Är det verkligen 2009?
När jag träffar en person som säger sig vara "fördomsfri" vet jag genast att den personen ljuger mig rakt upp i ansiktet. Alla har fördomar, oavsett vilka vi är och vad vi har för bakgrund.
Sedan kan dessa fördomar variera i allvar och omfång, med de finns där.
Jag har till exempel en fördom om att norrlänningar är mer harmoniska än vad vi är i Storstockholmsområdet. Det beror ju helt enkelt på mina erfarenheter av dessa underbara människor. Helt ärligt så tror jag inte att jag någonsin stött på en enda norrlänning som varit otrevlig. Tvärtom.
Men självklart säger mitt förnuft annat - jag har ju bara inte träffat på en norrlänning än som visat mig motsatsen. Självklart finns det även norrlänningar som är sura och tvära. De har bara undgått mig.
Just nu pågår Pride-veckan i Stockholm och inga människor är väl utsatta för för fler fördomar, obefogat hat och diskussioner än just HBT-personer.
Lite förvånad är jag att vi fortfarande har stereotyper av människor på det sättet. Det är ändå 2009. Rent utsagt låter det oerhört korkat att tro att alla bögar och lesbiska skulle vara stöpta i samma form.
Heterosexuella är ju inte det.
99% av de bögar jag känner har humor, är oftast glada och är oerhört omtänksamma människor. Men det har ingenting med deras sexuella läggning att göra - det är deras personlighet.
Orsaken till att vi blivit vänner från början är just dessa egenskaper. För det är egenskaper jag uppskattar hos alla mina vänner. Oavsett sexuell läggning, hudfärg, politisk åsikt eller religion.
Och jag kan tala om att inte alla av dessa killar gillar schlager och rosé. Bara en handfull av dem är modeintresserade.
Det som stör mig mest i debatten - och det jag riktigt skäms över - är inte fördomarna kring hur HBT-personer ser ut eller vad de har för intressen.
Nej, det är när heterosexuella har fräckheten att säga att "HBT-personer inte ska skylta med sin läggning".
Hur tänker man då? Ska två killar eller två tjejer inte få pussa på varandra eller hålla varandra i handen offentligt? Hur lyder motiveringen där?
Har man inte blivit patetiskt bitter och ensam om man inte kan unna andra kärlek?
Imorgon är det den traditionella Pride-paraden i Stockholm. Den kommer jag att med glädje att följa för att visa min solidaritet.
Och mina böner går till alla dem som fått utstå glåpord, hatiska kommentarer och slag för sin kärlek.
Riktigt synd är det om dem som inte kan älska alls.
Sedan kan dessa fördomar variera i allvar och omfång, med de finns där.
Jag har till exempel en fördom om att norrlänningar är mer harmoniska än vad vi är i Storstockholmsområdet. Det beror ju helt enkelt på mina erfarenheter av dessa underbara människor. Helt ärligt så tror jag inte att jag någonsin stött på en enda norrlänning som varit otrevlig. Tvärtom.
Men självklart säger mitt förnuft annat - jag har ju bara inte träffat på en norrlänning än som visat mig motsatsen. Självklart finns det även norrlänningar som är sura och tvära. De har bara undgått mig.
Just nu pågår Pride-veckan i Stockholm och inga människor är väl utsatta för för fler fördomar, obefogat hat och diskussioner än just HBT-personer.
Lite förvånad är jag att vi fortfarande har stereotyper av människor på det sättet. Det är ändå 2009. Rent utsagt låter det oerhört korkat att tro att alla bögar och lesbiska skulle vara stöpta i samma form.
Heterosexuella är ju inte det.
99% av de bögar jag känner har humor, är oftast glada och är oerhört omtänksamma människor. Men det har ingenting med deras sexuella läggning att göra - det är deras personlighet.
Orsaken till att vi blivit vänner från början är just dessa egenskaper. För det är egenskaper jag uppskattar hos alla mina vänner. Oavsett sexuell läggning, hudfärg, politisk åsikt eller religion.
Och jag kan tala om att inte alla av dessa killar gillar schlager och rosé. Bara en handfull av dem är modeintresserade.
Det som stör mig mest i debatten - och det jag riktigt skäms över - är inte fördomarna kring hur HBT-personer ser ut eller vad de har för intressen.
Nej, det är när heterosexuella har fräckheten att säga att "HBT-personer inte ska skylta med sin läggning".
Hur tänker man då? Ska två killar eller två tjejer inte få pussa på varandra eller hålla varandra i handen offentligt? Hur lyder motiveringen där?
Har man inte blivit patetiskt bitter och ensam om man inte kan unna andra kärlek?
Imorgon är det den traditionella Pride-paraden i Stockholm. Den kommer jag att med glädje att följa för att visa min solidaritet.
Och mina böner går till alla dem som fått utstå glåpord, hatiska kommentarer och slag för sin kärlek.
Riktigt synd är det om dem som inte kan älska alls.
Bitter är jag
Bitterhet är en av de minst smickrande egenskaper en människa kan ha. Jag aktar mig väldigt noga för att bli just bitter. Men nu gör jag ett undantag.
Jag är oerhört bitter över att jag är arbetslös och inte har de ekonomiska förutsättningarna att åka ner till Göteborg och se konserterna med U2. Väldigt bitter är jag.
Jag har inte sett dem live sedan 1997. Vilken show det var. U2 är ett av världens bästa liveband.
Denna megashow hade jag velat se mer än någonting annat.
Madonna gör två spelningar i Göteborg också nästa vecka. Hennes första spelningar i Sverige på 19 år. Även dem missar jag.
Det här kommer jag att vara bitter över länge, länge.
Jag är oerhört bitter över att jag är arbetslös och inte har de ekonomiska förutsättningarna att åka ner till Göteborg och se konserterna med U2. Väldigt bitter är jag.
Jag har inte sett dem live sedan 1997. Vilken show det var. U2 är ett av världens bästa liveband.
Denna megashow hade jag velat se mer än någonting annat.
Madonna gör två spelningar i Göteborg också nästa vecka. Hennes första spelningar i Sverige på 19 år. Även dem missar jag.
Det här kommer jag att vara bitter över länge, länge.
Har bloggarna fått ta över recensenternas jobb?
Det är sällan jag håller med en kulturkritiker i deras omdömen. Däremot tycker jag om att läsa recensioner av böcker jag ska eller håller på att läsa, även om jag inte påverkas av deras åsikter. Intresset ligger i att se vad andra tycker om boken, hur andra har uppfattat den.
Igår började jag att läsa Mari Jungstedts senaste bok, "Den dubbla tystanden". Jag sökte på nätet efter recensioner om denna. Vilket visade sig var lättare sagt än gjort. Jag hittade inga recensioner alls, vare sig i morgon- eller kvällstidningar, vilket jag fann lite märkligt.
Mest i marknadsföringssyfte. Att boken blir omnämnd i media är viktigt för att få boken såld (även om Jungstedt just i detta fallet säkert säljer bra ändå).
Däremot hittade jag en hel massa privata bloggar där boken var omnämd och recenserad som jag läste igenom med största intresse.
Med handen på hjärtat föredrar jag nästan att läsa igenom de privata bloggarnas recensioner. De känns mer äkta och personliga. Dessutom kan man föra en dialog med dessa bloggare och man blir tipsad om böcker som man annars kanske inte skulle ha uppmärksammat.
Utbudet av riktigt bra bok-bloggar är enormt. Det glädjer mig av flera orsaker. Dels får ju jag på så sätt tips om bra böcker att läsa, dels visar det att det finns en stor läsarglädje hos många.
Jag är oerhört tacksam över dessa läsglada bloggare.
Igår började jag att läsa Mari Jungstedts senaste bok, "Den dubbla tystanden". Jag sökte på nätet efter recensioner om denna. Vilket visade sig var lättare sagt än gjort. Jag hittade inga recensioner alls, vare sig i morgon- eller kvällstidningar, vilket jag fann lite märkligt.
Mest i marknadsföringssyfte. Att boken blir omnämnd i media är viktigt för att få boken såld (även om Jungstedt just i detta fallet säkert säljer bra ändå).
Däremot hittade jag en hel massa privata bloggar där boken var omnämd och recenserad som jag läste igenom med största intresse.
Med handen på hjärtat föredrar jag nästan att läsa igenom de privata bloggarnas recensioner. De känns mer äkta och personliga. Dessutom kan man föra en dialog med dessa bloggare och man blir tipsad om böcker som man annars kanske inte skulle ha uppmärksammat.
Utbudet av riktigt bra bok-bloggar är enormt. Det glädjer mig av flera orsaker. Dels får ju jag på så sätt tips om bra böcker att läsa, dels visar det att det finns en stor läsarglädje hos många.
Jag är oerhört tacksam över dessa läsglada bloggare.
Göteborg ger sin syn på tidsbegreppet
Jag älskar uttrycket "i modern tid". Det dyker upp lite titt som tätt i de mest märkliga sammanhang.
Lena Larsson - som arbetar med turism och marknadsföring på det kommunala bolaget Göteborg & Co - kommenterar de generösa besöken av giganter som Madonna och U2 i staden i år så här:
"Det är den största konsertsommaren i modern tid".
Rockkonserter har nog bara funnits i modern tid, Lena. De var ytterst sällsynta på medeltiden.
Lena Larsson - som arbetar med turism och marknadsföring på det kommunala bolaget Göteborg & Co - kommenterar de generösa besöken av giganter som Madonna och U2 i staden i år så här:
"Det är den största konsertsommaren i modern tid".
Rockkonserter har nog bara funnits i modern tid, Lena. De var ytterst sällsynta på medeltiden.
De må vara veteraner i sammanhanget, men antika kan vi inte kalla dem riktigt va?
Läckberg förbeställd
Inte har det väl någonsin skadat att vara ute i god tid?
Efter lunch fick jag ett mail från Adlibris som talade om att nu gick det minsann bra att förbeställa Camilla Läckbergs kommande bok, "Fyrvaktaren".
Vilket jag naturligtvis gjorde. Den 16 september får jag mitt exemplar.
Det är framförhållning det.
Efter lunch fick jag ett mail från Adlibris som talade om att nu gick det minsann bra att förbeställa Camilla Läckbergs kommande bok, "Fyrvaktaren".
Vilket jag naturligtvis gjorde. Den 16 september får jag mitt exemplar.
Det är framförhållning det.
Budgettips till kylskåpet
Härom sistens när jag var och storhandlade på ICA Maxi, skulle jag köpa krossade tomater. Det är ju en sådan sak som man alltid bör ha hemma.
På stormarknader brukar man alltid finna bra erbjudanden om man köper flera artiklar av någonting. Det fanns det på de krossade tomater jag ville ha. 3 stycken tetraförpackningar á 500 gram för 30 kronor.
30 spänn? Jag blev lite konfunderad, för det är ju tio kronor per tetra. Och lite väl mycket för krossade tomater. Jag misstänkte genast att det var felmärkt. Klart det var - det här var ju ändå butiken som sålde "inporterad" färskpotatis i början av sommaren. De måste ju ha menat FEM stycken för 30 kronor.
Jag gick till den vanliga hyllan för krossade tomater för att se vad kostade per styck ordinarie pris.
12 kronor! Tolv kronor för krossade tomater! Var dessa välsignade av självaste Påven eller vad var det frågan om?
Detta var ett tag sedan och ICA Maxi tar fortfarande detta hutlösa pris för sina krossade tomater vilket innebär att jag inhandlar mina numera på COOP.
Hur som helst sprang jag på en gammal bekant när jag var och handlade en kväll. Jag skulle göra köttfärssås och var lite irriterad över att priset var så högt på tomaterna - det är ju ingen ingrediens man kan utesluta direkt. Hon föreslog då märket Euroshoppers Pastasås som substitut.
Jag kan tala om att jag blev skeptisk. Jag har haft en mycket negativ inställning till detta märke sedan jag en gång köpte en färsk gurka som smakade citron (traumatisk upplevelse). Men denna burk med pastasås på 690 gram kostade 10.90 (den var alltså billigare än en tetra med krossade tomater) och den summan kunde jag faktiskt offra på att testa.
Jag blev oerhört positivt överraskad. Den var fantastiskt god att ha i köttfärssåsen. Faktiskt så pass god att den numera har ersatt krossad tomat på obestämd tid.
Inte nog med det: Euroshoppers mozzarellaost är helt underbar. Den kostar knappt nio kronor styck om man jämför med det konkurrerande märket som tar 28 kronor för lika mycket (där kan vi tala om prisskillnad!). Dock har jag bara testat denna mozzarella varm - på varma smörgåsar och hemmagjord pizza, men där kommer den verkligen till sin rätt.
Jag är inte kräsen när det gäller mat - men mina smaklökar vill ha kvalitet. Och titt som tätt så godkänner de lågbudget.
Prisvärda budgetvaror att ha hemma.
På stormarknader brukar man alltid finna bra erbjudanden om man köper flera artiklar av någonting. Det fanns det på de krossade tomater jag ville ha. 3 stycken tetraförpackningar á 500 gram för 30 kronor.
30 spänn? Jag blev lite konfunderad, för det är ju tio kronor per tetra. Och lite väl mycket för krossade tomater. Jag misstänkte genast att det var felmärkt. Klart det var - det här var ju ändå butiken som sålde "inporterad" färskpotatis i början av sommaren. De måste ju ha menat FEM stycken för 30 kronor.
Jag gick till den vanliga hyllan för krossade tomater för att se vad kostade per styck ordinarie pris.
12 kronor! Tolv kronor för krossade tomater! Var dessa välsignade av självaste Påven eller vad var det frågan om?
Detta var ett tag sedan och ICA Maxi tar fortfarande detta hutlösa pris för sina krossade tomater vilket innebär att jag inhandlar mina numera på COOP.
Hur som helst sprang jag på en gammal bekant när jag var och handlade en kväll. Jag skulle göra köttfärssås och var lite irriterad över att priset var så högt på tomaterna - det är ju ingen ingrediens man kan utesluta direkt. Hon föreslog då märket Euroshoppers Pastasås som substitut.
Jag kan tala om att jag blev skeptisk. Jag har haft en mycket negativ inställning till detta märke sedan jag en gång köpte en färsk gurka som smakade citron (traumatisk upplevelse). Men denna burk med pastasås på 690 gram kostade 10.90 (den var alltså billigare än en tetra med krossade tomater) och den summan kunde jag faktiskt offra på att testa.
Jag blev oerhört positivt överraskad. Den var fantastiskt god att ha i köttfärssåsen. Faktiskt så pass god att den numera har ersatt krossad tomat på obestämd tid.
Inte nog med det: Euroshoppers mozzarellaost är helt underbar. Den kostar knappt nio kronor styck om man jämför med det konkurrerande märket som tar 28 kronor för lika mycket (där kan vi tala om prisskillnad!). Dock har jag bara testat denna mozzarella varm - på varma smörgåsar och hemmagjord pizza, men där kommer den verkligen till sin rätt.
Jag är inte kräsen när det gäller mat - men mina smaklökar vill ha kvalitet. Och titt som tätt så godkänner de lågbudget.
Prisvärda budgetvaror att ha hemma.
Ett av helgens måsten
Nu kan jag inte längre skjuta upp det. Kan inte blunda inför faktum. Åtgärd nödvändig. Snarast.
I helgen måste jag på något sätt frosta ur frysen. I och med att jag är så ordentlig med att både storhandla och laga all min mat så blir det väldigt mycket mat och lådor (samt en stor mängd blåbär) som ska rymmas därinne på en och samma gång. Det är proppfullt med saker. Dessvärre är frysen även så pass full med is nu att en avfrostning är undviklig.
Problemet är bara vart man gör av all denna mat under tiden. Grannen jag hade i åtanke att låna lite frysutrymme av drar iväg till Gotland imorgon och de flesta andra verkar vara bortresta.
Detta akuta problem har dock medfört sig en sak som jag aldrig trodde skulle kunna inträffa: Jag har sett en fördel med vintern (observera att betoningen i den meningen ligger på en):
När det är arton minusgrader så är det ju bara att ställa allt innehåll av frysen på balkongen vid avfrostning. Som det underlättar tillvaron!
I helgen måste jag på något sätt frosta ur frysen. I och med att jag är så ordentlig med att både storhandla och laga all min mat så blir det väldigt mycket mat och lådor (samt en stor mängd blåbär) som ska rymmas därinne på en och samma gång. Det är proppfullt med saker. Dessvärre är frysen även så pass full med is nu att en avfrostning är undviklig.
Problemet är bara vart man gör av all denna mat under tiden. Grannen jag hade i åtanke att låna lite frysutrymme av drar iväg till Gotland imorgon och de flesta andra verkar vara bortresta.
Detta akuta problem har dock medfört sig en sak som jag aldrig trodde skulle kunna inträffa: Jag har sett en fördel med vintern (observera att betoningen i den meningen ligger på en):
När det är arton minusgrader så är det ju bara att ställa allt innehåll av frysen på balkongen vid avfrostning. Som det underlättar tillvaron!
Reflektion över Lars Keplers "Hypnotisören"
Nu har jag läst klart Lars Keplers "Hypnotisören" och en sak står klar: Jag vill ha Jonas Axelsson på Bonniers som min förläggare. Han är förmodligen Sveriges smartaste marknadsförare.
När man marknadsför en bok på det viset som "Hypnotisören" blivit, så medför detta enorma förväntningar på resultatet. De självsäkra svar som Kepler givit vid de skrivna "intervjuerna" som gjorts med honom/henne gör att man förväntar sig stordåd. Man förväntar sig att få läsa någonting annorlunda. Någonting som sticker ut. Någonting revolutionerande.
Redan på sidan 93 dyker det upp en detalj som gäckar mig resten av boken och som jag aldrig får något riktigt svar på. Det är här man får förklaringen till hypnotisören Erik Maria Barks feminint klingande andranamn. Förklaringen ligger i att hans mamma sett en Stindbergpjäs under en språkresa till Wien med den tyske skådespelaren Klaus Maria Brandauer i huvudrollen, och att hon blivit så tagen att hon bar med sig namnet i många år.
Mycket i "Hypnotisören" antyder att den utspelar sig i nutid (bland annat visas "Let´s dance" på tv). Skådespelaren Klaus Maria Brandauer är i verkligheten född 1944 och borde således ha varit en liten pojkvasker och inte en erkänd skådespelare när Erik Maria Bark föddes. Således borde inte Barks mamma kunnat ha sett en pjäs med denne innan Bark föddes (hans ålder i boken ligger på runt 45 år) och därför inte kunnat ge honom detta namn.
Sådana misstag i boken stör mig.
Förmodligen hade jag inte blivit så störd av det om inte uppståndelsen kring den varit så uppmärksammad.
Gillar man dagens Beck och Wallander-filmer så kommer man att tycka väldigt bra om "Hypnotisören". Troligtvis gör sig denna bok bättre som en spännande actionfilm (redan nu kan jag se Mikael Persbrandt i rollen som den tablettmissbrukande - men godhjärtade - Bark). Även om jag tror att just den målgruppen inte kommer att läsa boken utan vänta tills filmen kommer (den är ändå på 572 sidor).
Lite sorgligt kan jag konstatera att mysteriet till vem som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler är bra mycket mer spännande än själva boken. Men just därför är jag mer imponerad av denne författare än någonsin.
När man marknadsför en bok på det viset som "Hypnotisören" blivit, så medför detta enorma förväntningar på resultatet. De självsäkra svar som Kepler givit vid de skrivna "intervjuerna" som gjorts med honom/henne gör att man förväntar sig stordåd. Man förväntar sig att få läsa någonting annorlunda. Någonting som sticker ut. Någonting revolutionerande.
Redan på sidan 93 dyker det upp en detalj som gäckar mig resten av boken och som jag aldrig får något riktigt svar på. Det är här man får förklaringen till hypnotisören Erik Maria Barks feminint klingande andranamn. Förklaringen ligger i att hans mamma sett en Stindbergpjäs under en språkresa till Wien med den tyske skådespelaren Klaus Maria Brandauer i huvudrollen, och att hon blivit så tagen att hon bar med sig namnet i många år.
Mycket i "Hypnotisören" antyder att den utspelar sig i nutid (bland annat visas "Let´s dance" på tv). Skådespelaren Klaus Maria Brandauer är i verkligheten född 1944 och borde således ha varit en liten pojkvasker och inte en erkänd skådespelare när Erik Maria Bark föddes. Således borde inte Barks mamma kunnat ha sett en pjäs med denne innan Bark föddes (hans ålder i boken ligger på runt 45 år) och därför inte kunnat ge honom detta namn.
Sådana misstag i boken stör mig.
Förmodligen hade jag inte blivit så störd av det om inte uppståndelsen kring den varit så uppmärksammad.
Gillar man dagens Beck och Wallander-filmer så kommer man att tycka väldigt bra om "Hypnotisören". Troligtvis gör sig denna bok bättre som en spännande actionfilm (redan nu kan jag se Mikael Persbrandt i rollen som den tablettmissbrukande - men godhjärtade - Bark). Även om jag tror att just den målgruppen inte kommer att läsa boken utan vänta tills filmen kommer (den är ändå på 572 sidor).
Lite sorgligt kan jag konstatera att mysteriet till vem som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler är bra mycket mer spännande än själva boken. Men just därför är jag mer imponerad av denne författare än någonsin.
Vad var det jag sa?
Det som jag hela tiden misstänkt men ändå inte ville få bekräftat: Man lär sig ingenting på sina misstag. (artikel AB)
Alla mänskliga misstag begås av otålighet.
(Franz Kafka)
Visst ligger det någonting i det?
Ska JO verkligen behöva ödsla tid på detta?
Jag värnar om mitt modersmål - svenska - av hela mitt hjärta. Det gör jag verkligen. Det gör riktigt ont i mina ögon ibland att se hur detta vackra språk misshandlas i skrift och även tal. Sär skriv ning ar na har blivit mer en regel än undantag och ordet "ba" används så ofta när vi talar att vi måste låta som neandertalare för dem som inte förstår vårt språk utan bara lyssnar på oss. "Ba" är inget ord - det är ett läte.
Sedan kan man ju diskutera hur man ska gå tillväga för att inte urvattna språket helt med läten och ett fattigt ordförråd.
Dagens kille som verkar ha minst att göra på jobbet heter Olle Josephson (observera stavningen på efternamnet - "ph" och ett "s") och är docent i nordiska språk på Stockholms universitet.
Han har - på fullt allvar - JO-anmält regeringskanslitets e-postadresser för att de är engelskklingande. Alltså: han har lagt ner tid på detta.
Utan att överdriva så känner jag att detta är en överdrift utan dess like. Det är inte e-postadresserna som är ett hot mot vårt språk - det är att ungdomar idag inte lär sig att läsa ordentligt och därför varken kan stava eller uttrycka sig. En docent borde lägga ner sin tid på att angripa de riktiga orsakerna till problemen istället. Nu gör han hela debatten till åtlöje - och sig själv också. Dessutom upptar han värdefull tid hos JO som förmodligen har mycket allvarligare anmälningar att ägna sig åt.
Slutsats: Man kan inte ha mycket att göra på jobbet som docent om man kan avvara tid till detta.
Sedan kan man ju diskutera hur man ska gå tillväga för att inte urvattna språket helt med läten och ett fattigt ordförråd.
Dagens kille som verkar ha minst att göra på jobbet heter Olle Josephson (observera stavningen på efternamnet - "ph" och ett "s") och är docent i nordiska språk på Stockholms universitet.
Han har - på fullt allvar - JO-anmält regeringskanslitets e-postadresser för att de är engelskklingande. Alltså: han har lagt ner tid på detta.
Utan att överdriva så känner jag att detta är en överdrift utan dess like. Det är inte e-postadresserna som är ett hot mot vårt språk - det är att ungdomar idag inte lär sig att läsa ordentligt och därför varken kan stava eller uttrycka sig. En docent borde lägga ner sin tid på att angripa de riktiga orsakerna till problemen istället. Nu gör han hela debatten till åtlöje - och sig själv också. Dessutom upptar han värdefull tid hos JO som förmodligen har mycket allvarligare anmälningar att ägna sig åt.
Slutsats: Man kan inte ha mycket att göra på jobbet som docent om man kan avvara tid till detta.
Någon har uppmärksammat mig
När man söker ett jobb idag gör man oftast det via e-mail. Och vanligtvis får man då tillbaka ett automatiskt svar på att ansökan är mottagen till rätt adress samt ett kort innehåll där det står några rader om att "vi återkommer inom tre veckor om svar".
I 90 % av fallen får man aldrig något svar inom tre veckor. Man får det inte alls. Eller så får man ett mail flera månader senare där det står "Tack för din ansökan. Vi har gått vidare med andra sökanden." och man känner modet sjunka.
I förra veckan sökte jag en tjänst som jag verkligen ville ha och som jag är väl kvalificerad för på ett företag. Sina ansökningar skulle man skicka med vanlig post.
I dag (bara knappt en vecka senare) får jag ett brev av detta företag - med mitt namn och adress handskrivet på kuvertet - där visserligen samma rader är skrivna som vid ett autosvar men skillnaden känns markant.
Här är det faktiskt någon som har läst min ansökan, letat rätt på min hemadress i den, handskrivit ett kuvert, och lagt i ett följebrev som sedan lagts på lådan. Med betalt porto.
Inom fyra veckor återkommer de om det blir aktuellt för intervju.
Det ligger tid och omsorg bakom detta brev. Man känner sig utvald. Man känner sig speciell.
Och det är ju exakt den känslan man vill ha när man söker ett jobb. Det tyder på att det är en bra arbetsgivare. Jag gillar dem redan.
Sagobröllopet
För 28 år sedan på dagen, följde 700 miljoner människor det som då beskrevs som århundrades sagobröllop.
Det tar sig
Närmre fem sammanhängande timmars sömn inatt. Fem. Det tar sig.
Wallander - Ingen höjdare direkt
Efter jag ätit middag gick jag ner och hyrde den senaste Wallanderfilmen, "Kuriren". Har ni inte sett den så behöver ni inte göra det heller. Tro mig, ni har inte missat någonting. Jag satt och löste korsord nästan större delen av filmen.
I dagarna släpper Henning Mankell den sista boken i serien om Wallander: "Den orolige mannen". Läs den istället. Och alla andra böcker i Wallander-serien. Det är kriminalromaner av hög kvalitet och ska inte blandas ihop med de filmer som nu visas med Krister Henriksson i huvudrollen (även om han är en utomordentlig skådespelare) - de baseras inte på Mankells böcker. Vilket är orsaken till att dessa filmer är ganska dåliga över lag. Rena katastrofer emellanåt.
I dagarna släpper Henning Mankell den sista boken i serien om Wallander: "Den orolige mannen". Läs den istället. Och alla andra böcker i Wallander-serien. Det är kriminalromaner av hög kvalitet och ska inte blandas ihop med de filmer som nu visas med Krister Henriksson i huvudrollen (även om han är en utomordentlig skådespelare) - de baseras inte på Mankells böcker. Vilket är orsaken till att dessa filmer är ganska dåliga över lag. Rena katastrofer emellanåt.
2010 - största babyboomen på 50 år?
Om inte konjunkturen vänder nästa år, så kommer i alla fall vårt humör att göra det. Redan nu vet vi att 2010 bjuder på en massa roliga och spännande saker: kronprinsessans bröllop, vinter-OS, sista säsongen av "Lost" och på sommaren tror jag att det är någon stor fotbollsturnering som brukar engagera och glädja en majoritet av befolkningen.
Jag förutspår att vi dessutom kommer att ha rekordmånga nya medborgare vid den här tidpunkten nästa år. Kombinationen av lågkonjunktur, nyhetstorka och den regnigaste juli månad på 50 år kommer att bidra till en enorm babyboom.
Landet kommer fullkomligt att krylla av dessa små nytillkomna individer nästa sommar.
Babyboom 2010. Kom ihåg vart ni läste det först.
Jag förutspår att vi dessutom kommer att ha rekordmånga nya medborgare vid den här tidpunkten nästa år. Kombinationen av lågkonjunktur, nyhetstorka och den regnigaste juli månad på 50 år kommer att bidra till en enorm babyboom.
