Tisdag. Det nya lördag.
Tisdagarna var höjdpunkten under hela våren då kvällarna avslutades med ett avsnitt av LOST att avnjuta. Nu har sorgligt nog den fantastiska serien paus från etern fram tills nästa vår.
Men inte är tisdagarna så tokiga nu heller. "Morden i Midsomer" och hemlagad rabarberpaj.
Visserligen känns det lite porrigare att bli nattad av Sawyer än av Barnaby, men man får glädjas åt det lilla. Och hallå! Rabarberpaj. Det är grejer det.
Men inte är tisdagarna så tokiga nu heller. "Morden i Midsomer" och hemlagad rabarberpaj.
Visserligen känns det lite porrigare att bli nattad av Sawyer än av Barnaby, men man får glädjas åt det lilla. Och hallå! Rabarberpaj. Det är grejer det.
Det alla tänker men ingen vågar säga
En svensk tiger.
Ni som plikttroget ser på Karl-Bertil Jonssons jul varje år vet vilken tavla jag syftar på. Jag skäms lite varje gång jag ser den, för den träffar mig precis på min Akilleshäl.
Att vi tiger. Att vi inte tar ställning. Att vi finner en stolthet i att vara "neutrala". Att man inte lägger näsan i blöt där den inte hör hemma. Att vi gärna blundar för det som är otäckt. Att vi till varje pris måste vara "politiskt korrekta".
En liten parantes: Jag följde den svenska EMU-omröstningen via tv i Bryssel. Jag satt där på sängkanten - men en liten flaska cola light i handen - och gapade över hur europeerna beskrev mig och mina landsmän. Det vi med stolthet ser som "nautralism" ses i andra ögon som "feghet".
Att vi som medlemmar i EU bara vill ha russinen i kakan. Vår patetiska feghet, passivitet och naiva inställning under Andra världskriget.
Obefogad kritik? Knappast.
Vi är medvetna om våra brister. Men att erkänna dem är en helt annan sak.
Glädjande nog tror jag att den svenska tigern är på väg mot en utrotning. Åtminstone håller den på att bli utrotningshotad. Det finns eldsjälar med råg i ryggen som vågar säga ifrån. Vågar kritisera. Vägar se och ta ställning. Vågar vara provokativa och säga sanningen.
För ett par dagar sedan skrev jag om de fruktansvärt oansvarliga föräldrarna som år efter år lämnar sina barn i stekheta bilar, eller utan uppsikt över huvud taget. De framkallar en aggression hos mig som jag inte trodde var möjlig.
Lyckligtvis finns det fler som känner som jag.
Läs Lisa Magnusson råa krönika HÄR. Hon skriver det vi alla tänker. Men ingen vågar säga.
Tack Lisa för att du tar ställning och vågar ta steget att utrota den svenska tigern!
Ni som plikttroget ser på Karl-Bertil Jonssons jul varje år vet vilken tavla jag syftar på. Jag skäms lite varje gång jag ser den, för den träffar mig precis på min Akilleshäl.
Att vi tiger. Att vi inte tar ställning. Att vi finner en stolthet i att vara "neutrala". Att man inte lägger näsan i blöt där den inte hör hemma. Att vi gärna blundar för det som är otäckt. Att vi till varje pris måste vara "politiskt korrekta".
En liten parantes: Jag följde den svenska EMU-omröstningen via tv i Bryssel. Jag satt där på sängkanten - men en liten flaska cola light i handen - och gapade över hur europeerna beskrev mig och mina landsmän. Det vi med stolthet ser som "nautralism" ses i andra ögon som "feghet".
Att vi som medlemmar i EU bara vill ha russinen i kakan. Vår patetiska feghet, passivitet och naiva inställning under Andra världskriget.
Obefogad kritik? Knappast.
Vi är medvetna om våra brister. Men att erkänna dem är en helt annan sak.
Glädjande nog tror jag att den svenska tigern är på väg mot en utrotning. Åtminstone håller den på att bli utrotningshotad. Det finns eldsjälar med råg i ryggen som vågar säga ifrån. Vågar kritisera. Vägar se och ta ställning. Vågar vara provokativa och säga sanningen.
För ett par dagar sedan skrev jag om de fruktansvärt oansvarliga föräldrarna som år efter år lämnar sina barn i stekheta bilar, eller utan uppsikt över huvud taget. De framkallar en aggression hos mig som jag inte trodde var möjlig.
Lyckligtvis finns det fler som känner som jag.
Läs Lisa Magnusson råa krönika HÄR. Hon skriver det vi alla tänker. Men ingen vågar säga.
Tack Lisa för att du tar ställning och vågar ta steget att utrota den svenska tigern!
Vilket härligt sommarjobb!
Alldeles nyss tog jag en liten tripp ner till Pan-ica (att inte ha Cola Zero hemma i kylskåpet är en kris utan dess like). Utanför min port höll ett gäng ungdomar på att rensa i de rabatter som tillhör kommunen. De var bruna som pepparkakor, glada och hade roligt tillsammans.
Vilket härligt sommarjobb det måste vara! Som att vara flygvärdinna stationerad i Palma en sommar ungefär...
En så här vacker utsikt hade jag förra sommaren.
Vilket härligt sommarjobb det måste vara! Som att vara flygvärdinna stationerad i Palma en sommar ungefär...
En så här vacker utsikt hade jag förra sommaren.
God natts sömn
Jag måste ha svalt när jag sover.
Av naturliga skäl har inte AC fått samma gemomslagskraft här hemma som i andra länder och jag vågar inte ens gissa mig till vad kostnaden för att installera detta skulle gå på.
Men jag vägrar att klaga på värmen. Jag hittar istället på andra lösningar till problemet.
Jag har placerat ut två stycken bordsfläktar i lägenheten. De ger faktiskt resultat. Jag låter dem gå hela dagen på full styrka (redan nu inser jag att min elräkning som jag kämpat så hårt med att få ner kommer att stiga till skyarna igen) och när kvällen kommer och det är dags att sova är all varmluft bortblåst. De låter någonting fruktansvärt så man är lite lomhörd, men den smällen tar jag gärna för en god natts sömn.
Sju timmars sömn i natt. Det är Jackpot. Min vana trogen var tvn fortfarande på (är det möjligtvis där elräkningen drar iväg?) och glasögonen på näsan när jag vaknade, men jäklar vad utvilad jag var.
Smutsig idrott
Någonting jag har funderat över vid flera tillfällen är då "idrottsstjärnor" (aktiva eller förbrukade) åker fast med dopingpreparat i kroppen. De har ingen aaaaaning om hur otillåtna preparat kommit i omlopp i blodet. Oftast ges ursäkten att de har fått i sig det via något kosttillskott där tillväxthormon på ett magiskt sätt blivit en tillsats som idrottspersonen varit helt omedveten om.
Jag köper inte dessa ursäkter. Sorry. För är det några som har koll på sin kropp och förändringar av den, så är det just idrottare. Att de då skulle få i sig anabola steroider utan att märka av dess effekter är lika osannolikt som att vår statsminister skulle få luggen i ögonen imorgon.
Det är skamligt att åka fast, i synnerhet i Sverige där vi har den naiva inställningen att "ingen svensk idrottsman/kvinna skulle någonsin dopa sig". Det är förmodligen ett av skälen till att ingen av dessa idrottare har stake nog att erkänna sina misstag (som troligen är helt medvetna) utan istället låtsas helt intelligentsbefriade och förvånade över vad urin- och blodprovssvaren bevisat.
Stiftelsen "Ren idrott" har det inte lätt. De kanske ska börja se sig om efter ambassadörer och verksamhetschefer ifrån andra branscher för att vara på den säkra sidan.
Något skönt rockband kanske kan föra stiftelsens talan?
Stake har de i alla fall...
Jag köper inte dessa ursäkter. Sorry. För är det några som har koll på sin kropp och förändringar av den, så är det just idrottare. Att de då skulle få i sig anabola steroider utan att märka av dess effekter är lika osannolikt som att vår statsminister skulle få luggen i ögonen imorgon.
Det är skamligt att åka fast, i synnerhet i Sverige där vi har den naiva inställningen att "ingen svensk idrottsman/kvinna skulle någonsin dopa sig". Det är förmodligen ett av skälen till att ingen av dessa idrottare har stake nog att erkänna sina misstag (som troligen är helt medvetna) utan istället låtsas helt intelligentsbefriade och förvånade över vad urin- och blodprovssvaren bevisat.
Stiftelsen "Ren idrott" har det inte lätt. De kanske ska börja se sig om efter ambassadörer och verksamhetschefer ifrån andra branscher för att vara på den säkra sidan.
Något skönt rockband kanske kan föra stiftelsens talan?
Stake har de i alla fall...
Familjeprojekt
Ett av mina projekt innan nyår är att komma i bättre form och gå ner ett par kilo. Det vill även min mamma göra vilket gör detta till ett familjeprojekt.
Jag tyckte att det skulle vara en strålande idé att ta före och efterbilder. Så där som man ser i tidningarna. På så sätt kan man ju även njuta själv av resultatet när man sedan sitter och jämför.
Jag kan säga - utan att överdriva - att mamma inte var lika pepp på idéen men hon ställde sig dock framför kameran (iklädd bikini) och gav en missbelåten min.
"Måste du se så sur ut på kortet?", frågade jag.
"Ja", svarade mamma, "för det är så det ska vara. Sur innan och glad efter."
Det ligger någonting i det.
Jag tyckte att det skulle vara en strålande idé att ta före och efterbilder. Så där som man ser i tidningarna. På så sätt kan man ju även njuta själv av resultatet när man sedan sitter och jämför.
Jag kan säga - utan att överdriva - att mamma inte var lika pepp på idéen men hon ställde sig dock framför kameran (iklädd bikini) och gav en missbelåten min.
"Måste du se så sur ut på kortet?", frågade jag.
"Ja", svarade mamma, "för det är så det ska vara. Sur innan och glad efter."
Det ligger någonting i det.
Sömnlös i förorten
I min privata forskning har jag läst spaltmetrar om sömn. Att hålla människor vakna är en beprövad och effektiv metod när man vill tortera någon.
I natt har jag sovit i tre timmar. Dels var det för varmt och jag låg och svettades. Dels verkar nätter vara den tidpunkt på dygnet då ångesten invaderar med full styrka.
Att inte kunna sova är tortyr!
I natt har jag sovit i tre timmar. Dels var det för varmt och jag låg och svettades. Dels verkar nätter vara den tidpunkt på dygnet då ångesten invaderar med full styrka.
Att inte kunna sova är tortyr!
Det finns tydligen fler än jag som tvivlar på fadersskapet
Den gången jag hade flest besökare till min blogg - och mest upprörda kommentarer - var för drygt en månad sedan då jag ifrågasatte om Michael Jackson var biologisk far till sina barn. Av flera anledningar.
Vilka arga kommentarer jag fick! Och så uppläxad jag blev. Att döma av de arga kommentarerna hade de flesta inte ens läst vad jag skrivit, men jag blev faktiskt lite varm i hjärtat över engagemanget. Det bevisade att Jackson - trots allt - hade trogna fans kvar och att man inte ifrågasätter popkungen hur som helst.
Undra hur pass arga dessa anhängare då är på Debbie Rowe som födde de två älsta barnen och säger att hon blev befruktad av en okänd donator? Är det möjligen läge för Rowe att skaffa hemlig identitet?
Egentligen spelar det väl ingen roll om han var biologisk far eller inte. Att vara biologisk förälder är knappast en garanti för att man är lämplig att uppfostra barn. Även om jag ifrågasatte Jacksons lämplighet när han lät sin yngsta son dingla över ett balkongräcke som spädbarn. Med en näsduk för ansiktet. Men så här i efterhand känns det ganska oskyldigt. I synnerhet nu när det blivit en trend i Skandinavien att lämna sina barn i stekheta bilar utan uppsikt. För säga vad man vill om Jackson - utan uppsikt verkar barnen aldrig ha varit!
Mest av allt önskar jag att dessa tre barn är väl beskyddade från denna mediacirkus som nu följer efter deras pappas död. Barn ska inte behöva läsa spektakulära artiklar om sina föräldrar.
Det slutar aldrig lyckligt för människor som blir bestulna på sin barndom.
Vilka arga kommentarer jag fick! Och så uppläxad jag blev. Att döma av de arga kommentarerna hade de flesta inte ens läst vad jag skrivit, men jag blev faktiskt lite varm i hjärtat över engagemanget. Det bevisade att Jackson - trots allt - hade trogna fans kvar och att man inte ifrågasätter popkungen hur som helst.
Undra hur pass arga dessa anhängare då är på Debbie Rowe som födde de två älsta barnen och säger att hon blev befruktad av en okänd donator? Är det möjligen läge för Rowe att skaffa hemlig identitet?
Egentligen spelar det väl ingen roll om han var biologisk far eller inte. Att vara biologisk förälder är knappast en garanti för att man är lämplig att uppfostra barn. Även om jag ifrågasatte Jacksons lämplighet när han lät sin yngsta son dingla över ett balkongräcke som spädbarn. Med en näsduk för ansiktet. Men så här i efterhand känns det ganska oskyldigt. I synnerhet nu när det blivit en trend i Skandinavien att lämna sina barn i stekheta bilar utan uppsikt. För säga vad man vill om Jackson - utan uppsikt verkar barnen aldrig ha varit!
Mest av allt önskar jag att dessa tre barn är väl beskyddade från denna mediacirkus som nu följer efter deras pappas död. Barn ska inte behöva läsa spektakulära artiklar om sina föräldrar.
Det slutar aldrig lyckligt för människor som blir bestulna på sin barndom.
Jacksons död en medial freakshow
De senaste dagarna har man knappast kunna läsa om någonting annat än Michael Jacksons död. Det är föga förvånande att även hans död förvandlats till en spektakulär och bisarr freakshow.
Det spekuleras och analyseras och hyllas. De väntade konspirationsteorierna flödar. Vilket inte på något sätt är konstigt. Det är så vi reagerar när en oerhört känd person går bort - i synnerhet dem som på ena eller andra sättet berört eller skapat enorm uppståndelse.
Fortfarande idag - 32 år efter sin död - finns det människor som påstår sig se Elvis livs levande på diverse platser runt om i världen.
Artiklarna om Jacksons död är oändliga. Allt ifrån vem som ska få vårdnaden om de tre barnen till krönikor som det musikaliska geniet som inte ville bli vuxen och hans familj som kräver ett andra utlåtande om obduktionen. Man publicerar till och med bilder på en döende Jackson på bår (vilket bara är en pervers våldtäkt på den personliga intrigiteten och fruktansvärt smaklöst).
News of the World kommer med den hittills mest korkade artikeln av dem alla, där de skriver att "källor" berättar att den första obduktionen "visade det man länge misstänkt om Jackson - att under allt smink hittades många ärr i ansiktet, troligen efter flera år av skönhetsoperationer".
Det måste vara den mest häpnadsväckande nyheten sedan Armstrong tog sina första steg på månen. Jackson plastikopererad i ansiktet? Lägg av!
Det spekuleras och analyseras och hyllas. De väntade konspirationsteorierna flödar. Vilket inte på något sätt är konstigt. Det är så vi reagerar när en oerhört känd person går bort - i synnerhet dem som på ena eller andra sättet berört eller skapat enorm uppståndelse.
Fortfarande idag - 32 år efter sin död - finns det människor som påstår sig se Elvis livs levande på diverse platser runt om i världen.
Artiklarna om Jacksons död är oändliga. Allt ifrån vem som ska få vårdnaden om de tre barnen till krönikor som det musikaliska geniet som inte ville bli vuxen och hans familj som kräver ett andra utlåtande om obduktionen. Man publicerar till och med bilder på en döende Jackson på bår (vilket bara är en pervers våldtäkt på den personliga intrigiteten och fruktansvärt smaklöst).
News of the World kommer med den hittills mest korkade artikeln av dem alla, där de skriver att "källor" berättar att den första obduktionen "visade det man länge misstänkt om Jackson - att under allt smink hittades många ärr i ansiktet, troligen efter flera år av skönhetsoperationer".
Det måste vara den mest häpnadsväckande nyheten sedan Armstrong tog sina första steg på månen. Jackson plastikopererad i ansiktet? Lägg av!
Halvårsplan
Första halvan av det här året har gått i totalt motsatt riktning än vad jag hade hoppats på eller planerat. Det är så mycket oförutsett som skett, saker man inte kan styra över eller kontrollera.
Jag kan bara hoppas på att andra halvan av det här året blir bättre.
Idag håller jag på med min Halvårsplan. Mål som jag har och vill förverkliga innan nyårsafton. På en gång inser jag igen att mitt dygn borde innehålla fler timmar.
Jag kan bara hoppas på att andra halvan av det här året blir bättre.
Idag håller jag på med min Halvårsplan. Mål som jag har och vill förverkliga innan nyårsafton. På en gång inser jag igen att mitt dygn borde innehålla fler timmar.
Må ni brinna i helvetet, oansvariga föräldrar!
En diskussion som jag för med Gud nästan varje dag är hur han fördelar barn.
Lika säkert som färskpotatis på sommaren så får man varje år läsa om föräldrar som "glömmer" sina barn i bilen med dödligt utgång. Och var nu inte så jäkla naiva att ni tror att detta bara "händer i USA" (som är svenskarnas naiva försök till förnekelse att det finns hemska föräldrar även i detta land och att det även här inträffar onda händelser).
Igår kväll (i Göteborg, Sweden) lämnades en sju dagar gammal pojke kvar i en stekhet bil under tiden föräldrarna var och "shoppade". Tack och lov finns det medmänniskor med empati som larmade polis som åkte dit och krossade ett fönster på bilen och fick ut bebisen. De anmälde även händelsen till sociala myndigheter.
Undrar hur man resonerar i sin primtiva hjärna när man lämnar ett sju dagar gammalt spädbarn utan uppsyn över huvud taget?
Dagen innan dog en ettårig flicka i Köpenhamn efter att hennes pappa glömt bort henne. Han misstänks för "vållande till annans död".
Vilket förbannat hån! Det är MORD och ingenting annat.
HUR I HELVETE KAN MAN GLÖMMA BORT SINA EGNA BARN I HETA BILAR? ELLER LÄMNA DEM ENSAMMA I BILAR ÖVER HUVUD TAGET, OAVSETT TEMPERATUR??
Jag kommer aldrig att begripa varför sådana människor blir välsignade med att bli föräldrar. Ni är en skamfläck för mänskligheten och ni är också orsaken till att jag aldrig kommer att vara hundraprocentigt emot dödsstraffet. Tvärtom. Det verkar så mer passande i sammanhanget än "vållande till annans död", men det är förmodligen alldeles för barmhärtigt. Barmhärtighet är det sista dessa människor förtjänar. Dessvärre har de förmodligen inte förstånd nog att lida och skämmas.
Må ni brinna i helvetet!
Lika säkert som färskpotatis på sommaren så får man varje år läsa om föräldrar som "glömmer" sina barn i bilen med dödligt utgång. Och var nu inte så jäkla naiva att ni tror att detta bara "händer i USA" (som är svenskarnas naiva försök till förnekelse att det finns hemska föräldrar även i detta land och att det även här inträffar onda händelser).
Igår kväll (i Göteborg, Sweden) lämnades en sju dagar gammal pojke kvar i en stekhet bil under tiden föräldrarna var och "shoppade". Tack och lov finns det medmänniskor med empati som larmade polis som åkte dit och krossade ett fönster på bilen och fick ut bebisen. De anmälde även händelsen till sociala myndigheter.
Undrar hur man resonerar i sin primtiva hjärna när man lämnar ett sju dagar gammalt spädbarn utan uppsyn över huvud taget?
Dagen innan dog en ettårig flicka i Köpenhamn efter att hennes pappa glömt bort henne. Han misstänks för "vållande till annans död".
Vilket förbannat hån! Det är MORD och ingenting annat.
HUR I HELVETE KAN MAN GLÖMMA BORT SINA EGNA BARN I HETA BILAR? ELLER LÄMNA DEM ENSAMMA I BILAR ÖVER HUVUD TAGET, OAVSETT TEMPERATUR??
Jag kommer aldrig att begripa varför sådana människor blir välsignade med att bli föräldrar. Ni är en skamfläck för mänskligheten och ni är också orsaken till att jag aldrig kommer att vara hundraprocentigt emot dödsstraffet. Tvärtom. Det verkar så mer passande i sammanhanget än "vållande till annans död", men det är förmodligen alldeles för barmhärtigt. Barmhärtighet är det sista dessa människor förtjänar. Dessvärre har de förmodligen inte förstånd nog att lida och skämmas.
