Utmaning á la "Biggest loser"
Jag har nu gett mig själv en rejäl spark i baken och fått en nytändning inom träningen. Samt att jag har satt mig själv på en sträng diet. Men det är mest i ett experimentellt syfte.
Helgmornarna inleder jag nämligen med att titta på "Biggest loser" som går på Kanal 5, 8.10. Nu handlar detta om extremt överviktiga personer och deras kamp att gå ner i vikt, men jag blir ändå så imponerad över hur mycket de lyckas gå ner i vikt på en vecka. Vi talar 6-7 kilo. De har förvisso helt andra förutsättningar än vad jag har, både när det gäller extra kilon samt tillgång till riktiga dietister samt personliga tränare.
Min utmaning nu är att jag ska se hur mycket jag kan gå ner på en vecka genom att äta det kaloriintag som är nödvändigt (kommer att ligga på 1200 kcal per dag, annars dör jag av hunger) samt träna exemplariskt. Varje morgon ska inledas med en powerwalk på 1,5 timme på fastande mage (då förbränner kroppen som mest) samt ett träningspass på eftermiddagen.
Spännande att se vad resultatet blir. Redovisar om en vecka.
Jag tog fram min gamla tränings/dietdagbok som jag började föra för nästan exakt fem år sedan då jag ändrade om livsstilen helt. Det var så roligt att läsa den.
Dels hade jag skrivit upp exakt vad jag ätit under dagen, samt på vilka tider. Dels har jag förutom att väga mig och mäta volymen på kroppen var fjortonde dag även skrivit en liten summering om hur dessa veckor känts mentalt och fysiskt. Kul läsning - jag är glad att jag sparade den boken.
Säga vad man vill, men jag är ambitiös när jag ger mig in på någonting.
Kursstart nästa vecka
Jag skulle vilja uttrycka mig som så att hösten tagit mig på bar gärning. Plötsligt är den bara här. Och om en vecka precis börjar kursen i att skriva kriminalromaner.
Det börjar att bli pirrigt. Sedan känns det lite stressigt också, för jag hade tänkt att hinna läsa så många olika sorters deckare jag bara kunde innan kursstart och nu är den här om sju dagar. När kursen väl har kommit igång kommer jag inte att ha samma tid till att läsa som jag har nu - då ska jag koncentrera mig på att skriva.
Riktigt spännande ska det bli.
Det börjar att bli pirrigt. Sedan känns det lite stressigt också, för jag hade tänkt att hinna läsa så många olika sorters deckare jag bara kunde innan kursstart och nu är den här om sju dagar. När kursen väl har kommit igång kommer jag inte att ha samma tid till att läsa som jag har nu - då ska jag koncentrera mig på att skriva.
Riktigt spännande ska det bli.
Träningsdagboken gör comeback
Min fysiska träning under sommarmånaderna har ju varit sporadisk - för att uttrycka det milt. För att ge mig själv en liten extra push låter jag min träningsdagbok göra comeback.
Där skriver jag upp vad och hur mycket jag tränar.
Redan nu kan jag anteckna 1,5 timmes powerwalk för denna soliga måndag. Känns skönt.
Till minnet av en prinsessa
Det är 12 år sedan idag prinsessan Diana omkom i en bilolycka - endast 36 år gammal. I flera timmar har jag suttit och försökt få ihop ett fint inlägg om henne - men orden sviker mig.
Vad skriver man?
Världen var så mycket vackrare när hon fanns med i den.
Gymmet kallar?
Jag gick förbi mitt gym igår när jag skulle på bio. Det pågick en höstkampanj där så det var banderoller och skyltar överallt - såg riktigt inbjudande ut.
Höstkampanj? Imorgon börjar höstschemat där med öppettider och gruppträning också... Ett tecken till mig att hälsa på där imorgon?
Budgettips till kylskåpet
I regel är jag emot all form av halvfabrikat - dels för att jag tycker om att laga mat själv, dels så innehåller halvfabrikat oftast mer fett och socker än vad vi behöver. Att halvfabrikat inte smakar lika bra som riktig lagad mat goes without saying.
Det finns dock små undantag som jag tillåter i mitt hem. Häromveckan blev jag sugen på indiskt och köpte en burk med Kormasås på ICA, ifrån deras eget sortiment. Jag blev glatt överraskad - den var vansinnigt god. 140 kcal/100 gram är också godkänt för den mustiga och välsmakande såsen.
Jag strimlande och stekte 400 gram kycklingfilé, slängde i lite färska champinjoner, hällde Kormasåsen över och avslutade med ett par buketter med broccoli på toppen. Denna blandning fick puttra ett tag under lock. Serveras självklart med basmatiris till.
Stort plus för priset också. En färdig burk med Kormasås kostar 17.90 och den kycklinggrytan jag gjorde räckte till fyra portioner.
Rekommenderas! Billigt och gott.
Det finns dock små undantag som jag tillåter i mitt hem. Häromveckan blev jag sugen på indiskt och köpte en burk med Kormasås på ICA, ifrån deras eget sortiment. Jag blev glatt överraskad - den var vansinnigt god. 140 kcal/100 gram är också godkänt för den mustiga och välsmakande såsen.
Jag strimlande och stekte 400 gram kycklingfilé, slängde i lite färska champinjoner, hällde Kormasåsen över och avslutade med ett par buketter med broccoli på toppen. Denna blandning fick puttra ett tag under lock. Serveras självklart med basmatiris till.
Stort plus för priset också. En färdig burk med Kormasås kostar 17.90 och den kycklinggrytan jag gjorde räckte till fyra portioner.
Rekommenderas! Billigt och gott.
Gjorde Gud en miss i skapelsen?
Som troende och kristen får jag ibland rycka in och försvara Gud fader själv när hemskheter inträffar med att han skapade människan med en fri vilja. Vi gör våra egna val och vi väljer våra handlingar själva.
Inte sällan undrar jag om just detta beslut av Gud var så genomtänkt. Eller blev det helt enkelt en allvarlig defekt på människan vid dess skapelse?
Bakom de flesta onda handlingar ligger "den mänskliga faktorn". Vi blir överösta av nyheter av den karaktären att vi seriöst ifrågasätter våra medmänniskor varje dag.
En pappa som håller sin egen dotter som sexslav i en källare i 24 år och får sju barn med henne. En kidnappning där en ung flicka blir sexslav till en pedofil i ett skjul på en bakgård och föder honom två döttrar - vad dessa två flickor har fått vara med om vågar man inte ens spekulera i. En 86-årig man blir rånad i sitt hem och får tänderna utsparkade. Och just denna händelse inträffade i vårt eget land.
Ondska blir mer påtagligt när det inträffar i ens närhet. När det geografiskt sker långt bort som på andra sidan Atlanten eller i ett land i Mellaneuropa tycker man förvisso att det är lika otäckt, men man kan ändå skydda sig med en naiv inställning om att "det händer inte här".
Självklart sker det en massa otäcka saker även i Sverige orsakade av människan. Det finns föräldrar även i det här landet som inte borde ha fått den gåvan att få barn att ansvara för.
Är det någon som minns lille Bobby, som för ett par år sedan torterades till döds av sin styvfar där Bobbys mamma - av kött och blod - var medhjälpare? Det hände här. I vårt land.
Vi glömmer fort. Det är en försvarsmekanism. Vi väljer att glömma.
Så länge vi inte är likgiltiga inför ondskan och har vett att skämmas över andras beteenden så finns det ett litet hopp kvar för mänsligheten.
Jag undrar om föräldrarna till de kräk som rånade och sparkade ut tänderna på den försvarslöse 86-årige mannen skäms över sina barn idag. Och en del av mig önskar tyvärr att de själv råkar ut för exakt samma sak.
Inte sällan undrar jag om just detta beslut av Gud var så genomtänkt. Eller blev det helt enkelt en allvarlig defekt på människan vid dess skapelse?
Bakom de flesta onda handlingar ligger "den mänskliga faktorn". Vi blir överösta av nyheter av den karaktären att vi seriöst ifrågasätter våra medmänniskor varje dag.
En pappa som håller sin egen dotter som sexslav i en källare i 24 år och får sju barn med henne. En kidnappning där en ung flicka blir sexslav till en pedofil i ett skjul på en bakgård och föder honom två döttrar - vad dessa två flickor har fått vara med om vågar man inte ens spekulera i. En 86-årig man blir rånad i sitt hem och får tänderna utsparkade. Och just denna händelse inträffade i vårt eget land.
Ondska blir mer påtagligt när det inträffar i ens närhet. När det geografiskt sker långt bort som på andra sidan Atlanten eller i ett land i Mellaneuropa tycker man förvisso att det är lika otäckt, men man kan ändå skydda sig med en naiv inställning om att "det händer inte här".
Självklart sker det en massa otäcka saker även i Sverige orsakade av människan. Det finns föräldrar även i det här landet som inte borde ha fått den gåvan att få barn att ansvara för.
Är det någon som minns lille Bobby, som för ett par år sedan torterades till döds av sin styvfar där Bobbys mamma - av kött och blod - var medhjälpare? Det hände här. I vårt land.
Vi glömmer fort. Det är en försvarsmekanism. Vi väljer att glömma.
Så länge vi inte är likgiltiga inför ondskan och har vett att skämmas över andras beteenden så finns det ett litet hopp kvar för mänsligheten.
Jag undrar om föräldrarna till de kräk som rånade och sparkade ut tänderna på den försvarslöse 86-årige mannen skäms över sina barn idag. Och en del av mig önskar tyvärr att de själv råkar ut för exakt samma sak.
Expressen kastar sten i glashus
Det är inte bara jag som reagerar på landets över lag dåliga service. Läste nyss en mycket rolig krönika om hur hela vårt samhälle är uppbyggd kring självbetjäning. Hur kunderna faktiskt i praktiken gör hela jobbet själv. Man ska hålla reda på rabattkuponger och betalningssystem och ingen person finns tillgänglig att fråga om man är osäker på hur man uträttar dessa ärenden.
Skulle man lyckas få tag i en expedit eller liknande, blir man ofta bemött av en likgiltig och otrevlig attityd.
En av teorierna jag har kring detta - förutom att vi svenskar generellt tenderar att vara reserverade som personer och därför inte vill bli "störda" även om vi har betalt för att bli det - är bristen på provision eller bonussystem. I USA blir man uppmärksammad och uppassad som en kunglighet oavsett vart man befinner sig - på en billig hamburgerkedja eller i ett exklusivt varuhus.
Dessa arbetare vet att deras lön hänger på hur de behandlar sina kunder. Ju bättre service, desto bättre försäljning och dricks. I Sverige får vi lön ändå - vi behöver inte anstränga oss speciellt mycket för den.
Ironiskt nog publicerades denna kritiska - men ack så underhållande - krönika i Expressen. En tidning som jag för två veckor sedan mailade ett brev till angående deras medlemssidor, men som jag ännu inte har fått något svar på.
Det är också ett bra exempel på mycket dålig service.
Skulle man lyckas få tag i en expedit eller liknande, blir man ofta bemött av en likgiltig och otrevlig attityd.
En av teorierna jag har kring detta - förutom att vi svenskar generellt tenderar att vara reserverade som personer och därför inte vill bli "störda" även om vi har betalt för att bli det - är bristen på provision eller bonussystem. I USA blir man uppmärksammad och uppassad som en kunglighet oavsett vart man befinner sig - på en billig hamburgerkedja eller i ett exklusivt varuhus.
Dessa arbetare vet att deras lön hänger på hur de behandlar sina kunder. Ju bättre service, desto bättre försäljning och dricks. I Sverige får vi lön ändå - vi behöver inte anstränga oss speciellt mycket för den.
Ironiskt nog publicerades denna kritiska - men ack så underhållande - krönika i Expressen. En tidning som jag för två veckor sedan mailade ett brev till angående deras medlemssidor, men som jag ännu inte har fått något svar på.
Det är också ett bra exempel på mycket dålig service.
Recept - Krispig havresmulpaj med blåbär
Lördagen gick i njutningens tecken - därför kändes det självklart att avsluta kvällen på samma sätt. Jag gjorde iordning en blåbärspaj - som både är lättlagad och god.
Detta recept är för 4 personer.
INGREDIENSER:
250 gr blåbär
1 msk socker
1 msk potatismjöl
Smuldeg:
3/4 dl strösocker
1 1/2 dl havregryn
1 dl vetemjöl
125 gr smör/margarin
GÖR SÅ HÄR:
Lägg bären i botten av en ungsform och strö över socker och potatismjöl. Blanda ihop ingredienserna till smuldegen och strö över bären.
Grädda i mitten av ugnen i ca 20 minuter på 225 grader.
Servera med vaniljsås eller glass.
Detta recept är för 4 personer.
INGREDIENSER:
250 gr blåbär
1 msk socker
1 msk potatismjöl
Smuldeg:
3/4 dl strösocker
1 1/2 dl havregryn
1 dl vetemjöl
125 gr smör/margarin
GÖR SÅ HÄR:
Lägg bären i botten av en ungsform och strö över socker och potatismjöl. Blanda ihop ingredienserna till smuldegen och strö över bären.
Grädda i mitten av ugnen i ca 20 minuter på 225 grader.
Servera med vaniljsås eller glass.
Reflektion efter "Kristallen"
Aftonbladet har en tv-recensent som heter Jan-Olov Andersson som har recenserat tv-program sedan tv-program började att sändas. Har man varit med så länge så är man automatiskt trogen SVT. Andersson är till och med så lojal mot public service att han sågar alla andra tv-program som går i konkurerande kommersiella kanaler bara för att. På pin tji. Oavsett om de är sevärda eller inte. En film kan bara inte ses med reklamavbrott.
För att summera Andersson kan jag säga att han och jag aldrig är överrens. Men jag har alltid hävdat att just det här med public service, tv-licens och kommersiell tv med reklam är en politisk fråga. Och Anderssons politiska tillhörighet är inte svår att gissa.
Igår kväll hade jag tvpris-galan "Kristallen" på lite i bakgrunden. Den går runt de svenska kanalerna som en trofé för att alla ska få vara med att dela kakan. I år var det SVT´s tur att hålla i arrangemanget.
Det var en sån där tillställning som blir så krystad att man vrider på sig lite genant för man skäms å andras vägnar. Stelt och tillgjort. Till och med min stora idol Camilla Läckberg fick mig att bli röd om kinderna igår av medskam. Samtliga medverkande var en ren katastrof.
Det enda undantaget var den underbara Linda Hammar som är spontan, naturlig och charmig. En riktig glädjespridande solstråle (men å andra sidan visas inte hennes program på SVT heller).
När jag satt på betryggande avstånd i köket och hörde svagt ljuden från vardagsrummet där tvn stod på, slog det mig: Den enda som möjligtvis skulle kunna försvara denna hysteriskt dåliga tillställning är Jan-Olov Andersson.
Mycket riktigt. Jag köpte med mig ett exemplar av AB idag när jag skulle iväg på bio (det är ju lördag då den förträffliga krönikan av Alex Schulman publiceras). Jan-Olov Andersson stod för recensionen av gårdagens tv-utbud. Jag citerar: Lättsam gala blev den bästa hittills.
Han måste driva med hela den svenska befolkningen! Den var inte lättsam. Den var bara pinsam. Men bara för att den gick på SVT får den automatiskt bra kritik. Andersson hyllade till och med Mia & Klara! En "humorduo" som får "Helgmålsringningen" att framstå som roliga timmen.
Han gav programledaren Richard Olsson (som igår kväll gjorde sitt livs värsta tv-framträdande) omdömet "rolig, vass och självironisk".
Hjälp!
Jag förstår varför Jan-Olov Andersson och Alex Schulman har legat i luven på varandra i flera år.
Om senaste Beckfilmen
Ska vi vara helt ärliga så är behållningen med de senaste Beck-filmerna (de som INTE är baserade på Sjöwall/Wahlöös böcker) Gunvald och "Grannen". Tar man bort dessa två ingredienser i filmerna så har man egentligen bara kvar en blek bagatell. För ingen kan på allvar komma och påstå att handlingen och intrigerna i filmerna klarar sig på egen hand.
Självklart har manusförfattarna insett detta också efter 24 filmer då fantasin börjat tryta rejält och allt fokus i den senaste filmen - "I stormens öga" - ligger på Gunvald. Det är ju honom publiken vill ha. Och han är bättre än någonsin. Snyggare också.
Men Martin Becks enerverande granne som man har lärt att älska har i denna film tappat stinget helt. Man drar lite på munnen när han uppenbarar sig på bioduken och väntar på sköna kommentarer som uteblir.
Sedan funderar jag på alla lösa trådar som manusparet Björlind lagt ut genom åren. I säsong tre flirtade Gunvald med Becks högljudda, påstridiga och irriterande dotter. I den här filmen är hon inte ens nämnd (vilket inte är till en nackdel förvisso).
Och vad hände med Alice Levander från säsong två? Hon var bara puts väck i tredje säsongen utan den minsta förklaring.
Att "I stormens öga" är ganska förutsägbar och man relativt omgående räknar ut hur saker och ting förhåller sig, spelar egentligen inte så stor roll. Filmen är som en nittio minuter lång Gunvald-orgie. Och det är exakt det publiken betalar för att se.
Självklart har manusförfattarna insett detta också efter 24 filmer då fantasin börjat tryta rejält och allt fokus i den senaste filmen - "I stormens öga" - ligger på Gunvald. Det är ju honom publiken vill ha. Och han är bättre än någonsin. Snyggare också.
Men Martin Becks enerverande granne som man har lärt att älska har i denna film tappat stinget helt. Man drar lite på munnen när han uppenbarar sig på bioduken och väntar på sköna kommentarer som uteblir.
Sedan funderar jag på alla lösa trådar som manusparet Björlind lagt ut genom åren. I säsong tre flirtade Gunvald med Becks högljudda, påstridiga och irriterande dotter. I den här filmen är hon inte ens nämnd (vilket inte är till en nackdel förvisso).
Och vad hände med Alice Levander från säsong två? Hon var bara puts väck i tredje säsongen utan den minsta förklaring.
Att "I stormens öga" är ganska förutsägbar och man relativt omgående räknar ut hur saker och ting förhåller sig, spelar egentligen inte så stor roll. Filmen är som en nittio minuter lång Gunvald-orgie. Och det är exakt det publiken betalar för att se.
Dejt med Gunvald i eftermiddag
Jag har fått en härlig start på dagen. En nyttig smoothie framför "Biggest loser" och sedan en powerwalk i ett ljuvligt varmt väder.
Nu blir det en skön dusch, sedan lite mascara på fransarna och iväg för att se den nya Beckfilmen.
På nattduksbordet nu
Min strategi innan kursen i att skriva kriminalromaner börjar är att hinna läsa så många olika slags deckare som möjligt. Nu ska jag börja på en bok som heter "Mörkrets flod" av Rennie Airth och den utspelar sig 1921. Lite annorlunda att läsa en spänningshistoria där DNA, mobiltelefoner och internet inte figurerar utan där de grå små cellerna för göra det mesta jobbet.
Lindex är rökta för all evighet
I tisdagskväll satt jag mig ner och skrev ett långt och detaljerat mail till kundtjänst på Lindex där jag förklarade för dem hur missnöjd jag var med servicen och kundbemötandet på LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD. Observera att det nu är fredag och således har det gått TRE dagar sedan detta brev nådde dem.
I slutet av brevet skrev jag ordagrant (jag citerar mig själv):
Självklart förväntar jag mig ett svar och en förklaring från högre instans, och avslutade med att noggrant skriva min adress.
Några oklarheter? Nej. Jag tycker inte det. Ändå har jag inte - tre dagar senare - varken fått ett svar eller en förklaring från högre instans.
Så tydligen är det inte bara LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD inom koncernen som inte har en susning om vad service eller kundbemötande innebär. Hur ska man kunna begära att fotfolket har ett korrekt beteende mot kunderna när de stora hönsen inte heller har det?
Det är dock ingen fara. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Går man och handlar i en lågbudgetaffär får man finna sig i att kvalitén är därefter.
Det finns så många andra butiker med bra service som jag hellre spenderar mina pengar i.
Ajöss, Lindex!
I slutet av brevet skrev jag ordagrant (jag citerar mig själv):
Självklart förväntar jag mig ett svar och en förklaring från högre instans, och avslutade med att noggrant skriva min adress.
Några oklarheter? Nej. Jag tycker inte det. Ändå har jag inte - tre dagar senare - varken fått ett svar eller en förklaring från högre instans.
Så tydligen är det inte bara LINDEX, EUROSTOP ARLANDASTAD inom koncernen som inte har en susning om vad service eller kundbemötande innebär. Hur ska man kunna begära att fotfolket har ett korrekt beteende mot kunderna när de stora hönsen inte heller har det?