Landet kommer fullkomligt att krylla av dessa små nytillkomna individer nästa sommar.
Babyboom 2010. Kom ihåg vart ni läste det först.
Halvtidsrapport
Jag har kommit halvvägs i "Hypnotisören" nu. Har försökt att läsa så mycket som möjligt idag mellan jobbletande och matintag.
Hittills kan jag säga att den är ganska otäck. Och faktiskt riktigt spännande.
Men.... ganska tidigt i boken dök det upp en detalj som störde mig oerhört. Dock måste jag läsa klart hela boken innan jag annonserar ut min frågeställning.
Jag kan ha fel. Det har hänt förr.
Heja Melin!
Hittills kan jag säga att den är ganska otäck. Och faktiskt riktigt spännande.
Men.... ganska tidigt i boken dök det upp en detalj som störde mig oerhört. Dock måste jag läsa klart hela boken innan jag annonserar ut min frågeställning.
Jag kan ha fel. Det har hänt förr.
Heja Melin!
Nostalgisk läsk i lightversion
Jag har inte druckit läsk med socker i sedan 1995. Då blev jag och Cola Light kära i varandra, och jag har varit denna dryck trogen sedan dess (även om jag numera har gått över till dryckens bror - Cola Zero. Men jag har ändå hållit mig inom familjen).
Jag påstår inte att konstgjort socker är ofarligt. Inte alls. Vad är "ofarligt" idag egentligen? Däremot är jag helt övertygad om att "riktigt" socker är desto farligare (på en farlighetsskala). Med tanke på att allting vi stoppar i oss idag innehåller socker (en köpt barnmatsburk innehåller motsvarade NIO sockerbitar) är det inte alls märkligt att vi i västvärlden håller på att äta ihjäl oss. Och med det facit i handen känner jag att jag har belägg för mitt påstående att riktigt socker är någonting man ska göra allt för att undvika.
(Jag har en morbror som är så envis att han hellre skulle skära av sig högerarmen än att erkänna att han har fel. Han påstår motsatsen - att konstgjort socker är det som ligger bakom den ökade övervikten. Själv dricker han bara läsk med vanligt socker i och väger 150 kg. I rest my case.)
Nu ska inte detta inlägg handla om min skeptism till socker utan vara en hyllning till light-läsken.
När jag var barn var jag vid flera tillfällen på besök i Frankrike. Där hade de en läsk som hette Orangina som man drack i ofantliga mängder vid dessa besök eftersom den inte fanns att inhandla i Sverige.
Flaskan var rund och själva läsken innehöll fruktkött av apelsin. Man skulle vända på flaskan upp och ner innan man öppnade den så att fruktköttet inte endast var kvar i botten.
Nu hårdlanseras denna läsk även här hemma. Dock har jag ännu inte hittat de små söta runda originalflaskorna, utan bara petflaskor på 1,5 liter (där har vi också en bidragade orsak till dagens övervikt - chipspåsar och läskflaskor är idag gigantiska. Men det går jag inte in på nu). Och kan ni tänka er? Den finns även i en light-version.
Jackpott!
Jag påstår inte att konstgjort socker är ofarligt. Inte alls. Vad är "ofarligt" idag egentligen? Däremot är jag helt övertygad om att "riktigt" socker är desto farligare (på en farlighetsskala). Med tanke på att allting vi stoppar i oss idag innehåller socker (en köpt barnmatsburk innehåller motsvarade NIO sockerbitar) är det inte alls märkligt att vi i västvärlden håller på att äta ihjäl oss. Och med det facit i handen känner jag att jag har belägg för mitt påstående att riktigt socker är någonting man ska göra allt för att undvika.
(Jag har en morbror som är så envis att han hellre skulle skära av sig högerarmen än att erkänna att han har fel. Han påstår motsatsen - att konstgjort socker är det som ligger bakom den ökade övervikten. Själv dricker han bara läsk med vanligt socker i och väger 150 kg. I rest my case.)
Nu ska inte detta inlägg handla om min skeptism till socker utan vara en hyllning till light-läsken.
När jag var barn var jag vid flera tillfällen på besök i Frankrike. Där hade de en läsk som hette Orangina som man drack i ofantliga mängder vid dessa besök eftersom den inte fanns att inhandla i Sverige.
Flaskan var rund och själva läsken innehöll fruktkött av apelsin. Man skulle vända på flaskan upp och ner innan man öppnade den så att fruktköttet inte endast var kvar i botten.
Nu hårdlanseras denna läsk även här hemma. Dock har jag ännu inte hittat de små söta runda originalflaskorna, utan bara petflaskor på 1,5 liter (där har vi också en bidragade orsak till dagens övervikt - chipspåsar och läskflaskor är idag gigantiska. Men det går jag inte in på nu). Och kan ni tänka er? Den finns även i en light-version.
Jackpott!
Lite omväxling från Cola Zero.
Originalflaskan.
Sköna drömmar
Det blev "sovmorgon" imorse. Inte förrän halv fem öppnade jag mina ögon. Jag ser det som en framgång - sakta men säkert blir nattsömnen längre och längre.
Jag gick upp och bryggde kaffe, svarade på mail, tittade om det kommit in några nya jobbannonser under natten (är inte det optimistiskt så säg - när man har förhoppningen att företag lägger ut sina annonser på nätterna) och sedan lade jag mig igen och läste igenom ett par kapitel till av "Hypnotisören".
Jag somnade om med boken på magen. Och drömde. Av bara den. Hur man kan drömma så mycket under en så kort tidsperiod övergår mitt förstånd.
Jag drömde att Jonathan Rhys-Meyers var här. I mitt hem. Och får en astmaattack, så jag är tvungen att ringa efter ambulans (är det inte höjden av ironi? När man äntligen har en vacker man i sitt hem så slutar han att andas.).
Behaglig kille dock att drömma om, den där. Och att titta på.
Jag gick upp och bryggde kaffe, svarade på mail, tittade om det kommit in några nya jobbannonser under natten (är inte det optimistiskt så säg - när man har förhoppningen att företag lägger ut sina annonser på nätterna) och sedan lade jag mig igen och läste igenom ett par kapitel till av "Hypnotisören".
Jag somnade om med boken på magen. Och drömde. Av bara den. Hur man kan drömma så mycket under en så kort tidsperiod övergår mitt förstånd.
Jag drömde att Jonathan Rhys-Meyers var här. I mitt hem. Och får en astmaattack, så jag är tvungen att ringa efter ambulans (är det inte höjden av ironi? När man äntligen har en vacker man i sitt hem så slutar han att andas.).
Behaglig kille dock att drömma om, den där. Och att titta på.
Recept - Saffranspannkaka
Antingen går min påtänkta karriär som kockboksförfattare käpprätt åt skogen efter att jag har lagt ut mina bästa recept på bloggen, eller så är det ett vinnande koncept.
Idag har jag gjort Saffranspannkaka.
Saffran associerar vi ju med advent och lussekatter (visst är det ett sött ord?), men jag tror att man äter denna pannkaka på Gotland året om. Jag gör den i alla fall ofta och oavsett årstid. Lättlagad är den också.
INGREDIENSER:
1 dl mjölk
1 gr saffran (det är 2 paket - till budgetvarianten räcker det med 1 paket)
6 ägg
2 msk vetemjöl
200 gr riven mandelmassa
1 korv risgrynsgröt (eller överbliven hemmagjord om Tomten inte åt upp allt)
GÖR SÅ HÄR:
Värm saffran i mjölken under omrörning och uppsikt. Ta av kastrullen från spisen.
Vispa ihop äggen med mjölet och rör sedan ner den rivna mandelmassan och risgrynsgröten. Blanda sist i saffransmjölken.
Häll smeten i en smord ugnsform. Grädda på 175 gr i 30 minuter.
Servera pannkakan ljummen (låt den alltså stå och svalna en stund) med lättvispad grädde (här rekommenderar jag ICA´s MagerVisp som blir härligt fluffig och inte känns så flottig i munnen) och en färggrann sylt.
Voilá!
Lite otippat valde jag blåbärssylt idag.
Idag har jag gjort Saffranspannkaka.
Saffran associerar vi ju med advent och lussekatter (visst är det ett sött ord?), men jag tror att man äter denna pannkaka på Gotland året om. Jag gör den i alla fall ofta och oavsett årstid. Lättlagad är den också.
INGREDIENSER:
1 dl mjölk
1 gr saffran (det är 2 paket - till budgetvarianten räcker det med 1 paket)
6 ägg
2 msk vetemjöl
200 gr riven mandelmassa
1 korv risgrynsgröt (eller överbliven hemmagjord om Tomten inte åt upp allt)
GÖR SÅ HÄR:
Värm saffran i mjölken under omrörning och uppsikt. Ta av kastrullen från spisen.
Vispa ihop äggen med mjölet och rör sedan ner den rivna mandelmassan och risgrynsgröten. Blanda sist i saffransmjölken.
Häll smeten i en smord ugnsform. Grädda på 175 gr i 30 minuter.
Servera pannkakan ljummen (låt den alltså stå och svalna en stund) med lättvispad grädde (här rekommenderar jag ICA´s MagerVisp som blir härligt fluffig och inte känns så flottig i munnen) och en färggrann sylt.
Voilá!
Lite otippat valde jag blåbärssylt idag.
Några kapitel senare...
...hoppas och önskar jag ännu mer att det är Martin Melin som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler. Inledningen av boken är nämligen helt genialiskt upplagd och just därför vore det så roligt om det var någon som "de fina litteraturvetarna" avfärdar som troligt kandidat.
Det är tydligen fler än jag som har denna teori. Och visst vore det en jackpot om Melin skrivit boken tillsammans med sambon och deckardrottningen Camilla Läckberg?
Denna underbara kvinna som blev anklagad av självaste GW Persson att hon "skrev som Nicke Lilltroll pratar". Vilken härlig revansch det skulle vara för henne på hela det finkulturella etablissemanget om hon har ett finger med i spelet av "Hypnotisören". Redan såld till 27 utlänska förlag. Det ni!
Heja familjen Melin/Läckberg!
Det är tydligen fler än jag som har denna teori. Och visst vore det en jackpot om Melin skrivit boken tillsammans med sambon och deckardrottningen Camilla Läckberg?
Denna underbara kvinna som blev anklagad av självaste GW Persson att hon "skrev som Nicke Lilltroll pratar". Vilken härlig revansch det skulle vara för henne på hela det finkulturella etablissemanget om hon har ett finger med i spelet av "Hypnotisören". Redan såld till 27 utlänska förlag. Det ni!
Heja familjen Melin/Läckberg!
Jag ångrar mig
Jag vill göra om de senaste tio åren. Leva om dem. Jag tror inte att jag har fattat ett enda vettigt beslut under den här tidsperioden. Jag vill ändra på allt.
För jag har inte lärt av misstagen, inte blivit klokare, inte starkare och inte har det kommit "något gott ur det onda".
"Det finns en mening med allt " fungerar inte idag.
Nej. Det är inte en sån dag.
Det är en "spela-Chers-IfIcoudturnbacktime-på-högsta-volym-och-sjunga-med"-dag.
Det är det.
Dock har jag en annan outfit på mig i denna sinnesstämning.
För jag har inte lärt av misstagen, inte blivit klokare, inte starkare och inte har det kommit "något gott ur det onda".
"Det finns en mening med allt " fungerar inte idag.
Nej. Det är inte en sån dag.
Det är en "spela-Chers-IfIcoudturnbacktime-på-högsta-volym-och-sjunga-med"-dag.
Det är det.
Dock har jag en annan outfit på mig i denna sinnesstämning.
Jag förutspår en revolt från Jackson-fansen
Tro mig, snart kommer Michael Jacksons fans att slå näven i bordet och gå man ur huse för att göra revolt mot skriverierna om honom. Jag hade fått nog för länge sedan om någon jag beundrade blev omskriven på det sättet. Det ska tilläggas att jag uppskattar Jacksons musik men jag räknar mig inte som ett hängivet "fan" i samma utsträckning som jag var av till exempel David Bowie som tonåring (där kan vi tala om att vara hängiven. Åh, ljuva tonårstid.).
Efterdyningarna av Jacksons död är ingenting annat än en spektakulär medial freakshow. Det är spaltmetrar om spekulationer kring vårdnadstvisterer, dödsorsak, en möjlig norsk son, en näsa som inte existerade längre, tablettmissbruk.
Dagligen möts vi av någon artikel rörandes dessa ämnen.
Det är inte det hans fans vill läsa om. De vill minnas hans musik. De vill att han ska vila i frid.
Snart är gränsen nådd för fansen. Tro mig.
Efterdyningarna av Jacksons död är ingenting annat än en spektakulär medial freakshow. Det är spaltmetrar om spekulationer kring vårdnadstvisterer, dödsorsak, en möjlig norsk son, en näsa som inte existerade längre, tablettmissbruk.
Dagligen möts vi av någon artikel rörandes dessa ämnen.
Det är inte det hans fans vill läsa om. De vill minnas hans musik. De vill att han ska vila i frid.
Snart är gränsen nådd för fansen. Tro mig.
Ledtråd i "Keplerkoden"
Jag somnade in som ett litet barn igår kväll, och började därför inte att läsa "Hypnotisören" förrän i morse (då jag i vanlig ordning öppnade mina gröna vid fyratiden - såg "60 minutes" och en intressant dokumentär om änkorna från 11 september-dåden på tv för att försöka somna om).
Nu har jag dock kommit ett par kapitel i boken och hittat en ledtråd till vem som kan gömma sig bakom pseudonymen Lars Kepler, eller snarare vem som inte gör det:
Vad man får veta om kriminalkommisare Joona Linna (som jag av någon anledning fick för mig var en kvinna när jag läste recensionerna av boken, men det visar sig vara en man) är att han vid elva års ålder "flyttade tillsammans med sin mor Ritva från den ljusa lägenheten i Märsta centrum".
Än så länge har jag inte riktigt förstått hur gammal denna Jonna ska vara med jag tippar på att han ska föreställa att vara i 40-årsåldern.
Vid den tidpunkten då han borde ha varit elva år fanns det inga "ljusa lägenheter" i Märsta centrum. Och de lägenheter som ligger där nu kan knappast beskrivas som ljusa eftersom hela centrumområdet påminner om en övergiven kyrkogård (denna beskrivning kan uppfattas som morbid, men faktum är att detta utomhuscentrum saknar liv och rörelse helt. Samt butiker.)
Således kan alltså Kepler inte ha någon större kunskap om området, därför kan vi i alla fall sålla bort de författare som är uppväxta i norra Storstockholm.
Från en bok till en annan
Dagen är nästan till ända. Det här var en sådan dag då jag inte riktigt förstod vart tiden försvann. Jag lyckades dock till slut att läsa klart Mons Kallentofts bok "Höstoffer". Sällan har jag hållit på med en bok så länge, men jag skyller inte detta på Kallentofts författarförmåga utan på yttre omständigheter.
Nu ska jag med spänning ta mig an "Hypnotisören".
Nu ska jag med spänning ta mig an "Hypnotisören".
Leif GW Persson - en av landets härligaste personligheter
Möjligtvis kanske man kan avfärda Leif GW Persson att ligga bakom pseudonymen Lars Kepler nu, efter den totalsågning har gjorde av boken "Hypnotisören" i TV4´s Nyhetsmorgon imorse. Kanske. Eller så var det bara ett sätt att avleda uppmärksamheten från honom själv. Vem vet?
Helt klart är dock att Leif GW Persson är en av Sveriges härligaste personligheter. Han lindar inte in sin kritik i rosa bomull och hans formuleringar är vansinnigt underhållande. GW Persson har ju själv varit en av de mest omtalade kandidaterna till att ligga bakom pseudonymen, vilket enligt egen utsago retar honom lite efter att ha läst boken. Den levde helt enkelt inte upp till GW Perssons förväntningar - han trodde att den skulle vara bättre än vad den var.
Under sändningen av Nyhetsmorgon kunde man chatta med "Lars Kepler". Ytterst få frågor och svar publicerades på hemsidan. I slutet av programmet analyserade GW Persson en del av svaren. Och inget nytt under solen kom fram.
Däremot tror GW Persson att Kepler inom snar framtid kommer att avslöja sin identitet.
Själv är jag osäker på det. Dels så skulle det förmodligen bli ett rejält antiklimax att få reda på författarens riktiga identitet, dels är ju hela marknadsföringen av boken uppbyggd på mystiken kring vem som ligger bakom pseudonymen. Visserligen kanske intresset har nått sin kulmen nu när "Hypnotisören" i skrivande stund är såld till 27 utlänska förlag, vilket gör att Kepler till slut väljer att träda fram.
Ett nytt namn som dök upp i mitt huvud under förmiddagen var Sören Bondesson. Doldisen som är mest känd för att ha varit lärare i hur man skriver kriminalromaner och har haft framgångrika elever som Jens Lapidus och Åsa Larsson på sitt CV. Profilen stämmer in även på Bondesson. Men å andra sidan verkar hela författarsverige just nu vara tänkbara kandidater.
Därför hoppas jag fortfarande på Martin Melin.
Helt klart är dock att Leif GW Persson är en av Sveriges härligaste personligheter. Han lindar inte in sin kritik i rosa bomull och hans formuleringar är vansinnigt underhållande. GW Persson har ju själv varit en av de mest omtalade kandidaterna till att ligga bakom pseudonymen, vilket enligt egen utsago retar honom lite efter att ha läst boken. Den levde helt enkelt inte upp till GW Perssons förväntningar - han trodde att den skulle vara bättre än vad den var.
Under sändningen av Nyhetsmorgon kunde man chatta med "Lars Kepler". Ytterst få frågor och svar publicerades på hemsidan. I slutet av programmet analyserade GW Persson en del av svaren. Och inget nytt under solen kom fram.
Däremot tror GW Persson att Kepler inom snar framtid kommer att avslöja sin identitet.
Själv är jag osäker på det. Dels så skulle det förmodligen bli ett rejält antiklimax att få reda på författarens riktiga identitet, dels är ju hela marknadsföringen av boken uppbyggd på mystiken kring vem som ligger bakom pseudonymen. Visserligen kanske intresset har nått sin kulmen nu när "Hypnotisören" i skrivande stund är såld till 27 utlänska förlag, vilket gör att Kepler till slut väljer att träda fram.
Ett nytt namn som dök upp i mitt huvud under förmiddagen var Sören Bondesson. Doldisen som är mest känd för att ha varit lärare i hur man skriver kriminalromaner och har haft framgångrika elever som Jens Lapidus och Åsa Larsson på sitt CV. Profilen stämmer in även på Bondesson. Men å andra sidan verkar hela författarsverige just nu vara tänkbara kandidater.
Därför hoppas jag fortfarande på Martin Melin.
Enkel men ack en sån god blåbärskaka
Om man vill imponera på arbetskamraterna till fredagsfikat, men inte har tiden att lägga ner på själva bakningen är denna blåbärskaka idealisk för ändåmålet.
Den går oerhört snabbt att göra men blir vansinnigt god. Den brukar uppskattas av dem som blir bjudna på den. Och den kan med fördel bakas kvällen innan för den ska ha svalnat helt vid servering.
INGREDIENSER SMET:
2 1/2 dl strösocker
2 1/2 dl vetemjöl
2 ägg
75 gr smält margarin
Blanda snabbt ihop dessa ingredienser och häll i en välsmord form (jag använder mina i teflon flitigt - jag har både en rund och en fyrkantig och varierar dessa efter humör).
Strö sedan på blåbären (eller vilka bär ni nu föredrar - att blanda blåbär med röda vinbär är riktigt smarrigt). Idag hittade jag lite flagad mandel i skafferiet som jag också strödde på.
Grädda sedan i nedre delen av ugnen i 40 minuter på 175 gr.
Låt svalna och sikta sedan lite florsocker över. Kakan ska kännas lite "kladdig" när man äter den.
Det kändes lite extra lyxigt att göra den här kakan idag då jag kunde ha på hur mycket blåbär som helst.
Den går oerhört snabbt att göra men blir vansinnigt god. Den brukar uppskattas av dem som blir bjudna på den. Och den kan med fördel bakas kvällen innan för den ska ha svalnat helt vid servering.
INGREDIENSER SMET:
2 1/2 dl strösocker
2 1/2 dl vetemjöl
2 ägg
75 gr smält margarin
Blanda snabbt ihop dessa ingredienser och häll i en välsmord form (jag använder mina i teflon flitigt - jag har både en rund och en fyrkantig och varierar dessa efter humör).
Strö sedan på blåbären (eller vilka bär ni nu föredrar - att blanda blåbär med röda vinbär är riktigt smarrigt). Idag hittade jag lite flagad mandel i skafferiet som jag också strödde på.
Grädda sedan i nedre delen av ugnen i 40 minuter på 175 gr.
Låt svalna och sikta sedan lite florsocker över. Kakan ska kännas lite "kladdig" när man äter den.
Det kändes lite extra lyxigt att göra den här kakan idag då jag kunde ha på hur mycket blåbär som helst.
Recept - Parmesan och vitlökspanerad kyckling
Kycklingdelar idag är väldigt billig mat. Dessutom är det mycket gott och finns därför på menyn ofta. Ikväll gjorde jag iordning kycklingben i ugnen och panerade dem med parmesanost och vitlök.
GÖR SÅ HÄR:
Smält ca 50 gr margarin i en kastrull. Ta av plattan och pressa i ordentligt med vitlök. Riv ca 50 gr parmesanost fint i en djup tallrik. Blanda med lika stor mängd ströbröd.
Sedan är det bara att först doppa kycklingdelarna i vitlöksmargarinet och sedan i parmesanblandningen. Lägg dem i en ugnsform och stek dem i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter.
Ikväll serverade jag kycklingen med basmatiris, tzatziki och grönsallad.
Vad händer om man sväljer en fästing??
Jag mutade min mamma idag att åka ut i skogen och plocka blåbär till mig. Det är ju så vansinnigt gott och enligt rykten så ska det finnas rekordmånga bär i år.
Vilket det också gjorde. Efter ett par timmar kom mamma tillbaka med flera liter bär.
Ser ni vad härligt? En stor bunke full med blåbär.
Jag var strålande glad tills jag såg att en medföljande fästing också kommit in i mitt hem. Utan inbjudan. Panik!
Mamma fick rensa.
Min ambition var att göra en härligt god blåbärskaka till kvällen. Hur gott känns inte det med färska blåbär? Men så kröp paniken på igen efter att ha sett den ovälkomna gästen.
Vad händer egentligen om man råkar svälja en fästing?
Ni får säga vad ni vill, men det låter mycket farligare än svininfluensan!
Vilket det också gjorde. Efter ett par timmar kom mamma tillbaka med flera liter bär.
Ser ni vad härligt? En stor bunke full med blåbär.
Jag var strålande glad tills jag såg att en medföljande fästing också kommit in i mitt hem. Utan inbjudan. Panik!
Mamma fick rensa.
Min ambition var att göra en härligt god blåbärskaka till kvällen. Hur gott känns inte det med färska blåbär? Men så kröp paniken på igen efter att ha sett den ovälkomna gästen.
Vad händer egentligen om man råkar svälja en fästing?
Ni får säga vad ni vill, men det låter mycket farligare än svininfluensan!
Får man strypa sina grannar?
Det må vara ett trivialt problem, men alla som har en delad tvättstuga har någon gång upplevt det: irritationen på grannarna.
Jag har bott på samma ställe i sju år och har under de åren upplevt förvånansvärt lite problem just i tvättstugan. Tvärtom så har jag mycket trevliga, hänsynsfulla och hjälpsamma grannar. Alla hjälps åt efter bästa förmåga att hålla rent och snyggt, respektera varandras tvättider för att skapa en trivsam miljö för alla.
Vid något enstaka tillfälle under dessa sju år har jag kommit ner för att tvätta och funnit tvättstugan i ett skick som påmint om ett terrordåd. Men i och med att det har inträffat så sällan - och att jag oftast blir bemött av en skinande ren lokal - så har jag inte retat mig på det. Jag känner mig tvärtom förskonad, eftersom man har hört riktiga skräckhistorier som utspelat sig i tvättstugan från vänner och bekanta.
I förmiddags blev jag dock mött av en syn som jag inte trodde var möjlig. Någon har förmodligen försökt att tvätta en kudde innehållande dun, som gått sönder i maskinen och skapat ett stopp som gör den obrukbar. Det kan hända alla. Men vad den här personen har gjort är att lämna tvättmaskinen i det skicket!
Alltså inte själv felanmält till bostadsrättsföreningen om det ärliga misstaget att maskinen gått sönder och inte heller gjort minsta ansats till att göra rent maskinen från allt dun.
Det är här min fråga kommer in: Får man strypa sina grannar?
Skulle jag ens bli dömd i domstol? För är inte det här "förmildrande omständigheter" om något? Jag tror till och med att majoriteten av mina grannar som är hjälpsamma och sympatiska till och med skulle gå i god för mig. Kanske skulle de utse mig till "Årets granne" om jag fick tag i denna obeskrivligt korkade och hänsynslösa person?
Jag sätter upp en lapp. Med namninsamling! "Vilka är för och vilka är emot".
Jag har bott på samma ställe i sju år och har under de åren upplevt förvånansvärt lite problem just i tvättstugan. Tvärtom så har jag mycket trevliga, hänsynsfulla och hjälpsamma grannar. Alla hjälps åt efter bästa förmåga att hålla rent och snyggt, respektera varandras tvättider för att skapa en trivsam miljö för alla.
Vid något enstaka tillfälle under dessa sju år har jag kommit ner för att tvätta och funnit tvättstugan i ett skick som påmint om ett terrordåd. Men i och med att det har inträffat så sällan - och att jag oftast blir bemött av en skinande ren lokal - så har jag inte retat mig på det. Jag känner mig tvärtom förskonad, eftersom man har hört riktiga skräckhistorier som utspelat sig i tvättstugan från vänner och bekanta.
I förmiddags blev jag dock mött av en syn som jag inte trodde var möjlig. Någon har förmodligen försökt att tvätta en kudde innehållande dun, som gått sönder i maskinen och skapat ett stopp som gör den obrukbar. Det kan hända alla. Men vad den här personen har gjort är att lämna tvättmaskinen i det skicket!
Alltså inte själv felanmält till bostadsrättsföreningen om det ärliga misstaget att maskinen gått sönder och inte heller gjort minsta ansats till att göra rent maskinen från allt dun.
Det är här min fråga kommer in: Får man strypa sina grannar?
Skulle jag ens bli dömd i domstol? För är inte det här "förmildrande omständigheter" om något? Jag tror till och med att majoriteten av mina grannar som är hjälpsamma och sympatiska till och med skulle gå i god för mig. Kanske skulle de utse mig till "Årets granne" om jag fick tag i denna obeskrivligt korkade och hänsynslösa person?
Jag sätter upp en lapp. Med namninsamling! "Vilka är för och vilka är emot".
Gudomligt recept: Ricottapannkakor med blåbär
Det här är en rätt som jag gör vid ytterst speciella tillfällen. Och för ett fåtal utvalda. Dessa himmelskt goda pannkakor är perfekta att göra till helgbrunchen. Och det tar faktiskt inte så lång tid att göra dem.
Så, mina älskade bloggläsare - detta är min present till er:
RICOTTAPANNKAKOR MED BLÅBÄR
250 gr ricottaost
1 1/4 dl mellanmjölk
2 stora ägg med gula och vita separerade
1 3/4 vetemjöl
1 tsk bakpulver
salt
valfri mängd blåbär
rapsolja (eller jordnötsolja) att steka i
GÖR SÅ HÄR:
Rör noga ut ricottan med mjölk och äggulor. Vänd ner vetemjöl och bakpulver, strö över en nypa salt och rör försiktigt till en slät smet.
Vispa äggvitorna till skum - det ska inte vara stenhårt - och vänd ner dem i smeten.
Sist - och ytterst försiktigt - rör ner blåbären. Här rekommenderar jag att de är frysta vid tillfället. Så har ni varit duktiga och plockat själva: frys dem över natten. Annars blir hela smeten blålila på en gång.