Må ni brinna i helvetet!
Slutligen till er som är flygrädda: Varje år dödas det fler barn av sina föräldrar än vad det är människor som dör i flygolyckor. Är inte det en skrämmande statistik?
Dåliga odds?
Jag är alldeles i extas idag! För ikväll kan jag vinna 124 miljoner kronor. 124 miljoner! Men då måste jag ha sju rätt på Lotto och minst två rätt på Joker.
Oddsen för att ta hem denna drömsumma är en på 336 miljoner. Känn lite på det oddset ett tag. En på 336 miljoner. Jag vill inte på något sätt låta negativ, men är inte det ruskigt dåliga odds?
Helt plötsligt känns det mer troligt att jag kommer att springa på ett ufo i tvättstugan (inte illa det heller - för tänk vad pengar jag skulle tjäna på att sälja den historien till media).
Kassa odds. Men visst är hoppet det sista som överger oss?
Oddsen för att ta hem denna drömsumma är en på 336 miljoner. Känn lite på det oddset ett tag. En på 336 miljoner. Jag vill inte på något sätt låta negativ, men är inte det ruskigt dåliga odds?
Helt plötsligt känns det mer troligt att jag kommer att springa på ett ufo i tvättstugan (inte illa det heller - för tänk vad pengar jag skulle tjäna på att sälja den historien till media).
Kassa odds. Men visst är hoppet det sista som överger oss?
Schhhh...Tyst, Mona!
Jag har TV4´s morgonprogram på i bakgrunden. Tittar egentligen aldrig - förutom på själva nyhetssäningarna - men ljudet av tvn tillhör morgonrutinerna. Lite mysigt sådär.
Alldeles nyss hörde jag Mona Sahlin göra ett litet "hyllningstal" till Michael Jackson. Det var obehagligt att lyssna på.
Varför känns ingenting som kommer ifrån den kvinnans mun äkta?
Alldeles nyss hörde jag Mona Sahlin göra ett litet "hyllningstal" till Michael Jackson. Det var obehagligt att lyssna på.
Varför känns ingenting som kommer ifrån den kvinnans mun äkta?
Keith Richards - vilken jäkla skön snubbe
Halv fem imorse började jag att fundera på Keith Richards. Han blir 66 år i december. Han är alltså folkpensionär nu.
Richards har levt ett hårt liv. Att kalla det för "hårt" är egentligen en underdrift. Hela hans liv har kantats av alkohol- och drogmissbruk, och han är något av en olycksfågel (många gånger till följd av att han under årens lopp väldigt sällan varit nykter).
1975 bröt han både lårbenen efter att ha gått rakt ut i gatan och blivit påkörd av en bil i London
1990 drabbades han av blodförgiftning efter att ha fått en infektion i ett finger som han skurit sig i på en gitarrsträng
1998 bröt han tre revben och punkterade en lunga efter att ha ramlat ner från en stege
2006 höll det på att gå riktigt illa för Richards då han under en semester på Fiji ramlade mycket olyckligt från en stubbe och skadade både huvud, rygg och nacke.
Denna historia är mest känd som "palm-incidenten", då det florerade rykten om att den då 63-årige Richards ramlat ner från ett palmträd.
Richards lever fortfarande. Still going strong. Han är som rockens egna lilla katt med nio liv. Och av bilder att döma har han aldrig kommit i närheten av en plastikkirurg.
Han är en jäkla skön snubbe, den där Richards. 
Michael Jackson - ett tragiskt slut på ett tragiskt liv
Att dö av "hjärtstillestånd" (en förmodad hjärtattack) vid knappa 51 års ålder är inget bra facit. I synnerhet inte när man propagerat så hårt under hela sitt liv om sunt levene med strikt kost, ingen alkohol eller cigaretter, vistats ute i offentligheten med munskydd och enligt rykten sovit i syrgastält i perioder för att behålla ungdomen.
Hjärtat gav vika ändå för Michael Jackson. I alldeles för unga år.
Jag betvivlar att han fick dö lycklig. Jag betvivlar att han ens hade så många lyckliga perioder i livet. Att bli världsberömd vid fem års ålder sätter sina tydliga spår.
Jag kan inte komma på en enda "barnstjärna" - alltså någon som blivit berömd vid väldigt unga år - som det gått speciellt bra för. Det slutar ofta i tragedi.
En förlorad barndom kan aldrig ersättas. Jackson själv spelade ofta på myten som Peter Pan - pojken som inte ville bli vuxen.
Michael Jackson förklarades som "musikaliskt geni" redan innan puberteten. Och det var också förmodligen det han var. Även om han de senaste tjugo åren nästan aldrig omnämnts i pressen för sin musik utan för de stora antalet plastikoperationer som vanställde hans ansikte och för de vidriga anklagelserna om övergrepp på barn. Hånad. Förlöjligad.
Bara det är tragiskt i sig själv.
Jag hoppas att han nu får vila i frid, får finna den lycka och trygghet som han inte fann i verkliga livet på en annan plats.
Hjärtat gav vika ändå för Michael Jackson. I alldeles för unga år.
Jag betvivlar att han fick dö lycklig. Jag betvivlar att han ens hade så många lyckliga perioder i livet. Att bli världsberömd vid fem års ålder sätter sina tydliga spår.
Jag kan inte komma på en enda "barnstjärna" - alltså någon som blivit berömd vid väldigt unga år - som det gått speciellt bra för. Det slutar ofta i tragedi.
En förlorad barndom kan aldrig ersättas. Jackson själv spelade ofta på myten som Peter Pan - pojken som inte ville bli vuxen.
Michael Jackson förklarades som "musikaliskt geni" redan innan puberteten. Och det var också förmodligen det han var. Även om han de senaste tjugo åren nästan aldrig omnämnts i pressen för sin musik utan för de stora antalet plastikoperationer som vanställde hans ansikte och för de vidriga anklagelserna om övergrepp på barn. Hånad. Förlöjligad.
Bara det är tragiskt i sig själv.
Jag hoppas att han nu får vila i frid, får finna den lycka och trygghet som han inte fann i verkliga livet på en annan plats.
Blu-ray
Eftersom jag är en laglydig människa (eller rättare sagt, jag har ingen aning om hur man laddar ner filmer från nätet men jag har förstått att det numera är ajabaja så det verkar inte vara så stor idé att lära sig heller) så hyr jag filmer i videobutiken (eller uthyrningsstället för filmer, för videokassetter finns inte där längre).
Den senaste tiden har hyllorna med blu-ray-filmer börjat ta mer och mer plats. Har även sett reklam på tv när filmer släpps till uthyrning att de både finns på dvd och blu-ray.
Där tappar de mig. Jag har inte följt med i den tekniska utvecklingen. Jag har ingen aning om vad blu-ray är.
Så jag gjorde som jag brukar när det är någonting tekniskt jag inte förstår mig på. Jag mailade Oskar och frågade. Ni vet, cineasten.
Jag vet att han kommer sucka djupt när han läser min fråga, ta ett djupt andetag och sedan förklara det så pedagogiskt han bara kan. Som han brukar.
Den senaste tiden har hyllorna med blu-ray-filmer börjat ta mer och mer plats. Har även sett reklam på tv när filmer släpps till uthyrning att de både finns på dvd och blu-ray.
Där tappar de mig. Jag har inte följt med i den tekniska utvecklingen. Jag har ingen aning om vad blu-ray är.
Så jag gjorde som jag brukar när det är någonting tekniskt jag inte förstår mig på. Jag mailade Oskar och frågade. Ni vet, cineasten.
Jag vet att han kommer sucka djupt när han läser min fråga, ta ett djupt andetag och sedan förklara det så pedagogiskt han bara kan. Som han brukar.
Jag tog den rackar´n!
Nedan ser ni den bästa investeringen under sommaren. Det är ett rakett som tar död på muggor, flugor och getingar som tagit sig in oinbjudna i hemmet. Om man trycker på en knapp på sidan så ger den ut elektriska stötar.
Den är inte bara effektiv utan även hysteriskt rolig. Man ser förmodligen inte riktigt klok ut när man ränner runt i lägenheten med ett elektriskt rakett i handen och jagar insekter som om det gällde livet. Myggorna är allra roligast att få tag på, för de går bokstavligt talat upp i rök. In flames!
Dagens fångst blev en fet geting som jag hittade i hallen och gav en dödsstöt.
Ett märkligt fenomen som uppstår när man demonstrerar denna morbida leksak för män/pojkar är att de promt ska hålla ett finger på gallren samtidigt som de trycker in knappen som utger de elektriska stötarna, trots att man påpekar att det bränns och säger "gör inte så".
Man ska aldrig ha med en mening med negation när man talar till män. Eller barn. Det slutar alltid med att man säger: Vad var det jag sa?
Den är inte bara effektiv utan även hysteriskt rolig. Man ser förmodligen inte riktigt klok ut när man ränner runt i lägenheten med ett elektriskt rakett i handen och jagar insekter som om det gällde livet. Myggorna är allra roligast att få tag på, för de går bokstavligt talat upp i rök. In flames!
Dagens fångst blev en fet geting som jag hittade i hallen och gav en dödsstöt.
Ett märkligt fenomen som uppstår när man demonstrerar denna morbida leksak för män/pojkar är att de promt ska hålla ett finger på gallren samtidigt som de trycker in knappen som utger de elektriska stötarna, trots att man påpekar att det bränns och säger "gör inte så".
Man ska aldrig ha med en mening med negation när man talar till män. Eller barn. Det slutar alltid med att man säger: Vad var det jag sa?
Paolo - rätt man för jobbet
Så här i efterhand kan man nog konstatera att den gångna säsongen av Robinson med Linda Isaksson inte var särskilt bra. Hela programmet präglades av pakter och intriger och när vinnaren sedan korades blev det ramaskri.
Men TV4 är smarta. De tar in Paolo Roberto som ny programledare inför nästa säsong. Bra val. Han är inte bara underhållande i sig utan även en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Han kanske kan se till att fokus hamnar just på tävlingarna istället för surret och tjattret deltagarna emellan. Det blir tröttsamt i längden.
Paolo är definitivt rätt man för jobbet. Och så får Ericsson ny VD.
Det rör på sig.
Men TV4 är smarta. De tar in Paolo Roberto som ny programledare inför nästa säsong. Bra val. Han är inte bara underhållande i sig utan även en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Han kanske kan se till att fokus hamnar just på tävlingarna istället för surret och tjattret deltagarna emellan. Det blir tröttsamt i längden.
Paolo är definitivt rätt man för jobbet. Och så får Ericsson ny VD.
Det rör på sig.
Dagens finaste
Att bli nekad ytterligare ett jobb var inte den största kallduschen jag fick mig idag. Nej, den var privat. Dagen förvandlades till en sån dag då man bara vill lägga sig under täcket och vakna upp ur mardrömmen.
Det är för mycket motgångar nu. För mycket oflyt. För mycket sorger.
Då - när man håller på att tappa hoppet om sig själv - får man ibland en oväntat fin gest av en medmänniska. Små fina ord som lyfter upp en från det mörka och ger hoppet tillbaka.
På eftermiddagen fick jag ett oväntat fint mail av min vän Johanna som skrev så fina och uppmuntrande ord att jag blev alldeles tagen. Man blir så oerhört glad av att få vänliga ord som bara är skrivna i syftet att glädja och uppmuntra. Utan baktankar. Och när jag behövde det som mest. Hon kanske är synsk?
Johanna är Dagens Finaste. Hennes härliga blogg kan ni läsa HÄR.
En del måste jobba dygnet runt
Att rekrytera folk i dag kan inte vara lätt. Varje jobbannons - oavsett vad det gäller för tjänst - måste ha flera tusen sökande. Det är förmodligen ett av skälen till att många arbetsgivare idag inte ens orkar svara på ansökningar. Jag betvivlar att de ens orkar att läsa igenom alla.
Dessa arma rektyterare måste jobba dygnet runt. Jag misstänker det i alla fall. När jag gick igenom min mail tidigt i morse så upptäckte jag att jag fått svar på en ansökan jag gjort för några veckor sedan. Tio i ett på natten hade det mailet kommit in. Tio i ett!
Den här lågkonjunkturen tär inte bara på oss som desperat söker oss nya jobb utan även på dem som har sina jobb kvar. Deras arbetsbelastning har ökat rejält på grund av nedskärningar och företagens rädsla för att nyanställa. Detta kommer ju att bidra till en ny våg av utbrändhet.
Vad det stod i mailet? "Vi tackar för ditt intresse men har valt att gå vidare med andra sökanden".
Jaha. Där ser man.
Dessa arma rektyterare måste jobba dygnet runt. Jag misstänker det i alla fall. När jag gick igenom min mail tidigt i morse så upptäckte jag att jag fått svar på en ansökan jag gjort för några veckor sedan. Tio i ett på natten hade det mailet kommit in. Tio i ett!
Den här lågkonjunkturen tär inte bara på oss som desperat söker oss nya jobb utan även på dem som har sina jobb kvar. Deras arbetsbelastning har ökat rejält på grund av nedskärningar och företagens rädsla för att nyanställa. Detta kommer ju att bidra till en ny våg av utbrändhet.
Vad det stod i mailet? "Vi tackar för ditt intresse men har valt att gå vidare med andra sökanden".
Jaha. Där ser man.
SVT gav mig public service
Jag - liksom miljoner svenskar - bänkade oss framför tvapparaterna igår för att se sommarens första avsnitt av "Morden i Midsomer". Vi är faktiskt miljoner som ser denna deckare varje sommar. Den har förvandlats till en sommartradition och är älskad och efterlängtad.
Vi är inne på säsong elva nu. Säsong elva består av sju avsnitt men enligt SVT´s hemsida ska de bara visa fyra. Varför då, undrade jag och började att leta efter information om detta. Hittade ingen, men däremot hittade jag någonting just på SVT´s hemsida som hette "Tittarservice" dit man kan maila sina frågor.
För det är ju klart att jag vill veta orsaken till att tre avsnitt inte visas nu under sommaren och om de kommer att visas vid senare tillfälle.
Sent igår kväll skickade jag iväg min fråga och nu på morgonen fick jag svar. Som löd:
Hej, Mary
Därför att de tre avslutande avsnitten inte är klara för visning i Sverige.
Alternativet är att svt inte visar några avsnitt nu och väntar till alla kan visas samtidigt.
Kanske det varit bättre?
Med vänlig hälsning
Tittarservice
Tack för info, SVT! Inte fan vet jag om det hade "varit bättre". Jag bara undrade orsaken, god damnit! Kanske "de kommer att visas vid ett annat tillfälle"? Och jag heter inte MARY!
Public service? My ass!
Vi är inne på säsong elva nu. Säsong elva består av sju avsnitt men enligt SVT´s hemsida ska de bara visa fyra. Varför då, undrade jag och började att leta efter information om detta. Hittade ingen, men däremot hittade jag någonting just på SVT´s hemsida som hette "Tittarservice" dit man kan maila sina frågor.
För det är ju klart att jag vill veta orsaken till att tre avsnitt inte visas nu under sommaren och om de kommer att visas vid senare tillfälle.
Sent igår kväll skickade jag iväg min fråga och nu på morgonen fick jag svar. Som löd:
Hej, Mary
Därför att de tre avslutande avsnitten inte är klara för visning i Sverige.
Alternativet är att svt inte visar några avsnitt nu och väntar till alla kan visas samtidigt.
Kanske det varit bättre?
Med vänlig hälsning
Tittarservice
Tack för info, SVT! Inte fan vet jag om det hade "varit bättre". Jag bara undrade orsaken, god damnit! Kanske "de kommer att visas vid ett annat tillfälle"? Och jag heter inte MARY!
Public service? My ass!
FFILF-lista
Jag har varit så oerhört uttråkad idag. Och på ganska dåligt humör. I know, alla har sådana dagar. Men för mig är dessa dagar kreativa. Eller min fantasi spinnar iväg, för att uttrycka mig mer korrekt.
Idag fick jag för mig att jag ska göra en FFILF-lista.
Facebook Friends I´d Like To Fuck.
Jag behöver ett jobb. Jag behöver mental stimulans. Jag inser det själv.
Dagens nederlag
Jag har sagt det förr, men det går inte att påpeka för ofta hur tröstlöst det är att söka jobb under en lågkonjunktur. Idag fick jag nobben ifrån Pocketshop på Arlanda. På timbasis! För andra gången!
Visst, jag är medveten om att lönen inte är den bästa inom handel och förutsättningarna för timanställda inte är optimala. Men det är ändå ett jobb! Ett jobb som jag dessutom tror att jag hade varit väldigt bra på. För är det någonting jag kan, så är det att sälja. I synnerhet böcker intalar jag mig, eftersom jag läser mycket och har bra koll på litteratur.
Att söka jobb tär på allting. Humöret, självförtroendet, självkänslan. Sexlusten.
Jösses, vad jag behöver muntras upp! Kanske sju rätt på Lotto imorgon?
Visst, jag är medveten om att lönen inte är den bästa inom handel och förutsättningarna för timanställda inte är optimala. Men det är ändå ett jobb! Ett jobb som jag dessutom tror att jag hade varit väldigt bra på. För är det någonting jag kan, så är det att sälja. I synnerhet böcker intalar jag mig, eftersom jag läser mycket och har bra koll på litteratur.
Att söka jobb tär på allting. Humöret, självförtroendet, självkänslan. Sexlusten.
Jösses, vad jag behöver muntras upp! Kanske sju rätt på Lotto imorgon?
På nattduksbordet
Eller mer korrekt: I händerna när jag sitter och njuter av vädret. Mons Kallentofts senaste bok "Höstoffer".
Den är Kallentofts tredje bok om kriminalinspektör Malin Fors. De två tidigare har jag tyckt så mycket om. De är skrivna på ett lågmält sätt utan att bli tråkiga, språket är målande och de är väldigt annorlunda från "klassiska" kriminalromaner.
Mmm... Denna bok ska jag gotta mig i idag.
Den är Kallentofts tredje bok om kriminalinspektör Malin Fors. De två tidigare har jag tyckt så mycket om. De är skrivna på ett lågmält sätt utan att bli tråkiga, språket är målande och de är väldigt annorlunda från "klassiska" kriminalromaner.
Mmm... Denna bok ska jag gotta mig i idag.
Tantvarning?
När jag slog upp mina gröna tidigt imorse, så hade jag fortfarande glasögonen på mig och tv var påslagen. Visst är det lite tantvarning över det?
Målet ikväll är att somna utan glasögon på och tvn avstängd. Så svårt borde det inte vara.
Målet ikväll är att somna utan glasögon på och tvn avstängd. Så svårt borde det inte vara.
Om tv-reklam
Av princip klagar jag aldrig på reklampauserna på tv, eftersom jag anser att det forumet ska vara finasierat av reklamintäkter och inte av licenspengar.
Däremot har jag väldigt ofta åsikter om själva reklamen. Reklamfilm är ju en viktig del i marknadsföringen när man vill sälja en produkt eller vara. Därför funderar jag ofta över varför man inte lägger ner mer kvalité på det. Att jobba på en reklambyrå räknas väl fortfarande som ett högstatusyrke där konkurrensen om jobben borde vara förhållandevis hårda?
Det finns vissa produkter jag aldrig skulle köpa på grund av att reklamen för dem är fruktansvärda. Emellanåt dyker det upp reklamfilmer i rutan som gör att det kryper i hela kroppen.
Just nu visas det ofta en reklam om ett vitamintillskott som blandas ut i vatten. Jag har inte lagt produktens namn på minnet trots att reklamfilmen för den retar gallfeber på mig - eller kanske just därför namnet försvunnit ur minnet. En kvinna pratar i telefonen med en väninna som lovordar denna utblandbara dryck och rekommenderar denna till kvinnan i bild. Som står och dricker denna blandning as they speek! Va? Kan ni tänka er vilket sammanträffande?
Jag kommer aldrig att testa denna dryck. Även om de så visar sig att den förhindrar cancer.
En annan film som går frekvent i rutan är från Byggmax. En tonårsson och en pappa har gemensamt byggt ett hopptorn efter en av tonårssonens idéer. Tonårssonen och pappan visas i bild och läser märkbart från ett manus.
Killen som spelar - för jag tar för givet att han spelar - tonårssonen blir förmodligen så mobbad i plugget efter att denna reklamsnutt visats att han aldrig kommer att slutföra sina studier. Och någon framtid som skådespelare har han INTE.
Man kanske ska slå sig in i reklambranschen?
