ var minimal.
Så från och med nu sätter jag bara in sladden till köksfläkten när jag ska laga mat.
Veckans projekt blir att stänga av tv:n åtminstone en natt.
Stefan Liv gör mig nervös. Nervös!
Just nu spelar Sverige en ishockeymatch mot Frankrike. I fotboll är Frankrike en stor nation. Det är dem inte inom hockeyn.
Frankrike är ett sånt hockeylag som man skrattar lite åt och kallar blåbär och b-nation. Det är ett sånt lag man vinner över med 11-0.
Efter två perioder står det endast 5-3 till Sverige. Vi har Stefan Liv i mål.
Jag vill ha ett kvartsamtal med Bengt-Åke. Snarast. Helst innan tredje perioden.
Frankrike är ett sånt hockeylag som man skrattar lite åt och kallar blåbär och b-nation. Det är ett sånt lag man vinner över med 11-0.
Efter två perioder står det endast 5-3 till Sverige. Vi har Stefan Liv i mål.
Jag vill ha ett kvartsamtal med Bengt-Åke. Snarast. Helst innan tredje perioden.
Ska jag möta upp Tre Kronor ensam?
Jag såg ett mardrömsscenario framför mig i morse.
Alltså, när Tre Kronor tog guld i VM 1991, 1992, 1998 och OS-guldet 1994 samlades det cirka 50 000 människor på Sergels Torg för att hylla spelarna. Sedan byggdes det fula torget om (jo, det är skitfult och en skam för huvudstaden) och 2006 (då Sverige som första nation tog en dubbel i både VM och OS) flyttades hyllningsplatsen till Medborgarplatsen.
Eftersom jag inte är så påverkad av Jante-lagen, så ser jag en möjlighet och en chans att Tre Kronor även kan ta hem guldet i år.
Men det svala intresset för hockey-VM bekymrar mig.
Ska jag stå där alldeles ensam på Medborgarplatsen och välkomna grabbarna om de tar guldet? Vad ledsna de kommer att bli! En liten tjej - tre äpplen hög - som står och viftar med en Sverige-flagga.
Jag känner att det ligger på mitt ansvar nu att marknadsföra denna turnering bättre och väcka mina landsmäns intresse. Får spåna lite på det under dagen.
Alltså, när Tre Kronor tog guld i VM 1991, 1992, 1998 och OS-guldet 1994 samlades det cirka 50 000 människor på Sergels Torg för att hylla spelarna. Sedan byggdes det fula torget om (jo, det är skitfult och en skam för huvudstaden) och 2006 (då Sverige som första nation tog en dubbel i både VM och OS) flyttades hyllningsplatsen till Medborgarplatsen.
Eftersom jag inte är så påverkad av Jante-lagen, så ser jag en möjlighet och en chans att Tre Kronor även kan ta hem guldet i år.
Men det svala intresset för hockey-VM bekymrar mig.
Ska jag stå där alldeles ensam på Medborgarplatsen och välkomna grabbarna om de tar guldet? Vad ledsna de kommer att bli! En liten tjej - tre äpplen hög - som står och viftar med en Sverige-flagga.
Jag känner att det ligger på mitt ansvar nu att marknadsföra denna turnering bättre och väcka mina landsmäns intresse. Får spåna lite på det under dagen.
Värdig vinnare av Guldpucken!
Trolltyg i Tomteskogen
Vilken nostalgi-tripp jag kom in på alldeles nyss!
Trolltyg i Tomteskogen. En helt underbar tecknad film som inte har visats sedan 1989. Trots att det är en av de mest efterfrågade repriserna kan SVT inte visa den på grund av oklarheter om rättigheterna.
Justitieminister Beatrice Ask har fått en skriflig förfrågan hur denna och liknande situationer ska lösas.
Se så! Lös problemet!
Mossan, en hel tomtearmé!
Trolltyg i Tomteskogen. En helt underbar tecknad film som inte har visats sedan 1989. Trots att det är en av de mest efterfrågade repriserna kan SVT inte visa den på grund av oklarheter om rättigheterna.
Justitieminister Beatrice Ask har fått en skriflig förfrågan hur denna och liknande situationer ska lösas.
Se så! Lös problemet!
Mossan, en hel tomtearmé!
Helgens avslut
Så. Nu andas jag ut lite.
Har varit lite hyperaktiv hela dagen. Lite fjärilar i magen inför matchen. Nu känns allting mycket bättre.