Grädda sedan pannkakorna i oljan. De ska vara ca 7-10 cm i diameter, alltså pannkakor "american style".
Servera med rikligt av lönnsirap och gärna färskpressad apelsinjuice.
Jag lovar att dessa pannkakor kan få vem som helst på fall!
Bon appetit!
Så, mina älskade bloggläsare - detta är min present till er:
RICOTTAPANNKAKOR MED BLÅBÄR
250 gr ricottaost
1 1/4 dl mellanmjölk
2 stora ägg med gula och vita separerade
1 3/4 vetemjöl
1 tsk bakpulver
salt
valfri mängd blåbär
rapsolja (eller jordnötsolja) att steka i
GÖR SÅ HÄR:
Rör noga ut ricottan med mjölk och äggulor. Vänd ner vetemjöl och bakpulver, strö över en nypa salt och rör försiktigt till en slät smet.
Vispa äggvitorna till skum - det ska inte vara stenhårt - och vänd ner dem i smeten.
Sist - och ytterst försiktigt - rör ner blåbären. Här rekommenderar jag att de är frysta vid tillfället. Så har ni varit duktiga och plockat själva: frys dem över natten. Annars blir hela smeten blålila på en gång.
Grädda sedan pannkakorna i oljan. De ska vara ca 7-10 cm i diameter, alltså pannkakor "american style".
Servera med rikligt av lönnsirap och gärna färskpressad apelsinjuice.
Jag lovar att dessa pannkakor kan få vem som helst på fall!
Bon appetit!
Helgens agenda
Fördelen med att vara morgonpigg är ju att man får ut mer av dagen. Man hinner med mera saker helt enkelt. Jag har tvättstuga nu på förmiddagen och alldeles strax ska jag ställa mig vid köksbänken och göra i ordning ljuvliga pannkakor med blåbär som ni ska få receptet på.
Annars ska jag ägna större delen av helgen åt att läsa. Och det verkar att bli två idealiska dagar till att göra det. Det är grått och trist ute vilket medför att det är helt legitimt att tillbringa tiden i soffan med böcker.
Jag har nämligen lite dåligt samvete gentemot Mons Kallentoft. Hans bok "Höstoffer" har jag försökt att komma igenom hur länge som helst nu. Och det beror inte på att det är en dåligt skriven bok. Tvärtom. Den är annorlunda och spännande men det har varit så mycket annat som jag har varit tvungen att prioritera.
Den här helgen ska dock gå i litteraturens tecken! Och matlagning naturligtvis.
Annars ska jag ägna större delen av helgen åt att läsa. Och det verkar att bli två idealiska dagar till att göra det. Det är grått och trist ute vilket medför att det är helt legitimt att tillbringa tiden i soffan med böcker.
Jag har nämligen lite dåligt samvete gentemot Mons Kallentoft. Hans bok "Höstoffer" har jag försökt att komma igenom hur länge som helst nu. Och det beror inte på att det är en dåligt skriven bok. Tvärtom. Den är annorlunda och spännande men det har varit så mycket annat som jag har varit tvungen att prioritera.
Den här helgen ska dock gå i litteraturens tecken! Och matlagning naturligtvis.
Jag kunde inte hålla mig - "Hypnotisören" köpt
Jag var och storhandlade på Maxi nu på kvällen (det är ett av de bästa spartipsen jag kan ge er läsare - att storhandla). Det gick undan eftersom det inte är så många som är ute och handlar en fredagkväll. Prickade av allting på listan och gick ner mot kassorna.
Närmast kassorna finns två av mina laster: böcker och glass.
Först gick jag fram och kände på "Hypnotisören". Kände tyngden av boken i handen. Inspekterade omslaget. Uppmärksammade att den endast var tio kronor dyrare där än på nätet. Lade tillbaka den. Gick och valde ut två sorter Ben & Jerry. Kunde inte släppa boken ur tankarna.
Efter att ha övervägt för och emot med mig själv i tio sekunder gick jag och hämtade ett exemplar av boken och lade i vagnen. Den var ju ändå bara tio kronor dyrare - ingen större förmögenhet.
Så nu har jag sommarens mest mytomspunna bok i min ägo. Ska bara läsa klart den boken jag håller på med nu (är fortfarande inte klar med Mons Kallentofts "Höstoffer") och sedan kan jag själv läsa, analysera och spekulera i om Lars Keplers "Hypnotisören" är värd all uppståndelse. Och framför allt ska jag studera det litterära språket och försöka lista ut vem som gömmer sig bakom pseudonymen.
Utan att ha läst en enda mening ännu är det fortfarande Martin Melin jag misstänker. Eller snarare hoppas på.
Närmast kassorna finns två av mina laster: böcker och glass.
Först gick jag fram och kände på "Hypnotisören". Kände tyngden av boken i handen. Inspekterade omslaget. Uppmärksammade att den endast var tio kronor dyrare där än på nätet. Lade tillbaka den. Gick och valde ut två sorter Ben & Jerry. Kunde inte släppa boken ur tankarna.
Efter att ha övervägt för och emot med mig själv i tio sekunder gick jag och hämtade ett exemplar av boken och lade i vagnen. Den var ju ändå bara tio kronor dyrare - ingen större förmögenhet.
Så nu har jag sommarens mest mytomspunna bok i min ägo. Ska bara läsa klart den boken jag håller på med nu (är fortfarande inte klar med Mons Kallentofts "Höstoffer") och sedan kan jag själv läsa, analysera och spekulera i om Lars Keplers "Hypnotisören" är värd all uppståndelse. Och framför allt ska jag studera det litterära språket och försöka lista ut vem som gömmer sig bakom pseudonymen.
Utan att ha läst en enda mening ännu är det fortfarande Martin Melin jag misstänker. Eller snarare hoppas på.
Bokhösten känns räddad
Mellan mitt jobbsökande på nätet idag har jag läst väldigt många bokbloggar och recensioner av böcker på Boktipset. Jag har för närvarande 53 böcker uppsatta där på "Vill läsa". Dessutom har jag en enorm hög med böcker liggandes hemma som väntar på att bli lästa (såsom Mari Jungstedt senaste, en biografi om störtsköne Keith Richards, "Människohamn" av John Ajvide Lindqvist och New York-triologin).
Det kommer att bli en alldeles strålande bokhöst. Tio böcker har jag under bevakning på Adlibris (bland annat Camilla Läckbergs nya och en biografi om Guns´n´Roses som släpps under hösten) och ytterligare tio böcker i önskelistan (sådana böcker som redan är utgivna men jag ännu inte beställt - Jeffery Deaver och Henning Mankells sista bok om Wallander finns med på den listan).
Det kommer att bli en alldeles strålande bokhöst. Tio böcker har jag under bevakning på Adlibris (bland annat Camilla Läckbergs nya och en biografi om Guns´n´Roses som släpps under hösten) och ytterligare tio böcker i önskelistan (sådana böcker som redan är utgivna men jag ännu inte beställt - Jeffery Deaver och Henning Mankells sista bok om Wallander finns med på den listan).
Jobbsökning
Jag känner mig smått optimistisk nu. Vid jobbsökningsproceduren kring lunchtid (jag har omsorgsfullt upplagda rutiner kring mitt jobbsökande) hittade jag ytterligare ett jobb att söka. Den annonsen hade precis kommit ut, så min ansökan blir förhoppningsvis en av de första.
Jag kanske hittar ytterligare någonting intressant vid eftermiddagssökningen? Vad givande denna vecka har varit. Fyra sökta jobb på lika många dagar.
Det vänder nu, hörrni!
Jag kanske hittar ytterligare någonting intressant vid eftermiddagssökningen? Vad givande denna vecka har varit. Fyra sökta jobb på lika många dagar.
Det vänder nu, hörrni!
Regnets påverkan
Regn har alltid haft en sövande effekt på mig. Ljudet av regn fungerar som en vaggvisa. Aldrig sover jag så djupt som just när det regnar.
Åska har också samma effekt. Jag kan sova mig igenom ett öronbedövande åskväder.
Inatt var det dock annorlunda. Jag sov med balkongdörren öppen, eftersom det blir oerhört kvavt och varmt på nätterna annars. Och inatt måste det ha varit ett skyfall utan dess like, för jag vaknade upp vid halv fem av dånet regnet åstakom mot räcket på balkongen.
Sedan somnade jag om. En liten stund till.
Åska har också samma effekt. Jag kan sova mig igenom ett öronbedövande åskväder.
Inatt var det dock annorlunda. Jag sov med balkongdörren öppen, eftersom det blir oerhört kvavt och varmt på nätterna annars. Och inatt måste det ha varit ett skyfall utan dess like, för jag vaknade upp vid halv fem av dånet regnet åstakom mot räcket på balkongen.
Sedan somnade jag om. En liten stund till.
Svaret på Keplerkoden?
Jag har inte kunnat låta bli. Hela dagen har jag i bakhuvudet funderat kring identiteten på denne hemlige krimförfattare Lars Kepler. Det ligger i min natur - jag är nyfiken av mig och har en dramatisk ådra.
Har sökt runt på en del diskussionsforum på nätet och den starkaste kandidaten där är ju Leif GW Persson.
GW Persson är väl den mest troliga att ligga bakom pseudonmen och svaret på Keplerkoden, men det vore så mycket roligare om det var någon annan. Någon helt oväntad.
Som Martin Melin till exempel! Ni vet Martin, polisen som vann första Robinson och som föll i brännässlorna i Mariefred som elvaåring.
Klart att det kan vara han! Martin är ju polis till yrket och på så sätt är han ju väl invigd i "brottsutredningar, kriminaltekniska undersökningar, förhörsteknik, rättsmedicin och handeldvapen". Dessutom har han barn, vilket Kepler tydligen har. Sambo med Camilla Läckberg.
Jo, det är Martin Melin.
Visst vore det en trivsam lösning på Keplerkoden?
Har sökt runt på en del diskussionsforum på nätet och den starkaste kandidaten där är ju Leif GW Persson.
GW Persson är väl den mest troliga att ligga bakom pseudonmen och svaret på Keplerkoden, men det vore så mycket roligare om det var någon annan. Någon helt oväntad.
Som Martin Melin till exempel! Ni vet Martin, polisen som vann första Robinson och som föll i brännässlorna i Mariefred som elvaåring.
Klart att det kan vara han! Martin är ju polis till yrket och på så sätt är han ju väl invigd i "brottsutredningar, kriminaltekniska undersökningar, förhörsteknik, rättsmedicin och handeldvapen". Dessutom har han barn, vilket Kepler tydligen har. Sambo med Camilla Läckberg.
Jo, det är Martin Melin.
Visst vore det en trivsam lösning på Keplerkoden?
Om mitt hår
Jag mätte mitt hår idag. Ni kanske tycker att det låter fånigt men det gör alla tjejer. Precis som alla killar också mäter. Det de vill mäta.
Mitt hår är 60 cm långt. Det är över en halv meter alltså. Och i skrivande stund är det brunt (under årens lopp har jag gått igenom hela färgskalan).
Ett hårstrå som är 60 cm långt och mörkt syns rejält när det faller av och placerar sig på hemmets alla golv. Det blir som små hårbollar av så långa hårstrån. Som ägare till dessa får man panik för man tror att man håller på att tappa allt hår på huvudet, då det i praktiken inte är många hårstrån i antal. Det ser bara mycket ut.
Jag är tvungen att dammsuga varje dag. Och då överdriver jag inte. Hundägare brukar visa en solidarisk medkänsla här (visst känns just hundägare som mer harmoniska och empatiska människor än andra?). De får nämligen också dammsuga varje dag, men de har ju då en eller flera hundar att skylla på.
Jag har bara mig själv att skylla.
Men jag älskar varje centimeter.
Mitt hår är 60 cm långt. Det är över en halv meter alltså. Och i skrivande stund är det brunt (under årens lopp har jag gått igenom hela färgskalan).
Ett hårstrå som är 60 cm långt och mörkt syns rejält när det faller av och placerar sig på hemmets alla golv. Det blir som små hårbollar av så långa hårstrån. Som ägare till dessa får man panik för man tror att man håller på att tappa allt hår på huvudet, då det i praktiken inte är många hårstrån i antal. Det ser bara mycket ut.
Jag är tvungen att dammsuga varje dag. Och då överdriver jag inte. Hundägare brukar visa en solidarisk medkänsla här (visst känns just hundägare som mer harmoniska och empatiska människor än andra?). De får nämligen också dammsuga varje dag, men de har ju då en eller flera hundar att skylla på.
Jag har bara mig själv att skylla.
Men jag älskar varje centimeter.
Skogens guld
Jag älskar blåbär. Det gör jag verkligen. Därför blir man överlycklig när man läser om hur nyttiga dessa små bär är. De känns som att de är bra för allt. Innehåller antioxidanter och är bra både för celler och syn.
Senaste rönet är att blåbären är bra för minnet.
För med handen på hjärtat: hur ofta hör vi att någonting som är vansinnigt gott också är nyttigt? Det är inte speciellt ofta. Men i år kan vi tydligen frossa riktigt ordentligt i skogens guld - det är rekordmycket blåbär i skogarna i år.
Så det är väl bara att leta upp en chic galonoutfit och höga gummistölvar (jag är maniskt rädd både för ormar och fästingar) och plocka. Fylla frysen så man kan njuta hela vintern.
Blåbär. Det kan man ha till allt. Trust me.
Senaste rönet är att blåbären är bra för minnet.
För med handen på hjärtat: hur ofta hör vi att någonting som är vansinnigt gott också är nyttigt? Det är inte speciellt ofta. Men i år kan vi tydligen frossa riktigt ordentligt i skogens guld - det är rekordmycket blåbär i skogarna i år.
Så det är väl bara att leta upp en chic galonoutfit och höga gummistölvar (jag är maniskt rädd både för ormar och fästingar) och plocka. Fylla frysen så man kan njuta hela vintern.
Blåbär. Det kan man ha till allt. Trust me.
På jobbfronten
Av naturliga skäl har det inte funnits så många jobb att söka under juli månad. Det är ju semestertider. Men nu börjar det så smått att komma in jobbannonser igen. Och riktigt bra sådana dessutom.
Idag har jag sökt två jobb. Två stycken! Tre sammanlagt den här veckan och det är bara torsdag.
Kanske konjunkturen är på väg att vända trots att arbetslösheten nu är uppe i 10 %?
Idag har jag sökt två jobb. Två stycken! Tre sammanlagt den här veckan och det är bara torsdag.
Kanske konjunkturen är på väg att vända trots att arbetslösheten nu är uppe i 10 %?
Nyklippt
Att gå och klippa sig innan lön och mitt i semestertider visade sig vara en bra strategi. Ingen väntetid alls. Folktomt. Nu för tiden får jag ju "budgetklippa" mig, vilket innebär att jag får gå till den lokala frisören med drop-in för att klippa topparna istället för min favoritfrisör inne i stan. Tona håret får jag göra hemma och det retar mig mest av allt.
Jag älskar nämligen när någon håller på med mitt hår. Jag kan sitta hos frissan hur länge som helst. Och när man har den längd på hår som jag har får man göra just det. Sitta hur länge som helst om man både ska klippa och färga.
Idag gick det relativt fort - max 20 minuter - och jag gav stränga order om att inte klippa för mycket (precis som att en centimeter hit eller dit ens skulle synas).
Men "budget" förresten? 350 spänn för att klippa topparna. Det är rena rånet för en arbetslös!
Jag älskar nämligen när någon håller på med mitt hår. Jag kan sitta hos frissan hur länge som helst. Och när man har den längd på hår som jag har får man göra just det. Sitta hur länge som helst om man både ska klippa och färga.
Idag gick det relativt fort - max 20 minuter - och jag gav stränga order om att inte klippa för mycket (precis som att en centimeter hit eller dit ens skulle synas).
Men "budget" förresten? 350 spänn för att klippa topparna. Det är rena rånet för en arbetslös!
Vilket kap!
Sommarens godaste glass är utan någon som helst konkurrens GB´s Wish från Ben&Jerry. Den är så där god att man bara vill äta den vid speciella tillfällen. Och smakar det så kostar det. Hela 25 kronor styck för denna härliga kaloribomb.
Igår gjorde jag dock värsta glasskapet (eller rättare sagt mamma eftersom det var hon som blev utskickad på uppdraget att jaga glass). En hel kartong med 20 glassar för 79 kronor på Pan-ica. Det får man tre Wish för. Tre.
Vilket fynd det känns som. 20 glassar för samma summa som tre favvoglassar.
Som julafton!
Igår gjorde jag dock värsta glasskapet (eller rättare sagt mamma eftersom det var hon som blev utskickad på uppdraget att jaga glass). En hel kartong med 20 glassar för 79 kronor på Pan-ica. Det får man tre Wish för. Tre.
Vilket fynd det känns som. 20 glassar för samma summa som tre favvoglassar.
Som julafton!
Höga förväntningar på Lars Kepler
Det tar en oerhörd lång tid att få en bok utgiven. Efter inlämning av manus till förlaget ska detta läsas igenom av förläggare (och gärna en lektör), det ska redigeras och bollas fram och tillbaka tills det så småningom ska i tryck och bli en bok.
Sedan ska tilläggas att konkurrensen är enorm. Bokförlagen får in stora mängder manus till böcker varje dag - i synnerhet nu när Sverige har medvind inom framför allt deckargenren - och då gäller det att sticka ut och ha skrivit någonting annorlunda.
I en värld där konkurrensen är så pass hård, gäller det att ha bra marknadsföring.
Den senaste tiden har det figurerat en helt osannolik historia i litteraturvärlden, där frågan som ställs är: Vem är Lars Kepler?
Bakgrunden till denna historia är i sig själv hämtad som ur en kriminalroman: Den 25 mars i år får Bonniers in ett manus på en bok med medföljande brev som väcker förläggarens intresse. Manuset är av okänd anledning skriven under pseudonym. Endast fyra månader senare är boken i tryck, såld till 26 utländska förlag och med ett förskott till författaren på nio miljoner kronor (till skillnad mot de dryga 10 000 kronor andra debutanter får nöja sig med).
Nio miljoner i förskott. Såld till 26 utlänska förlag. Redan innan boken är utgiven.
Det är en helt makalös historia i sig. Ska jag vara helt ärlig så struntar jag fullständigt i vem det är som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler. Däremot blir jag ju oerhört nyfiken på själva boken - Hypnotisören. För en bok som är värd nio miljoner i förskott måste vara någonting utöver det vanliga. Jag förväntar mig en läsupplevelse som jag aldrig tidigare varit med om.
Själva marknadsföringen kring boken går ut på att spekulera i vem denne Lars Kepler är. AB har döpt denna gåta till "Keplerkoden". Och visst är det ett smart drag. Säkerligen kommer hemlighetsmakeriet kring författaren att höja försäljningssiffrorna av boken.
En marknadsföring av detta slag för dock också med sig enorma förväntningar. Personligen förväntar jag mig ett "Hallelujah moment". Minst.
Sedan ska tilläggas att konkurrensen är enorm. Bokförlagen får in stora mängder manus till böcker varje dag - i synnerhet nu när Sverige har medvind inom framför allt deckargenren - och då gäller det att sticka ut och ha skrivit någonting annorlunda.
I en värld där konkurrensen är så pass hård, gäller det att ha bra marknadsföring.
Den senaste tiden har det figurerat en helt osannolik historia i litteraturvärlden, där frågan som ställs är: Vem är Lars Kepler?
Bakgrunden till denna historia är i sig själv hämtad som ur en kriminalroman: Den 25 mars i år får Bonniers in ett manus på en bok med medföljande brev som väcker förläggarens intresse. Manuset är av okänd anledning skriven under pseudonym. Endast fyra månader senare är boken i tryck, såld till 26 utländska förlag och med ett förskott till författaren på nio miljoner kronor (till skillnad mot de dryga 10 000 kronor andra debutanter får nöja sig med).
Nio miljoner i förskott. Såld till 26 utlänska förlag. Redan innan boken är utgiven.
Det är en helt makalös historia i sig. Ska jag vara helt ärlig så struntar jag fullständigt i vem det är som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler. Däremot blir jag ju oerhört nyfiken på själva boken - Hypnotisören. För en bok som är värd nio miljoner i förskott måste vara någonting utöver det vanliga. Jag förväntar mig en läsupplevelse som jag aldrig tidigare varit med om.
Själva marknadsföringen kring boken går ut på att spekulera i vem denne Lars Kepler är. AB har döpt denna gåta till "Keplerkoden". Och visst är det ett smart drag. Säkerligen kommer hemlighetsmakeriet kring författaren att höja försäljningssiffrorna av boken.
En marknadsföring av detta slag för dock också med sig enorma förväntningar. Personligen förväntar jag mig ett "Hallelujah moment". Minst.
Festmåltid mitt i veckan
Ibland har man stunder i köket som blir så där lyckade att man nästan inte tror att det är sant. Ikväll hade jag en sådan stund.
Det blev bakad potatis med räk/avokadoröra.
Gör så här:Det blev bakad potatis med räk/avokadoröra.
1. Tvätta och torka potatisen noggrant. Skalet ska nämligen ätas sedan (det är vansinnigt gott och förmodligen den nyttigaste delen på hela potatisen). Pensla dem i olivolja (jag var något förvirrad när jag gjorde detta, så jag råkade ta rapsolja istället. Men det gick lika bra det med.) och strö över flingsalt. Lägg potatisarna på en plåt och stek i ugn på 225 grader tills de känns mjuka inuti (brukar ta lite mer än en timme).
2. Åh, det här blev bra: Räk/avokadoröra. Jag har inga exakta mått, så ni får höfta ni med:
Jag grovhackade både avokado och räkor i en skål. Sedan pressade jag en riklig mängd citron över. Hackade i dill och dagen till ära gräslök (det var två krukor för 20 kronor på Pan-ica, så då tog jag gräslök i istället för rödlök som jag annars har i allt - ombyte förnöjer). Nu kommer det viktiga, så läs detta mycket noga: Det ska i några klickar majonnäs. När det gäller just majonnäs så använder jag alltid Hellmann´s Light. Inte någon av de svenska varianterna som bara smakar vinäger. Några klickar creme fraiche hade jag också i och smakade av med vitpeppar (här brukar jag vara generös) och salt.
Lika gott som det ser ut!
Tips: Avocado kan man ha till allt. Trust me.
Harry Potter - en kvarleva från Medeltiden?
Ibland blir det bara vansinnigt roligt när man läser någonting. Den senaste Harry Potter-filmen slår rekord på rekord, och håvar in massor med slantar. Vilket i sig är väldigt roligt.
Men när jag läser denna artikel angående filmens framgångar, funderar jag en stund över följande mening:
"I pengar är det den fjärde bästa öppningen i modern tid i Sverige."
I modern tid? I modern tid?
Hur tänkte de då? Att vi i modern tid konkurrerar med framgångarna biograffilmerna hade på Medeltiden? Eller vad??
Gustav Vasa. Frekvent biobesökare när det begav sig?
Men när jag läser denna artikel angående filmens framgångar, funderar jag en stund över följande mening:
"I pengar är det den fjärde bästa öppningen i modern tid i Sverige."
I modern tid? I modern tid?
Hur tänkte de då? Att vi i modern tid konkurrerar med framgångarna biograffilmerna hade på Medeltiden? Eller vad??
Gustav Vasa. Frekvent biobesökare när det begav sig?
Nu börjas det
Sedan jag var barn finns det en händelse på året som min mamma uppmärksammar mer än någon annan. Mer än julen, påsken, midsommar, födelsedagar.
Det är rötmånaden.
Här talar vi besatthet av sällan skådat slag. Hade rötmånaden varit en person, så hade mamma fått besöksförbud för länge sedan.
Under denna period skyller nämligen mamma allt på rötmånaden. Händer det något oförutsett så beror det naturligtvis på rötmånaden. Inträffar det en naturkatastrof kan hon spåra det tillbaka till rötmånaden.
Mjölkpaket ska gärna slängas tre dagar innan utgångsdatum. Ungefär som att om de stod kvar i kylen i ytterligare tre dagar så skulle de kunna smitta närstående matvaror.
Idag är det den officiella starten på rötmånaden. Jag tänkte inte på det i förmiddags när jag tog ut räkor ur frysen och lade på diskbänken för tining.
Räkor och rötmånad. Den kombinationen är rena julafton för mamma.
Nu börjas det.
Det är rötmånaden.
Här talar vi besatthet av sällan skådat slag. Hade rötmånaden varit en person, så hade mamma fått besöksförbud för länge sedan.
Under denna period skyller nämligen mamma allt på rötmånaden. Händer det något oförutsett så beror det naturligtvis på rötmånaden. Inträffar det en naturkatastrof kan hon spåra det tillbaka till rötmånaden.
Mjölkpaket ska gärna slängas tre dagar innan utgångsdatum. Ungefär som att om de stod kvar i kylen i ytterligare tre dagar så skulle de kunna smitta närstående matvaror.
Idag är det den officiella starten på rötmånaden. Jag tänkte inte på det i förmiddags när jag tog ut räkor ur frysen och lade på diskbänken för tining.
Räkor och rötmånad. Den kombinationen är rena julafton för mamma.
Nu börjas det.
Ge mig en broms!
Posten här kommer i två omgångar per dag. Så blir det av privatisering (som jag inte alls är emot utan tvärtom förespråkar). Jag vet inte vilken i vilken ordning postutdelarna kommer och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om det heller.
Hur som helst så kommer posten nr 1 vid tiotiden och posten nr 2 vid tvåtiden (bara det faktum att jag har koll på sådana här saker skrämmer mig en smula).
Nåväl, men posten nr 2 idag kom vinterkatalogen från H&M. Vinterkatalogen! Jag har ju inte fått uppleva någon sommar än. Give me a break!
Tjuvkikade i den. Lite bara.
Hur som helst så kommer posten nr 1 vid tiotiden och posten nr 2 vid tvåtiden (bara det faktum att jag har koll på sådana här saker skrämmer mig en smula).
Nåväl, men posten nr 2 idag kom vinterkatalogen från H&M. Vinterkatalogen! Jag har ju inte fått uppleva någon sommar än. Give me a break!
Tjuvkikade i den. Lite bara.
Genidrag
I serien "All publicitet är bra publicitet" har vi idag kommit fram till det geniet på Aftonbladet som knäckte den fullständigt briljanta idéen att låta Sveriges mest provokativa mediaperson - Alex Schulman - skriva krönikor varje onsdag om "Allsång på Skansen".
Det är så lysande och genialt att det inte har några gränser. För vår älskade Allsång på tisdagskvällarna är nämligen någonting man inte får kritisera. Eller ens vågar kritisera. Förutom Alex då. Även om han gör det på det mest kärleksfulla sätt man tänka sig kan. Med ett kryddmått ironi.
Det är där genidraget ligger. För jag förstår att dessa krönikor skapar rabalder. Och det är ju det man vill ha. Roligt blir det också, eftersom Alex skriver det där vi andra bara vågar tänka.
Förra veckan var egentligen höjpunkten på alla sätt och vis. Då hade Schulmans hatobjekt nummer ett - Marcus Birro - medverkat i Allsången (efter att vid upprepade tillfällen sågat konceptet med motiveringen att han så gärna vill tillhöra "den stora skalan").
Vad gör Alex då? Jo, han nämner inte ens Birro i krönikan dagen efter.
Genialiskt.
Det är så lysande och genialt att det inte har några gränser. För vår älskade Allsång på tisdagskvällarna är nämligen någonting man inte får kritisera. Eller ens vågar kritisera. Förutom Alex då. Även om han gör det på det mest kärleksfulla sätt man tänka sig kan. Med ett kryddmått ironi.
Det är där genidraget ligger. För jag förstår att dessa krönikor skapar rabalder. Och det är ju det man vill ha. Roligt blir det också, eftersom Alex skriver det där vi andra bara vågar tänka.
Förra veckan var egentligen höjpunkten på alla sätt och vis. Då hade Schulmans hatobjekt nummer ett - Marcus Birro - medverkat i Allsången (efter att vid upprepade tillfällen sågat konceptet med motiveringen att han så gärna vill tillhöra "den stora skalan").
Vad gör Alex då? Jo, han nämner inte ens Birro i krönikan dagen efter.
