Sorglig dag i idrotts-Sverige
Jag har sju hål i mitt ena öra och sex i det andra. Totalt 13 alltså.
De första paret tog jag när jag var sex år. Sedan gjorde jag några fler när jag var tretton år.
Efter hockey-VM 1991 blev de 13 stycken. Det var en hyllning till den spelaren som satt det avgörande målet mot Sovjetunionen som gjorde att Sverige tog hem sitt guld.
Mats Sundin.
Han lägger av nu. But boy, could he play hockey.
Media: AB
De första paret tog jag när jag var sex år. Sedan gjorde jag några fler när jag var tretton år.
Efter hockey-VM 1991 blev de 13 stycken. Det var en hyllning till den spelaren som satt det avgörande målet mot Sovjetunionen som gjorde att Sverige tog hem sitt guld.
Mats Sundin.
Han lägger av nu. But boy, could he play hockey.
Media: AB
Inspirerande eftermiddag
Jag ska alldeles strax bege mig in till stan för att gå på en seminarium som TRR anordnar. I inbjudan står det: en inspirerande och underhållande föreläsning om hur normer och värderingar styr vårt liv och hindrar oss från att tänka logiskt.
Föreläsningen hålls av marknadschefen Claes Schmidt som ibland kallar sig för Sara Lund - han kom ut som transvestit 2003.
Jag ser verkligen fram emot denna eftermiddag - jag tror att det kommer att bli mycket lärorikt. Dessutom har jag mycket trevligt sällskap med mig.
Föreläsningen hålls av marknadschefen Claes Schmidt som ibland kallar sig för Sara Lund - han kom ut som transvestit 2003.
Jag ser verkligen fram emot denna eftermiddag - jag tror att det kommer att bli mycket lärorikt. Dessutom har jag mycket trevligt sällskap med mig.
Nya böcker i min ägo
De senaste 20-30 böckerna som jag har läst har uteslutande varit deckare eller spänningsromaner (med ett undantag för Marian Keyes senaste någonstans på mitten).
Jag ville läsa så många olika sorters deckare som möjligt innan kursen startade i studiesyfte.
Just nu spyr jag på deckare. Dels för att min konsumtion av dem har varit aningens överdriven det senaste halvåret, dels för att jag dessutom skriver massor inom samma genre själv nu.
Jag är mätt. Jag behöver läsa någonting annat.
Därför var mitt bokpaket som kom idag extra välkommet. Ikväll ska jag sitta i soffan och läsa Mats Strandbergs "Halva liv". De första tjugo sidorna har jag läst på nätet och den verkar mycket lovande. Spännande - ja. Men det är ingen deckare i den bemärkelsen.
Ni som är intresserade av vad jag mer hade beställt, kan läsa det HÄR.
Jag ville läsa så många olika sorters deckare som möjligt innan kursen startade i studiesyfte.
Just nu spyr jag på deckare. Dels för att min konsumtion av dem har varit aningens överdriven det senaste halvåret, dels för att jag dessutom skriver massor inom samma genre själv nu.
Jag är mätt. Jag behöver läsa någonting annat.
Därför var mitt bokpaket som kom idag extra välkommet. Ikväll ska jag sitta i soffan och läsa Mats Strandbergs "Halva liv". De första tjugo sidorna har jag läst på nätet och den verkar mycket lovande. Spännande - ja. Men det är ingen deckare i den bemärkelsen.
Ni som är intresserade av vad jag mer hade beställt, kan läsa det HÄR.
Gäsp!
Om måndagar nu har förvandlats till veckans bästa dag (i alla fall under hösten) så är definitivt tisdagar den värsta. Jag kommer i säng så sent på måndagarna nu att jag är som en zombie dagen efter, utan varken kraft eller ork.
Igår fick jag dessutom traska hem i ett rejält skyfall - under de dryga tre timmarna jag var på kurs hade vädret slagit om helt. Från att ha varit så pass varmt och soligt på eftermiddagen att man kunde ha kortärmat på sig, till iskallt regn och blåst (nästan storm).
Med mig i väskan hade jag ett litet panik-paraply (ironiskt nog inköpt på Pan-ica för tjugo spänn). Det var inte det mest effektiva våtskyddet - kunde lika gärna ha varit utan.
Så jag var dessutom rejält nedkyld igår när jag klev innanför dörren vid tjugo i elva på kvällen.
Jag har haft bättre nattsömn än den jag hade i natt.
Igår fick jag dessutom traska hem i ett rejält skyfall - under de dryga tre timmarna jag var på kurs hade vädret slagit om helt. Från att ha varit så pass varmt och soligt på eftermiddagen att man kunde ha kortärmat på sig, till iskallt regn och blåst (nästan storm).
Med mig i väskan hade jag ett litet panik-paraply (ironiskt nog inköpt på Pan-ica för tjugo spänn). Det var inte det mest effektiva våtskyddet - kunde lika gärna ha varit utan.
Så jag var dessutom rejält nedkyld igår när jag klev innanför dörren vid tjugo i elva på kvällen.
Jag har haft bättre nattsömn än den jag hade i natt.
Fiasko på skrivarkursen
Efter att ha fått ganska fina recensioner på min text förra veckan, blev omdömet på min senaste rena fiaskot. Jag var inte nöjd med berättelsen själv, och då kan man ju knappast förvänta sig att någon annan ska bli imponerad av den heller. Dessutom försökte jag sammanfatta material som skulle kunna räcka till en hel roman på fem A4-sidor. Men jag ser det som att jag lär mig av mina misstag.
Jag var mycket mer nöjd med texten som jag lämnade in igår, där vi skulle skriva en dialog som handlade om ett brott.
Till nästa vecka tänker jag ta revansch! Då får vi skriva om vad vi vill - uppgiften är fri.
Mitt bästa hjälpmedel i mitt skrivande är Stephen Kings "Att skriva". Jag har den ständigt inom räckhåll och läser stycken i den om och om igen. Det finns ingen bättre handbok i ämnet - den är komplett.
Kärt återseende
Måndagar har förvandlats till den bästa dagen på hela veckan. Innan min kvällskurs börjar, försöker jag styra upp en fika med någon kär gammal vän.
I eftermiddag ska jag träffa tre. Tre stycken härliga fd kollegor från ett flygbolag som jag jobbade på tidigare (det STORA, som ständigt går med förlust).
Det kommer att bli ett kärt återseende.
I eftermiddag ska jag träffa tre. Tre stycken härliga fd kollegor från ett flygbolag som jag jobbade på tidigare (det STORA, som ständigt går med förlust).
Det kommer att bli ett kärt återseende.
Jag passar på
Det regnade någonting fruktansvärt inatt. Till den milda grad att jag vaknade av det - regn har annars en sövande effekt på mig.
Då tänkte jag: "Jaha! Det var den fina hösten det!" och somnade om.
När jag sedan slog upp ögonen imorse var vädret lika strålande och ljuvlig som det varit de senaste veckorna. När vädret är så här fint passar jag på att promenera. Varje dag som solen skiner tar jag en lång promenad - den här hösten har jag gått mycket.
För jag vet att jag inte kommer att göra det sedan när slasket kommer.
Jag passar på.
Då tänkte jag: "Jaha! Det var den fina hösten det!" och somnade om.
När jag sedan slog upp ögonen imorse var vädret lika strålande och ljuvlig som det varit de senaste veckorna. När vädret är så här fint passar jag på att promenera. Varje dag som solen skiner tar jag en lång promenad - den här hösten har jag gått mycket.
För jag vet att jag inte kommer att göra det sedan när slasket kommer.
Jag passar på.
Hej då, Våffeljärn!
Det finns få saker som irriterar mig mer än när jag misslyckas i köket. Men det händer. Då och då.
Idag hade jag tänkt att äta våfflor till lunch.
Detta är resultatet:
Imorgon hamnar våffeljärnet på återvinningsstationen och nästa söndag återgår jag till mina engelska scones och traditionen jag införde förra veckan med afternoon tea (fast med kaffe i mitt fall).
Hej då, Våffeljärn! Nu byter jag ut dig mot en yngre förmåga.
Idag hade jag tänkt att äta våfflor till lunch.
Detta är resultatet:
Imorgon hamnar våffeljärnet på återvinningsstationen och nästa söndag återgår jag till mina engelska scones och traditionen jag införde förra veckan med afternoon tea (fast med kaffe i mitt fall).
Hej då, Våffeljärn! Nu byter jag ut dig mot en yngre förmåga.
Helt vild!
Jag har gått lös med rödpennan nu på morgonen på min text. Helt vild var jag när jag redigerade. Jag anammade Stephen Kings visdom "uteslut alla onödiga ord". Jag strök hejt vilt, totalt skoninglöst.
Förmodligen strök jag en del nödvändiga ord också av bara farten.
Förmodligen strök jag en del nödvändiga ord också av bara farten.
Ödmjukhetens ansikte
Jag anser mig vara en ganska ödmjuk person. Jag tror att det är en sådan egenskap man utvecklar med åren, efter det att tonårens bekräftelsebehov försvunnit och livet får helt andra värderingar.
Man får med åren förmågan att se sina fel och brister och acceptera dem. En del personer kan till och med stå för sina mindre bra egenskaper.
Dock tror jag att det är precis lika viktigt att kunna se sina bra egenskaper. Vi är ofta vår egna värsta och elakaste kritiker.
Det kan vara en förlängt effekt av att vi har svårt att se det positiva i livet, samt den inbygda oförmågan och motviljan att unna andra lycka. Så även oss själva.
En av de människor som ger det mest ödmjuka intrycket över lag är Peter Forsberg - Foppa. En av Sveriges största idrottsmän genom tiderna med en gudasänd begåvning på isen. En kille, som trots alla framgångar genom åren, fortfarande gör uttalanden som:
"Det är shysst av MoDo att jag får vara med" (AB)
Jag har alltid varit en medelmåtta. Jag har aldrig varit bäst på någonting. Men å andra sidan kan jag lite om mycket vilket är bra mycket bättre än att kunna mycket om lite.
Hade jag dock varit född med Foppas ofattbara talang, hade jag aldrig ens lärt mig att stava till "ödmjuk". Jag hade helt enkelt varit en odräglig diva utan medkänsla för mina medmänniskor.
Det kanske var tur att jag aldrig lärde mig att åka skridskor.
Man får med åren förmågan att se sina fel och brister och acceptera dem. En del personer kan till och med stå för sina mindre bra egenskaper.
Dock tror jag att det är precis lika viktigt att kunna se sina bra egenskaper. Vi är ofta vår egna värsta och elakaste kritiker.
Det kan vara en förlängt effekt av att vi har svårt att se det positiva i livet, samt den inbygda oförmågan och motviljan att unna andra lycka. Så även oss själva.
En av de människor som ger det mest ödmjuka intrycket över lag är Peter Forsberg - Foppa. En av Sveriges största idrottsmän genom tiderna med en gudasänd begåvning på isen. En kille, som trots alla framgångar genom åren, fortfarande gör uttalanden som:
"Det är shysst av MoDo att jag får vara med" (AB)
Jag har alltid varit en medelmåtta. Jag har aldrig varit bäst på någonting. Men å andra sidan kan jag lite om mycket vilket är bra mycket bättre än att kunna mycket om lite.
Hade jag dock varit född med Foppas ofattbara talang, hade jag aldrig ens lärt mig att stava till "ödmjuk". Jag hade helt enkelt varit en odräglig diva utan medkänsla för mina medmänniskor.
Det kanske var tur att jag aldrig lärde mig att åka skridskor.
Tusen ord om dagen
Stephen King ger rådet till "färska" författare - eller nybörjare om man så vill - att skriva minst 1000 ord om dagen.
Jag skrev 2424 ord i min skrivuppgift idag.
Nu har jag printat ut den på papper men inte läst igenom den. Först ska jag "sova på saken". Imorgon bitti, när jag är utvilad, tar jag fram rödpennan och redigerar historien. Sedan - när jag har gjort de ändringar i texten som jag vill göra - skriver jag ut den igen.
Först då är den klar.
Jag skrev 2424 ord i min skrivuppgift idag.
Nu har jag printat ut den på papper men inte läst igenom den. Först ska jag "sova på saken". Imorgon bitti, när jag är utvilad, tar jag fram rödpennan och redigerar historien. Sedan - när jag har gjort de ändringar i texten som jag vill göra - skriver jag ut den igen.
Först då är den klar.
Nej - jag vill inte byta liv med dig
Det är en ljuvlig lördag. Det är mindre än tre månader kvar till julafton och ändå har jag balkongdörren på vid gavel. Tittar på termometern på skuggsidan av lägenheten - det visar 20 grader. I skuggan.
Jag känner mig mycket gladare än vad jag har gjort på flera månader. Det känns som att jag har hundra olika projekt på gång samtidigt och jag använder min logistiska talang för att planera dagen.
Men jag gör det med glädje. Det ligger så mycket roliga saker framför mig nu.
Jag tar på mig ganska tunna träningskläder och tar den korta promenaden ner till Pan-ica. Och trots att det blåser kraftigt ute blir jag varm av solens strålar och försöker påminna mig om när jag njöt så mycket av hösten senast. Under min korta - men trivsamma - promenad får jag massor med bra uppslag till skrivuppgiften jag håller på med och som ska vara klar på måndag.
Jag köper mitt exemplar av Aftonbladet som jag gör varje lördag och ostbågar som jag kan knapra på under tiden jag ska sitta och skriva under eftermiddagen.
Kommer hem, gör ordning en kopp kaffe och lägger in en snus under läppen.
Samtidigt som jag avnjuter min kopp kaffe läser jag Schulmans Lördagskrönika. Den här gången skriver han om ett hysteriskt roligt festminne, där hans polare Pelle lite väl förfriskad av alkoholhaltiga drycker, försöker röva bort den dåvarande kulturministern Leif Pagrotsky på den årliga ELLE-festen.
Jag skrattar högt åt denna bisarra historia.
Krönikan avslutas med att Schulman nämner David Bowie och jag blir alldeles varm i hjärtat och får genast lust att slänga mig över skivsamlingen och spela någon av Bowies klassiska album.
Jag blir alltid upprymd av en glad känsla när jag ser Bowies namn nämnas. Funderar ett tag på vilken skiva som bäst passar min sinnesstämning idag.
Diamond Dogs? Young americans? Heroes? Eller det säkra kortet Hunky Dory som passar vilket humör man än är på?
Jag lägger ifrån mig nöjesdelen av tidningen och får upp mittslaget. Jag möts av rubriken:
Varenda svensk tjej skulle vilja byta med mig.
Det är den mest omtalade kvinnan de senaste veckorna som har uttalat sig igen - Anna Anka. Jag behöver inte läsa mer.
Jag är svensk, jag är tjej och jag skulle inte vilja byta liv med henne under några omständigheter. Jag har inga som helst drömmar eller önskningar om att få inleda mina dagar med att snaska på en 68-årig mans kotte för att tjäna mitt uppehälle. Det finns någonting motbjudande över hela tanken.
Sedan slår det mig hur tacksam jag känner mig mot denna kvinna som gett ett lika intelligent intryck som en kålrot.
Uppståndelsen kring Anna Anka kanske har blivit så stor för att vi ska kunna uppskatta de liv vi lever men tar för givet.
Jag sitter vid mitt köksbord i en bostadsrättstvåa i en Stockholmsförort och är tacksam över det liv jag lever. Jag känner mig tacksam för att jag har kunskapen att läsa och uttrycka mig både i tal och skrift. Jag är tacksam över att jag kan laga min egen mat och tvätta mina egna kläder. Jag är tacksam över att jag inte varje sekund på dygnet behöver oroa mig för mitt yttre. Jag är tacksam över att jag är självständig. Jag är tacksam över att jag - på egen hand - kan förverkliga mina drömmar. Jag är tacksam för att jag den dagen blir mamma kan axla den rollen själv och inte behöver överlåta den gåvan till barnflickor.
Nej, Anna Anka. Jag vill inte byta liv med dig. Men jag tackar dig från djupet av mitt hjärta att du har fått mig att uppskatta mitt eget liv på ett helt annat sätt.
Läs också: AB
Jag känner mig mycket gladare än vad jag har gjort på flera månader. Det känns som att jag har hundra olika projekt på gång samtidigt och jag använder min logistiska talang för att planera dagen.
Men jag gör det med glädje. Det ligger så mycket roliga saker framför mig nu.
Jag tar på mig ganska tunna träningskläder och tar den korta promenaden ner till Pan-ica. Och trots att det blåser kraftigt ute blir jag varm av solens strålar och försöker påminna mig om när jag njöt så mycket av hösten senast. Under min korta - men trivsamma - promenad får jag massor med bra uppslag till skrivuppgiften jag håller på med och som ska vara klar på måndag.
Jag köper mitt exemplar av Aftonbladet som jag gör varje lördag och ostbågar som jag kan knapra på under tiden jag ska sitta och skriva under eftermiddagen.
Kommer hem, gör ordning en kopp kaffe och lägger in en snus under läppen.
Samtidigt som jag avnjuter min kopp kaffe läser jag Schulmans Lördagskrönika. Den här gången skriver han om ett hysteriskt roligt festminne, där hans polare Pelle lite väl förfriskad av alkoholhaltiga drycker, försöker röva bort den dåvarande kulturministern Leif Pagrotsky på den årliga ELLE-festen.
Jag skrattar högt åt denna bisarra historia.
Krönikan avslutas med att Schulman nämner David Bowie och jag blir alldeles varm i hjärtat och får genast lust att slänga mig över skivsamlingen och spela någon av Bowies klassiska album.
Jag blir alltid upprymd av en glad känsla när jag ser Bowies namn nämnas. Funderar ett tag på vilken skiva som bäst passar min sinnesstämning idag.
Diamond Dogs? Young americans? Heroes? Eller det säkra kortet Hunky Dory som passar vilket humör man än är på?
Jag lägger ifrån mig nöjesdelen av tidningen och får upp mittslaget. Jag möts av rubriken:
Varenda svensk tjej skulle vilja byta med mig.
Det är den mest omtalade kvinnan de senaste veckorna som har uttalat sig igen - Anna Anka. Jag behöver inte läsa mer.
Jag är svensk, jag är tjej och jag skulle inte vilja byta liv med henne under några omständigheter. Jag har inga som helst drömmar eller önskningar om att få inleda mina dagar med att snaska på en 68-årig mans kotte för att tjäna mitt uppehälle. Det finns någonting motbjudande över hela tanken.
Sedan slår det mig hur tacksam jag känner mig mot denna kvinna som gett ett lika intelligent intryck som en kålrot.
Uppståndelsen kring Anna Anka kanske har blivit så stor för att vi ska kunna uppskatta de liv vi lever men tar för givet.
Jag sitter vid mitt köksbord i en bostadsrättstvåa i en Stockholmsförort och är tacksam över det liv jag lever. Jag känner mig tacksam för att jag har kunskapen att läsa och uttrycka mig både i tal och skrift. Jag är tacksam över att jag kan laga min egen mat och tvätta mina egna kläder. Jag är tacksam över att jag inte varje sekund på dygnet behöver oroa mig för mitt yttre. Jag är tacksam över att jag är självständig. Jag är tacksam över att jag - på egen hand - kan förverkliga mina drömmar. Jag är tacksam för att jag den dagen blir mamma kan axla den rollen själv och inte behöver överlåta den gåvan till barnflickor.
Nej, Anna Anka. Jag vill inte byta liv med dig. Men jag tackar dig från djupet av mitt hjärta att du har fått mig att uppskatta mitt eget liv på ett helt annat sätt.
Läs också: AB
Kloka ord
Jag har alltid Stephen Kings bok "Att skriva" inom räckhåll. Har man författarambitioner och bara ska läsa en enda bok om processen, är detta boken att läsa.
På 252 sidor lyckas King sammanfatta det man behöver veta. För att vara en bok av King, är den extremt "kort" eftersom hans romaner i regel ser ut och väger som tegelstenar.
Det är en annorlunda bok i den bemärkelsen att det är en kombinerad biografi och handbok i skrivandets konst. King inleder boken med - vad han kallar - sitt "CV". Han berättar, ofta med en stor portion humor, om sitt skapande från det att han var liten grabb.
Egentligen är det just under den självbiografiska delen av boken som han verkligen visar vilken briljant författare han faktiskt är. Han skriver kapitel efter kaptiel om sitt liv, utan att egentligen avslöja någonting om sig själv.
Förmodligen beror detta på att han ser sig själv som en ganska anspråkslös och ointressant person - och vill att hans böcker får tala för sig själv.
Större delen av boken är ägnad åt konkreta råd kring skrivandet. Eftersom just den delen är pedagogisk, satt jag mig första gången jag läste den med en blyertspenna för att stryka under viktiga stycken, meningar och ord.
Efter två sidor insåg jag att det inte var lönt. För varenda ord, varenda fras han skriver ner är väsentliga. Förklaringen till det får man förmodligen i det andra förordet (det finns tre), där han skriver om att de flesta böcker som handlar om att skriva är "fyllda av skitsnack".
Undantaget är - enligt King - en bok som heter The Elements of Style, där regel 17 i kapitlet som heter "Principer för uppbyggnad" är: Uteslut alla onödiga ord.
Den regeln lyckas King hålla sig till med bravur i "Att skriva".
Den här boken rekommenderar jag inte bara till dem med författarambitioner eller de som bara älskar att skriva över lag - det är också en fantastisk kärleksförklaring till ett yrke, till ordets betydelse, till skapandet och till glädjen att förverkliga sina drömmar.
En klar 5:a av 5 möjliga.
På 252 sidor lyckas King sammanfatta det man behöver veta. För att vara en bok av King, är den extremt "kort" eftersom hans romaner i regel ser ut och väger som tegelstenar.
Det är en annorlunda bok i den bemärkelsen att det är en kombinerad biografi och handbok i skrivandets konst. King inleder boken med - vad han kallar - sitt "CV". Han berättar, ofta med en stor portion humor, om sitt skapande från det att han var liten grabb.
Egentligen är det just under den självbiografiska delen av boken som han verkligen visar vilken briljant författare han faktiskt är. Han skriver kapitel efter kaptiel om sitt liv, utan att egentligen avslöja någonting om sig själv.
Förmodligen beror detta på att han ser sig själv som en ganska anspråkslös och ointressant person - och vill att hans böcker får tala för sig själv.
Större delen av boken är ägnad åt konkreta råd kring skrivandet. Eftersom just den delen är pedagogisk, satt jag mig första gången jag läste den med en blyertspenna för att stryka under viktiga stycken, meningar och ord.
Efter två sidor insåg jag att det inte var lönt. För varenda ord, varenda fras han skriver ner är väsentliga. Förklaringen till det får man förmodligen i det andra förordet (det finns tre), där han skriver om att de flesta böcker som handlar om att skriva är "fyllda av skitsnack".
Undantaget är - enligt King - en bok som heter The Elements of Style, där regel 17 i kapitlet som heter "Principer för uppbyggnad" är: Uteslut alla onödiga ord.
Den regeln lyckas King hålla sig till med bravur i "Att skriva".
Den här boken rekommenderar jag inte bara till dem med författarambitioner eller de som bara älskar att skriva över lag - det är också en fantastisk kärleksförklaring till ett yrke, till ordets betydelse, till skapandet och till glädjen att förverkliga sina drömmar.
En klar 5:a av 5 möjliga.
En erfarenhet rikare
Jag klarar inte en dag utan Cola Zero. Det är otänkbart. Men av alla laster som finns att tillgå, måste denna ändå tillhöra en av de minst farliga.
Den måste dock vara kall. Riktigt kall.
Är det då så att man inte har haft tillräcklig framförhållning så man har kunnat kyla drycken ordentligt i kylskåpet (för det är ju dessvärre inte så ofta man hittar kyld läsk i butikerna - Pan-ica brukar ha det ibland) får man improvisera för att få rätt temperatur.
Jag brukar lägga min Cola i frysen. Max en timme. Brukar bli perfekt.
Denna lösning fungerar bäst om man inte har för mycket annat att hålla ordning på i skallen - för risken finns annars att man glömmer bort att man har en petflaska på kylning.
Det gjorde jag idag. Jag glömde. Vet inte hur många timmar den stackars flaskan fick ligga i frysen innan jag räddade den.
Jag ställde den på diskbänken ett tag. För att tina.