Men jag har hunnit med massor! Storstädat hela lägenheten, bakat bröd, lagat mat, avnjutit vackert spel av Tre Kronor.
Evighetsboken jag håller på med då? Nope. Inte en enda sida idag. Den hänger med ett tag till.
Har varit lite hyperaktiv hela dagen. Lite fjärilar i magen inför matchen. Nu känns allting mycket bättre.
Men jag har hunnit med massor! Storstädat hela lägenheten, bakat bröd, lagat mat, avnjutit vackert spel av Tre Kronor.
Evighetsboken jag håller på med då? Nope. Inte en enda sida idag. Den hänger med ett tag till.
"Fruktkriget"
Fruktkriget. Smaka på ordet ett tag. Fruktkriget.
Jag får bilder i huvudet. Får accosiationer till en fruktdisk där den äkta frun möter älskarinnan och konfrontationen slutar i att de slänger frukt på varann.
Fruktkrig. Vet inte om jag tycker att man ska använda ordet "krig" på sandlådenivån.
Både Livsmedelsverket och kända dietister går nu till starkt angrepp mot överläkare (fjantiga titlar ska överdoseras) Christer Enkvist.
Man behöver äta 28 bananer eller 25 äpplen om dagen för att komma upp i "skadliga" halter av fruktos. Testa att äta 28 bananer på en dag utan att få upp dem igen.
Faktum återstår: Frukt är fortfarande en av de saker vi stoppar i oss som är svårast att gå upp i vikt av.
Kan vi inte utnämna överläkare Christer Enkvist till Dagens Tönt? Dels för sina befängda påståenden, dels för att han har titeln "överläkare".
Och så firar vi det med ett äpple!
Eller så busar vi till det lite och tar två. För att utmana ödet lite...
Jag får bilder i huvudet. Får accosiationer till en fruktdisk där den äkta frun möter älskarinnan och konfrontationen slutar i att de slänger frukt på varann.
Fruktkrig. Vet inte om jag tycker att man ska använda ordet "krig" på sandlådenivån.
Både Livsmedelsverket och kända dietister går nu till starkt angrepp mot överläkare (fjantiga titlar ska överdoseras) Christer Enkvist.
Man behöver äta 28 bananer eller 25 äpplen om dagen för att komma upp i "skadliga" halter av fruktos. Testa att äta 28 bananer på en dag utan att få upp dem igen.
Faktum återstår: Frukt är fortfarande en av de saker vi stoppar i oss som är svårast att gå upp i vikt av.
Kan vi inte utnämna överläkare Christer Enkvist till Dagens Tönt? Dels för sina befängda påståenden, dels för att han har titeln "överläkare".
Och så firar vi det med ett äpple!
Eller så busar vi till det lite och tar två. För att utmana ödet lite...
Var det bättre förr?
En av de övernaturliga förmågor jag skulle vilja ha är att kunna resa i tiden.
Det finns så många historiska personer jag skulle vilja träffa, historiska platser jag skulle vilja besöka och framför allt epoker jag skulle vilja uppleva. Kanske har man också en undermedveten önskan om att kunna förändra historien på sina ställen.
Ibland inser jag dock att nutiden är underskattad. Och jag fylls av en enorm glädje över att jag lever just nu.
Som det här med hygien till exempel:
Toalettpappret är ett modernt påfund. Det fick sitt genombrott i världen först på 1900-talet. Innan dess använde man andra former av papper, som till exempel gamla tidningar.
Under lång tid var papper en dyrbar vana och ingenting som vanligt folk hade råd med. De fick torka sig med det som fanns till hands - som pinnar, blad, mossa eller sand.
Vad det måste ha rivit till i hugget vid varje toabesök!
I början var det svårt att lansera toapappret också, för många tyckte att det var allt för genant att fråga efter en så intim produkt i affären. Först när det började marknadsföras som en hygienprodukt för barn nådde nymodigheten en bredare publik.
Källa: "Allt om historia" nr 5/2009
Vid närmare eftertanke skulle jag nog hellre vilja ha förmågan att vara osynlig istället. Känns mer hygieniskt.
Det finns så många historiska personer jag skulle vilja träffa, historiska platser jag skulle vilja besöka och framför allt epoker jag skulle vilja uppleva. Kanske har man också en undermedveten önskan om att kunna förändra historien på sina ställen.