Det är dock ingen fara. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Går man och handlar i en lågbudgetaffär får man finna sig i att kvalitén är därefter.
Det finns så många andra butiker med bra service som jag hellre spenderar mina pengar i.
Ajöss, Lindex!
Boktips: "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen
Att man har svårt att lägga ifrån sig en bok är ett gott tecken på att den är läsvärd. "Pepparkakshuset" av Carin Gerhardsen är långt ifrån den bästa spänningsromanen jag läst, men däremot är det en lovande start av deckardebutanten.
Fyra bestialiska mord inträffar i Mellansverige under en kort period. Förutom att tillvägagångssättet av morden är sällsynt grymma och våldsamma, har offren en sak gemensamt: de är alla fyrtiofyra år gamla.
Mer än så behöver man inte säga om handlingen. Texten i boken flyter och tempot är högt. Redan från första sidan lyckas Gerhardsen fånga läsarens intresse och bibehåller både tempo och intresse boken igenom.
Dessutom får man som läsare en tankeställare: vad händer med mobbningens offer? Boken ger en rå och brutal skildring av mobbning och dess följder.
Det enda som drar ner mitt betyg lite är att bihistorierna - om kriminalkommisarie Conny Sjöbergs präktiga hemförhållanden med fem barn och en mycket förstående fru samt hans kvinnliga kollega Petra Westmans privata spaningar kring en misstänkt våldtäkt - får alldeles för mycket utrymme. Styrkan i denna bok är intrigen kring morden och då blir bihistorierna ibland ett irriterande moment.
Men jag rekommenderar dem som gillar deckare att läsa denna bok. Det är en stark debut och bådar gott inför de kommande böckerna i Hammarbyserien. Jag ser redan fram emot att få läsa uppföljaren "Mamma, pappa, barn".
"Pepparkakashuset" finns i pocket.
Fyra bestialiska mord inträffar i Mellansverige under en kort period. Förutom att tillvägagångssättet av morden är sällsynt grymma och våldsamma, har offren en sak gemensamt: de är alla fyrtiofyra år gamla.
Mer än så behöver man inte säga om handlingen. Texten i boken flyter och tempot är högt. Redan från första sidan lyckas Gerhardsen fånga läsarens intresse och bibehåller både tempo och intresse boken igenom.
Dessutom får man som läsare en tankeställare: vad händer med mobbningens offer? Boken ger en rå och brutal skildring av mobbning och dess följder.
Det enda som drar ner mitt betyg lite är att bihistorierna - om kriminalkommisarie Conny Sjöbergs präktiga hemförhållanden med fem barn och en mycket förstående fru samt hans kvinnliga kollega Petra Westmans privata spaningar kring en misstänkt våldtäkt - får alldeles för mycket utrymme. Styrkan i denna bok är intrigen kring morden och då blir bihistorierna ibland ett irriterande moment.
Men jag rekommenderar dem som gillar deckare att läsa denna bok. Det är en stark debut och bådar gott inför de kommande böckerna i Hammarbyserien. Jag ser redan fram emot att få läsa uppföljaren "Mamma, pappa, barn".
"Pepparkakashuset" finns i pocket.
Dagens avvisning
Förra fredagens arbetsintervju gick alldeles strålande bra. Tyckte jag. Rent mentalt hade jag redan förberett mig på att jobbet (som var en timanställning) var mitt. För jag tyckte ju att jobbet passade mig perfekt.
Men tjänsten gick till en annan sökande.
Dessutom fick jag ryktesvägen igår höra att rekryteringen av de två heltidsjobben jag hade sökt till vintern redan var klara.
Så nu är det bara att börja om igen från ruta ett. Jaga jobb, återfå självförtroendet, den positiva inställningen, upprepa "allting händer av en orsak" som ett mantra för sig själv, återfå förhoppningen att någonting bättre väntar runt hörnet, resa sig upp och gå vidare.
Det börjar bli jobbigt efter flera månaders motgångar. Och energikrävande. Och tröttsamt.
Men tjänsten gick till en annan sökande.
Dessutom fick jag ryktesvägen igår höra att rekryteringen av de två heltidsjobben jag hade sökt till vintern redan var klara.
Så nu är det bara att börja om igen från ruta ett. Jaga jobb, återfå självförtroendet, den positiva inställningen, upprepa "allting händer av en orsak" som ett mantra för sig själv, återfå förhoppningen att någonting bättre väntar runt hörnet, resa sig upp och gå vidare.
Det börjar bli jobbigt efter flera månaders motgångar. Och energikrävande. Och tröttsamt.
Lyteskomik på Expressen
En av de unga bloggerskor som själv framställer sig som något förståndsbegränsad i sin blogg, har fått oväntat uppbackning av Expressen. De visar hennes omtalade videobloggar på sin hemsida. Min absoluta "favorit" är den filmsnutt där hon ska recensera Jens Lapidus bok "Snabba cash" och inleder filmen med att säga "jag är nog för smart för att läsa böcker".
Att hon i samma andetag kallar författaren för Lap-ap-ap-i-duuuus, gör att man istället inser att hennes självsäkra påstående är allt annat än sant och blir förvånad över att hon kan läsa över huvud taget.
Syftet med att marknadsföra denna flickstackare på nätupplagan av en stor kvällstidning förstår jag inte riktigt. I mina ögon är detta lyteskomik. Normalbegåvade skrattar åt henne - inte med. Självklart är ansvariga på Expressen medvetna om detta.
Detta är inte bara kränkande för den unga bloggerskan själv (även om hon inte har förstånd nog att inse konsekvenserna). Det är även ett hån mot kvinnor generellt. Vi har kvinnor som kämpar för jämställdhet och rättvisa, men de som får uppmärksamheten i media är korkade tonåringar som tror att livet går ut på att shoppa.
Vilka signaler ger det?
Att hon i samma andetag kallar författaren för Lap-ap-ap-i-duuuus, gör att man istället inser att hennes självsäkra påstående är allt annat än sant och blir förvånad över att hon kan läsa över huvud taget.
Syftet med att marknadsföra denna flickstackare på nätupplagan av en stor kvällstidning förstår jag inte riktigt. I mina ögon är detta lyteskomik. Normalbegåvade skrattar åt henne - inte med. Självklart är ansvariga på Expressen medvetna om detta.
Detta är inte bara kränkande för den unga bloggerskan själv (även om hon inte har förstånd nog att inse konsekvenserna). Det är även ett hån mot kvinnor generellt. Vi har kvinnor som kämpar för jämställdhet och rättvisa, men de som får uppmärksamheten i media är korkade tonåringar som tror att livet går ut på att shoppa.
Vilka signaler ger det?
Flicknamn på A?
Jag hade en riktigt trevlig torsdagskväll. Först mötte jag upp en gammal kollega över en latte på Hornsgatan. Sedan var det dags för återträff med Skrivarkursen.
Det var verkligen roligt att träffa alla igen - vi hade till och med fått tillökning till vår lilla grupp. En liten flicka - än så länge namnlös - som blev 27 dagar igår.
Jag ska fundera på namn idag. Kravet är att det börjar på bokstaven A.
Några idéer?
Det var verkligen roligt att träffa alla igen - vi hade till och med fått tillökning till vår lilla grupp. En liten flicka - än så länge namnlös - som blev 27 dagar igår.
Jag ska fundera på namn idag. Kravet är att det börjar på bokstaven A.
Några idéer?
Nyckeln till karisma
Ordet "karisma" har en väldigt positiv klang. Man associerar oftast det med en person med en enorm utstrålning. En sådan person som kommer in i ett rum och får alla att häpna.
Den här förmågan - eller gåvan - tror jag till stor del är medfödd. En del har bara Det.
Inte heller behöver karisma och utstrålning nödvändigtvis gå hand i hand med en person som är utåtriktad. En av de personer som fortfarande kan få mig helt knäsvag bara vid åsynen är en kille (eller numera måste jag faktiskt titulera honom som "man") som både är reserverad och blyg. Men det är som en gigantisk lysande aura omsluter honom.
En del av denna förmåga (eller egenskap) kan man - om man vill - träna upp med vissa knep. Bland annat genom kroppshållning, röstläge och ögonkontakt. (Läs mer om det HÄR)
Det är ju dessvärre inte bara "goda" människor som har belönats med denna egenskap. Både politiska diktatorer och religiösa sektledare har också förmågan att trollbinda en publik med sin blotta närvaro. Oftast i kombination med att de har talets gåva.
En av de första jag tänker på i samband med positiv karisma är prinsessan Diana. Jag läste i en bok - om självförtroende - att hon kunde få varje person i en stor samling att känna sig speciell och utvald. Som om hon var där enkom för den individens skull. Och hon lämnade ingen oberörd.
Det är nog nyckeln till karismans gåta: att kunna beröra.
Den här förmågan - eller gåvan - tror jag till stor del är medfödd. En del har bara Det.
Inte heller behöver karisma och utstrålning nödvändigtvis gå hand i hand med en person som är utåtriktad. En av de personer som fortfarande kan få mig helt knäsvag bara vid åsynen är en kille (eller numera måste jag faktiskt titulera honom som "man") som både är reserverad och blyg. Men det är som en gigantisk lysande aura omsluter honom.
En del av denna förmåga (eller egenskap) kan man - om man vill - träna upp med vissa knep. Bland annat genom kroppshållning, röstläge och ögonkontakt. (Läs mer om det HÄR)
Det är ju dessvärre inte bara "goda" människor som har belönats med denna egenskap. Både politiska diktatorer och religiösa sektledare har också förmågan att trollbinda en publik med sin blotta närvaro. Oftast i kombination med att de har talets gåva.
En av de första jag tänker på i samband med positiv karisma är prinsessan Diana. Jag läste i en bok - om självförtroende - att hon kunde få varje person i en stor samling att känna sig speciell och utvald. Som om hon var där enkom för den individens skull. Och hon lämnade ingen oberörd.
Det är nog nyckeln till karismans gåta: att kunna beröra.
Återträff ikväll
Ikväll är det äntligen dags för en återträff med tjejerna från vårens Skrivarkurs. Det som är lite extra roligt är att jag tror att alla åtta deltagare ansluter.
Egentligen var det meningen att vi skulle samlas efter sommaren och redovisa en skrivuppgift - "Ett sommarminne" - men jag har dessvärre inte ägnat detta någon tid. Men att döma av mailen från de andra är jag inte den enda som kommer utan en berättelse ikväll.
Det ska framför allt bli roligt att träffa alla igen och spännande att få veta om de har fortsatt sitt skapande.
Egentligen var det meningen att vi skulle samlas efter sommaren och redovisa en skrivuppgift - "Ett sommarminne" - men jag har dessvärre inte ägnat detta någon tid. Men att döma av mailen från de andra är jag inte den enda som kommer utan en berättelse ikväll.
Det ska framför allt bli roligt att träffa alla igen och spännande att få veta om de har fortsatt sitt skapande.
Reflektioner över morgonens nyhetsflöde
Jag vaknade halv sex imorse. Det första jag gör när jag vaknar är att jag kollar text-tv. Där möttes jag av nyheten att Aftonbladet blivit stämda på 58 miljoner kronor för den kontroversiella artikeln de publicerade för ett tag sedan. 58 miljoner!
Det är inte småpotatis direkt. Med stora kliv sprang jag till datorn för att läsa om detta.
Aftonbladets huvudnyhet vid denna tidpunkt var: "Läraren som är den nya Susan Boyle". Tidningen som nyss blivit stämnda på 58 miljoner kronor kommenterar en talangtävling. Som huvudnyhet. På fullaste allvar.
Jag slår på nyheterna på TV4. Deras huvudnyhet idag gällde inte det rekordhöga skadeståndskravet på 58 miljoner kronor, utan om att stödet för SD ökar. Som huvudnyhet.
Symptatierna för dem lär inte minska på grund av TV4´s propaganda för dem. All publicitet är bra publicitet.
Det var nyhetsflödet imorse.
Det gäller att prioritera.
Det är inte småpotatis direkt. Med stora kliv sprang jag till datorn för att läsa om detta.
Aftonbladets huvudnyhet vid denna tidpunkt var: "Läraren som är den nya Susan Boyle". Tidningen som nyss blivit stämnda på 58 miljoner kronor kommenterar en talangtävling. Som huvudnyhet. På fullaste allvar.
Jag slår på nyheterna på TV4. Deras huvudnyhet idag gällde inte det rekordhöga skadeståndskravet på 58 miljoner kronor, utan om att stödet för SD ökar. Som huvudnyhet.
Symptatierna för dem lär inte minska på grund av TV4´s propaganda för dem. All publicitet är bra publicitet.
Det var nyhetsflödet imorse.
Det gäller att prioritera.
Lögner kommer alltid ikapp
Det är tydligen mer en regel än undantag att arbetssökande ljuger i sitt CV. Å ena sidan kan jag inte klandra någon för det - konkurrensen om de jobben som finns är stenhård och i dagsläget behöver man armbåga sig fram för att synas på ett sätt som vi inte har behövt göra tidigare.
Å andra sidan kommer en lögn alltid ikapp.
Det är en enorm skillnad på att överdriva sina meriter och att ljuga om dem.
Under tiden jag har varit arbetslös har jag självklart sökt en massa jobb som inte har varit mina "drömjobb" - i nuläget får man söka det som finns tillgängligt - och självklart har jag då i mina ansökningar överdrivit min entusiasm inför dessa tjänster. Det kan ju också i slutändan visa sig att den tjänsten där mitt intresse var ljummet, visar sig vara helt rätt för mig.
Dock är jag helt ärlig i mitt CV. Jag har - förutom svenskan - betyg i fyra språk: franska, spanska, tyska och engelska. Det enda av dessa språk som är med på mitt CV är engelskan - jag känner inte att jag behärskar något av de andra. Även om jag hade mycket goda betyg i dem, så innebär det inte att jag kan tala dem. Jag har helt enkelt inte underhållit dem som jag borde ha gjort.
Hade jag däremot i mitt CV skyltat med att jag hade högsta betyg i franska (som jag faktiskt hade) så skulle jag behöva ställas inför en väldigt obehaglig situation när det sedan visar sig att mina kunskaper är mer än bristfälliga.
Därför är jag ärlig med detta på mitt CV.
Att överdriva sina positiva egenskaper är en helt annan sak. Det tror jag generellt att vi är dåliga på att göra. Det är betydligt lättare att göra om man har turen att komma på en intervju än vad det är att få fram i ett personligt brev.
Måhända är det just där frestelsen att ljuga om sina meriter tar sin början. För att bli kallad på en arbetsintervju idag måste man sticka ut ifrån mängden.
Å andra sidan kommer en lögn alltid ikapp.
Det är en enorm skillnad på att överdriva sina meriter och att ljuga om dem.
Under tiden jag har varit arbetslös har jag självklart sökt en massa jobb som inte har varit mina "drömjobb" - i nuläget får man söka det som finns tillgängligt - och självklart har jag då i mina ansökningar överdrivit min entusiasm inför dessa tjänster. Det kan ju också i slutändan visa sig att den tjänsten där mitt intresse var ljummet, visar sig vara helt rätt för mig.
Dock är jag helt ärlig i mitt CV. Jag har - förutom svenskan - betyg i fyra språk: franska, spanska, tyska och engelska. Det enda av dessa språk som är med på mitt CV är engelskan - jag känner inte att jag behärskar något av de andra. Även om jag hade mycket goda betyg i dem, så innebär det inte att jag kan tala dem. Jag har helt enkelt inte underhållit dem som jag borde ha gjort.
Hade jag däremot i mitt CV skyltat med att jag hade högsta betyg i franska (som jag faktiskt hade) så skulle jag behöva ställas inför en väldigt obehaglig situation när det sedan visar sig att mina kunskaper är mer än bristfälliga.
Därför är jag ärlig med detta på mitt CV.
Att överdriva sina positiva egenskaper är en helt annan sak. Det tror jag generellt att vi är dåliga på att göra. Det är betydligt lättare att göra om man har turen att komma på en intervju än vad det är att få fram i ett personligt brev.
Måhända är det just där frestelsen att ljuga om sina meriter tar sin början. För att bli kallad på en arbetsintervju idag måste man sticka ut ifrån mängden.
Ett paraply fattigare
Igår eftermiddag började jag att läsa Carin Gerhardsons debutdeckare "Pepparkakshuset". En bok som jag har fått rekommenderad från flera håll, bland att från boktipset.se.
Jag fastnade i den på en gång. Den var svårt att lägga den ifrån sig. Ögonen gick i kors i går kväll när jag låg och läste innan jag till sist lät sömnen segra.
Idag blev det en massa tid som tillbringades i kollektivtrafiken och det är ju ett utmärkt tillfälle att få läsa mycket. När jag åkte iväg regnade det ganska kraftigt - därför hade jag med mig ett paraply.
Det kom aldrig med hem.
Jag var så inne i boken att jag helt enkelt glömde kvar det på bussen. Så jag blev ett paraply fattigare men hade å andra sidan en mycket angenäm lässtund. Det är verkligen en fröjd när man hittar böcker av det här slaget.
Jag fastnade i den på en gång. Den var svårt att lägga den ifrån sig. Ögonen gick i kors i går kväll när jag låg och läste innan jag till sist lät sömnen segra.
Idag blev det en massa tid som tillbringades i kollektivtrafiken och det är ju ett utmärkt tillfälle att få läsa mycket. När jag åkte iväg regnade det ganska kraftigt - därför hade jag med mig ett paraply.
Det kom aldrig med hem.
Jag var så inne i boken att jag helt enkelt glömde kvar det på bussen. Så jag blev ett paraply fattigare men hade å andra sidan en mycket angenäm lässtund. Det är verkligen en fröjd när man hittar böcker av det här slaget.
Ingen välkommen utgift
Jag sköter mina tänder väldigt noggrant. Ni vet med eltandborste, tandtråd, tandskölj, besök hos tandhygienisten två gånger per år och hela baletten.
Allt detta gör jag i förebyggande syfte.
Jag tycker inte om att gå till tandläkaren (även om den jag har nu är så snäll och proffsig). Därför sköter jag mina tänder exemplariskt för att undvika dessa besök.
Men nu har det hänt någonting. Det ilar i en tand näst längst bak i övre käken. Jag har redan gett amatördiagnosen KARIES. Ett ord som framkallar lika mycket skräck hos mig som "ebola".
Inte nog med att jag fruktar själva besöket - dyrt blir det också. Det kostar ju skjortan och femtio att gå till tandläkaren idag. Och den närmsta månaden kommer att vara knaper ändå ekonomiskt.
Vansinnigt trist utgift. Och ovälkommen.
Vem bjöd in tandtrollet?
Allt detta gör jag i förebyggande syfte.
Jag tycker inte om att gå till tandläkaren (även om den jag har nu är så snäll och proffsig). Därför sköter jag mina tänder exemplariskt för att undvika dessa besök.
Men nu har det hänt någonting. Det ilar i en tand näst längst bak i övre käken. Jag har redan gett amatördiagnosen KARIES. Ett ord som framkallar lika mycket skräck hos mig som "ebola".
Inte nog med att jag fruktar själva besöket - dyrt blir det också. Det kostar ju skjortan och femtio att gå till tandläkaren idag. Och den närmsta månaden kommer att vara knaper ändå ekonomiskt.
Vansinnigt trist utgift. Och ovälkommen.
Vem bjöd in tandtrollet?
Isn´t it ironic?
Eftersom jag dels hade en obehaglig realitycheck förra veckan, dels har möjligheterna, så var mitt mål att börja varje dag med en powerwalk.
Jag gillar dessa promenader. Även om det kan ta emot innan, så är man både piggare och gladare när den sedan är genomförd.
Under tiden jag klädde på mig träningskläderna, började det att smattra på rutorna.
Regnet öser ner. Jag trotsar det och ger mig ut ändå.
Men ni måste medge att det är lite ironiskt?
Jag gillar dessa promenader. Även om det kan ta emot innan, så är man både piggare och gladare när den sedan är genomförd.
Under tiden jag klädde på mig träningskläderna, började det att smattra på rutorna.
Regnet öser ner. Jag trotsar det och ger mig ut ändå.
Men ni måste medge att det är lite ironiskt?
Talar ödet till Fuglesang?
Två korta reflektioner över Christer Fuglesangs andra resa i rymden:
1. Det är förmodligen mest min vidskeplighet som talar, men känns det inte som att ödet vill säga honom någonting med att resan ständigt blir uppskjuten? Som att ödet viskar "don´t go, don´t go".
Jag blir orolig - Fuglesang själv verkar ha nerver av stål.
2. Vem hittar på klockslagen när rymdfärjan ska iväg på NASA? Nästa försök är på fredag 6.22 svensk tid. Inte 6.20 utan 6.22. Knasigt.