Dock såg jag att all vätska inte förvandlats till is - det fanns faktiskt någonting flytande där inne. Och törstig var jag - påminde lite om en blodtörstig vampyr (ja, vadå? Vampyrer är tydligen the shit just nu).
Så jag skruvade upp korken på flaskan, i förhoppning om att få ur ett par droppar.
PANG! sa det. Effekten blev densamma som när man skakar en champange-flaska och slår bort korken (som de brukar göra efter en F1-seger och duscha publiken med). Förvisso ett skådespel att bevittna, men inte lika roligt att skura upp.
Nu vet jag det. Vilket ger mig två alternativ inför framtiden:
1. inte glömma att jag lagt in en Cola-flaska på kylning
2. om jag mot förmodan skulle göra det igen: låt den då tina HELT innan jag skruvar upp korken.
En erfarenhet rikare är jag.
Den måste dock vara kall. Riktigt kall.
Är det då så att man inte har haft tillräcklig framförhållning så man har kunnat kyla drycken ordentligt i kylskåpet (för det är ju dessvärre inte så ofta man hittar kyld läsk i butikerna - Pan-ica brukar ha det ibland) får man improvisera för att få rätt temperatur.
Jag brukar lägga min Cola i frysen. Max en timme. Brukar bli perfekt.
Denna lösning fungerar bäst om man inte har för mycket annat att hålla ordning på i skallen - för risken finns annars att man glömmer bort att man har en petflaska på kylning.
Det gjorde jag idag. Jag glömde. Vet inte hur många timmar den stackars flaskan fick ligga i frysen innan jag räddade den.
Jag ställde den på diskbänken ett tag. För att tina.
Dock såg jag att all vätska inte förvandlats till is - det fanns faktiskt någonting flytande där inne. Och törstig var jag - påminde lite om en blodtörstig vampyr (ja, vadå? Vampyrer är tydligen the shit just nu).
Så jag skruvade upp korken på flaskan, i förhoppning om att få ur ett par droppar.
PANG! sa det. Effekten blev densamma som när man skakar en champange-flaska och slår bort korken (som de brukar göra efter en F1-seger och duscha publiken med). Förvisso ett skådespel att bevittna, men inte lika roligt att skura upp.
Nu vet jag det. Vilket ger mig två alternativ inför framtiden:
1. inte glömma att jag lagt in en Cola-flaska på kylning
2. om jag mot förmodan skulle göra det igen: låt den då tina HELT innan jag skruvar upp korken.
En erfarenhet rikare är jag.
Fick "November rain" någonsin en förklaring?
Det har spelats en hel del Guns´n´Roses i det Larssonska hemmet de senaste dagarna - ibland är det riktigt trevligt att traska omkring i minnernas kvarter.
Hösten 1991 släppte gruppen två historiska dubbelalbum (det här var på den tiden man köpte CD-skivor. I affärer!). På ett av dem - "Use your illusion I" - fanns den fantastiskt vackra "November rain" med. En helt makalös komposition - över nio minuter lång.
Denna sång fick således en lika vacker video (görs det sådana fortfarande?).
Under gruppens gyllene år - som inte blev så många - gjorde de en drös välregisserade videos. De innehöll små berättelser - inte alltid så lätt att tyda (om man någosin kunde det - men en fröjd för ögat var de). Om det berodde på att de ville sprida mystik eller om det var drogerna de tog som talade, låter jag vara osagt.
Videon till "November rain" inleds med ett ståtligt bröllop mellan Axl Rose och Stephanie Seymour och slutar med att hon ligger död i en kista. Däremellan har Slash hunnit med en gitarrsolo utanför en liten kyrka i öknen.
Men hur hamnade hon i kistan?
Svaret till detta utlovades i en kommande film, men dessvärre hann Axl Rose att få ett rejält psykbryt och sparka alla andra medemmarna innan detta blev verklighet. Sedan ägnade han fjorton år till att göra en uppföljare med andra musiker som vi - utan att överdriva - kan kalla ett praktfiasko.
Fick "November rain" någonsin en förklaring? Eller var det meningen att gåtan skulle förbli olöst?
Hösten 1991 släppte gruppen två historiska dubbelalbum (det här var på den tiden man köpte CD-skivor. I affärer!). På ett av dem - "Use your illusion I" - fanns den fantastiskt vackra "November rain" med. En helt makalös komposition - över nio minuter lång.
Denna sång fick således en lika vacker video (görs det sådana fortfarande?).
Under gruppens gyllene år - som inte blev så många - gjorde de en drös välregisserade videos. De innehöll små berättelser - inte alltid så lätt att tyda (om man någosin kunde det - men en fröjd för ögat var de). Om det berodde på att de ville sprida mystik eller om det var drogerna de tog som talade, låter jag vara osagt.
Videon till "November rain" inleds med ett ståtligt bröllop mellan Axl Rose och Stephanie Seymour och slutar med att hon ligger död i en kista. Däremellan har Slash hunnit med en gitarrsolo utanför en liten kyrka i öknen.
Men hur hamnade hon i kistan?
Svaret till detta utlovades i en kommande film, men dessvärre hann Axl Rose att få ett rejält psykbryt och sparka alla andra medemmarna innan detta blev verklighet. Sedan ägnade han fjorton år till att göra en uppföljare med andra musiker som vi - utan att överdriva - kan kalla ett praktfiasko.
Fick "November rain" någonsin en förklaring? Eller var det meningen att gåtan skulle förbli olöst?
Söker inspiration
Just nu känns det som om en högre makt sitter och snabbspolar min tid med en gigantisk fjärrkontroll - jag hinner inte med allting. Det känns som en klyscha att skriva "tiden går fort" men den gör verkligen det. Visserligen är det väldigt mycket roligt som händer runt omkring mig nu, med en massa härlig positiv energi. Vilket jag behövde - det här året har bjudit på en prövning för mycket.
Det är fredag kväll och ännu har jag inte kommit någon vart i min skrivuppgift som ska vara klar till på måndag. Tyngdpunkten ska ligga på dialoger. Det är en styrka som jag faktiskt har - jag tycker om att skriva just dialoger men förutsättningen är att man har en bra historia att förmedla.
Det känner jag inte att jag riktigt har ännu. Jag vill att det ska bli bra, därför ställer jag höga krav på mig själv.
Så ikväll ska jag söka inspiration. Jag ska ta ett väldoftande bad, läsa igenom mina kurskamraters berättelser och bläddra lite i Stephen Kings "Att skriva" som har förvandlats till en andra Bibel för mig.
Efter det borde orden bara rinna ur mig.
Jodå.
Det är fredag kväll och ännu har jag inte kommit någon vart i min skrivuppgift som ska vara klar till på måndag. Tyngdpunkten ska ligga på dialoger. Det är en styrka som jag faktiskt har - jag tycker om att skriva just dialoger men förutsättningen är att man har en bra historia att förmedla.
Det känner jag inte att jag riktigt har ännu. Jag vill att det ska bli bra, därför ställer jag höga krav på mig själv.
Så ikväll ska jag söka inspiration. Jag ska ta ett väldoftande bad, läsa igenom mina kurskamraters berättelser och bläddra lite i Stephen Kings "Att skriva" som har förvandlats till en andra Bibel för mig.
Efter det borde orden bara rinna ur mig.
Jodå.
Läckberg ger kritikerna på moppo
I takt med att Camilla Läckbergs böcker har ökat i populäritet och försäljning, har det även blivit trendigt att kritisera och såga både henne och böckerna.
De innehåller för dåligt litterärt språk, personbeskrivningarna är för platta, hantverket ogenomtänkt. Man kritiserar till och med Läckberg som person, för att hon "bjuder på sig själv" för mycket i medierna.
Jag kan inte hålla med i denna kritik. Tvärtom har hennes böcker alltid bjudit mig på en trivsam lässtund, hennes personbeskrivningar är ibland för ingående och författarinnan själv har bara gjort positiva intryck på mig. Skulle hennes böcker på något sätt vara sämre än de andra i samma genre bara för att hon säljer mest?
När nu hennes senaste bok - "Fyrvaktaren" - kom i dagarna beslöt jag mig för att läsa den med extra kritiska ögon, där jag synade allt i sömmarna: språket, intrigen, uppbyggnaden.
Jag jämförde "Fyrvaktaren" med årets mest överhypade kriminalroman, "Hypnotisören". En bok som i mina ögon inte alls levde upp till förväntningarna. Dessutom fanns det alldeles för mycket saker i den som blev rent ologiska - missar som Läckberg aldrig skulle tillåta sig att göra.
Skriver man egentligen någonting om handlingen i "Fyrvaktaren" riskerar man att förstöra spänningen för dem som inte har läst den ännu - därför låter jag bli.
Den förra boken slutade med en otäck cliffhanger och hur det gick får man naturligtvis - tack och lov - veta. Flera olika historier vävs ihop på ett genomtänkt sätt och det är först i slutet läsaren får veta hur allting hänger ihop.
Rytmen i språket gör att spänningen håller boken igenom. För att inte mista läsarens intresse, skiftar Läckberg mellan de olika historierna på ett skickligt sätt.
Jag kan nog påstå att "Fyrvaktaren" är hennes bäst skrivna bok hittills. På något sätt känns det som att Läckberg verkligen vill ge sina kritiker svar på tal. Och det lyckas hon med.
Det enda som drar ner betyget lite är att när man närmar sig slutet och upplösningen av historien, nästan kan räkna ut hur saker och ting förhåller sig - i hennes tidigare böcker har det inte varit lika lätt. Det kan måhända bero på att man har lärt känna personerna och miljön i Fjällbacka-serien ganska väl nu.
Att Camilla Läckberg har en hjärtlig och distanserad humor har vi fått bevis på tidigare (som att ge Leif GW Persson en årsprenumeration på tidningen "Min häst"). Den här gången vågar hon sig på att ge sin nuvarande sambo - Martin Melin - en känga angående hans kändisstatus.
När det gäller spänningsromaner så slår Camilla Läckberg det finkulturella etablissemanget på fingrarna.
Jag ger "Fyrvaktaren" en 4 av 5.
De innehåller för dåligt litterärt språk, personbeskrivningarna är för platta, hantverket ogenomtänkt. Man kritiserar till och med Läckberg som person, för att hon "bjuder på sig själv" för mycket i medierna.
Jag kan inte hålla med i denna kritik. Tvärtom har hennes böcker alltid bjudit mig på en trivsam lässtund, hennes personbeskrivningar är ibland för ingående och författarinnan själv har bara gjort positiva intryck på mig. Skulle hennes böcker på något sätt vara sämre än de andra i samma genre bara för att hon säljer mest?
När nu hennes senaste bok - "Fyrvaktaren" - kom i dagarna beslöt jag mig för att läsa den med extra kritiska ögon, där jag synade allt i sömmarna: språket, intrigen, uppbyggnaden.
Jag jämförde "Fyrvaktaren" med årets mest överhypade kriminalroman, "Hypnotisören". En bok som i mina ögon inte alls levde upp till förväntningarna. Dessutom fanns det alldeles för mycket saker i den som blev rent ologiska - missar som Läckberg aldrig skulle tillåta sig att göra.
Skriver man egentligen någonting om handlingen i "Fyrvaktaren" riskerar man att förstöra spänningen för dem som inte har läst den ännu - därför låter jag bli.
Den förra boken slutade med en otäck cliffhanger och hur det gick får man naturligtvis - tack och lov - veta. Flera olika historier vävs ihop på ett genomtänkt sätt och det är först i slutet läsaren får veta hur allting hänger ihop.
Rytmen i språket gör att spänningen håller boken igenom. För att inte mista läsarens intresse, skiftar Läckberg mellan de olika historierna på ett skickligt sätt.
Jag kan nog påstå att "Fyrvaktaren" är hennes bäst skrivna bok hittills. På något sätt känns det som att Läckberg verkligen vill ge sina kritiker svar på tal. Och det lyckas hon med.
Det enda som drar ner betyget lite är att när man närmar sig slutet och upplösningen av historien, nästan kan räkna ut hur saker och ting förhåller sig - i hennes tidigare böcker har det inte varit lika lätt. Det kan måhända bero på att man har lärt känna personerna och miljön i Fjällbacka-serien ganska väl nu.
Att Camilla Läckberg har en hjärtlig och distanserad humor har vi fått bevis på tidigare (som att ge Leif GW Persson en årsprenumeration på tidningen "Min häst"). Den här gången vågar hon sig på att ge sin nuvarande sambo - Martin Melin - en känga angående hans kändisstatus.
När det gäller spänningsromaner så slår Camilla Läckberg det finkulturella etablissemanget på fingrarna.
Jag ger "Fyrvaktaren" en 4 av 5.
Männen briljerar idag
Imorse fick nog Alex Schulmans samtliga kvinnliga läsare en liten glädjetår i ögat då han i ett inlägg på sin blogg bad SVT om ursäkt för att han ställde in sin medverkan i deras morgonprogram. Han ställde helt enkelt in sin resa till Göteborg och den pågående bokmässan för att hans sambo blivit sjuk, och han inte hade hjärta att låta en sjuk mamma ta hand om en bebis.
Jag log när jag läste vad han hade skrivit. En så otroligt omtänksam handling som tyvärr inte är självklar för alla, men borde vara.
När man sedan läser om Henrik Shyfferts skoningslösa och brutala sågning av lyxludret Anna Anka - och att han dessutom har stake nog att göra det öga mot öga - blir man varm i hela hjärtat. Och vansinnigt stolt!
Alex. Henrik.
Jag bugar mig för er idag! Jäklar vilka härliga grabbar ni är!
Jag log när jag läste vad han hade skrivit. En så otroligt omtänksam handling som tyvärr inte är självklar för alla, men borde vara.
När man sedan läser om Henrik Shyfferts skoningslösa och brutala sågning av lyxludret Anna Anka - och att han dessutom har stake nog att göra det öga mot öga - blir man varm i hela hjärtat. Och vansinnigt stolt!
Alex. Henrik.
Jag bugar mig för er idag! Jäklar vilka härliga grabbar ni är!
Ego-dag
Imorse när jag klev upp, lovade jag mig själv att jag skulle ägna hela den här dagen åt bara mig. Göra det jag ville göra. Äta det jag ville äta. Ta hand om mig själv bara. En ego-dag.
Jag började förmiddagen med ett pass på gymmet. Väldigt skönt.
När jag kom hem hade jag i toning i håret och färg på ögonbrynen - jag hade till och med en sån där plastcape över axlarna som man har hos frissan. Mer än någonsin annars önskar man i den stunden att det inte startar en eldsvåda i fastigheten, så man är tvungen att springa ut på gatan. Jag hade skrämt ihjäl grannarna med min blotta uppenbarelse.
Kvällen hade jag tänkt att ägna åt mitt skrivande - uppgiften till kriminalkursen på måndag. Ska man skapa så behöver man inspiration. Och vart får jag det bäst? Jo - vid spisen.
Jag ställde mig och bakade chokladrutor. Perfekt föda när man ska hitta på en deckarintrig.
Jag ska ha ego-dagar oftare.
Jag började förmiddagen med ett pass på gymmet. Väldigt skönt.
När jag kom hem hade jag i toning i håret och färg på ögonbrynen - jag hade till och med en sån där plastcape över axlarna som man har hos frissan. Mer än någonsin annars önskar man i den stunden att det inte startar en eldsvåda i fastigheten, så man är tvungen att springa ut på gatan. Jag hade skrämt ihjäl grannarna med min blotta uppenbarelse.
Kvällen hade jag tänkt att ägna åt mitt skrivande - uppgiften till kriminalkursen på måndag. Ska man skapa så behöver man inspiration. Och vart får jag det bäst? Jo - vid spisen.
Jag ställde mig och bakade chokladrutor. Perfekt föda när man ska hitta på en deckarintrig.
Jag ska ha ego-dagar oftare.
Positiv energi och glädjetårar
Jag har så mycket positiv energi omkring mig idag. Har fått så fina gratulationer till jobbet via både bloggen, Facebook och sms.
Det gör mig alldeles varm i hjärtat och då tenderar jag att bli lite...gråtmild.
Till mitt försvar ska sägas att jag oftare gråter av glädje än av sorg. Jag gråter till böcker, filmer och tv. Och sport. Inte en gång att jag har sett en medaljutdelning utan att tårarna strömmar nedför kinderna. Det behöver inte ens vara Sverige som har tagit medalj - jag bölar ändå.
När tonerna av nationalsången sedan kommer igång brister det fullständigt.
Oscarsgalan är årets gråtfest - där är det ju så mycket känsloladdade tal att det blir som rena julafton för mig.
Det kanske egentligen inte säger så mycket, för jag blev tårögd av det hysteriskt hemska programmet som Lotta Engberg hade en gång i tiden som hette "Kär & galen". Det var par som tävlade om att få gifta sig i tv - redan där insåg man att detta inte kommer att bli tv-historia i positiv bemärkelse.
Mot slutet av programmet kom den vinnande bruden - alltid iklädd en vit marängklänning - nedför en trappa för att möta sin blivande man och de möttes i ett känsloladdat ögonblick nere på scenen. Då hoppade klämkäcka Lotta Engberg fram och föreslog att de skulle spela minigolf för då kunde de vinna en bil!
Jepp. Helt sant. Jag tyckte det var oerhört vackert att se brudparens lycka och satt vecka efter vecka med en näsduk i handen.
Inte ett av mina stoltaste ögonblick.
Det gör mig alldeles varm i hjärtat och då tenderar jag att bli lite...gråtmild.
Till mitt försvar ska sägas att jag oftare gråter av glädje än av sorg. Jag gråter till böcker, filmer och tv. Och sport. Inte en gång att jag har sett en medaljutdelning utan att tårarna strömmar nedför kinderna. Det behöver inte ens vara Sverige som har tagit medalj - jag bölar ändå.
När tonerna av nationalsången sedan kommer igång brister det fullständigt.
Oscarsgalan är årets gråtfest - där är det ju så mycket känsloladdade tal att det blir som rena julafton för mig.
Det kanske egentligen inte säger så mycket, för jag blev tårögd av det hysteriskt hemska programmet som Lotta Engberg hade en gång i tiden som hette "Kär & galen". Det var par som tävlade om att få gifta sig i tv - redan där insåg man att detta inte kommer att bli tv-historia i positiv bemärkelse.
Mot slutet av programmet kom den vinnande bruden - alltid iklädd en vit marängklänning - nedför en trappa för att möta sin blivande man och de möttes i ett känsloladdat ögonblick nere på scenen. Då hoppade klämkäcka Lotta Engberg fram och föreslog att de skulle spela minigolf för då kunde de vinna en bil!
Jepp. Helt sant. Jag tyckte det var oerhört vackert att se brudparens lycka och satt vecka efter vecka med en näsduk i handen.
Inte ett av mina stoltaste ögonblick.
Härlig morgon
Det är en sådan skön känsla att vakna upp och veta att man har ett jobb framför sig. Visserligen är det ett tag kvar innan jag börjar, men ett orosmoment i livet är borta.
Nu kan man börja att planera sitt liv på ett normalt sätt igen.
Det första jag gjorde nu på morgonen var att beställa tid hos tandhygienisten. Kanske inte låter som det roligaste man kan spendera sina pengar på, men tänderna är jag så rädd om. Två besök per år hos henne blir det. En bra investering, tycker jag.
Nu kan man börja att planera sitt liv på ett normalt sätt igen.
Det första jag gjorde nu på morgonen var att beställa tid hos tandhygienisten. Kanske inte låter som det roligaste man kan spendera sina pengar på, men tänderna är jag så rädd om. Två besök per år hos henne blir det. En bra investering, tycker jag.
Present till mig själv
Om man har kämpat att få ett nytt jobb i nio månader med allt vad det innebär - från extremt långsam hantering av a-kassan till svidande läxor om byråkratin i allmänhet - är det klart att man ska unna sig någonting när man äntligen får ett jobb.
Den allra största triumfen blir naturligtvis att få meddela Arbetsförmedlingen nyheten. Det är ett samtal som jag kommer att njuta av att få ringa.
Som present till mig själv blev det böcker (vad annars?). Jag föredrar pocket - dels för priset, men också för att de är mycket mer behändiga att ha med sig överallt. Den här gången blev det dock två inbundna som jag verkligen ville ha (de två översta på listan).
Så här såg beställningen ut ikväll:
MATS STRANDBERG: "Halva liv"
LARS BILL LUNDHOLM: "Gamla stan-morden"
SLASH: "Slash"
NIKKI SIXX: "The heroin diaries"
HELENE TURSTEN: "Det lömska nätet"
MARITA CONLON-McKENNA: "En liten hattaffär på hörnet"
LIZA MARKLUND: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"
Bra bokbuffert inför vinterhalvåret.
Den allra största triumfen blir naturligtvis att få meddela Arbetsförmedlingen nyheten. Det är ett samtal som jag kommer att njuta av att få ringa.
Som present till mig själv blev det böcker (vad annars?). Jag föredrar pocket - dels för priset, men också för att de är mycket mer behändiga att ha med sig överallt. Den här gången blev det dock två inbundna som jag verkligen ville ha (de två översta på listan).
Så här såg beställningen ut ikväll:
MATS STRANDBERG: "Halva liv"
LARS BILL LUNDHOLM: "Gamla stan-morden"
SLASH: "Slash"
NIKKI SIXX: "The heroin diaries"
HELENE TURSTEN: "Det lömska nätet"
MARITA CONLON-McKENNA: "En liten hattaffär på hörnet"
LIZA MARKLUND: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra"
Bra bokbuffert inför vinterhalvåret.
I got ON the plane
Jag befann mig i New York den första veckan i maj 2004 på semester. Av ett lyckligt sammanträffande visades det allra sista avsnittet av "Vänner" under min vistelse.
Det var en spännande upplevelse. Under hela kvällen var det specialprogram om själva serien (tillbakablickar och intervjuer) - och när det extra långa sista avsnittet visades kändes det som om hela New York stod stilla. Morgonen efter hade varenda amerikansk kanal analyser om den framgångsrika serien som nu nått sitt slut.
Det finns en replik i det sista avsnittet som har etsat sig fast i mitt hjärta för evigt. Det är när Rachel efter många om och men insett att det är Ross hon älskar och gör allt för att komma av flygplanet som ska ta henne till ett jobb i Paris.
Till slut står hon där i Ross lägenhet och säger:
"I got off the plane"
...och inte ett öga var torrt.
Idag kan jag göra en Rachel fast tvärtom: I got ON the plane.
Jobbet jag sökte är mitt. Fan, vad skönt att kunna säga det efter alla månader av resultatlöst jobbsökande. Jag har fått jobb!
Hallelujah moment!
Det var en spännande upplevelse. Under hela kvällen var det specialprogram om själva serien (tillbakablickar och intervjuer) - och när det extra långa sista avsnittet visades kändes det som om hela New York stod stilla. Morgonen efter hade varenda amerikansk kanal analyser om den framgångsrika serien som nu nått sitt slut.
Det finns en replik i det sista avsnittet som har etsat sig fast i mitt hjärta för evigt. Det är när Rachel efter många om och men insett att det är Ross hon älskar och gör allt för att komma av flygplanet som ska ta henne till ett jobb i Paris.
Till slut står hon där i Ross lägenhet och säger:
"I got off the plane"
...och inte ett öga var torrt.
Idag kan jag göra en Rachel fast tvärtom: I got ON the plane.
Jobbet jag sökte är mitt. Fan, vad skönt att kunna säga det efter alla månader av resultatlöst jobbsökande. Jag har fått jobb!
Hallelujah moment!
Envishetens ansikte
Peter Forsberg - Envishetens ansikte.
Hans fot har blivit en följetong i tidningarna. Till den milda grad att folk har börjat ledsna på alla spekulationer. Men jag kan bara inte låta bli att beundra Foppa - han är fast besluten att stå på isen igen. Ingenting verkar kunna påverka hans envishet.
En sådan egenskap måste man beundra. När man trots oändligt många motgångar ändå är besluten att lyckas med ett mål.
Jag älskar Foppas tjurskallighet - trägen brukar i slutändan vinna. Och visst unnar man killen ett tredje OS-guld?
Foppa spelar imorgon för MODO mot Frölunda (AB)
Okunskapen är alarmerande
Jag har skrivit om min oro kring detta tidigare i bloggen och jag är tacksam och lättad över att medierna börjar uppmärksamma problemet kring okunskapen om HIV/AIDS och att fler reagerar (SvD).