Ibland inser jag dock att nutiden är underskattad. Och jag fylls av en enorm glädje över att jag lever just nu.
Som det här med hygien till exempel:
Toalettpappret är ett modernt påfund. Det fick sitt genombrott i världen först på 1900-talet. Innan dess använde man andra former av papper, som till exempel gamla tidningar.
Under lång tid var papper en dyrbar vana och ingenting som vanligt folk hade råd med. De fick torka sig med det som fanns till hands - som pinnar, blad, mossa eller sand.
Vad det måste ha rivit till i hugget vid varje toabesök!
I början var det svårt att lansera toapappret också, för många tyckte att det var allt för genant att fråga efter en så intim produkt i affären. Först när det började marknadsföras som en hygienprodukt för barn nådde nymodigheten en bredare publik.
Källa: "Allt om historia" nr 5/2009
Vid närmare eftertanke skulle jag nog hellre vilja ha förmågan att vara osynlig istället. Känns mer hygieniskt.
Bengt-Åkes förkärlek för dramatik fortsätter
Viasats sändningar från hockey-VM är katastrofala. Och när en sådan här turnering ska konkurrera om plats i kvällspressen med fjortisintrigerna i Robinson, så är uppdateringarna även där under all kritik.
Häromdagen startade jag en grupp på Facebook: Vi som vill se hockey-VM på TV4. Intresset var minst sagt svalt.
Den enda som håller spänningen och dramatiken uppe är förbundskapten Bengt-Åke Gustavsson. Han är en fullkomlig naturbegåvning när det gäller att skapa drama och intresse.
Han gav ett uttalade häromdagen att "han sover som ett barn om nätterna". Tror jag det! Och förmodligen med ett brett leende på läpparna också.
Den stora frågan idag är: Vem står i mål?
Befogad fråga efter alla skador Tre Kronor dragits med.
Med vem det blir vill Bengt-Åke inte avslöja. Inte än. Vi får vänta och se.
Spänningen är olidlig. Matchen idag är rent avgörande.
Nedsläpp 16.15.
Häromdagen startade jag en grupp på Facebook: Vi som vill se hockey-VM på TV4. Intresset var minst sagt svalt.
Den enda som håller spänningen och dramatiken uppe är förbundskapten Bengt-Åke Gustavsson. Han är en fullkomlig naturbegåvning när det gäller att skapa drama och intresse.
Han gav ett uttalade häromdagen att "han sover som ett barn om nätterna". Tror jag det! Och förmodligen med ett brett leende på läpparna också.
Den stora frågan idag är: Vem står i mål?
Befogad fråga efter alla skador Tre Kronor dragits med.
Med vem det blir vill Bengt-Åke inte avslöja. Inte än. Vi får vänta och se.
Spänningen är olidlig. Matchen idag är rent avgörande.
Nedsläpp 16.15.
Vad kan jag äta då?
Det senaste rönet inom den hysteriska jakten på bra föda är att frukt gör dig fet.
Eftersom de flesta människor bara läser rubriker - och därför inte kritiskt granskar innehållet i en artikel - kommer detta förmodligen att leda till att många slutar äta frukt och därmed går miste om massor av bra vitaminer.
De senaste åren har de flesta företag haft en fruktkorg som löneförmån till de anställda. Dessa kritiserar nu en överläkare vid namn Christer Enkvist.
Dessa fruktkorgar gör förmodligen mer nytta än skada. För det spelar ingen roll hur mycket en överläkare försöker att intala mig: Det måste ändå vara bättre att käka frukt till mellanmål än godis.
Man blir tjock av allt om man äter för mycket av det. Så ät ni er frukt dagligen med måtta. Frukt innehåller bra fibrer och massor med vitaminer.
Den stora farliga viktfällan tror jag mer är dessa färdiglagade frysta lunchlådor som innehåller extremt mycket fett och inte har något näringsinnehåll överhuvud taget.
Skippa dem. Gör matlådor. Ät regelbundet. Motionera dagligen.
Tips från coachen.
Eftersom de flesta människor bara läser rubriker - och därför inte kritiskt granskar innehållet i en artikel - kommer detta förmodligen att leda till att många slutar äta frukt och därmed går miste om massor av bra vitaminer.
De senaste åren har de flesta företag haft en fruktkorg som löneförmån till de anställda. Dessa kritiserar nu en överläkare vid namn Christer Enkvist.