Däremot har jag väldigt ofta åsikter om själva reklamen. Reklamfilm är ju en viktig del i marknadsföringen när man vill sälja en produkt eller vara. Därför funderar jag ofta över varför man inte lägger ner mer kvalité på det. Att jobba på en reklambyrå räknas väl fortfarande som ett högstatusyrke där konkurrensen om jobben borde vara förhållandevis hårda?
Det finns vissa produkter jag aldrig skulle köpa på grund av att reklamen för dem är fruktansvärda. Emellanåt dyker det upp reklamfilmer i rutan som gör att det kryper i hela kroppen.
Just nu visas det ofta en reklam om ett vitamintillskott som blandas ut i vatten. Jag har inte lagt produktens namn på minnet trots att reklamfilmen för den retar gallfeber på mig - eller kanske just därför namnet försvunnit ur minnet. En kvinna pratar i telefonen med en väninna som lovordar denna utblandbara dryck och rekommenderar denna till kvinnan i bild. Som står och dricker denna blandning as they speek! Va? Kan ni tänka er vilket sammanträffande?
Jag kommer aldrig att testa denna dryck. Även om de så visar sig att den förhindrar cancer.
En annan film som går frekvent i rutan är från Byggmax. En tonårsson och en pappa har gemensamt byggt ett hopptorn efter en av tonårssonens idéer. Tonårssonen och pappan visas i bild och läser märkbart från ett manus.
Killen som spelar - för jag tar för givet att han spelar - tonårssonen blir förmodligen så mobbad i plugget efter att denna reklamsnutt visats att han aldrig kommer att slutföra sina studier. Och någon framtid som skådespelare har han INTE.
Man kanske ska slå sig in i reklambranschen?
"Fyrmästarens dotter" - Bokrecension
Det är inte ofta jag läser klart en bok som jag inte tycker är bra efter ett par kapitel. Det är bara slöseri med tid. "Fyrmästarens dotter" av Ann Rosman kom jag dock igenom. Det slätstrukna språket i boken gör den väldigt lättläst och samtidigt hade jag så höga förhoppningar om denna bok att jag trodde att den skulle lyfta sig under tiden gång.
Det gör den dessvärre inte.
Personbeskrivningarna i boken är så röriga att man emellanåt blandar ihop karaktärerna. När jag kommit till mitten av boken fann jag dessutom direkta anspeglingar på Camilla Läckbergs mycket mer välskrivna kriminalromaner "Stenhuggaren" och "Tyskungen". Liksom Läckberg har Rosman valt att placera handlingen för sin bok på västkusten. Kanske är det ett fåfängt försök till att bli jämförd med Läckberg?
Jag är inte ens helt säker på att Rosman lyckas få ihop alla trådar på slutet. Det känns bara ostrukturerat och rörigt och som läsare lämnas man med många frågor om intrigen.
Nej, den här boken behöver ni inte läsa. I alla fall inte lägga ut pengar på ett inbundet exemplar. Nästa sommar - då den förmodligen kommer ut i pocketupplaga - kanske den passar som en sommarläsning i hängmattan.
Camilla Läckberg sitter säkert och ohotad kvar på sin tron. Den 19 september släpps hennes nya bok "Fyrvaktaren". Jag är övertygad om att den kommer att vara mer läsvärd.
Det gör den dessvärre inte.
Personbeskrivningarna i boken är så röriga att man emellanåt blandar ihop karaktärerna. När jag kommit till mitten av boken fann jag dessutom direkta anspeglingar på Camilla Läckbergs mycket mer välskrivna kriminalromaner "Stenhuggaren" och "Tyskungen". Liksom Läckberg har Rosman valt att placera handlingen för sin bok på västkusten. Kanske är det ett fåfängt försök till att bli jämförd med Läckberg?
Jag är inte ens helt säker på att Rosman lyckas få ihop alla trådar på slutet. Det känns bara ostrukturerat och rörigt och som läsare lämnas man med många frågor om intrigen.
Nej, den här boken behöver ni inte läsa. I alla fall inte lägga ut pengar på ett inbundet exemplar. Nästa sommar - då den förmodligen kommer ut i pocketupplaga - kanske den passar som en sommarläsning i hängmattan.
Camilla Läckberg sitter säkert och ohotad kvar på sin tron. Den 19 september släpps hennes nya bok "Fyrvaktaren". Jag är övertygad om att den kommer att vara mer läsvärd.
Jag håller mig inne
Vid varje minsta försök jag gjort idag att gå utanför dörren, så har solen gått i moln. Det var klarblå himmel imorse, jag sätter på mig en sommarklänning och solglasögon och tar en promenad till affären. Det tar sju minuter. På dessa fjuttiga minuter hinner det att bli molnigt.
Kommer hem. Det spricker upp igen. Jag öppnar balkongdörren för att gå ut och sätta mig en stund. Vad händer? Jo, solen går i moln.
Så jag håller mig inne. För er skull.
Är inte det omtanke mot sina medmänniskor så vet inte jag vad det är.
Så njut.
Kommer hem. Det spricker upp igen. Jag öppnar balkongdörren för att gå ut och sätta mig en stund. Vad händer? Jo, solen går i moln.
Så jag håller mig inne. För er skull.
Är inte det omtanke mot sina medmänniskor så vet inte jag vad det är.
Så njut.
De-tox
Jag har satt mig själv på De-tox. Den senaste tiden har jag ätit hysteriskt - ja, hysteriskt - mycket socker. Så nu lägger jag av. Med omedelbar verkan.
Höjden av ironi?
Det var en fullkomligt klarblå himmel och 32 grader i solen. De perfekta väderförhållandena för att sätta sig i solstolen med en bok och bara njuta. Få lite färg.
Går och sätter på mig bikinin. Går ut och sätter mig. I samma stund dyker ett stort moln upp som täcker solens strålar och vägrar att flytta på sig.
Det är inte alls lika skönt i skuggan.
Årets tråkigaste dag?
Ingen annan dag på året kan slå Midsommardagen i tristess. Förr i tiden - för länge, länge sedan - kandiderade Långfredagen som Årets tråkigaste dag. Men i takt med att de kristna värderingarna blev mer och mer oviktiga, blev denna långa fredag en vanlig helgdag.
Nu är det Midsommardagen som är tråkig. Jösses, vad tråkig den är. De flesta har nog inte krypit upp ur sina sängar ännu (eller den sovplats de haft för natten). Resten av dagen kommer att tillbringas i ett bakistöcken.
Det vilar ett vemodigt lugn över denna dag. Det är tyst överallt. All energi avverkades under gårdagskvällen eller natten. Ingen orkar någonting.
Om nio månader visar sig resultatet efter Midsommarhelgen. Då föds det fler barn än annars.
Är det alkoholintaget på Midsommarafton som bidrar till denna babyboom eller tristessen på Midsommardagen?
Nu är det Midsommardagen som är tråkig. Jösses, vad tråkig den är. De flesta har nog inte krypit upp ur sina sängar ännu (eller den sovplats de haft för natten). Resten av dagen kommer att tillbringas i ett bakistöcken.
Det vilar ett vemodigt lugn över denna dag. Det är tyst överallt. All energi avverkades under gårdagskvällen eller natten. Ingen orkar någonting.
Om nio månader visar sig resultatet efter Midsommarhelgen. Då föds det fler barn än annars.
Är det alkoholintaget på Midsommarafton som bidrar till denna babyboom eller tristessen på Midsommardagen?
Vilken kvinna får dig att skratta?
Jag har ansträngt mig. Jag har gjort tappra försök. Jag har funderat. Men jag kan dessvärre inte komma på en enda kvinna i den "svenska humoreliten" som jag tycker är rolig. Tyvärr.
Nour El Refai blev bara pinsam i de korta inslag hon gjorde i Melodifestivalen förra året. Ingen förstod den humorn alls. Sedan har jag läst att hon i "Ballar av stål" visade sin mutta. Jaha? Hade hon fixat till en skojfrisk frisyr på det lilla organet som gjorde att man skulle skratta åt det? Att visa könsorganet är väl "grabbig" humor om något?
Petra Mede. När en person själv tycker att den är rolig och skrattar åt sina egna skämt blir det bara genant.
Sissela Kyles överspel i "Parlamentet" behöver man inte ens kommentera.
Den enda kvinnliga komikern jag verkligen har skrattat åt helhjärtat är Ulla Skoog. Men hennes framträdanden de senaste tio åren har varit sparsamma. Trist - för hennes humor är både rå och ocencurerad.
Den kvinnliga "humoreliten" går nu till starkt angrepp mot alla män i branschen. Märkligt nog är ingen av dessa kvinnor speciellt roliga. De män som de attackerar är dock det.
Aftonbladets Jan-Olov Andersson är politiskt korrekt och säger att "självklart vimlar det av kvinnor med humor" och skyller bristen på framträdande kvinnliga komiker på att "kvinnor inte vågar ta plats".
Kvinnor är bäst på att ta plats. Även där de inte passar in.
Så. Ge mig namn. Ge mig ett par kvinnor som är roliga.
Saknad
Nour El Refai blev bara pinsam i de korta inslag hon gjorde i Melodifestivalen förra året. Ingen förstod den humorn alls. Sedan har jag läst att hon i "Ballar av stål" visade sin mutta. Jaha? Hade hon fixat till en skojfrisk frisyr på det lilla organet som gjorde att man skulle skratta åt det? Att visa könsorganet är väl "grabbig" humor om något?
Petra Mede. När en person själv tycker att den är rolig och skrattar åt sina egna skämt blir det bara genant.
Sissela Kyles överspel i "Parlamentet" behöver man inte ens kommentera.
Den enda kvinnliga komikern jag verkligen har skrattat åt helhjärtat är Ulla Skoog. Men hennes framträdanden de senaste tio åren har varit sparsamma. Trist - för hennes humor är både rå och ocencurerad.
Den kvinnliga "humoreliten" går nu till starkt angrepp mot alla män i branschen. Märkligt nog är ingen av dessa kvinnor speciellt roliga. De män som de attackerar är dock det.
Aftonbladets Jan-Olov Andersson är politiskt korrekt och säger att "självklart vimlar det av kvinnor med humor" och skyller bristen på framträdande kvinnliga komiker på att "kvinnor inte vågar ta plats".
Kvinnor är bäst på att ta plats. Även där de inte passar in.
Så. Ge mig namn. Ge mig ett par kvinnor som är roliga.
Saknad
Exakt ett år kvar till Bröllopet
Det är Midsommarafton idag. Av reaktionerna på bland annat statusuppdateringarna på Facebook förstår jag att detta är en stor helg. Till och med större än vår nationaldag.
Jag minns inte ens när jag firade Midsommar senast. Det här är nämligen en "pardag" - på samma sätt som nyårsafton - då singlar blir bortglömda av sina "vänner".
Så för mig är det här en helt vanlig dag. I den bemärkelsen alltså.
I en annan bemärkelse är det här en stor dag. För just idag - den 19 juni - är det exakt ett år kvar till bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.
Det är någonting att fira det!
Jag minns inte ens när jag firade Midsommar senast. Det här är nämligen en "pardag" - på samma sätt som nyårsafton - då singlar blir bortglömda av sina "vänner".
Så för mig är det här en helt vanlig dag. I den bemärkelsen alltså.
I en annan bemärkelse är det här en stor dag. För just idag - den 19 juni - är det exakt ett år kvar till bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.
Det är någonting att fira det!
Wallander: Skulden
Av de två filmer jag hyrde idag, så började jag att titta på den senaste i raden av massproduceringen av Wallander. Denna hette Skulden.
Ett barn försvinner, en pedofil blir misstänkt, barnet hittas död, pedofilen blir trakasserad av oroliga föräldrar. Oerhört förutsägbar och tråkig film. Skitfilm, på ren svenska.
Jag rekommenderar istället att ni läser Henning Mankells böcker om kommissarie Wallander (dessa filmer som görs nu med Krister Henriksson i huvudrollen är INTE baserade på dessa).
Välskrivna och spännande.
Ett barn försvinner, en pedofil blir misstänkt, barnet hittas död, pedofilen blir trakasserad av oroliga föräldrar. Oerhört förutsägbar och tråkig film. Skitfilm, på ren svenska.
Jag rekommenderar istället att ni läser Henning Mankells böcker om kommissarie Wallander (dessa filmer som görs nu med Krister Henriksson i huvudrollen är INTE baserade på dessa).
Välskrivna och spännande.
Filmkväll
Så här dagen före midsommarafton är det för närvarande 11 grader och regnet fullkomligt öser ner. Det bäddar för en filmkväll.
Min kompis Oskar - cineasten - rekommenderade mig att jag skulle se The Prestige med bland annat Christian Bale (den lilla token). Det är ett par år sedan denna film kom ut på marknaden, därför fick jag stå i videobutiken (heter det så fortfarande? Eller kallar man det för DVD-butiken eller bara filmuthyrningsstället?) i en halvtimme och leta i hyllorna. Men till slut fann jag den.
David Bowie (den gamla favoriten) har en roll i filmen och det är alltid en njutning för ögat att se honom. Han är en fantastisk skådespelare men har valt lite udda filmer i sin karriär på vita duken för att bevisa detta. Oskar gav honom godkänt i den här filmen och det glädjer mig.
Den senaste Wallander-filmen hyrde jag också. Skulden.
Känns som en lagom kväll.
Min kompis Oskar - cineasten - rekommenderade mig att jag skulle se The Prestige med bland annat Christian Bale (den lilla token). Det är ett par år sedan denna film kom ut på marknaden, därför fick jag stå i videobutiken (heter det så fortfarande? Eller kallar man det för DVD-butiken eller bara filmuthyrningsstället?) i en halvtimme och leta i hyllorna. Men till slut fann jag den.
David Bowie (den gamla favoriten) har en roll i filmen och det är alltid en njutning för ögat att se honom. Han är en fantastisk skådespelare men har valt lite udda filmer i sin karriär på vita duken för att bevisa detta. Oskar gav honom godkänt i den här filmen och det glädjer mig.
Den senaste Wallander-filmen hyrde jag också. Skulden.
Känns som en lagom kväll.
Gårdagens inköp
Min trogna trotjänare fick gå i graven igår. Efter tio år. Tio år har vi tillbringat tillsammans.
Kaffebryggaren.
Den började att läcka vatten. Så jag tog beslutet att det var billigare att köpa en ny kaffebryggare än en ny ekskiva till köket där den stått. Den senaste tiden med en handduk under sig för att minimera skadorna.
Så igår blev det en ny bryggare. Den billigaste jag kunde hitta. Som arbetslös kan man inte ta ut svängarna för mycket utan får planera sina inköp med största omsorg.
De större investeringarna får ligga på is ett tag.
En sak unnade jag mig dock igår: Jag köpte en köksbricka med kungafamiljens porträtt på. Den var jag bara värd.
Ny trotjänare och en bricka som är en fröjd för ögat
Kaffebryggaren.
Den började att läcka vatten. Så jag tog beslutet att det var billigare att köpa en ny kaffebryggare än en ny ekskiva till köket där den stått. Den senaste tiden med en handduk under sig för att minimera skadorna.
Så igår blev det en ny bryggare. Den billigaste jag kunde hitta. Som arbetslös kan man inte ta ut svängarna för mycket utan får planera sina inköp med största omsorg.
De större investeringarna får ligga på is ett tag.
En sak unnade jag mig dock igår: Jag köpte en köksbricka med kungafamiljens porträtt på. Den var jag bara värd.
Ny trotjänare och en bricka som är en fröjd för ögat
Kan man göra ett för bra intryck på en jobbintervju?
I morse klev jag upp halv sex (ganska mör efter bara ett par timmars sömn), gjorde mig iordning och begav mig iväg till en arbetsintervju.
Helt ärligt ska jag säga att jag var skeptisk innan. Dels för att jag visste att lönen var låg, dels för att restiden dit var i det smärtsammaste laget. Dessutom har jag sökt så många jobb den senaste tiden att jag inte ens kom ihåg vilket företag det var - eller vad de sysslade med. Vilken slags tjänst det var jag hade sökt visste jag dock.
Adressen hade jag noggrant skrivit ner.
När jag kommer dit blir jag bemött av en helt underbar tjej - några år yngre än mig - och vi klickade direkt. Det är en helt unik situation för mig, för jag har haft min beskärda del av dåliga erfarenheter av kvinnliga chefer. Så pass dålig att jag föredrar manliga chefer.
Intervjun gick alldeles strålande - jag kände verkligen att de frågor hon ställde till mig fick fram mina allra bästa sidor. Det är inte alla som rekryterar som har den förmågan ska ni veta.
Den här tjejen var helt fantastisk. Plötsligt kände jag att jag ville jobba där! Skitsamma att jag får en total restid på tre timmar per dag - jag kan väl ägna den tiden åt att läsa. Skitsamma att lönen var usel - trevliga kollegor väger upp så mycket.
Vi skildes åt med ett ömsesidigt tycke för varandra, hon skulle höra av sig redan på eftermiddagen om svar och jag gick där ifrån med lätta och förhoppningsfulla steg. Det kändes så skönt! Äntligen lite vind i seglen.
På eftermiddagen ringde denna härliga tjej upp.
Jag hade varit hennes favorit. Från början hade hon lagt min ansökan åt sidan då hon tyckte att jag var för överkvalificerad för tjänsten, men sedan ångrat sig och tagit in mig som sista intervju.
Hon gav tjänsten till en annan. Med den motiveringen att hon tyckte att jag verkade för bra och önskade att jag snart hittade någonting annat som skulle vara mer stimulerande.
Det gör jag också.
Det var väldigt tungt att få ännu ett nekande, men jag är så oerhört tacksam för att denna tjej tog sig tid och ringde upp och inte bara gav mig feedback och motivering utan även rosor och lyckoönskningar i framtiden.
Så ska en arbetsgivare behandla de som söker jobb hos dem.
Min inställning till kvinnliga chefer är efter denna dag något mer positiv än tidigare. Men bara lite. Vissa saker kan man aldrig glömma.
Helt ärligt ska jag säga att jag var skeptisk innan. Dels för att jag visste att lönen var låg, dels för att restiden dit var i det smärtsammaste laget. Dessutom har jag sökt så många jobb den senaste tiden att jag inte ens kom ihåg vilket företag det var - eller vad de sysslade med. Vilken slags tjänst det var jag hade sökt visste jag dock.
Adressen hade jag noggrant skrivit ner.
När jag kommer dit blir jag bemött av en helt underbar tjej - några år yngre än mig - och vi klickade direkt. Det är en helt unik situation för mig, för jag har haft min beskärda del av dåliga erfarenheter av kvinnliga chefer. Så pass dålig att jag föredrar manliga chefer.
Intervjun gick alldeles strålande - jag kände verkligen att de frågor hon ställde till mig fick fram mina allra bästa sidor. Det är inte alla som rekryterar som har den förmågan ska ni veta.
Den här tjejen var helt fantastisk. Plötsligt kände jag att jag ville jobba där! Skitsamma att jag får en total restid på tre timmar per dag - jag kan väl ägna den tiden åt att läsa. Skitsamma att lönen var usel - trevliga kollegor väger upp så mycket.
Vi skildes åt med ett ömsesidigt tycke för varandra, hon skulle höra av sig redan på eftermiddagen om svar och jag gick där ifrån med lätta och förhoppningsfulla steg. Det kändes så skönt! Äntligen lite vind i seglen.
På eftermiddagen ringde denna härliga tjej upp.
Jag hade varit hennes favorit. Från början hade hon lagt min ansökan åt sidan då hon tyckte att jag var för överkvalificerad för tjänsten, men sedan ångrat sig och tagit in mig som sista intervju.
Hon gav tjänsten till en annan. Med den motiveringen att hon tyckte att jag verkade för bra och önskade att jag snart hittade någonting annat som skulle vara mer stimulerande.
Det gör jag också.
Det var väldigt tungt att få ännu ett nekande, men jag är så oerhört tacksam för att denna tjej tog sig tid och ringde upp och inte bara gav mig feedback och motivering utan även rosor och lyckoönskningar i framtiden.
Så ska en arbetsgivare behandla de som söker jobb hos dem.
Min inställning till kvinnliga chefer är efter denna dag något mer positiv än tidigare. Men bara lite. Vissa saker kan man aldrig glömma.
Säsongsavslutning på LOST
Vilken rafflande avslutning det blev på LOST igår. Trots att jag skulle gå upp halv sex imorse och det sista avsnittet slutade vid halv ett så kunde jag inte sluta att titta. Kunde. Inte. Sluta.
Hur ska jag kunna vänta ett helt år tills nästa säsong? Hur?