Själv var jag tonåring under 80-talet, då HIV/AIDS var en sjukdom vi kunde läsa om varje dag. Denna information bidrog till att vi hade vetskap, kunskap och medvetande om sjukdomen och dess förlopp och hur man på bästa sätt kunde skydda sig.
Än idag finns det varken vaccin eller botemedel mot sjukdomen (dock har bra bromsmediciner kunnat tas fram). Risken är att den okunskap som finns bland unga i västvärlden idag bidrar till att smittan sprids. Det är skrämmande att läsa att var femte ung tror att AIDS kan botas (AB) - i synnerhet då de flesta unga dessutom verkar rata kondom som preventivmedel (kondom skyddar inte bara mot sexuellt överförbara sjukdomar utan även mot oönskade graviditeter).
Samtidigt kan man inte bara klandra ungdomarna för deras okunskap (deras ointresse får de däremot stå för själva). Skolan har ett ansvar där att lära ut och informera. Nu vet jag inte riktigt hur klimatet är i den svenska skolan idag, eftersom jag inte är förknippad med den. Men att kvalitén på undervisningen idag är under all kritik har jag förstått - det räcker med att läsa ett par meningar ungdomar idag har skrivit. Majoriteten av dem är på gränsen till analfabeter, de kan inte uttrycka sig med ord utan använder läten och de är förbluffande dåligt allmänbildade.
När man har det facit i hand, så förstår man att tiden knappast kan finnas att informera om obotliga sjukdomar och vi kan knappast kräva av ungdomarna att de då har kunskap kring HIV/AIDS.
Problemet med den svenska skolan är akut - på flera sätt. Därför blir jag förtvivlad över att det sparkas kompetenta, kunniga och duktiga lärare på grund av ekonomiska besparingar och att antalet i elever i klasserna blir större.
Mer än någonsin beundrar jag yrkeskåren lärare - de har allt fler elever att ta hand om och undervisa och deras arbetsbörda måste vara på gränsen till omöjlig. Det är föga förvånande att utbrändheten bland lärare idag ökar lavinartat.
Att skära ner på ungdomars - och även äldre som vill studera - möjligheter att utbilda sig är som att skjuta sig själv i foten. På ren svenska är det oerhört korkat! Kunskap är en förutsättning för utveckling.
Vi oroar oss för arbetslösheten nu under en lågkonjunktur. Men hur kommer arbetslösheten att se ut om ett par år? Det finns ingen arbetsgivare som vill anställa någon som är okunnig.
Det är val om ett år. Vakna upp nu politiker! Det är rent nonchalant och oroväckande att bristen i skolorna ignoreras. Det är ett direkt hån mot kommande generationer.
Och slutligen till er lärare som fortfarande har orken och visionerna: Jag bugar mig för er. Djupt. Med aktning och största respekt.
Jag vill bjuda Leif GW Persson på middag
När man har ambitionen att skriva en kriminalroman är det naturligt att man har ett överväldigande intresse för brott - och framför allt vad som ligger bakom, orsakerna. Det kan verka lite morbilt men med tanke på hur populär genren är i Sverige - både i bokform och på film - tror jag inte att jag är ensam om denna fascination.
Självklart är jag ju då också intresserad av dem som löser brott.
För varje dag som går, blir jag bara mer och mer imponerad av Leif GW Persson. Jag tror på fullt allvar att han nästan kan förutse ett brott - i alla fall kan han troligtvis bättre än någon annan analysera både händelseförlopp, motiv och gärningsman.
Och han har tamme sjutton aldrig fel i sina antaganden!
För att ta det senaste exemplet: En flicka försvinner spårlöst en vecka innan sitt bröllop. Hennes fästman sitter i tv och gråter ut. Leif GW Persson gör uttalandet: "En oskyldig är totalt jävla ointresserad av att sitta och lipa i en tv-soffa" (läs hela artikeln HÄR). Fästmannen gråter ännu en gång ut - nu i kvällstidningarna - och är upprörd över att GW Persson indirekt pekat ut honom som skyldig. Ett par dagar senare försvinner även fästmannen, hittas till slut förvirrad och lätt brännskadad i närheten av en död kropp. Förklaringarna till hur han hamnat där är så osannolika att ingen författares fantasi skulle räcka till att skapa en liknade påhittad intrig i en bok. Skulle de mot förmodan göra det, skulle boken få omdömet "icke trovärdig".
Fästmannen sitter nu häktad för mordet på sin fästmö, men är icke ännu dömd för något brott.
Jag skulle vilja bjuda Leif GW Persson på middag. Bara sitta och lyssna på berättelser om hans erfarenheter - han måste ha en enorm kunskap att dela med sig av.
Jag ger mig sjutton på att det är just GW Persson som kommer att lösa det spektakulära helikopterrånet imorse också.
Självklart är jag ju då också intresserad av dem som löser brott.
För varje dag som går, blir jag bara mer och mer imponerad av Leif GW Persson. Jag tror på fullt allvar att han nästan kan förutse ett brott - i alla fall kan han troligtvis bättre än någon annan analysera både händelseförlopp, motiv och gärningsman.
Och han har tamme sjutton aldrig fel i sina antaganden!
För att ta det senaste exemplet: En flicka försvinner spårlöst en vecka innan sitt bröllop. Hennes fästman sitter i tv och gråter ut. Leif GW Persson gör uttalandet: "En oskyldig är totalt jävla ointresserad av att sitta och lipa i en tv-soffa" (läs hela artikeln HÄR). Fästmannen gråter ännu en gång ut - nu i kvällstidningarna - och är upprörd över att GW Persson indirekt pekat ut honom som skyldig. Ett par dagar senare försvinner även fästmannen, hittas till slut förvirrad och lätt brännskadad i närheten av en död kropp. Förklaringarna till hur han hamnat där är så osannolika att ingen författares fantasi skulle räcka till att skapa en liknade påhittad intrig i en bok. Skulle de mot förmodan göra det, skulle boken få omdömet "icke trovärdig".
Fästmannen sitter nu häktad för mordet på sin fästmö, men är icke ännu dömd för något brott.
Jag skulle vilja bjuda Leif GW Persson på middag. Bara sitta och lyssna på berättelser om hans erfarenheter - han måste ha en enorm kunskap att dela med sig av.
Jag ger mig sjutton på att det är just GW Persson som kommer att lösa det spektakulära helikopterrånet imorse också.
Kriminalkursen igår kväll
Till varje gång får vi inte bara en skrivuppgift att göra själva - vi ska även läsa igenom våra kurskamraters texter och göra en opposition på en av dem: vad texten handlar om, dess styrkor och svagheter, om språk och formuleringar. Ja, ni förstår.
Jag var oerhört imponerad över alla mina kurskamraters berättelser - det är hög kvalitet på texterna. Jag gjorde en omsorgsfull bedömning på den texten jag skulle göra en opposition på - läste igenom den flera gånger och gjorde anteckningar.
När jag innan kursen igår satt och drack en latte på Wayne´s i närheten i godan ro med Camilla Läckbergs senaste bok i handen, slog det mig plötsligt att även min text skulle granskas och utvärderas. Det gjorde mig lite nervös.
Men det gick bra - jag fick fina omdömen som jag blev mycket glad över. Bra personbeskrivningar, tydlig miljö, flyt i språket och trovärdigt. Dock tror jag inte att jag kommer att få lika bra kritik nästa vecka för den texten jag lämnade in igår. Jag blev inte alls lika nöjd med den.
Tills nästa vecka har vi i uppgift att skriva en text där vi koncentrerar oss på dialogen. Den ska handla om ett brott som har skett, sker eller kommer att ske.
Jag var oerhört imponerad över alla mina kurskamraters berättelser - det är hög kvalitet på texterna. Jag gjorde en omsorgsfull bedömning på den texten jag skulle göra en opposition på - läste igenom den flera gånger och gjorde anteckningar.
När jag innan kursen igår satt och drack en latte på Wayne´s i närheten i godan ro med Camilla Läckbergs senaste bok i handen, slog det mig plötsligt att även min text skulle granskas och utvärderas. Det gjorde mig lite nervös.
Men det gick bra - jag fick fina omdömen som jag blev mycket glad över. Bra personbeskrivningar, tydlig miljö, flyt i språket och trovärdigt. Dock tror jag inte att jag kommer att få lika bra kritik nästa vecka för den texten jag lämnade in igår. Jag blev inte alls lika nöjd med den.
Tills nästa vecka har vi i uppgift att skriva en text där vi koncentrerar oss på dialogen. Den ska handla om ett brott som har skett, sker eller kommer att ske.
Alla kommer att vara där
Det är den årliga Bokmässan i Göteborg i helgen. ALLA kommer att vara där: Isabel Allende, Henning Mankell, Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, Mats Strandberg för att nämna några.
Ja, säg ett namn och den personen finns på listan.
Det kommer att vara så mycket författare på plats att om det smällde en bomb i byggnaden så skulle modebloggarna vara det vi hade kvar som liknade litteratur. Hemska tanke. Jag hoppas att säkerheten är extremt bra - annars är risken stor att sär skriv ning arna blir obligatoriska i en text.
Ja, säg ett namn och den personen finns på listan.
Det kommer att vara så mycket författare på plats att om det smällde en bomb i byggnaden så skulle modebloggarna vara det vi hade kvar som liknade litteratur. Hemska tanke. Jag hoppas att säkerheten är extremt bra - annars är risken stor att sär skriv ning arna blir obligatoriska i en text.
Vad gör man på Facebook 15 timmar om dagen?
Jag brukar alltid försvara sajten Facebook som fenomen, eftersom jag anser att man gör det till vad man själv vill. Visst har jag haft mindre roliga erfarenheter av det också - som att bli övervakad av personer som kanske inte har så mycket annat i sitt liv än att granska vad andra har för sig samt vad följderna kan bli om man accepterar någon som vän på sidan som man bara känner till namnet.
Jag kan förstå att Facebook tog mycket tid i anspråk när det kom - som nyhetens behag. Men jag begriper inte hur man kan ägna 15 timmar om dagen till denna sajt (AB). Egentligen kanske det inte är så förvånande - missbruk ter sig i de mest märkliga former ibland.
Men vad gör man 15 timmar per dag på denna sajt? Hur disponerar man den tiden? Sitter man frenetiskt och kommenterar allas statusuppdateringar, svarar på alla möjliga quizzes, mailar varenda kotte? Vad?
Att uppdatera sin status så ofta man bara kan - som tjejen i artikeln gör - blir bara ett irritationsmoment för andra. "Marita klipper hår" och "Marita permanentar hår" är statusuppdateringar som skulle göra att jag omedelbart skulle placera denna vän i "dolda kontakter" - dvs att dennes förehavanden inte dyker upp i mitt nyhetsfält. Jag har placerat en del FB-vänner där - av olika anledningar.
Men sedan har jag de FB-vänner som underhåller mig varje dag med roliga kommentarer. I synnerhet en som får mig att vrida mig av skratt flera gånger per dag - en äkta komiker (puss på dig, Nordahlskan!). Han är dock väldigt innovativ i sina inlägg, vilket gör att det förvandlas till skön humor.
Det är så man påminns om tjusningen med Facebook.
Jag kan förstå att Facebook tog mycket tid i anspråk när det kom - som nyhetens behag. Men jag begriper inte hur man kan ägna 15 timmar om dagen till denna sajt (AB). Egentligen kanske det inte är så förvånande - missbruk ter sig i de mest märkliga former ibland.
Men vad gör man 15 timmar per dag på denna sajt? Hur disponerar man den tiden? Sitter man frenetiskt och kommenterar allas statusuppdateringar, svarar på alla möjliga quizzes, mailar varenda kotte? Vad?
Att uppdatera sin status så ofta man bara kan - som tjejen i artikeln gör - blir bara ett irritationsmoment för andra. "Marita klipper hår" och "Marita permanentar hår" är statusuppdateringar som skulle göra att jag omedelbart skulle placera denna vän i "dolda kontakter" - dvs att dennes förehavanden inte dyker upp i mitt nyhetsfält. Jag har placerat en del FB-vänner där - av olika anledningar.
Men sedan har jag de FB-vänner som underhåller mig varje dag med roliga kommentarer. I synnerhet en som får mig att vrida mig av skratt flera gånger per dag - en äkta komiker (puss på dig, Nordahlskan!). Han är dock väldigt innovativ i sina inlägg, vilket gör att det förvandlas till skön humor.
Det är så man påminns om tjusningen med Facebook.
Slash har skrivit sina memoarer
Jag fick ett par minuter dötid igår på Centralen. Vid sådana tillfällen slinker jag alltid in på Pocketshop för att titta på böcker - jag blir som ett barn i en godisfabrik.
Igår såg jag att Slash - den gamla Guns´n´Roses-gitarristen och en av de skönaste personligheterna i rockens historia - har skrivit sina memoarer. Det måste vara en intressant läsning. Jag menar, hur mycket har han inte hunnit med hittills i sitt liv?
Jag motstod frestelsen att köpa den, men kommer att göra det så småningom.
Slash. Jag fick en dos av nostalgi över mig. Det kommer förmodligen spelas en hel del Gun´s´Roses idag i det Larssonska hemmet.
Jungstedt förtjänade bättre
Jag gav "Kommisarien och havet" en chans i söndags kväll. Det gjorde jag verkligen. Jag tänkte: "om dubbningen är så katastrofal kan jag ändå njuta av bilderna av Gotland".
Det är dock inte bara dubbningen som är en katastrof i denna produktion. Det hela börjar redan innan filmens start, då en liten hallåa i TV4 säger: "Nu över till den svenska produktionen...". Redan där inträffar miss ett.
Det kan inte ha varit ett lätt jobb för skådespelarna att säga sina repliker när den ena talar tyska, den andra svenska. Det märkt tydligt på Inger Nilsson (som spelade Pippi Långstrump som barn). Hon hennes repliker låter som om hon läser dem innantill - det finns ingen inlevelse bakom.
Att tyskarna sedan valt att byta namn på själva kommisarien från Anders Knutas till Patrik Andersson orkar jag inte ens kommentera - jag tenderar att bli lite Göte i skidbacken här.
Jag tycker synd om Mari Jungstedt. Henns böcker förtjänade en bättre filmatisering än det här. Gotland förtjänade bättre.
Sedan kommer vi till Anders Ekborg. För ett par år sedan deklarerade både han och hans fru - Lia Boysen (som för övrigt hade en minimal roll i söndagens film) - att de minsann inte lät sina barn titta på "Idol" för att det var "förnedrings-tv" (man bör i sammanhanget tillägga att de som söker till detta program inte blir tvingade till det - de gör det frivilligt).
Jag undrar om paret äter upp sina ord idag. För jag kan inte tänka mig någonting mer förnedrande än att frivilligt delta i denna kassa tyska produktion.
Läs även: AB
Det är dock inte bara dubbningen som är en katastrof i denna produktion. Det hela börjar redan innan filmens start, då en liten hallåa i TV4 säger: "Nu över till den svenska produktionen...". Redan där inträffar miss ett.
Det kan inte ha varit ett lätt jobb för skådespelarna att säga sina repliker när den ena talar tyska, den andra svenska. Det märkt tydligt på Inger Nilsson (som spelade Pippi Långstrump som barn). Hon hennes repliker låter som om hon läser dem innantill - det finns ingen inlevelse bakom.
Att tyskarna sedan valt att byta namn på själva kommisarien från Anders Knutas till Patrik Andersson orkar jag inte ens kommentera - jag tenderar att bli lite Göte i skidbacken här.
Jag tycker synd om Mari Jungstedt. Henns böcker förtjänade en bättre filmatisering än det här. Gotland förtjänade bättre.
Sedan kommer vi till Anders Ekborg. För ett par år sedan deklarerade både han och hans fru - Lia Boysen (som för övrigt hade en minimal roll i söndagens film) - att de minsann inte lät sina barn titta på "Idol" för att det var "förnedrings-tv" (man bör i sammanhanget tillägga att de som söker till detta program inte blir tvingade till det - de gör det frivilligt).
Jag undrar om paret äter upp sina ord idag. För jag kan inte tänka mig någonting mer förnedrande än att frivilligt delta i denna kassa tyska produktion.
Läs även: AB
Eftermiddag med Läckberg
Det blev inte alls på mycket läsning som jag hade hoppats på i helgen, eftersom jag mest ägnade mig åt att skriva. Så därför ska jag unna mig att ta mig in till stan någon timme tidigare än planerat och sätta mig på ett kafé med en stor latte och läsa ur Läckbergs "Fyrvaktaren".
Tro mig när jag säger att jag har gjort mig förtjänt av det. Och tro mig när jag säger att jag behöver en sådan stund.
Tro mig när jag säger att jag har gjort mig förtjänt av det. Och tro mig när jag säger att jag behöver en sådan stund.
God morgon, Ångest...
....och välkommen tillbaka!
Jag har lyckats förtränga tankarna kring jobbet jag har sökt hela helgen ganska framgångsrikt. Men nu är det vardag igen, vilket innebär att kontoren öppnar och allting återgår till det normala.
Kommer knappt att våga öppna mina mail idag och förmodligen hoppa högt när telefonen ringer.
Ett svar - oavsett vad det blir - skulle lugna mina nerver.
Jag har lyckats förtränga tankarna kring jobbet jag har sökt hela helgen ganska framgångsrikt. Men nu är det vardag igen, vilket innebär att kontoren öppnar och allting återgår till det normala.
Kommer knappt att våga öppna mina mail idag och förmodligen hoppa högt när telefonen ringer.
Ett svar - oavsett vad det blir - skulle lugna mina nerver.
RTFQ x 2
Framförhållning är ju min nya grej. Därför satt jag mig ner och gjorde lite förberedelser inför kursen imorgon kväll. Läste igenom anteckningarna från förra veckan och.... upptäckte att det vi faktiskt gick igenom då var person- och miljöbeskrivningar.
Jag kan utan att överdriva säga att just det är det mycket snålt med i den berättelsen jag fick ihop. Jag fick direkt en idé i huvudet vad den skulle handla om (när man har haft de männen jag har haft i mitt liv så är det inte svårt att finna inspiration till en berättelse som ska heta "En underbar ondska") men just det där med person- och miljöbeskrivningar föll liksom bort ur minnet. Hade inte en tanke på det när jag skrev.
Vilket förde tankarna direkt till en fruktad flyginstruktör som fortfarande är ökänd i branschen. Han skrev alltid på tavlan innan ett prov:
RTFQ x 2
Read The Fucking Questions... Twice.
Jag anammar det tills nästa vecka. Promise.
En suck av lättnad
Nu har jag skrivit klart min uppgift inför morgondagen. Fem A4-sidor blev det den här gången. Jag är långt ifrån nöjd, men ser det som så att jag kommer att lära mig av de misstagen jag gör i texterna (förvånansvärt sällan lär jag mig av misstag i det verkliga livet). Det är ju utifrån dem jag utvecklas som skribent.
Historien är ännu inte utskriven - jag låter den ligga och mogna ett tag. Under tiden släpper jag den helt och ägnar mig åt helt andra saker. Sedan - om ett par timmar - läser jag igenom den ännu en gång och gör min redigering, ändrar, tar bort eller lägger till ord. Först när det är klart skriver jag ut den. Men jag har redan dragit en suck av lättnad över att historien är klar - nu är det bara finliret kvar.
På kursen får vi ju inte bara i uppgift tills nästa gång att skriva själva - vi ska även läsa igenom våra kurskamraters texter från veckan innan. Jag läste igenom dessa igår kväll och jag är mycket imponerad över den höga standard som texterna håller. Man blir oerhört inspirerad själv av att läsa andras texter och det både underhållande och utvecklande.
Imorgon kväll ska vi förutom att ha textkritik även gå igenom dialoger.
Historien är ännu inte utskriven - jag låter den ligga och mogna ett tag. Under tiden släpper jag den helt och ägnar mig åt helt andra saker. Sedan - om ett par timmar - läser jag igenom den ännu en gång och gör min redigering, ändrar, tar bort eller lägger till ord. Först när det är klart skriver jag ut den. Men jag har redan dragit en suck av lättnad över att historien är klar - nu är det bara finliret kvar.
På kursen får vi ju inte bara i uppgift tills nästa gång att skriva själva - vi ska även läsa igenom våra kurskamraters texter från veckan innan. Jag läste igenom dessa igår kväll och jag är mycket imponerad över den höga standard som texterna håller. Man blir oerhört inspirerad själv av att läsa andras texter och det både underhållande och utvecklande.
Imorgon kväll ska vi förutom att ha textkritik även gå igenom dialoger.
Afternoon tea
Jag dricker inte te men jag är vansinnigt förtjust i traditionen afternoon tea. Det är förvånande att det inte har slagit mer i Sverige men vi har ju å andra sidan vår fika - inte att förglömma.
Idag har jag dock inte haft en fika utan afternoon tea (fast med kaffe som dryck). Jag ställde mig och bakade klassiska engelska scones som är ett måste till denna stund på dagen för engelsmännen. Jag åt de nygräddade sconesen med smör, körsbärsmarmelad och prästost.
Här är receptet till ca 8 scones:
INGREDIENSER:
3 ½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
lite salt
3/4 msk strösocker
60 gram smör eller margarin
2 ägg
1 dl mjölk
+ 1 ägg till pensling
GÖR SÅ HÄR:
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda ihop de torra ingredienserna i en skål, finfördela smöret i blandningen. Vispa ihop ägg och mjölk och häll det sedan i mjölblandningen. Arbeta snabbt ihop till en deg.
Forma sedan degen till ca åtta bollar som plattas ut på en plåt, ca 3 cm höga. Pensla över ett uppvispat ägg. Grädda i ugnen i ca 10 minuter.
Servera dem nygräddade med valfria tillbehör: marmelad, creme cheese, vispad grädde med sylt.
Och för er som vill - en kanna te till.
Jag tror att detta får bli ett återkommande inslag på söndagarna. Riktigt trevligt.
Idag har jag dock inte haft en fika utan afternoon tea (fast med kaffe som dryck). Jag ställde mig och bakade klassiska engelska scones som är ett måste till denna stund på dagen för engelsmännen. Jag åt de nygräddade sconesen med smör, körsbärsmarmelad och prästost.
Här är receptet till ca 8 scones:
INGREDIENSER:
3 ½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
lite salt
3/4 msk strösocker
60 gram smör eller margarin
2 ägg
1 dl mjölk
+ 1 ägg till pensling
GÖR SÅ HÄR:
Sätt ugnen på 225 grader. Blanda ihop de torra ingredienserna i en skål, finfördela smöret i blandningen. Vispa ihop ägg och mjölk och häll det sedan i mjölblandningen. Arbeta snabbt ihop till en deg.
Forma sedan degen till ca åtta bollar som plattas ut på en plåt, ca 3 cm höga. Pensla över ett uppvispat ägg. Grädda i ugnen i ca 10 minuter.
Servera dem nygräddade med valfria tillbehör: marmelad, creme cheese, vispad grädde med sylt.
Och för er som vill - en kanna te till.
Jag tror att detta får bli ett återkommande inslag på söndagarna. Riktigt trevligt.
Gårdagens inköp
Utanför biografen som jag besökte igår, ligger en godisaffär som har nästan lite för bra priser. För att dra ett exempel så kan man köpa förpackningar med tio Twix eller Snickers för 39 kronor (billigare än taxfree på Arlanda kan jag tillägga).
Vid ingången såg jag att de hade fantasiska kreationer - annorlunda sätt att göra chokladaskar. Jag häpnade över det priset också, för jag kände att det låg väldigt mycket arbete bakom. Och vilken fantastisk idé till present! Istället för att ge bort en blombukett som vissnar efter två dagar eller en tråkig Aladdinask.
Köpte en kreation till mig själv - 259 kronor fick jag betala för den. På locket av asken är det ett motiv av katter - det blir en fin prydnad sedan när chokladen är uppäten.
Vid ingången såg jag att de hade fantasiska kreationer - annorlunda sätt att göra chokladaskar. Jag häpnade över det priset också, för jag kände att det låg väldigt mycket arbete bakom. Och vilken fantastisk idé till present! Istället för att ge bort en blombukett som vissnar efter två dagar eller en tråkig Aladdinask.