Genialiskt.
Som ett brev på posten
Ajajaj... Jag är medveten om att jag har slarvat den senaste tiden. Eller slarvat och slarvat. Har man sömnsvårigheter är det inte så konstigt att tvn står på hela nätterna och drar el. Det är ju det som vaggar mig till sömns ju.
Fick min elräkning med posten nyss. Och den var högre än förra månaden. Jag som var så duktig där ett tag och drog ut alla elkontakter på allting som stod i standby-läge. Som besatt var jag.
Insåg genast att jag måste återfå denna besatthet för att dra ner på energiförbrukningen. Och framför allt kostnaden.
No more slarv!
Fick min elräkning med posten nyss. Och den var högre än förra månaden. Jag som var så duktig där ett tag och drog ut alla elkontakter på allting som stod i standby-läge. Som besatt var jag.
Insåg genast att jag måste återfå denna besatthet för att dra ner på energiförbrukningen. Och framför allt kostnaden.
No more slarv!
Rekordsommar i nyhetstorka?
I går när jag skummade igenom nyhetsflödet i en av kvällstidningarna såg jag rubriken: "Martin Melin talar ut som sitt trauma". När jag sedan läste artikeln visade det sig att Martin inte upplevt tsunamin på nära håll, inte bevittnat en jordbävning eller överlevt cancer. Han berättade helt enkelt enkelt om när han som elvaåring ramlat i ett buskage med brännässlor på en semester i Mariefred. Det var själva "traumat". Att ha ramlat i ett buskage med brännässlor. Som elvaåring.
Jag tror att Martin Melin är en ganska cool kille med en stor portion humor, så jag antar att han skrattade gott själv åt rubriken. Han ställer upp och berättar om ett sommarminne för trettio år sedan och det rubriceras som "ett trauma". Jag drar slutsatsen att man måste ha en extremt dramatisk ådra för att få jobba som rubrikssättare på en kvällstidning.
Sommaren 2009 kommer förmodligen att gå till historien som den sommaren då världen led av extrem nyhetstorka. Sedan Michael Jacksons död för drygt en månad sedan har det varit otaliga rubriker om honom. Han har nog råkat värst ut. Det har spekulerats om själva dödsorsaken, om vem som ska ta hand om hans barn, om han iscensatte sig egen död och nu senast har det dykt upp en norsk son. En norsk son! (AB)
Det absurda har nått sin kulmen.
Jag tror att Martin Melin är en ganska cool kille med en stor portion humor, så jag antar att han skrattade gott själv åt rubriken. Han ställer upp och berättar om ett sommarminne för trettio år sedan och det rubriceras som "ett trauma". Jag drar slutsatsen att man måste ha en extremt dramatisk ådra för att få jobba som rubrikssättare på en kvällstidning.
Sommaren 2009 kommer förmodligen att gå till historien som den sommaren då världen led av extrem nyhetstorka. Sedan Michael Jacksons död för drygt en månad sedan har det varit otaliga rubriker om honom. Han har nog råkat värst ut. Det har spekulerats om själva dödsorsaken, om vem som ska ta hand om hans barn, om han iscensatte sig egen död och nu senast har det dykt upp en norsk son. En norsk son! (AB)
Det absurda har nått sin kulmen.
Vinst ikväll?
Dagen kunde ha börjat bättre. Det är 14 grader ute (behöver jag påpeka att det borde vara högsommarvärme just nu?), regn och alldeles nyss fick jag svar på ett av de jobben jag verkligen ville ha: "Vi har gått vidare med andra sökanden". Ok. Väntar fortfarande svar från en del andra, men ju längre tiden går desto mindre chans är det att man blir kallad på intervju.
Jag har skrivit min CV och mitt personliga brev efter konstens alla regler, ändrar dem allt eftersom så att de specifikt ska passa in på den aktuella tjänsten jag söker och lägger ner min själ i att leta jobb. Ändå får jag inget napp.
Den 18 augusti ska jag till Arbetsförmedlingen igen och göra upp en ny "handlingsplan". Ny handlingsplan? Vad kan jag mer göra? Hela mitt liv kretsar ju kring att söka jobb. Det är ingen rolig sysselsättning. Den är väldigt energikrävande.
Just nu känns chanserna större att vinna på Lotto än att hitta ett nytt jobb.
Kanske är det min tur ikväll?
Jag har skrivit min CV och mitt personliga brev efter konstens alla regler, ändrar dem allt eftersom så att de specifikt ska passa in på den aktuella tjänsten jag söker och lägger ner min själ i att leta jobb. Ändå får jag inget napp.
Den 18 augusti ska jag till Arbetsförmedlingen igen och göra upp en ny "handlingsplan". Ny handlingsplan? Vad kan jag mer göra? Hela mitt liv kretsar ju kring att söka jobb. Det är ingen rolig sysselsättning. Den är väldigt energikrävande.
Just nu känns chanserna större att vinna på Lotto än att hitta ett nytt jobb.
Kanske är det min tur ikväll?
Ska jag verkligen behöva pröjsa för Sveriges Joe Jackson?
Ni vet själva hur mycket gnäll det är på NTA-arna (Nej Till Allt) angående det kommande bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Att det är alldeles bedrövligt att använda skattepengar till detta bröllop, trots att denna händelse antagligen i sig själv är det som kommer att vända konjunkturen i Sverige. Det kommer att ge både enormt många fler arbetstillfällen och göra reklam för landet i flera år framåt. Man ska aldrig underskatta inkomster från turister.
I grund och botten handlar det naturligtvis inte om att NTA-arna är speciellt rädda om våra skattepengar utan ren och skär avundsjuka.
För hur ställer sig då NTA-arna till den fyrabarnspappan i Uppsala som hållit sin familj i ett skräckvälde i 25 år? Denna man är utmålad som vår motsvarighet till Joe Jackson, som inte lät sina barn gå i skolan och hämtade mat och kläder till dem i soptunnor (källa: Aftonbladet).
Nu är det en skandal i sig att svenska myndigheter inte upptäckt vanvården av barnen tidigare (betalar inte vi en enorm summa pengar i skatt för att våra myndigheter ska fungera?). Men jag kan tänka mig att det rättsliga efterspelet kommer att kosta oss mer än kronprinsessebröllopet.
Här kan vi tala om att kasta skattepengar rätt i sjön, eftersom händelser som denna knappast ger positiv reklam för landet.
Detta har jag absolut inte lust att pröjsa för! Absolut inte! Om denne man blir dömd till fängelse eller rättpsykiatrisk vård så kommer jag att försörja honom med tak över huvudet och mat för dagen. Det vill jag inte.
Han ska ha en fet smäll på käften, en enkelbiljett hem och livstids utvisning!
I grund och botten handlar det naturligtvis inte om att NTA-arna är speciellt rädda om våra skattepengar utan ren och skär avundsjuka.
För hur ställer sig då NTA-arna till den fyrabarnspappan i Uppsala som hållit sin familj i ett skräckvälde i 25 år? Denna man är utmålad som vår motsvarighet till Joe Jackson, som inte lät sina barn gå i skolan och hämtade mat och kläder till dem i soptunnor (källa: Aftonbladet).
Nu är det en skandal i sig att svenska myndigheter inte upptäckt vanvården av barnen tidigare (betalar inte vi en enorm summa pengar i skatt för att våra myndigheter ska fungera?). Men jag kan tänka mig att det rättsliga efterspelet kommer att kosta oss mer än kronprinsessebröllopet.
Här kan vi tala om att kasta skattepengar rätt i sjön, eftersom händelser som denna knappast ger positiv reklam för landet.
Detta har jag absolut inte lust att pröjsa för! Absolut inte! Om denne man blir dömd till fängelse eller rättpsykiatrisk vård så kommer jag att försörja honom med tak över huvudet och mat för dagen. Det vill jag inte.
Han ska ha en fet smäll på käften, en enkelbiljett hem och livstids utvisning!
Jag har drunknat
Nojjor och fobier är sällan rationella.
Jag har en nojja så långt bak i tiden jag kan minnas: att ha huvudet under vatten. Denna nojja är av en så allvarlig karaktär att jag till och med tappar andan när jag ser undervattensbilder på tv. Helt sant. Jag får inte luft. Antingen får jag byta kanal eller så får jag lämna rummet. Annars svimmar jag av syrebrist.
Den enda logiska förklaringen jag har på detta är att jag måste ha drunknat i ett tidigare liv.
Inget för mig. Jag skulle kunna vistas i detta rum i en minut innan jag föll ihop i en hög på golvet.
Jag har en nojja så långt bak i tiden jag kan minnas: att ha huvudet under vatten. Denna nojja är av en så allvarlig karaktär att jag till och med tappar andan när jag ser undervattensbilder på tv. Helt sant. Jag får inte luft. Antingen får jag byta kanal eller så får jag lämna rummet. Annars svimmar jag av syrebrist.
Den enda logiska förklaringen jag har på detta är att jag måste ha drunknat i ett tidigare liv.
Inget för mig. Jag skulle kunna vistas i detta rum i en minut innan jag föll ihop i en hög på golvet.
Hysterin farligare än själva influensan?
Kommer ni ihåg i våras när man först kunde läsa om svininfluensan? Hur det trissades upp i medier och man blev alldeles sjuk av bara oron över att drabbas själv och så... ingenting. Det hände liksom ingenting.
Men nu verkar ju svininfluensan tagit fart igen. I alla fall hysterin kring den.
Storbritannien har drabbats hårdast i Europa. Där ger man till och med rådet att vänta med planerade graviditeter. Har det gått så långt är det klart att man drar öronen åt sig. För det är ett väldigt drastiskt råd. Och det är självklart att de rubrikerna vi möts av varje dag skapar kollektiv panik.
Min arma mamma är helt uppe i varv på grund rädslan att få svininfluensan. Var och varannan dag frågar hon mig om jag ska vaccinera mig. Nu senast var hon oroad över att vaccinet skulle ta slut. Själva oron kring svininfluensan ger ju folk magsår.
Jag oroar mig lite över hur jag ska kunna skilja på svininfluensan och en vanlig influensa? Tänk om jag insjuknar i en "vanlig" influensa och tror att det är den fruktade svininfluensan? För tro mig att jag blir kinkig och ynklig över en vanlig liten förkylning. Det räcker med att jag blir täppt i näsan för att jag ska börja gnälla.
Det vore ju väldigt pinsamt om jag då sedan tryckte upp en t-shirt där det står "jag överlevde svininfluensan" när det inte är det jag har gjort.
Falsk marknadsföring, liksom.
Men nu verkar ju svininfluensan tagit fart igen. I alla fall hysterin kring den.
Storbritannien har drabbats hårdast i Europa. Där ger man till och med rådet att vänta med planerade graviditeter. Har det gått så långt är det klart att man drar öronen åt sig. För det är ett väldigt drastiskt råd. Och det är självklart att de rubrikerna vi möts av varje dag skapar kollektiv panik.
Min arma mamma är helt uppe i varv på grund rädslan att få svininfluensan. Var och varannan dag frågar hon mig om jag ska vaccinera mig. Nu senast var hon oroad över att vaccinet skulle ta slut. Själva oron kring svininfluensan ger ju folk magsår.
Jag oroar mig lite över hur jag ska kunna skilja på svininfluensan och en vanlig influensa? Tänk om jag insjuknar i en "vanlig" influensa och tror att det är den fruktade svininfluensan? För tro mig att jag blir kinkig och ynklig över en vanlig liten förkylning. Det räcker med att jag blir täppt i näsan för att jag ska börja gnälla.
Det vore ju väldigt pinsamt om jag då sedan tryckte upp en t-shirt där det står "jag överlevde svininfluensan" när det inte är det jag har gjort.
Falsk marknadsföring, liksom.
Ett måste på popcornen
Nu för tiden kryddar vi även popcornen i Sverige. Hittills har jag bara hittat de små kryddburkarna på biograferna (eftersom den amerikanska matvarukedjan Gray´s spårlöst har försvunnit från den svenska marknaden - någon som har info om detta?). Så jag hamstrar på mig ett par burkar när jag ändå är på bio. För nu går det ju inte längre att äta micropoppen au naturell.
Totalt 14 smaker finns enligt den amerikanska hemsidan. Riktigt så stort är inte utbudet här hemma. Min favorit är nacho cheddar.
Finns även i smaken choklad/marsmellows men jag är skeptisk till detta på popcorn.
Totalt 14 smaker finns enligt den amerikanska hemsidan. Riktigt så stort är inte utbudet här hemma. Min favorit är nacho cheddar.
Finns även i smaken choklad/marsmellows men jag är skeptisk till detta på popcorn.
Ali G reder ut begreppen angående månlandningen
I dag är det 40-årsjubiléet av månlandningen. Fortfarande är händelsen omdiskuterad och det finns en mängd olika konspirationsteorier.
Här intervjuar Ali G Buzz Aldrin och reder ut begreppen. Och framför allt får vi svaret på frågan om månen verkligen existerar.
Här intervjuar Ali G Buzz Aldrin och reder ut begreppen. Och framför allt får vi svaret på frågan om månen verkligen existerar.
Jag andas ut
Nu är jobbansökan ivägskickad. Omsorgsfullt och noggrant gick jag igenom den innan jag skickade iväg den. Ögonen går bokstavligt talat i kors nu - men det kanske inte är så konstigt med tre timmars sömn i bagaget.
Nackdelen när man är så här trött är att man blir hyperaktiv på grund av att man är övertrött. Ni vet, som bångstyriga treåringar blir.
Men jag andas ut av lättnad. För i natt kommer jag att få sova.
Nackdelen när man är så här trött är att man blir hyperaktiv på grund av att man är övertrött. Ni vet, som bångstyriga treåringar blir.
Men jag andas ut av lättnad. För i natt kommer jag att få sova.
Koncentration
Det är väl egentligen ingen idealisk dag att skriva jobbansökningar efter att ha fått tre timmars sömn på morgonkvisten. Men idag hittade jag Annonsen. Så nu ska jag ta av mina energidepåer och koncentrera mig på att skriva en riktigt bra ansökan. Snälla, håll tummarna att det går vägen!
Besöket hos läkaren gick bra. Åkte direkt till Apoteket och hämtade ut diverse hjälpmedel för att sova. På e-recept. Fantastiskt vad utvecklingen går framåt.
Mål i natt är att somna innan 7.15.
Besöket hos läkaren gick bra. Åkte direkt till Apoteket och hämtade ut diverse hjälpmedel för att sova. På e-recept. Fantastiskt vad utvecklingen går framåt.
Mål i natt är att somna innan 7.15.
Nattens tortyr
Jag somnade kvart över sju i morse. Och vaknade tre timmar därefter. Det var den sömnen jag fick.
Hur jag än försökte kunde jag inte somna. Såg "Blow" med Johnny Depp. Sedan en film av och med Clint Eastwood. Trots att ingen av filmerna var speciellt bra, ville sömnen inte infinna sig.
I eftermiddag har jag tid hos läkaren för mina sömnsvårigheter. Jag hoppas att han kan få bukt med problemet.
Det är ren tortyr.
Hur jag än försökte kunde jag inte somna. Såg "Blow" med Johnny Depp. Sedan en film av och med Clint Eastwood. Trots att ingen av filmerna var speciellt bra, ville sömnen inte infinna sig.
I eftermiddag har jag tid hos läkaren för mina sömnsvårigheter. Jag hoppas att han kan få bukt med problemet.
Det är ren tortyr.
Söndagsmiddagen
I kväll gjorde jag i ordning en rätt som har en härlig sommarkänsla: Fyllda pitabröd.
Dessvärre inte hembakade pitabröd, men det blev bra ändå. Dessa värmde jag och fyllde med grönsallad som fanns kvar i kylskåpet, avokadoröra (grovhackade avokado, pressad vitlök, hackad rödlök, en gnutta creme fraiche, salt och peppar) och strimlad kycklingfilé som jag stekte upp i grillolja.
Går väldigt fort och blir oerhört gott.
Dessvärre inte hembakade pitabröd, men det blev bra ändå. Dessa värmde jag och fyllde med grönsallad som fanns kvar i kylskåpet, avokadoröra (grovhackade avokado, pressad vitlök, hackad rödlök, en gnutta creme fraiche, salt och peppar) och strimlad kycklingfilé som jag stekte upp i grillolja.
Går väldigt fort och blir oerhört gott.
Inte många knop idag
Vilken "typisk" söndag detta utvecklade sig till. Jag har inte orkat med många knop idag. Det har varit grått ute precis hela dagen vilket inte direkt bidrar till inspiration att göra någonting.
Så jag har latat mig. Rejält. Till den milda grad att jag nästan har dåligt samvete över det.
Strax ska jag dock ställa mig vid spisen. Det minsta jag kan göra idag är ändå hemlagat.
Så jag har latat mig. Rejält. Till den milda grad att jag nästan har dåligt samvete över det.
Strax ska jag dock ställa mig vid spisen. Det minsta jag kan göra idag är ändå hemlagat.
Håller MQ samma klass fortfarande?
För några år sedan gjorde jag alla mina klädinköp på MQ. Deras utbud var då väldigt bra. Jag skaffade mig ett bonuskort som jag flitigt använde och även senare ett förmånligt kreditkort.
Nuför tiden när jag besöker dessa butiker hittar jag sällan någonting som faller mig i smaken. Beror det på att klädkedjan har changerat eller är det min smak som har förändrat sig?
Igår besökte jag MQ-butiken i Kista i ren panik. Jag hade nämligen ett presentkort på 500 kronor som jag var tvungen att utnyttja innan månadens slut.
Det var en pågående rea så jag fick två kjolar och sex par strumpor för denna summa. Men det ska tilläggas att jag förmodligen inte hade betalat fullt pris för dessa varor och köpte dem endast för att jag hade ett presentkort som var på väg att frysas inne.
Eftersom jag inte ser "shopping" som en hobby så läser jag aldrig modebloggar och hänger således inte med i vad som är "hiss eller diss". Därför ställer jag nu frågan: Var MQ bättre förr? Upplys mig, snälla!
Nuför tiden när jag besöker dessa butiker hittar jag sällan någonting som faller mig i smaken. Beror det på att klädkedjan har changerat eller är det min smak som har förändrat sig?
Igår besökte jag MQ-butiken i Kista i ren panik. Jag hade nämligen ett presentkort på 500 kronor som jag var tvungen att utnyttja innan månadens slut.
Det var en pågående rea så jag fick två kjolar och sex par strumpor för denna summa. Men det ska tilläggas att jag förmodligen inte hade betalat fullt pris för dessa varor och köpte dem endast för att jag hade ett presentkort som var på väg att frysas inne.
Eftersom jag inte ser "shopping" som en hobby så läser jag aldrig modebloggar och hänger således inte med i vad som är "hiss eller diss". Därför ställer jag nu frågan: Var MQ bättre förr? Upplys mig, snälla!
Gårdagens inköp: 50% rabatt på strumpor kändes bra. Fick sex par för 144. Kommer förmodligen väl till användning i höst.
11 månader kvar till Bröllopet
I det Larssonska hemmet är det nedräkning. Idag är det "bara" 11 månader kvar till Bröllopet (jo, när det gäller en så stor händelse får man stava substantivet med stor bokstav).
11 månader kvar. Nu går det undan, hörrni!
11 månader kvar. Nu går det undan, hörrni!
Älskade Harry Potter!
Jag har full förståelse för att böckerna och filmerna om Harry Potter blivit så populära. Jag älskar dem också - trots att jag är alldeles för gammal för att tillhöra den målgrupp som JK Rowling egentligen riktar sig till. Men som vuxen kanske man har ett ännu större behov av att få försvinna ett tag i den magiska och mysiska världen.
Dessutom är jag oerhört imponerad av Rowlings fantastiska fantasi!
"Harry Potter och halvblodsprinsen" är kanske den hittills segaste filmen i serien och den allra dystraste. Men det innebär inte att det var en dålig film - absolut inte. Det är en helt fantastisk film och självklart kom det en liten tår på slutet (ni som har läst böckerna redan vet ju hur filmen slutar).
Mina favoritkaraktärer är de busiga och något bångstyriga tvillingarna Weasley. I den här filmen är de med sammanlagt 60 sekunder ungefär.
Det kanske inte är så konstigt att de var just dessa två som fick promota filmen i Stockholm vid galapremiären härom veckan.
Dessutom är jag oerhört imponerad av Rowlings fantastiska fantasi!
"Harry Potter och halvblodsprinsen" är kanske den hittills segaste filmen i serien och den allra dystraste. Men det innebär inte att det var en dålig film - absolut inte. Det är en helt fantastisk film och självklart kom det en liten tår på slutet (ni som har läst böckerna redan vet ju hur filmen slutar).
Mina favoritkaraktärer är de busiga och något bångstyriga tvillingarna Weasley. I den här filmen är de med sammanlagt 60 sekunder ungefär.
Det kanske inte är så konstigt att de var just dessa två som fick promota filmen i Stockholm vid galapremiären härom veckan.
In i biomörkret
Det är en helt ljuvlig sommardag idag. Blå himmel med lite söta moln här och där, det är behagligt varmt och det fläktar lite lagom. Ni vet en sådan där dag som är idealisk att ligga på en filt och bara njuta.
Skulle jag också göra om det inte vore för Harry Potter. Jag har bokat biljetter till filmen i eftermiddag och ska således in i biomörkret. Jepp. En dag som denna. Men min nyfikenhet tar överhanden.
Skulle jag också göra om det inte vore för Harry Potter. Jag har bokat biljetter till filmen i eftermiddag och ska således in i biomörkret. Jepp. En dag som denna. Men min nyfikenhet tar överhanden.
Morgonsmoothie
Kvart över fem vaknade jag i morse. Det är lite väl tidigt en lördag, eller hur? Jag gick upp och körde min vanliga morgonrutin. Sedan gick jag och lade mig en stund framför tvn. Och kan ni tänka er? Jag lyckades somna om! En helt fantastisk känsla.
Sov fram till tio. Då gick jag upp och gjorde i ordning en helgsmoothie (klart att man ska göra någonting extra gott på helgerna).
Den här gången blandade jag ihop vaniljyogurt, minimjölk, banan och frysta mangotärningar. Riktigt bra blandning. Mild och god i smaken - perfekt start på morgonen.
Bild? Hann inte. Glupsk som jag är.
Sov fram till tio. Då gick jag upp och gjorde i ordning en helgsmoothie (klart att man ska göra någonting extra gott på helgerna).
Den här gången blandade jag ihop vaniljyogurt, minimjölk, banan och frysta mangotärningar. Riktigt bra blandning. Mild och god i smaken - perfekt start på morgonen.
Bild? Hann inte. Glupsk som jag är.
På tallriken ikväll
Att säga att jag älskar att laga och äta mat är att "state the obvious". Det enda jag aldrig stoppar i min mun är jordgubbar (klarar inte ens av lukten) samt inälvsmat (mest på grund av den anledningen att det känns otäckt att äta organ). Jag är inte heller vidare förtjust i tacos. Tacos känns som någonting man bjuder på på barnkalas för att man inte orkar laga riktiga mat. Annars äter jag det mesta.
Husmanskost har en speciell plats i mitt hjärta. Även om jag inte äter det så ofta. Därför kan jag tycka att det blir lite extra gott när jag väl tillagar det.
Idag blev det korvstroganoff. Det är en sådan rätt jag kan längta efter. Och gott blev det.
I denna stroganoff har jag haft i - förutom falukorv - massor av gul hackad lök, vitlök, tomatpuré, köttbuljongtärning, krossade tomater, fransk senap och creme fraiche. Kryddade med svartpeppar och en liten touch timjan.
Till detta serverade jag basmatiris och grönsallad (jag är mycket för grönsallad jag).
Tips: Fransk senap kan man ha till allt. Trust me.
Husmanskost har en speciell plats i mitt hjärta. Även om jag inte äter det så ofta. Därför kan jag tycka att det blir lite extra gott när jag väl tillagar det.
Idag blev det korvstroganoff. Det är en sådan rätt jag kan längta efter. Och gott blev det.
I denna stroganoff har jag haft i - förutom falukorv - massor av gul hackad lök, vitlök, tomatpuré, köttbuljongtärning, krossade tomater, fransk senap och creme fraiche. Kryddade med svartpeppar och en liten touch timjan.
Till detta serverade jag basmatiris och grönsallad (jag är mycket för grönsallad jag).
Tips: Fransk senap kan man ha till allt. Trust me.
Veckans Runar
Egentligen ska ingen skugga kastas över Runar själv när det gäller hans frågespalt i fredagsbilagan Klick. Ingen alls. Runar svarar snällt och seriöst på läsarnas frågor och ger omtänksamma råd. Han verkar ta sin roll som "livscoach" på största allvar. Den egenskapen gillar jag - när man går in får någonting helhjärtat.
Men jag funderar en hel del över de personerna som skriver till "Fråga Runar". Idag blev jag till och med bekymrad. På riktigt.
En 47 år gammal kvinna med signaturen "Nina" har skickat ett brev till Runar med rubriken:
"Går det att leva utan Michael?".
Jag citerar ur brevet: "Sedan han dog har jag gråtit av chock varje dag och nästan svimmat och fått panik och ångest av att han är borta/Jag förstår inte hur jag ska orka vidare.".
En 47 år gammal kvinna. Som inte vet om det går att leva utan Michael Jackson.
Det är ingen naiv tonårssnärta vi har att göra med här. De har alltid lite dispans på grund av hormonförändringarna i den åldern. Och jag betvivlar att Nina - 47 år - någonsin träffade Michael Jackson i verkligheten.
Jag vill inte på något sätt förlöjliga någons sorg. Absolut inte. Men att ställa frågan om det går att leva vidare när en person som man aldrig har träffat utan bara beundrat på håll har gått bort känns... tragiskt.
Det är nästan som om brevet är påhittat. Det är en av de teorierna jag bollar med just nu. Att någon vill göra sig rolig på Runars bekostnad och därför skickar in ett brev till hans spalt med en frågeställning som är helt absurd. Kan det vara så? Kan människor vara så grymma?
Förmodligen. Det måste vara så.
Men jag funderar en hel del över de personerna som skriver till "Fråga Runar". Idag blev jag till och med bekymrad. På riktigt.
En 47 år gammal kvinna med signaturen "Nina" har skickat ett brev till Runar med rubriken:
"Går det att leva utan Michael?".
Jag citerar ur brevet: "Sedan han dog har jag gråtit av chock varje dag och nästan svimmat och fått panik och ångest av att han är borta/Jag förstår inte hur jag ska orka vidare.".
En 47 år gammal kvinna. Som inte vet om det går att leva utan Michael Jackson.
Det är ingen naiv tonårssnärta vi har att göra med här. De har alltid lite dispans på grund av hormonförändringarna i den åldern. Och jag betvivlar att Nina - 47 år - någonsin träffade Michael Jackson i verkligheten.
Jag vill inte på något sätt förlöjliga någons sorg. Absolut inte. Men att ställa frågan om det går att leva vidare när en person som man aldrig har träffat utan bara beundrat på håll har gått bort känns... tragiskt.
Det är nästan som om brevet är påhittat. Det är en av de teorierna jag bollar med just nu. Att någon vill göra sig rolig på Runars bekostnad och därför skickar in ett brev till hans spalt med en frågeställning som är helt absurd. Kan det vara så? Kan människor vara så grymma?
Förmodligen. Det måste vara så.
Rymden är obegriplig
Rymden är ju oerhört omtalad just nu när det i dagarna är 40 år sedan den förste mannen tog sina steg på Månen och Bowie släppte "Space Oddity". Och snart ska vår svenske astronaut Christer Fuglesang ge sig ut i rymden igen.
Men någonting som jag aldrig kommer att kunna begripa är: Hur kan man veta att rymden är oändlig? Det är någonting som jag har fått höra sedan barnsben. Rymden tar aldrig slut. Den fortsätter bara.
Hur kan man veta det? Finns det något gigantiskt mätinstrument på NASA som kan känna av detta? För det är ju inte så att vi fysiskt har kunnat undersöka om det faktiskt förhåller sig så.
"Oändlighet" övergår mitt förstånd. Begreppet är alldeles för stort. Det är obegripligt.