TV4 har dessutom börjat med underhållning i reklampauserna. Åtminstonde tror jag att det är det de vill åstakomma. Om och om igen igår kväll visade de en trailer på den Beck-film som ska visas på måndag (bara det att de visar den för femtielfte gången är humor i sig). "Hämdens pris". Jepp. Hämdens.
TV4 är pionjärer!
Originalets titel
Hur ska jag kunna vänta ett helt år tills nästa säsong? Hur?
TV4 har dessutom börjat med underhållning i reklampauserna. Åtminstonde tror jag att det är det de vill åstakomma. Om och om igen igår kväll visade de en trailer på den Beck-film som ska visas på måndag (bara det att de visar den för femtielfte gången är humor i sig). "Hämdens pris". Jepp. Hämdens.
TV4 är pionjärer!
Originalets titel
Vart tar Alex´s blogg vägen?
Lågkonjunkturen fortsätter att skörda sina offer. Idag kom jag över ett exemplar av Svenska Dagbladet där det var idel deprimerande artiklar att läsa. Arbetslösheten väntas öka ännu mer och det ser inte ut att vara någon ljusning i det världsliga ekonomiska läget någonstans. Som att man behöver påminnas - de ständiga negativa rapporterna förbättrar inte situationen alls. Negativitet smittar.
När tiderna ser ut som de gör behövs underhållning. Mer än någonsin. Men även där är nu Lågkonjunkturen (som har fått liknande klang som Liemannen) och skär ner.
Senast i raden är humorsajten 1000 apor som släcks ned med omedelbar verkan.
Med handen på hjärtat är det inte själva sajten 1000 apor som jag kommer att sörja utan bröderna Schulmans bloggar. Jag läser dem varje dag. Det är en del av min dagliga rutin. En dag utan Alex´s blogg är ingen bra dag.
Vart tar bloggarna vägen nu? Ska Alex lägga ner den nu och helhjärtat ägna sig åt papparollen och den kommande romanen? Vad händer?
Vilken dag! Inte nog med att det var säsongsavslutning på LOST igår och jag behöver vänta ETT ÅR innan nästa säsong börjar att visas - nu får jag inte läsa Alex´s blogg varje dag heller.
Lågkonjunkturen är Dagens Otyg. Nej, ångrar mig. Årets Otyg är du, din glädjedödare!
När tiderna ser ut som de gör behövs underhållning. Mer än någonsin. Men även där är nu Lågkonjunkturen (som har fått liknande klang som Liemannen) och skär ner.
Senast i raden är humorsajten 1000 apor som släcks ned med omedelbar verkan.
Med handen på hjärtat är det inte själva sajten 1000 apor som jag kommer att sörja utan bröderna Schulmans bloggar. Jag läser dem varje dag. Det är en del av min dagliga rutin. En dag utan Alex´s blogg är ingen bra dag.
Vart tar bloggarna vägen nu? Ska Alex lägga ner den nu och helhjärtat ägna sig åt papparollen och den kommande romanen? Vad händer?
Vilken dag! Inte nog med att det var säsongsavslutning på LOST igår och jag behöver vänta ETT ÅR innan nästa säsong börjar att visas - nu får jag inte läsa Alex´s blogg varje dag heller.
Lågkonjunkturen är Dagens Otyg. Nej, ångrar mig. Årets Otyg är du, din glädjedödare!
Händelserik dag
Ibland har man ingenting att skriva om. Ibland massor.
Idag var en sådan dag då jag hade en mängd saker att skriva om i bloggen. Gårdagens säsongsavslutning av LOST, jag har varit på en jobbintervju idag, inhandlat en ny kaffebryggare och såg nyss på nätet att 1000 apor släcker ner.
Och just en sån här dag blir det tekniska problem och det går inte att göra blogginlägg.
Hur ironiskt är det?
Nu verkar det dock fungera igen. First thing first. Här gäller det att prioritera inläggen.
Beck i ny tappning på TV4
Lade mig alldeles nyss till rätta i soffan för att invänta de sista två avsnitten av LOST. Reklam och trailers inför kommande program visas i rutan. Helt plötsligt dyker det upp en trailer att TV4 visar Beck-filmen "Hämndens pris" på måndag igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Det har nog inte Fyran koll på själv. Men för att förnya sig lite så har de satt en ny titel på filmen: "Hämdens pris".
Var inte det fyndigt? Fredrik Lindström skulle förmodligen till och med kallat det för "utveckling av det svenska språket".
Fyran är pionjärer!
Var inte det fyndigt? Fredrik Lindström skulle förmodligen till och med kallat det för "utveckling av det svenska språket".
Fyran är pionjärer!
Vad gör man inte för femton minuter i rampljuset?
Jag tror att detta är en sann historia. Vet inte med säkerhet eftersom det är en historia man skrattar åt - inte med.
Följande har hänt:
Carola Häggkvist startar ett träningsläger (för sång får man anta - inte idrott) vid namn Carola Camp. Nu är det även så att en svensk medicinsekreterare (ja, hon titulerar sig så) även bär det namnet. Carola Camp alltså.
Hon går idag ut i Expressen (Carola Camp alltså) och deklarerar med bild att hon "inte vill att någon ska tro att jag har med lägret att göra" och har bett Carola (Häggkvist alltså) att hon ändrar namnet på lägret. Hon känner sig nämligen bestulen på sitt namn (Carola Camp alltså).
Men att få sin bild publicerad i tidningen kanske ger lite plåster på såren? Jag publicerar din bild på min blogg också, Carola Camp, så kanske rånet på namnet inte svider lika mycket.
Risken att man förväxlar Carola med Carola känns dock inte trolig.
Följande har hänt:
Carola Häggkvist startar ett träningsläger (för sång får man anta - inte idrott) vid namn Carola Camp. Nu är det även så att en svensk medicinsekreterare (ja, hon titulerar sig så) även bär det namnet. Carola Camp alltså.
Hon går idag ut i Expressen (Carola Camp alltså) och deklarerar med bild att hon "inte vill att någon ska tro att jag har med lägret att göra" och har bett Carola (Häggkvist alltså) att hon ändrar namnet på lägret. Hon känner sig nämligen bestulen på sitt namn (Carola Camp alltså).
Men att få sin bild publicerad i tidningen kanske ger lite plåster på såren? Jag publicerar din bild på min blogg också, Carola Camp, så kanske rånet på namnet inte svider lika mycket.
Risken att man förväxlar Carola med Carola känns dock inte trolig.
Säsongsavslutning för LOST ikväll
Ikväll visar TV4 de två sista avsnitten av säsong fem av LOST. Den sjätte - och sista säsongen - spelas just nu in. Vilket innebär att det kommer att ta ETT ÅR innan de avsnitten visas. Ett år!
Jag vet med mig själv att jag kommer och vrida och vända på alla möjliga teorier under detta år. Fundera ut lösningar. Analysera.
Jag kanske behöver ett år ledigt från denna serie?
Jag vet med mig själv att jag kommer och vrida och vända på alla möjliga teorier under detta år. Fundera ut lösningar. Analysera.
Jag kanske behöver ett år ledigt från denna serie?
Midsommargåva
Mitt ständiga rännande på Pan-ica har gett utdelning (förutom i höjt blodtryck). Idag med posten fick jag en värdecheck på 100 SEK. Mycket trevligt! Det blir mycket färskpotatis till midsommarfirandet det.
Nej - det gör ont i mina ögon
"Felstavning bidrar till språkutveckling" påstår språkgurun Fredrik Lindström.
Nej. Det gör bara ont i mina ögon när jag ser hur det svenska språket misshandlas och stympas. Ord förkortas och förenklas. Detta kan vara acceptabelt i ett sms där man har ett begränsat antal tecken att skriva, men i texter blir det endast enerverande.
Det är inte själva felstavningen som moderniserar ett språk. Tvärtom. En stavning på ordet "eller" som "lr" är varken nyskapande eller utvecklande. Bara korkat.
Dessutom bidrar felstavningar till missförstånd. Häromdagen såg jag en stavning på ordet "tjusningen" som "schusningen". Jag var tvungen att ljuda detta ord högt för mig själv ett par gånger innan jag förstod vilket ord det syftade på.
Att inte kunna läsa eller stava är bara fördummande. Det ger den felstavande skribenten ett korkat intryck.
Nej. Det gör bara ont i mina ögon när jag ser hur det svenska språket misshandlas och stympas. Ord förkortas och förenklas. Detta kan vara acceptabelt i ett sms där man har ett begränsat antal tecken att skriva, men i texter blir det endast enerverande.
Det är inte själva felstavningen som moderniserar ett språk. Tvärtom. En stavning på ordet "eller" som "lr" är varken nyskapande eller utvecklande. Bara korkat.
Dessutom bidrar felstavningar till missförstånd. Häromdagen såg jag en stavning på ordet "tjusningen" som "schusningen". Jag var tvungen att ljuda detta ord högt för mig själv ett par gånger innan jag förstod vilket ord det syftade på.
Att inte kunna läsa eller stava är bara fördummande. Det ger den felstavande skribenten ett korkat intryck.
Det ljusnar!
Ja, det gör det. Idag har jag bara fått ett mail som innehåller texten "vi har gått vidare med andra sökande". Och på onsdag ska jag på en intervju för ett jobb med hysteriskt dålig lön och med ett enormt pendlingsavstånd. Men får jag det kan jag ju alltid låtsas att jag åker iväg till London varje morgon. Tidsmässigt är det ungefär lika.
Det rör på sig i jobbsökardjungeln!
Det rör på sig i jobbsökardjungeln!
Fler tekniska grubblerier
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att den boken som jag planerar att skriva mest är på skiss-stadiet. Jag har miljön där den ska utspelas klart för mig och har fantiserat ihop några riktigt udda karaktärer, men vem jag ska ha ihjäl i boken (för det är en kriminalroman - så långt är jag överens med mig själv) och varför har jag ännu inte listat ut.
Så egentligen är det väl ingen större panik att börja jaga förlag ännu. Men för min egen underhållnings skull letade jag idag igenom vilka krav förlagen har på insända manus. Radavstånd och teckensnitt osv. Det gäller att ha framförhållning!
Helt plötsligt slog det mig att jag måste numrera sidorna på manuset! Word är inte min starka sida.
För känner jag mig själv rätt så kommer jag att redigera detta manus i en oändlighet och förmodligen ändra hit och dit och flytta stycken och kapitel.
Går det då att ändra sidnumreringen också?
Inte heller ett akut problem - för det kan ju ta flera år innan boken är färdigskriven - men på min "to do"-lista nu finns att hitta en person som kan visa mig detta.
Så egentligen är det väl ingen större panik att börja jaga förlag ännu. Men för min egen underhållnings skull letade jag idag igenom vilka krav förlagen har på insända manus. Radavstånd och teckensnitt osv. Det gäller att ha framförhållning!
Helt plötsligt slog det mig att jag måste numrera sidorna på manuset! Word är inte min starka sida.
För känner jag mig själv rätt så kommer jag att redigera detta manus i en oändlighet och förmodligen ändra hit och dit och flytta stycken och kapitel.
Går det då att ändra sidnumreringen också?
Inte heller ett akut problem - för det kan ju ta flera år innan boken är färdigskriven - men på min "to do"-lista nu finns att hitta en person som kan visa mig detta.
På nattduksbordet
Nu ska jag läsa Ann Rosmans debutroman "Fyrmästarens dotter". Spännande med en debutant.
Fyrar verkar vara populärt att skriva kriminalromaner om. Det kanske ligger någon härlig mystik över dem?
Fyrar verkar vara populärt att skriva kriminalromaner om. Det kanske ligger någon härlig mystik över dem?
Jag har förlorat min identitet
Att vara arbetslös är förnedrande. Det bara är det. Självförtroendet sviktar i samma takt som humöret går ner och kroppsvikten går upp. Det känns som man ständigt trampar vatten och inte kommer någonstans. Man kämpar med näbbar och klor för att hitta nytt jobb bland annonser, skickar iväg en eller flera finslipade personliga brev med medföljande CV varje dag. Sitter som på nålar och väntar på svar. I 90 % av fallen orkar företagen inte ens svara. Några företag tar sig tid efter ett par månader att skicka ett brev där det står "vi har gått vidare med andra sökanden".
Man lever med arbetslösheten 24 timmar om dygnet. Hjärnan arbetar konstant med att hitta lösningar och idéer vad man bäst kan göra för att få en anställning igen. Man har inte en lugn minut.
Det sorgliga är - förutom att det är väldigt sorgligt i sig att bli av med sitt jobb - att människor börjar se ens person som synonymt med arbetslöshet. Det är det enda människor kan prata om. Jag tror att de flesta vill vara hjälpsamma och stöttande, men framtoningen på omgivningens frågor blir att man känner sig idiotförklarad.
"Söker du några jobb då? Att du inte börjar att flyga igen!"
Till slut når man en gräns då man inte längre orkar förklara för omgivningen hur det är att vara arbetslös. Att det är en heltidssysselsättning. Att man ägnar större delen av sin vakna tid åt att leta jobb, skicka in ansökningar, bråka med a-kassor, gå på ett fåtal intervjuer, få nobben, resa på sig igen.
Man orkar inte längre förklara att vi har den största arbetslösheten i mannaminne just nu som gör att man inte är ensam om att söka de fåtal tjänsterna som står till arbetsmarknadens förfogande.
Man orkar inte längre förklara att man måste prostituera sig och söka jobb som man i själva verket inte vill ha men ändå söker och försöker med bästa skådespelarförmåga övertala den potentiella arbetsgivaren om att man är rätt person för tjänsten.
Jag har inte valt att bli arbetslös. Det drabbade mig. Tvärtom så älskade jag mitt tidigare jobb och ville inte förlora det.
Jag är inte synonym med att vara arbetslös. Jag är fortfarande samma person. Bara något mer uppgiven än tidigare. Men jag får fortfarande gåshus när jag hör David Bowies "Life on Mars?", jag ser ändå fram emot kronprinsessans bröllop och vinter-OS nästa år, jag har fortfarande kvar mina intressen, jag tycker fortfarande om glass, jag drömmer fortfarande om helyllebilden med man, barn och villa.
Ingenting av det har förändrats. Och det är ingenting som arbetslösheten kan ta ifrån mig.
Min identitet är inte att vara arbetslös. Min identitet är att vara jag.
Man lever med arbetslösheten 24 timmar om dygnet. Hjärnan arbetar konstant med att hitta lösningar och idéer vad man bäst kan göra för att få en anställning igen. Man har inte en lugn minut.
Det sorgliga är - förutom att det är väldigt sorgligt i sig att bli av med sitt jobb - att människor börjar se ens person som synonymt med arbetslöshet. Det är det enda människor kan prata om. Jag tror att de flesta vill vara hjälpsamma och stöttande, men framtoningen på omgivningens frågor blir att man känner sig idiotförklarad.
"Söker du några jobb då? Att du inte börjar att flyga igen!"
Till slut når man en gräns då man inte längre orkar förklara för omgivningen hur det är att vara arbetslös. Att det är en heltidssysselsättning. Att man ägnar större delen av sin vakna tid åt att leta jobb, skicka in ansökningar, bråka med a-kassor, gå på ett fåtal intervjuer, få nobben, resa på sig igen.
Man orkar inte längre förklara att vi har den största arbetslösheten i mannaminne just nu som gör att man inte är ensam om att söka de fåtal tjänsterna som står till arbetsmarknadens förfogande.
Man orkar inte längre förklara att man måste prostituera sig och söka jobb som man i själva verket inte vill ha men ändå söker och försöker med bästa skådespelarförmåga övertala den potentiella arbetsgivaren om att man är rätt person för tjänsten.
Jag har inte valt att bli arbetslös. Det drabbade mig. Tvärtom så älskade jag mitt tidigare jobb och ville inte förlora det.
Jag är inte synonym med att vara arbetslös. Jag är fortfarande samma person. Bara något mer uppgiven än tidigare. Men jag får fortfarande gåshus när jag hör David Bowies "Life on Mars?", jag ser ändå fram emot kronprinsessans bröllop och vinter-OS nästa år, jag har fortfarande kvar mina intressen, jag tycker fortfarande om glass, jag drömmer fortfarande om helyllebilden med man, barn och villa.
Ingenting av det har förändrats. Och det är ingenting som arbetslösheten kan ta ifrån mig.
Min identitet är inte att vara arbetslös. Min identitet är att vara jag.
Jag är ett tekniskt våp
Just nu är det två tekniska saker som förbryllar mig någonting så oerhört:
Jag ser inte på dvd-filmer så där väldigt ofta, men när jag väl gör det och använder den otäcka lilla maskinen så uppstår ett märkligt fenomen: Efter att jag har sett klart min film och stängt av dvd-spelaren så går den igång av sig själv till och från i ungefär ett dygn.
Ja, jag är medveten om att detta går under kategorin "i-landsproblem" men tro mig att man skiter knäck i spiraler av rädsla när det börjar att låta mitt i natten utan förklaring. På gränsen till kusligt är det till och med (ett tag funderade jag över om det var någon från "den andra sidan" som försökte att ta kontakt med mig via tvn, men jag avfärdade den teorin relativt snabbt).
Nu drar jag ur kontakten till åbäket i förebyggande syfte efter användning.
Under ett par veckor nu så har lampan i ugnen inte fungerat. Glödlampan behöver bytas ut. Nu tänker ni att "men det kan bara inte vara en större operation att byta ut en glödlampa". Jo, det är det. Den sitter nämligen under en kåpa som är helt omöjlig att få loss. Jag har testat allt utom att krossa den (även om jag har varit nära många gånger).
Förra gången detta inträffade var jag utan lampa i ugnen i flera år. Fram tills dess att min mamma fick in någon form av lyckovridning och lyckades få bort kåpan.
Har testat mammas grepp nu också. She has lost it. Förmågan alltså.
Maten tillagas tills vidare i mörker.
1. Min DVD.
Jag ser inte på dvd-filmer så där väldigt ofta, men när jag väl gör det och använder den otäcka lilla maskinen så uppstår ett märkligt fenomen: Efter att jag har sett klart min film och stängt av dvd-spelaren så går den igång av sig själv till och från i ungefär ett dygn.
Ja, jag är medveten om att detta går under kategorin "i-landsproblem" men tro mig att man skiter knäck i spiraler av rädsla när det börjar att låta mitt i natten utan förklaring. På gränsen till kusligt är det till och med (ett tag funderade jag över om det var någon från "den andra sidan" som försökte att ta kontakt med mig via tvn, men jag avfärdade den teorin relativt snabbt).
Nu drar jag ur kontakten till åbäket i förebyggande syfte efter användning.
2. Glödlampan i ugnen.
Under ett par veckor nu så har lampan i ugnen inte fungerat. Glödlampan behöver bytas ut. Nu tänker ni att "men det kan bara inte vara en större operation att byta ut en glödlampa". Jo, det är det. Den sitter nämligen under en kåpa som är helt omöjlig att få loss. Jag har testat allt utom att krossa den (även om jag har varit nära många gånger).
Förra gången detta inträffade var jag utan lampa i ugnen i flera år. Fram tills dess att min mamma fick in någon form av lyckovridning och lyckades få bort kåpan.
Har testat mammas grepp nu också. She has lost it. Förmågan alltså.
Maten tillagas tills vidare i mörker.
Det är när sådana här saker uppstår som jag önskar mig en riktig karlakarl. Ni vet en sån man med hår på bröstet. En sån man som kan skruva bort en skyddskåpa i ugnen med en hand.
En sån man vill jag ha!
En sån man vill jag ha!
En förtjusande man - Boktips
Jag vill att mitt liv ska vara som en chiclit-roman. Det är en bespottad genre inom litteraturen men det struntar jag fullständigt i. Jag vill att mitt liv ska vara så i alla fall.
I en chiclit-roman får man alltid Upprättelse. Det är just det alla vill ha. Upprättelse.
Nu på förmiddagen har jag precis läst klart de 737 sidorna av Marian Keyes "En förtjusande man". Alla hennes böcker slutar lyckligt. Ändå tar hon upp allvarliga ämnen i sina böcker, såsom alkoholism och kvinnomisshandel. Men hon lyckas skriva om det på ett opretentiöst sätt.
Chiclit är fantastiskt bra att läsa under en lågkonjunktur. För de inger hopp.
Jag behöver det.
I en chiclit-roman får man alltid Upprättelse. Det är just det alla vill ha. Upprättelse.
Nu på förmiddagen har jag precis läst klart de 737 sidorna av Marian Keyes "En förtjusande man". Alla hennes böcker slutar lyckligt. Ändå tar hon upp allvarliga ämnen i sina böcker, såsom alkoholism och kvinnomisshandel. Men hon lyckas skriva om det på ett opretentiöst sätt.