Köpte en kreation till mig själv - 259 kronor fick jag betala för den. På locket av asken är det ett motiv av katter - det blir en fin prydnad sedan när chokladen är uppäten.
Ologisk kostnad
Böcker väger en hel del. I synnerhet de inbundna. Ändå kan man om man beställer böcker via nätet få dem hemskickade fraktfritt med B-post. Det tar en dag extra. Helt klart prisvärt.
Därför blir jag helt fascinerad över att det kostar 49 kronor i bara fraktkostnad att få hem en bläckpatron till skrivaren som väger max 20 gram.
Jag ser inte logiken.
Därför blir jag helt fascinerad över att det kostar 49 kronor i bara fraktkostnad att få hem en bläckpatron till skrivaren som väger max 20 gram.
Jag ser inte logiken.
Skapande söndag
Jag fick inget svar i fredags angående jobbet jag sökt. Ovissheten är tortyr. Att bara gå och vänta på besked. För det upptar så mycket energi att gå och fundera.
Dessutom blir man ju helt nipprig när man får ett mail och vågar knappt se efter vad det gäller - för negativa svar kommer alltid via mail. Positiva svar får man i telefonen.
Den här ovissheten och nervositeten går ut över mitt skapande. Jag började så duktigt härom dagen att skriva en berättelse till kriminalkursen - sedan tog det stopp. Kunde inte fokusera tankarna.
Imorgon kväll är det dags för kurs igen och då ska den skrivuppgiften vara färdig, redigerad på papper.
Vilket innebär att jag idag får ta av min disciplinreserv. Koncentrera mig på att skriva - försöka lämna ute funderingarna om jag har ett jobb att se fram emot eller inte.
Det blir en skapande söndag.
Dessutom blir man ju helt nipprig när man får ett mail och vågar knappt se efter vad det gäller - för negativa svar kommer alltid via mail. Positiva svar får man i telefonen.
Den här ovissheten och nervositeten går ut över mitt skapande. Jag började så duktigt härom dagen att skriva en berättelse till kriminalkursen - sedan tog det stopp. Kunde inte fokusera tankarna.
Imorgon kväll är det dags för kurs igen och då ska den skrivuppgiften vara färdig, redigerad på papper.
Vilket innebär att jag idag får ta av min disciplinreserv. Koncentrera mig på att skriva - försöka lämna ute funderingarna om jag har ett jobb att se fram emot eller inte.
Det blir en skapande söndag.
Suverän utmaning från Lilla O
Underbara Lilla O! Jag hittar alltid någonting intressant att läsa på Lilla O´s blogg - är det inte ett bra lästips så är det ett tänkvärt inlägg som tilltalar mig.
Ikväll gav hon mig ett gott skratt dessutom. Precis när jag sitter och skakar av ilska över just Jantelagen och allt vad den innebär, läser jag ett underbart inlägg som hon skrivit om ämnet.
Hon utmanar sina läsare att lista fem positiva saker med sig själv. En lovebombing på sig själv helt enkelt. Det där är inte lätt - visst är det alltid enklare att lista andras positiva egenskaper än sina egna?
Jag tycker om utmaningar, så jag antar den.
Jag är bra på att:
1. komma ihåg datum (såsom födelsedagar och andra bemärkelsedagar)
2. laga mat (jag måste ha varit italienska i mitt tidigare liv)
3. ge andra människor uppskattning
4. slutföra projekt jag tagit mig för
5. organisera (till och med kryddorna står i bokstavsordning hemma)
Tips: Läs Lilla O´s blogg - det är balsam för själen.
Ikväll gav hon mig ett gott skratt dessutom. Precis när jag sitter och skakar av ilska över just Jantelagen och allt vad den innebär, läser jag ett underbart inlägg som hon skrivit om ämnet.
Hon utmanar sina läsare att lista fem positiva saker med sig själv. En lovebombing på sig själv helt enkelt. Det där är inte lätt - visst är det alltid enklare att lista andras positiva egenskaper än sina egna?
Jag tycker om utmaningar, så jag antar den.
Jag är bra på att:
1. komma ihåg datum (såsom födelsedagar och andra bemärkelsedagar)
2. laga mat (jag måste ha varit italienska i mitt tidigare liv)
3. ge andra människor uppskattning
4. slutföra projekt jag tagit mig för
5. organisera (till och med kryddorna står i bokstavsordning hemma)
Tips: Läs Lilla O´s blogg - det är balsam för själen.
Korkade argument
Att avundsjuka och missunnsamma människor är dåliga på matematik visste jag redan (en vinst på 2,5 miljarder på en insats på 14 miljoner talar sitt tydliga språk) men jag måste ändå ge dessa personer cred för att de är påhittiga i sina argument.
Det senaste är:
Varför ska jag vara med att betala för ett bröllop som jag inte får gå på?
Vadå "inte får gå på"? Ni vill ju onekligen inte ens att bröllopet ska äga rum - varför vill ni då bevittna det? Det måste vara bland det mest korkade man kan vräka ur sig.
Titta på tv-sändningarna istället! Tro mig när jag säger att ni kommer att få se mer av bröllopet via burken - för ni lär inte vara ensamma åskådare.
Fjantar!
AB
Det senaste är:
Varför ska jag vara med att betala för ett bröllop som jag inte får gå på?
Vadå "inte får gå på"? Ni vill ju onekligen inte ens att bröllopet ska äga rum - varför vill ni då bevittna det? Det måste vara bland det mest korkade man kan vräka ur sig.
Titta på tv-sändningarna istället! Tro mig när jag säger att ni kommer att få se mer av bröllopet via burken - för ni lär inte vara ensamma åskådare.
Fjantar!
AB
Salig efter "Flickan som lekte med elden"
Inom finkulturella kretsar ska man alltid tycka att "boken är bättre än filmen". Självklart är det inte riktigt så. Gärna ska man också slänga in det vansinniga påståendet att skådespel gör sig bättre på en teaterscen än på vita duken - trots att teaterpjäser ofta tenderar till överspel.
Jag är helt salig efter att ha sett "Flickan som lekte med elden". Jag älskade att läsa Millenium-triologin. Och jag älskar filmerna.
Stieg Larsson gav oss en fantastisk vuxensaga och det har tolkats mycket väl i filmatiseringarna. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag tycker att första delen - "Män som hatar kvinnor" - gjorde sig bättre som film än som bok. Där hade man bantat bort det som faktiskt var segt och långdraget i boken samt att Blomqvist fick ligga mindre (trist för honom men till biobesökarnas fördel).
Tempot i de två sista böckerna är mycket högt och självklart blir det så bra när man för över detta till film. "Flickan som lekte med elden" är hiskligt spännande från början till slut. Märkligt nog sitter man som på nålar filmen igenom trots att man vet vad som kommer att hända - historien är ju färsk i allas minne. Men det gör ingenting. Pulsen ökar ändå i två timmar och tio minuter.
Att se Paolo Roberto spela sig själv är också en upplevelse. Hur kommenterar man det? "Han gjorde det bra"? För i ärlighetens namn, vem hade annars kunnat göra rollen?
Roberto har en sympatisk roll i boken och den förvaltar han bra i filmen också. Det måste vara en stor ära att bli omnämnd i en bok på det sättet - ryktet säger att Stieg Larsson aldrig ens hann att be Roberto om lov att använda honom som rollfigur innan han gick bort.
Personligen tycker jag att Roberto har gjort sig förtjänt av den smickrande medverkan - han är ett levande bevis på att man kan gå från en ung slyngel till en mogen man.
Om dryga två månader har sista filmen i triologin - "Luftslottet som sprängdes" - premiär. Jag längtar och konstaterar ännu en gång att Stieg Larsson gick ur tiden alldeles för tidigt.
På dagens agenda: Bio
Jag kan faktiskt inte minnas när hösten någonsin har varit vackrare. Förra året missade jag den helt - då kom jag hem från fyra månaders jobb på Mallorca lagom till vintern.
Jag kan inte påminna mig när denna årstid varit ljuvligare.
Vädret utanför mitt fönster idag kan man inte ens beskriva som "höst" - det är sensommarväder. Solen värmer så pass att man kan ha balkongdörren öppen på vid gavel. Med andra ord är det perfekta förhållanden för att vistas utomhus.
Vad gör jag då? Jo, jag planerar in en eftermiddag i biomörkret. Rent vansinne - jag vet. Men jag kan inte hålla mig längre.
"Flickan som lekte med elden" blir det.
Jag kan inte påminna mig när denna årstid varit ljuvligare.
Vädret utanför mitt fönster idag kan man inte ens beskriva som "höst" - det är sensommarväder. Solen värmer så pass att man kan ha balkongdörren öppen på vid gavel. Med andra ord är det perfekta förhållanden för att vistas utomhus.
Vad gör jag då? Jo, jag planerar in en eftermiddag i biomörkret. Rent vansinne - jag vet. Men jag kan inte hålla mig längre.
"Flickan som lekte med elden" blir det.
Lisbeth Salander istället för Carrie Bradshaw
En kvinnosakskvinna - en psykoterapeut vid namn Rigmor Robert - hävdade häromdagen på debattsajten Newsmill att den fiktiva rollfiguren inte är "kvinnlig". (Läs även AB)
Nej, det är hon sannerligen inte i traditionell mening. Oftast framställs ju kvinnor både inom litteratur och i media som shoppinggalna våp, vars enda ambition i livet är att ha så många skor som möjligt i garderoben.
Lisbeth Salander finns inte i verkligheten, men det gör inte Carrie Bradshaw ifrån "Sex & the city" heller. Trots detta har Carrie Bradshaw blivit en förebild för unga kvinnor i västvärlden.
Jag vet inte om resultatet av detta är så bra.
I mina ögon är just Carrie Bradshaw den sämsta kvinnliga förebild man kan ha. Hon har ingen koll på sin privatekonomi utan lägger större delen - och förmodligen mer än så - på kläder och skor. Till varje pris vill hon gifta sig med en man som år efter år i tv-serien sårat och bedragit henne. Hon försörjer sig genom att skriva krönikor i modemagasin.
Kort och gott är hon den modebloggarna vill vara.
Lisbeth Salander å andra sidan är socialt tillbakadragen, skygg för omvärlden, har inget behov av att exploatera sig offentligt, är oerhört tekniskt intelligent och tar lagen i egna händer.
Hon beskylls av Rigmor Robert för att vara för våldsam för att vara "kvinnlig".
Vad är då orsaken till Lisbeth Salanders våldsamma ådra? Ja, har man läst Stieg Larssons fantastiska Millenium-triologi känner man en ren triumf när Salander hämnas på den sliskiga advokat som utnyttjar sin makt och våldtar henne på det mest brutala sätt.
Men är hennes hämnd för våldsam? Med tanke på att hon gestaltar en person som samhället vänt ryggen så svara jag med klar stämma NEJ på den frågan.
Carrie Bradshaw hade väl förmodligen velat gifta sig med sin våldtäktsman istället.
Orsaken till att Lisbeth Salander blir "overklig" i mångas ögon är att vi aldrig tidigare haft en liknade kvinnlig förebild. Hon är en unik krigare som slåss mot äcklen som samhället inte kan - och inte vill - komma åt. Dessutom gör hon detta själv - utan någon som håller henne i handen. Hon är raka motsatsen till hur kvinnor annars framställs - som både hjälplösa och ynkliga.
Vad lär sig unga kvinnor av Carrie Bradshaw? Inte ett skit mer än hur man organiserar en garderob. Har man någon nytta av det i verkliga livet? Självklart - om man vill bli som Anna Anka och vara ett kuttersmycke.
Lisbeth Salander är den fiktiva kvinna vi kan lära oss någonting av. Det är hon som ska vara vår förebild. Hon lär oss hur man överlever på egen hand - utan en gubbsjuk miljonär som betalar Botoxinjektionerna.
En Salander kan betala sina räkningar själv!
Nej, det är hon sannerligen inte i traditionell mening. Oftast framställs ju kvinnor både inom litteratur och i media som shoppinggalna våp, vars enda ambition i livet är att ha så många skor som möjligt i garderoben.
Lisbeth Salander finns inte i verkligheten, men det gör inte Carrie Bradshaw ifrån "Sex & the city" heller. Trots detta har Carrie Bradshaw blivit en förebild för unga kvinnor i västvärlden.
Jag vet inte om resultatet av detta är så bra.
I mina ögon är just Carrie Bradshaw den sämsta kvinnliga förebild man kan ha. Hon har ingen koll på sin privatekonomi utan lägger större delen - och förmodligen mer än så - på kläder och skor. Till varje pris vill hon gifta sig med en man som år efter år i tv-serien sårat och bedragit henne. Hon försörjer sig genom att skriva krönikor i modemagasin.
Kort och gott är hon den modebloggarna vill vara.
Lisbeth Salander å andra sidan är socialt tillbakadragen, skygg för omvärlden, har inget behov av att exploatera sig offentligt, är oerhört tekniskt intelligent och tar lagen i egna händer.
Hon beskylls av Rigmor Robert för att vara för våldsam för att vara "kvinnlig".
Vad är då orsaken till Lisbeth Salanders våldsamma ådra? Ja, har man läst Stieg Larssons fantastiska Millenium-triologi känner man en ren triumf när Salander hämnas på den sliskiga advokat som utnyttjar sin makt och våldtar henne på det mest brutala sätt.
Men är hennes hämnd för våldsam? Med tanke på att hon gestaltar en person som samhället vänt ryggen så svara jag med klar stämma NEJ på den frågan.
Carrie Bradshaw hade väl förmodligen velat gifta sig med sin våldtäktsman istället.
Orsaken till att Lisbeth Salander blir "overklig" i mångas ögon är att vi aldrig tidigare haft en liknade kvinnlig förebild. Hon är en unik krigare som slåss mot äcklen som samhället inte kan - och inte vill - komma åt. Dessutom gör hon detta själv - utan någon som håller henne i handen. Hon är raka motsatsen till hur kvinnor annars framställs - som både hjälplösa och ynkliga.
Vad lär sig unga kvinnor av Carrie Bradshaw? Inte ett skit mer än hur man organiserar en garderob. Har man någon nytta av det i verkliga livet? Självklart - om man vill bli som Anna Anka och vara ett kuttersmycke.
Lisbeth Salander är den fiktiva kvinna vi kan lära oss någonting av. Det är hon som ska vara vår förebild. Hon lär oss hur man överlever på egen hand - utan en gubbsjuk miljonär som betalar Botoxinjektionerna.
En Salander kan betala sina räkningar själv!
Väl investerade pengar
Ojojoj... Aftonbladet publicerar idag slutsumman för kronprinsessans kommande bröllop: 14 miljoner kronor. Vilket är 8 miljoner kronor mindre än beräknat. 1,55 kronor per invånare (AB)
Vilket ramaskri det kommer att bli. För de som är emot att några ören av skattepengarna går till vår framtida statschefs bröllop kan inte - även om de får bevis svart på vitt - inse vilka inkomster detta bröllop kommer att inbringa till statskassan.
De kan inte - eller vill inte - se fördelarna med ett kungligt bröllop i landet.
Detta bröllop kommer att göra ovärderlig reklam för Sverige, locka hit tusentals turister och journalister från andra länder som ska ha någonstans att sova, de ska äta, köpa souvenirer.
Bara detaljhandeln beräknas omsätta 2,5 MILJARDER kronor (är inte det jäkligt bra utdelning på en insats på ynka 14 miljoner?).
Istället för att visa de allra patetiska egenskaper vi har - vår avundsjuka och missunnsamhet - kanske vi ska tacka kronprinsessan och hennes lillasyster att de väljer att gifta sig nu när lågkonjunkturen är som värst. Tacka dem för de ökade arbetstillfällena som bröllopen kommer att bidra med, tacka dem för att de sätter Sverige i fokus nästa år.
Men hur skulle det se ut? Då skulle vi ju behöva frångå våra principer att man inte under några som helst omständigheter ska glädjas för andra eller se fördelar.
Personligen är jag sjukt nyfiken på om dessa icke-rojalister som motsätter sig investeringen i detta bröllop också kommer att vilja avstå från de miljarder som kommer att bli tillskottet i statskassan?
Förmodligen. "Bara för sakens skull."
Tjurskallar!
Ska inte politiker få ha roligt?
Bara ett par få ord i "debatten": Det är ytterst sällan som jag delar åsikt med Mona Sahlin - jag har faktiskt ibland till och med lite svårt för henne - men nu måste jag faktiskt försvara henne.
Mona Sahlin åker - tillsammans med 140 andra svenska kändisar - ner till Mallorca i ett chartrat plan (ingen "privatjet") från SAS (och jag kan avslöja att det inte är något "lyxigt" plan alls) för att fira sin vän Micael Bindefelts 50-årsdag. Hon betalar resa, hotell och omkostnader själv. Med andra ord: en härlig weekendresa som vem som helst av oss skulle vilja åka på.
Detta har Sahlin idag fått massiv kritik för. Jag undrar varför? Det är förvisso kyrkoval på söndag, men svenskarna har knappast gått man ur huse tidigare för att delta i detta val. Nu helt plötsligt - bara för att en partiledare väljer att fira en väns födelsedag i ett annat land - hamnar detta kyrkoval för en gångs skull i centrum. Är inte det lite hyckleri?
Vi kanske istället ska tacka Mona Sahlin för det val hon har gjort och på så sätt bidragit till att kyrkovalet för en gångs skull blir uppmärksammat?
Hennes resa kanske innebär ett rekordstort antal röster i valet då majoriteten av svenskarna inte ens visste om att det var ett val på söndag och inte hade en tanke på att ta sig till en vallokal.
En annan fråga jag ställer mig är: Ska inte en partiledare få delta på festliga tillställningar och ha roligt? Vem vill ta jobbet då om det ska vara så?
Jag hoppas att Mona Sahlin får en alldeles förträffligt trevlig helg på Mallorca och tackar henne för att hon omedvetet gav kyrkovalet lite extra publicitet!
Läs också: Ex
Mona Sahlin åker - tillsammans med 140 andra svenska kändisar - ner till Mallorca i ett chartrat plan (ingen "privatjet") från SAS (och jag kan avslöja att det inte är något "lyxigt" plan alls) för att fira sin vän Micael Bindefelts 50-årsdag. Hon betalar resa, hotell och omkostnader själv. Med andra ord: en härlig weekendresa som vem som helst av oss skulle vilja åka på.
Detta har Sahlin idag fått massiv kritik för. Jag undrar varför? Det är förvisso kyrkoval på söndag, men svenskarna har knappast gått man ur huse tidigare för att delta i detta val. Nu helt plötsligt - bara för att en partiledare väljer att fira en väns födelsedag i ett annat land - hamnar detta kyrkoval för en gångs skull i centrum. Är inte det lite hyckleri?
Vi kanske istället ska tacka Mona Sahlin för det val hon har gjort och på så sätt bidragit till att kyrkovalet för en gångs skull blir uppmärksammat?
Hennes resa kanske innebär ett rekordstort antal röster i valet då majoriteten av svenskarna inte ens visste om att det var ett val på söndag och inte hade en tanke på att ta sig till en vallokal.
En annan fråga jag ställer mig är: Ska inte en partiledare få delta på festliga tillställningar och ha roligt? Vem vill ta jobbet då om det ska vara så?
Jag hoppas att Mona Sahlin får en alldeles förträffligt trevlig helg på Mallorca och tackar henne för att hon omedvetet gav kyrkovalet lite extra publicitet!
Läs också: Ex
Bokrecension - Jeffery Deaver: "Det trasiga fönstret"
Jeffery Deavers senaste spänningsroman - "Det trasiga fönstret" - har liksom hans tidigare böcker ett högt tempo och många oväntade vändningar.
Problemet är bara att när man har läst ett par böcker av Deaver förväntar man sig de överraskningar som han levererar och därför känns de förutsägbara. Men det hindrar inte böckerna från att vara underhållande, för det är dem.
I denna bok jagar privatutredare Lincoln Rhyme - som är totalförlamad från halsen och ner - tillsammans med sin ständige kompanjon och partner Amelia Sachs en hänsynslös (vad annars?) mördare som utnyttjar informationssamhället för att snärja sina offer.
Mitt i boken är det vansinnigt mycket tekniskt språk som gör att jag ofrivilligt gäspar men jag måste ändå ge Deaver heder för att han faktiskt berör ett känsligt ämne - att hur vi genom våra bankkort, kreditkort samt diverse bonuskort på olika butikskedjor lämnar elektroniska spår efter oss och på så sätt kan varje steg vi tar övervakas.
Deavers böcker påminner egentligen mest om filmmanus - och jag tror att berättelserna skulle komma ännu mer till sin rätt på vita duken (som den förträffliga "I samlarens spår" med Denzel Washington och Angelina Jolie). "Det trasiga fönstret" är inte heller hans bästa bok utan känns mer som en axelryckning. Den är ok - varken mer eller mindre.
Problemet är bara att när man har läst ett par böcker av Deaver förväntar man sig de överraskningar som han levererar och därför känns de förutsägbara. Men det hindrar inte böckerna från att vara underhållande, för det är dem.
I denna bok jagar privatutredare Lincoln Rhyme - som är totalförlamad från halsen och ner - tillsammans med sin ständige kompanjon och partner Amelia Sachs en hänsynslös (vad annars?) mördare som utnyttjar informationssamhället för att snärja sina offer.
Mitt i boken är det vansinnigt mycket tekniskt språk som gör att jag ofrivilligt gäspar men jag måste ändå ge Deaver heder för att han faktiskt berör ett känsligt ämne - att hur vi genom våra bankkort, kreditkort samt diverse bonuskort på olika butikskedjor lämnar elektroniska spår efter oss och på så sätt kan varje steg vi tar övervakas.
Deavers böcker påminner egentligen mest om filmmanus - och jag tror att berättelserna skulle komma ännu mer till sin rätt på vita duken (som den förträffliga "I samlarens spår" med Denzel Washington och Angelina Jolie). "Det trasiga fönstret" är inte heller hans bästa bok utan känns mer som en axelryckning. Den är ok - varken mer eller mindre.
Vidga vyerna
Jag fick en sån där obehaglig realitycheck rakt i ansiktet igår när jag slötittade på tv: Samtliga killar/män jag dejtat under åren, har skrämmande likheter personlighetsmässigt med en fiktiv figur - Charlie Harper från "2 och ½ män".
Det är ingen rolig statistik.
Jag behöver vidga mina vyer.
Det är ingen rolig statistik.
Jag behöver vidga mina vyer.
Drömmannen?
Är Anna Anka på riktigt?
Det är så härligt att vakna upp en fredagsmorgon och mötas av nyheten att Anna Anka vill ge sig in i den svenska politiken.
Hennes "hjärtefrågor" (har hon ett?) är:
Sänkta skatter - som om hon någonsin betalat ett enda öre i skatt i Sverige.
Att hårt arbete ska löna sig - intressant punkt från någon som bokstavligt talat knullat sig till pengar.
Att man ska kunna ha hemhjälp utan att det är "jättedyrt" - bra idé! Skitsamma att arbetslösheten nästa år spås att bli 11 % - huvudsaken är att vi har råd med städhjälp hemma.
Vidare berättar hon att hon skulle vilja göra MER TV i Sverige - kanske bli en svenska Martha Stewart. Rätta mig om jag har fel, men gör inte Martha Stewart program om matlagning och husmorstips? Sådant som Anna Anka vill att den inte så "jättedyra" hemhjälpen gör åt henne?
Men annars - GÄRNA! Vem längtar inte efter att få höra mer av Anna Ankas ljuvliga och mjuka stämma i TV?
Undra vilket parti som är först att rektrytera henne? Själv betvivlar jag att ens Sverigedemokraterna skulle ta i skräcködlan med tång.
Dessutom påstår sig människan vara endast 38 år gammal! Det var hon nog förmodligen 1972.
Är det någon som kan ta en person - vars namn låter som en serietidningsfigur - och som framställer sig själv lika intelligent som en slanggurka på allvar?
Läs även: Ex
Hennes "hjärtefrågor" (har hon ett?) är:
Sänkta skatter - som om hon någonsin betalat ett enda öre i skatt i Sverige.
Att hårt arbete ska löna sig - intressant punkt från någon som bokstavligt talat knullat sig till pengar.