Dessa fruktkorgar gör förmodligen mer nytta än skada. För det spelar ingen roll hur mycket en överläkare försöker att intala mig: Det måste ändå vara bättre att käka frukt till mellanmål än godis.
Man blir tjock av allt om man äter för mycket av det. Så ät ni er frukt dagligen med måtta. Frukt innehåller bra fibrer och massor med vitaminer.
Den stora farliga viktfällan tror jag mer är dessa färdiglagade frysta lunchlådor som innehåller extremt mycket fett och inte har något näringsinnehåll överhuvud taget.
Skippa dem. Gör matlådor. Ät regelbundet. Motionera dagligen.
Tips från coachen.
Lördagskrönikan
Jag tillhör den lilla skara - minoriteten - som anser att sol gör mer nytta än skada. Att det är just bristen på ljus som gör att svenskarna är näst mest självmordsbenägna i hela världen.
Solens strålar gör mig bara gott.
I flera timmar har jag suttit på balkongen och försökt att komma någon vart i evighetsboken I djävulens spår. Ibland har det varit jätteskönt därute, men emellanåt har det blåst till så jag huttrade lite. Dock har det inte varit ett moln på himlen på hela förmiddagen.
Gick in för en stund sedan. För vid ett tillfälle släppte jag blicken ur boken och tittade ner mot mitt bröst. Jag har fått färg! Förmodligen så där ohälsosamt mycket också eftersom jag bara använder solskyddsfaktor på sydligare breddgrader (och även där är jag snål med att använda denna produkt). Så jag tog det kloka beslutet att gå in.
Väl inne letade jag igenom Aftonbladets nätupplaga och fann till min glädje Alex Schulmans Lördagskrönika. Jag är så lycklig över att dem publicerar den på nätet igen.
Läs den HÄR.
Solens strålar gör mig bara gott.
I flera timmar har jag suttit på balkongen och försökt att komma någon vart i evighetsboken I djävulens spår. Ibland har det varit jätteskönt därute, men emellanåt har det blåst till så jag huttrade lite. Dock har det inte varit ett moln på himlen på hela förmiddagen.
Gick in för en stund sedan. För vid ett tillfälle släppte jag blicken ur boken och tittade ner mot mitt bröst. Jag har fått färg! Förmodligen så där ohälsosamt mycket också eftersom jag bara använder solskyddsfaktor på sydligare breddgrader (och även där är jag snål med att använda denna produkt). Så jag tog det kloka beslutet att gå in.
Väl inne letade jag igenom Aftonbladets nätupplaga och fann till min glädje Alex Schulmans Lördagskrönika. Jag är så lycklig över att dem publicerar den på nätet igen.
Läs den HÄR.
Vad var poängen, Shirley Clamp?
Kanske var det ett statement och en hyllning till den nya lagstiftningen för könsneutralt äktenskap som trädde i kraft igår. Kanske var det en ren hyllning till Madonna och Britney Spears kända kyss på MVT-galan för hundra år sedan. Kanske var det bara ett sätt att få uppmärksamhet och en rubrik i kvällspressen.
Roligt var det i alla fall inte.
Att samla in pengar till Unicef är beundransvärt och det ska TV4 ha en eloge för. Men kombinationen med välgörenhet och humor som inte är humor blir lätt att man vänder sig en obehag i soffan. Även om Robert Gustavssons parodi av Per Gessle fick mig att skratta högt. Likaså Peter Magnussons skoninglösa driv med Mr Ödmjukhet Himself - Björn Ranelid.
Men Shirley Clamp förstår jag mig inte på. Har aldrig gjort. Vår personkemi går bara inte ihop. Hennes "humor" känns bara krystad och tillgjord.
Jag förstod inte grejen bara.
Madonna does it better - som vanligt.
Roligt var det i alla fall inte.
Att samla in pengar till Unicef är beundransvärt och det ska TV4 ha en eloge för. Men kombinationen med välgörenhet och humor som inte är humor blir lätt att man vänder sig en obehag i soffan. Även om Robert Gustavssons parodi av Per Gessle fick mig att skratta högt. Likaså Peter Magnussons skoninglösa driv med Mr Ödmjukhet Himself - Björn Ranelid.
Men Shirley Clamp förstår jag mig inte på. Har aldrig gjort. Vår personkemi går bara inte ihop. Hennes "humor" känns bara krystad och tillgjord.