Chiclit är fantastiskt bra att läsa under en lågkonjunktur. För de inger hopp.
Jag behöver det.
Fast i termometerträsket
Jag har haft en digital ugnstermometer i en av kökslådorna i flera år. Den har aldrig blivit använd eftersom jag är en liten domestic godess och lagar mat på känn. Sällan jag misslyckas just i detta av hemmets alla rum.
Idag var det premiär för ugnstermometern. Idag skulle den bli använd.
Och den levererade! Det finns till och med larm på den. Så roligt! Varför har jag inte upptäckt denna fantastiska leksak tidigare?
Jag är hooked.
Idag var det premiär för ugnstermometern. Idag skulle den bli använd.
Och den levererade! Det finns till och med larm på den. Så roligt! Varför har jag inte upptäckt denna fantastiska leksak tidigare?
Jag är hooked.
Vädret för oss samman
Det sägs att nio av tio personer aldrig skulle kunna inleda ett samtal om det inte vore för vädret.
Det vore en underdrift om man inte påstod att veckans snackis är just vädret. Suck och stön från samtliga håll - människor skriver till och med om vädret på sina Facebook-statusar för att uttrycka sitt missnöje.
Vädret engagerar.
Kanske borde man försöka vända detta konstanta nedfall av regn till någonting positivt?
Om det nu är sant att de flesta samtal inleds med en kommentar om vädret, kanske det nu är det bästa tillfället att våga sig på att prata med den söta killen på bussen? Den där gulliga killen på gymmet som man spanat efter på avstånd? Ringa upp den hemliga förälskelsen och föreslå en bio (för en promenad känns uteslutet under rådande omständigheter)?
Detta skyfall kanske kommer att bidra till någonting positivt.
Om nio månader kanske vi har en gigantisk babyboom i landet!
Det vore en underdrift om man inte påstod att veckans snackis är just vädret. Suck och stön från samtliga håll - människor skriver till och med om vädret på sina Facebook-statusar för att uttrycka sitt missnöje.
Vädret engagerar.
Kanske borde man försöka vända detta konstanta nedfall av regn till någonting positivt?
Om det nu är sant att de flesta samtal inleds med en kommentar om vädret, kanske det nu är det bästa tillfället att våga sig på att prata med den söta killen på bussen? Den där gulliga killen på gymmet som man spanat efter på avstånd? Ringa upp den hemliga förälskelsen och föreslå en bio (för en promenad känns uteslutet under rådande omständigheter)?
Detta skyfall kanske kommer att bidra till någonting positivt.
Om nio månader kanske vi har en gigantisk babyboom i landet!
Han vet
Sent på tisdag kväll visar TV4 de två sista avsnitten av LOST, säsong fem. Inspelningarna av sjätte och sista säsongen pågår just nu och vi får tålmodigt vänta tills nästa år för att se dem.
Sällan har väl en tv-serie skapat så många frågetecken och gett utrymme för för så mycket spekulationer och teorier.
Jake är en av de karaktärerna jag känner minst för. Mest beroende på att det finns så många andra färgstarka personligheter (jag älskar Hurley) som gör att Jake framstår som lite transparant. Lite tråkig. Lite för präktig. Lite ointressant.
Mannen som spelar Jake - Matthew Fox - vet hur serien slutar.
Honom är jag avundsjuk på. Jag är alldeles för nyfiken för att hålla mig till tåls.
Sällan har väl en tv-serie skapat så många frågetecken och gett utrymme för för så mycket spekulationer och teorier.
Jake är en av de karaktärerna jag känner minst för. Mest beroende på att det finns så många andra färgstarka personligheter (jag älskar Hurley) som gör att Jake framstår som lite transparant. Lite tråkig. Lite för präktig. Lite ointressant.
Mannen som spelar Jake - Matthew Fox - vet hur serien slutar.
Honom är jag avundsjuk på. Jag är alldeles för nyfiken för att hålla mig till tåls.
På kalas hos La Familia
Nicko blev 14 år idag. Han var fyra dagar gammal när jag träffade honom för första gången. Det känns inte alls som det var fjorton år sedan.
Så idag har jag varit på kalas hos La Familia. Min härliga familj.
Så idag har jag varit på kalas hos La Familia. Min härliga familj.
Det senaste tillskottet i familjen. Zaki.
Zaki med födelsedagsbarnet Nicko.
Lillebror Liam, Zaki och Nicko.
Nickos årliga jordgubbstårta. De gör alltid en specialare till mig eftersom jag inte äter jordgubbar. Det är kärlek det.
Jag älskar er, familjen! Puss och kram!
Jag gör lemonad
När livet ger dig citroner - gör lemonad
Jag gör lemonad idag. Jag vägrar att klaga på vädret - det finns ändå ingenting jag kan göra för att ändra på det (tror inte på vädergudar så jag tillber dem inte för en förändring).
Jag gör det bästa av situationen istället. Jag slappar. Med gott samvete.
Jag har legat och läst på morgonen. Håller fortfarande på med Marian Keyes "En förtjusande man". Den tar sig, kan jag säga. Först blev jag lite förskräckt över att den är på 737 sidor. Den koncentrerade mängden chiclit kändes från början lite väl i överkant. Men hon är en drottning inom genren. Faktiskt.
Marian Keyes vet hur man underhåller en regnig dag.
Årstid kontra väderlek
Under sommarmånaderna - juni, juli, augusti - drar man ner både öppettider och utbud på mitt gym. Ingenting konstigt med det. Antalet besökare minskar under dessa månader då det är semestrar och annat som istället lockar.
En dag som denna - då det är vansinnigt grått ute och regnet fullkomligt öser ner - är det dock fullt med entusiastiska motionärer på gymmet. Självklart! Såvida man inte är fanatisk tränare så ger man sig inte ut i detta väder för att utföra sin träning. Majoriteten väljer att göra det inomhus.
Detta är bara ett exempel. Det är inte unikt för gym att anpassa sitt schema efter årstider - överallt i samhället är det så.
Det är egentligen ett lustigt fenomen. Vi klär oss även efter årstider - inte efter väderleken. Lika märkligt som jag kan tycka att det är att sätta på sig yllemössan, dunjackan och lovikavantar en novemberdag när det är tio plusgrader och strålande sol, lika främmande känns det att ha en kortkort kjol med ett tunt linne och sandaler i juni när det är samma gradantal och hällregn.
Men det är så vi gör. Samma gradantal kräver oerhörda kontraster i klädvalet för dagen. Det är årstiden som styr. Inte det sunda förnuftet.
En dag som denna - då det är vansinnigt grått ute och regnet fullkomligt öser ner - är det dock fullt med entusiastiska motionärer på gymmet. Självklart! Såvida man inte är fanatisk tränare så ger man sig inte ut i detta väder för att utföra sin träning. Majoriteten väljer att göra det inomhus.
Detta är bara ett exempel. Det är inte unikt för gym att anpassa sitt schema efter årstider - överallt i samhället är det så.
Det är egentligen ett lustigt fenomen. Vi klär oss även efter årstider - inte efter väderleken. Lika märkligt som jag kan tycka att det är att sätta på sig yllemössan, dunjackan och lovikavantar en novemberdag när det är tio plusgrader och strålande sol, lika främmande känns det att ha en kortkort kjol med ett tunt linne och sandaler i juni när det är samma gradantal och hällregn.
Men det är så vi gör. Samma gradantal kräver oerhörda kontraster i klädvalet för dagen. Det är årstiden som styr. Inte det sunda förnuftet.
Kärt återseende
Det vore egentligen en lögn att påstå att sommarmånaderna numera är årstiden för repriser på tv. Nu för tiden visar ju tv repriser året om. För vilken gång i ordningen visas Vänner till exempel?
Har det dock gått tillräckligt lång tid är repriser ett härligt sätt att få promenera i minnernas kvarter. Det blir endast en härlig nostalgisk tripp! Man har vissa minnesbilder av programmet men inte tillräckligt för att komma ihåg varenda replik utantill, men nickar lite ihågkommande emellanåt.
Ikväll är det ett kärt återseende i rutan för mig: Murphy Brown. Denna sitcom fick på den tiden det begav sig inte alls den uppskattning som den förtjänade och föll lite orättvist i glömska.
Jag ska titta och nicka lite ihågkommande och vara så där skönt nostalgisk ikväll.
SVT2 23.15.
Har det dock gått tillräckligt lång tid är repriser ett härligt sätt att få promenera i minnernas kvarter. Det blir endast en härlig nostalgisk tripp! Man har vissa minnesbilder av programmet men inte tillräckligt för att komma ihåg varenda replik utantill, men nickar lite ihågkommande emellanåt.
Ikväll är det ett kärt återseende i rutan för mig: Murphy Brown. Denna sitcom fick på den tiden det begav sig inte alls den uppskattning som den förtjänade och föll lite orättvist i glömska.
Jag ska titta och nicka lite ihågkommande och vara så där skönt nostalgisk ikväll.
SVT2 23.15.
Det gäller att hamna hos rätt person
Nu på eftermiddagen kom jag fram till Arbetsförmedlingens kundtjänst för att avlägga min lägesrapport. Det gäller att hamna hos rätt person alltså.
Visserligen har de på kundtjänst alltid varit tillmötesgående när jag har ringt dem (de måste verkligen ha gått på rätt charmkurs) - det är egentligen bara min handläggare på den lokala Arbetsförmedlingen jag har haft lite problem med.
Idag fick jag prata med en alldeles underbar människa som hette Lena. Jag berättade för henne hur många jobb jag sökt, att jag blivit kallad på intervjuer men inte fått de tjänsterna och hur trögt det känns just nu.
Hon var helt fantastisk! Hade ett pepptalk om hur jag skulle sträcka på ryggen eftersom jag kommit så långt som till intervju och att inte ta det ständiga avvisandet så personligt. Läget på arbetsmarknaden kan jag ju inte påverka.
Vilken härlig kvinna! Ett sådant bemötande ger mig hopp!
Jag behövde ett trevligt samtal idag.
Visserligen har de på kundtjänst alltid varit tillmötesgående när jag har ringt dem (de måste verkligen ha gått på rätt charmkurs) - det är egentligen bara min handläggare på den lokala Arbetsförmedlingen jag har haft lite problem med.
Idag fick jag prata med en alldeles underbar människa som hette Lena. Jag berättade för henne hur många jobb jag sökt, att jag blivit kallad på intervjuer men inte fått de tjänsterna och hur trögt det känns just nu.
Hon var helt fantastisk! Hade ett pepptalk om hur jag skulle sträcka på ryggen eftersom jag kommit så långt som till intervju och att inte ta det ständiga avvisandet så personligt. Läget på arbetsmarknaden kan jag ju inte påverka.
Vilken härlig kvinna! Ett sådant bemötande ger mig hopp!
Jag behövde ett trevligt samtal idag.
Väntar lite
Jag måste avlägga en lägesrapport till Arbetsförmedlingen idag. Där man berättar om vilka jobb man har sökt, om man varit på intervju och hur det har gått.
Den senaste tiden har varit helt tröstlös. Ungefär 90 % av de jobbansökningar man skickar in får man inte ens svar på. Och de två intervjuerna jag varit på de senaste veckorna resulterade inte i någonting annat än lägre självförtroende.
Ringde AB´s kundtjänst nyss. Blev placerad i telefonkö. Det var 64 samtal före mitt.
Jag ringer tillbaka om en stund.
Den senaste tiden har varit helt tröstlös. Ungefär 90 % av de jobbansökningar man skickar in får man inte ens svar på. Och de två intervjuerna jag varit på de senaste veckorna resulterade inte i någonting annat än lägre självförtroende.
Ringde AB´s kundtjänst nyss. Blev placerad i telefonkö. Det var 64 samtal före mitt.
Jag ringer tillbaka om en stund.
Oskar kan filmer han
Cineasten Oskar kan sina filmer han. Igår gjorde han en något mer ingående recension av "Terminator - Salvation" än vad jag åstakom.
Vi kan gott konstatera att han såg mer i filmen än Sam Worthington.
Men vi var båda rörande överens om att Christian Bale var förvånansvärt blek i rollen som John Connor.
Oskars underhållande recension av filmen kan du läsa HÄR.
Åh... Kan han le också? Det visar han inte mycket av i Terminator - Salvation.
Vi kan gott konstatera att han såg mer i filmen än Sam Worthington.
Men vi var båda rörande överens om att Christian Bale var förvånansvärt blek i rollen som John Connor.
Oskars underhållande recension av filmen kan du läsa HÄR.
Åh... Kan han le också? Det visar han inte mycket av i Terminator - Salvation.
Jag känner mig som Smulan
Min katt Smulan dog för 1,5 år sedan. Hon blev 22,5 år gammal. I människoår. I kattår är det ungefär lika med 345. Typ.
Hon var vansinnigt intelligent. Faktiskt smartare än många jag människor jag känner. Ärligt.
När jag flyttade hemifrån tog det tre år innan jag fick klappa henne igen. Hon såg mig nämligen som sin "mamma" och i hennes ögon hade jag ju övergivit henne då jag skaffade mig ett eget hem och hon fick vara kvar. Men hon var van vid att bo i hus och kunna gå ut på en liten gräsplätt och jag skulle flytta in i en liten lägenhet och hade ett jobb som gjorde att jag endast var hemma tio dagar i månaden. Så hon fick bo kvar hos min mamma.
Men under tre års tid fick jag inte - när jag besökte Smulan - hälsa på henne. Hon var väldigt långsint. Så fort hon såg mig så skrapade hon med tassarna i golvet för att visa sitt missnöje med mig - som katter gör när maten framför dem inte duger. Hon kunde inte förlåta att jag övergivit henne.
Jag känner mig som Smulan idag. Jag vill också skrapa med mina tassar på golvet för att visa mitt missnöje. Jag kan inte heller förlåta.
Jag saknar henne.
Hon var vansinnigt intelligent. Faktiskt smartare än många jag människor jag känner. Ärligt.
När jag flyttade hemifrån tog det tre år innan jag fick klappa henne igen. Hon såg mig nämligen som sin "mamma" och i hennes ögon hade jag ju övergivit henne då jag skaffade mig ett eget hem och hon fick vara kvar. Men hon var van vid att bo i hus och kunna gå ut på en liten gräsplätt och jag skulle flytta in i en liten lägenhet och hade ett jobb som gjorde att jag endast var hemma tio dagar i månaden. Så hon fick bo kvar hos min mamma.
Men under tre års tid fick jag inte - när jag besökte Smulan - hälsa på henne. Hon var väldigt långsint. Så fort hon såg mig så skrapade hon med tassarna i golvet för att visa sitt missnöje med mig - som katter gör när maten framför dem inte duger. Hon kunde inte förlåta att jag övergivit henne.
Jag känner mig som Smulan idag. Jag vill också skrapa med mina tassar på golvet för att visa mitt missnöje. Jag kan inte heller förlåta.
Jag saknar henne.
Jag saknar min bästis
Jag är inte sentimental på det sättet att jag sparar på saker. Jag rensar ofta bort saker. Och minnen. Jag är fullt övertygad om att om jag gör mig av med saker som påminner mig om sådant jag helst vill glömma, så mår jag bättre.
Jag har rensat idag. Egentligen på det mest barnsliga sätt man kan tänka sig. Men det var en befrielse när det var gjort.
Sedan satt jag vid mitt köksbord - med tårarna rinnandes nedför kinderna - och såg bilderna jag har satt upp på mitt kylskåp.
Jag har en bild där på mig själv, tagen från ett julfirande med ett gammalt jobb. Jag sitter bredvid en kär vän. Han som var min klippa som jag klamrade mig fast vid när livet var jobbigt, han som jag ventilerade med och berättade allt för, han som jag blottade mig för helt skoningslöst, han som fick mig att skratta varje dag.
Jag ser så oerhört lycklig ut på den där bilden. Jag fullkomligt sprudlar av glädje. Mina ögon tindrar. Leendet är äkta.
Jag funderar på att ta ner den där bilden. Den påminner mig så mycket om en tid som inte finns längre.
Jag saknar honom.
Jag har rensat idag. Egentligen på det mest barnsliga sätt man kan tänka sig. Men det var en befrielse när det var gjort.
Sedan satt jag vid mitt köksbord - med tårarna rinnandes nedför kinderna - och såg bilderna jag har satt upp på mitt kylskåp.
Jag har en bild där på mig själv, tagen från ett julfirande med ett gammalt jobb. Jag sitter bredvid en kär vän. Han som var min klippa som jag klamrade mig fast vid när livet var jobbigt, han som jag ventilerade med och berättade allt för, han som jag blottade mig för helt skoningslöst, han som fick mig att skratta varje dag.
Jag ser så oerhört lycklig ut på den där bilden. Jag fullkomligt sprudlar av glädje. Mina ögon tindrar. Leendet är äkta.
Jag funderar på att ta ner den där bilden. Den påminner mig så mycket om en tid som inte finns längre.
Jag saknar honom.
Den Stora Dispyten
Mitt främsta fotbollsminne är när ett 30-tal journalister med medföljande fotografer bli inbjudna när landslaget har träning. Detta är ett par år sedan.
Mitt under detta träningspass börjar Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg att slåss. Med varandra! Med handflatorna. De såg ut som två nioåriga flickor som står och drar varandra i håret. Denna händelse blev ju naturligtvis duktigt övervakad då hela den svenska sportjournalistkåren stod med kamerorna i högsta hugg.
Men dramatiskt var det! Ungefär på samma sätt som "Falcon Crest" var dramatiskt på sin tid.
Imorse var huvudnyheten - observera huvudnyheten - i båda kvällstidningarna att Zlatan och Kim Källström hade en offentlig dispyt matchen igenom igår kväll som avslutades med munhugg i media efteråt.
Det är mycket känslor i fotboll.
Mycket hårspray också...
Mitt under detta träningspass börjar Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg att slåss. Med varandra! Med handflatorna. De såg ut som två nioåriga flickor som står och drar varandra i håret. Denna händelse blev ju naturligtvis duktigt övervakad då hela den svenska sportjournalistkåren stod med kamerorna i högsta hugg.
Men dramatiskt var det! Ungefär på samma sätt som "Falcon Crest" var dramatiskt på sin tid.
Imorse var huvudnyheten - observera huvudnyheten - i båda kvällstidningarna att Zlatan och Kim Källström hade en offentlig dispyt matchen igenom igår kväll som avslutades med munhugg i media efteråt.
Det är mycket känslor i fotboll.
Mycket hårspray också...
Telefonförsäljare är terrorister
Att jobba som telefonförsäljare måste vara det mest förnedrande man kan arbeta med. De står lägre i näringskedjan än fästingar. Men jag kan inte undvika att beundra deras påhittighet. De fullkomligt sprudlar av idéer hur de bäst ska kunna terrorisera människor och försöka sälja på dem saker man inte vill ha.
Jag har varit ansluten till NIX en längre tid nu. Så pass länge att mitt nummer inte borde finnas kvar i några "listor". Men det hindrar inte telefonförsäljarna att ringa hit ändå. De har nämligen kommit på en ny grej. De ringer hit och frågar efter "Gunilla".
Gunilla är grannen som bor våningen under mig. Dessa äckliga små försäljare borde se på sina "listor" (som de själva hänvisar till) att Gunilla och jag inte har samma telefonnummer och att mitt nummer är blockat för samtal av den här typen.
Men jag funderar lite på deras strategi. Kanske tänker dem att "Aha, vi låtsas söka efter Gunilla och låtsas att detta är ett misstag men när vi ändå har Maria på tråden kan vi försöka pracka på henne ett par nya strumpor!".
Må konjunkuren vända snart så människor kan skaffa sig riktiga jobb!
Jag har varit ansluten till NIX en längre tid nu. Så pass länge att mitt nummer inte borde finnas kvar i några "listor". Men det hindrar inte telefonförsäljarna att ringa hit ändå. De har nämligen kommit på en ny grej. De ringer hit och frågar efter "Gunilla".
Gunilla är grannen som bor våningen under mig. Dessa äckliga små försäljare borde se på sina "listor" (som de själva hänvisar till) att Gunilla och jag inte har samma telefonnummer och att mitt nummer är blockat för samtal av den här typen.
Men jag funderar lite på deras strategi. Kanske tänker dem att "Aha, vi låtsas söka efter Gunilla och låtsas att detta är ett misstag men när vi ändå har Maria på tråden kan vi försöka pracka på henne ett par nya strumpor!".
Må konjunkuren vända snart så människor kan skaffa sig riktiga jobb!
Inga fimpar i min askkopp, tack!
Bara för prydnad. Ingen får aska på Marilyn!