Att man ska kunna ha hemhjälp utan att det är "jättedyrt" - bra idé! Skitsamma att arbetslösheten nästa år spås att bli 11 % - huvudsaken är att vi har råd med städhjälp hemma.
Vidare berättar hon att hon skulle vilja göra MER TV i Sverige - kanske bli en svenska Martha Stewart. Rätta mig om jag har fel, men gör inte Martha Stewart program om matlagning och husmorstips? Sådant som Anna Anka vill att den inte så "jättedyra" hemhjälpen gör åt henne?
Men annars - GÄRNA! Vem längtar inte efter att få höra mer av Anna Ankas ljuvliga och mjuka stämma i TV?
Undra vilket parti som är först att rektrytera henne? Själv betvivlar jag att ens Sverigedemokraterna skulle ta i skräcködlan med tång.
Dessutom påstår sig människan vara endast 38 år gammal! Det var hon nog förmodligen 1972.
Är det någon som kan ta en person - vars namn låter som en serietidningsfigur - och som framställer sig själv lika intelligent som en slanggurka på allvar?
Läs även: Ex
Nu har den kommit!
Dumsnål som man är ibland, tog jag ekonomifrakt vid senaste bokbeställningen. Det tar verkligen extra tid - dessutom orkade inte brevbäraren dela ut EN bok, så jag fick skicka bud till COOP (mamma som har bil) för att hämta ut den (har inte Posten spårat ur fullständigt? - snart finns det inga brevlådor kvar ens).
Men nu är den i min ägo - Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren". Signerad av författarinnan själv.
Har dock ett par kapitel kvar i Jeffery Deavers spännande "Det trasiga fönstret" innan jag kan börja med Läckbergs. Det kommer förmodligen att bli mycket läsning i helgen. Dessutom ska jag ju skriva ett eget alster klart tills på måndag. Och koncentrationsnivån är lika med noll.
Veckans Kulturfyra: Boken om mig
I veckans Kulturfyra får man verkligen sväva ut i fantasins värld. Inte alls lätta frågor att svara på:
1. Boken om mig - vilken slags bok skulle det bli?
Det skulle bli en salig blandning av humor, deckare, biografi och självhjälpsbok. Jag har fått uppleva så många saker hittills i mitt liv, varav många händelser givit mig en fantastisk livserfarenhet.
2. Vilken författare skulle jag vilja skrev boken om mig?
Kanske Neil Strauss? Hans biografier är oftast om väldigt excentriska personer och är väldigt intressanta att läsa, trots att en del av personerna han skrivit om inte tilltalat mig annars. Strauss är härligt annorlunda och det gillar jag.
3. Om boken blev film: vilken skådespelare skulle få spela mig?
Ingen spelar mig bättre än jag själv. Men nu får jag ju göra rejäla utsvävningar och därför svarar jag Emma Thompson. Fantastisk skådespelerska.
4. Finns det någon låt som jag tycker handlar om mig på något sätt?
David Bowies "Life on Mars?". Den har så länge jag kan minnas haft en speciell plats i mitt hjärta - dels är melodin så oerhört vacker, dels är texten lika abstrakt och svår att tyda som en Salvador Dali-tavla.
När Bowie fyllde 50 år 1997, såg jag en intervju med honom där han försökte förklara lite vad sången handlade om. Han beskrev flickan i den som någon som känner sig frustrerad över att vara fast på en plats för hon känner sig som en del av någonting mycket större. Det är hennes dröm.
I det ögonblicken vann den mitt hjärta ännu mer.
1. Boken om mig - vilken slags bok skulle det bli?
Det skulle bli en salig blandning av humor, deckare, biografi och självhjälpsbok. Jag har fått uppleva så många saker hittills i mitt liv, varav många händelser givit mig en fantastisk livserfarenhet.
2. Vilken författare skulle jag vilja skrev boken om mig?
Kanske Neil Strauss? Hans biografier är oftast om väldigt excentriska personer och är väldigt intressanta att läsa, trots att en del av personerna han skrivit om inte tilltalat mig annars. Strauss är härligt annorlunda och det gillar jag.
3. Om boken blev film: vilken skådespelare skulle få spela mig?
Ingen spelar mig bättre än jag själv. Men nu får jag ju göra rejäla utsvävningar och därför svarar jag Emma Thompson. Fantastisk skådespelerska.
4. Finns det någon låt som jag tycker handlar om mig på något sätt?
David Bowies "Life on Mars?". Den har så länge jag kan minnas haft en speciell plats i mitt hjärta - dels är melodin så oerhört vacker, dels är texten lika abstrakt och svår att tyda som en Salvador Dali-tavla.
När Bowie fyllde 50 år 1997, såg jag en intervju med honom där han försökte förklara lite vad sången handlade om. Han beskrev flickan i den som någon som känner sig frustrerad över att vara fast på en plats för hon känner sig som en del av någonting mycket större. Det är hennes dröm.
I det ögonblicken vann den mitt hjärta ännu mer.
Vad menar karln egentligen?
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund går idag i DN debatt till attack mot "kultureliten". Det är lite svårt att avgöra vad egenligen han vill ha sagt, för hela inlägget är så luddigt skrivet. Hägglund har inte talets gåva och kan onekligen inte sätta ord på papper heller för att få dem sammanhängande.
Men det jag reagerar över mest är sista meningen i artikeln:
"...respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är detta samma Göran Hägglund som är emot samkönade äktenskap? Som anser att homosexuella inte ska ha samma rättigheter som andra medborgare? Som med de åsikterna faktiskt säger att homosexuella INTE har rätt att vara "precis som de är"?
Eller Hägglund kanske menar att homosexuella inte räknas till "vanligt folk" och behöver därför inte inkluderas i debatten?
Vad menar karln egentligen?
Det är tydligen svårt att leva efter de normer man predikar om.
Läs även EX.
Men det jag reagerar över mest är sista meningen i artikeln:
"...respektera vanligt folks rätt att vara precis som de är."
Är detta samma Göran Hägglund som är emot samkönade äktenskap? Som anser att homosexuella inte ska ha samma rättigheter som andra medborgare? Som med de åsikterna faktiskt säger att homosexuella INTE har rätt att vara "precis som de är"?
Eller Hägglund kanske menar att homosexuella inte räknas till "vanligt folk" och behöver därför inte inkluderas i debatten?
Vad menar karln egentligen?
Det är tydligen svårt att leva efter de normer man predikar om.
Läs även EX.
Rolig grej med Aftonbladet
Inte för att det är den boken jag ser mest fram emot att läsa - jag kom inte ens igenom "Änglar och demoner" - med i dagarna släpps Dan Browns uppföljare till "Da Vinci-koden", "Den förlorade symbolen". Det som är mest intressant med denna bok är allt hemlighetsmakeri bakom - fast det visste vi redan innan att det är ett bra sätt att öka försäljningen.
Nu var det inte just Dan Brown som överraskade mig i denna artikel, utan skribenten bakom - Lina Thorén - och framför allt Aftonbladet själva. Vid upprepade tillfällen i artikeln stavar Lina "recension" som RESCENTION. Det är humor i sig, men vad som är ännu roligare är att min kommentar om detta blir borttagen, med motiveringen att det strider mot Aftonbladets medlemsregeler:
> Hej, vi har tagit bort en av dina artikelkommentarer:
>
> , Finns det ingen som korrekturläser artiklarna som 80-talisterna skriver för Aftonbladet? Bara en 80-talist skulle skriva "resention" (dessutom flera gånger) utan att märka att något är fel.
>
> Kommentaren bryter mot en eller flera av Aftonbladets medlemsregler.
>
> Hälsningar
>
> Aftonbladet Snack
Strider det mot Aftonbladets medlemsregler att påpeka att skribenten i fråga har uppenbara problem med stavningen?
Det roligaste av allt är att jag inte ens upptäckte först att det är ett dubbelfel i hennes RECSENTION. Men det gör det dubbelt så roligt.
Nu var det inte just Dan Brown som överraskade mig i denna artikel, utan skribenten bakom - Lina Thorén - och framför allt Aftonbladet själva. Vid upprepade tillfällen i artikeln stavar Lina "recension" som RESCENTION. Det är humor i sig, men vad som är ännu roligare är att min kommentar om detta blir borttagen, med motiveringen att det strider mot Aftonbladets medlemsregeler:
> Hej, vi har tagit bort en av dina artikelkommentarer:
>
> , Finns det ingen som korrekturläser artiklarna som 80-talisterna skriver för Aftonbladet? Bara en 80-talist skulle skriva "resention" (dessutom flera gånger) utan att märka att något är fel.
>
> Kommentaren bryter mot en eller flera av Aftonbladets medlemsregler.
>
> Hälsningar
>
> Aftonbladet Snack
Strider det mot Aftonbladets medlemsregler att påpeka att skribenten i fråga har uppenbara problem med stavningen?
Det roligaste av allt är att jag inte ens upptäckte först att det är ett dubbelfel i hennes RECSENTION. Men det gör det dubbelt så roligt.
Varför skulle Sverige dalta med terrormisstänkta?
En en artikel idag konstaterar Oisín Cantwell (coolt namn förresten) att de tre terrormisstänkta personerna med svenska pass som sitter häktade i Pakistan får klara sig på egen hand nu - utan UD:s hjälp.
Ja? Den mest befogade frågan är väl varför vi skulle hjälpa dem? Det är nämligen ytterst få (ja, det är väl Jan Guillou i så fall) som tror på att dessa personer har en tendens att vara på fel plats vid fel tillfälle upprepade gånger med oskyldigt uppsåt.
Snarare är det så att jag förväntar mig att ingenting blir gjort för dessa tre från svenskt håll. Jag förväntar mig att inte ett finger blir lyft för att hjälpa dem.
Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag erkänner mig stolt över regeringen som inte daltar med ondska. För det är just det terrorism är: ren ondska.
Ja? Den mest befogade frågan är väl varför vi skulle hjälpa dem? Det är nämligen ytterst få (ja, det är väl Jan Guillou i så fall) som tror på att dessa personer har en tendens att vara på fel plats vid fel tillfälle upprepade gånger med oskyldigt uppsåt.
Snarare är det så att jag förväntar mig att ingenting blir gjort för dessa tre från svenskt håll. Jag förväntar mig att inte ett finger blir lyft för att hjälpa dem.
Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag erkänner mig stolt över regeringen som inte daltar med ondska. För det är just det terrorism är: ren ondska.
När kommer svaret då?
Känslan när man kommer ut ifrån en arbetsintervju - i synnerhet intervjuer till de jobben man verkligen vill ha - är hemsk. När man står där på gatan kommer man på hundra saker man ville ha sagt men inte kom på när det verkligen gällde och sedan vill man ändra svaren på många frågor man fått. Ändra formuleringarna så att det låter bättre.
Jag kommer att våndas över gårdagens intervju fram tills dess att jag får svar. Det är också en sak som stör mig: varför frågade jag inte när jag skulle få det?
Jag kommer att våndas över gårdagens intervju fram tills dess att jag får svar. Det är också en sak som stör mig: varför frågade jag inte när jag skulle få det?
Skämmes, Försäkringskassan!
Personer med nedsatt empatisk förmåga (jodå, det finns ganska många av den sorten) brukar föraktfullt fnysa och säga att "graviditet är ingen sjukdom".
Förvisso är det helt rätt - det är ett välsignat tillstånd. Däremot kan en graviditet medföra vissa komplikationer hos en del kvinnor, medans andra enbart kan njuta av dessa fyrtio veckor. Varje graviditet är unik.
När man sjukskriver en gravid kvinna gör man det antingen för att kvinnan själv har det jobbigt i sitt havande och inte kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter eller att det föreligger risk för barnets hälsa och välbefinnande. Dessa sjukskrivningar är rekommenderade av läkare. Med akademisk utbildning.
Jag är ganska bekymrad över att jag ofta läser att Försäkringskassan känner att de står över läkares rekommendationer - trots att jag betvivlar att någon av dessa byråkrater har någon form av akademisk utbildning över huvud taget. Det är sällan denna yrkesgrupp har det. Istället brukar de i regel vara riktiga paragrafryttare utan varken empati eller medkänsla och ter sig helt oförstående till att det faktiskt finns en människa bakom varje fall.
Jag är mycket medveten om att det förekommer bidragsfusk. Men istället för att komma åt dessa blir det som vanligt oskyldiga som drabbas - de som är mest i behov av ersättningen.
Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att det är våra skattepengar som finansierar Försäkringskassan? Visst är det våra pengar som betalar Försäkringskassans anställdas löner?
Då borde vi rimligtvis kunna kräva att de dels betalar ut ersättningar i tid (för det verkar vara omöjligt), dels gör korrekta bedömningar.
Det kan nämligen inte vara så svårt - det är ingen arbetsuppgift som kräver en kärnfysikers intelligens.
Jag har fått nog av artiklar som denna nu. Mona Sahlin som är så pigg på att dra sina egna partikamrater i örat, kanske ska ägna sig åt de verkliga problemen i landet? Problem som faktiskt berör en stor del av befolkningen. Skulle någon politiker slå näven i bordet kanske vi skulle kunna börja ta dem på allvar.
Det är val om ett år. Tänk på det ni som vill ha våra röster och ägna er åt väsentligheter istället för sandlådekonflikter.
Förvisso är det helt rätt - det är ett välsignat tillstånd. Däremot kan en graviditet medföra vissa komplikationer hos en del kvinnor, medans andra enbart kan njuta av dessa fyrtio veckor. Varje graviditet är unik.
När man sjukskriver en gravid kvinna gör man det antingen för att kvinnan själv har det jobbigt i sitt havande och inte kan utföra sina ordinarie arbetsuppgifter eller att det föreligger risk för barnets hälsa och välbefinnande. Dessa sjukskrivningar är rekommenderade av läkare. Med akademisk utbildning.
Jag är ganska bekymrad över att jag ofta läser att Försäkringskassan känner att de står över läkares rekommendationer - trots att jag betvivlar att någon av dessa byråkrater har någon form av akademisk utbildning över huvud taget. Det är sällan denna yrkesgrupp har det. Istället brukar de i regel vara riktiga paragrafryttare utan varken empati eller medkänsla och ter sig helt oförstående till att det faktiskt finns en människa bakom varje fall.
Jag är mycket medveten om att det förekommer bidragsfusk. Men istället för att komma åt dessa blir det som vanligt oskyldiga som drabbas - de som är mest i behov av ersättningen.
Rätta mig om jag har fel, men är det inte så att det är våra skattepengar som finansierar Försäkringskassan? Visst är det våra pengar som betalar Försäkringskassans anställdas löner?
Då borde vi rimligtvis kunna kräva att de dels betalar ut ersättningar i tid (för det verkar vara omöjligt), dels gör korrekta bedömningar.
Det kan nämligen inte vara så svårt - det är ingen arbetsuppgift som kräver en kärnfysikers intelligens.
Jag har fått nog av artiklar som denna nu. Mona Sahlin som är så pigg på att dra sina egna partikamrater i örat, kanske ska ägna sig åt de verkliga problemen i landet? Problem som faktiskt berör en stor del av befolkningen. Skulle någon politiker slå näven i bordet kanske vi skulle kunna börja ta dem på allvar.
Det är val om ett år. Tänk på det ni som vill ha våra röster och ägna er åt väsentligheter istället för sandlådekonflikter.
Höstens premiärbad
Jag har väldigt svårt att anpassa mig till vinterhalvårets mörker. För att inte tala om kylan. Men även denna period har sina fördelar. Som att kunna lägga sig i ett varmt väldoftande bad, tända lite doftljus på badkarskanten och avnjuta en god bok i det värmande vattnet. Sådana stunder kommer inte till sin rätt under sommaren.
Jag hade mitt premiärbad för hösten ikväll. Underbart skönt. Och jag doftar som en ängel.
Jag hade mitt premiärbad för hösten ikväll. Underbart skönt. Och jag doftar som en ängel.
Nobody puts Baby in a corner!
Liemannen är ett ständigt otyg. Den här gången var det Patrick Swayze som gick en alldeles för tidig död till mötes.
Han kommer framför allt att bli ihågkommen för en av de skönaste replikerna i filmhistorien:
Nobody puts Baby in a corner!
Mer om deckarkursen
Igår lämnade vi in vår första skrivuppgift på kursen. Nästa vecka kommer därför att bli riktigt intressant för det är först då vi får feedback på våra texter. Vi får alla berättelser uppkopierade i en stor bunt, så att vi kan läsa varandras tills nästa gång.
Det jag kände direkt med den berättelsen jag skrev är att den blev lite lång. Det är ett vanligt misstag - att man blir övertydlig i sin historia och far iväg i långa utlägg. Så det blir min sak att arbeta på under hösten (eller rättare sagt, en av sakerna).
Igår gick vi igenom persongestaltning, miljöskildringar, berättarperspektiv och risker (vilka misstag man vanligtvis gör). Dessutom gjorde vi en mycket nyttig övning där vi skulle beskriva en valfri känsla - rädsla, glädje, sorg, fruktan - med ord. Helt utesluta ordet för den känslan vi ville beskriva och istället skriva om den. Show - don´t tell. En text blir så mycket mer intressant om man behärskar den tekniken.
Uppgiften tills nästa gång blir att läsa igenom alla kursares texter och en redan utvald av dem ska vi fördjupa oss i och ge direkt feedback till skribenten.
Sedan ska vi självklart skriva någonting nytt också. Vi fick fyra titlar att välja mellan och utifrån dem har vi fria händer. Jag kommer att välja titieln "En underbar ondska".
Visst känns det som en titel full av möjligheter?
Det jag kände direkt med den berättelsen jag skrev är att den blev lite lång. Det är ett vanligt misstag - att man blir övertydlig i sin historia och far iväg i långa utlägg. Så det blir min sak att arbeta på under hösten (eller rättare sagt, en av sakerna).
Igår gick vi igenom persongestaltning, miljöskildringar, berättarperspektiv och risker (vilka misstag man vanligtvis gör). Dessutom gjorde vi en mycket nyttig övning där vi skulle beskriva en valfri känsla - rädsla, glädje, sorg, fruktan - med ord. Helt utesluta ordet för den känslan vi ville beskriva och istället skriva om den. Show - don´t tell. En text blir så mycket mer intressant om man behärskar den tekniken.
Uppgiften tills nästa gång blir att läsa igenom alla kursares texter och en redan utvald av dem ska vi fördjupa oss i och ge direkt feedback till skribenten.
Sedan ska vi självklart skriva någonting nytt också. Vi fick fyra titlar att välja mellan och utifrån dem har vi fria händer. Jag kommer att välja titieln "En underbar ondska".
Visst känns det som en titel full av möjligheter?
Sammanfattning av förmiddagen
Jag kommer att ta en siesta nu. Jag behöver det. Jag är helt slut.
Alltså, jag hade min skrivarkurs på kvällen igår. Det är intensiva tre timmar och femton minuter. Jag sitter alldeles hänförd och försöker få in allting samtidigt som jag antecknar. Man blir kort och gott utmattad mentalt - för man koncentrerar sig till max.
Sedan är det en relativt lång resväg hem (vid den tidpunkten känns allting mycket längre också).
Jag gick och lade mig prick halv tolv igår kväll. Framför "Seinfeld". Så låt oss säga att jag kanske somnade in vid kvart över tolv. Väckarklockan stod på fem i halv sex imorse. Vid den tidpunkten var jag död. Jag hörde inte ens klockan. Tur att man har en backup.
In till stan igen för en jobbintervju. Jag tror den gick bra. Jag ber att den gick bra, för jag vill verkligen ha jobbet. Riktigt, riktigt mycket.
Vilken lycka det skulle vara att få ringa till Arbetsförmedlingen och säga: "Så. Nu har jag skaffat mig ett jobb. Bye bye."
Men det senaste dygnet har verkligen tärt på krafterna. När man åker pendeltåg så här mitt på dagen är det relativt lite folk. Man behöver inte direkt armbåga sig fram för att få en sittplats.
Jag satte mig ner - med en latte i ena handen och min bok i den andra - och riktigt njöt av tillvaron. Det kändes verkligen som om intervjun gått bra och vädret var så ljuvligt att man inte kunde annat än att le.
Efter dryga två stationer kliver det på två damer i åldern 70+ som naturligtvis bänkar sig framför mig (hur mycket lediga platser som helst i vagnen, men tydligen var de platserna närmast mig dem damerna riktade in sig på). En av dem hade en röst som var så gäll att den påminde om när man drar naglarna längst med svarta tavlan (fram till jag gick i mellanstadiet hade man svarta tavlor i skolan som man skrev på med krita - det var först i högstadiet som whiteboardtavlan hade sitt genombrott. Men bara i vissa klassrum, eftersom det kostade en för kommunen att byta ut dem).
Jag är ganska bra på att stänga ute ljud och koncentrera mig på annat (boken jag håller på med är faktiskt rusktigt spännande). Men idag lyckades jag inte. Jag läste om samma mening i boken hundra gånger samtidigt som damen med den gälla rösten berättade en lång historia om sin handväska som kommit på villovägar men en snäll främling återfunnit till henne.
En historia som skulle ha tagit mig 50 sekunder att återge - damen med den gälla rösten höll på i tjugo minuter.
Tanten knäckte mig.
Nu blir det siesta.
Don´t you dare röra min latte!
För ett par månader sedan blev det ett vansinnigt rabalder då en försöksutskriven "forskare" hävdade att man kunde bli fet av frukt. Mycket riktigt - det kan man bli. Om man äter för mycket av det. Ungefär 28 bananer per dag behöver man äta per dag för att det ska förvandlas till bilringar kring magen.
Jag tror att det i och för sig skulle få en motsatt effekt om jag försökte att få i mig 28 bananer per dag. Jag skulle bli anorektiskt smal, eftersom jag förmodligen skulle kräkas efter den fjärde.
Nu är det den älskade latten som är i stridslinjen. En vanlig caffelatte består av just det - kaffe och mjölk. Det är faktiskt inte så att det uppstår någon kemisk reaktion när man blandar dessa två vätskor som gör att kalorierna blir fler. En vanlig latte utan socker kan inte innehålla skrämmande mycket kalorier.
Det är när man tillsätter smaksirap som problemet uppstår. Väldigt gott förvisso, men varken bra för vikt eller tänder.
Jag fortsätter att dricka kaffe med varm mjölk med gott samvete. När jag tillagar denna ljuvliga dryck hemma använder jag dessutom minimjölk som bokstavligt talat är som färgat vatten.
Upp i vikt går man av en kombination av att man äter för mycket och inte rör på sig.
Skippa läsk med socker istället för latten. Skål!
Jag tror att det i och för sig skulle få en motsatt effekt om jag försökte att få i mig 28 bananer per dag. Jag skulle bli anorektiskt smal, eftersom jag förmodligen skulle kräkas efter den fjärde.
Nu är det den älskade latten som är i stridslinjen. En vanlig caffelatte består av just det - kaffe och mjölk. Det är faktiskt inte så att det uppstår någon kemisk reaktion när man blandar dessa två vätskor som gör att kalorierna blir fler. En vanlig latte utan socker kan inte innehålla skrämmande mycket kalorier.
Det är när man tillsätter smaksirap som problemet uppstår. Väldigt gott förvisso, men varken bra för vikt eller tänder.
Jag fortsätter att dricka kaffe med varm mjölk med gott samvete. När jag tillagar denna ljuvliga dryck hemma använder jag dessutom minimjölk som bokstavligt talat är som färgat vatten.
Upp i vikt går man av en kombination av att man äter för mycket och inte rör på sig.
Skippa läsk med socker istället för latten. Skål!
Nervöst
Trots att jag har en fantastiskt rolig vecka att se fram emot, vaknade jag med oro i magen imorse. Det skrämmer mig - min intuition brukar stämma.
Det kanske är en naturlig reaktion - det är en viktig jobbintervju jag har framför mig i morgon bitti. Jag har förberett mig med att vända upp och ner på hela klädkammaren efter en lämplig utstyrsel att ha på mig vid tillfället - man vill ju göra ett bra helheltsintryck.
Gjorde till och med en manikyr igår kväll - jag tror inte att jag har ägnat mina naglar en sekunds uppmärksamhet de senaste året.
Arbetsintygen är kopierade och lagda i en mapp.
I eftermiddag ska jag på skojakt. Behöver ett par respektabla skor på jobbintervjun. Sedan ska jag förhoppningsvis träffa min goda vän Henrik på en fika - han kanske kan lugna mina nerver en smula.