Men någonting som jag aldrig kommer att kunna begripa är: Hur kan man veta att rymden är oändlig? Det är någonting som jag har fått höra sedan barnsben. Rymden tar aldrig slut. Den fortsätter bara.
Hur kan man veta det? Finns det något gigantiskt mätinstrument på NASA som kan känna av detta? För det är ju inte så att vi fysiskt har kunnat undersöka om det faktiskt förhåller sig så.
"Oändlighet" övergår mitt förstånd. Begreppet är alldeles för stort. Det är obegripligt.
Det händer saker även i förorten
Jag har varit bosatt nära Arlanda hela mitt liv. För att göra en lång historia kort, så kan jag sammanfatta det så att man reagerar inte på ljudet från flygplanen - jag har helt enkelt vant mig och reflekterar inte alls över dem.
Andra främmande ljud kan dock väcka min uppmärksamhet - som när en helikopter flyger i cirklar i en timme i närområdet. Det lät helt ärligt som om de var på väg rätt in i min lägenhet.
Då kunde jag inte längre koncentrera mig på min läsning (det var väldigt vad lättstörd jag har blivit den senaste tiden då) så istället tog jag den korta promenaden till Pan-ica för att inhandla det som saknades till kvällens middag.
Och vad möter mig vid det lilla söta torget där matbutiken är belägen? Jo, en hel samling poliser. Då tar ju självfallet nyfikenheten över - deckarnörd som man är.
Vände mitt huvud mot banken, eftersom det är det mest troliga målet. Nej. Det såg ut att vara öppet och inte nyligen rånat. Var det självaste Pan-ica som råkat ut för ett rån? Kassörskorna såg i så fall onaturligt lugna ut.
Så jag gick hem med min kasse och började söka på nätet. Lokaltidningens hemsida. Ingenting. Däremot fick jag där reda på att en bil exploderat bara en bit härifrån för ett par dagar sedan. Hur kommer det sig att jag inte hörde det? Det måste ju bli en rejäl smäll.
Jag är fortfarande helt ovetandes om orsaken till detta pådrag som inträffade här på förmiddagen. Får höra med mamma om hon har något byskvaller.
Andra främmande ljud kan dock väcka min uppmärksamhet - som när en helikopter flyger i cirklar i en timme i närområdet. Det lät helt ärligt som om de var på väg rätt in i min lägenhet.
Då kunde jag inte längre koncentrera mig på min läsning (det var väldigt vad lättstörd jag har blivit den senaste tiden då) så istället tog jag den korta promenaden till Pan-ica för att inhandla det som saknades till kvällens middag.
Och vad möter mig vid det lilla söta torget där matbutiken är belägen? Jo, en hel samling poliser. Då tar ju självfallet nyfikenheten över - deckarnörd som man är.
Vände mitt huvud mot banken, eftersom det är det mest troliga målet. Nej. Det såg ut att vara öppet och inte nyligen rånat. Var det självaste Pan-ica som råkat ut för ett rån? Kassörskorna såg i så fall onaturligt lugna ut.
Så jag gick hem med min kasse och började söka på nätet. Lokaltidningens hemsida. Ingenting. Däremot fick jag där reda på att en bil exploderat bara en bit härifrån för ett par dagar sedan. Hur kommer det sig att jag inte hörde det? Det måste ju bli en rejäl smäll.
Jag är fortfarande helt ovetandes om orsaken till detta pådrag som inträffade här på förmiddagen. Får höra med mamma om hon har något byskvaller.
Glade Glenn har fått jobb!
Att vara arbetslös tär både på humör och självförtroende. Jag märker på mig själv att jag inte längre är den spudlande glada och utåtriktade tjej jag en gång var - även om jag är medveten om att hon finns där någonstans. Lite i skymundan nu bara.
Det är då så härligt att läsa om människor som det går bra för. Glade Glenn Hysén har redan fått jobb. Han behövde bara stämpla i två veckor. Och jag är övertygad om att mycket låg i hans positiva attityd och utstrålning (förutom att han förmodligen är klippt och skuren för de arbetsuppgifter han nu fått).
För visst känns Glenn som en kille man vill ha som kollega?
Grattis till nya jobbet!
Läsandet har blivit lidande
Mitt läsande har blivit lidande den senaste tiden. Det har varit så mycket annat som upptagit min tid att jag inte har funnit ro eller koncentrationen. Det är så sorgligt, för det är så viktigt för mig.
Just nu är det klarblå himmel och strålande sol, så jag ska försöka att sätta mig ner ett tag nu och försöka komma igenom den boken jag håller på med sedan en tid, Mons Kallentofts "Höstoffer".
Nu har jag nämligen avslutat de obligatoriska förmiddagstimmarna av sökande efter jobbannonser på nätet. Fortsätter mitt sökande igen om ett par timmar. Det kan ju ha dykt upp någonting.
Just nu är det klarblå himmel och strålande sol, så jag ska försöka att sätta mig ner ett tag nu och försöka komma igenom den boken jag håller på med sedan en tid, Mons Kallentofts "Höstoffer".
Nu har jag nämligen avslutat de obligatoriska förmiddagstimmarna av sökande efter jobbannonser på nätet. Fortsätter mitt sökande igen om ett par timmar. Det kan ju ha dykt upp någonting.
Välsigne dig, Koskinen!
Min grundläggande inställning i livet är att har man samma skyldigheter så ska man också ha samma rättigheter. Därför tycker jag att det är naturligt att man ska få gifta sig med vem man vill. Och framför allt få älska vem man vill.
Jag är oerhört stolt över att jag bor i ett land - där man sedan 1 maj i år - får göra just det.
Engelska kyrkan är "oroade över svenska kyrkans syn på äktenskap mellan samkönade" och har skritligen uttryckt detta. Man ska ha i åtanke att just England är Europas mest konservativa land där man fortfarande envisas med att ha vänstertrafik. Nytänkande är helt enkelt inte deras grej.
Och det är här jag blir så imponerad! Biskop Lennart Koskinen står upp för de homosexuellas rätt och vägrar att vika sig. Han säger: "....det vore ett hån och ren diskriminering att inte låta dem gifta sig".
Vi har fortfarande lång väg kvar att gå i Sverige. Homosexuella män får enligt Socialstyrelsens rekommendationer inte vara organdonatorer. Vilket gör att jag vägrar att anmäla mig till Donationsregistret. Duger inte mina vänners organ så duger inte mina. Simple as that.
Homosexuella accepteras inte heller som adoptivföräldrar ännu. Vilket i praktiken innebär att vi hellre låter barn svälta ihjäl än att låta dem växa upp i ett kärleksfullt hem med två föräldrar av samma kön.
Hur kristen är den inställningen?
Därför blir jag - som troende - fylld med glädje och hopp när en kyrkans man som Lennart Koskinen visar ett enormt kurage och vägrar att vika sig i frågan om homoäktenskapen.
Välsigne dig, Koskinen!
Jag är oerhört stolt över att jag bor i ett land - där man sedan 1 maj i år - får göra just det.
Engelska kyrkan är "oroade över svenska kyrkans syn på äktenskap mellan samkönade" och har skritligen uttryckt detta. Man ska ha i åtanke att just England är Europas mest konservativa land där man fortfarande envisas med att ha vänstertrafik. Nytänkande är helt enkelt inte deras grej.
Och det är här jag blir så imponerad! Biskop Lennart Koskinen står upp för de homosexuellas rätt och vägrar att vika sig. Han säger: "....det vore ett hån och ren diskriminering att inte låta dem gifta sig".
Vi har fortfarande lång väg kvar att gå i Sverige. Homosexuella män får enligt Socialstyrelsens rekommendationer inte vara organdonatorer. Vilket gör att jag vägrar att anmäla mig till Donationsregistret. Duger inte mina vänners organ så duger inte mina. Simple as that.
Homosexuella accepteras inte heller som adoptivföräldrar ännu. Vilket i praktiken innebär att vi hellre låter barn svälta ihjäl än att låta dem växa upp i ett kärleksfullt hem med två föräldrar av samma kön.
Hur kristen är den inställningen?
Därför blir jag - som troende - fylld med glädje och hopp när en kyrkans man som Lennart Koskinen visar ett enormt kurage och vägrar att vika sig i frågan om homoäktenskapen.
Välsigne dig, Koskinen!
Större än själva månlandningen?
Det finns så härliga människor! Nu har jag fått noggranna instruktioner från både Anne och Göran om hur jag ska lägga upp klipp från Youtube på bloggen. Så gulligt av er båda att hjälpa en kvinna i nöd!
Personligen tycker jag nästan att den här sången är större än själva månlandningen i sig. Och att jag lyckats med någonting tekniskt...
Stort tack till både Anne och Göran för hjälpen! Varma kramar till er båda!
Tack vare dem kan även ni njuta av en av rockhistoriens verkliga pärlor!
Personligen tycker jag nästan att den här sången är större än själva månlandningen i sig. Och att jag lyckats med någonting tekniskt...
Stort tack till både Anne och Göran för hjälpen! Varma kramar till er båda!
Tack vare dem kan även ni njuta av en av rockhistoriens verkliga pärlor!
Ännu ett jubiléum
En sak slog mig efter att ha läst om jubiléet av månlandningen: Detta innebär ju också att det var 40 år sedan David Bowie släppte "Space Oddity". Ni vet den som börjar: Ground control to Major Tom....
Den fantastiska låten handlar om astronauten Major Tom som ger sig ut i rymden och försvinner och spelades flitigt tiden runt månlandningen.
Om jag kunde så skulle jag lägga upp en Youtube-klipp på låten, men jag har absolut inte den minsta aning om hur man gör detta. Tekniskt våp som jag är. Ni får själva söka efter den och avnjuta.
Ni får hålla till godo med en bild av skivomslaget istället.
.jpg)
Den fantastiska låten handlar om astronauten Major Tom som ger sig ut i rymden och försvinner och spelades flitigt tiden runt månlandningen.
Om jag kunde så skulle jag lägga upp en Youtube-klipp på låten, men jag har absolut inte den minsta aning om hur man gör detta. Tekniskt våp som jag är. Ni får själva söka efter den och avnjuta.
Ni får hålla till godo med en bild av skivomslaget istället.
Om konspirationsteorier
Den 20 juli 1969 satte Neil Armstrong de första stegen på månen. Ingen historisk händelse har väl omgetts av fler konspirationsteorier än denna. Möjligtvis skulle det vara Elvis död som är hack i häl att diskuteras.
Av pricip avfärdar jag konspirationsteorier. Jag tror att dessa uppkommer enkom för att vi människor inte kan acceptera enkla förklaringar utan har ett behov av att krångla till saker mer än vad de egentligen är.
En del saker vill man helt enkelt inte tro på. Så är det bara. Konspirationsteorierna fungerar som en försvarsmekanism hos oss. Kanske är det också ett sätt för oss att kunna bearbeta vissa händelser.
Och det finns hur många som helst:
1. Månlandningen.
Inte en människa har satt sin fot där sedan i december 1972. Det är lång tid. Nästan 37 år sedan. Sammanlagt sex resor till månen genomfördes och jag betvivlar inte för en sekund att de verkligen ägde rum.
2. Elvis död.
Det är klart att man inte vill inse det faktum att världens så störste rockkung var så neddekad att hjärtat gav upp och han bokstavligt talat dog på skithuset. Man vill ge honom ett mer värdligt slut än så.
3. Prinsessan Dianas död
Kollektivt dåligt samvete? Folkets prinsessa som jagades till döds av fotografer. Klart att man vill hitta andra förklaringar till att Folkets Prinsessa togs ifrån oss.
Man kan fortsätta i en oändlighet: Mordet på John F Kennedy, mordet på Olof Palme, mordet på Marilyn Monroe, 11 september-dåden, utomjordningar, Estonia-olyckan.
Men konspirationsteorier har också en bra effekt: Det får människor att granska händelser kritiskt och ifrågasätta.
Lästips i ämnet:
Månpocket har givit ut en underhållande bok som heter just "Världens största konspriationer". Lättläst och läsvärd.
Kloka råd av Läckberg
Vad fantastisk teknologin ändå är! Och snabbt går det.
Intervjun som jag missade med Camilla Läckberg imorse, kunde jag alldeles nyss se på nätet. Hon är verkligen en härlig person.
Camilla får ofta frågan om hur man utvecklas som skribent. Och i intervjun gav hon det mycket goda rådet att LÄSA mycket.
Att läsa utvecklar språket, ökar ordförrådet och framför allt blir man bättre på att stava eftersom man ser framför sig hur ordet ska se ut.
Jag har också en förhoppning om att om vi läser mera så får vi bort alla sär skriv ning ar som figurerar i var och varannan blogg. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag påstår att det är fördummande att inte läsa.
Pappabloggaren Alex Schulman skrev ett inlägg på sin blogg efter intervjun med Camilla att han istället uppmuntrade människor att SKRIVA mera.
Jag förespråkar en kombination. Läs mycket och varierat. Böcker i olika genren, tidningar (detta bidrar även till ökad allmänbildning och mer koll på vad som händer i omvärlden), noveller och essäer. Och skriv på! Övning ger färdighet.
Intervjun som jag missade med Camilla Läckberg imorse, kunde jag alldeles nyss se på nätet. Hon är verkligen en härlig person.
Camilla får ofta frågan om hur man utvecklas som skribent. Och i intervjun gav hon det mycket goda rådet att LÄSA mycket.
Att läsa utvecklar språket, ökar ordförrådet och framför allt blir man bättre på att stava eftersom man ser framför sig hur ordet ska se ut.
Jag har också en förhoppning om att om vi läser mera så får vi bort alla sär skriv ning ar som figurerar i var och varannan blogg. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag påstår att det är fördummande att inte läsa.
Pappabloggaren Alex Schulman skrev ett inlägg på sin blogg efter intervjun med Camilla att han istället uppmuntrade människor att SKRIVA mera.
Jag förespråkar en kombination. Läs mycket och varierat. Böcker i olika genren, tidningar (detta bidrar även till ökad allmänbildning och mer koll på vad som händer i omvärlden), noveller och essäer. Och skriv på! Övning ger färdighet.
Missade Camilla!
Camilla Läckberg skulle vara med på Nyhetsmorgon på TV4 imorse. 9.15.
Det är ju en väldigt bra tid, i synnerhet för mig som vaknar av mig själv vid kvart över fem på mornarna efter ett par timmars sömn och inte kan somna om.
Vad jag då gör - vid den okristliga tidpunkten på dygnet - är att jag går upp och läser igenom nyheter på nätet, slötittar lite på tv eller läser i en bok.
När detta var gjort - alltså hela rutinen - lade jag mig till rätta i soffan för att invänta intervjun med Camilla. Och kan ni tänka er, just då slumrade jag in. Jag vaknade exakt i det ögonblicket intervjun var klar.
Eftersom tv:n var på hörde jag ljudet i bakgrunden, för jag drömde om Camilla. Att hon satt där i tv och blev intervjuad.
Jag sover aldrig annars, men just när det är någonting som jag vill se så somnar jag in. Är inte det lite ironiskt?
Får kolla upp om TV4 lägger upp intervjun senare under dagen på sin hemsida.
Det är ju en väldigt bra tid, i synnerhet för mig som vaknar av mig själv vid kvart över fem på mornarna efter ett par timmars sömn och inte kan somna om.
Vad jag då gör - vid den okristliga tidpunkten på dygnet - är att jag går upp och läser igenom nyheter på nätet, slötittar lite på tv eller läser i en bok.
När detta var gjort - alltså hela rutinen - lade jag mig till rätta i soffan för att invänta intervjun med Camilla. Och kan ni tänka er, just då slumrade jag in. Jag vaknade exakt i det ögonblicket intervjun var klar.
Eftersom tv:n var på hörde jag ljudet i bakgrunden, för jag drömde om Camilla. Att hon satt där i tv och blev intervjuad.
Jag sover aldrig annars, men just när det är någonting som jag vill se så somnar jag in. Är inte det lite ironiskt?
Får kolla upp om TV4 lägger upp intervjun senare under dagen på sin hemsida.
Även en kock behöver en paus ibland
Jag tror gårdagens hårda arbete i köket tog musten ur mig lite. Idag hade jag varken lust eller inspiration att ställa mig vid spisen. Inte för någonting tidskrävande i alla fall. Eller speciellt näringsrikt för den delen.
Jag tog fram ciabatta ur frysen som jag lät ligga framme en stund och tina. Sedan delade jag dem på mitten, ringlade över några droppar olivolja, bredde ett tunt lager fransk senap på, skivade rödlök och kvisttomater, några skivor rökt skinka och avslutade med mozzarella och lite oregano.
Gräddade i ugnen på 225 grader tills osten började få färg.
Jag tog fram ciabatta ur frysen som jag lät ligga framme en stund och tina. Sedan delade jag dem på mitten, ringlade över några droppar olivolja, bredde ett tunt lager fransk senap på, skivade rödlök och kvisttomater, några skivor rökt skinka och avslutade med mozzarella och lite oregano.
Gräddade i ugnen på 225 grader tills osten började få färg.
Ännu ett infall
Jag hade faktiskt ett infall till idag. Så där mitt på dagen kom det. Jag skulle närmligen vilja ändra på min header. Jo, jag är medveten om att jag inte har så mycket till header men jag ville bara centrera mitt namn lite, kanske ändra storlek och färg (jag är ju av den generationen då innehållet i bloggen är viktigare än själva designen).
Lapp-smurfen Mattias (den odågan) lovade mig för en hel evighet sedan att hjälpa mig med detta, men det har tydligen fallit helt i glömska. Inte mycket Martin över den snubben.
Så jag gick in på nätet för att leta information, för jag blir ju så glad när jag klarar av sådana här tekniska saker själv. Hittade information. Fattade nada. Gav upp.
Lapp-smurfen Mattias (den odågan) lovade mig för en hel evighet sedan att hjälpa mig med detta, men det har tydligen fallit helt i glömska. Inte mycket Martin över den snubben.
Så jag gick in på nätet för att leta information, för jag blir ju så glad när jag klarar av sådana här tekniska saker själv. Hittade information. Fattade nada. Gav upp.
Från och med nu då...
Jag fick ett infall. Jag tänkte att jag skulle dela in mina blogginlägg i olika kategorier. För att underlätta för de trogna läsare jag faktiskt har. Jag menar, i fall att det är någon som vill läsa någonting specifikt som jag skriver om.
Men jag insåg efter ett tag att det skulle bli ett mastodontarbete om jag skulle gå tillbaka och sortera upp allting. Så jag gör det från och med nu.
Från och med nu, älskade läsare, ska mina inlägg omsorgsfullt kategoriseras.
Men jag insåg efter ett tag att det skulle bli ett mastodontarbete om jag skulle gå tillbaka och sortera upp allting. Så jag gör det från och med nu.
Från och med nu, älskade läsare, ska mina inlägg omsorgsfullt kategoriseras.
Recept - Mariatårta
Jag har fått en förfrågan från Hannah om att lägga ut receptet på den fantastiska Mariatårtan. Självklart gör jag det, Hannah! Den kräver lite arbete, men jag lovar att belöningen är värd det.
MARIATÅRTA:
Botten:
4 äggvitor
1 1/4 dl strösocker
125 gr mald mandel
Vaniljkräm:
4 äggulor
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl grädde
75 gr margarin
Garnering:
2 dl vispad grädde
flagad mandel
Gör så här:
Botten: Vispa äggvitorna till hårt skum. Vänd i den malda mandeln och sockret. Häll smeten i en välsmord löstagbar form (jag använder en i teflon som är suverän). Grädda på 175 grader i 20-25 minuter, i nedre delen av ugnen.
Krämen: Lägg alla ingredienser i en kastrull (vispa gärna ihop de fyra översta ingredienserna innan du lägger i margarinet). Låt krämen sjuda upp under ständig omrörning, låt den tjockna, ta av spisen för att sedan svalna.
Bäst blir det om botten är kall när krämen bredes på. Här brukar jag ställa den i kylen ett tag. Sist brer man på den vispade grädden och garnerar med flagad mandel.
Helt klart besväret! Smaklig måltid, Hannah!
MARIATÅRTA:
Botten:
4 äggvitor
1 1/4 dl strösocker
125 gr mald mandel
Vaniljkräm:
4 äggulor
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl grädde
75 gr margarin
Garnering:
2 dl vispad grädde
flagad mandel
Gör så här:
Botten: Vispa äggvitorna till hårt skum. Vänd i den malda mandeln och sockret. Häll smeten i en välsmord löstagbar form (jag använder en i teflon som är suverän). Grädda på 175 grader i 20-25 minuter, i nedre delen av ugnen.
Krämen: Lägg alla ingredienser i en kastrull (vispa gärna ihop de fyra översta ingredienserna innan du lägger i margarinet). Låt krämen sjuda upp under ständig omrörning, låt den tjockna, ta av spisen för att sedan svalna.
Bäst blir det om botten är kall när krämen bredes på. Här brukar jag ställa den i kylen ett tag. Sist brer man på den vispade grädden och garnerar med flagad mandel.
Helt klart besväret! Smaklig måltid, Hannah!
Är kvinnor fullständiga idioter??
Den främsta orsaken till att jag aldrig - inte ens under pistolhot - kommer att kalla mig för "feminist" är främst för att mina medsystrar till kvinnor tenderar att lägga krokben för andra kvinnor.
Jag har ett tresiffrigt IQ, jag gick ut skolan med mycket bra betyg, jag är förnuftig och särskriver inte ord. Man skulle helt enkelt kunna kalla mig för en intelligent person.
Ibland funderar jag på allvar om detta beror på att jag blev välsignad med en högre dos av testosteron än andra kvinnor.
Den rubriken som möter mig nu på eftermiddagen när jag ska kolla nyheterna på Expressen är:
Anders Eklund har träffat en ny kvinna.
Ni kanske inte har en aning om vem denne Eklund är? Jag skulle inte heller ha reagerat bara på namnet, men jag kan informera er om att han just nu sitter häktad i väntan på dom för två mord. Varav ett barnamord. Ni minns lilla Engla, eller hur?
Denne Eklund har nu som sagt träffat en kvinna. Eller träffat och träffat. Denna kvinna - som för övrigt är mamma till två barn själv - har frivilligt tagit kontakt med barnamördaren när han satt i häkte och han kallar henne numera för flickvän. Det ska läggas till att kvinnan själv inte titulerar sig som Eklunds flickvän, men säger att "jag tycker om honom och respekterar honom, trots allt".
Vidare kan man läsa en artikel om andra mysiga män som kvinnor fallit för. Såsom Knutby-pastorn Helge Fosmo, som lejde sin barnflicka för att mörda fru nummer två (fru nummer ett omkom hemma i badkaret under märkliga omständigheter). Han är numera gift IGEN med en trebarnsmor.
Till fru Fosmo nummer TRE säger jag: Var glad att din make sitter inne.
Det känns lite som att man utmanar ödet om man frivilligt gifter sig med någon som avtjänar ett straff för mordet på en fru och där omständigheterna kring första fruns död är skrämmande misstänksamma. Att bli fru nummer tre är att göra sig själv till en levande måltavla. Lite riskabelt så där.
Trippelmördaren Juha Valjakkala var säkert gift sju gånger under den tiden han avtjänade sitt straff.
Gemensam nämnare är att det är kvinnorna själva som tagit kontakt med dessa män. Jag kan för mitt liv inte begripa varför. Är det någon inbyggd förhoppning om att man kan förändra en annan människa eller är det helt enkelt så att dessa kvinnor är förbannat korkade?
Hur det än ligger till med den saken så förstör dessa kvinnor för andra kvinnor. Rejält. Vem kan - men handen på hjärtat - ta en kvinna på allvar som frivilligt söker sig till den här typen av män? Till den här typen av spänning?
Jag har haft min beskärda del av stolpskott till män i mitt liv. Det sticker jag inte under stol med. Men då har de jagat mig. Inte en enda av dessa killar har jag sökt kontakt med. Emellanåt har det faktiskt känts som att jag har en idiotmagnet i pannan, men jag glädjer mig ändå åt att det inte är jag som letar efter dem. Det är först när jakten är över som deras rätta jag har visat sig.
En del är skitstövlar. Visst. Men det är inget brott enligt lag. Bara en bristande egenskap.
Jag skäms över att dessa dömda våldsmän blir uppvaktade som rockstjärnor och att kvinnorna frivilligt beter sig som groupies. Det är rent motbjudande. I synnerhet vidriga är de kvinnor som redan har barn som de drar in i en vardag som blir bisarr och farlig.
Jag struntar fullständigt i om dessa män blev taskigt vaggade som barn och "innerst inne är mjuka och goa". Kvinnor som jagar sådana män gör samtliga kvinnor till åtlöje.
Och är det så att kvinnorna i fråga söker ett substitut för någonting annat - som en saknad fadersfigur eller liknande - ger jag rådet:
Sök hjälp. Det finns fantastiska människor med akademisk utbildning inom landstinget och även privat som kan hjälpa er med era issues.
Jag har ett tresiffrigt IQ, jag gick ut skolan med mycket bra betyg, jag är förnuftig och särskriver inte ord. Man skulle helt enkelt kunna kalla mig för en intelligent person.
Ibland funderar jag på allvar om detta beror på att jag blev välsignad med en högre dos av testosteron än andra kvinnor.
Den rubriken som möter mig nu på eftermiddagen när jag ska kolla nyheterna på Expressen är:
Anders Eklund har träffat en ny kvinna.
Ni kanske inte har en aning om vem denne Eklund är? Jag skulle inte heller ha reagerat bara på namnet, men jag kan informera er om att han just nu sitter häktad i väntan på dom för två mord. Varav ett barnamord. Ni minns lilla Engla, eller hur?
Denne Eklund har nu som sagt träffat en kvinna. Eller träffat och träffat. Denna kvinna - som för övrigt är mamma till två barn själv - har frivilligt tagit kontakt med barnamördaren när han satt i häkte och han kallar henne numera för flickvän. Det ska läggas till att kvinnan själv inte titulerar sig som Eklunds flickvän, men säger att "jag tycker om honom och respekterar honom, trots allt".
Vidare kan man läsa en artikel om andra mysiga män som kvinnor fallit för. Såsom Knutby-pastorn Helge Fosmo, som lejde sin barnflicka för att mörda fru nummer två (fru nummer ett omkom hemma i badkaret under märkliga omständigheter). Han är numera gift IGEN med en trebarnsmor.
Till fru Fosmo nummer TRE säger jag: Var glad att din make sitter inne.
Det känns lite som att man utmanar ödet om man frivilligt gifter sig med någon som avtjänar ett straff för mordet på en fru och där omständigheterna kring första fruns död är skrämmande misstänksamma. Att bli fru nummer tre är att göra sig själv till en levande måltavla. Lite riskabelt så där.
Trippelmördaren Juha Valjakkala var säkert gift sju gånger under den tiden han avtjänade sitt straff.
Gemensam nämnare är att det är kvinnorna själva som tagit kontakt med dessa män. Jag kan för mitt liv inte begripa varför. Är det någon inbyggd förhoppning om att man kan förändra en annan människa eller är det helt enkelt så att dessa kvinnor är förbannat korkade?
Hur det än ligger till med den saken så förstör dessa kvinnor för andra kvinnor. Rejält. Vem kan - men handen på hjärtat - ta en kvinna på allvar som frivilligt söker sig till den här typen av män? Till den här typen av spänning?
Jag har haft min beskärda del av stolpskott till män i mitt liv. Det sticker jag inte under stol med. Men då har de jagat mig. Inte en enda av dessa killar har jag sökt kontakt med. Emellanåt har det faktiskt känts som att jag har en idiotmagnet i pannan, men jag glädjer mig ändå åt att det inte är jag som letar efter dem. Det är först när jakten är över som deras rätta jag har visat sig.
En del är skitstövlar. Visst. Men det är inget brott enligt lag. Bara en bristande egenskap.
Jag skäms över att dessa dömda våldsmän blir uppvaktade som rockstjärnor och att kvinnorna frivilligt beter sig som groupies. Det är rent motbjudande. I synnerhet vidriga är de kvinnor som redan har barn som de drar in i en vardag som blir bisarr och farlig.