1. Det är förmodligen mest min vidskeplighet som talar, men känns det inte som att ödet vill säga honom någonting med att resan ständigt blir uppskjuten? Som att ödet viskar "don´t go, don´t go".
Jag blir orolig - Fuglesang själv verkar ha nerver av stål.
2. Vem hittar på klockslagen när rymdfärjan ska iväg på NASA? Nästa försök är på fredag 6.22 svensk tid. Inte 6.20 utan 6.22. Knasigt.
Goda råd till korkade fruntimmer
Ibland funderar jag allvarligt över om det var en sån bra idé att ge kvinnor rösträtt. För en del kvinnor skämmer ut vårt släkte till den milda grad att man skäms.
Är det inte blonda våp som lägger ut videobloggar på sig själva när de kvider som hamstrar, så är det kvinnor som uppvaktar hårt kriminella som sitter bakom lås och bom. Den sistnämnda kategorin måste räknas till den som fortsätter att lägga handen på plattan gång på gång, oavsett hur varm den är.
Ett strålande exempel på detta är en tjej i England som tänker gifta sig med en kille som har sju barn med sju olika kvinnor. Och är 24 år.
Sju barn. Sju olika kvinnor. 24 år.
Intelligenskvoten på denna kille är förmodligen lika hög som den hos en palsternacka, men hur står det egentligen till med hans framtida fru?
Hon är blott 20 år gammal. Jag erkänner villigt att jag fattade många korkade beslut i den åldern. O ja. Massor. Men jag har också lärt mig av mina misstag.
Jag har dessutom haft min beskärda del av riktiga stolpskott till killar. Den ena värre än den andre.
Men till och med jag som naiv tjugoåring hade hört varningsklockorna ringa om jag stötte på en kille som vid 24 års ålder hade hunnit med att få sju barn med sju olika kvinnor. Jag hade sprungit åt andra hållet. Garanterat.
Är verkligen önskan om att få omvandla en "bad boy" till en hederlig man så stark att man offrar både sitt förstånd och sin egen lycka?
Flickor, ställ er framför badrumsspegeln och upprepa följande mantra för er själva om och om igen tills femöringen har trillat ner:
RÄNDER. GÅR. ALDRIG. UR.
Han kommer aldrig att ändra sig.
En dag kommer ni att tacka mig för detta goda råd. Tro mig.
Är det inte blonda våp som lägger ut videobloggar på sig själva när de kvider som hamstrar, så är det kvinnor som uppvaktar hårt kriminella som sitter bakom lås och bom. Den sistnämnda kategorin måste räknas till den som fortsätter att lägga handen på plattan gång på gång, oavsett hur varm den är.
Ett strålande exempel på detta är en tjej i England som tänker gifta sig med en kille som har sju barn med sju olika kvinnor. Och är 24 år.
Sju barn. Sju olika kvinnor. 24 år.
Intelligenskvoten på denna kille är förmodligen lika hög som den hos en palsternacka, men hur står det egentligen till med hans framtida fru?
Hon är blott 20 år gammal. Jag erkänner villigt att jag fattade många korkade beslut i den åldern. O ja. Massor. Men jag har också lärt mig av mina misstag.
Jag har dessutom haft min beskärda del av riktiga stolpskott till killar. Den ena värre än den andre.
Men till och med jag som naiv tjugoåring hade hört varningsklockorna ringa om jag stötte på en kille som vid 24 års ålder hade hunnit med att få sju barn med sju olika kvinnor. Jag hade sprungit åt andra hållet. Garanterat.
Är verkligen önskan om att få omvandla en "bad boy" till en hederlig man så stark att man offrar både sitt förstånd och sin egen lycka?
Flickor, ställ er framför badrumsspegeln och upprepa följande mantra för er själva om och om igen tills femöringen har trillat ner:
RÄNDER. GÅR. ALDRIG. UR.
Han kommer aldrig att ändra sig.
En dag kommer ni att tacka mig för detta goda råd. Tro mig.
Dålig service
Efter att ha fått den enormt goda och bra servicen igår från nätbokhandeln Adlibris, fick jag idag uppleva den totala motsatsen på LINDEX, EUROSTOP.
Ja, jag vet. Jag mässar konstant själv om att "you get what you are paying for" men jag behövde en billig svart kjol snabbt för morgondagens jobbintervju. Nöden har ingen lag och därför föll valet på Lindex. Hade en liten rabattkupong där på 25 kronor också.
Jag orkar inte ens skriva om hur korkad tjejen i kassan var - däremot ska jag skriva ett litet brev till Lindex huvudkontor och ge min syn på service.
Men jag har lärt mig en läxa idag och att lära sig saker är alltid nyttigt: Handlar man i lågbudgetbutiker är servicen därefter. Det finns andra alternativ.
Jag skriver det igen: LINDEX på EUROSTOP. Där behöver ni inte handla, vänner.
Ja, jag vet. Jag mässar konstant själv om att "you get what you are paying for" men jag behövde en billig svart kjol snabbt för morgondagens jobbintervju. Nöden har ingen lag och därför föll valet på Lindex. Hade en liten rabattkupong där på 25 kronor också.
Jag orkar inte ens skriva om hur korkad tjejen i kassan var - däremot ska jag skriva ett litet brev till Lindex huvudkontor och ge min syn på service.
Men jag har lärt mig en läxa idag och att lära sig saker är alltid nyttigt: Handlar man i lågbudgetbutiker är servicen därefter. Det finns andra alternativ.
Jag skriver det igen: LINDEX på EUROSTOP. Där behöver ni inte handla, vänner.
Gör så här istället
Jag skulle aldrig någonsin få för mig att försvara rökning. Nej, tvärtom. Det är ett cancerframkallande beroende.
Däremot kan jag ibland känna att rökare får ta onödigt mycket på sitt ansvar. Nu senast kostar de enorma pengar på sin arbetsplats, för att de i genomsnitt ägnar en halvtimme av arbetsdagen till rökpauser.
En halvtimme i det här sammanhanget känns lite. Jag är nämligen väldigt intresserad av att få veta vad kostnaden blir per dag för de som ägnar timmar åt att nätsurfa på arbetstid. Förmodligen mer än vad rökarna kostar. I rena pengar alltså - än så länge finns det väl inga som helst rön om att nätsurfande är cancerframkallande. Beroendeframkallande möjligtvis.
Den saken som förbryllar mig mest i artikeln är ändå rätten till pauser. Är det inte kutym att ha fem minuters paus ifrån sitt arbete per timme?
Nu behöver man nödvändigtvis använda dessa fem minuter till att röka. Däremot borde man använda dessa fem minuter till att ta en nypa frisk luft och sträcka på benen. Det behöver inte vara någonting pretentiöst - bara att man lämnar sitt skrivbord en liten stund och rensar tankarna. Jag lovar att det gör underverk både för humöret och prestationen resten av dagen.
Efter ett tag kommer kanske era rökande kollegor att se vilka positiva resultat bensträckarna i frisk luft ger och följer erat exempel. Utan en cigarett då förstås.
A win/win situation.
Däremot kan jag ibland känna att rökare får ta onödigt mycket på sitt ansvar. Nu senast kostar de enorma pengar på sin arbetsplats, för att de i genomsnitt ägnar en halvtimme av arbetsdagen till rökpauser.
En halvtimme i det här sammanhanget känns lite. Jag är nämligen väldigt intresserad av att få veta vad kostnaden blir per dag för de som ägnar timmar åt att nätsurfa på arbetstid. Förmodligen mer än vad rökarna kostar. I rena pengar alltså - än så länge finns det väl inga som helst rön om att nätsurfande är cancerframkallande. Beroendeframkallande möjligtvis.
Den saken som förbryllar mig mest i artikeln är ändå rätten till pauser. Är det inte kutym att ha fem minuters paus ifrån sitt arbete per timme?
Nu behöver man nödvändigtvis använda dessa fem minuter till att röka. Däremot borde man använda dessa fem minuter till att ta en nypa frisk luft och sträcka på benen. Det behöver inte vara någonting pretentiöst - bara att man lämnar sitt skrivbord en liten stund och rensar tankarna. Jag lovar att det gör underverk både för humöret och prestationen resten av dagen.
Efter ett tag kommer kanske era rökande kollegor att se vilka positiva resultat bensträckarna i frisk luft ger och följer erat exempel. Utan en cigarett då förstås.
A win/win situation.
"Patienten" färdigläst
Nu på förmiddagen har jag läst ut PD James "Patienten". Det är en spänningsroman för riktiga finsmakare som kräver lite mer.
Det är ingen rafflade thriller i högt tempo, utan en lågmäld historia berättad med ett elegant språk.
Historien tar sin början med att den fruktade undersökande journalisten Rhoda Gradwyn skriver in sig på en privatklinik för att få ett missprydande ärr i ansiktet avlägsnat. Dagen efter att den lyckade operationen genomförts hittas Gradwyn död på sitt rum.
Vi får återigen stifta bekantskap med polisintendent Adam Dalgliesh, som får uppdraget att lösa gåtan kring mordet.
Inledningen av boken ägnas omsorgsfullt till att noggrant och ingående beskriva huvudrollspersonerna. Det är där en av James verkliga styrkor som författare ligger - hennes person- och miljöbeskrivningar är skickliga hantverk. Däremot är den inledande delen ganska jobbig för ögat, då hon sannerligen inte har en förkärlek till styckeindelning.
Samtidigt säger det en hel del om hur hon bygger upp sina berättelser - de kräver mer av läsaren trots att hon aldrig slarvar med intriger eller lämnar trådar olösta. Intrigen i "Patienten" är allt annat än förutsägbar.
PD James är i skrivande stund 89 år gammal och "Patienten" är hennes senaste roman. Utan att överdriva kan jag säga att hon slår många yngre författare på fingrarna med denna bok. Den rekommenderas.
Klicka HÄR för att läsa en intervju med denna härliga krutgumma.
Förmiddagens uppdrag
Mina mornar börjar i regel alltid väldigt tidig. Så även denna. Vid halv sex gick jag upp och surfade runt kring möjliga jobbannonser, läste nyheterna och letade på SL´s hemsida hur man tar sig till en speciell adress imorgon då jag ska på en jobbintervju.
Den resan tar med bil cirka tio minuter. Att åka kollektivt runt fyrtio minuter. Det var inte den enklaste resvägen kan jag tala om - rent av invecklad.
Mitt uppdrag nu på förmiddagen blir att läsa klart boken jag håller på med: PD James "Patienten". Sedan ska jag ta tag i resten av dagen.
Den resan tar med bil cirka tio minuter. Att åka kollektivt runt fyrtio minuter. Det var inte den enklaste resvägen kan jag tala om - rent av invecklad.
Mitt uppdrag nu på förmiddagen blir att läsa klart boken jag håller på med: PD James "Patienten". Sedan ska jag ta tag i resten av dagen.
God service
När man har jobbat inom servicesektorn som jag har gjort nästan hela mitt yrkesliv, får man alltid följande fråga på jobbintervjuer: "Vad är bra service för dig?".
Och så ska man antingen ge standardsvaret "det är när man får mer än vad man har förväntat sig" eller komma på en ny klämkäck definition på ordet.
Jag har i alla fall fått riktigt bra service idag. Och tro mig - jag har inte betalt för att skriva detta. Snarare bidrar jag till att detta företag går runt eftersom jag är en storkund.
Det handlar om Adlibris - en bokhandel på nätet. De gav mig nu på eftermiddagen en sådan bra service att jag blev riktigt imponerad.
Bakgrundshistoria: Så fort chansen gavs så förbeställde jag ett exemplar av Camilla Läckbergs nya bok "Fyrvaktaren" som släpps den 16 september. Redan där ger Adlibris bra service - de skickar ut ett mail när beställningar av det här slaget är möjliga. Så boken blev förbeställd redan för ett par veckor sedan.
För ett par dagar sedan såg jag på Camilla Läckbergs egen blogg att om man beställde boken via en länk där - som gick till Adlibris - fick man inte bara boken signerad utan man deltog även i en tävling. Klart jag ville vara med på detta! Så jag mailar Adlibris och frågar om detta även beställningen på den boken jag redan förbeställt.
Idag fick jag ett svar att så var fallet dessvärre inte - erbjudandet gällde bara om man beställde via länken på Läckbergs blogg. MEN att de självklart kunde ordna detta genom att cancellera min ordinarie beställning och jag kunde göra en ny.
Det var liksom inga problem. Det var självklart för dem att hjälpa till.
DET är bra service. Så får man kunderna att förbli lojala. Och riktigt, riktigt nöjda.
Och så ska man antingen ge standardsvaret "det är när man får mer än vad man har förväntat sig" eller komma på en ny klämkäck definition på ordet.
Jag har i alla fall fått riktigt bra service idag. Och tro mig - jag har inte betalt för att skriva detta. Snarare bidrar jag till att detta företag går runt eftersom jag är en storkund.
Det handlar om Adlibris - en bokhandel på nätet. De gav mig nu på eftermiddagen en sådan bra service att jag blev riktigt imponerad.
Bakgrundshistoria: Så fort chansen gavs så förbeställde jag ett exemplar av Camilla Läckbergs nya bok "Fyrvaktaren" som släpps den 16 september. Redan där ger Adlibris bra service - de skickar ut ett mail när beställningar av det här slaget är möjliga. Så boken blev förbeställd redan för ett par veckor sedan.
För ett par dagar sedan såg jag på Camilla Läckbergs egen blogg att om man beställde boken via en länk där - som gick till Adlibris - fick man inte bara boken signerad utan man deltog även i en tävling. Klart jag ville vara med på detta! Så jag mailar Adlibris och frågar om detta även beställningen på den boken jag redan förbeställt.
Idag fick jag ett svar att så var fallet dessvärre inte - erbjudandet gällde bara om man beställde via länken på Läckbergs blogg. MEN att de självklart kunde ordna detta genom att cancellera min ordinarie beställning och jag kunde göra en ny.
Det var liksom inga problem. Det var självklart för dem att hjälpa till.
DET är bra service. Så får man kunderna att förbli lojala. Och riktigt, riktigt nöjda.
Persbrandt dödar tigrar
Vi svenskar är konflikträdda av naturen. Det är väldigt läskigt för oss att ta ställning till någonting över huvud taget. I synnerhet i "känsliga" frågor. Vi vill behålla vår "neutralitet", som naturligtvis bara är ett kamoflage för feghet.
Den enda gången svenskarna gått man ur huse för att protestera var när vi skulle gå med i EU och hotet kom att snuset skulle försvinna. Då jäklar blev det fart på Svensson.
Att det sedan ter sig patetiskt att vi kan kämpa för en cancer- och beroendeframkallande tobaksprodukt men inte för rättvisor i världen är en annan sak.
Det fanns åtminstone ett engagemang och det måste man ändå säga är ett framsteg.
Sedan finns det självklart riktiga eldsjälar i det här landet också. De som orkar och vågar säga ifrån. De som inte är rädda för varken konflikter eller ställningstagande. De som tar tag i de väsentliga frågorna - det som verkligen spelar roll. De som utrotar Den Svenska Tigern (för övrigt den enda utrotning av djur som jag stödjer).
Vi tar ibland vår unika rätt till yttrandefrihet för givet. Men det är inte så konstigt - vi vet ju ingenting annat. Och för oss är yttrandefriheten en självklarhet. Då faller det sig ganska naturligt att vi vill att samma sak ska gälla för andra.
Våra politiker är valda av oss genom demokratiska val att vara vår röst. Skrämmande ofta är denna röst en liten viskning. När tonläget istället ska vara markant och tydlig.
Mikael Persbrandt och ett rad andra offentliga personer uppmanar nu statsminister Fredrik Reinfeldt att agera starkare i frågan om yttrandefrihet i Iran.
Vem vågar säga "nej" till Persbrandt? Eller vill, för den delen?
Den enda gången svenskarna gått man ur huse för att protestera var när vi skulle gå med i EU och hotet kom att snuset skulle försvinna. Då jäklar blev det fart på Svensson.
Att det sedan ter sig patetiskt att vi kan kämpa för en cancer- och beroendeframkallande tobaksprodukt men inte för rättvisor i världen är en annan sak.
Det fanns åtminstone ett engagemang och det måste man ändå säga är ett framsteg.
Sedan finns det självklart riktiga eldsjälar i det här landet också. De som orkar och vågar säga ifrån. De som inte är rädda för varken konflikter eller ställningstagande. De som tar tag i de väsentliga frågorna - det som verkligen spelar roll. De som utrotar Den Svenska Tigern (för övrigt den enda utrotning av djur som jag stödjer).
Vi tar ibland vår unika rätt till yttrandefrihet för givet. Men det är inte så konstigt - vi vet ju ingenting annat. Och för oss är yttrandefriheten en självklarhet. Då faller det sig ganska naturligt att vi vill att samma sak ska gälla för andra.
Våra politiker är valda av oss genom demokratiska val att vara vår röst. Skrämmande ofta är denna röst en liten viskning. När tonläget istället ska vara markant och tydlig.
Mikael Persbrandt och ett rad andra offentliga personer uppmanar nu statsminister Fredrik Reinfeldt att agera starkare i frågan om yttrandefrihet i Iran.
Vem vågar säga "nej" till Persbrandt? Eller vill, för den delen?
Och sambandet med konst är...?
Det pågår en uppmärksammad rättegång idag mot konstfackeleven Anna Odell. Hon står bland annat åtalad för falsklarm efter att ha spelat psykiskt sjuk för ett konstprojekt.
Här tappar hon mig helt. Jag förstår inte sambandet med konst över huvud taget. Nu ligger förvisso begreppet konst i betraktarens ögon och är individuellt för varje person, men hur jag än vrider och vänder på det får jag inte ihop det.
Om Odells syfte varit att skapa en debatt kring psykvården i landet hade jag sett det ur en annan synvinkel. Men sambandet med konst går mig helt förbi.
Snarare bidrar hennes agerande till att den fördomsfulla bilden av att konstnärer generellt är flummiga spes på ännu mer.
Rättegångskostnaderna för detta spektakel känns inte som väl spenderade skattepengar.
Här tappar hon mig helt. Jag förstår inte sambandet med konst över huvud taget. Nu ligger förvisso begreppet konst i betraktarens ögon och är individuellt för varje person, men hur jag än vrider och vänder på det får jag inte ihop det.
Om Odells syfte varit att skapa en debatt kring psykvården i landet hade jag sett det ur en annan synvinkel. Men sambandet med konst går mig helt förbi.
Snarare bidrar hennes agerande till att den fördomsfulla bilden av att konstnärer generellt är flummiga spes på ännu mer.
Rättegångskostnaderna för detta spektakel känns inte som väl spenderade skattepengar.
Lycka!
Äntligen! Nu går det att komma åt Boktipsets hemsida igen. Cybervärlden är lite oberäknelig ibland.
Jag saknar boktipset.se
Nu börjar min saknad efter boktipset.se att bli riktigt påtaglig. Ingenstans har jag heller lyckats hitta information om vad som hänt med hemsidan. Är det en ovanligt lång uppdatering som gör att man inte har tillgång till den? Har de blivit utsatta för ett sabotage? Har de lagt ner sidan helt?
Någon som vet någonting?
Någon som vet någonting?
Är inte detta olaga hot?
Jag slötittar igenom nyheterna på nätet lite innan läggdags. Det brukar vara min avslappning innan jag kryper till sängs. Den här kvällen blir jag dock bemött av en rubrik som gör att jag förmodligen kommer och vrida och vända på mig i flera timmar innan sömnen infinner sig och när den väl gör det kommer jag att drömma mardrömmar.
Martin Stenmarck säger:
"Min nya låt ska göra ont".
Till skillnad från de förra då eller?
Jag blir uppriktigt sagt rädd för detta hot. För den tidigare låten som spelades på radio flitigt för ett par år sedan där han kvider:"....jag kommer inte hem ikväll..." ekar fortfarande i mitt undermedvetna och gör ont.
Kommer den nya låten att göra ännu mer ont? Är det ens möjligt?
Martin Stenmarck säger:
"Min nya låt ska göra ont".
Till skillnad från de förra då eller?
Jag blir uppriktigt sagt rädd för detta hot. För den tidigare låten som spelades på radio flitigt för ett par år sedan där han kvider:"....jag kommer inte hem ikväll..." ekar fortfarande i mitt undermedvetna och gör ont.
Kommer den nya låten att göra ännu mer ont? Är det ens möjligt?
Könstest på kinesiskan också?
För en liten stund sedan var det prisutdelning efter damernas maratonlopp i friidrotts-VM som genomfördes i förmiddags.
Överst på prispallen kliver.... EN FJORTONÅRIG POJKE!