Lilla julafton
Nu har jag i alla fall kommit på en sak som jag kan göra med mina väntade skattepengar:
Betala alla böcker som jag har beställt den senaste tiden. Här är dagens paket:
Betala alla böcker som jag har beställt den senaste tiden. Här är dagens paket:
Äntligen lite bröllopsnyheter!
Det är lätt att glömma bort att det faktiskt händer - och framför allt ska hända - roliga saker när man dagligen blir överöst av negativa nyhetsflöden.
Arbetslösheten spås bli ännu värre framöver. Det ger varken en positiv framtidstro eller uppmanar till positivt tänkande.
EU-valet kanske inte direkt kan klassas som någonting negativt, men med handen på hjärtat är det oerhört tråkigt att läsa om. Politik är sällan underhållande.
Men tack och lov har vi ju ett kommande kronprinsessebröllop framför oss! Ja, visserligen är det mer än ett år kvar tills den stora dagen men det är för den delen inte en sekund för tidigt för att börja planera. Det kommer ju att bli en historisk dag!
Måhända kommer det kanske inte bli någon riktig bröllopshysteri i landet framöver - det rimmar så illa med den svenska folksjälen. Det hindrar dock inte oss rojalister från att omsorgsfullt planera den stora dagen.
Ska man se bröllopet framför tv:n? Ska man åka in till Stockholm med flaggan i högsta hugg med en förhoppning av att få sig en liten, liten glimt av brudparet när de åker kortege runt staden?
Nu är äntligen bevakningen av det stundande bröllopet igång!
Stjärnstatus bidrar till positiva effekter
Det finns förmodligen en hel drös med fisförnäma - lite fiiinare - författare som föraktfullt fnyser åt nutidens framgångsrika kollegor och deras sätt att marknadsföra sig själv med hemsidor, bloggar, twitter, krönikor i kvällstidningarna, medverkan i diverse tv-program.
Men är det verkligen så illa att följa nutidens trender för att nå läsare?
Knappast. Snarare tvärtom. För marknadsföringen dessa författare bedriver ökar vårt intresse omkring dem som personer och deras böcker och resulterar i mer läsande. Vilket bara är en positiv effekt.
För trots en stundande lågkonjunktur och konkurrens från andra forum som "stjäl" människors uppmärksamhet så säljs det rekordmånga böcker idag. Bokförsäljningen är inne i sin guldålder och kanske ska vi tacka dessa författare med ett knivskarpt sinne för marknadsföring för detta.
För det spelar egentligen ingen roll vad man läser - bara att man gör det. Tycke och smak när det gäller litteratur är som med allting annat - den är olika från person till person. Och bör så vara.
Att läsa mycket bidrar till ett utökat och berikande ordförråd. Jag bugar mig inför dessa författare som har gjort läsning till en trend.
Att läsa böcker är etta på innelistan!
Men är det verkligen så illa att följa nutidens trender för att nå läsare?
Knappast. Snarare tvärtom. För marknadsföringen dessa författare bedriver ökar vårt intresse omkring dem som personer och deras böcker och resulterar i mer läsande. Vilket bara är en positiv effekt.
För trots en stundande lågkonjunktur och konkurrens från andra forum som "stjäl" människors uppmärksamhet så säljs det rekordmånga böcker idag. Bokförsäljningen är inne i sin guldålder och kanske ska vi tacka dessa författare med ett knivskarpt sinne för marknadsföring för detta.
För det spelar egentligen ingen roll vad man läser - bara att man gör det. Tycke och smak när det gäller litteratur är som med allting annat - den är olika från person till person. Och bör så vara.
Att läsa mycket bidrar till ett utökat och berikande ordförråd. Jag bugar mig inför dessa författare som har gjort läsning till en trend.
Att läsa böcker är etta på innelistan!
Teknikens under
Jag har gjort ännu en beställning på böcker. I fredags fick jag ett mail av företaget jag beställt ifrån med rubriken "Leveransavisering". Låter inte ett dugg spännande, eller hur?
Men det är det! I detta mail kan man nämligen följa sitt lilla paket på färden från leverantör till utlämningsställe. "Klicka här för att spåra ditt paket" står det och jag klickar och följer med intresse vad som händer. Status, tid, beskrivning.
Imorse stod det:
UNDER TRANSPORT 2009-06-09 04:30 Paket transporteras till ombudet
Är inte detta vardagsspänning så vet inte jag vad det är!
Men det är det! I detta mail kan man nämligen följa sitt lilla paket på färden från leverantör till utlämningsställe. "Klicka här för att spåra ditt paket" står det och jag klickar och följer med intresse vad som händer. Status, tid, beskrivning.
Imorse stod det:
UNDER TRANSPORT 2009-06-09 04:30 Paket transporteras till ombudet
Är inte detta vardagsspänning så vet inte jag vad det är!
Vågar man unna sig något?
Vanligtvis tillhör denna nyhet om skatteåterbäringen en av årets gladaste och mest välkomna. I synnerhet de senaste åren, då pengarna har kommit in på kontot i början av sommaren om man deklarerat via nätet eller sms. Lite extra klirr i kassan lagom till de härliga och soliga sommarmånaderna då utgifterna har en tendens att öka.
Jag får tillbaka ganska mycket i år. Med tanke på vad man lever på som arbetssökande i månaden så är känns det faktiskt som en förmögenhet jag har att vänta mig i slutet av veckan.
Men kan man verkligen unna sig någonting i år? Med det ekonomiska läget som råder i världen kanske man bara ska lägga dessa slantar i en buffert? Eller ska man våga hoppas på att situationen vänder snart och våga unna sig någonting trevligt?
Jag är lika glad över mina inkommande skattepengar som tidigare år. Men jag velar någonting fruktansvärt över vad jag ska göra med dem.
Jag får tillbaka ganska mycket i år. Med tanke på vad man lever på som arbetssökande i månaden så är känns det faktiskt som en förmögenhet jag har att vänta mig i slutet av veckan.
Men kan man verkligen unna sig någonting i år? Med det ekonomiska läget som råder i världen kanske man bara ska lägga dessa slantar i en buffert? Eller ska man våga hoppas på att situationen vänder snart och våga unna sig någonting trevligt?
Jag är lika glad över mina inkommande skattepengar som tidigare år. Men jag velar någonting fruktansvärt över vad jag ska göra med dem.
Lite träningspanik
Jag för träningsdagsbok. Inte på ett pretentiöst sätt - jag skriver bara upp vilka muskelgrupper och vilken konditionsträning jag utfört under dagen.
Tittade igenom den nu på morgonen och insåg att det är väldigt många dagar sedan jag tränade sist. Alldeles för många.
Begriper inte varför. Jag förstår inte vart all tid tar vägen.
Jag inleder denna vecka med en powerwalk.
Tittade igenom den nu på morgonen och insåg att det är väldigt många dagar sedan jag tränade sist. Alldeles för många.
Begriper inte varför. Jag förstår inte vart all tid tar vägen.
Jag inleder denna vecka med en powerwalk.
Jag lider med er som är flygrädda
Jag är inte flygrädd. Till och från i tio år har jag jobbat ombord på flygplan. Rent statistiskt är att flyga det säkraste sättet att färdas på. Men det är en klen tröst för dem som är rädda. Är man rädd så är man. Rädslor är inte alltid rationella. Jag är till exempel hysteriskt rädd för ormar trots att det knappast är troligt att en enorm boaorm skulle hitta sin väg till en lägenhet två trappor upp i en förort till Stockholm och bita ihjäl mig. Jag vet att det är osannolikt - men det gör mig inte mindre rädd för ormar.
Den flygolycka som förra veckan inträffade i Atlanten skrämmer mig däremot. Just den specifika olyckan och omständigheterna omkring den.
När en katastrof inträffar så behöver vi en syndabock för att kunna bearbeta det som inträffat. Även vid naturkatastofer vill vi ha någon att skylla på. En person, ett företag, en myndighet. Sorg och trauman blir lättare att bearbeta om man har någon/något att skylla på.
Har man någon ådra av medmänsklighet och empati i kroppen känner man även med de anhöriga när en katastrof inträffat. Man önskar att de får svar på sina frågor så att de kan få sörja i fred och få ett avslut. Man lider med dem.
Sällan har det spekulterats kring en flygolycka så mycket som om den som inträffade förra veckan. Vilket inte är så konstigt. För frågetecknen kring den är många. För det första: Hur kan ett plan bara försvinna?
I vanliga fall kan man kartlägga flygolyckor i minsta detalj. Med hjälp av "den svarta lådan". Imorse såg jag på tv vad det egentligen är man söker efter: det är 15 cm långa sensorer. 15 cm! I Atlanten. Som är dryga 4 km DJUP. Vi kommer aldrig att få svar på vad det var som egentligen hände.
Häromdagen hittade man "vrakdelar" från planet, som sedan visade sig komma ifrån ett fartyg. Då har man lust att skrika "JÄVLA IDIOTER" för dessa vrakdelar gav förmodligen de anhöriga en hel del falska förhoppningar att få svar på sina frågor. Och under hela den veckan som gått sedan katastrofen har det kommit spekulationer om möjliga orsaker, man försöker hitta syndabockar och har olika teorier om hur det hela har gått till. Vilket är oerhört dumt, eftersom det inte finns någonting att gå efter. Ingen svart låda, inga vrakdelar, inga överlevande. Ingenting.
Och idag påstår man sig ha hittat kroppar ifrån olyckan, samt en väska innehållande en biljett ifrån den faktiska flighten. Vilket inte bara känns helt osannolikt utan även makabert. Först har man inga spår efter varken olycksplats eller vrakdelar, men efter massiv kritik från diverse håll hittar man helt plötsligt både kroppar, väskor och biljetter i behåll. Bara så där. Nästan som på beställning.
Det är någonting med omständigheterna runt denna flygolycka som inte stämmer.
Jag lider med er som är flygrädda. Jag förstår er rädsla.
Den flygolycka som förra veckan inträffade i Atlanten skrämmer mig däremot. Just den specifika olyckan och omständigheterna omkring den.
När en katastrof inträffar så behöver vi en syndabock för att kunna bearbeta det som inträffat. Även vid naturkatastofer vill vi ha någon att skylla på. En person, ett företag, en myndighet. Sorg och trauman blir lättare att bearbeta om man har någon/något att skylla på.
Har man någon ådra av medmänsklighet och empati i kroppen känner man även med de anhöriga när en katastrof inträffat. Man önskar att de får svar på sina frågor så att de kan få sörja i fred och få ett avslut. Man lider med dem.
Sällan har det spekulterats kring en flygolycka så mycket som om den som inträffade förra veckan. Vilket inte är så konstigt. För frågetecknen kring den är många. För det första: Hur kan ett plan bara försvinna?
I vanliga fall kan man kartlägga flygolyckor i minsta detalj. Med hjälp av "den svarta lådan". Imorse såg jag på tv vad det egentligen är man söker efter: det är 15 cm långa sensorer. 15 cm! I Atlanten. Som är dryga 4 km DJUP. Vi kommer aldrig att få svar på vad det var som egentligen hände.
Häromdagen hittade man "vrakdelar" från planet, som sedan visade sig komma ifrån ett fartyg. Då har man lust att skrika "JÄVLA IDIOTER" för dessa vrakdelar gav förmodligen de anhöriga en hel del falska förhoppningar att få svar på sina frågor. Och under hela den veckan som gått sedan katastrofen har det kommit spekulationer om möjliga orsaker, man försöker hitta syndabockar och har olika teorier om hur det hela har gått till. Vilket är oerhört dumt, eftersom det inte finns någonting att gå efter. Ingen svart låda, inga vrakdelar, inga överlevande. Ingenting.
Och idag påstår man sig ha hittat kroppar ifrån olyckan, samt en väska innehållande en biljett ifrån den faktiska flighten. Vilket inte bara känns helt osannolikt utan även makabert. Först har man inga spår efter varken olycksplats eller vrakdelar, men efter massiv kritik från diverse håll hittar man helt plötsligt både kroppar, väskor och biljetter i behåll. Bara så där. Nästan som på beställning.
Det är någonting med omständigheterna runt denna flygolycka som inte stämmer.
Jag lider med er som är flygrädda. Jag förstår er rädsla.
Söta dammsugare
Visserligen kanske en dag för sent men dessa hysteriskt söta dammsugare hittade jag idag på Pan-ica. En fröjd för ögat. Förmodligen också rena drömmen för tandtrollen.
Att ha en vid sidan om...
Som regel läser jag alltid flera böcker samtidigt.
Jag läser en "huvudbok" - oftast en roman. Gärna en sådan roman som man inte vill lägga ifrån sig - som man läser ur vid varje tillfälle som ges. Innan man somnar, på pendeltåget, på balkongen en solig dag.
Sedan har jag två-tre böcker som jag läser vid sidan om. Dem är av det slaget att man kan läsa ett par kapitel, lägga dem ifrån sig ett tag för att sedan läsa ett par kapitel till. Faktaböcker, inredningsböcker, biografier.
Min bok "på sidan om" just nu är Stephen Kings "Att skriva". En mycket användbar och underhållande bok om skrivandets konst. Den är så långt ifrån de 1500 sidor av ren skräck som King vanligtvis publicerar. Jag ägnar den nästan mer tid än min "huvudbok" just nu.
Men jag motstår frestelsen att dra de uppenbara parallellerna mellan hustrun och älskarinnan...
Jag läser en "huvudbok" - oftast en roman. Gärna en sådan roman som man inte vill lägga ifrån sig - som man läser ur vid varje tillfälle som ges. Innan man somnar, på pendeltåget, på balkongen en solig dag.
Sedan har jag två-tre böcker som jag läser vid sidan om. Dem är av det slaget att man kan läsa ett par kapitel, lägga dem ifrån sig ett tag för att sedan läsa ett par kapitel till. Faktaböcker, inredningsböcker, biografier.
Min bok "på sidan om" just nu är Stephen Kings "Att skriva". En mycket användbar och underhållande bok om skrivandets konst. Den är så långt ifrån de 1500 sidor av ren skräck som King vanligtvis publicerar. Jag ägnar den nästan mer tid än min "huvudbok" just nu.
Men jag motstår frestelsen att dra de uppenbara parallellerna mellan hustrun och älskarinnan...
På dagens agenda: Rösta!
Det är val till EU-parlamentet idag. Så nu på förmiddagen ska jag gå iväg och rösta. Jag har min vallokal tre minuter ifrån mig så det blir ingen ansträngande promenad.
Offra några minuter idag och ta er till en vallokal, ungdomar! Så!
Offra några minuter idag och ta er till en vallokal, ungdomar! Så!
Dagens bästa och beska
Jag tror att alla som fisförnämt rynkade lite på näsan åt denne vanlige "gymkille" i början förmätet biter sig i tungan idag. Åtminstone borde de göra det.
Daniel Westling har inte bara gjort vår kronprinssa lycklig - han har också visat en enorm personlig styrka.
Dryga veckan efter sin njurtransplantation är han ute och promenerar! Då de flesta andra män inte ens klarar av att kliva upp ur sängen när de är täppta i näsan...
Att Daniel verkar vara på bättringsvägen och återhämta sig fortare än någon kunnat ana är Dagens Gladaste Nyhet. På Nationaldagen dessutom!
Dagens beska:
Lördagskrönikan är helgens höjdpunkt. Jag börjar att längta efter mina lördagsförmiddagar redan på söndagskvällen. Ni anar inte hur besviken jag kände mig när jag idag sätter mig på pendeltåget, med ömmande fötter efter att ha traskat omkring i stan hela förmiddagen - har med mig en latte och omsorgsfullt öppnar tidningen och....
Upptäcker att Alex lördagskrönika är ett inlägg från hans blogg som gick att läsa häromdagen! Om hans möte med Anders Lundin!
På självaste Nationaldagen, Alex!!!
Daniel Westling har inte bara gjort vår kronprinssa lycklig - han har också visat en enorm personlig styrka.
Dryga veckan efter sin njurtransplantation är han ute och promenerar! Då de flesta andra män inte ens klarar av att kliva upp ur sängen när de är täppta i näsan...
Att Daniel verkar vara på bättringsvägen och återhämta sig fortare än någon kunnat ana är Dagens Gladaste Nyhet. På Nationaldagen dessutom!
Dagens beska:
Lördagskrönikan är helgens höjdpunkt. Jag börjar att längta efter mina lördagsförmiddagar redan på söndagskvällen. Ni anar inte hur besviken jag kände mig när jag idag sätter mig på pendeltåget, med ömmande fötter efter att ha traskat omkring i stan hela förmiddagen - har med mig en latte och omsorgsfullt öppnar tidningen och....
Upptäcker att Alex lördagskrönika är ett inlägg från hans blogg som gick att läsa häromdagen! Om hans möte med Anders Lundin!
På självaste Nationaldagen, Alex!!!
Sessornas möte - bilder från Nationaldagen
Jag har precis kommit hem från huvudstaden där mitt firande av Nationaldagen började. Jag var inte ensam. Vilket faktiskt glädjer mig oerhört även om Stockholm idag påminde om prinsessans Dianas äktenskap ("it was a bit crowded").
Att vi svenskar skulle vara dåliga på att fira vår nationaldag avfärdar jag nu som en myt. Om inte annat så börjar vi bli riktigt bra på det nu (vi ska ju inte glömma att det är ju bara fjärde gången som Nationaldagen är helgdag och därmed "erkänd"). Det var massor med glada människor överallt som viftade med flaggor.
Det var också ovanligt mycket killar i stan med blå/gula tröjor på sig. Det berörde mig väldigt mycket tills jag insåg att de förmodligen inte hade den blekaste aning om vad det var för dag idag utan förberedde sig inför kvällens fotbollsmatch. Jag kan tala om att flertalet av dessa pojkar kommer att hinna däcka innan matchen ens har börjat.
Stockholms slott. Yttre borggården.
Det är ingen liten byggnad. Slottet alltså. Problem. Vart är portarna som prinsessan Madeleine högtidsfullt skulle slå upp klockan tio? Irrar runt ett litet tag.
Puh! Hittade henne. Underbart vacker som vanligt.
Sedan kom vi in på Slottet. Där gick vi på föredrag med Herman Lindqvist i Rikssalen. Inne på Slottet är det fotoförbud. Det hade en manhaftig kvinna till enda arbetsuppgift att stå och gasta högt och tydligt inne i Rikssalen. Till allas stora besvikelse.
Jag blev dock lite glad igen när prinsessan Madeleine dök upp några rader framför mig och lyssnade till samma föredrag. Mycket trevligt.
Efter föredraget (fortfarande lite besviken över att jag inte fick ta bilder inuti Slottet) blev det akut att uppsöka ett damrum. Då hittade jag även Slottets egen souvenirbutik. Så glad jag blev! Köpte tre fina kort på kungafamiljen och en nyckelring. Och ser ni bilden uppe till vänster? Första souveniren inför bröllopet är inhandlat!
Där fanns även julgranskulor i form av prinsesskronor. 75 kronor styck. Sådana ska jag köpa till kommande jul. Jag börjar att spara till det idag.
Tornet till Storkyrkan där bröllopet kommer att äga rum nästa sommar. Där inne fick man fotografera, men inte med blixt. Så dessa bilder jag tog inne blev inte bra. Den är ganska dyster och mörk inuti faktiskt.
Panik. Det här är ingången till Storkyrkan. Det är jättetrångt. Det kommer ju att bli kaos när kronprinsessan ska gifta sig.
Avslutade mitt besök i Gamla Stan med att äta glass på Ben & Jerrys glassbar på Västerlånggatan. Trevlig och allert personal.
Men Häägen Dazs regerar fortfarande.
Ingen som har planer på att öppna en sådan glassbar?
Hör av er i så fall. Jag kommer att bli en trogen och bra kund.
Att vi svenskar skulle vara dåliga på att fira vår nationaldag avfärdar jag nu som en myt. Om inte annat så börjar vi bli riktigt bra på det nu (vi ska ju inte glömma att det är ju bara fjärde gången som Nationaldagen är helgdag och därmed "erkänd"). Det var massor med glada människor överallt som viftade med flaggor.
Det var också ovanligt mycket killar i stan med blå/gula tröjor på sig. Det berörde mig väldigt mycket tills jag insåg att de förmodligen inte hade den blekaste aning om vad det var för dag idag utan förberedde sig inför kvällens fotbollsmatch. Jag kan tala om att flertalet av dessa pojkar kommer att hinna däcka innan matchen ens har börjat.
Här följer lite bilder från förmiddagen:
Stockholms slott. Yttre borggården.