Jag förstod inte grejen bara.
Madonna does it better - som vanligt.
Boken som aldrig tar slut
Jag läser ganska fort och väldigt mycket. Ser alltid till att ha en bok nedpackad i väskan när jag ska någonstans. På så sätt tar jag tillvara på all dötid i vardagen. Som när man sitter på bussar, tunnelbanor eller pendeltåg. Läser alltid en stund innan jag ska somna. Och nu på våren är det helt ljuvligt att sätta sig en stund på balkongen och njuta av vädret med näsan i en bok.
Jag konsumerar böcker i ett rasande tempo. Läser ut dem fort.
Men den senaste boken - som jag nu håller på med - tar aldrig slut. I säkert tre veckor har jag hållt på med den. Det är inte så att den är dålig eller ointressant. Snarare tvärtom. Men det är 656 sidor med minimal text och så mycket detaljer och vändningar i handlingen att man har svårt att hänga med.
Den heter I djävulens spår och är skriven av Jean-Christophe Grangé. En fransk version av Da Vinci-koden, kan man säga. Kampen mellan den onda och goda, det gudomliga och vetenskapliga och den indirekta kritiken mot den katolska kyrkans makt.
Det krävs att man har goda förkunskaper i katolicismen för att man ska förstå upplägget.
Jag har en tredjedel kvar att läsa i den. Redan nu kan jag säga att den lätt skulle kunnat ha bantats ner med 200 sidor.
Det blir ett av dagens projekt: Läsa!
Jag konsumerar böcker i ett rasande tempo. Läser ut dem fort.
Men den senaste boken - som jag nu håller på med - tar aldrig slut. I säkert tre veckor har jag hållt på med den. Det är inte så att den är dålig eller ointressant. Snarare tvärtom. Men det är 656 sidor med minimal text och så mycket detaljer och vändningar i handlingen att man har svårt att hänga med.
Den heter I djävulens spår och är skriven av Jean-Christophe Grangé. En fransk version av Da Vinci-koden, kan man säga. Kampen mellan den onda och goda, det gudomliga och vetenskapliga och den indirekta kritiken mot den katolska kyrkans makt.
Det krävs att man har goda förkunskaper i katolicismen för att man ska förstå upplägget.
Jag har en tredjedel kvar att läsa i den. Redan nu kan jag säga att den lätt skulle kunnat ha bantats ner med 200 sidor.
Det blir ett av dagens projekt: Läsa!
Lokalskvaller och barnanamn
Liksom de flesta små städer så har vi en Lokaltidning. Jag brukar bläddra igenom den. Mest för att se Familjesidorna, där kommunens nuvarande eller tidigare invånare sätter in annonser när de har fått barn, förlovat sig och gift sig (på samma sida kan man även skåda dödsannonserna).
Trivsamt sätt att få uppdatering om gamla klasskamrater och bekanta (en del är redan inne på äktenskap nummer två).
Här kan man även gratulera någon, som vid födelsedagar eller bröllopsdagar.
I veckans nummer var det fem 1-åringar som fick sin bild med tillhörande grattishälsning publicerat. Jag funderar lite på vad de har för glädje av det. Jag menar, en ettåring kan inte läsa och därför inte uppskatta gesten. Dessutom har man väl knappt börjat på dagis i den åldern och därför har denna lilla krabat knappast en så stor umgängeskrets. Det är föga troligt att denna ettårings jämnåriga polare uppmärksammar gratulationen och ringer och säger: "Du! Jag såg dig i lokaltidningen i veckan! Grattis i efterskott!".
Kanske sparas dessa små annonser för framtida bruk. Föräldrarna kanske klipper ur dessa och sparar i en klippbok. "Här lilla vännen är bilden i tidningen när du blev ett år. Och här är den när du fyllde två" osv...
En annan sak som jag funderar över är varför alla ettåringar idag har likadana namn som 95-åringar. De heter saker som Alma, August, Astrid, Wilma, Maja, Hugo, Elsa, Edvin, Malte och Arvid.
Jag fruktar att denna namntrend kommer att bidra till att de hemska dubbelnamnen (med bindestreck!) så småningom kommer att göra comeback: Gun-Britt, Jan-Erik, Lars-Göran, Ulla-Britt, Ann-Marie.
Vem kom på dem en gång i tiden? Någon som hade beslutsångest och inte kunde bestämma sig för vad ungen skulle heta och därför gav dem TVÅ namn i samma?