Naturligtvis var det inte det, utan en ung kinesisk kvinna. Men hon såg verkligen ut som en pre-pubertal pojke utan tillstymmesle till varken bröst eller midja (som är "kvinnliga" drag).
Då undrar jag ju självklart om denna tunna kinesiska också ska genomgå förnedrande könstester som Caster Semenya fick göra med motiveringen att "hon ser ut som en man". Den lilla kinesiskan ser visserligen ut som en pojke, men ni förstår vart jag vill komma.
Om man ändå har förnedrande könstester under idrottsmästerskap borde det väl rimligtvis gälla ALLA där könsidentiteten är tveksam. Annars är det ju rena diskrimineringen mot en speciellt utvald individ.
Just det - diskriminering - är ju ingenting vi vill ha i idrotten. Eller hur?
Uppdatering: Läs den fantastiska artikeln i SvD angående mobbningen av Semenya.
Överst på prispallen kliver.... EN FJORTONÅRIG POJKE!
Naturligtvis var det inte det, utan en ung kinesisk kvinna. Men hon såg verkligen ut som en pre-pubertal pojke utan tillstymmesle till varken bröst eller midja (som är "kvinnliga" drag).
Då undrar jag ju självklart om denna tunna kinesiska också ska genomgå förnedrande könstester som Caster Semenya fick göra med motiveringen att "hon ser ut som en man". Den lilla kinesiskan ser visserligen ut som en pojke, men ni förstår vart jag vill komma.
Om man ändå har förnedrande könstester under idrottsmästerskap borde det väl rimligtvis gälla ALLA där könsidentiteten är tveksam. Annars är det ju rena diskrimineringen mot en speciellt utvald individ.
Just det - diskriminering - är ju ingenting vi vill ha i idrotten. Eller hur?
Uppdatering: Läs den fantastiska artikeln i SvD angående mobbningen av Semenya.
Irriterande fruntimmer i "Debatt"
Om en liten stund börjar de sista sändningarna från friidrotts-VM. Det är lite spjut och stafetter så här sista dagen. Vi har inga svenska tävlande kvar, men jag tycker ändå att det är trevligt att titta på. Lite så där i bakgrunden under tiden man förbereder middag och så.
Jag slog på tvn på rätt kanal och satte mig i soffan och började att lösa ett korsord. På tvn visade man en repris av "Debatt" på SVT.
Jag undviker debattprogram. De gör mig nervös. Människor som pratar i munnen på varandra och ingenting konkret eller konstruktivt kommer de någonsin fram till.
Men just i detta debattprogram var det inte de som debatterade som väckte min uppmärksamhet utan själva programledaren. Hon avbryter sina gäster efter ett ord. Ett ord. Hela tiden. Det finns inte en medverkande som har fått avsluta en mening. Hon är där och hugger hela tiden. Och hon avbryter dem endast för sakens skull.
Sällan har jag skådat en mer enerverande människa i tv. Helt plötsligt framstår dokusåpadeltagare som rena drömmen. Må jag aldrig mer ha oturen att hamna mitt i detta program igen. Man kan få panikångest för mindre.
Jag slog på tvn på rätt kanal och satte mig i soffan och började att lösa ett korsord. På tvn visade man en repris av "Debatt" på SVT.
Jag undviker debattprogram. De gör mig nervös. Människor som pratar i munnen på varandra och ingenting konkret eller konstruktivt kommer de någonsin fram till.
Men just i detta debattprogram var det inte de som debatterade som väckte min uppmärksamhet utan själva programledaren. Hon avbryter sina gäster efter ett ord. Ett ord. Hela tiden. Det finns inte en medverkande som har fått avsluta en mening. Hon är där och hugger hela tiden. Och hon avbryter dem endast för sakens skull.
Sällan har jag skådat en mer enerverande människa i tv. Helt plötsligt framstår dokusåpadeltagare som rena drömmen. Må jag aldrig mer ha oturen att hamna mitt i detta program igen. Man kan få panikångest för mindre.
Definition av den perfekta mannen
Ännu är sommaren inte över. Jag är precis hemkommen från en lång promenad i ett väder som var helt ljuvligt. Varmt och fläktande. Perfekta förutsättningar för en lyckad promenad.
Vad man hinner fundera mycket när man är ute och går. Promenader gör under för tankeverksamheten liksom för humöret.
Jag funderade mycket kring den kommande kursen i kriminalromaner som startar om två veckor. Om intriger och motiv och annat smått och gott som hör en bra kriminalhistoria till. Min förhoppning är att kursen kommer att ge mig kunskap om hur jag strukturerar upp mina idéer på bästa sätt.
Under stäckan jag gick kom jag även på min definition av Den Perfekta Mannen:
Det är någon som kallar mig för "sin prinsessa" och menar det.
Det är mycket tankar som rör sig i mitt huvud ibland alltså.
Vad man hinner fundera mycket när man är ute och går. Promenader gör under för tankeverksamheten liksom för humöret.
Jag funderade mycket kring den kommande kursen i kriminalromaner som startar om två veckor. Om intriger och motiv och annat smått och gott som hör en bra kriminalhistoria till. Min förhoppning är att kursen kommer att ge mig kunskap om hur jag strukturerar upp mina idéer på bästa sätt.
Under stäckan jag gick kom jag även på min definition av Den Perfekta Mannen:
Det är någon som kallar mig för "sin prinsessa" och menar det.
Det är mycket tankar som rör sig i mitt huvud ibland alltså.
Skugge sätter ord på tragedin
För ett par veckor sedan lade Calle Schulman upp ett Youtube-klipp på sin blogg som visar en snart 16-årig blond bloggerska som filmar sig själv i ett badrum där hon själv framställer sig som minst sagt förståndsbegränsad (tack igen Lena för detta skrämmande användbara ord).
I kommentarsfälten var de flesta reaktioner desamma: "Det här måste vara ett skämt. Så korkad kan ingen vara!" (förvisso är just det helt troligt, men jag tror knappast att det skulle vara någonting man vill skylta med). Några kommentatorer hade dock en annan åsikt. Att Calle Schulman, genom att publicera denna film, bidrog till mobbning av denna unga flicka.
Visst publicerade han detta filmklipp för att göra sig rolig på flickans bekostnad. Inget tvivel om det. Men är det verkligen mobbning? När man går in på denna flickas blogg skriver hon själv väldigt förnedrande saker om överviktiga och "vill inte umgås med personer som är fula i ansiktet för det skulle vara pinsamt".
Jag skummade igenom denna flickas blogg med sorg. Tanken som for genom mitt huvud var: "Flickan är inte 16 år fyllda - vad säger hennes föräldrar om detta?". Jag hade som förälder blivit väldigt bekymrad om mitt barn marknadsförde sig själv på detta sätt på nätet (som är tillgängligt för alla) samt att hela omvärlden gör sig rolig på hennes bekostnad.
Unga bloggare idag har "frågestunder". I denna deklarerar den unga bloggerska att hennes mamma följer hennes blogg varje dag. Och just där övergår detta till en sorglig tragedi. Att hennes mamma läser och ser själv vad som pågår men inte gör någonting åt det.
Vidare får flickan frågor om hennes upplagda filmer är någon form av satir, varpå hennes svar är: "Vad är det här ´satir´ som alla tjatar om?".
Filmklippet på den snart 16-åriga flickan florerar flitigt runt på nätet och har resulterat i att hon har rekordmånga besökare på sin blogg. Vilket glädjer henne. Hon har inte ens vett att förstå att hon har förvandlats till en freakshow. Det kanske man inte heller kan begära av en så pass ung flicka (även om jag betvivlar att alla tonåringar idag är så naiva) men man kan begära av hennes föräldrar och vårdnadshavare att reagera.
Linda Skugge sätter ord på den pågående bloggtragedin bland unga tonårsflickor i en debattartikel idag. Jag hoppas att alla föräldrar med ansvar för barn läser den och synar sig själv i sömmarna.
Och ställer sig frågan om de verkligen vill att deras barn framställer sig som riktiga jubelidioter?
Skugge har en viktig poäng - och en poäng som borde vara självklar - för dagens föräldrar: Engagera er i vad era barn gör.
I kommentarsfälten var de flesta reaktioner desamma: "Det här måste vara ett skämt. Så korkad kan ingen vara!" (förvisso är just det helt troligt, men jag tror knappast att det skulle vara någonting man vill skylta med). Några kommentatorer hade dock en annan åsikt. Att Calle Schulman, genom att publicera denna film, bidrog till mobbning av denna unga flicka.
Visst publicerade han detta filmklipp för att göra sig rolig på flickans bekostnad. Inget tvivel om det. Men är det verkligen mobbning? När man går in på denna flickas blogg skriver hon själv väldigt förnedrande saker om överviktiga och "vill inte umgås med personer som är fula i ansiktet för det skulle vara pinsamt".
Jag skummade igenom denna flickas blogg med sorg. Tanken som for genom mitt huvud var: "Flickan är inte 16 år fyllda - vad säger hennes föräldrar om detta?". Jag hade som förälder blivit väldigt bekymrad om mitt barn marknadsförde sig själv på detta sätt på nätet (som är tillgängligt för alla) samt att hela omvärlden gör sig rolig på hennes bekostnad.
Unga bloggare idag har "frågestunder". I denna deklarerar den unga bloggerska att hennes mamma följer hennes blogg varje dag. Och just där övergår detta till en sorglig tragedi. Att hennes mamma läser och ser själv vad som pågår men inte gör någonting åt det.
Vidare får flickan frågor om hennes upplagda filmer är någon form av satir, varpå hennes svar är: "Vad är det här ´satir´ som alla tjatar om?".
Filmklippet på den snart 16-åriga flickan florerar flitigt runt på nätet och har resulterat i att hon har rekordmånga besökare på sin blogg. Vilket glädjer henne. Hon har inte ens vett att förstå att hon har förvandlats till en freakshow. Det kanske man inte heller kan begära av en så pass ung flicka (även om jag betvivlar att alla tonåringar idag är så naiva) men man kan begära av hennes föräldrar och vårdnadshavare att reagera.
Linda Skugge sätter ord på den pågående bloggtragedin bland unga tonårsflickor i en debattartikel idag. Jag hoppas att alla föräldrar med ansvar för barn läser den och synar sig själv i sömmarna.
Och ställer sig frågan om de verkligen vill att deras barn framställer sig som riktiga jubelidioter?
Skugge har en viktig poäng - och en poäng som borde vara självklar - för dagens föräldrar: Engagera er i vad era barn gör.
Inspirerande start på morgonen
Av en händelse upptäckte jag att Kanal 5 börjat visa ännu en säsong av "Biggest loser" på helgerna. Min morgon började med att se ett avsnitt. Blir man inte inspirerad att börja träna efter det, finns det nog ingenting som är det.
Första avsnittet måste ha varit igår morse, så de sänds både lördagar och söndagar, klockan 8.10.
Deltagarna lägger ner ett enormt jobb för att gå ner i vikt och de är verkligen duktiga. Stor inspirationskälla!
Första avsnittet måste ha varit igår morse, så de sänds både lördagar och söndagar, klockan 8.10.
Deltagarna lägger ner ett enormt jobb för att gå ner i vikt och de är verkligen duktiga. Stor inspirationskälla!
Vad betyder alla tvåor?
Ok. Jag är den första att erkänna att jag är lite för vidskeplig för mitt eget bästa ibland. Men min tanke är följande för dagen: Det är ju den 22:a idag. Och just idag accepterade jag min 222:a vän på Facebook.
När det dyker upp en massa sammanträffanden av det här slaget så blir jag ju övertygad om att det finns en anledning till det.
Vad är det jag ska göra? Köpa en Trisslott?
Vänta nu... Det är ju Lottodragningen ikväll. Jepp. Där har vi det.
Jag kommer att ha 2 rätt på Lotto ikväll!
När det dyker upp en massa sammanträffanden av det här slaget så blir jag ju övertygad om att det finns en anledning till det.
Vad är det jag ska göra? Köpa en Trisslott?
Vänta nu... Det är ju Lottodragningen ikväll. Jepp. Där har vi det.
Jag kommer att ha 2 rätt på Lotto ikväll!
Vad händer med boktipset.se?
En av de sidor jag besöker dagligen - till och med flera gånger varje dag - är boktipset.se. Jag fullkomligt älskar den sidan. Under sommaren har de haft lite problem med elaka buggar och ett svalt intresse från medlemmarna, men bara de senaste veckorna har sidan fått ett uppsving. Folk börjar komma tillbaka från semestern och sätter sig nu ner och recenserar och kommenterar böckerna som blev lästa i sommar. Jättetrevligt.
Men idag kommer jag inte ens in på sidan. Har försökt sedan imorse. Det händer liksom ingenting. Först tänkte jag naturligtvis att felet låg hos mig. Det var ett ganska kraftigt oväder under hela förmiddagen - kanske det hade orsakat något fel på bredbandet. Ja, vad vet jag. Men det var ett alternativ som kom upp.
Bad en kompis från Facebook - Nordahlskan - att testa om han kom in (han satt och "jobbade" samtidigt som han gick omkring i minnernas kvarter och la upp 80-talsvideos från Youtube på sin sida). Inte ens han gjorde det (och han är bra mycket mer teknisk än vad jag är). Så då drog jag slutsatsen att felet trots allt inte var mitt.
Någon annan som haft problem med boktipset.se idag? Eller har de lagt ner sidan helt utan förvarning?
Men idag kommer jag inte ens in på sidan. Har försökt sedan imorse. Det händer liksom ingenting. Först tänkte jag naturligtvis att felet låg hos mig. Det var ett ganska kraftigt oväder under hela förmiddagen - kanske det hade orsakat något fel på bredbandet. Ja, vad vet jag. Men det var ett alternativ som kom upp.
Bad en kompis från Facebook - Nordahlskan - att testa om han kom in (han satt och "jobbade" samtidigt som han gick omkring i minnernas kvarter och la upp 80-talsvideos från Youtube på sin sida). Inte ens han gjorde det (och han är bra mycket mer teknisk än vad jag är). Så då drog jag slutsatsen att felet trots allt inte var mitt.
Någon annan som haft problem med boktipset.se idag? Eller har de lagt ner sidan helt utan förvarning?
Tv-tips inför lördagskvällen
Ikväll klockan 20.00 visar TV4 PLUS filmen "The Queen" med Helen Mirren i huvudrollen. Har ni inte redan sett den så rekommenderar jag verkligen att ni gör det. Den skildrar det brittiska kungahuset veckan efter prinsessan Dianas tragiska bortgång 1997.
Mirren belönades med en välförtjänt Oscar för sin insats. Ett träffsäkert - men långt ifrån smickrande - porträtt av Englands drottning.
Mirren belönades med en välförtjänt Oscar för sin insats. Ett träffsäkert - men långt ifrån smickrande - porträtt av Englands drottning.
Frukost med antioxidanter
Min kropp har gjort en radikal förändring den senaste veckan. Jag har aldrig varit en frukostmänniska. Jag måste vara vaken i ett par timmar innan jag kan äta. Så har det alltid varit. Sedan barnsben.
Det har till och med varit en fördel, då jag har kunnat ta raska och långa morgonpromenader innan jag har jobbat upp en hunger. Promenader på fastande mage gör underverk när man vill gå ner i vikt och bidrar till ett piggare humör.
Nu har detta helt plötsligt bara på en vecka ändrats helt. Nu vaknar jag på mornarna och är helt utsvulten. Har man levt ett helt liv utan att känna detta tidigare, blir kontrasten ganska markant kan jag tala om.
Jag försöker att anpassa mig till den nya situationen. Till frukost idag blev det en stor smoothie med blåbär - fullproppad med nyttiga antioxidanter.
Känns som en bra start på morgonen.
Det har till och med varit en fördel, då jag har kunnat ta raska och långa morgonpromenader innan jag har jobbat upp en hunger. Promenader på fastande mage gör underverk när man vill gå ner i vikt och bidrar till ett piggare humör.
Nu har detta helt plötsligt bara på en vecka ändrats helt. Nu vaknar jag på mornarna och är helt utsvulten. Har man levt ett helt liv utan att känna detta tidigare, blir kontrasten ganska markant kan jag tala om.
Jag försöker att anpassa mig till den nya situationen. Till frukost idag blev det en stor smoothie med blåbär - fullproppad med nyttiga antioxidanter.
Känns som en bra start på morgonen.
Sjöberg går från klarhet till klarhet
När fan blir gammal blir han religiös.
Jag har alltid sett Patrik Sjöberg som väldigt arrogant. Förvisso en enastående idrottsman - fortfarande idag, 22 år senare, har jag svårt att riktigt greppa det faktum att någon kan hoppa över en ribba som ligger på 2.42 meters höjd - men arrogant.
Nu går istället Sjöberg från klarhet till klarhet.
Tidigare var det häxjakten på Semenya som Sjöberg ifrågasatte - nu uttalar han sig även om kritiken mot Bolts spexande. Och påminner oss om hur sött och gulligt vi tyckte det var när Carolina Klüft grimaserade under tävlingarna.
Grimaser som faktiskt verkade mer tillgjorda än spontana.
I friidrottsvärlden - där konkurrensen är hård, tonen brutal och diskussionerna tyvärr oftast kretsar kring möjliga dopningsfall - känns det uppfriskande med kille som Bolt som faktiskt verkar tycka att det är roligt att tävla.
För det är väl grundpelaren till idrott? Glädje.
Anammade fler svenska friidrottare Bolts strategi, kanske de inte blev täppta i näsan eller skadade lagom till alla mästerskap. De får testa och se.
Jag har alltid sett Patrik Sjöberg som väldigt arrogant. Förvisso en enastående idrottsman - fortfarande idag, 22 år senare, har jag svårt att riktigt greppa det faktum att någon kan hoppa över en ribba som ligger på 2.42 meters höjd - men arrogant.
Nu går istället Sjöberg från klarhet till klarhet.
Tidigare var det häxjakten på Semenya som Sjöberg ifrågasatte - nu uttalar han sig även om kritiken mot Bolts spexande. Och påminner oss om hur sött och gulligt vi tyckte det var när Carolina Klüft grimaserade under tävlingarna.
Grimaser som faktiskt verkade mer tillgjorda än spontana.
I friidrottsvärlden - där konkurrensen är hård, tonen brutal och diskussionerna tyvärr oftast kretsar kring möjliga dopningsfall - känns det uppfriskande med kille som Bolt som faktiskt verkar tycka att det är roligt att tävla.
För det är väl grundpelaren till idrott? Glädje.
Anammade fler svenska friidrottare Bolts strategi, kanske de inte blev täppta i näsan eller skadade lagom till alla mästerskap. De får testa och se.
Mobbningen kastar en obehaglig skugga över VM
"Jag borde ha stannat hemma" säger den förföljda Caster Semenya idag.
Jag blir både ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Hur utsatt har inte denna tjej varit under friidrotts-VM? Tyvärr blir inte reslutaten av henns könstest (så förnedrande) klara förrän mästerskapet är över.
Vi för kampanjer i skolor för att barn inte ska mobba andra barn. Vad vi inte inser är att barn inte gör som vi säger - de gör som vi gör.
Vad är vi för förebilder egentligen?
Det förs en häxjakt på en ung flicka på grund av hennes utseende, trots att vi - vuxna - predikar om att skönheten sitter på insidan. Denna häxjakt gör att vi bevisar för barn och ungdomar att det är precis tvärtom. Att utseende spelar roll. Att utseende är viktigt. Att vi - på ren svenska - snackar en massa skit som vi inte egentligen står för.
Sedan har vi mage att ifrågasätta hur det kommer sig att unga kvinnor idag medvetet svälter ihjäl sig för att anpassa sig till idealen.
Har inte Semenya samma rättighet att glädjas åt sin välförtjänta guldmedalj för att hennes utseende inte är "fördelaktigt"? Vad händer om de förnedrande testerna hon tvingas göra visar sig att hon är 100% kvinna?
Kommer då hennes konkurrenter, blodtörstiga "journalister" och den missunnsamma publiken be henne om ursäkt? Alla de som har dömt henne på förhand - utan minsta bevis, bara på antagande baserade på hennes utseende - kommer de då att låta henne glädjas över sin prestation på banan?
Denna förföljelse har kastat en otäck och obehaglig skugga över VM. Den har också resulterat i att vi tyvärr bevisat hur vi egentligen bedömer andra människor.
Och det gör mig riktigt dyster.
Jag blir både ledsen och förtvivlad när jag läser detta. Hur utsatt har inte denna tjej varit under friidrotts-VM? Tyvärr blir inte reslutaten av henns könstest (så förnedrande) klara förrän mästerskapet är över.
Vi för kampanjer i skolor för att barn inte ska mobba andra barn. Vad vi inte inser är att barn inte gör som vi säger - de gör som vi gör.