Jag struntar fullständigt i om dessa män blev taskigt vaggade som barn och "innerst inne är mjuka och goa". Kvinnor som jagar sådana män gör samtliga kvinnor till åtlöje.
Och är det så att kvinnorna i fråga söker ett substitut för någonting annat - som en saknad fadersfigur eller liknande - ger jag rådet:
Sök hjälp. Det finns fantastiska människor med akademisk utbildning inom landstinget och även privat som kan hjälpa er med era issues.
Den lilla glädjespridaren
Jag är inte speciellt utvilad idag. Jag har sovit oroligt (de få timmarna jag lyckades sova) och jag har en massa jobbiga saker som jag måste börja ta tag i. Ni vet sådana där saker som bara framkallar ångest.
Jag känner mig blek och glåmig och håret har förlorat all sin glans. Jag är kraftlös och nedstämd.
Då helt plötsligt när jag kände mig som mest nere, fick jag ett mail. Av Martin! Det levande Prozac-pillret. Och han skrev så fina saker till mig att jag bokstavligt talat kände hur färgen i mitt ansikte började komma tillbaka till sitt ursprung (istället för den grå/lila nyans jag burit på den senaste tiden) och håret kändes levande och svalligt som i en schampoo-reklam.
Vilken makt ord har ändå. Man kan förgöra en människa fullständigt med dem eller så kan man förgylla en hel dag för någon. Martin har nog förgyllt hela min vecka, tror jag. Efter så fina ord känns dagens uppgifter lite lättare.
Martin, hörrni! För säkerhets skull sätter jag in en bild till på honom. Så ni också får bli lite glada. Och vill ni bli på riktigt, riktigt bra humör så ska ni titta på "Stora byggslaget" ikväll klockan 20.00 på TV3. Då får ni själva se mannen, myten, legenden i högform.
Jag känner mig blek och glåmig och håret har förlorat all sin glans. Jag är kraftlös och nedstämd.
Då helt plötsligt när jag kände mig som mest nere, fick jag ett mail. Av Martin! Det levande Prozac-pillret. Och han skrev så fina saker till mig att jag bokstavligt talat kände hur färgen i mitt ansikte började komma tillbaka till sitt ursprung (istället för den grå/lila nyans jag burit på den senaste tiden) och håret kändes levande och svalligt som i en schampoo-reklam.
Vilken makt ord har ändå. Man kan förgöra en människa fullständigt med dem eller så kan man förgylla en hel dag för någon. Martin har nog förgyllt hela min vecka, tror jag. Efter så fina ord känns dagens uppgifter lite lättare.
Martin, hörrni! För säkerhets skull sätter jag in en bild till på honom. Så ni också får bli lite glada. Och vill ni bli på riktigt, riktigt bra humör så ska ni titta på "Stora byggslaget" ikväll klockan 20.00 på TV3. Då får ni själva se mannen, myten, legenden i högform.
Varm i hjärtat
Äntligen fick han sitta där bredvid sin älskade prinsessa. Daniel Westling. Det värmde hela mitt hjärta.
Slutdaltat med Litauen
Det finns en läskig ironi att Karl Marx beskrev religion som "ett opium för folket". För ingenting i historien har väl varit så fördummande för människan som den kommunistiska ideologin?
De senaste tjugo åren har det varit silkesvantarna på och ett fruktansvärt daltande med de forna öststaterna för att de ska kunna anpassa sig till västvärlden. Trots att de uppenbarligen inte alls har samma syn på mänskliga rättigheter.
Nu är det dags att byta ut silkeshandskarna mot hårdhandskarna.
När ett land - som geografiskt ligger skrämmande nära vårt eget - klubbar igenom en lag att det ska vara förbjudet att tala positivt om homosexualitet är gränsen nådd. Det är 2009 nu. Inte medeltiden.
I ett halvår framåt har Sverige ordförandeskapet i EU. Jag förväntar mig att Fredrik Reinfeldt tar ett bestämt avstånd från dessa homofobiska stater och fördömer deras lagar och brist på mänskliga rättigheter. Dessa stater är en skamfläck i Europa.
Inget mer daltande.
De senaste tjugo åren har det varit silkesvantarna på och ett fruktansvärt daltande med de forna öststaterna för att de ska kunna anpassa sig till västvärlden. Trots att de uppenbarligen inte alls har samma syn på mänskliga rättigheter.
Nu är det dags att byta ut silkeshandskarna mot hårdhandskarna.
När ett land - som geografiskt ligger skrämmande nära vårt eget - klubbar igenom en lag att det ska vara förbjudet att tala positivt om homosexualitet är gränsen nådd. Det är 2009 nu. Inte medeltiden.
I ett halvår framåt har Sverige ordförandeskapet i EU. Jag förväntar mig att Fredrik Reinfeldt tar ett bestämt avstånd från dessa homofobiska stater och fördömer deras lagar och brist på mänskliga rättigheter. Dessa stater är en skamfläck i Europa.
Inget mer daltande.
Den kungliga menyn
Klart att man slår på stort på kronprinsessans födelsedag!
Varmrätt: Kyckling i gräddig pestosås förgylld med broccoli, fullkornspasta och vinägerspetsad grönsallad. Självklart är det riven parmesanost på toppen.
Mariatårta (den heter faktiskt så - jag har inte döpt den själv): Marängbotten med mandel, himmelskt god vaniljkräm som fyllning och grädde ovanpå med lite flagad mandel.
Kanske inte ser mycket ut för världen, men denna tårta är så ljuvligt god att den fullkomligt smälter i munnen.
Låt bruden bestämma själv!
Nej. Den här debatten kan jag bara inte hålla mig utanför.
Fler och fler brudar väljer att ledsagas nedför altargången av sin far. Det tycker jag är en vacker tradition. Dessutom betyder det ju otur om brudgummen får se bruden innan vigseln (om man är lagd åt det vidskepliga hållet).
Detta tycker den kvinnliga kyrkoherden Yvonne Hallin är "en unken syn som är främmande för vårt sätt att tänka". Denna kvinna skapade tydligen rubriker för två år sedan då hon nekade en pappa att leda sin dotter till altaret. Hallin hänvisar till att detta är en anglosaxisk tradition som inte är jämställd.
Rent spontant känner jag en enorm glädje idag över att jag är katolik och aldrig behöver konfronteras med kvinnliga präster.
Förhoppningsvis så gifter man sig bara en gång i livet. Då borde man rimligtvis få bestämma själv hur man vill ha cermonin. De flesta som gifter sig i dag är inte ens kristna, men väljer att gifta sig i kyrkan för att det känns mer högtidligt. Jag betvivlar starkt att dessa brudar som vill ha sin pappa vid sin sida på sin bröllopsdag ens har "jämställdhet" i sina tankar. Detta val är baserat på helt andra grunder.
Men det är just hennes val. Det valet ska inte en kvinnlig präst med mindervärdeskomplex göra.
Vad blir nästa steg för feminist-prästerna? Ska man ha en gynekologisk undersökning innan cermonin för att fastställa om det är passande att bruden bär vitt?
Tro mig när jag säger att det är få som är oskuld vid bröllopet idag. Det - om något - är en gammlmodig och unken syn.
Jag har inte blivit en millimeter mer positivt inställd till kvinnliga präster efter detta uttalande av Yvonne Hallin. Tvärtom.
Kör gärna er feministdebatt om ni känner er så underkuvade mannen, men låt mig och alla andra kvinnor själva bestämma hur vi ska ha vår bröllopsdag!
Fler och fler brudar väljer att ledsagas nedför altargången av sin far. Det tycker jag är en vacker tradition. Dessutom betyder det ju otur om brudgummen får se bruden innan vigseln (om man är lagd åt det vidskepliga hållet).
Detta tycker den kvinnliga kyrkoherden Yvonne Hallin är "en unken syn som är främmande för vårt sätt att tänka". Denna kvinna skapade tydligen rubriker för två år sedan då hon nekade en pappa att leda sin dotter till altaret. Hallin hänvisar till att detta är en anglosaxisk tradition som inte är jämställd.
Rent spontant känner jag en enorm glädje idag över att jag är katolik och aldrig behöver konfronteras med kvinnliga präster.
Förhoppningsvis så gifter man sig bara en gång i livet. Då borde man rimligtvis få bestämma själv hur man vill ha cermonin. De flesta som gifter sig i dag är inte ens kristna, men väljer att gifta sig i kyrkan för att det känns mer högtidligt. Jag betvivlar starkt att dessa brudar som vill ha sin pappa vid sin sida på sin bröllopsdag ens har "jämställdhet" i sina tankar. Detta val är baserat på helt andra grunder.
Men det är just hennes val. Det valet ska inte en kvinnlig präst med mindervärdeskomplex göra.
Vad blir nästa steg för feminist-prästerna? Ska man ha en gynekologisk undersökning innan cermonin för att fastställa om det är passande att bruden bär vitt?
Tro mig när jag säger att det är få som är oskuld vid bröllopet idag. Det - om något - är en gammlmodig och unken syn.
Jag har inte blivit en millimeter mer positivt inställd till kvinnliga präster efter detta uttalande av Yvonne Hallin. Tvärtom.
Kör gärna er feministdebatt om ni känner er så underkuvade mannen, men låt mig och alla andra kvinnor själva bestämma hur vi ska ha vår bröllopsdag!
Man kan inte lyckas jämt
Jag har tillbringat större delen av dagen i köket. Har förberett en Maria-tårta till kvällen och den tar lite tid att göra. Det är marängbotten och vaniljkräm som ska kokas ihop och det blir lite pillande.
Då jag ändå höll på, så tänkte jag att jag skulle göra mig till och glädja mamma lite. Hon jobbar ju hela sommaren och jag tänkte att det skulle väl vara trevligt för henne om hon kunde få bjuda sina arbetskamrater på lite hembakat imorgon.
Blåbärskaka, tyckte jag vore passande. Så vansinnigt lätt att göra men den blir så god att det inte är klokt. Jag dubblade satsen så det skulle räcka till alla och in med en långpanna i ugnen. So far so good.
Den här blåbärskakan är som en vit kladdkaka ungefär - den ska vara lite geggig. Men när jag nyligen skulle skära upp den i små fina rutor upptäckte jag till min fasa att den var way beyond kladdig. Det blev liksom lite svårt för blåbären att ligga kvar. De rann nästan av.
Inget fel på smaken dock! Nej då, de var jättegoda men det gör lite ont i min kocksjäl att konsistensen inte blev perfekt (som den annars brukar bli - det är en sån här kaka som är omöjlig att misslyckas med).
Improvisation igen. Jag slängde in dem i frysen. Sedan får jag ge mamma noggranna instruktioner om hur hon ska servera dessa imorgon.
Då jag ändå höll på, så tänkte jag att jag skulle göra mig till och glädja mamma lite. Hon jobbar ju hela sommaren och jag tänkte att det skulle väl vara trevligt för henne om hon kunde få bjuda sina arbetskamrater på lite hembakat imorgon.
Blåbärskaka, tyckte jag vore passande. Så vansinnigt lätt att göra men den blir så god att det inte är klokt. Jag dubblade satsen så det skulle räcka till alla och in med en långpanna i ugnen. So far so good.
Den här blåbärskakan är som en vit kladdkaka ungefär - den ska vara lite geggig. Men när jag nyligen skulle skära upp den i små fina rutor upptäckte jag till min fasa att den var way beyond kladdig. Det blev liksom lite svårt för blåbären att ligga kvar. De rann nästan av.
Inget fel på smaken dock! Nej då, de var jättegoda men det gör lite ont i min kocksjäl att konsistensen inte blev perfekt (som den annars brukar bli - det är en sån här kaka som är omöjlig att misslyckas med).
Improvisation igen. Jag slängde in dem i frysen. Sedan får jag ge mamma noggranna instruktioner om hur hon ska servera dessa imorgon.
Sju stolar framställda.
Sju stolar är framställda framför scenen vid Idrottsplatsen i Borgholm inför kvällens firande. Sju, hörrni!
En smärre katastrof
Ja, ok. Det är inte en katastrof på samma nivå som en jordbävning. Men inte långt därefter.
Håller på att baka en tårta dagen till ära. En tårta på kronprinsessans födelsedag ska naturligtvis dekoreras med små blå/gula flaggor. Letar som en galning i alla lådor och skåp. Hittar inga flaggor. Går ner till Pan-ica. Där finns inga heller.
Panik. Jag måste improvisera nu. En tårta på kronprinsessans födelsedag utan flaggor är en katastrof.
Håller på att baka en tårta dagen till ära. En tårta på kronprinsessans födelsedag ska naturligtvis dekoreras med små blå/gula flaggor. Letar som en galning i alla lådor och skåp. Hittar inga flaggor. Går ner till Pan-ica. Där finns inga heller.
Panik. Jag måste improvisera nu. En tårta på kronprinsessans födelsedag utan flaggor är en katastrof.
Den enda sanna glädjen?
Jag är skeptisk till människor som säger att "skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Oftast kommer sådana påståenden från personer som har svårt att se det fantastiska i vad livet har att erbjuda, de är oftast bittra individer vars egna misslyckanden har bidragit till en cynisk livssyn.
Jag är övertygad om att vi finner den sanna glädjen i så mycket annat. Men även jag har mina stunder då min karaktär sviktar.
Ibland är det bara så oerhört skönt att få vatten på sin kvarn. Att få bekräftelse på att ränder aldrig går ur.
Då somnar även jag med ett skadeglatt leende på läpparna.
Jag är övertygad om att vi finner den sanna glädjen i så mycket annat. Men även jag har mina stunder då min karaktär sviktar.
Ibland är det bara så oerhört skönt att få vatten på sin kvarn. Att få bekräftelse på att ränder aldrig går ur.
Då somnar även jag med ett skadeglatt leende på läpparna.
I dag firas det!
I det Larssonska hemmet firas det med pompa och ståt idag. Från morgon till kväll. Och spänningen är olidlig: Kommer Daniel att få närvara vid det officiella firandet på Öland idag?
Grattis på födelsedagen!
Grattis på födelsedagen!
Blev mätt idag med
Laxgratäng med räkor, champinjoner, sparris, kokt ägg, hollandaisesås och parmesanost på toppen. Färskpotatis och grönsallad.
Tips:
Parmesanost kan man ha till allt. Trust me.
Nöden har ingen lag
Jag erkänner: Jag älskar glass. Helst italiensk, men i brist på det kommer Häägen Dazs och Ben & Jerry.
Den senaste tiden har jag fått väldigt mycket reklam i brevlådan från Glassbilen. Blev lite smått sugen på att testa. Om inte annat för nostalgin. Är det tjugofem år sedan man handlade av Glassbilen senast?
För två veckor sedan var jag ut och väntade. Då kom den aldrig. Eller jo, efter att jag hade gått in. Men jag klandrar inte förseningen - det var en oerhört varm dag då så jag förstår att tidsschemat sprack.
Idag gick jag ut och väntade igen. Stod där i en kvart utan att den lilla blå bilen dök upp. Men jag hörde den någonstans. I samma ögonblick dök mamma upp. I bil.
Vad gör man? Jo, man jagar Glassbilen. Vi åkte efter den helt enkelt. Vad gör man inte för sina frestelser?
Glass finns i frysen.
Den senaste tiden har jag fått väldigt mycket reklam i brevlådan från Glassbilen. Blev lite smått sugen på att testa. Om inte annat för nostalgin. Är det tjugofem år sedan man handlade av Glassbilen senast?
För två veckor sedan var jag ut och väntade. Då kom den aldrig. Eller jo, efter att jag hade gått in. Men jag klandrar inte förseningen - det var en oerhört varm dag då så jag förstår att tidsschemat sprack.
Idag gick jag ut och väntade igen. Stod där i en kvart utan att den lilla blå bilen dök upp. Men jag hörde den någonstans. I samma ögonblick dök mamma upp. I bil.
Vad gör man? Jo, man jagar Glassbilen. Vi åkte efter den helt enkelt. Vad gör man inte för sina frestelser?
Glass finns i frysen.
Trakasserierna från telefonförsäljarna
Idag ringde det en ung herre och ville sälja på mig ett par nummer av tidningen Topphälsa. Eller egentligen var det ju inte mig han ville nå, utan min granne Gunilla.
Sedan den 10 maj i år är mitt hemnummer spärrat på Nix så jag ska slippa trakasserierna från dessa ettriga telefonförsäljare. Men de fortsätter att ringa. Och låtsas att de söker Gunilla.
De borde nämligen se i sina listor att mitt nummer är spärrat. De borde också se att abonnenten på numret inte är Gunilla utan jag.
Därför är jag helt övertygad om att de försöker köra en fuling.
"Jaså, Gunilla är inte där men du kanske är intresserad av att prenumerera på några nummer av Topphälsa?".
Nej, det är jag inte. Jag är inte heller speciellt förtjust i att bli uppringd av försäljare. I synnerhet inte när mitt nummer ska vara spärrat från sådana samtal.
Och spärrat är mitt nummer. Jag har precis pratat med kundtjänst på Nix för att dubbelkolla. Jag frågade också dem hur man skulle få bukt på problemet.
Den trevlige killen på Nix gav mig rådet att anmäla alla samtal av detta slag till Konsumentverket. Vilket jag nu kommer att göra.
Dessutom kommer jag att publicera namnet på varenda ett av de företag som fortsätter att trakassera mig på min blogg.
Ni som råkar ut för liknande problem med försäljare som ringer till er trots att ert nummer är spärrat:
Anmäl hos Konsumentverket på telefonnummer 0771-42 33 00.
Och till er patetiska äckel som försörjer er genom att telefonterrorisera andra säger jag bara:
Nu jävlar är det krig!
Sedan den 10 maj i år är mitt hemnummer spärrat på Nix så jag ska slippa trakasserierna från dessa ettriga telefonförsäljare. Men de fortsätter att ringa. Och låtsas att de söker Gunilla.
De borde nämligen se i sina listor att mitt nummer är spärrat. De borde också se att abonnenten på numret inte är Gunilla utan jag.
Därför är jag helt övertygad om att de försöker köra en fuling.
"Jaså, Gunilla är inte där men du kanske är intresserad av att prenumerera på några nummer av Topphälsa?".
Nej, det är jag inte. Jag är inte heller speciellt förtjust i att bli uppringd av försäljare. I synnerhet inte när mitt nummer ska vara spärrat från sådana samtal.
Och spärrat är mitt nummer. Jag har precis pratat med kundtjänst på Nix för att dubbelkolla. Jag frågade också dem hur man skulle få bukt på problemet.
Den trevlige killen på Nix gav mig rådet att anmäla alla samtal av detta slag till Konsumentverket. Vilket jag nu kommer att göra.
Dessutom kommer jag att publicera namnet på varenda ett av de företag som fortsätter att trakassera mig på min blogg.
Ni som råkar ut för liknande problem med försäljare som ringer till er trots att ert nummer är spärrat:
Anmäl hos Konsumentverket på telefonnummer 0771-42 33 00.
Och till er patetiska äckel som försörjer er genom att telefonterrorisera andra säger jag bara:
Nu jävlar är det krig!
Noll koll
Jag fyller i mina kassakort till a-kassan för hand. Inte via nätet. Gammalmodigt, jag vet. Men jag inbillar mig att jag har större kontroll över papper än vad jag har över cyberrymden.
Igår skickade jag in kassakort för de senaste två veckorna. Vaknade med ångest. Hade jag skrivit under med rätt datum? Var det rätt kassakort jag skickade in (för man får ju en hel bunt åt gången att hålla reda på)?
Gick igenom den bunten jag hade kvar. Och upptäckte till min fasa att jag saknade kort för de två kommande veckorna. Sådant ger mig genast panik.
Så jag fick ringa upp och be om ett nytt. Talade med en väldigt sympatisk ung man som undrade varför jag inte fyllde i detta på nätet istället. Jag förklarade min oro över detta, men han var så söt och lugnade mig med att jag förmodligen skulle kunna göra detta utan problem. Han lovade att skicka ett nytt kassakort och information till mig om hur rapporteringen via nätet fungerade.
Det finns hyvens människor inom byråkratin också.
Igår skickade jag in kassakort för de senaste två veckorna. Vaknade med ångest. Hade jag skrivit under med rätt datum? Var det rätt kassakort jag skickade in (för man får ju en hel bunt åt gången att hålla reda på)?
Gick igenom den bunten jag hade kvar. Och upptäckte till min fasa att jag saknade kort för de två kommande veckorna. Sådant ger mig genast panik.
Så jag fick ringa upp och be om ett nytt. Talade med en väldigt sympatisk ung man som undrade varför jag inte fyllde i detta på nätet istället. Jag förklarade min oro över detta, men han var så söt och lugnade mig med att jag förmodligen skulle kunna göra detta utan problem. Han lovade att skicka ett nytt kassakort och information till mig om hur rapporteringen via nätet fungerade.
Det finns hyvens människor inom byråkratin också.
Söndagens meny med aha-upplevelse
Jag har ju den övertygelsen (när jag är på det humöret) att vi alla har blivit satta på jorden av en anledning och att vi alla har vår individuella uppgift.
Jag tror att jag har kommit på min. Det är kock jag borde bli! Eftersom jag inte bara älskar att laga mat - utan även att skriva - kanske kombinationen av dem två är mitt kall i livet. Kokboksförfattare. Ja, där har vi det. Jag ska bli kokboksförfattare.
Personligen tycker jag att idéen är alldeles strålande. Jag är dock inte lika övertygad om att min handläggare på Arbetsförmedlingen som tyckte att jag skulle söka en tjänst i den hyperkonjunkturskänsliga flygbranschen i Arvidsjaur kommer att dela min åsikt. Inte heller den frireligiösa "jobbcoachen" på Trygghetsrådet som gav mig rådet att byta flygvärdinneuniformen mot att bli taxichaufför (jag är fortfarande sjukt nyfiken på om hon ger rådet tvärtom - att arbetslösa taxichaufförer borde söka som flygvärdinnor?).
Själv är jag dock övertygad om att detta skulle vara en lyckad karriär. Övning ger färdighet och jag har tillbringat åtskilliga timmar vid spisen. Ofta med ett lyckat resultat. Dessutom har jag ju haft förmånen att ha rest mycket i mitt arbete vilket har medfört att jag har provat mat ifrån väldigt många olika länder.
Jepp. Så får det bli. Jag har bestämt mig.
Efterrätt: Chokladkaka med päron och hasselnötter och lättvispad grädde.
Vad tror ni? Kan det vara en framtida karriär?
Jag tror att jag har kommit på min. Det är kock jag borde bli! Eftersom jag inte bara älskar att laga mat - utan även att skriva - kanske kombinationen av dem två är mitt kall i livet. Kokboksförfattare. Ja, där har vi det. Jag ska bli kokboksförfattare.
Personligen tycker jag att idéen är alldeles strålande. Jag är dock inte lika övertygad om att min handläggare på Arbetsförmedlingen som tyckte att jag skulle söka en tjänst i den hyperkonjunkturskänsliga flygbranschen i Arvidsjaur kommer att dela min åsikt. Inte heller den frireligiösa "jobbcoachen" på Trygghetsrådet som gav mig rådet att byta flygvärdinneuniformen mot att bli taxichaufför (jag är fortfarande sjukt nyfiken på om hon ger rådet tvärtom - att arbetslösa taxichaufförer borde söka som flygvärdinnor?).
Själv är jag dock övertygad om att detta skulle vara en lyckad karriär. Övning ger färdighet och jag har tillbringat åtskilliga timmar vid spisen. Ofta med ett lyckat resultat. Dessutom har jag ju haft förmånen att ha rest mycket i mitt arbete vilket har medfört att jag har provat mat ifrån väldigt många olika länder.
Jepp. Så får det bli. Jag har bestämt mig.
Söndagens meny såg ut så här:
Varmrätt: Rödvinsmarinerad rostbiff, ugnstekt färskpotatis, ångskokt broccoli med whiskeysås.
Efterrätt: Chokladkaka med päron och hasselnötter och lättvispad grädde.
Vad tror ni? Kan det vara en framtida karriär?
Hur kan monarkin vara odemokratisk?
Jag har full respekt för dem som inte är rojalister. Vi har alla rätt till en åsikt och när det gäller vad våra skattepengar ska gå till finns det lika många åsikter som invånare.
Jag till exempel, gick i taket när vi betalade närmare 700 000 kronor bara för att få hem Annika Östberg från USA, som var dömd för två mord och ett dråp i amerikansk domstol (inte medhjälp som felaktigt uppgavs först). Ännu närmre en hjärnblödning kom jag över att jag finansierar mat och husrum för henne hemma i Sverige - ett land där hon inte betalat en enda krona i skatt.
Det är min åsikt. Andra tyckte att fruntimret suttit tillräckligt länge för sina brott och att det nu var helt ok att försörja henne med våra skattemedel.
Nästa sommar har vi kungabröllop i landet. Det är också en het potatis. Ickerojalisterna tycker att det är helt vedervärdigt att befolkningen ska stå för en del av kostnaden, ca 22 miljoner. Bara detaljhandeln beräknas omsätta 2,5 miljarder i bröllopsrelaterade varor.
För att inte tala om all reklam detta bröllop innebär för Sverige. Hela världen kommer att rikta blicken mot Stockholm i juni nästa år. Och vilka arbetstillfällen detta kommer att ge, då turismen ökar enormt.
Poängen är att vi har alla olika åsikter och ser på saker på helt olika sätt. Och det finns för- och nackdelar med allt.
Så jag respekterar att ickerojalisterna inte vill spendera pengar på kronprinsessans bröllop. Det gör jag verkligen. Även om de vid en närmare kalkyl kommer att förstå vinsterna.
Men vad jag inte begriper är hur man kan kalla monarki för "odemokratisk"?
Det argumentet begriper jag bara inte. Kungen har ju ingen makt. Den arma människan får inte ens uttala sig i politiska frågor. Hur skulle då hans ämbete vara odemokratiskt?
Kungen sitter i ärlighetens namn inte som envåldshärskare och domderar. Hela kungafamiljen gör ett fantastiskt jobb med att representera Sverige.
Men han har ärvt sin titel. Jag undrar om det inte är där skon klämmer. En orättvis lott måhända, men knappast odemokratisk.
Rojalist eller inte - jag tror att båda läger kan vara överens om att livet är mycket, men speciellt rättvist blir det sällan.
Jag till exempel, gick i taket när vi betalade närmare 700 000 kronor bara för att få hem Annika Östberg från USA, som var dömd för två mord och ett dråp i amerikansk domstol (inte medhjälp som felaktigt uppgavs först). Ännu närmre en hjärnblödning kom jag över att jag finansierar mat och husrum för henne hemma i Sverige - ett land där hon inte betalat en enda krona i skatt.
Det är min åsikt. Andra tyckte att fruntimret suttit tillräckligt länge för sina brott och att det nu var helt ok att försörja henne med våra skattemedel.
Nästa sommar har vi kungabröllop i landet. Det är också en het potatis. Ickerojalisterna tycker att det är helt vedervärdigt att befolkningen ska stå för en del av kostnaden, ca 22 miljoner. Bara detaljhandeln beräknas omsätta 2,5 miljarder i bröllopsrelaterade varor.
För att inte tala om all reklam detta bröllop innebär för Sverige. Hela världen kommer att rikta blicken mot Stockholm i juni nästa år. Och vilka arbetstillfällen detta kommer att ge, då turismen ökar enormt.
Poängen är att vi har alla olika åsikter och ser på saker på helt olika sätt. Och det finns för- och nackdelar med allt.
Så jag respekterar att ickerojalisterna inte vill spendera pengar på kronprinsessans bröllop. Det gör jag verkligen. Även om de vid en närmare kalkyl kommer att förstå vinsterna.
Men vad jag inte begriper är hur man kan kalla monarki för "odemokratisk"?
Det argumentet begriper jag bara inte. Kungen har ju ingen makt. Den arma människan får inte ens uttala sig i politiska frågor. Hur skulle då hans ämbete vara odemokratiskt?
Kungen sitter i ärlighetens namn inte som envåldshärskare och domderar. Hela kungafamiljen gör ett fantastiskt jobb med att representera Sverige.