Det är ingen liten byggnad. Slottet alltså. Problem. Vart är portarna som prinsessan Madeleine högtidsfullt skulle slå upp klockan tio? Irrar runt ett litet tag.
Puh! Hittade henne. Underbart vacker som vanligt.
Sedan kom vi in på Slottet. Där gick vi på föredrag med Herman Lindqvist i Rikssalen. Inne på Slottet är det fotoförbud. Det hade en manhaftig kvinna till enda arbetsuppgift att stå och gasta högt och tydligt inne i Rikssalen. Till allas stora besvikelse.
Jag blev dock lite glad igen när prinsessan Madeleine dök upp några rader framför mig och lyssnade till samma föredrag. Mycket trevligt.
Efter föredraget (fortfarande lite besviken över att jag inte fick ta bilder inuti Slottet) blev det akut att uppsöka ett damrum. Då hittade jag även Slottets egen souvenirbutik. Så glad jag blev! Köpte tre fina kort på kungafamiljen och en nyckelring. Och ser ni bilden uppe till vänster? Första souveniren inför bröllopet är inhandlat!
Där fanns även julgranskulor i form av prinsesskronor. 75 kronor styck. Sådana ska jag köpa till kommande jul. Jag börjar att spara till det idag.
Tornet till Storkyrkan där bröllopet kommer att äga rum nästa sommar. Där inne fick man fotografera, men inte med blixt. Så dessa bilder jag tog inne blev inte bra. Den är ganska dyster och mörk inuti faktiskt.
Panik. Det här är ingången till Storkyrkan. Det är jättetrångt. Det kommer ju att bli kaos när kronprinsessan ska gifta sig.
Avslutade mitt besök i Gamla Stan med att äta glass på Ben & Jerrys glassbar på Västerlånggatan. Trevlig och allert personal.
Men Häägen Dazs regerar fortfarande.
Ingen som har planer på att öppna en sådan glassbar?
Hör av er i så fall. Jag kommer att bli en trogen och bra kund.
Nationaldagsfirande
Så. Klar. Redo.
Idag blir det Nationaldagsfirande i kungliga huvudstaden. Det är vansinnigt kallt just nu. Bara sju grader. Så det är ingen nätt liten sommarklänning jag bär dagen till ära.
Jag ska börja firandet på Slottet. Sedan - beroende på vädret - får vi se vart firandet fortsätter. Kanske Skansen?
Idag blir det Nationaldagsfirande i kungliga huvudstaden. Det är vansinnigt kallt just nu. Bara sju grader. Så det är ingen nätt liten sommarklänning jag bär dagen till ära.
Jag ska börja firandet på Slottet. Sedan - beroende på vädret - får vi se vart firandet fortsätter. Kanske Skansen?
Jackson-effekten
Jag har haft besöksrekord på min blogg idag. Jag kallar det Jackson-effekten. Givetvis är jag oerhört glad över alla nytillkomna - och trogna - läsare. Men nästan ännu mer glad blir jag över att Michael Jackson fortfarande berör och intresserar så många människor.
För grabben har inte haft det lätt. Han har inte lyckats producera någonting bra musikaliskt på dryga tjugo år, han har blivit anklagad för att ha den vidrigaste böjelsen av dem alla, förlorat en stor del av sin förmögenhet och varit tvungen att göra sig av med sitt älskade Neverland (nu tänker jag inte ens gå in på varför en fullvuxen - 51 år gammal man - vill bo i en lekpark) och hamnat i klorna på Plastikkirugerna från Helvetet.
Men trots allt detta engagerar Jackson fortfarande. Jag är glad för hans skull.
Jag funderar dock lite på de kirurger som genomfört hans groteska förvandling. Undra om de har någon yrkesstolthet kvar? Det är väl knappast så att de ställer reklamskyltar utanför sina kliniker och skryter om att Jackson genomfört sina operationer där. Jag tror att en sådan reklamkampanj mer skulle stjälpa än hjälpa dem. Ärligt.
Ett omtänksamt råd:
Om ni tänker genomföra en platsikoperation av något slag, gå då till den bästa kirurgen - inte den billigaste. Ring runt till olika kliniker, gå på rekommendationer, ifrågasätt, be att få se före- och efterbilder på redan utförda operationer, se till att eftervård ingår i priset.
I dag är det populärt att göra sina skönhetsingrepp i forna öststater på grund av att det är väsenligt mycket billigare. Reslutatet kan då bli att man kommer hem och har en barm som ser ut som Tori Spellings där brösten pekar åt alla möjliga väderstreck.
För grabben har inte haft det lätt. Han har inte lyckats producera någonting bra musikaliskt på dryga tjugo år, han har blivit anklagad för att ha den vidrigaste böjelsen av dem alla, förlorat en stor del av sin förmögenhet och varit tvungen att göra sig av med sitt älskade Neverland (nu tänker jag inte ens gå in på varför en fullvuxen - 51 år gammal man - vill bo i en lekpark) och hamnat i klorna på Plastikkirugerna från Helvetet.
Men trots allt detta engagerar Jackson fortfarande. Jag är glad för hans skull.
Jag funderar dock lite på de kirurger som genomfört hans groteska förvandling. Undra om de har någon yrkesstolthet kvar? Det är väl knappast så att de ställer reklamskyltar utanför sina kliniker och skryter om att Jackson genomfört sina operationer där. Jag tror att en sådan reklamkampanj mer skulle stjälpa än hjälpa dem. Ärligt.
Undra om han själv är nöjd med resultatet?
Ett omtänksamt råd:
Om ni tänker genomföra en platsikoperation av något slag, gå då till den bästa kirurgen - inte den billigaste. Ring runt till olika kliniker, gå på rekommendationer, ifrågasätt, be att få se före- och efterbilder på redan utförda operationer, se till att eftervård ingår i priset.
I dag är det populärt att göra sina skönhetsingrepp i forna öststater på grund av att det är väsenligt mycket billigare. Reslutatet kan då bli att man kommer hem och har en barm som ser ut som Tori Spellings där brösten pekar åt alla möjliga väderstreck.
Utelåst från sitt eget hem
De som sitter i styrelsen för min bostadsrättsförening är inga kärnfysiker. Styrelsen består av mestadels män i den övre medelåldern som ständigt går omkring i Helly Hansen-kläder och är antingen förtidssjukskrivna eller arbetssökande då jag aldrig har sett dem åka till jobbet (med undantag för styrelsens ordförande som jobbar deltid som taxichaufför). Dessa äldre män tar sin roll i styrelsen på största allvar och är självutnämnda experter på precis allting - trots att samtliga av dem saknar utbildning.
Och trots att dessa Helly Hansen-klädda män faktiskt är experter på allt - från trädgårsskötsel till bostadsrättsföreningens ekonomi - så misslyckas de med allt de tar för sig.
För att nämna några saker så beställde de omfattande renovering av sammanlagt åtta badrum (varav ett naturligtvis var tvunget att vara mitt) som försäkringsbolagen sedan vägrade stå för, jag beställde en ny fläktkåpa till köket för tretton månader sedan som ingen ännu har installerat fast de är hemma hela dagarna och för några år sedan fick vi en ny låsanordning till huvudportarna.
De ser ut så här:
Till den undre apparaten fick vi en liten sak som ser ut som ett plektrum, som man lägger emot för att porten ska öppnas. Den övre apparaten fungerar som snabbtelefon så att besökande kan slå in en kod (som står skrivet på väggen intill) och på så sätt få kontakt med den personen de vill besöka. Det ringer då i hemtelefonen och man slår siffran fem. Då öppnas porten och besökaren kan komma in.
Men man kan inte öppna porten med nyckel. Nyckelkolven är förseglad.
Är ni med så långt?
Bra.
Det här med låsanordningen är ju en väldigt bra idé. Lite småfiffig faktiskt.
Men som så många idéer Helly Hansen-styrelsen haft, så finns det naturligtvis en svag länk. Denna låsanordning fungerar nämligen inte när det är strömavbrott. Eller som det vi idag nu råkat ut för: plektrumen behöver uppdateras.
Eftersom varken plektrumen eller snabbtelefonen fungerar, så är man helt enkelt utelåst från sitt eget hem. Man kan ju inte använda den faktiska hemnyckeln eftersom nyckelkolven är förseglad. Så nu får samtliga grannar i trappuppgången hjälpas åt med att se till att portarna alltid står öppna (med stenar och andra tillhyggen som hindrar porten från att slå igen) - annars kommer vi inte in till våra lägenheter.
De flesta av oss inser allvaret, eftersom det finns många skiftarbetare i huset och man känner en solidarisk medkänsla för dem som kommer hem fram jobbet klockan tre på natten och inte kommer in i sitt eget hem. De flesta förstår problemet (inte själva styrelsen dock för då skulle de vara tvungna att erkänna att denna briljanta låsanordning var ett misstag).
Dock har vi en relativt ny bekantskap i vår trappuppgång - en lärarinna. Jag har ägt stölvar med högre intelligensnivå än henne. Hon går och stänger portarna så ingen "obehörig" ska kunna komma in. Vad hon inte riktigt förstår är att vi behöriga inte heller kommer in då.
När vi påpekade detta ganska akuta problem för denna lärarinna, svarade hon: "Men jag kom ju in i porten igår".
Jag undrar vad hon undervisar i.
Och trots att dessa Helly Hansen-klädda män faktiskt är experter på allt - från trädgårsskötsel till bostadsrättsföreningens ekonomi - så misslyckas de med allt de tar för sig.
För att nämna några saker så beställde de omfattande renovering av sammanlagt åtta badrum (varav ett naturligtvis var tvunget att vara mitt) som försäkringsbolagen sedan vägrade stå för, jag beställde en ny fläktkåpa till köket för tretton månader sedan som ingen ännu har installerat fast de är hemma hela dagarna och för några år sedan fick vi en ny låsanordning till huvudportarna.
De ser ut så här:
Till den undre apparaten fick vi en liten sak som ser ut som ett plektrum, som man lägger emot för att porten ska öppnas. Den övre apparaten fungerar som snabbtelefon så att besökande kan slå in en kod (som står skrivet på väggen intill) och på så sätt få kontakt med den personen de vill besöka. Det ringer då i hemtelefonen och man slår siffran fem. Då öppnas porten och besökaren kan komma in.
Men man kan inte öppna porten med nyckel. Nyckelkolven är förseglad.
Är ni med så långt?
Bra.
Det här med låsanordningen är ju en väldigt bra idé. Lite småfiffig faktiskt.
Men som så många idéer Helly Hansen-styrelsen haft, så finns det naturligtvis en svag länk. Denna låsanordning fungerar nämligen inte när det är strömavbrott. Eller som det vi idag nu råkat ut för: plektrumen behöver uppdateras.
Eftersom varken plektrumen eller snabbtelefonen fungerar, så är man helt enkelt utelåst från sitt eget hem. Man kan ju inte använda den faktiska hemnyckeln eftersom nyckelkolven är förseglad. Så nu får samtliga grannar i trappuppgången hjälpas åt med att se till att portarna alltid står öppna (med stenar och andra tillhyggen som hindrar porten från att slå igen) - annars kommer vi inte in till våra lägenheter.
De flesta av oss inser allvaret, eftersom det finns många skiftarbetare i huset och man känner en solidarisk medkänsla för dem som kommer hem fram jobbet klockan tre på natten och inte kommer in i sitt eget hem. De flesta förstår problemet (inte själva styrelsen dock för då skulle de vara tvungna att erkänna att denna briljanta låsanordning var ett misstag).
Dock har vi en relativt ny bekantskap i vår trappuppgång - en lärarinna. Jag har ägt stölvar med högre intelligensnivå än henne. Hon går och stänger portarna så ingen "obehörig" ska kunna komma in. Vad hon inte riktigt förstår är att vi behöriga inte heller kommer in då.
När vi påpekade detta ganska akuta problem för denna lärarinna, svarade hon: "Men jag kom ju in i porten igår".
Jag undrar vad hon undervisar i.
Veckans Fråga Runar
Förra veckan hade Runar Sögaard (ni vet, Carolas ex-make som påstår att han skulle vara lika känd även fast han inte varit gift med henne och som säger sig ständigt ha paparazzi i trädgården) premiär för sin frågespalt i Aftonbladets nöjesbilaga Klick.
Redan nu - veckan efter - känner jag att just denna spalt kommer att förvandlas till fredagens höjdpunkt.
Idag har en person - med signaturen Sugar Tooth - skrivit till Runar och frågat hur denne ska bli kvitt sitt sockersug.
Är inte det lite som att be Oprah Winfrey om bantningsråd?
För er som vill ställa livets allvarliga frågor till Runar (samme Runar som sköt ett rådjur från sitt sovrumsfönster) så är adressen:
Redan nu - veckan efter - känner jag att just denna spalt kommer att förvandlas till fredagens höjdpunkt.
Idag har en person - med signaturen Sugar Tooth - skrivit till Runar och frågat hur denne ska bli kvitt sitt sockersug.
Är inte det lite som att be Oprah Winfrey om bantningsråd?
För er som vill ställa livets allvarliga frågor till Runar (samme Runar som sköt ett rådjur från sitt sovrumsfönster) så är adressen:
Man läser det man själv vill läsa
I mitt tidigare inlägg så ifrågasatte jag om Michael Jackson över huvud taget kunde vara pappa till sina barn. Jag ifrågasatte det INTE (som det klart och tydligt står i inlägget) på grund av barnens hudfärg utan för att jag
1. inte kan se Jackson i fortplantningsprocessen. Så mycket som han har klappat mot det där organet vid sina scenshower under åren måste det ha tagit stryk.
2. betvivlar att Jackson ens har förmågan - med sitt nuvarande röstläge - att ens PRODUCERA spermier.
3. inte ser några som helst anletsdrag från Jacksons ursprungsutseende (typ näsa, mun, ansiktsform, ögonform) eller från den påstådda mamman.
Nej. Jag är fortfarande övertygad om att Jackson INTE är biologisk pappa till dessa barn.
1. inte kan se Jackson i fortplantningsprocessen. Så mycket som han har klappat mot det där organet vid sina scenshower under åren måste det ha tagit stryk.
2. betvivlar att Jackson ens har förmågan - med sitt nuvarande röstläge - att ens PRODUCERA spermier.
3. inte ser några som helst anletsdrag från Jacksons ursprungsutseende (typ näsa, mun, ansiktsform, ögonform) eller från den påstådda mamman.
Nej. Jag är fortfarande övertygad om att Jackson INTE är biologisk pappa till dessa barn.
Är Jackson verkligen pappan?
Efter ett studiebesök i Los Angeles inför en bok, så skrev Marian Keyes en artikel där hon berättade om den något intelligensbefriade modellen som plastikopererade sin missprydande näsa i förebyggande fall så att hennes framtida barn inte skulle få en likadan. Arvsanlag och gener var någonting som gått den naiva modellen helt förbi.
Trots att Michael Jacksons hy idag är blekare än Snövits så har det inte alltid varit så. Inte heller har hans näsa alltid sett ut som en knapp. Gropen i hakan har också tillkommit med tiden.
Jag kan för allt i världen inte begripa hur Jackson har lyckats få vita barn. Det är ett mysterium för mig. Jag betvivlar helt och fullt att han är deras biologiske far. Kanske inte så mycket beroende på att barnens hudfärg utan mer beronde på att jag har svårt att tänka mig Jackson i fortplantningsprocessen. Själva akten.
Trots att Michael Jacksons hy idag är blekare än Snövits så har det inte alltid varit så. Inte heller har hans näsa alltid sett ut som en knapp. Gropen i hakan har också tillkommit med tiden.
Jag kan för allt i världen inte begripa hur Jackson har lyckats få vita barn. Det är ett mysterium för mig. Jag betvivlar helt och fullt att han är deras biologiske far. Kanske inte så mycket beroende på att barnens hudfärg utan mer beronde på att jag har svårt att tänka mig Jackson i fortplantningsprocessen. Själva akten.
Besök på Slottet imorgon
Det är Nationaldagen imorgon. Den tänker jag fira i den kungliga huvudstaden. Ska besöka Slottet. Det kungliga. I Gamla stan.
Klockan tio på förmiddagen öppnar prinsessan Madeleine portarna till slottet.
Jag kommer stå där, Madde. Oavsett väder.
I´ll be there.
Klockan tio på förmiddagen öppnar prinsessan Madeleine portarna till slottet.
Jag kommer stå där, Madde. Oavsett väder.
I´ll be there.
Springsteen har blivit en inventarie
Bruce Springsteen är i Sverige igen och gör spelningar. Lägg betoningen på igen i den meningen. Är inte han här och spelar varannan vecka nu för tiden?
Han älskar Sverige, säger han. Roligt.
Han kanske till och med borde skaffa sig en övernattningslägenhet i Stockholm? En liten anspråkslös etta på Söder. På si sådär 28 kvadratmeter. Jepp, jag tror att Springsteen skulle smälta in bra på Söder.
Han älskar Sverige, säger han. Roligt.
Han kanske till och med borde skaffa sig en övernattningslägenhet i Stockholm? En liten anspråkslös etta på Söder. På si sådär 28 kvadratmeter. Jepp, jag tror att Springsteen skulle smälta in bra på Söder.
Terminator - Salvation
Ja, jag var skeptisk innan och filmen är kanske bara en hundradel så bra som Terminator 2, men - herrejösses - EN STJÄRNA ÄR FÖDD!
Jag kan för allt i världen inte begripa att all uppmärksamhet kring filmen har legat på Christian Bale som är förvånansvärt blek som John Connor. Filmens mest trevliga överraskning och egentliga hjälte heter Sam Worthington.
Godis.
Jag kan för allt i världen inte begripa att all uppmärksamhet kring filmen har legat på Christian Bale som är förvånansvärt blek som John Connor. Filmens mest trevliga överraskning och egentliga hjälte heter Sam Worthington.
Jag är eld och lågor! Hallelujah!
Godis.
Mer om "LOST"
Jag är fortfarande så där lite lyckligt överväldigad efter tisdagens dubbelavsnitt av "LOST". Det är förmodligen så TV4 har planerat att visa resten av säsongen. Inte mig emot.
I tisdags fick man se en snutt av Desmond som jag tidigare efterlyst. Men jag kommer fortfarande inte ihåg orsaken till att han inte följde med till ön?
Någon som minns och kan upplysa mig?
I tisdags fick man se en snutt av Desmond som jag tidigare efterlyst. Men jag kommer fortfarande inte ihåg orsaken till att han inte följde med till ön?
Någon som minns och kan upplysa mig?
Boken är på gång
Bland det roligaste vi fick göra på Skrivarkursen var person- och karaktärsbeskrivningar. Hur man med ord beskriver en persons utseende, karaktärsdrag, egenskaper med mera. Jag studerar människor på ett helt annorlunda sätt nu.
Det är mycket roligare att skapa de udda karaktärerna än de goda. Man kan ta ut svängarna mer. Och man är allsmäktig! Man kan göra precis vad man vill.
Nu har jag kommit så pass långt att jag vet vart min bok ska utspela sig. Och så har jag skapat - med största inspiration från verkligheten - två karaktärer som är härligt patetiska, märkliga och oerhört tacksamma att forma. Hur de passar in i handlingen har jag dock inte kommit fram till.
Nu är jag dock en bra bit på väg.
Det är mycket roligare att skapa de udda karaktärerna än de goda. Man kan ta ut svängarna mer. Och man är allsmäktig! Man kan göra precis vad man vill.
Nu har jag kommit så pass långt att jag vet vart min bok ska utspela sig. Och så har jag skapat - med största inspiration från verkligheten - två karaktärer som är härligt patetiska, märkliga och oerhört tacksamma att forma. Hur de passar in i handlingen har jag dock inte kommit fram till.
Nu är jag dock en bra bit på väg.
Restips: Sicilien
Då de flesta svenskar verkar tro att Thailand är det enda alternativet till resmål, slår jag ett slag för det vackra Europa. När jag kom till Sicilien for det endast en tanke genom mitt huvud: Nu är jag hemma. Jag hävdar alltid att jag måste ha varit italienska i ett tidigare liv - det skulle förklara så mycket.
På stranden med vulkanen Etna i bakgrunden.
Arkitekturer i staden Catania är helt fantastisk.
Det finns oerhört mycket kyrkor överallt i Catania. Här är katedralen vid stora torget.
Insidan av katedralen.
Pittoreska smågator.
Poolområdet på hotellet kvällstid.
Sicilien är billigare än Venedig. Maten är gudomlig. Glassen likaså. Sedan är det ju lite spännande att vandra i Gudfaderns spår...