Vad är vi för förebilder egentligen?
Det förs en häxjakt på en ung flicka på grund av hennes utseende, trots att vi - vuxna - predikar om att skönheten sitter på insidan. Denna häxjakt gör att vi bevisar för barn och ungdomar att det är precis tvärtom. Att utseende spelar roll. Att utseende är viktigt. Att vi - på ren svenska - snackar en massa skit som vi inte egentligen står för.
Sedan har vi mage att ifrågasätta hur det kommer sig att unga kvinnor idag medvetet svälter ihjäl sig för att anpassa sig till idealen.
Har inte Semenya samma rättighet att glädjas åt sin välförtjänta guldmedalj för att hennes utseende inte är "fördelaktigt"? Vad händer om de förnedrande testerna hon tvingas göra visar sig att hon är 100% kvinna?
Kommer då hennes konkurrenter, blodtörstiga "journalister" och den missunnsamma publiken be henne om ursäkt? Alla de som har dömt henne på förhand - utan minsta bevis, bara på antagande baserade på hennes utseende - kommer de då att låta henne glädjas över sin prestation på banan?
Denna förföljelse har kastat en otäck och obehaglig skugga över VM. Den har också resulterat i att vi tyvärr bevisat hur vi egentligen bedömer andra människor.
Och det gör mig riktigt dyster.
Pasta och kycklinggratäng - för speciella tillfällen
När jag verkligen vill imponera på någon med mina kockkunskaper eller visa min uppskattning för någon jag tycker om, lagar jag denna rätt. En pastagratäng med kyckling. Den är perfekt att göra om man fått grillad kyckling över, eller varför inte något annat grillat kött (ännu är väl inte grillningssäsongen helt över?).
Den tar inte alls lång tid att göra och är perfekt om man har många matgäster - då är det bara att dubbla receptet. Just detta recept räcker till 4 personer.
INGREDIENSER:
6 dl penne rigate (eller annan lite "större" form av pasta - inte små makaroner)
köttet från en halv grillad kyckling
1 broccolibukett
sås:
1 strimlad purjolök
1 dl vatten
1 hönsbuljongtärning
1,5 msk mangochutney
1-2 tsk sambal oelek
5 dl lätt creme fraiche
soya
riven parmesanost
GÖR SÅ HÄR:
Koka pastan al dente. Koka broccolin mjuk.
Lägg pasta, broccoli och strimlat kycklingkött i en ugnsform.
Över till såsen: Fräs purjolöken i lite rapsolja tills den får färg. Häll i vattnet och buljongtärning. Rör om tills tärningen lösts upp. I med chutney och sambal oelek. Ha slutligen i creme fraiche och några droppar soya och låt allting bli varmt.
Häll sedan såsen över pastablandningen. Riv rikligt med parmesanost över. Gratinera i ugnen på 225 grader tills osten smält och fått färg.
Voilá!
Den tar inte alls lång tid att göra och är perfekt om man har många matgäster - då är det bara att dubbla receptet. Just detta recept räcker till 4 personer.
INGREDIENSER:
6 dl penne rigate (eller annan lite "större" form av pasta - inte små makaroner)
köttet från en halv grillad kyckling
1 broccolibukett
sås:
1 strimlad purjolök
1 dl vatten
1 hönsbuljongtärning
1,5 msk mangochutney
1-2 tsk sambal oelek
5 dl lätt creme fraiche
soya
riven parmesanost
GÖR SÅ HÄR:
Koka pastan al dente. Koka broccolin mjuk.
Lägg pasta, broccoli och strimlat kycklingkött i en ugnsform.
Över till såsen: Fräs purjolöken i lite rapsolja tills den får färg. Häll i vattnet och buljongtärning. Rör om tills tärningen lösts upp. I med chutney och sambal oelek. Ha slutligen i creme fraiche och några droppar soya och låt allting bli varmt.
Häll sedan såsen över pastablandningen. Riv rikligt med parmesanost över. Gratinera i ugnen på 225 grader tills osten smält och fått färg.
Voilá!
På röda mattan med Camilla Läckberg?
Den 16 september släpps Camilla Läckbergs nya bok, "Fyrvaktaren". Om man förbeställer den via hennes blogg, får man inte bara boken signerad utan är även med i en tävling att få gå på bio med Camilla.
Låter riktigt trevligt!
Heder till Patrik Sjöberg
Jag blir så lycklig när människor överraskar mig positivt. Det gör Patrik Sjöberg idag, när han ifrågasätter häxjakten på den arma guldmedaljören på 800 meter - Caster Semenya.
"Är man mer kvinnlig för att man har två kilo smink i ansiktet?" frågar han och syftar på ryskorna som i hans tycke inte heller är några skönheter.
Naturligtvis inte. Det Semenya har råkat ut för är rena trakasserier och förföljelser av det värsta slag. Jag såg inte när hon sprang loppet, men jag läste sedan att det var en del i publiken som buat åt henne. Skämmes på dem! Så beter man sig bara inte.
Den stackars människan har fått göra förnedrande tester för att bevisa sin könsidentitet och är det så att det råder några tvivel, så kommer dessa tester att bevisa det. Hittills har det dock inte dykt upp ett enda spår som skulle styrka de anklagelser som hon blivit utsatt för och därför ska hon också få heder för sin insatts på banan.
Innocent until proven guilty.
Sjöberg har alltid varit en man som sagt vad han tycker och tänker utan att cencurera sina ord och jag tycker att det är starkt av honom att försvara Semenya när omvärlden vill ta ifrån henne glädjen som en guldmedalj innebär.
Sjöberg steg rejält i mina ögon idag.
"Är man mer kvinnlig för att man har två kilo smink i ansiktet?" frågar han och syftar på ryskorna som i hans tycke inte heller är några skönheter.
Naturligtvis inte. Det Semenya har råkat ut för är rena trakasserier och förföljelser av det värsta slag. Jag såg inte när hon sprang loppet, men jag läste sedan att det var en del i publiken som buat åt henne. Skämmes på dem! Så beter man sig bara inte.
Den stackars människan har fått göra förnedrande tester för att bevisa sin könsidentitet och är det så att det råder några tvivel, så kommer dessa tester att bevisa det. Hittills har det dock inte dykt upp ett enda spår som skulle styrka de anklagelser som hon blivit utsatt för och därför ska hon också få heder för sin insatts på banan.
Innocent until proven guilty.
Sjöberg har alltid varit en man som sagt vad han tycker och tänker utan att cencurera sina ord och jag tycker att det är starkt av honom att försvara Semenya när omvärlden vill ta ifrån henne glädjen som en guldmedalj innebär.
Sjöberg steg rejält i mina ögon idag.
På jobbintervju
Inget blogguppehåll ännu, kära vänner. Än har jag kvar min högljudda laptop på köksbordet.
Jag kom precis hem från en jobbintervju. För ett extrajobb som jag tror skulle passa mig utmärkt. Men det är svårt att säga hur intervjun gick - jag har svårt att känna av sånt där.
Får i alla fall svar i slutet av nästa vecka.
När jag sitter på bussen på väg till intevjun ringde det på mobilen. Det är väldigt sällan det gör det, kan jag säga. Det var en dam som hade fått mitt nummer ifrån Arbetsförmedlingen och undrade om jag var intresserad av ett jobb. Intervju på det stället på onsdag.
Skönt att det börjar röra lite på sig på arbetsmarknaden. Det är positiva vindar som blåser nu. Snart har konjunkturen vänt, mina vänner.
Jag kom precis hem från en jobbintervju. För ett extrajobb som jag tror skulle passa mig utmärkt. Men det är svårt att säga hur intervjun gick - jag har svårt att känna av sånt där.
Får i alla fall svar i slutet av nästa vecka.
När jag sitter på bussen på väg till intevjun ringde det på mobilen. Det är väldigt sällan det gör det, kan jag säga. Det var en dam som hade fått mitt nummer ifrån Arbetsförmedlingen och undrade om jag var intresserad av ett jobb. Intervju på det stället på onsdag.
Skönt att det börjar röra lite på sig på arbetsmarknaden. Det är positiva vindar som blåser nu. Snart har konjunkturen vänt, mina vänner.
Ofrivilligt blogguppehåll?
Jag kommer förmodligen att behöva göra ett ofrivilligt blogguppehåll i helgen.
Min dator låter igen. Den har samma läte som en eltandborste. Inte bra.
Så jag har bett min laptop-doktor att se över den så fort han kan. Hoppas att han hinner över helgen. Jag behöver ju min lilla vän. Det är lite extra trist nu, eftersom jag har fler besökare till bloggen dagligen än någonsin tidigare.
Sjukt egentligen hur beronde man är av datorer.
Min dator låter igen. Den har samma läte som en eltandborste. Inte bra.
Så jag har bett min laptop-doktor att se över den så fort han kan. Hoppas att han hinner över helgen. Jag behöver ju min lilla vän. Det är lite extra trist nu, eftersom jag har fler besökare till bloggen dagligen än någonsin tidigare.
Sjukt egentligen hur beronde man är av datorer.
Imponerad
Någon medalj blev det tyvärr inte för Emma Green igår i höjdhopp, men ännu ett världsrekord för Usain Bolt på 200 meter.
19.19. Det är imponerande.
Jag är faktiskt lite mållös.
19.19. Det är imponerande.
Jag är faktiskt lite mållös.
Heja Emma!
Brukar ni fylla i JA/NEJ-frågorna i kvällstidningarna? Ni vet de som ställs runt en artikel av något slag, i stil med "Pensionssparar du?" och så kan man klicka "ja" eller "nej" och så kommer det upp staplar med svaren. Ok, ni vet vad jag menar.
Jag svarar på dessa frågor JÄMT, ungefär som att det är ett tvångsbegär. Även på de frågorna där jag inte är insatt ett dugg. "Tror du att Zlatan kommer att göra succé i Barcelona?". Har ingen susning - kan ingenting om fotboll alls - men det är en sån fråga jag svarar JA på för jag är en positiv människa och önskar Zlatan all lycka till.
Just nu pågår höjdhoppsfinalen för damer i VM. Sitter i skrivande stund och tittar på den. Vi har en svenska med - Emma Green.
Aftonbladet ställde frågan "Tror du att Emma Green tar medalj i höjdhopp?". Svarade JA där med, trots att jag egentligen inte har så stor koll på hur stora hennes chanser är.
Hela 77% hade svarat NEJ.
Ok. Det kanske inte är så troligt att Emma tar medalj idag - vad vet jag - men måste man verkligen visa sitt tvivel om flickans förmåga? Man kan ju faktiskt låtsas att man tror på henne - det kostar ingenting.
Jag håller tummarna. Heja Emma!
Jag svarar på dessa frågor JÄMT, ungefär som att det är ett tvångsbegär. Även på de frågorna där jag inte är insatt ett dugg. "Tror du att Zlatan kommer att göra succé i Barcelona?". Har ingen susning - kan ingenting om fotboll alls - men det är en sån fråga jag svarar JA på för jag är en positiv människa och önskar Zlatan all lycka till.
Just nu pågår höjdhoppsfinalen för damer i VM. Sitter i skrivande stund och tittar på den. Vi har en svenska med - Emma Green.
Aftonbladet ställde frågan "Tror du att Emma Green tar medalj i höjdhopp?". Svarade JA där med, trots att jag egentligen inte har så stor koll på hur stora hennes chanser är.
Hela 77% hade svarat NEJ.
Ok. Det kanske inte är så troligt att Emma tar medalj idag - vad vet jag - men måste man verkligen visa sitt tvivel om flickans förmåga? Man kan ju faktiskt låtsas att man tror på henne - det kostar ingenting.
Jag håller tummarna. Heja Emma!
Förberedelser
Jag håller på att förbereda mig inför jobbintervjun imorgon. Både mentalt och kroppsligt. Man vill ju göra ett gott helhetsintryck.
På agendan står att tona håret, färga ögonbrynen och fixa naglarna. Och leta efter en lämplig utstyrsel i garderoben.
På agendan står att tona håret, färga ögonbrynen och fixa naglarna. Och leta efter en lämplig utstyrsel i garderoben.
Ett något större utrymme än vad jag har för mina kläder och skor.
Årstidsångest
För några dagar sedan drabbades jag av Höstångesten. Nu börjar allting att återgå till "det normala" efter sommarmånaderna. Inget mer sommarprat i radio, skolorna har startat igen efter sommarlovet, tv-tablån innehåller annat än repriser och nätterna är mörka och svala.
Klart att man då drabbas av höstångest.
Fast jag känner mig lite orättvis mot hösten, för faktum är att jag får ångest inför alla årstiderna. På ena eller andra sättet.
Till vintern för att kyla har samma effekt på mig som lågt blodsocker för andra. Jag blir grinig och tvär. Klarar inte av det ständiga mörkret.
Till våren för att det är så mycket som ska ordnas och fixas och tiden brukar vara knapp.
Till sommaren för man har så mycket krav på sig att hinna med och njuta så mycket som möjligt av den.
Och när den stackars hösten kommer har man ångest för att ett långt vinterhalvår väntar och man inte hann med allt det där under sommaren som man ville.
Men alla dessa årstider har ju sin tjusning (här ger jag i och för sig vintern bara heder för att julen råkar inträffa då).
Fördelen med hösten är att man återigen kan tända levande ljus i hela lägenheten på kvällarna. Ta långa, varma väldoftande bad. Sådana saker som inte gör sig rättvisa på sommaren.
Man får helt enkelt göra det bästa av den tid som erbjuds.
Klart att man då drabbas av höstångest.
Fast jag känner mig lite orättvis mot hösten, för faktum är att jag får ångest inför alla årstiderna. På ena eller andra sättet.
Till vintern för att kyla har samma effekt på mig som lågt blodsocker för andra. Jag blir grinig och tvär. Klarar inte av det ständiga mörkret.
Till våren för att det är så mycket som ska ordnas och fixas och tiden brukar vara knapp.
Till sommaren för man har så mycket krav på sig att hinna med och njuta så mycket som möjligt av den.
Och när den stackars hösten kommer har man ångest för att ett långt vinterhalvår väntar och man inte hann med allt det där under sommaren som man ville.
Men alla dessa årstider har ju sin tjusning (här ger jag i och för sig vintern bara heder för att julen råkar inträffa då).
Fördelen med hösten är att man återigen kan tända levande ljus i hela lägenheten på kvällarna. Ta långa, varma väldoftande bad. Sådana saker som inte gör sig rättvisa på sommaren.
Man får helt enkelt göra det bästa av den tid som erbjuds.
Friidrottsmobbning?
Märkligt nog är inte Usain Bolts fantastiska och makalösa världsrekord på 100 meter den mest omdiskuterade händelsen under pågående friidrotts-vm (jag är fortfarande helt tagen av hans insats), utan om guldmedaljören på 800 meter för damer - Caster Semenya - verkligen är en kvinna eller inte.
Jag får sympatikänslor för Caster. Hon är långt ifrån den fagraste kvinna jag skådat, men att ifrågasätta hennes könsidentitet för allmänhetens beskådan känns som ren och skär mobbning av det mest förödmjukande slaget.
Att ifrågasätta om en friidrottare som gör makalöst bra prestationer dopar sig eller inte tillhör - tyvärr - numera vanligheterna. Men att ifrågasätta någons egentliga könsidentitet på grund av utseendet känns ärligt talat lite obehagligt. Själva frågeställningen är som en förklädd förolämpning för att kunna säga: "Du är för ful för att vara kvinna".
Som om arma Caster på något sätt skulle vara mer manhaftig än de kvinnliga friidrottarna som tävlade för öststaterna innan muren föll. Tvärtom - hon ser ut som en liten älva i jämförelse.
Jag får sympatikänslor för Caster. Hon är långt ifrån den fagraste kvinna jag skådat, men att ifrågasätta hennes könsidentitet för allmänhetens beskådan känns som ren och skär mobbning av det mest förödmjukande slaget.
Att ifrågasätta om en friidrottare som gör makalöst bra prestationer dopar sig eller inte tillhör - tyvärr - numera vanligheterna. Men att ifrågasätta någons egentliga könsidentitet på grund av utseendet känns ärligt talat lite obehagligt. Själva frågeställningen är som en förklädd förolämpning för att kunna säga: "Du är för ful för att vara kvinna".
Som om arma Caster på något sätt skulle vara mer manhaftig än de kvinnliga friidrottarna som tävlade för öststaterna innan muren föll. Tvärtom - hon ser ut som en liten älva i jämförelse.
Om vänskap - veckans Kulturfyra
Veckans Kulturfyra berör ett ämne som varit i fokus för mig de senaste åren - Vänskap.
För dryga två år sedan stannade jag upp och såg över mina vänskapsband. Det resulterade i att jag rensade ur i vänskapskretsen och "gjorde slut" med många vänner av olika anledningar. Det var både jobbigt och smärtsamt, men nödvändigt. Just detta är en av de saker jag skulle vilja skriva om i bokform så småningom.
Vänskap är en tvåvägskommunikation.
Här är veckans Kulturfyra:
1. Vad är en vän?
En sann vän är någon som finns där i livets alla skeenden - även när det blåser motvind. Humor är en viktig grundpelare för mig i en vänskap - det är en förutsättning för att det ska fungera över huvud taget. Jag måste kunna skratta tillsammans med en vän.
2. Hur många vänner kan man ha?
Antalet är nog obegränsat, sedan har jag märkt att jag delar in vänner i olika kategorier. Man har olika vänner i olika syften. En del umgås man med mer sporadiskt och det är kanske inte dem man i första hand öppnar sitt innersta för. Det är ju oftast när någonting oförutsätt inträffar som man själv märker vilka de riktiga vännerna är. Ibland blir man besviken över att de man förlitade sig mest på inte finns där, men ofta har jag blivit glatt överraskad åt andra hållet. När de man minst trodde var en trygg famn visade sig vara det.
3. Bästa boken om vänskap?
Det första jag kommer att tänka på är inte en bok, utan en film: "Stränder" med Bette Midler som jag såg i tonåren och som sedan dess haft en speciell plats i mitt hjärta. Ledmotivet från den filmen - "Wind beneth my wings" - är förmodligen den finaste sången som någonsin skrivits om vänskap.
Men nog finns det en hel del böcker där vänskap skildras på ett bra sätt - jag kan bara inte komma på en titel på rak arm.
4. Har du en bästa vän?
De flesta av mina allra bästa vänner i livet har varit män. Vänskapen med dem är den som jag har ivärdesatt mest och som har präglat mig mest.
Vänskapen med kvinnor har - tyvärr - inte gett mig lika mycket. Med ett undantag: en relativt ny bekantskap med en kvinna som jag lärde känna på det mest besynnerliga sätt. Inte alls den ultimata förusättingen för en vänskap alls, men våra gemensamma erfarenheter och ömsesidiga tycke för varandra har framkallat en äkta och förhoppningsvis bestående vänskap.
För dryga två år sedan stannade jag upp och såg över mina vänskapsband. Det resulterade i att jag rensade ur i vänskapskretsen och "gjorde slut" med många vänner av olika anledningar. Det var både jobbigt och smärtsamt, men nödvändigt. Just detta är en av de saker jag skulle vilja skriva om i bokform så småningom.
Vänskap är en tvåvägskommunikation.
Här är veckans Kulturfyra:
1. Vad är en vän?
En sann vän är någon som finns där i livets alla skeenden - även när det blåser motvind. Humor är en viktig grundpelare för mig i en vänskap - det är en förutsättning för att det ska fungera över huvud taget. Jag måste kunna skratta tillsammans med en vän.
2. Hur många vänner kan man ha?
Antalet är nog obegränsat, sedan har jag märkt att jag delar in vänner i olika kategorier. Man har olika vänner i olika syften. En del umgås man med mer sporadiskt och det är kanske inte dem man i första hand öppnar sitt innersta för. Det är ju oftast när någonting oförutsätt inträffar som man själv märker vilka de riktiga vännerna är. Ibland blir man besviken över att de man förlitade sig mest på inte finns där, men ofta har jag blivit glatt överraskad åt andra hållet. När de man minst trodde var en trygg famn visade sig vara det.
3. Bästa boken om vänskap?
Det första jag kommer att tänka på är inte en bok, utan en film: "Stränder" med Bette Midler som jag såg i tonåren och som sedan dess haft en speciell plats i mitt hjärta. Ledmotivet från den filmen - "Wind beneth my wings" - är förmodligen den finaste sången som någonsin skrivits om vänskap.
Men nog finns det en hel del böcker där vänskap skildras på ett bra sätt - jag kan bara inte komma på en titel på rak arm.
4. Har du en bästa vän?
De flesta av mina allra bästa vänner i livet har varit män. Vänskapen med dem är den som jag har ivärdesatt mest och som har präglat mig mest.