Namn som dessa bäddar för mobbing. Vi kommer att få en hel generation med komiker sedan som lystrar till gammaldags namn med bindestreck.
Trivsamt sätt att få uppdatering om gamla klasskamrater och bekanta (en del är redan inne på äktenskap nummer två).
Här kan man även gratulera någon, som vid födelsedagar eller bröllopsdagar.
I veckans nummer var det fem 1-åringar som fick sin bild med tillhörande grattishälsning publicerat. Jag funderar lite på vad de har för glädje av det. Jag menar, en ettåring kan inte läsa och därför inte uppskatta gesten. Dessutom har man väl knappt börjat på dagis i den åldern och därför har denna lilla krabat knappast en så stor umgängeskrets. Det är föga troligt att denna ettårings jämnåriga polare uppmärksammar gratulationen och ringer och säger: "Du! Jag såg dig i lokaltidningen i veckan! Grattis i efterskott!".
Kanske sparas dessa små annonser för framtida bruk. Föräldrarna kanske klipper ur dessa och sparar i en klippbok. "Här lilla vännen är bilden i tidningen när du blev ett år. Och här är den när du fyllde två" osv...
En annan sak som jag funderar över är varför alla ettåringar idag har likadana namn som 95-åringar. De heter saker som Alma, August, Astrid, Wilma, Maja, Hugo, Elsa, Edvin, Malte och Arvid.
Jag fruktar att denna namntrend kommer att bidra till att de hemska dubbelnamnen (med bindestreck!) så småningom kommer att göra comeback: Gun-Britt, Jan-Erik, Lars-Göran, Ulla-Britt, Ann-Marie.
Vem kom på dem en gång i tiden? Någon som hade beslutsångest och inte kunde bestämma sig för vad ungen skulle heta och därför gav dem TVÅ namn i samma?
Namn som dessa bäddar för mobbing. Vi kommer att få en hel generation med komiker sedan som lystrar till gammaldags namn med bindestreck.
Ska jag dö nu?
Jag har mått mysko hela dagen. Varit kraftlös. Lite sömnig. Varit i min egen lilla dimma.
Åt en rejäl frukost och drog iväg till gymmet. Orkade ingenting. Kämpade mig igenom ett styrkepass och spinning. På halvfart. Det är inte riktigt jag.
Höll på att somna på tåget hem. Kunde inte koncentrera mig på boken jag läste. Trots att solen sken och fåglarna kvittrade så kände jag mig inte glad. Bara matt.
Kom hem. Kollade igenom nyheterna på nätet.
Vad får jag då läsa?
Jo: Att skräckscenariot är att svininfluensan kommer att döda 4000 svenskar!
Jaha - där har vi det! För inte är det väl någonting så futtigt som pollen som orsakar min matthet?
Vad sur jag skulle bli om jag dog nu. Då skulle jag missa kronprinsessans bröllop nästa sommar, vinter-OS, Madonna och U2 på Ullevi. Och allt det där som jag fortfarande har kvar att uppleva: giftemål, bli mamma, skaffa hus, hund.
Jag har inte ens vågat kolla upp vad symptomen för denna influensa är. Det är bäst kanske att det bara går fort och jag är lyckligt ovetandes om det.
Dessutom var jag tvungen att slå upp vad skillnaden var mellan en pandemi och epidemi.
Just my luck att drabbas av en dödlig influensa nu. Fan, vad sur jag är!
Åt en rejäl frukost och drog iväg till gymmet. Orkade ingenting. Kämpade mig igenom ett styrkepass och spinning. På halvfart. Det är inte riktigt jag.
Höll på att somna på tåget hem. Kunde inte koncentrera mig på boken jag läste. Trots att solen sken och fåglarna kvittrade så kände jag mig inte glad. Bara matt.
Kom hem. Kollade igenom nyheterna på nätet.
Vad får jag då läsa?
Jo: Att skräckscenariot är att svininfluensan kommer att döda 4000 svenskar!
Jaha - där har vi det! För inte är det väl någonting så futtigt som pollen som orsakar min matthet?
Vad sur jag skulle bli om jag dog nu. Då skulle jag missa kronprinsessans bröllop nästa sommar, vinter-OS, Madonna och U2 på Ullevi. Och allt det där som jag fortfarande har kvar att uppleva: giftemål, bli mamma, skaffa hus, hund.