Mer dubbat
Jag är skeptisk. Ikväll visar TV4 den första av fyra filmer, baserade på Mari Jungstedts kriminalromaner. Jag gillar hennes böcker. Förutom den sista som var en ren katastrof - mycket på grund av förskräckligt dålig research.
Nu är det så här att filmerna som visas är tyska produktioner, där man har blandat svenska och tyska skådespelare = ännu mer dubbat. Jag har vansinnigt svårt för det.
Dessutom undrar jag varför huvudrollsinnehavaren i böckerna - Anders Knutas - helt plötsligt heter Robert Andersson i tysk upplaga?
Kvällens film är baserad på boken "Den du inte ser". 21.00 TV4.
Nu är det så här att filmerna som visas är tyska produktioner, där man har blandat svenska och tyska skådespelare = ännu mer dubbat. Jag har vansinnigt svårt för det.
Dessutom undrar jag varför huvudrollsinnehavaren i böckerna - Anders Knutas - helt plötsligt heter Robert Andersson i tysk upplaga?
Kvällens film är baserad på boken "Den du inte ser". 21.00 TV4.
Varför dubbar tyskarna Persbrandt?
Jag, liksom många andra, var nog lite chockade igår kväll över att Mikael Persbrandt tackade "ja" till att vara gäst i "Här i ditt liv". Men det var nog till de flestas stora glädje att han gjorde det.
Jag spelade in programmet eftersom jag satt och jobbade på min uppsats igår men var naturligtvis tvungen att emellanåt springa in och titta lite.
Att Persbrandt är stor i Tyskland visste jag och inslaget med damerna från hans tyska fanclub var hysteriskt roligt - vilka härliga tanter!
Men såg ni sekvensten när de visade en bit ifrån den tyska upplagan av Beck? Hur rösten som gör Persbrandt har en mycket ljusare stämma än vad han har i verkligheten?
Varför gör de så? Hur kan man dubba Persbrandt? Hans röst är ju halva upplevelsen med honom - de förstår inte vad de går miste om. Nu lät han istället skrattretande pipig.
Märkligt folkslag, det där.
Å andra sidan har jag svårt att förstå det där med dubbning över huvud taget. I större delen av Europa dubbar man utlänska program i tv och på bio till sitt eget språk med den påföljd att de bara kan sitt modersmål. Att försöka göra sig förstådd på engelska i Tyskland, Italien eller Spanien är bara att glömma - de är katastrofalt dåliga på det och verkar inte ha något intresse av att lära sig heller.
Jag är glad och tacksam över att någon här uppe i Norden någon gång i urminnes tider beslöt att vi skulle texta utlänska program och filmer - det är förmodligen en stor anledning till att våra språkkunskaper är enormt mycket bättre än sydeuropernas.
Jag spelade in programmet eftersom jag satt och jobbade på min uppsats igår men var naturligtvis tvungen att emellanåt springa in och titta lite.
Att Persbrandt är stor i Tyskland visste jag och inslaget med damerna från hans tyska fanclub var hysteriskt roligt - vilka härliga tanter!
Men såg ni sekvensten när de visade en bit ifrån den tyska upplagan av Beck? Hur rösten som gör Persbrandt har en mycket ljusare stämma än vad han har i verkligheten?
Varför gör de så? Hur kan man dubba Persbrandt? Hans röst är ju halva upplevelsen med honom - de förstår inte vad de går miste om. Nu lät han istället skrattretande pipig.
Märkligt folkslag, det där.
Å andra sidan har jag svårt att förstå det där med dubbning över huvud taget. I större delen av Europa dubbar man utlänska program i tv och på bio till sitt eget språk med den påföljd att de bara kan sitt modersmål. Att försöka göra sig förstådd på engelska i Tyskland, Italien eller Spanien är bara att glömma - de är katastrofalt dåliga på det och verkar inte ha något intresse av att lära sig heller.
Jag är glad och tacksam över att någon här uppe i Norden någon gång i urminnes tider beslöt att vi skulle texta utlänska program och filmer - det är förmodligen en stor anledning till att våra språkkunskaper är enormt mycket bättre än sydeuropernas.
Otygets dag
Jag blir ofta hånad för min vidskeplighet, men banne mig om jag inte har lite belägg för det ibland.
Just nu befinner sig min roligaste Facebook-kompis nere i Milano, Italien. För närvarande är han med sällskap på en racingbana - Monza. Vet inte så noga egentligen vad det rör sig om eftersom mitt intresse för motorsporter är lika stort som mitt intresse för fotboll (alltså lika med noll).
Nåväl, jag berättade om denna Italienresa för min mamma eftersom jag verkligen älskar landet, maten och kulturen och är därför lite avundsjuk på min vän som är där just nu.
Mamma ville påminna sig att det var just på Monzabanan som Ronnie Petersson körde ihjäl sig 1978.
Jag var ju tvungen att slå upp detta på Wikipedia. Mycket riktigt var det just i Milano olyckan inträffade, men det var inte det som jag reagerade mest på. Det var datumet olyckan skedde som gav mig kalla kårar.
Den 11 september.
Vad är det med det här datumet egentligen?
Det är som om det vilar en förbannelse över det. Vansinnigt mycket otäcka saker har hänt just den dagen. Ni vet själva - jag berhöver inte rada upp dem.
Den 11 september blir Otygets ständiga dag.
End of discussion.
Just nu befinner sig min roligaste Facebook-kompis nere i Milano, Italien. För närvarande är han med sällskap på en racingbana - Monza. Vet inte så noga egentligen vad det rör sig om eftersom mitt intresse för motorsporter är lika stort som mitt intresse för fotboll (alltså lika med noll).
Nåväl, jag berättade om denna Italienresa för min mamma eftersom jag verkligen älskar landet, maten och kulturen och är därför lite avundsjuk på min vän som är där just nu.
Mamma ville påminna sig att det var just på Monzabanan som Ronnie Petersson körde ihjäl sig 1978.
Jag var ju tvungen att slå upp detta på Wikipedia. Mycket riktigt var det just i Milano olyckan inträffade, men det var inte det som jag reagerade mest på. Det var datumet olyckan skedde som gav mig kalla kårar.
Den 11 september.
Vad är det med det här datumet egentligen?
Det är som om det vilar en förbannelse över det. Vansinnigt mycket otäcka saker har hänt just den dagen. Ni vet själva - jag berhöver inte rada upp dem.
Den 11 september blir Otygets ständiga dag.
End of discussion.
En vecka att se fram emot
Det är verkligen en härlig dag idag. Trots att det regnade kopiöst inatt är himlen nu klarblå, solen skiner och temperaturen ligger en bra bit över det normala för årstiden. Helt enkelt en ljuvlig höstdag.
Jag har dessutom ingenting på agendan idag, ingenting som jag "måste" göra. Jag kan göra exakt vad jag vill - det är en lyxig känsla.
Jag har ju också en riktigt rolig vecka att se fram emot. Skrivkurs imorgon kväll, en spännande jobbintervju på tisdag, på onsdag släpps Camilla Läckbergs nya bok och till helgen har "Flickan som lekte med elden" premiär. En vecka fylld med roliga inslag med andra ord.
Det är mycket lättare att gå upp på mornarna när dagarna är fyllda med aktiviteter man ser fram emot.
Nu är det dags för en lång promenad i det underbara vädret.
Jag har dessutom ingenting på agendan idag, ingenting som jag "måste" göra. Jag kan göra exakt vad jag vill - det är en lyxig känsla.
Jag har ju också en riktigt rolig vecka att se fram emot. Skrivkurs imorgon kväll, en spännande jobbintervju på tisdag, på onsdag släpps Camilla Läckbergs nya bok och till helgen har "Flickan som lekte med elden" premiär. En vecka fylld med roliga inslag med andra ord.
Det är mycket lättare att gå upp på mornarna när dagarna är fyllda med aktiviteter man ser fram emot.
Nu är det dags för en lång promenad i det underbara vädret.
Redigering
Det var en skön känsla att vakna upp i morse med vetskapen om att min skrivuppgift tills imorgon var klar. Jag skrev ut hela berättelsen igår på papper, sedan satt jag med en penna och redigerade. Strök lite, la till lite, ändrade ord.
Under natten fick berättelsen vila.
Imorse läste jag igenom den ännu en gång, gjorde de sista ändringarna och skrev ut den igen. Jösses, vad självkritisk man är! Vilket förmodligen är väldigt nyttigt.
Jag börjar så smått bli bättre vän med WORD också. Vår vänskap kommer förmodligen att växa sig starkare under tidens gång.
Imorgon kväll på kursen ska vi gå igenom olika berättarperspektiv, person- och miljögestaltning. Samt få en ny skrivuppgift till veckan efter.
Under natten fick berättelsen vila.
Imorse läste jag igenom den ännu en gång, gjorde de sista ändringarna och skrev ut den igen. Jösses, vad självkritisk man är! Vilket förmodligen är väldigt nyttigt.
Jag börjar så smått bli bättre vän med WORD också. Vår vänskap kommer förmodligen att växa sig starkare under tidens gång.
Imorgon kväll på kursen ska vi gå igenom olika berättarperspektiv, person- och miljögestaltning. Samt få en ny skrivuppgift till veckan efter.
Mission completed
Nu har jag gjort klart min "läxa" till skrivarkursen på måndag. Hela NIO A4-sidor har jag skrivit ihop under eftermiddagen och kvällen. Visst är man produktiv då? Nio sidor är en ganska tjock bunt.
Nu är jag helt tömd på energi, men kan med gott samvete gå och lägga mig. Jag kommer att somna ganska ovaggad ikväll.
Liten kort grej bara....
....det svåraste med att skriva är inte att komma på en bra historia, har jag märkt. Det är WORD som är svårast att begripa. De tidiga upplagorna var ju så bra - nu känns allting väldigt tillkrånglat.
Eller är det bara jag som är mossig?
Eller är det bara jag som är mossig?
Nu ska det skrivas!
Jag stack iväg en sväng till gymmet på förmiddagen - men det var någonting som hände. Idag stod ben på agendan. Efter min uppvärmning körde jag igång med benpress och... AJ, vad det gjorde ont i mitt vänstra knä. Det känns ingenting när jag går eller står eller klämmer på det. Men när jag pressar ihop knät med vikter så gör det fruktansvärt ont - det är ungefär samma känsla som man har när man vridit det snett.
Får ta det lugnt ett par dagar med just benövningar och se om det går över av sig självt.
Nu har jag i alla fall förberett mitt köksbord (som också agerar "kontor") för att ta fram skrivaren (den står undangömd under sängen annars, för det är så sällan jag använder den). Men på måndag kväll ska ju en skrivuppgift till kursen in!
Så nu ska det skrivas! Jag har en idé som känns ok, varken mer eller mindre. Ska försöka göra någonting av den. Men idag får jag verkligen gå på disciplin, eftersom det är så mycket annat som lockar. Framför allt den boken jag håller på att läsa just nu, "Det trasiga fönstret" av Jeffery Deaver. Oerhört spännande och väldigt svår att lägga ifrån sig. Men jag måste prioritera min kurs nu - nöjen får jag ägna mig åt när tid finns.
Får ta det lugnt ett par dagar med just benövningar och se om det går över av sig självt.
Nu har jag i alla fall förberett mitt köksbord (som också agerar "kontor") för att ta fram skrivaren (den står undangömd under sängen annars, för det är så sällan jag använder den). Men på måndag kväll ska ju en skrivuppgift till kursen in!
Så nu ska det skrivas! Jag har en idé som känns ok, varken mer eller mindre. Ska försöka göra någonting av den. Men idag får jag verkligen gå på disciplin, eftersom det är så mycket annat som lockar. Framför allt den boken jag håller på att läsa just nu, "Det trasiga fönstret" av Jeffery Deaver. Oerhört spännande och väldigt svår att lägga ifrån sig. Men jag måste prioritera min kurs nu - nöjen får jag ägna mig åt när tid finns.
Min kulturfyra i bilder och om böcker
Kulturfyran har gjort ett litet uppehåll på ett par veckor, men är nu tillbaka med följande frågor.
1. Vem är jag ur kultursynvinkel med en bild:
Jag har mina böcker i alfabetisk och kronologisk ordning, med undantag för dem som jag ska läsa eller håller på att läsa. De senaste månaderna har jag av tidsbrist inte hunnit med att sortera upp dem, så de tre högarna på bilden är en blandning av böcker jag ska läsa, har läst och håller på att läsa.
2. Vilken bok har senast påverkat mig starkt?
Stephen Kings "Att skriva". Jag är inte överdrivet förtjust i hans skräckromaner - jag är för lättskrämd - men jag beundrar hans skickliga sätt att skriva. Boken "Att skriva" är en kombinerad biografi och handbok i skrivandets konst, och vem kan beskriva det bättre än King själv.
Den gav mig massor av inspiration till mitt eget skrivande och är en sådan bok som jag kommer att gå tillbaka till och läsa i ofta.
3. Vilken bok jag senast lade undan utan att läsa klart:
"Spökskrivaren" av Robert Harris. Den tog aldrig fart och efter halva boken kunde jag ändå inte avgöra om det var en spänningsroman eller en satir. Det var inte värt att läsa klart den för att få svar på frågan.
4. Ett Youtube-klipp som gör mig glad:
Inget svårt val. Bea Arthur är förmodligen den bästa kvinnliga komiker världen skådat. Älskar hennes sarkastiska kommentarer och känsla för tajming. Hon är saknad.
1. Vem är jag ur kultursynvinkel med en bild:
Jag har mina böcker i alfabetisk och kronologisk ordning, med undantag för dem som jag ska läsa eller håller på att läsa. De senaste månaderna har jag av tidsbrist inte hunnit med att sortera upp dem, så de tre högarna på bilden är en blandning av böcker jag ska läsa, har läst och håller på att läsa.
2. Vilken bok har senast påverkat mig starkt?
Stephen Kings "Att skriva". Jag är inte överdrivet förtjust i hans skräckromaner - jag är för lättskrämd - men jag beundrar hans skickliga sätt att skriva. Boken "Att skriva" är en kombinerad biografi och handbok i skrivandets konst, och vem kan beskriva det bättre än King själv.
Den gav mig massor av inspiration till mitt eget skrivande och är en sådan bok som jag kommer att gå tillbaka till och läsa i ofta.
3. Vilken bok jag senast lade undan utan att läsa klart:
"Spökskrivaren" av Robert Harris. Den tog aldrig fart och efter halva boken kunde jag ändå inte avgöra om det var en spänningsroman eller en satir. Det var inte värt att läsa klart den för att få svar på frågan.
4. Ett Youtube-klipp som gör mig glad:
Inget svårt val. Bea Arthur är förmodligen den bästa kvinnliga komiker världen skådat. Älskar hennes sarkastiska kommentarer och känsla för tajming. Hon är saknad.
Sluta dalta med ondskan!
Jag har sett på nyhetssändningarna idag där man gång på gång spelat upp sekvenserna då de två planen flyger rakt in i World Trade Center. Jag reagerar fortfarande likadant som jag gjorde för åtta år sedan - jag mår illa, jag blir förtvivlad, jag känner avsky och ilska, jag känner mig kränkt.
Känslorna blir inte lindrigare med åren.
Det som dock gör mig mest illamående idag - och som faktiskt gör att jag skäms - är att vi för närvarande har TRE personer med svenska pass häktade i Pakistan, misstänkta för samröre med den terrororganisation som låg bakom de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001.
Av hänsyn och respekt för de omkomna den dagen vägrar jag att sätta ut namnen på varken terrormisstänkta eller terrornätverk - jag vill inte smutsa ner min blogg.
Jag mår illa för att jag har finansierat försvaret för den person som satt fängslad på Guantanamobasen i 930 dagar och nu återigen är misstänkt för samröre med terrorister. Jag skäms över den naiva attityden mina landsmän har till Guantanamolägret - att alla som satt fängslade där var oskyldiga lamm, offer för den amerikanska paranojan.
Terrorister står lägre i näringskedjan än fästingar. Jag förväntar mig att svenska myndigheter inte lyfter ett finger för att hjälpa de tre häktade - trots att de har svenska pass.
Att försvara terrorister är ett brott mot mänskligheten. Terrordåd är ren ondska.
Nu får det fanimej vara nog med daltandet.
Källa: Svd, AB
Känslorna blir inte lindrigare med åren.
Det som dock gör mig mest illamående idag - och som faktiskt gör att jag skäms - är att vi för närvarande har TRE personer med svenska pass häktade i Pakistan, misstänkta för samröre med den terrororganisation som låg bakom de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001.
Av hänsyn och respekt för de omkomna den dagen vägrar jag att sätta ut namnen på varken terrormisstänkta eller terrornätverk - jag vill inte smutsa ner min blogg.
Jag mår illa för att jag har finansierat försvaret för den person som satt fängslad på Guantanamobasen i 930 dagar och nu återigen är misstänkt för samröre med terrorister. Jag skäms över den naiva attityden mina landsmän har till Guantanamolägret - att alla som satt fängslade där var oskyldiga lamm, offer för den amerikanska paranojan.
Terrorister står lägre i näringskedjan än fästingar. Jag förväntar mig att svenska myndigheter inte lyfter ett finger för att hjälpa de tre häktade - trots att de har svenska pass.
Att försvara terrorister är ett brott mot mänskligheten. Terrordåd är ren ondska.
Nu får det fanimej vara nog med daltandet.
Källa: Svd, AB
Ännu en härlig höstdag
Min termometer i köket är mest tillförlitlig eftersom den ligger i skugga hela dagen fram tills att eftermiddagssolen kommer fram. Det är den termometern jag klär mig efter.
Imorse när jag vaknade vid halv sex visade den på 5,6 grader. Ingen uppiggande prognos.
Vid niotiden begav jag mig ut på min morgonpromenad. Himlen var molnfri och solen sken. Jag kan tala om att solen också värmde. Rejält. Jag var ordentligt svettig när jag kom tillbaka från min runda.
Det är snart mitten av september och det är sommarvärme mitt på dagarna. Jag njuter. I fulla drag.
Imorse när jag vaknade vid halv sex visade den på 5,6 grader. Ingen uppiggande prognos.
Vid niotiden begav jag mig ut på min morgonpromenad. Himlen var molnfri och solen sken. Jag kan tala om att solen också värmde. Rejält. Jag var ordentligt svettig när jag kom tillbaka från min runda.
Det är snart mitten av september och det är sommarvärme mitt på dagarna. Jag njuter. I fulla drag.
Jag vägrar att glömma
Jag bär alltid svart den 11 september. Har jag möjlighet går jag in i en kyrka och tänder ljus till minnet av offren för de fruktansvärda terrorattackerna för åtta år sedan. Jag vägrar att glömma.
Vad många svenskar inte förstår är att detta inte var enbart en attack mot USA - det var en attack mot hela västvärlden. Terrordåden var kräkens sätt att visa vilken avsky de har mot vårt sätt att leva. Det var lika mycket riktat mot Sverige och vårt levnadssätt. Vår moral. Våra åsikter. Vår frihet.
Att glömma vore ett hån mot de människor som fick sätta livet till den dagen. Att glömma vore att avsäga sig sin mänsklighet. Att glömma vore oförlåtligt.
Vi minns. We stand united.
Äntligen en intervju!
Jag kom alldeles nyss hem ifrån ett träningspass på gymmet. Körde axlar, mage och avslutade med spinning. Man är ganska slut när man kommer hem då. Och hungrig.
Jag slängde in lite mat i micron och satt på datorn för att se om jag hade fått några mail (hoppet har inte övergivit mig ännu). I min mailkorg fanns det mest oväntade jag kunde tänka mig - jag är kallad på en jobbintervju på tisdag morgon. Till ett jobb som jag faktiskt vill ha och är kvalificerad för!
Jag är så lycklig över att bara få gå på en intervju - istället för de vanliga svaren man får på ansökningarna: "Vi har gått vidare med andra sökanden" (hade visserligen ett sådant mail i inboxen också, men det stör mig inte så mycket just nu).
Tisdag morgon dessutom. Dagen efter min kvällskurs. Jag får taktiksova så jag är fräsch och utvilad på intervjun.
Heja Camilla!
Camilla Läckbergs nya bok "Fyrvaktaren" släpps inte förrän nästa onsdag, den 16 september. Men förbeställningarna på den går tydligen lysande, för boken är den bäst sålda redan nu. I försäljning har den gått om den överhypade "Hypnotisören".
Från en bok till en annan
Jag skriver ÄNTLIGEN. Det var länge sedan det tagit mig så pass lång tid att läsa en bok som det tagit att komma igenom "Mörkrets flod" av Rennie Airth. Texten var spretig och hackig, boken alldeles för lång vilket bidrog till att den både blev seg och långdragen.
Trist, för jag hade hört så mycket bra om den. Kanske blir bokserien bättre med tiden.
Nu har jag dock tagit fram ett säkert kort att läsa: Jeffery Deavers senaste, "Det trasiga fönstret". Deaver har bland annat skrivit "I samlarens spår" som sedan blev en ganska bra och spännande film med Denzel Washington och Angelina Jolie.
Deavers böcker brukar vara spännande från början till slut och man har svårt att lägga dem ifrån sig. Den hinner jag med all säkerhet att läsa klart innan nästa onsdag då Camilla Läckbergs nya bok dimper ner i brevlådan.
Trist, för jag hade hört så mycket bra om den. Kanske blir bokserien bättre med tiden.
Nu har jag dock tagit fram ett säkert kort att läsa: Jeffery Deavers senaste, "Det trasiga fönstret". Deaver har bland annat skrivit "I samlarens spår" som sedan blev en ganska bra och spännande film med Denzel Washington och Angelina Jolie.
Deavers böcker brukar vara spännande från början till slut och man har svårt att lägga dem ifrån sig. Den hinner jag med all säkerhet att läsa klart innan nästa onsdag då Camilla Läckbergs nya bok dimper ner i brevlådan.
Upptagen kvinna
Jag hinner inte blogga lika mycket som tidigare. Dygnet har helt enkelt inte tillfäckligt många timmar. Det ska sökas jobb, det ska tränas, det ska lagas mat, det ska skrivas kriminalhistorier till kursen (dessa försöker jag få inspiration till när jag är ute och promenerar på mornarna), det ska läsas böcker.
Fördelen med att vara en upptagen kvinna: jag sover bättre på nätterna.
Ja, ni vet. Det kostar att ligga på topp.
Lilla O´s enkät om böcker som väcker känslor
Lilla O har sammanställt en rolig - men faktiskt ganska svår - enkät om böcker som väcker känslor. Här är mina svar:
En bok som...
1. ...fick mig att skratta:
Marian Keyes böcker bjuder alltid på ett skratt, även dem som tar upp allvarliga ämnen som missbruk och misshandel. Men hon lyckas trots det väva in roliga dialoger på ett mycket skickligt sätt. Ska jag välja en favoritbok av henne blir det "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" - där skrattade jag boken igenom.
2. ...fick mig att gråta:
Jag grät floder när jag läste Cecelia Aherns "PS Jag älskar dig". En bok som handlar om hur man tar sig tillbaka från en förlust av någon man älskar. Jag läste den under en mycket märklig period i mitt liv och därför kanske känslorna blev lite mer påtagliga, men faktum är att jag kände mig stärkt efter att ha läst den.
3. ...gjorde mig riktigt arg:
"American psyko" av Brett Easton Ellis. Jag hade förväntat mig en spänningsroman och upptäckte till min fasa att det var en satir och inom den genren är det bara George Orwell som har lyckats.
4. ...fick mig att vilja besöka platsen där den utspelades:
Här finns det massor av böcker att välja på - många författare är mycket duktiga på att beskriva miljöerna i sitt hemland eller sin hemstad med en kärlek som gör att man vill besöka dem.
Ska jag välja en så får det bli "Da Vinci-koden" av Dan Brown. Boken i sig är en litterär katastrof, men behållningen jag hade av den efteråt var att jag blev nyfiken på de platser som skildrades i boken.
5. ...handlar om en historisk tid som jag tycker om:
Det kanske inte är allt för länge sedan historiskt, men jag läste en bok som tonåring som verkligen fick mig att vilja uppleva 1960-talet. Den hette "Beatles" och var skriven av en norrman vid namn Lars Saabye Christensen. Boken är inte alls en biografi om gruppen The Beatles som man kan tro, utan är en fantastisk roman om vänskap under tidseran då gruppen stod på toppen av sin karriär.