Vänskapen med kvinnor har - tyvärr - inte gett mig lika mycket. Med ett undantag: en relativt ny bekantskap med en kvinna som jag lärde känna på det mest besynnerliga sätt. Inte alls den ultimata förusättingen för en vänskap alls, men våra gemensamma erfarenheter och ömsesidiga tycke för varandra har framkallat en äkta och förhoppningsvis bestående vänskap.
Arma Wissman
Häromdagen tyckte Johan Wissman att det tydligen var en bra idé att omvärlden fick ta del av den svenska avundsjukan och missunnsamheten, då han anklagade världens snabbaste man - Uasin Bolt - för att vara "osportslig". Detta på grund av Bolts spexande kring tävlingarna.
Detta spexande har ju faktiskt visat sig vara ett vinnande koncept - 9.58 på 100 meter talar sitt tydliga språk - medans Wissman idag tvingas avbryta VM på grund av en halsinfektion.
Ont i halsen på grund av allt gnällande, kanske?
Jag kan bara tala för mig själv, Wissman, men personligen kommer jag att minnas Bolts 9.58 mycket längre än en semifinal på 400 meter som aldrig blev av.
Detta spexande har ju faktiskt visat sig vara ett vinnande koncept - 9.58 på 100 meter talar sitt tydliga språk - medans Wissman idag tvingas avbryta VM på grund av en halsinfektion.
Ont i halsen på grund av allt gnällande, kanske?
Jag kan bara tala för mig själv, Wissman, men personligen kommer jag att minnas Bolts 9.58 mycket längre än en semifinal på 400 meter som aldrig blev av.
Arbetsförmedlingen behöver effektiviseras?
På grund av den ökade arbetslösheten begär Arbetsförmedlingen 1,1 miljarder extra i anslag - för att kunna ge de arbetssökande mer tid med en handläggare.
Jag ställer mig lite tveksam till detta.
Igår var jag på Arbetsförmedlingen för att lägga upp en ny "handlingsplan" - vilket i praktiken innebär att man bevisar att man faktiskt är aktivt jobbsökande och därför berättigad till a-kassaersättning.
Väntetiden innan jag kom in till en handläggare var egentligen inte oacceptabelt lång - en halvtimme.
Sedan träffar jag denna handläggare i cirka fyrtio minuter. En mycket trevlig man som både var uppmuntrande och sympatisk.
Men dessa fyrtio minuter var bortkastad tid - både för mig och för Arbetsförmedlingen.
Det förste denne arbetsförmedlare gjorde var att under en si sådär tjugo minuter leta runt bland jobbannonserna på deras egna hemsida för att hitta någonting som matchade mina kvalifikationer - alltså exakt samma sak som jag gör hemma. Dagligen.
Sedan ger han mig råd att leta annonser på nätet. Som om jag efter sju och en halv månad som arbetssökande inte hade förstått det själv.
Slutligen gör han lite anteckningar på min profil vilka jobb jag har sökt den senaste tiden.
Dessa fyrtio minuter skulle kunna ha använts mer effektivt.
Jag vet hur man söker jobb. Jag har bara inte fått något napp ännu. Och de jobben jag faktiskt har blivit kallad på intervju till har jag ironiskt nog inte hittat genom Arbetsförmedlingen, utan på andra sätt. Jag söker direkt via företagen, skickar spontanansökningar och letar igenom flertalet andra jobbsajter varje dag.
Ett tillskott på 1,1 miljarder kanske kan göra så att Arbetsförmedlingen arbetar på ett mer effektivt sätt. För att ägna fyrtio minuter till att skumma igenom sin egen hemsida och dessutom ha fräckheten att ge uppenbara råd ger varken mig som arbetssökande eller dem själva några konkreta lösningar.
(Läs även DN)
Jag ställer mig lite tveksam till detta.
Igår var jag på Arbetsförmedlingen för att lägga upp en ny "handlingsplan" - vilket i praktiken innebär att man bevisar att man faktiskt är aktivt jobbsökande och därför berättigad till a-kassaersättning.
Väntetiden innan jag kom in till en handläggare var egentligen inte oacceptabelt lång - en halvtimme.
Sedan träffar jag denna handläggare i cirka fyrtio minuter. En mycket trevlig man som både var uppmuntrande och sympatisk.
Men dessa fyrtio minuter var bortkastad tid - både för mig och för Arbetsförmedlingen.
Det förste denne arbetsförmedlare gjorde var att under en si sådär tjugo minuter leta runt bland jobbannonserna på deras egna hemsida för att hitta någonting som matchade mina kvalifikationer - alltså exakt samma sak som jag gör hemma. Dagligen.
Sedan ger han mig råd att leta annonser på nätet. Som om jag efter sju och en halv månad som arbetssökande inte hade förstått det själv.
Slutligen gör han lite anteckningar på min profil vilka jobb jag har sökt den senaste tiden.
Dessa fyrtio minuter skulle kunna ha använts mer effektivt.
Jag vet hur man söker jobb. Jag har bara inte fått något napp ännu. Och de jobben jag faktiskt har blivit kallad på intervju till har jag ironiskt nog inte hittat genom Arbetsförmedlingen, utan på andra sätt. Jag söker direkt via företagen, skickar spontanansökningar och letar igenom flertalet andra jobbsajter varje dag.
Ett tillskott på 1,1 miljarder kanske kan göra så att Arbetsförmedlingen arbetar på ett mer effektivt sätt. För att ägna fyrtio minuter till att skumma igenom sin egen hemsida och dessutom ha fräckheten att ge uppenbara råd ger varken mig som arbetssökande eller dem själva några konkreta lösningar.
(Läs även DN)
Nya tag
Jag är en "antingen/eller"-människa. När jag går in för någonting så gör jag det till 100% - oavsett vad det gäller. Jobb, förhållanden, studier, dieter. Jag gör ingenting halvdant.
Igår fick jag en rejäl chock när jag studerade min kropp i spegeln och bestämde mig genast för att ta tag i projektet att komma iform igen.
Sagt och gjort. Morgonen startades med en powerwalk (som blev en anings mer uppfriskande än vad jag hade räknat med trots att solen strålade och det inte syntes ett moln på himlen) och när jag kom hem blev det en riktig "fitness"-frukost: fiberhavregrynsgröt med banan, kanel och minimjölk samt två kokta ägg.
Det där med havregrynsgröt... Det är inte speciellt gott, eller hur?
Igår fick jag en rejäl chock när jag studerade min kropp i spegeln och bestämde mig genast för att ta tag i projektet att komma iform igen.
Sagt och gjort. Morgonen startades med en powerwalk (som blev en anings mer uppfriskande än vad jag hade räknat med trots att solen strålade och det inte syntes ett moln på himlen) och när jag kom hem blev det en riktig "fitness"-frukost: fiberhavregrynsgröt med banan, kanel och minimjölk samt två kokta ägg.
Det där med havregrynsgröt... Det är inte speciellt gott, eller hur?
Trötter
Jag är ruskigt trött idag. Sömnen inatt var katastrofalt dålig. Men den här gången har jag egentligen bara mig själv att skylla.
Jag brukar somna in till reprisavsnitten av "Criminal minds" sent på kvällarna. De flesta av dessa avsnitt är nya för mig, för jag har bara följt serien sporadiskt.
Igår kväll var det ett ovanligt otäckt avsnitt som skrämda slag på mig fullständigt, med följden att jag blev klarvaken. Så jag zappade vidare och såg en repris av "CSI" också.
Jag förstod att jag aldrig skulle kunna somna utan hjälp, så jag tog en insomningstablett så där mitt i natten. Nu är det så att jag alltid underskattar effekten av dessa - man knockas ganska fort.
Så imorse när jag vaknade var glasögonen på näsan och tvn påslagen. Hann liksom inte med.
Jag brukar somna in till reprisavsnitten av "Criminal minds" sent på kvällarna. De flesta av dessa avsnitt är nya för mig, för jag har bara följt serien sporadiskt.
Igår kväll var det ett ovanligt otäckt avsnitt som skrämda slag på mig fullständigt, med följden att jag blev klarvaken. Så jag zappade vidare och såg en repris av "CSI" också.
Jag förstod att jag aldrig skulle kunna somna utan hjälp, så jag tog en insomningstablett så där mitt i natten. Nu är det så att jag alltid underskattar effekten av dessa - man knockas ganska fort.
Så imorse när jag vaknade var glasögonen på näsan och tvn påslagen. Hann liksom inte med.
Nedräkning
Tio månader exakt. Längre än så är det inte kvar till kronprinsessan och Daniel Westlings bröllop.
Det går undan.
Det går undan.
Författardrömmarna
1992 gjorde jag tillsammans med ett gäng bekanta en välgörenhetsföreställning gör AIDS-forskningen (det var på den tiden jag sjöng). Det som var det mest fantastiska var att vi på fullt allvar trodde att de få slantarna vi samlade in på detta evenemang faktiskt skulle kunna göra en skillnad. Ja, vi trodde nästan att vi skulle bidra till att gåtan kring AIDS skulle lösas.
Lite mer än sjutton år senare är AIDS fortfarande obotligt och inget vaccin finns - dock har man hittat bra bromsmediciner med tiden. Och kanske, kanske bidrog vår insats till att man åtminstone kommit ett steg längre fram i forskningen.
Poängen är att vi hade visioner och vi vågade tro på oss själva. Det är det som är så härligt med ungdomen - allting är möjligt och man har ambitionen att förändra världen.
Någonstans på vägen när man blir äldre försvinner de naiva - men ytterst goda - visionerna. Med åren kommer också insikten om hur liten man är på jorden. Vilket egentligen är en ganska trist inställning - för på något sätt deklarerar man då att man har givit upp.
Vart jag ville komma med denna lilla historia var att en av de andra optimistiska sångarna - Thomas - skrev ett sådant fantastiskt litet citat i vårt showprogram (som med sponsrade pengar från den kommunala musikskolan trycktes upp på A4-papper som vi sedan vek dubbla för att ge dem ett mer "seriöst" utseende). Det var någonting i stil med:
Det största nöjet i livet är att göra sådant som människor säger till dig att du inte kan göra.
I perioder i livet har jag anammat dessa ord - då självförtroendet varit på topp. Och jag har faktiskt åstakommit saker i livet som förvånat - och imponerat - både mig själv och omgivningen.
I dagsläget är varken självförtroendet eller orken att förverkliga mina drömmar på topp. Många olika omständigheter har bidragit till att jag - för tillfället - inte är den driftiga tjej jag en gång var.
Men det kanske är just vid sådana perioder det är som bäst att utmana sig själv.
Jag betalade in summan för kursen i att skriva kriminalromaner idag. När jag lade räkningen på lådan (jo, jag betalar faktiskt mina räkningar så fortfarande) så fick jag en panikartad känsla.
Vad är det egentligen jag har gett mig in på?
Jag är en arbetssökande flygvärdinna som har ett förflutet som aerobicsinstruktör, sångerska (på amatörnivå) och under en mörk period av livet, speditörsassistent, som vill skriva kriminalromaner. Dessutom är jag kvinna! Ingen av dessa meriter kommer att vara till min fördel.
Det är ju faktiskt inte så att marknaden direkt skriker efter fler kvinnliga deckarförfattare - jag kommer att ätas levande!
Detta kommer att bli en utmaning utan dess like.
Lite mer än sjutton år senare är AIDS fortfarande obotligt och inget vaccin finns - dock har man hittat bra bromsmediciner med tiden. Och kanske, kanske bidrog vår insats till att man åtminstone kommit ett steg längre fram i forskningen.
Poängen är att vi hade visioner och vi vågade tro på oss själva. Det är det som är så härligt med ungdomen - allting är möjligt och man har ambitionen att förändra världen.
Någonstans på vägen när man blir äldre försvinner de naiva - men ytterst goda - visionerna. Med åren kommer också insikten om hur liten man är på jorden. Vilket egentligen är en ganska trist inställning - för på något sätt deklarerar man då att man har givit upp.
Vart jag ville komma med denna lilla historia var att en av de andra optimistiska sångarna - Thomas - skrev ett sådant fantastiskt litet citat i vårt showprogram (som med sponsrade pengar från den kommunala musikskolan trycktes upp på A4-papper som vi sedan vek dubbla för att ge dem ett mer "seriöst" utseende). Det var någonting i stil med:
Det största nöjet i livet är att göra sådant som människor säger till dig att du inte kan göra.
I perioder i livet har jag anammat dessa ord - då självförtroendet varit på topp. Och jag har faktiskt åstakommit saker i livet som förvånat - och imponerat - både mig själv och omgivningen.
I dagsläget är varken självförtroendet eller orken att förverkliga mina drömmar på topp. Många olika omständigheter har bidragit till att jag - för tillfället - inte är den driftiga tjej jag en gång var.
Men det kanske är just vid sådana perioder det är som bäst att utmana sig själv.
Jag betalade in summan för kursen i att skriva kriminalromaner idag. När jag lade räkningen på lådan (jo, jag betalar faktiskt mina räkningar så fortfarande) så fick jag en panikartad känsla.
Vad är det egentligen jag har gett mig in på?
Jag är en arbetssökande flygvärdinna som har ett förflutet som aerobicsinstruktör, sångerska (på amatörnivå) och under en mörk period av livet, speditörsassistent, som vill skriva kriminalromaner. Dessutom är jag kvinna! Ingen av dessa meriter kommer att vara till min fördel.
Det är ju faktiskt inte så att marknaden direkt skriker efter fler kvinnliga deckarförfattare - jag kommer att ätas levande!
Detta kommer att bli en utmaning utan dess like.
Kvinnlig logik?
Jag vet redan nu att mina manliga läsare kommer att muttra lite att "detta är kvinnlig logik" men jag vet att jag kommer få medhåll av mina medsystrar.
Jag har tjänat 50 kronor idag. Jag har nämligen ränt kommunen runt för att få bästa pris på Henning Mankells nya bok "Den orolige mannen".
Enligt ryktet skulle den kosta 99 kronor på MAXI med det visade sig vara osant. På COOP däremot fanns den för 129 kronor - där köpte jag den.
Hur kunde du då spara 50 kronor?, tänker männen nu.
Jo, för att på nätet - där jag annars brukar beställa mina böcker - kostar den 179 kronor. För köpa den skulle jag ju göra oavsett.
Så alltså har jag tjänat 50 kronor idag.
Logiskt.
Jag har tjänat 50 kronor idag. Jag har nämligen ränt kommunen runt för att få bästa pris på Henning Mankells nya bok "Den orolige mannen".
Enligt ryktet skulle den kosta 99 kronor på MAXI med det visade sig vara osant. På COOP däremot fanns den för 129 kronor - där köpte jag den.
Hur kunde du då spara 50 kronor?, tänker männen nu.
Jo, för att på nätet - där jag annars brukar beställa mina böcker - kostar den 179 kronor. För köpa den skulle jag ju göra oavsett.
Så alltså har jag tjänat 50 kronor idag.
Logiskt.
Sex & the city-parodi
Jag satt precis och skrev ett inlägg till bloggen om sarkasm och ironi för den senaste tiden har jag funderat så mycket på just denna humorform.
Barn börjar förstå sarkasmer runt tio-elva års ålder och det är även då de själva kan skapa kommentarer där sarkasmen eller ironin hamnar på rätt plats.
Ändå är sarkasm så bortkastat på så många vuxna. Man behöver verkligen ibland förklara för dem vad det är man egentligen menar. Saker som barn förstår. Då kan det rimligtvis inte bero på att man är otydlig på något sätt.
För att illustrera sarkasm och ironi när den är som bäst, letade jag igenom klipp med Bea Arthur - drottningen själv inom området. Och hittade det bästa tänkbara: när hon gör en parodi på Sex & the city.
Då ska ni också veta att utan Bea Arthur och hennes kollegor ifrån "Pantertanter" hade det aldrig blivit något Sex & the city över huvud taget. Ungefär på samma sätt som att musiken inte varit densamma utan The Beatles.
Ljudet är tyvärr väldigt dåligt, men koncentrera er och njut av en komedienne av sällan skådat slag.
Du är saknad, Bea!
Återträff
Tiden verkligen skenar iväg. Igår fick jag ett mail från en av tjejerna från vårens skrivarkurs att det var dags för en återträff den 27 augusti. Det kändes så långt fram i tiden när vi preliminärbokade detta i våras.
Det ska bli oerhört roligt att träffa tjejerna igen. De var verkligen en inspirationskälla. Blir en härlig kick-off till den nya kursen som startar den 7 september.
Det ska bli oerhört roligt att träffa tjejerna igen. De var verkligen en inspirationskälla. Blir en härlig kick-off till den nya kursen som startar den 7 september.
Realitycheck
I och med att jag ska till Arbetsförmedlingen idag, tyckte jag att det var en god idé att lägga lite mascara på fransarna. Så man ser lite mer "vaken" ut.
När jag stod där framför spegeln såg jag mig själv. Och vad detta år har gjort mot mig. Eller rättare sagt, vad jag har gjort mot mig själv.
Det var en rejäl och chockerande realitycheck.
Jag vågade inte ens ställa mig på vågen. Jag har verkligen inte skött min kropp som jag ska de senaste månaderna.
Nu är det slut med Ben&Jerry i soffan framför tvn på kvällarna. I höst är det gymmet och träning som prioriteras.
Jag börjar på en gång. NU.
När jag stod där framför spegeln såg jag mig själv. Och vad detta år har gjort mot mig. Eller rättare sagt, vad jag har gjort mot mig själv.
Det var en rejäl och chockerande realitycheck.
Jag vågade inte ens ställa mig på vågen. Jag har verkligen inte skött min kropp som jag ska de senaste månaderna.
Nu är det slut med Ben&Jerry i soffan framför tvn på kvällarna. I höst är det gymmet och träning som prioriteras.
Jag börjar på en gång. NU.
Ny handlingsplan
På agendan idag står ett besök hos Arbetsförmedlingen för en ny "handlingsplan". Vilket är en helt missvisande beskrivning av mötet eftersom man inte gör upp några nya planer alls (hur många olika sätt finns det att söka jobb på än dem jag redan provat?) utan man presenterar för dem att man har skött sina åtaganden som arbetslös. Bevis för att man faktiskt har varit aktiv i sitt arbetssökande.
Det känns oerhört skönt att jag idag dels kan visa att jag har haft möjligheten att söka väldigt många jobb de senaste veckorna, dels har en jobbintervju på fredag (även om det "bara" gäller ett extrajobb).
Ska äta en stadig frukost innan jag går dit - av erfarenhet vet jag att väntetiden kan vara ganska lång. Tar med en bok för att underhålla mig med under tiden.
Och apropå böcker... Idag släpps Henning Mankells nya och sista bok om Wallander. COOP har ett kanonerbjudande för medlemmar på den. 129 kronor! Det är bra mycket billigare än att beställa den på nätet.
Nu kanske inte böcker är det jag behöver mest för stunden - har ju en ganska stor hög nu som väntar på att bli läst - men det erbjudandet var nästan för bra för att ignorera.
Tar förmodligen en promenad förbi COOP efter att jag varit på Arbetsförmedlingen. Om det inte tar hela dagen vill säga.
Det känns oerhört skönt att jag idag dels kan visa att jag har haft möjligheten att söka väldigt många jobb de senaste veckorna, dels har en jobbintervju på fredag (även om det "bara" gäller ett extrajobb).
Ska äta en stadig frukost innan jag går dit - av erfarenhet vet jag att väntetiden kan vara ganska lång. Tar med en bok för att underhålla mig med under tiden.
Och apropå böcker... Idag släpps Henning Mankells nya och sista bok om Wallander. COOP har ett kanonerbjudande för medlemmar på den. 129 kronor! Det är bra mycket billigare än att beställa den på nätet.
Nu kanske inte böcker är det jag behöver mest för stunden - har ju en ganska stor hög nu som väntar på att bli läst - men det erbjudandet var nästan för bra för att ignorera.
Tar förmodligen en promenad förbi COOP efter att jag varit på Arbetsförmedlingen. Om det inte tar hela dagen vill säga.
Bokpaketet har anlänt
Jag gillar snabba leveranser - det är bra service. Alldeles nyss var jag och hämtade mitt paket med böcker på Pan-ica. Servicen just där kan diskuteras - man får hämta sitt paket vid ingången till lager och personalutrymmen. Och självklart vägrar de att sätta upp en ringklocka så att man kan annonsera sitt besök - istället får man antingen snällt stå och vänta tills någon råkar dyka upp eller så får man leta efter villig kandidat ute i butiken.
Nåväl, paketet är i alla fall hemma nu. Trots att man vet vad man har beställt, så känns det nästan som julafton ändå när man tittar igenom sin beställning.