Jag har inte ens vågat kolla upp vad symptomen för denna influensa är. Det är bäst kanske att det bara går fort och jag är lyckligt ovetandes om det.
Dessutom var jag tvungen att slå upp vad skillnaden var mellan en pandemi och epidemi.
Just my luck att drabbas av en dödlig influensa nu. Fan, vad sur jag är!
En seger för kärleken!
Ibland blir jag så där extra stolt över Sverige. Som idag när den könsneutrala äktenskapslagstiftningen träder i kraft. Tänk att det skulle dröja ända till 2009 innan man fick rätten att gifta sig med den man ville och älskade....
Det här har varit min hjärtefråga så länge jag kan minnas, och i grund och botten handlar det om en enda sak: Har man samma skyldigheter ska man ha samma rättigheter.
Det borde vara en självklarhet.
För mig är det också en extra viktig fråga eftersom jag är kristen och många kristna samfund kritiserar denna lagstiftning och kallar homosexuella för "syndare". Dessa samfund tar jag starkt avstånd ifrån. För vad var det egentligen Jesus sa i sin bergspredikan?
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad".
Mina vänner får gifta sig idag! Men tyvärr har vi fortfarande lång väg att gå. Homosexuella män får idag - 2009 - inte vara organdonatorer. Därför säger även jag nej till att vara donator.
Duger inte mina vänners organ så duger inte mina.
Men det blir nästa kamp. Idag skålar jag för kärleken!
Det här har varit min hjärtefråga så länge jag kan minnas, och i grund och botten handlar det om en enda sak: Har man samma skyldigheter ska man ha samma rättigheter.
Det borde vara en självklarhet.
För mig är det också en extra viktig fråga eftersom jag är kristen och många kristna samfund kritiserar denna lagstiftning och kallar homosexuella för "syndare". Dessa samfund tar jag starkt avstånd ifrån. För vad var det egentligen Jesus sa i sin bergspredikan?
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad".
Mina vänner får gifta sig idag! Men tyvärr har vi fortfarande lång väg att gå. Homosexuella män får idag - 2009 - inte vara organdonatorer. Därför säger även jag nej till att vara donator.
Duger inte mina vänners organ så duger inte mina.
Men det blir nästa kamp. Idag skålar jag för kärleken!
Text-tv snabbare än Internet
New York Rangers läkare stoppar Henrik Lundqvists eventuella spel i VM.
Verkligen ingen bra nyhet. Inte alls. Jonas Gustavsson har ett enormt ansvar på sina axlar nu när de två andra målvakterna i truppen båda är skadade.
Det märkliga är att denna nyhet fanns på text-tv långt innan den nådde nyheterna på nätet. Är inte det lite fascinerande? Har man inget folk på nyhetsredaktionerna på nätterna? Eller tog den ointressanta bevakningen av Valborgsfirandet landet runt upp all tid?
Jag håller tummarna och tillber högre makter att Gustavsson får hålla sig skadefri resten av turneringen nu. Och att han pallar för trycket.
Houston, we have a problem.
Vägning och mätning
Jag väger och mäter mig den 1:a varje månad.
När man försöker att komma i form är det lätt att man stirrar sig blind på vågen, därför använder jag mig av ett måttband. Jag mäter samma ställen varje gång: vaden, låret, stussen, midjan, under bröst och överarmen. För när man tränar styrketräning så pass mycket som jag gör så står vågen ibland stilla månad från månad, trots att man har minskat i volym.
Därför är måttbandet mer tillförlitligt. Och ger trevligare resultat.
Jag för även träningsdagbok, där jag skriver upp vad och hur mycket jag har tränat för dagen.
Under maj ska jag ägna mig mer åt kondition och förbränning. Det blev domen efter morgonens mätningar.
När man försöker att komma i form är det lätt att man stirrar sig blind på vågen, därför använder jag mig av ett måttband. Jag mäter samma ställen varje gång: vaden, låret, stussen, midjan, under bröst och överarmen. För när man tränar styrketräning så pass mycket som jag gör så står vågen ibland stilla månad från månad, trots att man har minskat i volym.
Därför är måttbandet mer tillförlitligt. Och ger trevligare resultat.
Jag för även träningsdagbok, där jag skriver upp vad och hur mycket jag har tränat för dagen.
Under maj ska jag ägna mig mer åt kondition och förbränning. Det blev domen efter morgonens mätningar.