Men han har ärvt sin titel. Jag undrar om det inte är där skon klämmer. En orättvis lott måhända, men knappast odemokratisk.
Rojalist eller inte - jag tror att båda läger kan vara överens om att livet är mycket, men speciellt rättvist blir det sällan.
Ett kort konstaterande bara
Ugnsrengöring är fantastiskt. Man sprayar ugnen med medlet, låter det vara en timme och sedan är det "bara" att ta bort med en våt trasa.
Detta är dock någonting man behöver göra hundra gånger. Det är ett rent helvete att få bort allt rengöringsmedel och doften sitter i, trots att jag gnott som en galning och vädrat den.
Detta är dock någonting man behöver göra hundra gånger. Det är ett rent helvete att få bort allt rengöringsmedel och doften sitter i, trots att jag gnott som en galning och vädrat den.
Martin - mitt Prozacpiller
Martin. Jag önskar att alla fick ha en sån som Martin i sitt liv. Jag blir glad så fort jag ser honom. Faktum är att jag blir glad bara jag tänker på honom.
För några dagar sedan fick jag veta att denne underbare man medverkar i ett program på TV3 på onsdagarna, "Stora byggslaget". Det hade jag missat helt (det skyller jag dock helt på Martin själv eftersom han inte annonserat detta ordentligt för mig).
Jag älskar den nya teknologin. Numera kan man se avsnitt man missat på TV på nätet. Det blev mitt lördagsnöje igår. Att titta på de avsnitten jag missat av serien. Jag kommer att titta idag med. Kan. Inte. Få. Nog.
Inte nog med att Martin är den mest naturbegåvade komiker jag någonsin träffat, han är även en underbar och omtänksam kollega, pluggar till mäklare och är uppenbart en sjuhelsikes inredare.
Vilken man, hörrni!
Och JA. Han är exakt så charmig och mysig som han verkar.
För några dagar sedan fick jag veta att denne underbare man medverkar i ett program på TV3 på onsdagarna, "Stora byggslaget". Det hade jag missat helt (det skyller jag dock helt på Martin själv eftersom han inte annonserat detta ordentligt för mig).
Jag älskar den nya teknologin. Numera kan man se avsnitt man missat på TV på nätet. Det blev mitt lördagsnöje igår. Att titta på de avsnitten jag missat av serien. Jag kommer att titta idag med. Kan. Inte. Få. Nog.
Inte nog med att Martin är den mest naturbegåvade komiker jag någonsin träffat, han är även en underbar och omtänksam kollega, pluggar till mäklare och är uppenbart en sjuhelsikes inredare.
Vilken man, hörrni!
Och JA. Han är exakt så charmig och mysig som han verkar.
Vilken höjdare!
Jösses, vad god min pizza blev igår! Och hög. Massor av saker slängde jag på. Degen grundades med olivolja och tomatpuré. Som fyllning blev det färska champinjoner, lök, grön paprika, skivade tomater, kronärtskockshjärtan, räkor, musslor och mozzarella.
Mozzarella är gott men det finns en liten bieffekt. Det rinner vätska ifrån den vilket innebär att en av dagens projekt blir att rengöra ugnen. Men det kanske var dags.
Mozzarella är gott men det finns en liten bieffekt. Det rinner vätska ifrån den vilket innebär att en av dagens projekt blir att rengöra ugnen. Men det kanske var dags.
Ambitiös middag
Jag älskar ju min digitala ugnstermometer. Med larm. Försöker att använda den så mycket som möjligt.
Min ambition imorse var att ugnssteka en stor rostbiff. En sådan stek räcker sedan till hur många matlådor som helst. Kollade runt lite på nätet efter en smaskig marinad. Det blev lite rödvin och annat gott i den. Men i samtliga recept stod att köttet skulle stå i denna härliga marinad i minst ett dygn.
Då får man ändra planerna lite. In med köttet i kylskåpet tills imorgon.
Istället står jag och gör hemmagjord pizza.
Det är illa det heller.
Min ambition imorse var att ugnssteka en stor rostbiff. En sådan stek räcker sedan till hur många matlådor som helst. Kollade runt lite på nätet efter en smaskig marinad. Det blev lite rödvin och annat gott i den. Men i samtliga recept stod att köttet skulle stå i denna härliga marinad i minst ett dygn.
Då får man ändra planerna lite. In med köttet i kylskåpet tills imorgon.
Istället står jag och gör hemmagjord pizza.
Det är illa det heller.
Kollektivt stöd för Gynning
Nyligen kom jag tillbaka från Pan-ica där jag köpt mitt lördagsexemplar av Aftonbladet. Tog mig en kopp kaffe och läste Schulmans lördagskrönika. Så som ritualen på lördagarna är.
När krönikan är läst går jag vidare och bläddrar i resten av tidningen.
De senaste dagarna har det ju uppstått en liten debatt efter det att Carolina Gynning hängt ut sina "näthatare" på sin blogg. Igår ställde till och med de utpekade personerna i fråga upp på bild i tidningen. De har tydligen stämt Gynning för detta (undra om juli 2009 kommer att gå till historien då man stämmer folk för de mest befängda saker?). Borde det rimligtvis inte vara tvärtom?
Carolina får medhåll från många håll. Med all rätt. Aschberg uppmärksammade och stöttade hennes beslut idag, likaså Alex Schulman som lovade att om Gynning blev dömd til böter så ska han "chippa in för att hjälpa henne".
Men den allra härligaste var ändå Karolina Fjellborg som skriver TV-toppen i AB. Hon satte Gynning på förstaplatsen på listan med kommentaren:
"För näthatarna är verkligen ett riktigt pack, som borde ta och skaffa sig en kollektiv ryggrad. (För att inte tala om en gemensam privatlärare i svenska språket.")"
Det är ord och inga visor det!
När krönikan är läst går jag vidare och bläddrar i resten av tidningen.
De senaste dagarna har det ju uppstått en liten debatt efter det att Carolina Gynning hängt ut sina "näthatare" på sin blogg. Igår ställde till och med de utpekade personerna i fråga upp på bild i tidningen. De har tydligen stämt Gynning för detta (undra om juli 2009 kommer att gå till historien då man stämmer folk för de mest befängda saker?). Borde det rimligtvis inte vara tvärtom?
Carolina får medhåll från många håll. Med all rätt. Aschberg uppmärksammade och stöttade hennes beslut idag, likaså Alex Schulman som lovade att om Gynning blev dömd til böter så ska han "chippa in för att hjälpa henne".
Men den allra härligaste var ändå Karolina Fjellborg som skriver TV-toppen i AB. Hon satte Gynning på förstaplatsen på listan med kommentaren:
"För näthatarna är verkligen ett riktigt pack, som borde ta och skaffa sig en kollektiv ryggrad. (För att inte tala om en gemensam privatlärare i svenska språket.")"
Det är ord och inga visor det!
Behövs det en expert för att bekräfta detta?
Gårdagens i särklass roligaste nyhet i kvällspressen var den om den polska mamman som stämde ett hotell i Egytpen efter det att hennes 13-åriga dotter kommit hem från semestern gravid. Mamman hävdade att dottern blivit befruktad av spermier som simmat omkring i poolen på hotellet, eftersom hon hävdade att dottern inte haft sexuellt umgänge.
Jag skrattade gott åt denna artikel. Det var så sött på något sätt. Och jag såg scenariot framför mig när den arma kvinnans advokater skulle lägga fram ärendet på ett trovärdigt sätt. Om det nu finns utbildade advokater som skulle ta sig an fallet.
Jag såg framför mig hur ägarna av hotellet i fråga skrattade så de kiknade. Av ren och skär glädje. Dels över den korkade stämningen i sig, men också för all gratisreklam detta måste ge dem.
Kanske någon istället skulle kunna vara barmhärtig mot denna kvinna som gjort sig till åtlöje i hela Europa med sin okunskap om fortplantningsprocessen och få henne att inse att dottern har haft sex?
I Sverige kallar man in "experter" för att slå hål på kvinnans bisarra historia. Det är som att vi behöver bekräftelse på att det är omöjligt att bli befruktad på detta sätt. Som om en del sitter därhemma och funderar över om det finns en liten, liten chans att detta skulle kunna inträffa på riktigt.
Men behövs det verkligen experter för att bekräfta detta? Var det verkligen någon som trodde att detta var möjligt?
Jag skrattade gott åt denna artikel. Det var så sött på något sätt. Och jag såg scenariot framför mig när den arma kvinnans advokater skulle lägga fram ärendet på ett trovärdigt sätt. Om det nu finns utbildade advokater som skulle ta sig an fallet.
Jag såg framför mig hur ägarna av hotellet i fråga skrattade så de kiknade. Av ren och skär glädje. Dels över den korkade stämningen i sig, men också för all gratisreklam detta måste ge dem.
Kanske någon istället skulle kunna vara barmhärtig mot denna kvinna som gjort sig till åtlöje i hela Europa med sin okunskap om fortplantningsprocessen och få henne att inse att dottern har haft sex?
I Sverige kallar man in "experter" för att slå hål på kvinnans bisarra historia. Det är som att vi behöver bekräftelse på att det är omöjligt att bli befruktad på detta sätt. Som om en del sitter därhemma och funderar över om det finns en liten, liten chans att detta skulle kunna inträffa på riktigt.
Men behövs det verkligen experter för att bekräfta detta? Var det verkligen någon som trodde att detta var möjligt?
Et tu, Brutus?
Lågkonjunkturen bland mina ägodelar fortsätter. Senast i raden att börja strejka är min mixer.
Jag har aldrig varit en fruktostmänniska. Jag måste vara vaken i ett par timmar innan jag kan stoppa någonting annat än kaffe i munnen. Så har det alltid varit.
På helgerna gör jag mig till lite. Då blir det rejäl frukost. Eller brunch är väl en mer korrekt beskrivning. Idag skulle jag göra en smoothie.
Tog fram min mixer, slängde i lite vaniljyogurt, minimjölk, frysta hallon och blåbär och kör igång. Efter två sekunder la mixern av. Den orkar inte med att mixa frysta bär längre.
Jag låter mig inte knäckas av det. Det är ju en Lotto-dragning ikväll. Imorgon kanske jag kan köpa en ny mixer. Inga problem.
Jag har aldrig varit en fruktostmänniska. Jag måste vara vaken i ett par timmar innan jag kan stoppa någonting annat än kaffe i munnen. Så har det alltid varit.
På helgerna gör jag mig till lite. Då blir det rejäl frukost. Eller brunch är väl en mer korrekt beskrivning. Idag skulle jag göra en smoothie.
Tog fram min mixer, slängde i lite vaniljyogurt, minimjölk, frysta hallon och blåbär och kör igång. Efter två sekunder la mixern av. Den orkar inte med att mixa frysta bär längre.
Jag låter mig inte knäckas av det. Det är ju en Lotto-dragning ikväll. Imorgon kanske jag kan köpa en ny mixer. Inga problem.
Jag gör som Glenn
Jag blev smittad av Glenn Hyséns positiva attityd. Jag anammar den nu.
Steg ett: ta tag i mina sömnproblem. Det är föga förvånande med tanke på hur min livssitation ser ut just nu att John Blund sällan hälsar på mig. Men att inte få sova är tortyr. Det är hemskt. Man blir kraftlös och nedstämd och har inte ork till någonting.
Så idag gjorde jag slag i saken. Jag ringde till farbror doktorn och förklarade mitt dilemma. Eller inte till doktorn för det var en snäll sjuksköterska jag fick prata med, men hon ska forsla "ärendet" vidare.
Jag ser en ljusning.
Steg ett: ta tag i mina sömnproblem. Det är föga förvånande med tanke på hur min livssitation ser ut just nu att John Blund sällan hälsar på mig. Men att inte få sova är tortyr. Det är hemskt. Man blir kraftlös och nedstämd och har inte ork till någonting.
Så idag gjorde jag slag i saken. Jag ringde till farbror doktorn och förklarade mitt dilemma. Eller inte till doktorn för det var en snäll sjuksköterska jag fick prata med, men hon ska forsla "ärendet" vidare.
Jag ser en ljusning.
Dyker Daniel upp på tisdag?
Ja, jag kommer att sitta bänkad.
På tisdag fyller kronprinsessan Victoria år. Intresset för just denna födelsedag är större än någonsin, då alla sittplatserna till det traditionella firandet i Borgholm är slutsålda.
Vi vill ju se Daniel vid hennes sida i år.
Orkar han komma?
Jag håller tummarna.
På tisdag fyller kronprinsessan Victoria år. Intresset för just denna födelsedag är större än någonsin, då alla sittplatserna till det traditionella firandet i Borgholm är slutsålda.
Vi vill ju se Daniel vid hennes sida i år.
Orkar han komma?
Jag håller tummarna.
Agatha Christie goes Dallas
Mycket av tjusningen med en Agatha Christie-deckare är miljöerna de utspelas i. Oftast engelsk landsbygd på 30-, 40- och 50-tal.
Just deckare hör den svenska sommaren till. Varje kväll - på någon kanal - visas någon form av denna genre och vid den här årstiden tenderar vi också att gotta oss i en härlig kriminalroman på semestern.
På kanal 9 visar man på torsdagarna klockan 21.00 Agatha Christie-filmer. Inte av klass dock. De måste vara producerade av ett amerikanskt tv-bolag i början av 1980-talet för handlingen är förlagd i USA i just den tidsandan med huvudsakligen amerikanska b-skådisar. Det blir som Agatha Christie goes Dallas/Dynastin.
Don´t get me wrong, jag älskade verkligen dessa såpoperor när det begav sig, men just i det här sammanhanget blir det katastrof.
Produktionen är förfärlig och skådespelarna är gräsligt dåliga. I gårdagens film var huvudrollsinnehavaren Anthony Andrews. För oss i Sverige mest känd som Ivanhoe. Mördaren i filmen var dessutom en avdankad gammal Dynastin-skådis som ingen minns namnet på.
Kläder, smink och miljö dryper av tidigt 80-tal. Jag tror inte ens att dessa filmen kan gå under kategorin b-filmer. Så pass dåligt gjorda är de. De har till och med lyckats att förstöra spänningen i de mordgåtor som filmerna faktiskt baserar sig på.
Det blir mer komik än pusseldeckare att se dessa. Ändå kan jag inte låta bli. Det är som en tvångshandling.
Ni måste titta nästa torsdag! Jag lovar er inte spänning, men väl ett gott skratt.
Turkisk peppar
En av mina laster är lakrits. Salt. Inte sötlakrits. Det åker ur munnen lika fort som det kommer in.
Den senaste tiden har Haribos lakritsnappar varit objektet för min njutning. Men så igår gick jag förbi en påse med turkisk peppar på Pan-ica som jag bara kände att jag måste ha. Det var ett tag sedan om jag säger så.
Så nu har jag gått omkring och sugit på dessa härliga karameller i nästan ett dygn.
Det känns i gommen.
Den senaste tiden har Haribos lakritsnappar varit objektet för min njutning. Men så igår gick jag förbi en påse med turkisk peppar på Pan-ica som jag bara kände att jag måste ha. Det var ett tag sedan om jag säger så.
Så nu har jag gått omkring och sugit på dessa härliga karameller i nästan ett dygn.
Det känns i gommen.
Birro fokuserar på fel målgrupp
Igår kväll innan jag lade mig för att sova skummade jag igenom nyhetsflödet på nätet (det kan ju ha hänt någonting väsentligt). Jag kom in på Newsmill och läste då en öppenhjärtlig artikel skriven av Marcus Birro som gjorde mig lite sorgsen.
Birro har tagit så illa vid sig av häcklandet av en numera nedlagd humorsida (läs 1000 apor) och hatiska kommentarer på sin blogg att han till slut beslutade sig för att stänga ner den.
Jag har "sovit på saken" inatt. För denna artikel bekymrade mig på flera sätt. Främst för att Birro tagit så illa vid sig och onekligen känner sig kränkt. Att anonyma hatiska kommentarer får en person att bli sårad. Det gör mig illa berörd.
Sedan blir jag också lite bekymrad över att Birro tar åt sig så mycket. För det ger hans häcklare och "kritiker" vatten på sin kvarn och bidrar till ännu mer häcklade.
Självklart vill man bli älskad och beundrad av alla! Dessvärre fungerar det inte så. Men Birro fokuserar på fel saker. Han har skrivit åtskilliga artiklar om sin alkoholism, vägen ur den, sorgen över att förlora ett barn och glädjen över att äntligen få bli förälder. Ämnen som berör väldigt många och dessa artiklar har förmodligen gett stöd åt en stor del av befolkningen som genomgått samma saker.
Jag betvivlar inte för en sekund att Birro har fått både uppskattning och positiva reaktioner för dessa. Det är de positiva kommentarerna han får som borde stå i fokus.
Birro har en enorm kärlek till skrivandet. Det beundrar jag honom för. Därför är det trist att han väljer att stänga ner sin blogg i rent raseri. Istället för att själv välja vilka kommentarer som publiceras. Den möjligheten har man ju faktiskt som bloggare.
Jag hoppas att Birro funderar lite på den möjligheten och tänker om. Och framför allt att han ger häcklarna och "nätmobbarna" The Silent Treatment. Ett effektivare sätt att få upprättelse finns inte.
Birro har tagit så illa vid sig av häcklandet av en numera nedlagd humorsida (läs 1000 apor) och hatiska kommentarer på sin blogg att han till slut beslutade sig för att stänga ner den.
Jag har "sovit på saken" inatt. För denna artikel bekymrade mig på flera sätt. Främst för att Birro tagit så illa vid sig och onekligen känner sig kränkt. Att anonyma hatiska kommentarer får en person att bli sårad. Det gör mig illa berörd.
Sedan blir jag också lite bekymrad över att Birro tar åt sig så mycket. För det ger hans häcklare och "kritiker" vatten på sin kvarn och bidrar till ännu mer häcklade.
Självklart vill man bli älskad och beundrad av alla! Dessvärre fungerar det inte så. Men Birro fokuserar på fel saker. Han har skrivit åtskilliga artiklar om sin alkoholism, vägen ur den, sorgen över att förlora ett barn och glädjen över att äntligen få bli förälder. Ämnen som berör väldigt många och dessa artiklar har förmodligen gett stöd åt en stor del av befolkningen som genomgått samma saker.
Jag betvivlar inte för en sekund att Birro har fått både uppskattning och positiva reaktioner för dessa. Det är de positiva kommentarerna han får som borde stå i fokus.
Birro har en enorm kärlek till skrivandet. Det beundrar jag honom för. Därför är det trist att han väljer att stänga ner sin blogg i rent raseri. Istället för att själv välja vilka kommentarer som publiceras. Den möjligheten har man ju faktiskt som bloggare.
Jag hoppas att Birro funderar lite på den möjligheten och tänker om. Och framför allt att han ger häcklarna och "nätmobbarna" The Silent Treatment. Ett effektivare sätt att få upprättelse finns inte.
Glade Glenn
I tider som dessa då vi dagligen läser om varsel och uppsägningar och den ekonomiska situationen närmast liknar en depression, är det det uppfriskande att få läsa om positiva människor som det gamla fotbollsproffset Glenn Hysén.
Glenn får nu gå på a-kassa.
Inte verkar han bli nedstämd av det. Nej då. Tvärtom så berättar han om "den suveräna behandling" han fått på Arbetsförmedlingen och ser ljust på framtiden. Och med härlig självironi konstaterar han att hans CV består av att ha spelat och kommenterat fotboll.
Jag gillar Glenns attityd. Trots det mörka läget på arbetsmarknaden i landet ser han ändå positivt framåt. Sådant är så härligt, tycker jag. Att någon vågar vara optimistisk!
Vi behöver fler som Glenn! För positivitet smittar.
Glenn får nu gå på a-kassa.
Inte verkar han bli nedstämd av det. Nej då. Tvärtom så berättar han om "den suveräna behandling" han fått på Arbetsförmedlingen och ser ljust på framtiden. Och med härlig självironi konstaterar han att hans CV består av att ha spelat och kommenterat fotboll.
Jag gillar Glenns attityd. Trots det mörka läget på arbetsmarknaden i landet ser han ändå positivt framåt. Sådant är så härligt, tycker jag. Att någon vågar vara optimistisk!
Vi behöver fler som Glenn! För positivitet smittar.
Nu borde det gå vägen
Idag har det sökts jobb, det har sorterats papper, det har dammsugits, det har skurats, det har lagats mat, det har strukits dukar.
Jag är helt slut. Känner att jag kommer att somna ovaggad ikväll.
Men det vore själva fan om jag vaknade halv fyra imorgon bitti också.
Insomnia suger. Fett.
Jag är helt slut. Känner att jag kommer att somna ovaggad ikväll.
Men det vore själva fan om jag vaknade halv fyra imorgon bitti också.
Insomnia suger. Fett.
Produktiv onsdag
Nu slår jag mig själv för bröstet lite. Jag har tagit tag i en massa saker idag som jag borde ha tagit hand om för länge sedan.
Bland annat alla högar med papper på köksbordet och sorterat dem. De har legat i en enda stor röra men inte nu längre. Nu är det ordning och reda igen.
Bland annat alla högar med papper på köksbordet och sorterat dem. De har legat i en enda stor röra men inte nu längre. Nu är det ordning och reda igen.
Sommarens krock?
Jag sitter som bäst och planerar in lite sommaraktiviteter. Eftersom jag inte har de ekonomiska förutsättningarna att göra någonting storslaget så gör jag det bästa av situationen och ser mig om efter saker att göra i Stockholm med omnejd.
Prideparaden är ett måste. Gick in på hemsidan för att se vilket datum paraden var förlagd på.
Den 1 augusti. 13.00.
Det är exakt samma tidpunkt som Alex Schulman ska sommarprata i radio.
Det är som "Sophies val". Vad ska jag välja?
Jacksons guldkista
Ja, det är väldigt tragiskt att Michael Jackson hade en hemsk barndom. Även om han är långt ifrån den enda och med handen på hjärtat finns det dem som har haft det värre.
Och det är nästan ännu mer tragiskt att han senare i livet hamnade i klorna på Plastikkirurgerna från Helvetet. Men vem vet? Han kanske tyckte att han var jättevacker själv.
Men inte det mest inbitna fan ska inbilla mig att mannen som skrev Earth song - med tillhörande svulstig moralpredikande video - skulle tycka att det var ok att begravas i en guldkista som inte är återvinningsbar! Det är en dubbelmoral utan dess like och ett så osmakligt avslut att det är svårt att sätta ord på.
Hur ska man nu motivera för följande generationer att inte slänga batterier i soporna utan återvinna dem istället?
Är detta en bra eller dålig nyhet?
Det skvallras och tjattras någonting överjävligt i flygbranschen. Jag skojar inte. Oftast är det rök utan eld. En fjäder blir till ett flygplan på några sekunder.
Vi har till och med en sajt dit vi kan vända oss för att tillgodose vårat skvallerbehov - Flygtorget. Där finns allt som hör flyget till, bland annat annonseras jobb ut där (då det finns några vill säga) inom branschen. Allra roligast är dock att läsa forumet, där flygande (anonymt) kan diskutera och analysera rykten, flygbolag och händelser. Det resulterar i riktiga catfights ibland.
Naturligtvis publicerar även Flygtorget nyheter också.
Idag läste jag att Malaysia Airlines lägger ner sin tur mellan Stockholm och New York i oktober. Och nu sitter jag och funderar om det är en bra eller dålig nyhet.
Å enda sidan har det ju främjat konkurrensen att ha tre bolag som flyger från Stockholm till New York, vilket bidragit till att det för resenärerna blivit billigare att ta sig över Atlanten.
Å andra sidan står man sig själv närmast, och nu kanske svenska bolag vågar satsa mer på denna sträcka.
Jag lovar att jag skulle offra mycket för att få jobba på dessa linjer.
Vi har till och med en sajt dit vi kan vända oss för att tillgodose vårat skvallerbehov - Flygtorget. Där finns allt som hör flyget till, bland annat annonseras jobb ut där (då det finns några vill säga) inom branschen. Allra roligast är dock att läsa forumet, där flygande (anonymt) kan diskutera och analysera rykten, flygbolag och händelser. Det resulterar i riktiga catfights ibland.
Naturligtvis publicerar även Flygtorget nyheter också.
Idag läste jag att Malaysia Airlines lägger ner sin tur mellan Stockholm och New York i oktober. Och nu sitter jag och funderar om det är en bra eller dålig nyhet.
Å enda sidan har det ju främjat konkurrensen att ha tre bolag som flyger från Stockholm till New York, vilket bidragit till att det för resenärerna blivit billigare att ta sig över Atlanten.
Å andra sidan står man sig själv närmast, och nu kanske svenska bolag vågar satsa mer på denna sträcka.
Jag lovar att jag skulle offra mycket för att få jobba på dessa linjer.
Tema: Tantkväll
Vilken härlig kväll jag håller på att ladda inför. Har slängt in en fantastiskt god blåbärskaka i ugnen som ska avnjutas framför Allsången och Morden i Midsomer. Och en korsordstidning ligger uppslagen på vardagsrumsbordet. Kan kika i den när Uggla inte är på scenen.
Ikväll ska även jag tralla
Jag ska se Allsång på Skansen ikväll. Brukar inte göra det, förutom då Carola är med och slänger krukväxter på publiken (det är underhållning på hög nivå det).
Ikväll är Magnus Uggla gäst. Då kommer jag att sitta bänkad.
Det blir nog en liten större publik ikväll.
Ikväll är Magnus Uggla gäst. Då kommer jag att sitta bänkad.
Det blir nog en liten större publik ikväll.
Huvudsaken är att det är billigt?
Att flyga är fortfarande det säkraste sättet att färdas på. Men vad är egentligen viktigast? Säkerhet eller att kunna resa så billigt som möjligt?
Förvånande många kan tänka sig en ståplats på flyget om det är gratis. Trots att passagerarna själva hävdar vid enkätundersökningar att säkerhet är viktigare än både punktlighet och service när flygbolagen själva frågar sina kunder vad de prioriterar.
Det är många myndigheter inblandade för att se över att flygbolagen följer de extrema säkerhetsföreskrifter som finns. Det finns också anledningar till att man som passagerare ska följa dessa föreskrifter som finns ombord. Det är inga ogrundade påhitt man har kommit på bara så där.
Men för dem som inte är insatta i flygsäkerhet kan jag förstå att en gratis flygbiljett lockar. Det skulle inte vara första gången i världshistorien som girighet går före människoliv.
I dagsläget är ståplatser på flygen helt otänkbart att genomföra. Inga luftfartsmyndigheter skulle godkänna detta. Men vad händer om nägra år om efterfrågan blir större?
Källor: Expressen, Aftonbladet.
Förvånande många kan tänka sig en ståplats på flyget om det är gratis. Trots att passagerarna själva hävdar vid enkätundersökningar att säkerhet är viktigare än både punktlighet och service när flygbolagen själva frågar sina kunder vad de prioriterar.
Det är många myndigheter inblandade för att se över att flygbolagen följer de extrema säkerhetsföreskrifter som finns. Det finns också anledningar till att man som passagerare ska följa dessa föreskrifter som finns ombord. Det är inga ogrundade påhitt man har kommit på bara så där.
Men för dem som inte är insatta i flygsäkerhet kan jag förstå att en gratis flygbiljett lockar. Det skulle inte vara första gången i världshistorien som girighet går före människoliv.
I dagsläget är ståplatser på flygen helt otänkbart att genomföra. Inga luftfartsmyndigheter skulle godkänna detta. Men vad händer om nägra år om efterfrågan blir större?
Källor: Expressen, Aftonbladet.
Charlie är ett coolt flicknamn
Jag brukar gå in och läsa på Newsmill ibland. I synnerhet när jag vet att det pågår en debatt om någonting som intresserar mig.
Läste Linda Skugges mothugg idag angående Alex Schulmans debattkrönika om bloggar häromdagen och kom in på bloggarna som kommenterade ämnet.
Där hittade jag en blogg som ifrågasatte Schulmans val av namn till sin nyfödda dotter, Charlie. Personen som skrivit bloggen kunde inte förstå att man kunde döpa ett flickebarn till detta "när det finns så många fina namn som Brita, Tyra, Lovisa, Kajsa, Greta, Märta och Kristin?".