Bio och barnstjärnor
Jag och min filmgalne vän Oskar har bokat in att vi ska på bio imorgon. Oskar är cineast - ett ord som jag lärde mig när jag löste ett korsord för ett par veckor sedan - och det han inte vet om film är inte värt att veta. Som ett litet uppslagsverk är han - när det gäller film. Ishockey har han ingen koll på alls. Men ingen är perfekt.
Vi två ska i alla fall se Terminator - Salvation imorgon. Det ska främst bli roligt att träffa Oskar igen - det var ett tag sedan. Själva filmen är jag fortfarande lite skeptisk inför men jag lovar att se den med ett öppet sinne. Jag kommer att låtsas som att den är helt fristående och inte har någonting med den ljuvliga T2:an att göra.
När jag ändå kommer att ha cineasten på tråden så måste jag ta tillfället i akt och diskutera Christian Bale med honom. Sina fantastiska skådespelartalanger till trots, så är jag övertygad om att Bale är galen. Fullständigt.
Vi två ska i alla fall se Terminator - Salvation imorgon. Det ska främst bli roligt att träffa Oskar igen - det var ett tag sedan. Själva filmen är jag fortfarande lite skeptisk inför men jag lovar att se den med ett öppet sinne. Jag kommer att låtsas som att den är helt fristående och inte har någonting med den ljuvliga T2:an att göra.
När jag ändå kommer att ha cineasten på tråden så måste jag ta tillfället i akt och diskutera Christian Bale med honom. Sina fantastiska skådespelartalanger till trots, så är jag övertygad om att Bale är galen. Fullständigt.
Dagens råd:
Låt aldrig era barn bli barnstjärnor. Det blir aldrig bra. Det finns inte en enda barnstjärna som blivit normal i vuxen ålder.
På den här tiden fick knappast Bale psykbryt på arma ljudtekniker.
Låt aldrig era barn bli barnstjärnor. Det blir aldrig bra. Det finns inte en enda barnstjärna som blivit normal i vuxen ålder.
På den här tiden fick knappast Bale psykbryt på arma ljudtekniker.
Ingers blogg ÄR humor
Att driva med människor som har fördomar är bland det roligaste som finns. Lyteskomik blir aldrig roligt, men just när man gör sig lustig över människor som på ren svenska är korkade blir allting helt plötsligt hysteriskt kul.
Den bästa bloggen i genren just nu är Ingers blogg som har retat upp Kristdemokraterna till den milda grad att de har hotat med "rättsliga åtgärder". Vilket faktiskt - fast det inte alls var menat så - framställer dem som ännu mer trångsynta och humorbefriade än tidigare. Om detta nu var möjligt.
Som troende kan jag inte alls identifiera mig med Kristdemokraterna. Tvärtom anser jag att de bidrar till den skeptism som finns i landet mot kristna. Jag har full förståelse för att människor ifrågasätter både religionen i sig samt kyrkan. Det gör även jag.
Att Ingers blogg blivit så ofantligt populär - och därigenom provocerat KD - glädjer mig. Deras homofobiska politik är ingenting jag vill bli sammankopplad med.
För om jag inte minns fel, så står det i Bibeln att "man ska älska sin nästa som sig själv"...
Vårt mission: Se till att "Inger" får fler läsare än självaste Blondinbella!
Den bästa bloggen i genren just nu är Ingers blogg som har retat upp Kristdemokraterna till den milda grad att de har hotat med "rättsliga åtgärder". Vilket faktiskt - fast det inte alls var menat så - framställer dem som ännu mer trångsynta och humorbefriade än tidigare. Om detta nu var möjligt.
Som troende kan jag inte alls identifiera mig med Kristdemokraterna. Tvärtom anser jag att de bidrar till den skeptism som finns i landet mot kristna. Jag har full förståelse för att människor ifrågasätter både religionen i sig samt kyrkan. Det gör även jag.
Att Ingers blogg blivit så ofantligt populär - och därigenom provocerat KD - glädjer mig. Deras homofobiska politik är ingenting jag vill bli sammankopplad med.
För om jag inte minns fel, så står det i Bibeln att "man ska älska sin nästa som sig själv"...
Vårt mission: Se till att "Inger" får fler läsare än självaste Blondinbella!
Kungens tystnad
Jag är rojalist ut i fingerspetsarna. Det är jag verkligen. Hånar man eller skämtar opassande om kungafamiljen har man förlorat min respekt för evigt.
Ändå kan jag inte undvika att fundera över varför kungaparet inte har kommenterat Daniel Westlings allvarliga operation, eller varför de - enligt hovets presschef Nina Eldh - inte heller planerar att göra det.
Jag kritiserar inte. Jag konstaterar bara. Finner det bara lite... märkligt.
Förra veckan när Daniels transplantation blev offentliggjord blev jag mycket oroad. Hypernervös. Skrev som status på min Facebook-sida att jag önskade honom ett snabbt tillfrisknande. En fjantig "vän" kommenterade detta med "Vem är Daniel Westling?". Den humorn går inte hem hos mig (för vid det här laget borde det väl tillhöra allmänbildningen vem kronprinsessans framtida gemål är?).
Så vad tycker ni? Ska jag radera denna fjantige "vän" från Facebook?
Han hänger löst.
Ändå kan jag inte undvika att fundera över varför kungaparet inte har kommenterat Daniel Westlings allvarliga operation, eller varför de - enligt hovets presschef Nina Eldh - inte heller planerar att göra det.
Jag kritiserar inte. Jag konstaterar bara. Finner det bara lite... märkligt.
Förra veckan när Daniels transplantation blev offentliggjord blev jag mycket oroad. Hypernervös. Skrev som status på min Facebook-sida att jag önskade honom ett snabbt tillfrisknande. En fjantig "vän" kommenterade detta med "Vem är Daniel Westling?". Den humorn går inte hem hos mig (för vid det här laget borde det väl tillhöra allmänbildningen vem kronprinsessans framtida gemål är?).
Så vad tycker ni? Ska jag radera denna fjantige "vän" från Facebook?
Han hänger löst.
Terminator uppstår. Igen.
Min absoluta favoritfilm är Terminator 2. Jag älskar den. Jag har sett den hur många gånger som helst. Den var komplett. Och egentligen gick det inte att göra ett uppföljare på den.
Men det gjordes. Utan Sarah Connor. Och resultatet blev den största kalkonen i filmhistorien. Jag låtsas om som att jag inte har sett trean. Vill inte ens prata om det.
Ikväll har en fjärde film i serien premiär - Terminator Salvation. Med Christian Bale i huvudrollen.
Jag har lovat min filmälskande vän Oskar att gå och se den med honom. Men jag är skeptisk. Arnold är inte med. Han är ju Terminator.
Vem ska nu säga I´ll be back? Vem?
Men det gjordes. Utan Sarah Connor. Och resultatet blev den största kalkonen i filmhistorien. Jag låtsas om som att jag inte har sett trean. Vill inte ens prata om det.
Ikväll har en fjärde film i serien premiär - Terminator Salvation. Med Christian Bale i huvudrollen.
Jag har lovat min filmälskande vän Oskar att gå och se den med honom. Men jag är skeptisk. Arnold är inte med. Han är ju Terminator.
Vem ska nu säga I´ll be back? Vem?
Virtanen och Schulman tar strid i "Åsiktskriget"
Nu är jag övertygad: Uttrycket "åsiktskriget" är här för att stanna. Jag känner mig fortfarande skeptisk till denna benämning, då det i ordets rätta bemärkesle inte är ett "krig" utan en debatt förd på sandlådenivå.
Jag kommer aldrig att försvara rökning. Lika lite som jag aldrig skulle försvara alkohol eller det faktum att barn idag blir övergödda av socker i både mat och dryck som bidrar till fetma. Alla tre är lika förödande. Och jag är dessutom förmodligen den minst drogliberala medborgaren i landet.
Det jag ifrågasätter är förbud. Vad det än må gälla. Jag tar ett starkt avstånd ifrån Förmyndar-Sverige. Men det bor en liten polis i varje svensk som har behovet - och tror sig ha rätten - att bestämma över andra. Sådana personer som ständigt måste påpeka vad sin granne gör men inte tar ansvar för sig själv.
Alex Schulman gör idag på sin blogg ett underbart inlägg om förslaget för förbud av rökning på uteserveringar. Och han säger faktiskt som det är:
Det finns en grupp människor som har ett behov av att förarga sig på vad andra människor gör.
I ärlighetens namn tror jag inte att själva röken på uteserveringar stör någon. Det som stör är själva rökningen.
Läs Fredrik Virtanens krönika HÄR.
Jag kommer aldrig att försvara rökning. Lika lite som jag aldrig skulle försvara alkohol eller det faktum att barn idag blir övergödda av socker i både mat och dryck som bidrar till fetma. Alla tre är lika förödande. Och jag är dessutom förmodligen den minst drogliberala medborgaren i landet.
Det jag ifrågasätter är förbud. Vad det än må gälla. Jag tar ett starkt avstånd ifrån Förmyndar-Sverige. Men det bor en liten polis i varje svensk som har behovet - och tror sig ha rätten - att bestämma över andra. Sådana personer som ständigt måste påpeka vad sin granne gör men inte tar ansvar för sig själv.
Alex Schulman gör idag på sin blogg ett underbart inlägg om förslaget för förbud av rökning på uteserveringar. Och han säger faktiskt som det är:
Det finns en grupp människor som har ett behov av att förarga sig på vad andra människor gör.
I ärlighetens namn tror jag inte att själva röken på uteserveringar stör någon. Det som stör är själva rökningen.
Läs Fredrik Virtanens krönika HÄR.
Vilken lycka!
Det har regnat oavbrutet idag. Oavbrutet. Kände mig faktiskt till och med lite låg på förmiddagen. Städade, drack många koppar kaffe, letade efter lite jobb på nätet, läste. Så tittade jag i tv-tidningen...
Det är dubbelavsnitt av "LOST" ikväll! Mer än så krävdes inte för att få mig på bra humör. Dubbelavsnitt! Det är ju som en orgie i välbehag.
Det är dubbelavsnitt av "LOST" ikväll! Mer än så krävdes inte för att få mig på bra humör. Dubbelavsnitt! Det är ju som en orgie i välbehag.
Restips: Venedig
Idag - när vädret försöker sig på ett fåfängt rekord i att vara tråkigt - är det ju lätt att man drömmer sig bort. I september förra året hade jag nöjet att för första - men förhoppningsvis inte sista - gången besöka Venedig.
Jag blev alldeles förälskad i den pittoreska lilla staden som är som en liten saga.
Jag blev alldeles förälskad i den pittoreska lilla staden som är som en liten saga.
Jag var helt fascinerad och sprang omkring på de smala trottarerna och tog kort på allt.
Påhittigt. Även i Venedig måste man ju hitta plats att torka sin tvätt.
Av naturliga skäl finns det inga bilar eller tåg i Venedig. Båten till vänster fungerar som "tunnelbana".
Piazza San Marco.
Att åka gondol är hysteriskt dyrt, men kanske någonting man ändå ska unna sig.
Det är inte ett billigt resmål, men ack så prisvärt. Det är oerhört romantiskt så till Venedig ska man resa med sin käresta eller varför inte på smekmånad?
Dagens ord: Åsiktskrig
Emellanåt dyker det upp nya ord i media. Oftast spekatulära och dramatiska för att vi läsare ska fastna vid en artikel. Nu talar vi om Åsiktskrig.
Läsarna i åsiktskrig om rökförbud på uteserveringarna.
Är det bara jag som slås av tanken att media missbrukar ordet "krig" lite väl ofta?
Åsiktskrig. Det kan vara ett ord som är här för att stanna. Men jag vet inte om jag tycker om det.
Läsarna i åsiktskrig om rökförbud på uteserveringarna.
Är det bara jag som slås av tanken att media missbrukar ordet "krig" lite väl ofta?
Åsiktskrig. Det kan vara ett ord som är här för att stanna. Men jag vet inte om jag tycker om det.
Söt förfrågan
En del kända personer med bloggar är generösa emellanåt och har en "frågestund" för sina läsare. Det innebär att man kan ställa frågor till personen som denne sedan besvarar i sin blogg. Det är faktiskt jättetrevligt. För några veckor sedan gav Camilla Läckberg sina läsare chansen att ställa frågor rörande hennes skrivande, och Calle och Alex Schulman har "frågestund" med jämna mellanrum i sina bloggar. Alex går till och med steget längre och svarar även på dem frågorna Blondinbella får i sin blogg. Hysteriskt roligt.
Kanske är det det vackra vädret som tar upp all energi just nu och bidrar till en nationell bloggtorka. Helt naturligt - lever man nio månader om året i mörker blir man alldeles överväldigad när sommaren äntligen gör entré och då är det inte konstigt att man ägnar sina dagar åt att njuta istället för att skriva i sina bloggar.
Då ställer man till med en frågestund.
Detta blir egentligen helt absurt när det inte gäller en känd person. För helt ärligt - hur intressant är det att ställa frågor till en totalt okänd 17-åring som drömmer att bli nästa Blondinbella?
Vad ställer man för frågor?
"Hm... jo, du... hur kommer det sig att Blondinbella är din stora förebild?", "Hur kom du på det käcka orginella återkommande inslaget `Dagens Outfit`?", "Ska Sverige ha ännu en folkomröstning om EMU?".
Ni har fram till klockan 18.00 imorgon att ställa era frågor, står det i bloggarna. Det är en så söt förfrågan. Så oskyldigt och oskuldsfullt. Man känner hur intensivt denne unge bloggare önskar att få 200 spännande frågor att svara på, få känna att den är något och förhoppningen att hundratals människor slänger sig på tangenterna för detta unika tillfälle.
Det tragiska i kråksången är ju att ingen ställer några frågor alls. Ingen undrar någonting. Det är helt enkelt inte intressant.
Igår fann jag till och med en blogg där en kille kopierat Alex Schulmans blogg rakt av och svarat även han på Blondinbellas frågor.
Det blev inte alls lika roligt som när Alex gör det. Inte alls. Det var nästan gränsen till tragiskt.
Men mitt hjärta ömmar ändå för dessa okända bloggare som så gärna vill ha frågor om sig själva (eller egentligen om vad som helst). Så om ni råkar snubbla över en av dessa bloggar: FRÅGA NÅGOT.
Gör dem till viljes. Även om ni är totalt ointresserade av svaret. Det är inte för mycket begärt.
Ni skulle ju glädja dem så mycket.
Tråkig trend
Förra veckan inleddes med att jag fick nobben på ett jobb som jag verkligen ville ha. Ett jobb som jag kan och är kvalificerad för. Ett yrke som jag - trots osäkerheten i det - faktiskt älskar fortfarande.
Denna vecka inleddes med att jag fick nobben på ett jobb som jag är överkvalificerad för och som jag egentligen inte alls ville ha. Men en flicka måste försörja sig. Då får man söka de jobb som finns tillgängliga.
Jag vill ha högkonjunktur snart! Detta är ju helt tröstlöst.
Denna vecka inleddes med att jag fick nobben på ett jobb som jag är överkvalificerad för och som jag egentligen inte alls ville ha. Men en flicka måste försörja sig. Då får man söka de jobb som finns tillgängliga.
Jag vill ha högkonjunktur snart! Detta är ju helt tröstlöst.
Jag saknar humorn hos Killinggänget
Killinggänget gick i täten för "den ironiska humorn" på 90-talet. Jag älskade I manegen med Glenn Killing. Uppföljaren Nilecity var nästan lika bra. Men bara nästan.
Jag har båda serierna på VHS-kassetter nere i källaren.
Humor är en färskvara. Jag tror inte alls att ungdomar av idag tycker att Killinggänget är lika roliga som vi - generation X - tyckte för femton år sedan. Tvärtom ställer de sig förmodligen frågande till humorn. I synnerhet om de igår kväll satt och tittade på intervjun med Killinggänget i "Söndagsparty".
Nu ska "den ironiska generationen" inte vara roliga längre. Nu ska man vara allvarlig och pretentiös och rannsaka sig själv. Om ni såg Henrik Shyfferts bejublade enmansshow härom veckan förstår ni vad jag menar.
Det vi skrattade åt på 90-talet ska nu förlöjligas.
I Killinggänget finns ingen humor kvar. "Den ironiska generationen" har lämnat över staffettpinnen till en annan generation, som även den har ironin som främsta vapen. Titta bara i Alex Schulmans blogg, där han svarar på frågor ställda till Blondinbella. Det blir hysteriskt roligt.
Jag tror att det var en kombination av Martin Luuks stirriga blick och hans vampyrsminkning igår kväll som gjorde mig lite rädd. Har han och Kristian verkligen bott i samma livmoder?
I höst kommer Killinggänget till Dramaten. Och deklarerar att det inte definitivt inte blir någon humorshow.
Hepp.
Jag har båda serierna på VHS-kassetter nere i källaren.
Humor är en färskvara. Jag tror inte alls att ungdomar av idag tycker att Killinggänget är lika roliga som vi - generation X - tyckte för femton år sedan. Tvärtom ställer de sig förmodligen frågande till humorn. I synnerhet om de igår kväll satt och tittade på intervjun med Killinggänget i "Söndagsparty".
Nu ska "den ironiska generationen" inte vara roliga längre. Nu ska man vara allvarlig och pretentiös och rannsaka sig själv. Om ni såg Henrik Shyfferts bejublade enmansshow härom veckan förstår ni vad jag menar.
Det vi skrattade åt på 90-talet ska nu förlöjligas.
I Killinggänget finns ingen humor kvar. "Den ironiska generationen" har lämnat över staffettpinnen till en annan generation, som även den har ironin som främsta vapen. Titta bara i Alex Schulmans blogg, där han svarar på frågor ställda till Blondinbella. Det blir hysteriskt roligt.
Jag tror att det var en kombination av Martin Luuks stirriga blick och hans vampyrsminkning igår kväll som gjorde mig lite rädd. Har han och Kristian verkligen bott i samma livmoder?
I höst kommer Killinggänget till Dramaten. Och deklarerar att det inte definitivt inte blir någon humorshow.
Hepp.
Funderingar kring "LOST"
Jag upptäckte LOST i år. Jepp. I år. Sent - jag vet - men jag är ibland oerhört seg att upptäcka saker. Sist med mycket faktiskt.
Nåväl, LOST. Jag har plöjt igenom de fyra första säsongerna av serien på DVD under våren. I ett rasande tempo. Blev nästan lite besatt. Fördelen med detta - tänkte jag - var att jag skulle ha allting färskt i minnet eftersom det händer otroligt mycket hela tiden.
Kanske lite väl mycket till och med. För emellanåt är jag alldeles förvirrad över vissa saker. När man tittar igenom allting på en gång, får man ju inte chansen att smälta alltsammans.
I natt tittade jag på reprisen på förra veckans avsnitt. Det går vid tre på morgonen - jag är tacksam över att tv sänder dygnet runt nu för tiden. Det gör min insomnia mer uthärdig.
Trots att jag nyligen har sett hela serien från början är det två saker som jag - i nuläget - inte får riktigt kläm på.
1. Claires mamma.
Låg inte hon i koma i Australien efter en bilolycka? Nu är hon hur fräsch som helst och tar hand om sitt barnbarn efter det att Kate åkt tillbaka till ön.
När tillfrisknade mamman?
2. Desmond.
Vart har han tagit vägen? Varför följde inte han med tillbaka till ön?
Eller är det helt enkelt lösa trådar som ligger ute som det är meningen att jag ska fundera över?
Nåväl, LOST. Jag har plöjt igenom de fyra första säsongerna av serien på DVD under våren. I ett rasande tempo. Blev nästan lite besatt. Fördelen med detta - tänkte jag - var att jag skulle ha allting färskt i minnet eftersom det händer otroligt mycket hela tiden.
Kanske lite väl mycket till och med. För emellanåt är jag alldeles förvirrad över vissa saker. När man tittar igenom allting på en gång, får man ju inte chansen att smälta alltsammans.
I natt tittade jag på reprisen på förra veckans avsnitt. Det går vid tre på morgonen - jag är tacksam över att tv sänder dygnet runt nu för tiden. Det gör min insomnia mer uthärdig.
Trots att jag nyligen har sett hela serien från början är det två saker som jag - i nuläget - inte får riktigt kläm på.
1. Claires mamma.
Låg inte hon i koma i Australien efter en bilolycka? Nu är hon hur fräsch som helst och tar hand om sitt barnbarn efter det att Kate åkt tillbaka till ön.
När tillfrisknade mamman?
2. Desmond.
Vart har han tagit vägen? Varför följde inte han med tillbaka till ön?
Eller är det helt enkelt lösa trådar som ligger ute som det är meningen att jag ska fundera över?