6. ...ångrar att jag läste ut:
Där har jag två: Dels "American psyko" som jag redan har nämnt, men även "Hannibal" av Thomas Harris. Hans andra två böcker - "Röd drake" och "När lammen tystnar" - är bland det bästa jag har läst. Jag kan knappt tro att "Hannibal" är skriven av samma författare. En ren katastrof, både innehållsmässigt och litterärt.
7. ...finns i mina tankar trots att det var länge sedan jag läste den:
Det finns en del böcker som jag läste i tonåren som har etsat sig fast i minnet på grund av att de påverkade mig så mycket då. Bland dem finns George Orwells "1984" och JD Salingers "Räddaren i nöden". "Inte som andra döttrar" av Nancy Spungen gjorde ett enormt intryck på mig också då - en mammas tragiska berättelse om en dotter som dels var mycket annorlunda, dels gick en tidig död till mötes. Därför finns den kvar i mitt minne fortfarande.
8. ...har väntat i bokhyllan riktigt länge:
Det finns ett helt gäng där nu. Men den boken som har väntat längst på att bli läst är Joyce Carol Oates "Blonde". Den har väntat på att bli läst i säkert nio år. Jag har inte kommit mig för, trots att den är så rosad både av kritiker och läsare. Mitt mål är att läsa ut den innan årets slut.
9. ...som jag inte förstår att så många tycker om:
Otäcka verklighetsskildringar över lag. Som "Pojken som kallades Det"-serien. Sedan har jag - tyvärr - väldigt svårt för Håkan Nesser.
10. ...som jag tycker att alla ska läsa:
Självklart Bibeln. Även om man inte är troende så innehåller denna bok allt. Romantik, spänning, mord, moraliska frågor, vägledning.
Ett axplock bland romaner jag tycker att man ska ha läst: George Orwells "1984", "Gökboet" av Ken Kesey, "Öster om Eden" av John Steinbeck, någonting av Agatha Christie för hon lade hela grunden för spänningsgenren samt Stieg Larssons Millenium-triologi.
HÄR kan du läsa Lilla O´s egna svar på samma enkät.
En bok som...
1. ...fick mig att skratta:
Marian Keyes böcker bjuder alltid på ett skratt, även dem som tar upp allvarliga ämnen som missbruk och misshandel. Men hon lyckas trots det väva in roliga dialoger på ett mycket skickligt sätt. Ska jag välja en favoritbok av henne blir det "När Lucy Sullivan skulle gifta sig" - där skrattade jag boken igenom.
2. ...fick mig att gråta:
Jag grät floder när jag läste Cecelia Aherns "PS Jag älskar dig". En bok som handlar om hur man tar sig tillbaka från en förlust av någon man älskar. Jag läste den under en mycket märklig period i mitt liv och därför kanske känslorna blev lite mer påtagliga, men faktum är att jag kände mig stärkt efter att ha läst den.
3. ...gjorde mig riktigt arg:
"American psyko" av Brett Easton Ellis. Jag hade förväntat mig en spänningsroman och upptäckte till min fasa att det var en satir och inom den genren är det bara George Orwell som har lyckats.
4. ...fick mig att vilja besöka platsen där den utspelades:
Här finns det massor av böcker att välja på - många författare är mycket duktiga på att beskriva miljöerna i sitt hemland eller sin hemstad med en kärlek som gör att man vill besöka dem.
Ska jag välja en så får det bli "Da Vinci-koden" av Dan Brown. Boken i sig är en litterär katastrof, men behållningen jag hade av den efteråt var att jag blev nyfiken på de platser som skildrades i boken.
5. ...handlar om en historisk tid som jag tycker om:
Det kanske inte är allt för länge sedan historiskt, men jag läste en bok som tonåring som verkligen fick mig att vilja uppleva 1960-talet. Den hette "Beatles" och var skriven av en norrman vid namn Lars Saabye Christensen. Boken är inte alls en biografi om gruppen The Beatles som man kan tro, utan är en fantastisk roman om vänskap under tidseran då gruppen stod på toppen av sin karriär.
6. ...ångrar att jag läste ut:
Där har jag två: Dels "American psyko" som jag redan har nämnt, men även "Hannibal" av Thomas Harris. Hans andra två böcker - "Röd drake" och "När lammen tystnar" - är bland det bästa jag har läst. Jag kan knappt tro att "Hannibal" är skriven av samma författare. En ren katastrof, både innehållsmässigt och litterärt.
7. ...finns i mina tankar trots att det var länge sedan jag läste den:
Det finns en del böcker som jag läste i tonåren som har etsat sig fast i minnet på grund av att de påverkade mig så mycket då. Bland dem finns George Orwells "1984" och JD Salingers "Räddaren i nöden". "Inte som andra döttrar" av Nancy Spungen gjorde ett enormt intryck på mig också då - en mammas tragiska berättelse om en dotter som dels var mycket annorlunda, dels gick en tidig död till mötes. Därför finns den kvar i mitt minne fortfarande.
8. ...har väntat i bokhyllan riktigt länge:
Det finns ett helt gäng där nu. Men den boken som har väntat längst på att bli läst är Joyce Carol Oates "Blonde". Den har väntat på att bli läst i säkert nio år. Jag har inte kommit mig för, trots att den är så rosad både av kritiker och läsare. Mitt mål är att läsa ut den innan årets slut.
9. ...som jag inte förstår att så många tycker om:
Otäcka verklighetsskildringar över lag. Som "Pojken som kallades Det"-serien. Sedan har jag - tyvärr - väldigt svårt för Håkan Nesser.
10. ...som jag tycker att alla ska läsa:
Självklart Bibeln. Även om man inte är troende så innehåller denna bok allt. Romantik, spänning, mord, moraliska frågor, vägledning.
Ett axplock bland romaner jag tycker att man ska ha läst: George Orwells "1984", "Gökboet" av Ken Kesey, "Öster om Eden" av John Steinbeck, någonting av Agatha Christie för hon lade hela grunden för spänningsgenren samt Stieg Larssons Millenium-triologi.
HÄR kan du läsa Lilla O´s egna svar på samma enkät.
Är inte 9 ett lyckonummer?
Det är ju en liten speciell dag idag: 090909. Jag som är lite (ok - mycket) vidskeplig tror alltid att sådana här dagar bringar lycka på ett eller annat sätt.
Fast dagen började inte så bra. Efter min powerwalk på 1,5 timme stressade jag hem för att hinna ta en snabbdusch och slänga i mig frukost (jag har bytt ut havregrynsgröten på mornarna mot omelett) för att hinna dra iväg till gymmet och köra lite styrka innan spinningpasset som började 11.15.
Duschen gick bra, att äta frukost lika så. Men när jag kommer ner till stationen stötte jag på patrull. Inget busskort. Det låg kvar i min andra väska hemma. Så det var bara att knata tillbaka hem och hämta det. Hann därför inte med något styrkepass idag.
Men så slog det mig: Det är ju Lotto-dragning ikväll. Med värsta drömvinsten (den måste vara uppe i närmare 150 miljoner nu eftersom ingen vinner). Det kanske är där alla niorna den här dagen kommer ge mig sin lycka. Så måste det ju vara naturligtvis.
Dessutom är det i skrivande stund 25 grader varmt ute - en bit in i september! Ljuvligt.
Fast dagen började inte så bra. Efter min powerwalk på 1,5 timme stressade jag hem för att hinna ta en snabbdusch och slänga i mig frukost (jag har bytt ut havregrynsgröten på mornarna mot omelett) för att hinna dra iväg till gymmet och köra lite styrka innan spinningpasset som började 11.15.
Duschen gick bra, att äta frukost lika så. Men när jag kommer ner till stationen stötte jag på patrull. Inget busskort. Det låg kvar i min andra väska hemma. Så det var bara att knata tillbaka hem och hämta det. Hann därför inte med något styrkepass idag.
Men så slog det mig: Det är ju Lotto-dragning ikväll. Med värsta drömvinsten (den måste vara uppe i närmare 150 miljoner nu eftersom ingen vinner). Det kanske är där alla niorna den här dagen kommer ge mig sin lycka. Så måste det ju vara naturligtvis.
Dessutom är det i skrivande stund 25 grader varmt ute - en bit in i september! Ljuvligt.
Ovan vid sena kvällar
Jag är helt enkelt inte van att vara uppe länge på kvällarna - jag är ju en morgonmänniska (jag kommer att göra mig mycket bra som pensionär en dag).
Min kurs går på kvällarna och jag var inte hemma förrän kvart i elva igår. Sedan ska man varva ner, ta bort smink, borsta tänderna. Det tar ju ett tag innan man lägger huvudet på kudden.
Jag har varit helt slut idag. Efter min morgonpromenad var jag tvungen att gå hem och vila en stund - kroppen var helt utmattad.
Nu börjar jag att bli människa igen. Siesta kan utföra små mirakel för orken.
Ikväll kommer jag att natta mig själv mycket tidigare.
Min kurs går på kvällarna och jag var inte hemma förrän kvart i elva igår. Sedan ska man varva ner, ta bort smink, borsta tänderna. Det tar ju ett tag innan man lägger huvudet på kudden.
Jag har varit helt slut idag. Efter min morgonpromenad var jag tvungen att gå hem och vila en stund - kroppen var helt utmattad.
Nu börjar jag att bli människa igen. Siesta kan utföra små mirakel för orken.
Ikväll kommer jag att natta mig själv mycket tidigare.
Kriminalkursen
Jurister, journalister, lärare. Och så jag - en arbetssökande flygvärdinna utan akademisk utbildning. Det var samlingen igår på kursen att skriva kriminalromaner. Jag kände mig lite som den fula ankungen. Men vilket härligt gäng. Och vilken suverän lärare Sören Bondeson är!
I tre timmar och femton minuter satt jag bara och sög in all information och inspiration som en svamp. Det var en kväll full av intryck och jag var helt utmattad mentalt när jag gick därifrån i ett euforiskt tillstånd. Totalt upprymd.
Det kommer att bli en mycket intressant höst.
Uppgiften till nästa vecka blir att skriva en scen på max tio sidor, inspirerad av en artikel i en tidning.
I tre timmar och femton minuter satt jag bara och sög in all information och inspiration som en svamp. Det var en kväll full av intryck och jag var helt utmattad mentalt när jag gick därifrån i ett euforiskt tillstånd. Totalt upprymd.
Det kommer att bli en mycket intressant höst.
Uppgiften till nästa vecka blir att skriva en scen på max tio sidor, inspirerad av en artikel i en tidning.
Resultat i "Biggest loser"-utmaningen
Det kanske inte var så genomtänkt att lägga denna utmaning under en vecka i månaden då man normalt samlar på sig en massa vätska ändå. Blev nästan lite besviken över resultatet.
Minus 1,2 kg på vågen och 4 cm mindre i midjan.
Det är ju egentligen ett väldigt bra resultat, men med tanke på hur snålt kostintaget varit och hur mycket träning jag har lagt ner hade jag nog förväntat mig mer i viktnedgång.
Jag ska köra på samma sätt i en vecka till. Andra veckan av en diet brukar kroppen i regel gå på sparlåga och därför brukar vågen stå still då. Men jag ska göra ett försök.
Redo för kurs
Nu är jag mätt, nyduschad, sminkad och redo för kursen ikväll: Att skriva kriminalromaner på Folkuniversitetet. Det ska bli så spännande.
Väskan är packad med block, pennor och en bok för att underhålla mig på resan dit och hem.
Jag ska unna mig en latte på Wayne´s innan - jag samlade alltid tankarna där innan den andra kursen i våras så det får bli en rutin nu under hösten med.
Väskan är packad med block, pennor och en bok för att underhålla mig på resan dit och hem.
Jag ska unna mig en latte på Wayne´s innan - jag samlade alltid tankarna där innan den andra kursen i våras så det får bli en rutin nu under hösten med.
Träningsrapport
Följande träning har jag utfört redan idag:
Powerwalk: 1 timme 30 minuter
Styrka (bröst, triceps, mage): 45 minuter
Spinning: 45 minuter
Jag ger mig själv en klapp på axeln.
Imorgon ska jag summera resultatet av min "Biggest loser"-utmaning.
Är omelett så enkelt att göra egentligen?
Jag såg ett program med Gordon Ramsey en gång där han sa att "omelett ska alla klara av att göra - hur kass man än är i köket".
Jag blev helt förskräckt av uttalandet, eftersom jag anser mig vara ganska duktig på att laga mat med omelett klarar jag bara inte av. Det blir inte bra.
Alltså, det är inget fel på smaken. Det är utseendet på mina omeletter jag stör mig på. Jag får dem aldrig till de fina halvmånar som ligger så snyggt på tallriken.
Efter min powerwalkrunda imorse, tänkte jag att en omelett vore en perfekt frukost. Så jag stekte lite lök tillsammans med grön paprika, rev lite parmesanost på och försökte sedan få de tre äggen att bli en halvmåneformad och vacker omelett. Det såg bra ut - i pannan. När jag sedan skulle få över den på tallriken blev den till mitt förtret bara en stor ägghög. Ville inte ens ta kort för att visa mitt misslyckande. God var den dock.
Jag fortsätter att öva på mina omeletter. En dag ska även jag lyckas.
Recept - Kyckling med bambuskott och cashewnötter
Denna härliga rätt är relativt lätt att göra, mycket god och nyttig. Receptet räcker till minst 4 personer.
INGREDIENSER:
500 gram kycklingfilé
1 strimlad purjolök
1 stor färsk strimlad morot
1 burk bambuskott
1 stor burk champinjoner (i just denna rätt blir de konserverade champinjonerna godare än de färska)
1-2 tsk sambal oelek
1 msk majsenamjöl
1,5 dl vatten
1 msk kycklingfond
1-2 dl cashewnötter
GÖR SÅ HÄR:
Strimla kycklingfilén, krydda den med salt och peppar och stek den i rapsolja tills den är klar. Lägg kycklingen åt sidan.
I med en skvätt rapsolja till i pannan, stek purjolök och morötter tills de börjar få färg. Tillsätt champinjoner och bambuskott. Stek ytterligare en stund.
Tillsätt sedan sambal oelek, kycklingfond, majsenamjöl + vatten (de ska blandas samman först) och slutligen kycklingen. Låt koka på medelvärme under lock i ett par minuter.
Strö över cashewnötter precis innan servering.
INGREDIENSER:
500 gram kycklingfilé
1 strimlad purjolök
1 stor färsk strimlad morot
1 burk bambuskott
1 stor burk champinjoner (i just denna rätt blir de konserverade champinjonerna godare än de färska)
1-2 tsk sambal oelek
1 msk majsenamjöl
1,5 dl vatten
1 msk kycklingfond
1-2 dl cashewnötter
GÖR SÅ HÄR:
Strimla kycklingfilén, krydda den med salt och peppar och stek den i rapsolja tills den är klar. Lägg kycklingen åt sidan.
I med en skvätt rapsolja till i pannan, stek purjolök och morötter tills de börjar få färg. Tillsätt champinjoner och bambuskott. Stek ytterligare en stund.
Tillsätt sedan sambal oelek, kycklingfond, majsenamjöl + vatten (de ska blandas samman först) och slutligen kycklingen. Låt koka på medelvärme under lock i ett par minuter.
Strö över cashewnötter precis innan servering.
Nu kanske det blir vinst?
Jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte var besviken imorse när jag vaknade. Besviken över att jag inte var 145 miljoner kronor rikare - jag var liksom inställd på det. Nåväl, jag tar nya tag på onsdag istället.
Däremot läste jag om Mats Strandbergs nya bok - "Halva liv" - i Aftonbladets söndagsbilaga. Och den kan man vinna! Självklart är jag med i den tävlingen.
Ja, för 145 miljoner skulle jag visserligen kunna köpa ett eget bokförlag men någon dålig vinst är det ju ändå inte. Ibland får man helt enkelt glädja sig åt de små sakerna i livet - som böcker.
Däremot läste jag om Mats Strandbergs nya bok - "Halva liv" - i Aftonbladets söndagsbilaga. Och den kan man vinna! Självklart är jag med i den tävlingen.
Ja, för 145 miljoner skulle jag visserligen kunna köpa ett eget bokförlag men någon dålig vinst är det ju ändå inte. Ibland får man helt enkelt glädja sig åt de små sakerna i livet - som böcker.
Recept - Kryddiga laxbiffar
Lax är bra mat. Mycket bra. Jag äter ganska mycket lax, vilket gör att jag ibland tröttnar på det. För det brukar bli det vanliga: att jag ugnssteker den med lite kryddor och sesamfrö på. Då är det bra med variationer.
Idag har jag gjort iordning kryddiga laxbiffar. Det tar lite tid, men är mödan värd. Detta recept räcker till 4 portioner.
INGREDIENSER:
500 gram laxfilé
1 pressad vitlöksklyfta
2 finhackade scharlottenlökar
1 tsk majsenamjöl
1 tsk sambal oelek
1 tsk färskriven ingefära
saft av 1/4 citron
salt
GÖR SÅ HÄR:
Blanda ihop alla ingredienser utom laxen i en skål. Finhacka sedan laxfilén och rör ihop noga med resten. Forma till lagom stora biffar och stek i rapsolja, ett par minuter på varje sida på medelhög värme.
Det ser lite tråkigt ut kanske på bilden, men dessa ska in i frysen och vara matlåda under veckan som kommer.
Jag brukar servera laxbiffarna med fullkornsris, en fräsch sallad och avokadosås. Den såsen gör jag enkelt så här:
Mixa två mogna avokado med en handmixer. Häll i två dl matlagningsyogurt, salt och peppar. Rör om. Klart!
En riktig OMEGA-måltid!
Idag har jag gjort iordning kryddiga laxbiffar. Det tar lite tid, men är mödan värd. Detta recept räcker till 4 portioner.
INGREDIENSER:
500 gram laxfilé
1 pressad vitlöksklyfta
2 finhackade scharlottenlökar
1 tsk majsenamjöl
1 tsk sambal oelek
1 tsk färskriven ingefära
saft av 1/4 citron
salt
GÖR SÅ HÄR:
Blanda ihop alla ingredienser utom laxen i en skål. Finhacka sedan laxfilén och rör ihop noga med resten. Forma till lagom stora biffar och stek i rapsolja, ett par minuter på varje sida på medelhög värme.
Det ser lite tråkigt ut kanske på bilden, men dessa ska in i frysen och vara matlåda under veckan som kommer.
Jag brukar servera laxbiffarna med fullkornsris, en fräsch sallad och avokadosås. Den såsen gör jag enkelt så här:
Mixa två mogna avokado med en handmixer. Häll i två dl matlagningsyogurt, salt och peppar. Rör om. Klart!
En riktig OMEGA-måltid!
Planering a och o
När man vill gå ner i vikt - eller komma i form - är planeringen allt. I synnerhet när det gäller maten. Jag ser alltid till att ha matlådor klara i frysen - på så sätt blir man inte frestad att äta snabbmat då det finns bra mat tillgänglig hemma.
Idag är det en "matlagningsdag". Vilket innebär att jag gör flera olika rätter och fryser in i portionslådor. Bland annat ska jag göra kryddiga laxfärsbiffar och en kycklinggryta med bambuskott.
Recept på dessa kommer senare under dagen.
Naturligtvis står träning på schemat också.
Idag är det en "matlagningsdag". Vilket innebär att jag gör flera olika rätter och fryser in i portionslådor. Bland annat ska jag göra kryddiga laxfärsbiffar och en kycklinggryta med bambuskott.
Recept på dessa kommer senare under dagen.
Naturligtvis står träning på schemat också.
Känsliga fötter
Jag är född i Fiskarnas tecken. Vi har tydligen känsliga fötter.
Man kan tycka att påståendet låter löjligt - i synnerhet om man ser horoskop som trams. Till och med jag tyckte att det lät konstigt - fram till den dagen mina fötter började att krångla. Då började jag fundera över om mitt stjärntecken faktiskt hade någonting med saken att göra.
De har fått varit med om mycket genom åren, mina kära fossingar. Bland annat en seglivad inflammation i senan som går under foten, på grund av att jag har för höga hålfötter. Allt spring i högklackat i kabingången har också satt sina spår.
Så jag försöker att sköta dem på bästa sätt och skämma bort dem. Men bad och filning och massage och hela baletten.
Nu har jag nonchalerat fötterna en längre tid. Och det straffar sig! En liten tå har börjat säga ifrån när jag är ute och promenerar (hur en sån liten kroppsdel kan orsaka sån värk går över mitt förstånd) och hälarna var så hårda att de vägrade se ut så en dag till. De var på väg ut i strejk. Med plakat och grejer.
Ikväll ägnade jag mina fötter både tid, omtanke och kärlek.
Imorgon kanske man till och med ska piffa upp dem med lite lack på tånaglarna? Då måste de ju bli glada.
Man kan tycka att påståendet låter löjligt - i synnerhet om man ser horoskop som trams. Till och med jag tyckte att det lät konstigt - fram till den dagen mina fötter började att krångla. Då började jag fundera över om mitt stjärntecken faktiskt hade någonting med saken att göra.
De har fått varit med om mycket genom åren, mina kära fossingar. Bland annat en seglivad inflammation i senan som går under foten, på grund av att jag har för höga hålfötter. Allt spring i högklackat i kabingången har också satt sina spår.
Så jag försöker att sköta dem på bästa sätt och skämma bort dem. Men bad och filning och massage och hela baletten.
Nu har jag nonchalerat fötterna en längre tid. Och det straffar sig! En liten tå har börjat säga ifrån när jag är ute och promenerar (hur en sån liten kroppsdel kan orsaka sån värk går över mitt förstånd) och hälarna var så hårda att de vägrade se ut så en dag till. De var på väg ut i strejk. Med plakat och grejer.
Ikväll ägnade jag mina fötter både tid, omtanke och kärlek.
Imorgon kanske man till och med ska piffa upp dem med lite lack på tånaglarna? Då måste de ju bli glada.
Energilördag
Vilken härlig dag jag har haft - så här långt. En underbar powerwalk i strålande solsken (det är så ljuvligt att kunna gå i t-shirt i början av september), sedan en sväng till gymmet där jag körde rygg och biceps. En dag laddad med energi.
Skönt att känna så efter gårdagen då jag var helt utslagen.
Skönt att känna så efter gårdagen då jag var helt utslagen.
Ambitionerna var goda
Min tanke idag var att stiga upp klockan halv sex för att ta en powerwalk och hinna hem tills att "Biggest loser" började 8.10. Men jag var helt matt efter gårdagen så jag behövde min sömn. Sov till halv åtta och åt frukost framför programmet istället.
Ska göra ett nytt försök imorgon bitti att ta powerwalken så pass tidigt.
Till frukost idag blev det en smoothie på 1 dl vaniljyougurt, 1 dl minimjölk och 1 dl frysta hallon och blåbär. Sammanlagt ungefär 200 kcal. Det är helt otroligt att någonting som blir så gott är så pass nyttigt - en massa antioxidanter och vitaminer i ett och samma glas. Två kokta ägg blev det också.
Nu ska jag ta min powerwalk som jag inte orkade upp till imorse. Himlen är blå och solen strålar - de allra bästa förutsättningarna för en trevlig motionsstund.
Ska göra ett nytt försök imorgon bitti att ta powerwalken så pass tidigt.
Till frukost idag blev det en smoothie på 1 dl vaniljyougurt, 1 dl minimjölk och 1 dl frysta hallon och blåbär. Sammanlagt ungefär 200 kcal. Det är helt otroligt att någonting som blir så gott är så pass nyttigt - en massa antioxidanter och vitaminer i ett och samma glas. Två kokta ägg blev det också.
Nu ska jag ta min powerwalk som jag inte orkade upp till imorse. Himlen är blå och solen strålar - de allra bästa förutsättningarna för en trevlig motionsstund.
Inköp till kursen
På måndag kväll startar kursen i att skriva kriminalromaner. Idag köpte jag kollegieblock så jag har någonting att notera all nödvändig information i som jag kommer att få under dessa veckor jag har framför mig.
Tre kollegieblock för 25 kronor. Bra deal.
Tre kollegieblock för 25 kronor. Bra deal.