Fem spänningsromaner blev det den här gången (ingen direkt överraskning kanske). Två av Rennie Airth (ny bekantskap som jag hört så mycket bra om) samt en vardera av Jeffery Deaver, Henning Mankell (båda favoritförfattare) och Carin Gerhardsen (hennes "Pepparkakshuset" är jag väldigt nyfiken på).
Elizabeth Georges handbok i skrivande kan komma väl till användning inför höstens kommande kurs och i Neil Strauss bok "Spelet" kanske jag lär mig någonting nyttigt om hur män tänker. Eller så uppstår ännu fler frågetecken.
Nåväl, paketet är i alla fall hemma nu. Trots att man vet vad man har beställt, så känns det nästan som julafton ändå när man tittar igenom sin beställning.
Fem spänningsromaner blev det den här gången (ingen direkt överraskning kanske). Två av Rennie Airth (ny bekantskap som jag hört så mycket bra om) samt en vardera av Jeffery Deaver, Henning Mankell (båda favoritförfattare) och Carin Gerhardsen (hennes "Pepparkakshuset" är jag väldigt nyfiken på).
Elizabeth Georges handbok i skrivande kan komma väl till användning inför höstens kommande kurs och i Neil Strauss bok "Spelet" kanske jag lär mig någonting nyttigt om hur män tänker. Eller så uppstår ännu fler frågetecken.
Skam den som ger sig
Under den tid som jag har varit arbetslös så har jag vid flera tillfällen sökt ett extrajobb som jag tror skulle passa mig som hand i handsken. Alla gångerna har jag dessvärre fått ett nekande svar. Senast imorse var jag in på företagets hemsida för att se om det fanns några lediga tjänster att söka, men icke.
För en liten stund sedan ringde dock min telefon och det var en tjej från detta företag. De hade behållt min ansökan och nu sökte de extrapersonal igen och undrande om jag var intresserad.
Självklart! Intervju på fredag.
För en liten stund sedan ringde dock min telefon och det var en tjej från detta företag. De hade behållt min ansökan och nu sökte de extrapersonal igen och undrande om jag var intresserad.
Självklart! Intervju på fredag.
Är det mina ögon eller rättsväsendet det är fel på?
Väldigt ofta när jag läser nyheter i tidningar eller på nätet, så misstänker jag att jag har drabbats av en lindrigare form av dyslexi. Eller snarare: det är det jag hoppas att jag har gjort.
För ibland läser jag saker som jag bara inte kan tro är sanna.
Alldeles nyligen var jag med om detta igen. Rubriken lyder:
FEM ÅRS FÄNGELSE FÖR DÖDSMISSHANDEL.
Jag har varit tvungen att läsa igenom denna artikel flera gånger, för jag kan inte ta till mig vad som står i den. Jag kan helt enkelt inte tro att det är sant.
En kort summering: En fyrabarnsmamma blir dödad av sin sambo genom att han attackerar henne med en ett kilo tung hylsnyckel och dessutom kväver henne.
Idag har denne man dömts till fem års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Nej, jag tror inte på vad jag läser. Jag tror att mina ögon sviker mig. Annars är det en mycket mörk och dyster dag för det svenska rättsväsendet.
Fem år i fängelse för att ha bragt en fyrabarnsmamma om livet kan inte stämma. Inte heller "vållande till annans död". Det är mord och ingenting annat.
Fem år för ett liv. Jag skäms.
För ibland läser jag saker som jag bara inte kan tro är sanna.
Alldeles nyligen var jag med om detta igen. Rubriken lyder:
FEM ÅRS FÄNGELSE FÖR DÖDSMISSHANDEL.
Jag har varit tvungen att läsa igenom denna artikel flera gånger, för jag kan inte ta till mig vad som står i den. Jag kan helt enkelt inte tro att det är sant.
En kort summering: En fyrabarnsmamma blir dödad av sin sambo genom att han attackerar henne med en ett kilo tung hylsnyckel och dessutom kväver henne.
Idag har denne man dömts till fem års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Nej, jag tror inte på vad jag läser. Jag tror att mina ögon sviker mig. Annars är det en mycket mörk och dyster dag för det svenska rättsväsendet.
Fem år i fängelse för att ha bragt en fyrabarnsmamma om livet kan inte stämma. Inte heller "vållande till annans död". Det är mord och ingenting annat.
Fem år för ett liv. Jag skäms.
Hellre en brutal sanning än en lögn
I´d rather hurt you honestly than mislead you with a lie.
Jag vet inte hur många gånger i livet jag önskat att denna fras från den gamla smördängan "Sometimes when we touch" vore någonting alla anammade. Hellre en ärlig sanning än en lögn.För oftast är det inte handlingen i sig utan själva lögnen som gjort mest ont.
För ett par år sedan blev jag intensivt uppvaktad av en kille som jag numera kallar Hin Håle (ni kanske tycker att det är ett hårt smeknamn men hade ni hela bakgrunden till det, så skulle ni garanterat hålla med om att det är passande. Dessutom har ju oftast före detta kärlekar som man blivit sviken av sällan smickrande smeknamn.).
Hela hans tillvaro var uppbyggt kring lögner. Men han var åtminstone konsekvent och jämställd i sitt beteende, för alla i hans omgivning fick samma behandling. Vänner, bekanta och alla de otaliga kvinnorna som samtidigt fanns i hans närhet.
Han hade en förkärlek till att föra konversationer via sms och mail och ganska snart insåg jag varför: Då kunde jag ju inte se hans ansiktsuttryck. För när lögnerna levererades muntligt och i mitt blickfång, var det så lätt att genomskåda dem. Jag kan fortfarande idag inte sätta fingret på vad det var i hans mimik som avslöjade honom, men jag såg till slut när osanningarna sas.
Att konfrontera en lögnare är också en upplevelse i sig. De som har satt sina lögner i system och trasslat in sig i dem till den milda grad att det blir patetiskt, intar oftast en försvarsställning när de ställs till svars. Vilket gör dem - om möjligt - ännu mer löjliga.
En sanning kan svida någonting grymt. Men på grund av den beskärda del av lögner som jag har fått i mitt ansikte så har jag lärt mig att tackla den brutala sanningen.
Jag kan bli ledsen för stunden om någon har sagt någonting till mig som förvisso sved men var sant. När jag sedan sovit på saken och bearbetat kritiken (som det oftast gäller) kan jag i alla fall uppskatta ärligheten bakom.
Men jag kan aldrig förlåta en lögn.
I väntan på paket
Vad jag älskar den nya teknologin! Tänk förr i tiden när man beställde någonting via en postorderkatalog. Man skrev ner på en beställningslista vad man ville ha, sedan postade man det och väntade i ovisshet på sitt paket. Ingen som helst kontroll hade man på sin beställning.
Idag är det så annorlunda. Nu kan man följa sitt pakets väg ifrån stället där man har beställt varorna ända hem till dörren i stort sätt.
Jag väntar mig ett stort bokpaket idag. Och via nätet har jag sett att paketet minsann skickades från terminal till utlämningsställe (Pan-ica i det här fallet) klockan 4.30 imorse.
Vardags-spänning.
Idag är det så annorlunda. Nu kan man följa sitt pakets väg ifrån stället där man har beställt varorna ända hem till dörren i stort sätt.
Jag väntar mig ett stort bokpaket idag. Och via nätet har jag sett att paketet minsann skickades från terminal till utlämningsställe (Pan-ica i det här fallet) klockan 4.30 imorse.
Vardags-spänning.
Tyst med dig, Wissman!
Det sanslösa världsrekordet som togs på 100 meter igår av Usain Bolt beskrivs som "magiskt" och "makalöst". Vilket det också är: 9.58. Det är siffror jag förmodligen aldrig kommer att glömma. Om rekordet dessutom någonsin kommer att bli möjligt att slå är tveksamt.
Hur som helst är denne Bolt inte bara snabb på banan (snabbast för att vara korrekt). Han har också blivit en omtyckt idrottsman och stor publikfavorit på grund av sin härliga personlighet. Han spexar och har en avslappnad inställning.
Vilket med facit i hand har varit ett vinnande koncept på alla plan.
Vår lilla sprinter"kung" Johan Wissman tycker annorlunda. Han ser Bolts uppträdande som på gränsen till osportsligt och tycker att denne "fjantar sig för mycket".
Snälla Johan: Kan vi inte göra så att vi håller vår minst smickrande egenskap inom landets gränser? Måste vi verkligen visa omvärlden den svenska avundsjukan och missunnsamheten? Det är ingen egenskap att stoltsera med. Den är bara pinsam.
Tydligen har denne Bolt dessutom både haft skolios och tidigt i livet fått diagnosen ADHD. Inte de bästa förutsättningarna för att sedan i vuxen ålder springa 100 meter på 9.58. Men han gjorde det ändå.
Så tyst med dig, Wissman! Koncentrera dig istället på att ta en egen medalj!
Media: AB1 AB2
Hur som helst är denne Bolt inte bara snabb på banan (snabbast för att vara korrekt). Han har också blivit en omtyckt idrottsman och stor publikfavorit på grund av sin härliga personlighet. Han spexar och har en avslappnad inställning.
Vilket med facit i hand har varit ett vinnande koncept på alla plan.
Vår lilla sprinter"kung" Johan Wissman tycker annorlunda. Han ser Bolts uppträdande som på gränsen till osportsligt och tycker att denne "fjantar sig för mycket".
Snälla Johan: Kan vi inte göra så att vi håller vår minst smickrande egenskap inom landets gränser? Måste vi verkligen visa omvärlden den svenska avundsjukan och missunnsamheten? Det är ingen egenskap att stoltsera med. Den är bara pinsam.
Tydligen har denne Bolt dessutom både haft skolios och tidigt i livet fått diagnosen ADHD. Inte de bästa förutsättningarna för att sedan i vuxen ålder springa 100 meter på 9.58. Men han gjorde det ändå.
Så tyst med dig, Wissman! Koncentrera dig istället på att ta en egen medalj!
Media: AB1 AB2
Recept - Blåbärspannkakor
Jag har mutat min mamma flera helger i rad att plocka blåbär åt mig - det finns tydligen hur mycket blåa bär som helst i skogarna just nu.
Den nyligen avfrostade frysen är fylld med bär och det känns oerhört lyxigt.
Idag testade jag ett nytt recept på blåbärspannkakor, en budgetvariant av de ricottapannkakor med blåbär som jag annars brukar göra (ricotta är inte överdrivet billigt att köpa).
Till min stora glädje blev de ännu godare än vad jag hade förväntat mig. Och dagen till ära kändes det nästan som att det var mer blåbär än smet som hälldes i stekpannan.
INGREDIENSER:
2,5 dl vetemjöl
1 msk strösocker
2 tsk bakpulver
lite salt
1 ägg
2,5 dl mjölk
2 msk rapsolja
Valfri mängd blåbär
GÖR SÅ HÄR:
Blanda ihop de torra ingredienserna först. Tillsätt sedan mjölk, olja och ägg. Vispa ihop ordentligt. Tillsätt sedan blåbären och rör om försiktigt.
Stek i lite rapsolja på medelhög värme ungefär en minut på varje sida.
Servera med lönnsirap.
Blir troligen en uppskattad rätt på höstbrunchen!
Den nyligen avfrostade frysen är fylld med bär och det känns oerhört lyxigt.
Idag testade jag ett nytt recept på blåbärspannkakor, en budgetvariant av de ricottapannkakor med blåbär som jag annars brukar göra (ricotta är inte överdrivet billigt att köpa).
Till min stora glädje blev de ännu godare än vad jag hade förväntat mig. Och dagen till ära kändes det nästan som att det var mer blåbär än smet som hälldes i stekpannan.
INGREDIENSER:
2,5 dl vetemjöl
1 msk strösocker
2 tsk bakpulver
lite salt
1 ägg
2,5 dl mjölk
2 msk rapsolja
Valfri mängd blåbär
GÖR SÅ HÄR:
Blanda ihop de torra ingredienserna först. Tillsätt sedan mjölk, olja och ägg. Vispa ihop ordentligt. Tillsätt sedan blåbären och rör om försiktigt.
Stek i lite rapsolja på medelhög värme ungefär en minut på varje sida.
Servera med lönnsirap.
Blir troligen en uppskattad rätt på höstbrunchen!
Önskejobb: Kändis
När jag var tonåring på 80-talet tyckte jag att årtiondet var oerhört "plastigt". Då - när man var mitt uppe i det - upplevde jag både ideal och kultur som oäkta. Inte hade jag någonsin kunnat tro att jag senare i livet skulle bli nostalgisk över dessa år.
Men när jag ser tillbaka i bakspegeln inser jag - att trots vi levde i en finansiell bubbla som sedan sprack med besked - så var en del engagemang genuina.
En av de personer jag såg mest upp till - och fortfarande gör - var Bob Geldof.
Geldof var en avdankad popstjärna ("stjärna" är i det här sammanhanget att ta i) som hade EN hitlåt i bakfickan från 1978. Han hade ingen förmögenhet i pengar, men han hade vänner kvar i musikindustrin.
Till julen 1984 ringde denne ganska fattige föredetting runt till sina vänner och bad dem ansluta till ett projekt han hade. Det var inte svårt att få dåtidens stora namn inom pop och rockbranschen att tacka JA till vad han bad dem om.
Geldof hade nämligen ett par veckor tidigare sett ett nyhetsinslag på BBC om den akuta och katastrofala svälten i Etiopien, och beslöt sig då för att göra någonting åt saken.
Reslutatet blev att alla visste vem Bob Geldof var lagom till julen 1984. Följande sommar (den 13 juli 1985) sändes den legendariska Live Aid-galan direkt världen över med ca en och en halv MILJARD tittare.
Bob Geldof kommer alltid att bli mest ihågkommen för att han var mannen som gjorde en insats för svältoffren i Afrika.
Idag - drygt 25 år senare - är klimatet annorlunda.
Idag vill man bli känd. Vad man blir känd för har mindre betydelse. Det verkar snarare som att ju mindre anstängning man behöver göra för att nå berömmelse, desto bättre.
Man kan medverka i en dokusåpa på tv och ha sex inför landets befolkning på bästa sändningstid. Fast idag känns den idéen redan passé.
Idag gör man sig ett namn på att blogga. Och då ska det självklart vara provokativt på något sätt.
Just nu cirkulerar det i en film på nätet där en snart sextonårig flicka filmar sig själv i ett badrum, drar i sina platinablonda hårextentions, pratar egentligen ingenting utan avger små läten som påminner om en hamster. Hon har blivit till allmänt åtlöje för att hon själv framställer sig som sjukt korkad och kommentarerna kring detta lilla filmklipp för tankarna till lyteskomik.
Det är tragiskt på så många nivåer att jag inte orkar rada upp dem alla. Men en av de mest dystra reslultaten av denna exponering är att denna lilla flicka har fått rekordmånga besökare till sin blogg. OCH DET GLÄDJER HENNE! Hon har inte insett eller förstått att folk skrattar åt henne och driver med henne.
Hon är bara glad över att hon numera är KÄND.
Att sedan flickstackarens föräldrar inte drar i nödbromsen och ser till att hon tar bort de pinsamt korkade filmer och inlägg hon har gjort (hennes svenskalärare kan inte heller vara speciellt stolt över sina insatser, eftersom ungefär varannat ord hon skriver är felstavat) gör mig bara ledsen.
Eller är föräldrarna vaninnigt stolta över att ha en dotter som är KÄND trots att hon bara är känd för att vara skrämmande spånig?
Tantpoäng eller sundhetstecken?
Jag konstaterade precis att jag lägger ut mer pengar per månad på böcker än vad jag lägger på kläder, smink och skor. Ger det tantpoäng eller är det ett sundhetstecken?
Recept - Pasta med räk och vitvinssås
Det här är en riktig festmåltid, men den är faktiskt inte alls svår att laga till. Fort går det dessutom.
Egentligen ska det vara scampi (tigerräkor, havskräftor) som används, men det är en vara som är ytterst svår att få tag i numera. Trist, för de är mycket godare än vanliga räkor.
Har man tillgång till riktig scampi, så ska dessa stekas i olja och flingsalt innan de läggs ner i grytan.
INGREDIENSER:
3 scharlottenlökar
2-3 vitlöksklyftor
ca 6 färska champinjoner
1-2 msk hummerfond
2 dl vitt vin
500 ml Milda Mini Mat (7%)
salt, peppar
400 gram räkor
Pasta
GÖR SÅ HÄR:
Fräs den finhackade scharlottenlöken och vitöken i olja tills de får färg. Lägg i de fint skurna champinjonerna och stek tillsammans en stund. Slå över vinet och låt det koka ihop i ca 5 minuter.
Tillsätt hummerfonden och grädden. Låt koka upp. Tillsätt allra sist räkorna och låt dem bli varma. Smaka av med salt och peppar.
Pastan kokar man under tiden man tillagar grytan (al dente, vänner. Al dente).
Serveras med en riklig mängd av parmesanost.
Madonnas födelsedag
Madonna blir hela 51 år gammal idag. And still going strong.
Den 16 augusti var också datumet då hon och förste maken Sean Penn gifte sig, 1985.
Jag kommer ihåg det, fastän det är 24 år sedan.
Vad säger det? I´m still going strong too!
Den 16 augusti var också datumet då hon och förste maken Sean Penn gifte sig, 1985.
Jag kommer ihåg det, fastän det är 24 år sedan.
Vad säger det? I´m still going strong too!
Användbart ord
En av mina nya läsare - Lena - lärde mig ett nytt ord igår: Förståndsbegränsad.
Det är ett helt underbart ord. Jag har använt det hela dagen.
Förståndsbegränsad.
Känn på det ett tag. Visst är det bra?
Det är ett helt underbart ord. Jag har använt det hela dagen.
Förståndsbegränsad.
Känn på det ett tag. Visst är det bra?
Och veckan som började så bra...
När jag har medvind i livet brukar jag tänka på Kjell Bergqvists klassiska replik ur "Den sista sommaren":
Passa på att vara glad nu - man vet inte när det blir roligt igen.
Hade en fullkomligt strålande förmiddag. Riktigt härligt sommarväder och jag var full med energi. Städade lite, gick ner och köpte nybakta chokladcroissanter, drack kaffe och satt på balkongen och läste.
Och helt plötsligt börjar min dator att låta som en traktor. Igen! Det är bara ett halvår sen sist.
Jag är så irriterad över hela situationen. Jag är irriterad över att jag inte har kunskapen att fixa detta själv, jag är irriterad över att jag är beronde av andra för att få hjälp med problemet, jag är irriterad över att jag är så beronde av datorn över huvud taget. Det är ju mitt främsta arbetsredskap just nu - både när det gäller att söka jobb och att skriva.
Veckan som började så bra. Med glädjande nyheter om ytterligare en prinsessförlovning och att jag har kommit in på skrivakursen jag vill gå i höst.
Damnit!
Men jag passade i alla fall på att vara glad när tillfälle gavs.
Passa på att vara glad nu - man vet inte när det blir roligt igen.
Hade en fullkomligt strålande förmiddag. Riktigt härligt sommarväder och jag var full med energi. Städade lite, gick ner och köpte nybakta chokladcroissanter, drack kaffe och satt på balkongen och läste.
Och helt plötsligt börjar min dator att låta som en traktor. Igen! Det är bara ett halvår sen sist.
Jag är så irriterad över hela situationen. Jag är irriterad över att jag inte har kunskapen att fixa detta själv, jag är irriterad över att jag är beronde av andra för att få hjälp med problemet, jag är irriterad över att jag är så beronde av datorn över huvud taget. Det är ju mitt främsta arbetsredskap just nu - både när det gäller att söka jobb och att skriva.
Veckan som började så bra. Med glädjande nyheter om ytterligare en prinsessförlovning och att jag har kommit in på skrivakursen jag vill gå i höst.
Damnit!
Men jag passade i alla fall på att vara glad när tillfälle gavs.
Grattis alla a-kassor!
När vi summerar året 2009 om si sådär en fyra och en halv månad, så garanterar jag att titeln Årets Otyg kommer att tilldelas landets a-kassor. De känns onekligen ohotade till denna förstaplats.
Redan i mars månad kunde man konstatera att a-kassornas kompetens var under all kritik, men det är ju en ren bragd att kunna vara konsekvent i detta beteende under hela året. I ett samhälle där man vänder kappan efter vinden i alla andra frågor, måste man ju ge a-kassorna en eloge för att de är så konsekventa. Och jämställda! Alla arbetslösa behandlas lika illa - det är ingen som åker i gräddfil.