Hjälp mig! Finns det någon under 96 år som bär namnet Märta? Och Brita rimmar bara på en sak. Döper man ett barn till Brita kan jag garantera åtskilliga timmar för den stackaren hos terapeuten som tonåring.
Charlie är både coolt och innovativt. Och provocerande naturligtvis. Hon är ju en Schulman.
Läste Linda Skugges mothugg idag angående Alex Schulmans debattkrönika om bloggar häromdagen och kom in på bloggarna som kommenterade ämnet.
Där hittade jag en blogg som ifrågasatte Schulmans val av namn till sin nyfödda dotter, Charlie. Personen som skrivit bloggen kunde inte förstå att man kunde döpa ett flickebarn till detta "när det finns så många fina namn som Brita, Tyra, Lovisa, Kajsa, Greta, Märta och Kristin?".
Hjälp mig! Finns det någon under 96 år som bär namnet Märta? Och Brita rimmar bara på en sak. Döper man ett barn till Brita kan jag garantera åtskilliga timmar för den stackaren hos terapeuten som tonåring.
Charlie är både coolt och innovativt. Och provocerande naturligtvis. Hon är ju en Schulman.
Hur känns denna ironi?
Arbetsförmedlingen har varit ok mot mig. Helt ärligt. I synnerhet de som jobbar i deras kundtjänst. Oerhört proffsiga och trevliga människor.
Men igår fick jag en mindre hjärnblödning när jag läste om den döende cancersjuka kvinna som AF nekat sjukpenning, utan tvingat gå på a-kassa istället.
Idag har jag sökt en tjänst hos just Arbetsförmedlingen.
Ironiskt. Men jag kanske kan styra upp lite där?
Men igår fick jag en mindre hjärnblödning när jag läste om den döende cancersjuka kvinna som AF nekat sjukpenning, utan tvingat gå på a-kassa istället.
Idag har jag sökt en tjänst hos just Arbetsförmedlingen.
Ironiskt. Men jag kanske kan styra upp lite där?
Skämmes IGEN, Arbetsförmedlingen.
Den mänskliga faktorn. Så ursäktar sig Arbetsförmedlingen med att man nekat en döende cancersjuk kvinna sjukpenning och tvingat henne gå som arbetssökande sina sista månader i livet. Fem månader efter sin död har hon fått upprättelse.
Mänsklig faktor?
Det skulle vara av yttersta intresse att få reda på hur Arbetsförmedlingen definerar "mänsklighet".
Undrar om dessa känslokalla byråkrater ens har vett att skämmas?
Mänsklig faktor?
Det skulle vara av yttersta intresse att få reda på hur Arbetsförmedlingen definerar "mänsklighet".
Undrar om dessa känslokalla byråkrater ens har vett att skämmas?
Jag förstår Alex Schulmans frustration
Igår publicerade DN en debattartikel av Alex Schulman där han skriver om "de onödiga bloggarna". Jag kan förstå hans frustration. Han lade - tillsammans med Sigge Eklund - ribban för svenska bloggar för ett par år sedan.
Eklund lade bloggkarriären på hyllan och gör andra saker idag. Jag misstänker att Schulman är lite less han också.
Vilket gör mig lite sorgsen. För Schulman har fortfarande - på delad förstaplats med Magnus Uggla - Sveriges bästa blogg.
Nu är Schulman en provokatör av naturen och förmodligen är artikeln skriven för att väcka uppmärksamhet och debatt, men jag förstår helt och fullt vad han menar.
De flesta bloggar idag är skrivna av tonårstjejer med en stark anafabetisk ådra som har det återkommande inlägget "Dagens outfit". Det är självklart att det är helt ointressant för en skrivkunnig man på 30+ att läsa bloggar av den typen. De är totalt ointressanta för majoriteten av den svenska befolkningen, även om det är bra att mångfalden finns. Tonåringar tycker säkert att det är jättespännande att titta på vad andra har för kläder på sig. En vacker dag kommer curling-barnen också att bli vuxna och då kommer de själva att förstå att det finns mer i livet än att ha märkeskläder i sin ägo.
"Dagens outfit"-bloggarna består i stort sett av en snygg design av själva bloggen vilket gör det uppenbart redan från början att utseendet på den är viktigare än innehållet. Besöksstatistik är också oerhört viktigt för dem.
Jag får en del kommentarer från dessa tonårstjejer. De går in på min blogg, skriver en intelligentsbefriad kommentar i stil med "Fin blogg du har. Gå gärna in och titta på min." och det är så genomskinligt att de inte ens läst vad jag har skrivit utan bara använder min blogg i reklamsyfte. Sådana kommentarer raderas av mig omgående.
Jag har mina syften med min blogg och att göra reklam för "Dagens outfit"-bloggar är inte ett av dem.
Vidare så finns det tydligen tävlingar i stil med "Veckans blogg" och "Månadens blogg". Då får jag kommentarer från dessa tonårsflickor i mina kommentarsfält som lyder: "Rösta på mig". Jag går in och tittar på deras blogg, tittar igenom flera inlägg och funderar på exakt vad det är jag ska rösta på.
Jag förstår Schulmans frustration. Modebloggarna idag har fler läsare än vad han har, enligt Bloggportalen. Jag förstår att det är knäckande. Jag begriper det inte ens.
Men Alex får ändå trösta sig med att hans blogg är av kvalitet. Och rättstavad.
Eklund lade bloggkarriären på hyllan och gör andra saker idag. Jag misstänker att Schulman är lite less han också.
Vilket gör mig lite sorgsen. För Schulman har fortfarande - på delad förstaplats med Magnus Uggla - Sveriges bästa blogg.
Nu är Schulman en provokatör av naturen och förmodligen är artikeln skriven för att väcka uppmärksamhet och debatt, men jag förstår helt och fullt vad han menar.
De flesta bloggar idag är skrivna av tonårstjejer med en stark anafabetisk ådra som har det återkommande inlägget "Dagens outfit". Det är självklart att det är helt ointressant för en skrivkunnig man på 30+ att läsa bloggar av den typen. De är totalt ointressanta för majoriteten av den svenska befolkningen, även om det är bra att mångfalden finns. Tonåringar tycker säkert att det är jättespännande att titta på vad andra har för kläder på sig. En vacker dag kommer curling-barnen också att bli vuxna och då kommer de själva att förstå att det finns mer i livet än att ha märkeskläder i sin ägo.
"Dagens outfit"-bloggarna består i stort sett av en snygg design av själva bloggen vilket gör det uppenbart redan från början att utseendet på den är viktigare än innehållet. Besöksstatistik är också oerhört viktigt för dem.
Jag får en del kommentarer från dessa tonårstjejer. De går in på min blogg, skriver en intelligentsbefriad kommentar i stil med "Fin blogg du har. Gå gärna in och titta på min." och det är så genomskinligt att de inte ens läst vad jag har skrivit utan bara använder min blogg i reklamsyfte. Sådana kommentarer raderas av mig omgående.
Jag har mina syften med min blogg och att göra reklam för "Dagens outfit"-bloggar är inte ett av dem.
Vidare så finns det tydligen tävlingar i stil med "Veckans blogg" och "Månadens blogg". Då får jag kommentarer från dessa tonårsflickor i mina kommentarsfält som lyder: "Rösta på mig". Jag går in och tittar på deras blogg, tittar igenom flera inlägg och funderar på exakt vad det är jag ska rösta på.
Jag förstår Schulmans frustration. Modebloggarna idag har fler läsare än vad han har, enligt Bloggportalen. Jag förstår att det är knäckande. Jag begriper det inte ens.
Men Alex får ändå trösta sig med att hans blogg är av kvalitet. Och rättstavad.
Som barn på nytt - besök på Skansen
Jag var på Skansen igår. Med mamma. Hon har velat det så länge och varken hon eller jag har varit där på säkert 25 år. Igår var det dags. Vi blev som barn på nytt - båda två.
Det är lite mer ös på tisdagarna runt Solliden-scenen än vad det är på lördagarna. Men ser ni att det sitter en liten rackare till vänster i bild? Undra om personen i fråga sitter där och väntar ända tills på tisdag då det är dags för allsången igen eller om han/hon bara vill känna hur det känns att få sitta på en av de åtråvärda platserna?
Lågkonjunkturen har nått Skansen också. De flesta av de små bodarna vid Bollnäs-torget var igenbommade. Vi rände runt som små troll och försökte få tag på någonting att äta. I en liten bod kunde man köpa våfflor. Milslång kö. Istället hittade vi ett litet stånd (varför kallas det så?) där vi köpte en viltsmörgås med renkött och krossad färskpotatis (ja, ni läste rätt).
Det jag helst ville göra var att se hur Seglora kyrka (som enligt Skansens egen utsago är den popluäraste kyrkan i hela Sverige att gifta sig i) inuti. Men just då skulle en vigsel äga rum, så jag kunde inte gå in. Istället fotograferade jag det här lilla gulliga huset som låg bredvid.
På Lill-Skansen. Vi letade som galningar efter kattungarna, men kunde inte hitta några. En liten gris såg vi i alla fall.
Åh, här blev jag så nostalgisk så jag nästan fick tårar i ögonen. På bilden här ungdomar ser ni en telefonkiosk. Det var en sådan man fick ringa ifrån innan mobilen fanns (den har inte alltid funnits förstår ni). Säga vad man vill om dagens teknik, men när jag var ung var det mycket lättare att göra sig otillgänglig för föräldrarna.
Bara inträdet till Skansen går loss på 110 kronor. Men är man bara där en gång var 25:e år, så är det klart att man ska unna sig en guidad tur i det lilla tåget. 30 spänn för en skumpig tur på tio minuter. Ser ni hur glad mamma är?
När jag var på Skansen sist så fanns det elefanter där. Det gör det inte nu. Dessutom kunde man se Apberget ordentligt. Nu får man betala ytterligare 80 kronor om man vill gå in där. Där gick min gräns. Jag ställde mig utanför istället.
Så här sur blev mamma över att det kostade extra att se aporna.
Inget Seglora-kyrka, inga kattungar, ingen closeup av aporna. Men vi var nog rätt nöjda ändå. Nästa utflykt blir till Vasa-museet. Min mamma är förmodligen den enda medborgaren i hela landet som inte har sett detta vrak. Det slapp inte jag när jag var i skolåldern. Vi blev dittvingade titt som tätt. Nu har de dessutom en utställning om Titanic i anslutning på Djurgården. Då kan man ju slå två flugor i en smäll och förundras över två båtresor som gick käpprätt åt helsike.
Undrar vad det kostar?
Det är lite mer ös på tisdagarna runt Solliden-scenen än vad det är på lördagarna. Men ser ni att det sitter en liten rackare till vänster i bild? Undra om personen i fråga sitter där och väntar ända tills på tisdag då det är dags för allsången igen eller om han/hon bara vill känna hur det känns att få sitta på en av de åtråvärda platserna?
Lågkonjunkturen har nått Skansen också. De flesta av de små bodarna vid Bollnäs-torget var igenbommade. Vi rände runt som små troll och försökte få tag på någonting att äta. I en liten bod kunde man köpa våfflor. Milslång kö. Istället hittade vi ett litet stånd (varför kallas det så?) där vi köpte en viltsmörgås med renkött och krossad färskpotatis (ja, ni läste rätt).
Det jag helst ville göra var att se hur Seglora kyrka (som enligt Skansens egen utsago är den popluäraste kyrkan i hela Sverige att gifta sig i) inuti. Men just då skulle en vigsel äga rum, så jag kunde inte gå in. Istället fotograferade jag det här lilla gulliga huset som låg bredvid.
På Lill-Skansen. Vi letade som galningar efter kattungarna, men kunde inte hitta några. En liten gris såg vi i alla fall.
Åh, här blev jag så nostalgisk så jag nästan fick tårar i ögonen. På bilden här ungdomar ser ni en telefonkiosk. Det var en sådan man fick ringa ifrån innan mobilen fanns (den har inte alltid funnits förstår ni). Säga vad man vill om dagens teknik, men när jag var ung var det mycket lättare att göra sig otillgänglig för föräldrarna.
Bara inträdet till Skansen går loss på 110 kronor. Men är man bara där en gång var 25:e år, så är det klart att man ska unna sig en guidad tur i det lilla tåget. 30 spänn för en skumpig tur på tio minuter. Ser ni hur glad mamma är?
När jag var på Skansen sist så fanns det elefanter där. Det gör det inte nu. Dessutom kunde man se Apberget ordentligt. Nu får man betala ytterligare 80 kronor om man vill gå in där. Där gick min gräns. Jag ställde mig utanför istället.
Så här sur blev mamma över att det kostade extra att se aporna.
Inget Seglora-kyrka, inga kattungar, ingen closeup av aporna. Men vi var nog rätt nöjda ändå. Nästa utflykt blir till Vasa-museet. Min mamma är förmodligen den enda medborgaren i hela landet som inte har sett detta vrak. Det slapp inte jag när jag var i skolåldern. Vi blev dittvingade titt som tätt. Nu har de dessutom en utställning om Titanic i anslutning på Djurgården. Då kan man ju slå två flugor i en smäll och förundras över två båtresor som gick käpprätt åt helsike.
Undrar vad det kostar?
Dagens inköp
Jag unnar mig inte speciellt mycket i dagsläget. Jag håller hårt i min lilla buffert nu när läget är som det är. Men idag har jag faktiskt unnat mig två saker (förutom ett besök på Skansen).
1. En skyddskondom till mobilen.
Har legat på "att köpa"-listan länge eftersom jag inte vill repa eller skada min söta lilla rosa mobiltelefon, men inköpet har fallit i glömska. Tills idag!
Hade egentligen tänkt mig en rosa (naturligtvis - när jag är 90 år så kommer jag att se ut som en kopia av Barbara Cartland). Men så hittade jag en i blått och gult som jag blev så förälskad i. Nu ser jag ut som en turist istället (har ju självaste kungafamiljen som nyckelring också).
2. En biografi om Keith Richards.
Men alltså! På baksidan av pocketboken beskriver man Richards som "världens mest elegant nergångna människa". Jag gillar honom bara mer och mer för varje år som går. Vilken legend. Vilken överlevare. Så jäkla skön snubbe! Det kommer att bli en mycket intressant läsning.
1. En skyddskondom till mobilen.
Har legat på "att köpa"-listan länge eftersom jag inte vill repa eller skada min söta lilla rosa mobiltelefon, men inköpet har fallit i glömska. Tills idag!
Hade egentligen tänkt mig en rosa (naturligtvis - när jag är 90 år så kommer jag att se ut som en kopia av Barbara Cartland). Men så hittade jag en i blått och gult som jag blev så förälskad i. Nu ser jag ut som en turist istället (har ju självaste kungafamiljen som nyckelring också).
2. En biografi om Keith Richards.
Men alltså! På baksidan av pocketboken beskriver man Richards som "världens mest elegant nergångna människa". Jag gillar honom bara mer och mer för varje år som går. Vilken legend. Vilken överlevare. Så jäkla skön snubbe! Det kommer att bli en mycket intressant läsning.
Är det värmen som gör människor dumma i huvudet?
Jag försöker att förstå.
Förstå hur människor (som är vårdnadshavare av sina barn och inte är omyndigförklarade) kan "glömma" alternativt välja att lämna sina barn i stekheta bilar "för att gå in och shoppa".
Hur tänker man? Gör man det över huvud taget? Är dessa föräldrar en kromosom ifrån att vara en gurka från början eller är det sommarvärmen som får deras hjärnceller att gå på strejk?
Nu senast var det inte en het dödsfälla till bil som ett barn blev kvarglömt i, utan på ett hotell. En sexårig pojke i Norge. Några fysiska besvär kommer nog inte pojken att få dras med eftersom hotellpersonalen tog hand om honom. Men ändå.
Att glömma ett par solglasögon på ett bord känns ok. Men en sexåring?
Nordbor kanske inte ska åka längre söder över, för där är det ännu varmare än vad det nu är i Skandinavien. För alldeles klart är att tankeverksamheten hos nordborna inte alls fungerar som den ska i värme.
Så en god idé till skandinaviska föräldrar som känner sig i riskgruppen för att "glömma" sina barn på hotell eller i bilar: Stunta i att lägga pengar på en chartersemester. Satsa istället en rejäl slant på aircondition (i synnerhet i era bilar).
Jag tror att obligatorisk aircondition i landets alla hem kommer att rädda många barnaliv.
Förstå hur människor (som är vårdnadshavare av sina barn och inte är omyndigförklarade) kan "glömma" alternativt välja att lämna sina barn i stekheta bilar "för att gå in och shoppa".
Hur tänker man? Gör man det över huvud taget? Är dessa föräldrar en kromosom ifrån att vara en gurka från början eller är det sommarvärmen som får deras hjärnceller att gå på strejk?
Nu senast var det inte en het dödsfälla till bil som ett barn blev kvarglömt i, utan på ett hotell. En sexårig pojke i Norge. Några fysiska besvär kommer nog inte pojken att få dras med eftersom hotellpersonalen tog hand om honom. Men ändå.
Att glömma ett par solglasögon på ett bord känns ok. Men en sexåring?
Nordbor kanske inte ska åka längre söder över, för där är det ännu varmare än vad det nu är i Skandinavien. För alldeles klart är att tankeverksamheten hos nordborna inte alls fungerar som den ska i värme.
Så en god idé till skandinaviska föräldrar som känner sig i riskgruppen för att "glömma" sina barn på hotell eller i bilar: Stunta i att lägga pengar på en chartersemester. Satsa istället en rejäl slant på aircondition (i synnerhet i era bilar).
Jag tror att obligatorisk aircondition i landets alla hem kommer att rädda många barnaliv.
USAs nationaldag
4 juli. Jag firar USAs nationaldag med att åka in på Skansen.
Äter all american idag. Frukost imorse: Smoothie.
Dagen till ära öppnar man idag upp portarna till Frihetsgudinnan i New York igen.
Äter all american idag. Frukost imorse: Smoothie.
Dagen till ära öppnar man idag upp portarna till Frihetsgudinnan i New York igen.
Kommer man själv att bli saknad?
En gammal dam avlider i sitt hem och ingen saknar henne. Kroppen upptäcks efter fem år.
Ingen sensationell historia i sig. Man läser om liknande berättelser titt som tätt i tidningarna. Och tragiskt nog är jag inte förvånad över fenomenet. Det är min största skräck. Att bli så pass ensam att ingen saknar mig.
Men fem år?
Hur blev den gamla damens räkningar betalda? Om jag skulle ramla och slå ihjäl mig i duschen och ingen saknade mig, så skulle åtminstone Kronofogden stå och knacka på min dörr inom ett par månader för en utmätning då mina räkningar inte hade blivit betalda.
Reagerade inte brevbäraren över det berg av post som låg innanför dörren? Bara fem års direktreklam måste ju ha fyllt hela lägenheten.
Grannarna? Någon måste väl ha funderat över vart den lilla damen tagit vägen?
Eller är det så helt enkelt att ingen orkar bry sig?
Ingen sensationell historia i sig. Man läser om liknande berättelser titt som tätt i tidningarna. Och tragiskt nog är jag inte förvånad över fenomenet. Det är min största skräck. Att bli så pass ensam att ingen saknar mig.
Men fem år?
Hur blev den gamla damens räkningar betalda? Om jag skulle ramla och slå ihjäl mig i duschen och ingen saknade mig, så skulle åtminstone Kronofogden stå och knacka på min dörr inom ett par månader för en utmätning då mina räkningar inte hade blivit betalda.
Reagerade inte brevbäraren över det berg av post som låg innanför dörren? Bara fem års direktreklam måste ju ha fyllt hela lägenheten.
Grannarna? Någon måste väl ha funderat över vart den lilla damen tagit vägen?
Eller är det så helt enkelt att ingen orkar bry sig?
Tvättstugan i ottan
Jag har lovat att ta med min mamma till Skansen. Hon har velat detta i flera år. Och idag verkade vara en bra dag för detta ändamål.
Men... Jag behövde ju tvätta. Det är någonting jag brukar göra på eftermiddagarna. Ska man dock iväg till Skansen får man göra det innan.
Så jag tog den tidiga tiden i morse. Klockan sju.
Visst blir det lite extra poäng när man har tvättstugan klockan sju på morgonen en lördag?
Men... Jag behövde ju tvätta. Det är någonting jag brukar göra på eftermiddagarna. Ska man dock iväg till Skansen får man göra det innan.
Så jag tog den tidiga tiden i morse. Klockan sju.
Visst blir det lite extra poäng när man har tvättstugan klockan sju på morgonen en lördag?
Historiskt datum
3 juli 1973.
Sista Ziggy Stardust-konserten på Hammersmith Odeon i London.
Större än så blir det inte, hörrni!
Sista Ziggy Stardust-konserten på Hammersmith Odeon i London.
Större än så blir det inte, hörrni!
Sommarhälsning från min "jobbcoach"
Härom dagen fick jag ett mail ifrån min frireligiösa handledare på TRR (men jag tror att den titeln hon vill bli kallad för är "jobbcoach").
Hon skrev att hon skulle gå på semester nästa vecka och ville höra hur det gick för mig i "jobbsökarprocessen". Vidare så hoppades hon att läget i flygbranschen skulle vända snart så jag kunde gå tillbaka till det yrket som jag helst ägnar mig åt.
Hon är så skön den här människan! Inte nog med att hon är den enda människan på planeten som totalt missat att vi lever i en sjuhelvetes lågkonjunktur och det knappt finns några jobb att söka. Hon har dessutom ingen koll på vad som händer runt omkring henne. Som att flygbranschen knappast kommer att hämta sig snart då 129 flygande blev uppsagda från SAS förra veckan (de stackarna kommer förmodligen också att få "rådgivning" ifrån TRR). Vilken chock den lilla människan kommer att få när ytterligare 129 personer dyker upp och står utan arbeten.
Först tyckte jag att det var lite skrämmande att TRR hade en handledare som levde i ett parallellt universium. Men nu ser jag humorn i det. Och hur skönt måste det inte vara att leva helt skild från verkligheten. Att inte ha en aning om ekonomiska kriser, ökad arbetslöshet, svält i världen, svininfluensan, Jackos död.
Jag är avundsjuk på det frireligiösa stycket!
Hon skrev att hon skulle gå på semester nästa vecka och ville höra hur det gick för mig i "jobbsökarprocessen". Vidare så hoppades hon att läget i flygbranschen skulle vända snart så jag kunde gå tillbaka till det yrket som jag helst ägnar mig åt.
Hon är så skön den här människan! Inte nog med att hon är den enda människan på planeten som totalt missat att vi lever i en sjuhelvetes lågkonjunktur och det knappt finns några jobb att söka. Hon har dessutom ingen koll på vad som händer runt omkring henne. Som att flygbranschen knappast kommer att hämta sig snart då 129 flygande blev uppsagda från SAS förra veckan (de stackarna kommer förmodligen också att få "rådgivning" ifrån TRR). Vilken chock den lilla människan kommer att få när ytterligare 129 personer dyker upp och står utan arbeten.
Först tyckte jag att det var lite skrämmande att TRR hade en handledare som levde i ett parallellt universium. Men nu ser jag humorn i det. Och hur skönt måste det inte vara att leva helt skild från verkligheten. Att inte ha en aning om ekonomiska kriser, ökad arbetslöshet, svält i världen, svininfluensan, Jackos död.
Jag är avundsjuk på det frireligiösa stycket!
Deckarorgie
Det blir ingen sommar utan deckare på tv.
Den här sommaren tror jag att svensk television har överträffat sig själv. Varje dag är det deckare som visas på diverse kanaler. Det är Morden i Midsomer, Agatha Christie, Morse.
Som en deckarorgie ungefär!
Jag njuter. Varje kväll.
Den här sommaren tror jag att svensk television har överträffat sig själv. Varje dag är det deckare som visas på diverse kanaler. Det är Morden i Midsomer, Agatha Christie, Morse.
Som en deckarorgie ungefär!
Jag njuter. Varje kväll.
Lycka
Jag undviker vita kolhydrater i min kost. Men när det gäller färskpotatis så har jag dispens. Det är ju en så kort period under året som man kan avnjuta dessa små härliga knölar.
Att däremot rengöra färskpotatisen avskyr jag. Även om hjälpmedlen med åren blivit bättre. Klart att jag har ett par "potatishandskar" i min ägo. De är gjorda av exakt samma material som de handskar jag använder för att peela min kropp. Men självklart använder jag inte samma par för de olika ändamålen (måste klargöra detta).
Ikväll blir det färskpotatis till middagen. Gick ner och skulle handla på Pan-ica. Ni anar inte min fullkomliga glädje när jag upptäckte att det nu finns potatis som redan är tvättad. Inte ett spår av jord på dessa rackare, inte. Åh, vad mycket tid som man vinner på det.
Vilken lycka!
Som sagt, det krävs inte speciellt mycket för att göra mig glad...
Att däremot rengöra färskpotatisen avskyr jag. Även om hjälpmedlen med åren blivit bättre. Klart att jag har ett par "potatishandskar" i min ägo. De är gjorda av exakt samma material som de handskar jag använder för att peela min kropp. Men självklart använder jag inte samma par för de olika ändamålen (måste klargöra detta).
Ikväll blir det färskpotatis till middagen. Gick ner och skulle handla på Pan-ica. Ni anar inte min fullkomliga glädje när jag upptäckte att det nu finns potatis som redan är tvättad. Inte ett spår av jord på dessa rackare, inte. Åh, vad mycket tid som man vinner på det.
Vilken lycka!
Som sagt, det krävs inte speciellt mycket för att göra mig glad...
Jag. Får. Panik.
Det är semestertider i Sverige. Och högsommarvärme. Det ger mig panik och höjer mitt blodtryck.
För det märks på den nästan obefintliga arbetsmarknaden. Jag sitter som besatt och letar annonser på nätet, går in på alla jobbsökarsidor jag kan hitta, specifika företag. Allt.
Men det är lugnt. Oroväckande lugnt. Inga nya annonser publiceras. Det finns ingenting för mig att söka (som jag är kvalificerad till).
Jag får panik. Kan inte andas. Får höjd puls och ångest.
Mer än någonsin nu behöver jag ett "Hallelujah moment". Någon som håller om mig, strycker mig över håret och säger "det ordnar sig, tjejen".
I´m hanging in there. Vilket härligt mantra det är.
För det märks på den nästan obefintliga arbetsmarknaden. Jag sitter som besatt och letar annonser på nätet, går in på alla jobbsökarsidor jag kan hitta, specifika företag. Allt.
Men det är lugnt. Oroväckande lugnt. Inga nya annonser publiceras. Det finns ingenting för mig att söka (som jag är kvalificerad till).
Jag får panik. Kan inte andas. Får höjd puls och ångest.
Mer än någonsin nu behöver jag ett "Hallelujah moment". Någon som håller om mig, strycker mig över håret och säger "det ordnar sig, tjejen".
I´m hanging in there. Vilket härligt mantra det är.
En prinsessas födelsedag
48 år hade du fyllt idag.
Inte mikron också!
Jag misstänker starkt att min mikrovågsugn håller på att dö. Nyss värmde jag mat och själva tallriken blev varmare än själva maten. Inget bra tecken.
Det vore själva fan om mikron också la av nu.
Jag behöver ny spis, kyl och frys, toasits (helt sant - det håller ihop med en struv på sidan och man måste sätta sig riktigt försiktigt när man ska uträtta det man ska annars ramlar man av) och soffa.
Och ett jobb naturligtvis så jag kan betala allting.
Det vore själva fan om mikron också la av nu.
Jag behöver ny spis, kyl och frys, toasits (helt sant - det håller ihop med en struv på sidan och man måste sätta sig riktigt försiktigt när man ska uträtta det man ska annars ramlar man av) och soffa.
Och ett jobb naturligtvis så jag kan betala allting.
Nystart
Det är sex månader kvar på det här året nu.
Jag börjar om.
Jag tar nya tag.
Re-set.
Jag börjar om.
Jag tar nya tag.
Re-set.