Vad ska jag göra med alla pengarna?
Imorgon lördag kan en ensam vinnare ta hem rekordvinsten på Lotto på 145 miljoner kronor. Det krävs i och för sig att man har sju rätt på själva raden, sedan måste man dessutom ha minst två nummer rätt på Joker och Fru Fortuna på sin sida. Ett fruntimmer som jag har legat i luven med så länge jag kan minnas.
Chansen att man vinner denna summa är en på 336 miljoner. Inga bra odds.
Men möjligheten finns. Det kan var just imorgon som Fru Fortuna väljer att lägga ner stridsyxan och jag står där 145 miljoner kronor rikare.
Vad ska jag då göra med alla pengarna?
Det allra första jag skulle göra är att köpa min mamma ett jättefint hus. Sedan betala av alla mina skulder (som jag längtar efter att få säga "bye bye" till CSN) och köpa mig en paradvåning i den kungliga huvudstaden. En riktigt flådig sådan.
Jag tror inte att det kommer att bli en större konst att spendera 145 miljoner.
5 filmer jag ångrar att jag har sett
Ibland blir det lite galet när man ser film och man ångrar sig efteråt av en eller annan anledning. Här listar jag de fem filmerna jag ångrar att jag har sett.
1. ALIVE
Att filmen har verklighetsbakgrund gör att man inte bör se den om man 1: lider av flygrädsla, 2: om man jobbar inom flyget. Den har satt fruktansvärda spår.
2. JURTJYRKOGÅRDEN
Stephen King är en av världens skickligaste - och mest produktiva - författare. Men det finns två tabun inom litteratur och film: när barn eller djur kommer till skada. Här är det en orgie i båda. Har fortfarande (tjugo år senare?) mardrömmar om denna film.
3. DUBBELGÅNGARE
Jeremy Irons är en av mina favoritskådisar. Hur han har kunnat ställa upp i denna makalöst sjuka film övergår mitt förstånd. Den är så pervers och man anar att manusförfattaren har intagit stora doser av LSD under skapandet. Slutsats: Knark är inte bra.
4. TERMINATOR 3
Tvåan i serien var fulländad. Slutet på den var helt fenomenal. Hur kan man då komma på tanken att göra en uppföljare med ett manus som är så uselt att det gränsar till fars?
5. PULP FICTION
Två och en halv timme som jag aldrig kommer att få tillbaka. Men jag älskar nyansen på nagellack som Uma Thurman har filmen: Chanels no. 18 Rougenoir.
Vilodag
Idag är det en så kallad "vilodag" från gymmet, vilket innebär att min träning kommer bestå endast av promenader (tar en lång på morgonen och en lång på eftermiddagen). Musklerna behöver få sin vila, så det blir inget lyftande i vikter idag.
Stryketräningen har jag den gångna veckan delat in på fyra pass och här är en resumé på veckans träningsagenda hittills:
Måndag
Powerwalk: 1 h 30 min
Styrka: rygg, biceps, mage 45 min
Tisdag
Powerwalk: 1 h 30 min
Styrka: bröst, triceps, mage 45 min
Onsdag
Powerwalk 1 h 30 min
Stryka: ben 45 min
Torsdag
Powerwalk 1 h 5 min
Stryka: axlar, mage 45 min
Spinning: 45 min
En riktigt skön fördelning och så kommer upplägget på träningen att se ut en tid framöver på ett ungefär. Tre pass spinning per vecka är också med i planeringen - beroende på hur klasserna ligger i förhållande till tid och möjlighet.
Hjärnsläpp hos Världsnaturfonden?
Går det att jämföra antalet omkomna i en naturkatastrof med antalet omkomna i ett illasinnat terrordåd?
Självklart inte. Det är helt befängt över huvud taget att försöka bräcka otäcka händelser med varandra. Varje människoliv är ovärderligt.
Nu har Världsnaturfonden hamnat i klistret något överjävligt med en annons som väcker rent äckel hos mig. Jag vägrar att publicera bilden på min blogg, men klicka HÄR för att komma till artikeln.
Vad försöker de säga? Att människor som får sätta livet till i terrorattacker inte har samma värde som de människor som dör i en naturkatastrof? Att det är skillnad på folk och folk?
Världsnaturfonden kan - trots att de försöker "rätta till" sitt lilla misstag - leta efter andra donatorer än mig. Jag kommer aldrig mer att ge en krona till denna organisation.
De slantarna jag redan har donerat i hopp om att det skulle gå till någonting bra, önskar jag härmed tillfaller anhöriga till offren i de vansinniga, hemska och omänskliga terrordåden den 11 september 2001.
JAG UPPMANAR ALLA SOM DONERAT PENGAR TILL VÄRLDSNATURFONDEN UNDER ÅREN ATT KRÄVA EXAKT SAMMA SAK AV DEM!
Självklart inte. Det är helt befängt över huvud taget att försöka bräcka otäcka händelser med varandra. Varje människoliv är ovärderligt.
Nu har Världsnaturfonden hamnat i klistret något överjävligt med en annons som väcker rent äckel hos mig. Jag vägrar att publicera bilden på min blogg, men klicka HÄR för att komma till artikeln.
Vad försöker de säga? Att människor som får sätta livet till i terrorattacker inte har samma värde som de människor som dör i en naturkatastrof? Att det är skillnad på folk och folk?
Världsnaturfonden kan - trots att de försöker "rätta till" sitt lilla misstag - leta efter andra donatorer än mig. Jag kommer aldrig mer att ge en krona till denna organisation.
De slantarna jag redan har donerat i hopp om att det skulle gå till någonting bra, önskar jag härmed tillfaller anhöriga till offren i de vansinniga, hemska och omänskliga terrordåden den 11 september 2001.
JAG UPPMANAR ALLA SOM DONERAT PENGAR TILL VÄRLDSNATURFONDEN UNDER ÅREN ATT KRÄVA EXAKT SAMMA SAK AV DEM!
Tips till Amnings-Ragnar
Är det ingen snäll människa som kan informera den arma kraken Ragnar - mannen som vill amma - att man får hängiga och slappa bröst efter en amningsperiod? Varför vill en man ha det? Klagar inte männen tillräckligt på att kvinnor får det efter graviditeter, amning och med åldern?
Nu kanske inte det är just amningen i sig som är lilla Ragnars verkliga problem. Det krävs inte en akademisk utbildning för att räkna ut det, men har han inga vänner som talar om för honom att han kanske framställer sig själv i ett något osmickrande sken?
Kanske en annan hobby vore att föredra? Varför inte börja samla frimärken, lösa korsord, lära sig spela schack eller ta någon trevlig kvällskurs i målning?
Annars är ju risken stor att han kommer att kallas för Amnings-Ragnar tills han dör. Dubbelnegation, liksom.
Nu kanske inte det är just amningen i sig som är lilla Ragnars verkliga problem. Det krävs inte en akademisk utbildning för att räkna ut det, men har han inga vänner som talar om för honom att han kanske framställer sig själv i ett något osmickrande sken?
Kanske en annan hobby vore att föredra? Varför inte börja samla frimärken, lösa korsord, lära sig spela schack eller ta någon trevlig kvällskurs i målning?
Annars är ju risken stor att han kommer att kallas för Amnings-Ragnar tills han dör. Dubbelnegation, liksom.
Sluta dö nu!
Jag hoppas att ingen tar illa upp när jag skriver detta, men jag tar hotet om svininfluensan med en nypa salt. Mediadrevet i media skrämmer bara upp människor - det är faktiskt inte ebola vi talar om här. Och kommer ni ihåg i våras när det första stora larmet om influensan kom? Det skrevs spaltmetrar och folk blev alldeles hysteriska. Och vad hände? Jo, ingenting. Var det någon som överhuvud taget insjuknade i våras?
Nu är drevet igång igen. Och det känns som att media tar i från tårna den här gången bara för att utvecklingen av sjukdomen liksom kom av sig för ett par månader sedan - man vill ta igen förlorad uppståndelse och därför kryddar man på lite extra nu.
Folk är som galna. Undviker varann och Apoteket har för första gången i historien sålt slut på spritgel för händerna till privatkunder - människor hamstrar det. På samma sätt som man skulle hamstra matkonsterver om kriget var nära.
Själva hysterin kring influensan tenderar att bli farligare än influensan själv.
Fast jag har också blivit påverkad av det pågående drevet. Idag när jag kom in på spinningklassen tvättade jag av cykeln innan passet började - det gör man i regel efteråt för att torka bort eventuellt svett som förhoppningsvis sprutat som en trädgårdsslang under träningen. Jo då. Det var någonting i bakhuvudet som gjorde att jag noggrant tvättade rent cykeln innan jag satt mig på den, för man vet ju aldrig vem som använde den innan. Kanske var det någon som bar på den läskiga smittan och via en spinningcykel förde över den på mig.
Så kommer jag hem och läser på nätet att ännu en man har avlidit av svininfluensan. Det är andra dödsfallet inom loppet av ett par dagar. Sluta dö nu!
Jag har ett överjävligt bra immunförsvar. Det tackar jag mina år i luften för. Att vara instängd i ett plåtrör tiotusentals meter upp i luften med hundratals andra människor gör att man smittas av det mesta. Det blir ju väldigt mycket baciller i omlopp där.
Första halvåret jag flög drabbades jag av ALLT. Jag hade flera olika sorters magsjukor och lyckades dessutom få tredagarsfeber - någonting som annars tydligen bara drabbar spädbarn. Men det fick jag. DÅ.
När dessa sex månader var över - med diverse olika medicinkurer - vände det från en dag till en annan. Det var som att min immunförsvar kunde stå emot allt. De senaste tio åren har jag fått någon småförkylning här och där (oftast självförvållad), men aldrig en regelrätt influensa.
Därför är jag ju övertygad om att jag inte kommer att drabbas av svininfluensan heller och har inte haft en tanke på att vaccinera mig (jag är lite skeptisk mot vaccinationer över lag). Men nu börjar helt plötsligt människor att DÖ. Av en influensa! Det gör till och med mig lite oroad.
Men så sätter jag allt i perspektiv och konstaterar att det förmodligen kommer att skördas fler dödsoffer i hjärt- och kärlsjukdomar än svininfluensan denna höst. Och när jag tänker så får jag tryck för bröstet.
Nu är drevet igång igen. Och det känns som att media tar i från tårna den här gången bara för att utvecklingen av sjukdomen liksom kom av sig för ett par månader sedan - man vill ta igen förlorad uppståndelse och därför kryddar man på lite extra nu.
Folk är som galna. Undviker varann och Apoteket har för första gången i historien sålt slut på spritgel för händerna till privatkunder - människor hamstrar det. På samma sätt som man skulle hamstra matkonsterver om kriget var nära.
Själva hysterin kring influensan tenderar att bli farligare än influensan själv.
Fast jag har också blivit påverkad av det pågående drevet. Idag när jag kom in på spinningklassen tvättade jag av cykeln innan passet började - det gör man i regel efteråt för att torka bort eventuellt svett som förhoppningsvis sprutat som en trädgårdsslang under träningen. Jo då. Det var någonting i bakhuvudet som gjorde att jag noggrant tvättade rent cykeln innan jag satt mig på den, för man vet ju aldrig vem som använde den innan. Kanske var det någon som bar på den läskiga smittan och via en spinningcykel förde över den på mig.
Så kommer jag hem och läser på nätet att ännu en man har avlidit av svininfluensan. Det är andra dödsfallet inom loppet av ett par dagar. Sluta dö nu!
Jag har ett överjävligt bra immunförsvar. Det tackar jag mina år i luften för. Att vara instängd i ett plåtrör tiotusentals meter upp i luften med hundratals andra människor gör att man smittas av det mesta. Det blir ju väldigt mycket baciller i omlopp där.
Första halvåret jag flög drabbades jag av ALLT. Jag hade flera olika sorters magsjukor och lyckades dessutom få tredagarsfeber - någonting som annars tydligen bara drabbar spädbarn. Men det fick jag. DÅ.
När dessa sex månader var över - med diverse olika medicinkurer - vände det från en dag till en annan. Det var som att min immunförsvar kunde stå emot allt. De senaste tio åren har jag fått någon småförkylning här och där (oftast självförvållad), men aldrig en regelrätt influensa.
Därför är jag ju övertygad om att jag inte kommer att drabbas av svininfluensan heller och har inte haft en tanke på att vaccinera mig (jag är lite skeptisk mot vaccinationer över lag). Men nu börjar helt plötsligt människor att DÖ. Av en influensa! Det gör till och med mig lite oroad.
Men så sätter jag allt i perspektiv och konstaterar att det förmodligen kommer att skördas fler dödsoffer i hjärt- och kärlsjukdomar än svininfluensan denna höst. Och när jag tänker så får jag tryck för bröstet.
Kort sammanfattning av morgonen
Det är fjärde dagen i rad som jag inleder med en powerwalk. Jag känner mig väldigt duktig och disciplinerad men jag vet att jag kommer att få ett sammanbrott om denna intensiva vecka med träning och stram kosthållning inte kommer att ge effekt.
Dagens promenad blev endast 65 minuter lång. Jag ska köra ett axelpass plus ett spinningpass lite senare under dagen och måste spara lite krafter - med ett intag på 1200 kcal per dag måste man hushålla med energin.
Jag tog vägen förbi Pan-ica imorse och såg löpsedlarna: Agneta Sjödin ska skilja sig. På löpet. Precis som om denna nyhet skulle vara en sensation av något slag. Hon har väl förbrukat ett stort antal män genom åren. Inte sant?
Såg även att Pan-ica kortpris den här veckan på kycklingfilé. 49 kronor kilot. Eftermiddagens inköp.
Vill läsa!
Författaren och frilansjournalisten Mats Strandberg släpper i dagarna sin nya bok, "Halva liv". De första tjugo sidorna ur denna bok är utlagda på nätet och imorse läste jag med igenom dem med största inlevelse. Bara prologen gav mig rysningar av välbehag. Denna bok ska införskaffas snarast.
Wallander behöver en Gunvald
Krister Henriksson är en fantastisk skådespelare. Förmodligen en av landets bästa. Det är inte skådespelarinsatserna som får de nya Wallander-filmerna - alltså dem som inte är baserade på Henning Mankells briljanta böcker - att svikta. Det är urusla manus som är den bidragande orsaken.
Vad denna massproduktion skulle behöva är en Gunvald. Någon som bär upp en kass film med sin blotta uppenbarelse.
Vad denna massproduktion skulle behöva är en Gunvald. Någon som bär upp en kass film med sin blotta uppenbarelse.
Det blir filmkväll
Idag konstaterar jag bara att vädret har beslutsångest. Jag kom ifrån gymmet klockan 15.00. Då var det klarblå himmel, strålande sol och oerhört varmt.
15.15 (alltså en kvart senare) blev allting kolsvart, himlen öppnade sig och det kom en störtskur utan dess like. Dessutom kom det orkanvindar som bidrog till korsdrag här hemma så saker for omkring som i filmen "Twister".
15.30 är himlen blå igen och solen gassar.
Jag gick förbi videobutiken (heter det så fortfarande fastän det är DVD-filmen man hyr?) på vägen hem från gymmet (körde ett benpass by the way). Hyrde senaste Wallander-filmen: "Tjuven".
Jag hoppas att den är bättre än de två som kommit ut på DVD tidigare - det var rena katastrofer. Pinsamt dåliga. Och dessa nya Wallander-filmer har ju ingen Gunvald att luta sig emot när manuset är kasst.
Snacks till filmen: Honungsmelon. Det kommer definitivt att bli min nya favorit-frukt. Igår fick jag veta (tack vare att jag läser kaloritabellen nu som besatt) att 100 gram honungmelon endast innehåller 33 kcal. Det är ju ingenting. Här kan man äta rejäla mängder innan man behöver börja oroa sig. Gott är det också.
15.15 (alltså en kvart senare) blev allting kolsvart, himlen öppnade sig och det kom en störtskur utan dess like. Dessutom kom det orkanvindar som bidrog till korsdrag här hemma så saker for omkring som i filmen "Twister".
15.30 är himlen blå igen och solen gassar.
Jag gick förbi videobutiken (heter det så fortfarande fastän det är DVD-filmen man hyr?) på vägen hem från gymmet (körde ett benpass by the way). Hyrde senaste Wallander-filmen: "Tjuven".
Jag hoppas att den är bättre än de två som kommit ut på DVD tidigare - det var rena katastrofer. Pinsamt dåliga. Och dessa nya Wallander-filmer har ju ingen Gunvald att luta sig emot när manuset är kasst.
Snacks till filmen: Honungsmelon. Det kommer definitivt att bli min nya favorit-frukt. Igår fick jag veta (tack vare att jag läser kaloritabellen nu som besatt) att 100 gram honungmelon endast innehåller 33 kcal. Det är ju ingenting. Här kan man äta rejäla mängder innan man behöver börja oroa sig. Gott är det också.
Grå powerwalk
Att inleda dagen med en rask promenad på 1,5 timme i strålande sol gör under för humör och gör att man är piggare resten av dagen. Att inleda samma promenad när det är grått och regnet vräker ner har inte samma effekt.
Jag väntade ett tag idag innan jag begav mig ut. Vid niotiden hade regnet slutat, det var fortfarande grått och trist men varmt i luften. Jag klarade av hela sträckan utan att få en regndroppe på mig. Skönt.
Undra om inte rädslan för att himlen ska öppna sig och bjuda på en rejäl störskur gör att man går mer intensivt. Jag gick nämligen min vanliga sträcka fem minuter snabbare än vad jag gjorde igår.
Så, ingenting ont som inte har någonting gott med sig?
Min dator är by the way inte tyst längre. Men det var ljuvligt så länge det varade.
Jag väntade ett tag idag innan jag begav mig ut. Vid niotiden hade regnet slutat, det var fortfarande grått och trist men varmt i luften. Jag klarade av hela sträckan utan att få en regndroppe på mig. Skönt.
Undra om inte rädslan för att himlen ska öppna sig och bjuda på en rejäl störskur gör att man går mer intensivt. Jag gick nämligen min vanliga sträcka fem minuter snabbare än vad jag gjorde igår.
Så, ingenting ont som inte har någonting gott med sig?
Min dator är by the way inte tyst längre. Men det var ljuvligt så länge det varade.
Njuter av tystnaden
Min dator har i flera veckor till och från låtit som en traktor. Detta har gjort mig helt knäckt då det är mitt främsta arbetsredskap i mitt jobbsökande (eller rättare sagt, det enda arbetsredskapet). Dessutom tillåter inte min ansträngda ekonomi som arbetssökande varken att köpa en ny eller lämna in den befintliga på lagning.
Men just nu är den tyst. Helt tyst. Precis som om den kände av min frustration och sorg i går kväll då lätena ifrån den höll på att driva mig till tårar och nu vill kompensera detta med att vara tyst.
Jag njuter av tystnaden.
Men just nu är den tyst. Helt tyst. Precis som om den kände av min frustration och sorg i går kväll då lätena ifrån den höll på att driva mig till tårar och nu vill kompensera detta med att vara tyst.
Jag njuter av tystnaden.
Lägesrapport i "Biggest loser"-utmaningen
Efter ett par förvånansvärt goda timmar av sömn, har jag skakat av mig det mesta av gårdagens dåliga humör. Trots att det mesta i livet just nu är kaos, kan jag ändå glädja mig med att min lilla privata utmaning denna vecka med "Biggest loser"-tema går väldigt bra.
Nu är jag inne på dag tre och har fortfarande glöden uppe. Mycket kanske på grund av den nytändningen jag fått i min träning - har man bara tränat sporadiskt under en period blir allting mycket roligare när man tar tag i det igen.
Trots det snåla kaloriintaget per dag - 1200 kcal - känner jag mig inte speciellt hungrig. Men det är nog bara för att jag mentalt vet att detta bara är under en kort period på en vecka (och att jag är väldigt disciplinerad som person). När denna utmaning är över kommer jag att öka kaloriintaget per dag till det "normala" så jag kan träna på full effekt - denna vecka kör jag medvetet på lättare vikter och tar inte ut mig till max vid konditionsträning.
Det blir spännande på tisdag morgon att se om min vecka haft någon effekt alls.
Nu är jag inne på dag tre och har fortfarande glöden uppe. Mycket kanske på grund av den nytändningen jag fått i min träning - har man bara tränat sporadiskt under en period blir allting mycket roligare när man tar tag i det igen.
Trots det snåla kaloriintaget per dag - 1200 kcal - känner jag mig inte speciellt hungrig. Men det är nog bara för att jag mentalt vet att detta bara är under en kort period på en vecka (och att jag är väldigt disciplinerad som person). När denna utmaning är över kommer jag att öka kaloriintaget per dag till det "normala" så jag kan träna på full effekt - denna vecka kör jag medvetet på lättare vikter och tar inte ut mig till max vid konditionsträning.
Det blir spännande på tisdag morgon att se om min vecka haft någon effekt alls.
Luften gick ur mig
Jag tror att livet har bjudit mig på en utmaning för mycket i år. Jag kände det ikväll att luften har gått ur mig. Då kan minsta lilla skitsak få bägaren att rinna över.
Jag önskar att Gud hade givit mig andra egenskaper och talanger. Som att vara teknisk till exempel. Det hade jag haft mer nytta av än att ha förmågan att känna empati. Jag kan inte tala om hur många gånger den egenskapen satt mig i märkliga situationer.
Jag önskar att Gud hade givit mig andra egenskaper och talanger. Som att vara teknisk till exempel. Det hade jag haft mer nytta av än att ha förmågan att känna empati. Jag kan inte tala om hur många gånger den egenskapen satt mig i märkliga situationer.
Sysselsättning på tåg
Jag måste åka tåg en bit för att komma till gymmet där jag tränar. Jag trivs så pass bra på det gymmet att den lilla resan inte gör mig någonting - dessutom får jag ju lite extra tid till att läsa.
Just nu håller jag på med "Mörkrets flod" av Rennie Airth. Den utspelar sig på 1920-talet och trots att jag läst dryga hundra sidor har jag inte riktigt kommit in i den ännu. Dessutom är texten oerhört komprimerad så det är jobbigt för ögat att läsa. Men jag ger inte upp den ännu! Jag har hört så mycket bra om den att jag måste fortsätta ett tag till.
Att klaga lönar sig
Förra veckan var jag ju måttligt road över det katastrofala bemötandet jag fick på LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD. Jag var så pass irriterad att jag skrev ett mycket argt brev där jag framförde min kritik. Brevet avslutade jag med: Självklart förväntar jag mig ett svar och en förklaring från högre instans.
Först igår fick jag ett svar. Det löd:
Mvh XXX
I framtiden kommer jag dock att hålla mig till att köpa nylonstrumpbyxor från denna kedja. Men servicen i den specifika butiken ökar förhoppningsvis en smula för andra konsumenter nu.
Först igår fick jag ett svar. Det löd:
Hej Maria,
Jag har mottagit ditt mail angående ditt besök på Lindex i Arlandastad. Jag beklagar att du råkat ut för detta missförstånd samt att du upplever dig ha blivit dåligt bemött.
Givetvis borde du ha fått den rabatt som du blivit informerad om. Jag har talat med säljaren som beklagar det som hänt. Hon tycker givetvis också nu i efterhand att hon borde hanterat detta annorlunda.
Jag sänder ett presentkort till dig per post som kompensation för den uteblivna rabatten.
Lindex värderar kundservice väldigt högt och speciellt vi som arbetar på liten ort vill att våra kunder skall känna sig välkomna och få bästa tänkbara service hos oss.
Mvh XXX
I framtiden kommer jag dock att hålla mig till att köpa nylonstrumpbyxor från denna kedja. Men servicen i den specifika butiken ökar förhoppningsvis en smula för andra konsumenter nu.
Fingertoppskänsla?
Min plan inför min experiment den kommande veckan är att ligga på ett matintag på 1200 kcal per dag. Igår kväll satt jag och noggrant räknade ihop hur mycket jag hade fått i mig under dagen, och summan blev....1200 kcal exakt.
Är det fingertoppskänsla eller vad?
HÄR finns en länk till en bra kaloritabell där man även kan räkna ut sitt individuella kaloribehov för dagen.
Är det fingertoppskänsla eller vad?
HÄR finns en länk till en bra kaloritabell där man även kan räkna ut sitt individuella kaloribehov för dagen.