Det som fascinerar mig nästan mest är att a-kassorna skyller den pinsamt långa handläggningstiden på hög arbetsbelastning. I ett land där arbetslösheten spås att vara uppe i elva procent nästa år. Det måste ju vara hur enkelt som helst att få personal som är villiga att arbeta för dem. Rena drömläget för en arbetsgivare - bara att välja och vraka mellan möjliga kandidater.Jag betvivlar dessutom att man behöver ha en intelligensnivå liknande en kärnfysikers för att klara av uppgiften.
Jag kan göra det! Jag anmäler mig här och nu! Jag kan börja omedelbart.
Och jag garanterar att jag inte skulle ge rådet till arbetssökande som väntar på sin ersättning att gå till de sociala för att ha råd att betala hyra och mat.
För det är inte till de sociala myndigheterna a-kassornas medlemmar betalat sin avgift.
Redan i mars månad kunde man konstatera att a-kassornas kompetens var under all kritik, men det är ju en ren bragd att kunna vara konsekvent i detta beteende under hela året. I ett samhälle där man vänder kappan efter vinden i alla andra frågor, måste man ju ge a-kassorna en eloge för att de är så konsekventa. Och jämställda! Alla arbetslösa behandlas lika illa - det är ingen som åker i gräddfil.
Det som fascinerar mig nästan mest är att a-kassorna skyller den pinsamt långa handläggningstiden på hög arbetsbelastning. I ett land där arbetslösheten spås att vara uppe i elva procent nästa år. Det måste ju vara hur enkelt som helst att få personal som är villiga att arbeta för dem. Rena drömläget för en arbetsgivare - bara att välja och vraka mellan möjliga kandidater.Jag betvivlar dessutom att man behöver ha en intelligensnivå liknande en kärnfysikers för att klara av uppgiften.
Jag kan göra det! Jag anmäler mig här och nu! Jag kan börja omedelbart.
Och jag garanterar att jag inte skulle ge rådet till arbetssökande som väntar på sin ersättning att gå till de sociala för att ha råd att betala hyra och mat.
För det är inte till de sociala myndigheterna a-kassornas medlemmar betalat sin avgift.
Bröllop och äktenskap
Den riktiga bröllopsyran inför de stundande prinsessbröllopen kanske inte har infunnit sig helt i landet ännu (kanske chocken över att det faktiskt blir två på ett och samma år inte lagt sig), men här hemma stundar bröllopsfebern redan.
Det faller sig ganska naturligt att fungeringarna kring bröllop då är många.
Jag har aldrig varit gift och - som det ser ut i skrivande stund - kommer inte att bli det inom snar framtid heller. Bröllop är fantastiskt trevliga event och jag tycker om att bevittna dem. Men för egen del har jag nog en ganska "okvinnlig" syn på dem.
Ofta har jag hört tjejer som drömmer om Den Stora Dagen. Som att det är det slutgiltiga målet. Inte att själva vigseln är början på Äktenskapet.
Ungefär som när de diskuterar graviditeter. De pratar om hur de längtar efter att ha stora magar och att vara gravida. Men att det efter närmare tio månader kommer ut en liten människa som de ska ansvara för, verkar gå dem förbi.
Med andra ord: de tänker inte längre än vad näsan räcker.
Jag strävar inte efter Bröllopet. Det är Äktenskapet jag vill ha. Att dela sitt liv med en person man älskar. Varje dag. Glädje och sorg. Någon att ha vid sin sida. Få bli gammal tillsammans med. Få vara ett "vi".
Det måste ju vara det mest fantastiska man någonsin kan få vara med om. Vilken gåva.
Det faller sig ganska naturligt att fungeringarna kring bröllop då är många.
Jag har aldrig varit gift och - som det ser ut i skrivande stund - kommer inte att bli det inom snar framtid heller. Bröllop är fantastiskt trevliga event och jag tycker om att bevittna dem. Men för egen del har jag nog en ganska "okvinnlig" syn på dem.
Ofta har jag hört tjejer som drömmer om Den Stora Dagen. Som att det är det slutgiltiga målet. Inte att själva vigseln är början på Äktenskapet.
Ungefär som när de diskuterar graviditeter. De pratar om hur de längtar efter att ha stora magar och att vara gravida. Men att det efter närmare tio månader kommer ut en liten människa som de ska ansvara för, verkar gå dem förbi.
Med andra ord: de tänker inte längre än vad näsan räcker.
Jag strävar inte efter Bröllopet. Det är Äktenskapet jag vill ha. Att dela sitt liv med en person man älskar. Varje dag. Glädje och sorg. Någon att ha vid sin sida. Få bli gammal tillsammans med. Få vara ett "vi".
Det måste ju vara det mest fantastiska man någonsin kan få vara med om. Vilken gåva.
Dagens löfte - använda almanackan!
Jag håller på att strukturera upp mitt liv. Inte några större förändringar - jag började i liten skala med att frosta ur frysen i förrgår och lovade mig själv att jag från och med nu ska göra det oftare.
Idag avger jag ännu ett löfte: Jag ska börja att använda min almanacka flitigare. Inför året 2009 köpte jag en söt liten almanacka i rosa. Den har jag inte använt allt för ofta under de dryga sju och en halv månad som gått av året. Men nu så. Nu ska jag börja med det.
Att använda post-itlappar i kombination med att ha saker "i minnet" är inte ett vattentätt system, kan jag säga. I bakhuvudet kom jag imorse på att jag har tid hos läkaren inom snar framtid, men hur jag än försökte kunde jag inte minnas exakt vilken dag eller tid det gällde. Så jag fick leta igenom alla lappar jag slängt omkring mig.
När jag efter ihärdigt letande äntligen hittade lappen som jag skrivit upp tiden på, lovade jag mig själv dyrt och heligt att från och med nu noggrant skriva upp dylika saker i den lilla rosa alamackan. På en gång! Inte "sen".
En almanacka är ett nödvändigt redskap för den tankspridde.
Idag avger jag ännu ett löfte: Jag ska börja att använda min almanacka flitigare. Inför året 2009 köpte jag en söt liten almanacka i rosa. Den har jag inte använt allt för ofta under de dryga sju och en halv månad som gått av året. Men nu så. Nu ska jag börja med det.
Att använda post-itlappar i kombination med att ha saker "i minnet" är inte ett vattentätt system, kan jag säga. I bakhuvudet kom jag imorse på att jag har tid hos läkaren inom snar framtid, men hur jag än försökte kunde jag inte minnas exakt vilken dag eller tid det gällde. Så jag fick leta igenom alla lappar jag slängt omkring mig.
När jag efter ihärdigt letande äntligen hittade lappen som jag skrivit upp tiden på, lovade jag mig själv dyrt och heligt att från och med nu noggrant skriva upp dylika saker i den lilla rosa alamackan. På en gång! Inte "sen".
En almanacka är ett nödvändigt redskap för den tankspridde.
Om näthat del 2
I min ytterst privata undersökning om näthat började jag med att studera den person som anklagats för att vara den störste nätmobbaren av alla: Alex Schulman.
Det är ju en stämpel han drog på sig under tiden han bloggade på Aftonbladet under bloggnamnet "Att vara Alex Schulman". En blogg som han lade ner på eget initiativ i oktober 2007, då han själv tyckte att den gått över styr.
Jag hade inte läst enda inlägg under den tiden denna kontroversiella blogg var som mest omdiskuterad, men upptäckte till min glädje att inläggen fortfarande ligger kvar på nätet och därför kunde jag igår läsa igenom en hel del och själv bilda mig en uppfattning.
Jag ska tillägga att jag började att följa Alexs blogg först när den gjorde entré på 1000 apor, och den han nu skriver på Aftonbladet - "Att vara Charlie Schulmans pappa" - älskar jag. Den är fullkomligt lysande.
Förvisso var tonen i Alexs gamla blogg både hårdare och råare om man jämför med hans nuvarande, där kärleken till hans nyfödda dotter och hans flickvän är det huvudsakliga temat och värmen och tacksamheten för dessa två inte går att ta miste på.
Att han däremot fortfarande får dras med stämpeln som "nätmobbare" tycker jag är orättvist.
För tonen i de nutida bloggarna - varav väldigt många ligger högt placerade på listor över besöksstatistik - är så mycket värre än den Alex en gång i tiden hade.
Jag talar om tonårsflickor som alla ser ut att vara stöpta i samma form - utseendefixerade blonda penntroll med rosa plutläppar - vars enda syfte med sina bloggar är att skriva illa om varandra och anklaga den andre för ditten och datten. Dessutom framställer de sig själva att vara så gränslöst korkade att man funderar över om de verkligen förstår konsekvenserna av detta.
En flicka hade spelat in videoklipp av sig själv som hon filmat med en kamera i badrummet. Hon står och stryker sina platinablonda hårextentions samtidigt som hon talar osammanhängade om någonting och efter varje ord får ur sig ett läte som påminner om ett marsvins pip.
Detta är till allmän beskådan. Och jag funderade lite hur det blir när denna tjej så småningom ska ut i arbetslivet och sitter på en arbetsintervju och häver ur sig högst besynnerliga pipiga läten.
Jag är rädd att dessa flickor har en naiv förhoppning om att de ska kunna försörja sig resten av livet på att blogga. Vilket bevisligen inte deras stora förebild - Blondinbella (som ska tilläggas INTE baserar sin blogg på att vara elak mot andra) - inte ens kan (förtjänsten av hennes blogg var ju som bekant något blygsammare än vad hon ville ge sken av).
Det mest skrämmande är att dessa tonårsflickor - vars stora dröm är att bli en ny "bloggdrottning" och har gjort det till sin grej att rent utsagt vara överjävliga mot sina konkurrenter till denna titel - har så många läsare. Men det är egentligen inte så förvånande med tanke på att det är en generation som är uppväxta med Internet som kommunikationsforum.
Min studie av dessa bloggar pågick i ungefär två minuter - sedan hade jag tappat intresset totalt och jag förstod att om jag fortsatte att läsa skulle jag bli ännu mer bekymrad än vad jag redan var.
Jag ger rådet till dessa blonda flickor att snarast införskaffa sig ett exemplar av Liza Marklund och Lotta Snickares bok "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra".
Slutsummeringen av min studie är följande: Alex Schulman är ingen nätmobbare. Han är tam jämförelsvis. Rent av oförarglig.
Var rädd om foten, Foppa!
Foppa ska göra ett sällsynt inhopp i ett underhållningsprogram. Valet föll på Filip & Fredriks "Vem kan slå".
Personligen såg jag inte ett enda av dessa program förra säsongen det gick - inte min tekopp - men jag gillar verkligen grabbarna annars och har tittat lojalt på deras andra programserier.
Vad jag förstår av konceptet på "Vem kan slå Filip & Fredrik" är att man utmanar dem i fysiska grenar. Och det är alltså det Foppa ska göra.
Jag säger bara: Var rädd om foten, Foppa!
Vi har ett OS i februari att se fram emot. Foppa har ju inte - för att uttrycka det milt - haft någon vidare tur i skadestatistiken. Känns lite som han utmanar ödet här.
Men jag kommer att titta på avsnittet. Självklart. Och håller tummarna att han inte slår ihjäl sig.
Personligen såg jag inte ett enda av dessa program förra säsongen det gick - inte min tekopp - men jag gillar verkligen grabbarna annars och har tittat lojalt på deras andra programserier.
Vad jag förstår av konceptet på "Vem kan slå Filip & Fredrik" är att man utmanar dem i fysiska grenar. Och det är alltså det Foppa ska göra.
Jag säger bara: Var rädd om foten, Foppa!
Vi har ett OS i februari att se fram emot. Foppa har ju inte - för att uttrycka det milt - haft någon vidare tur i skadestatistiken. Känns lite som han utmanar ödet här.
Men jag kommer att titta på avsnittet. Självklart. Och håller tummarna att han inte slår ihjäl sig.
Bloggens uppkomst och näthat del 1
Jag läste aldrig bloggar innan jag själv startade en. Det finns ingen arrogant och märkvärdig anledning till det. Själva fenomentet hade bara gått mig förbi.
Anledningen till det var att jag under perioden då bloggarna fick sitt genombrott under tre år (2004-2007) arbetade på ett kontor där mitt främsta arbetsredskap var en dator. I åtta timmar per dag satt jag framför datorn - därför vägrade jag att skaffa mig en för hemmabruk. På denna arbetsplats blockade man nästan alla sajter under själva arbetstiden - till och med nyhetssidorna. Endast under lunchtid hann man att uppdatera sig om vad som hände i världen och då fanns det helt inte tid att fördjupa sig i bloggar alls. Man hade fullt upp med att skumma igenom nyhetsflödet.
När jag sedan hösten 2007 började att flyga igen skaffade jag mig en dator hemma. Av naturliga skäl kan man inte gå in på nätet alls på en arbetsplats som är tio tusen meter uppe i luften, så mitt surfande blev endast när jag var ledig. Även då gick bloggarna mig förbi - jag läste nyheter. Och skaffade mig Facebook. Mer än så offrade jag inte av min fritid på datorn.
Vid årsskiftet 2008-2009 stod det klart att jag skulle bli arbetslös. För en person som mig som är van att ha hundra bollar i luften samtidigt och dessutom älskar att ha mycket att göra, var detta naturligtvis en privat katastrof. Men jag är en ganska driftig liten kvinna, som försökte vända situationen jag hamnat i till någonting positivt.
Direkt förstod jag att jag behövde någonting kreativt att göra vid sidan av att söka jobb, som har visat sig vara tröstlöst i perioder och knappast en skjuts framåt för självförtroendet.
Jag anmälde mig till en skrivarkurs på Folkuniversitetet: "Kom-i-gång-och-skriv". Det var i samma veva som jag startade min blogg, som ett skrivarexperiment. Det var också vid denna tidpunkt jag började att läsa andra bloggar.
Begrepp som "nätmobbing" och "näthat" samt "bloggmobbing" var luddiga för mig - jag hade inte haft intresset att fördjupa mig i dem.
När jag dock började läsa andras bloggar - och framför allt kommentarer läsarna gav dessa - häpnade jag emellanåt över hur elaka människor faktiskt kan vara mot varandra. Att föra en debatt och ha olika åsikter är en sak (och kan vara mycket givande och intressant) men jag förvånades över vilka rena personangrepp en del bloggare faktiskt fick stå ut med i sina kommentarsfält. Då talar jag inte bara om "kända" bloggare utan även de som bloggar privat.
Därför gjorde jag igår kväll en privat undersökning i ämnet "nätmobbning". Och medans jag sitter här och skriver inser jag på en gång att jag får redovisa mina resultat och tankar om det i ett nytt inlägg.
Att vara kortfattad tillhör tydligen inte en av mina talanger.
Jag får glädja mig åt de andra talangerna jag har istället.
Anledningen till det var att jag under perioden då bloggarna fick sitt genombrott under tre år (2004-2007) arbetade på ett kontor där mitt främsta arbetsredskap var en dator. I åtta timmar per dag satt jag framför datorn - därför vägrade jag att skaffa mig en för hemmabruk. På denna arbetsplats blockade man nästan alla sajter under själva arbetstiden - till och med nyhetssidorna. Endast under lunchtid hann man att uppdatera sig om vad som hände i världen och då fanns det helt inte tid att fördjupa sig i bloggar alls. Man hade fullt upp med att skumma igenom nyhetsflödet.
När jag sedan hösten 2007 började att flyga igen skaffade jag mig en dator hemma. Av naturliga skäl kan man inte gå in på nätet alls på en arbetsplats som är tio tusen meter uppe i luften, så mitt surfande blev endast när jag var ledig. Även då gick bloggarna mig förbi - jag läste nyheter. Och skaffade mig Facebook. Mer än så offrade jag inte av min fritid på datorn.
Vid årsskiftet 2008-2009 stod det klart att jag skulle bli arbetslös. För en person som mig som är van att ha hundra bollar i luften samtidigt och dessutom älskar att ha mycket att göra, var detta naturligtvis en privat katastrof. Men jag är en ganska driftig liten kvinna, som försökte vända situationen jag hamnat i till någonting positivt.
Direkt förstod jag att jag behövde någonting kreativt att göra vid sidan av att söka jobb, som har visat sig vara tröstlöst i perioder och knappast en skjuts framåt för självförtroendet.
Jag anmälde mig till en skrivarkurs på Folkuniversitetet: "Kom-i-gång-och-skriv". Det var i samma veva som jag startade min blogg, som ett skrivarexperiment. Det var också vid denna tidpunkt jag började att läsa andra bloggar.
Begrepp som "nätmobbing" och "näthat" samt "bloggmobbing" var luddiga för mig - jag hade inte haft intresset att fördjupa mig i dem.
När jag dock började läsa andras bloggar - och framför allt kommentarer läsarna gav dessa - häpnade jag emellanåt över hur elaka människor faktiskt kan vara mot varandra. Att föra en debatt och ha olika åsikter är en sak (och kan vara mycket givande och intressant) men jag förvånades över vilka rena personangrepp en del bloggare faktiskt fick stå ut med i sina kommentarsfält. Då talar jag inte bara om "kända" bloggare utan även de som bloggar privat.
Därför gjorde jag igår kväll en privat undersökning i ämnet "nätmobbning". Och medans jag sitter här och skriver inser jag på en gång att jag får redovisa mina resultat och tankar om det i ett nytt inlägg.
Att vara kortfattad tillhör tydligen inte en av mina talanger.
Jag får glädja mig åt de andra talangerna jag har istället.
Recept - Ugnspannkaka med bacon
Det blev en riktig husmansklassiker idag på matbordet (i verkligheten: framför tvn). En lättlagad vardagsmiddag som är riktigt god men kanske inte så nyttig eller GI-vänlig.
INGREDIENSER:
250 gram strimlad bacon (eller fläsk)
3 ägg
8 dl mjölk
4 dl mjöl
lite salt
GÖR SÅ HÄR:
Fördela baconen i en ugnsform. Ställ in formen i ugnen på 225 grader i ca 7-8 minuter så att baconen får lite färg. Gör under tiden pannkakssmeten. Den är bara att vispa ihop. Inga konstigheter där inte.
Häll sedan smeten över baconen och grädda pannkakan i samma värme (225 grader) i 25-30 minuter.
Servera med rårörda lingon och vitkålssallad eller rivna morötter.
INGREDIENSER:
250 gram strimlad bacon (eller fläsk)
3 ägg
8 dl mjölk
4 dl mjöl
lite salt
GÖR SÅ HÄR:
Fördela baconen i en ugnsform. Ställ in formen i ugnen på 225 grader i ca 7-8 minuter så att baconen får lite färg. Gör under tiden pannkakssmeten. Den är bara att vispa ihop. Inga konstigheter där inte.
Häll sedan smeten över baconen och grädda pannkakan i samma värme (225 grader) i 25-30 minuter.
Servera med rårörda lingon och vitkålssallad eller rivna morötter.
Kulturfyran - om läsning
En av de bloggar jag läser varje dag och som är en av mina självklara favoriter är Lilla O - en mycket läsvärd blogg där man hittar allt ifrån härliga boktips till viktiga debattinlägg. Hon har inspirerat mig att haka på Kulturfyran - fyra frågor om kultur. Den här veckan handlade det om läsning.
1. Hur läser du?
Det varierar oerhört beroende på humör, tid och omständigheter. Jag läser väldigt mycket - har alltid flera böcker i olika genre på gång samtidigt - och ser till att alltid ha en bok till hands. En buss eller tågresa utan bok är otänkbart. Så jag läser när tillfälle ges.
Jag kan dock inte - och har aldrig kunnat - läsa på kommando, vilket ibland skapade problem för mig i skolan. Jag måste känna för att läsa en bok.
2. Hur många böcker läser du i månaden?
I snitt ligger det säkert på mellan åtta och tio. En del månader blir det mer, andra mindre. Under sommarmånaderna blir det naturligt att läsa mer, då man oftast har mer ledig tid och läsglädjen är större än normalt.
3. Vad läser du, vilken slags böcker? Vad läser du inte för slags böcker?
Jag ska villigt erkänna att jag har en förkärlek till kriminalromaner och deckare. Det är inte morden och döden i sig jag är fascinerad av eller ens gåtan i sig, utan mer människors beteenden och psyken. Vad som driver en människa att agera på ett visst sätt.
Jag läser även lättare litteratur som chic-lit, där min favorit är Marian Keyes samt klassiker som man bara måste ha läst.
Biografier var jag duktig på att läsa i tonåren men på senare tid har det blivit mer sällan. Har lovat mig själv att läsa åtminstone en biografi under hösten.
Jag läser inte gärna tragiska böcker med verklighetsbakgrund, i stil med "Pojken som kallades det". Jag blir alldeles för illa berörd. Inte heller är jag så förtjust i pretentiös poesi. Har aldrig läst en sci-fibok och känner ingen lockelse att göra det heller.
4. Vilka böcker står på tur att läsas av dig nu?
Väldigt många. Jag har ca 35 böcker på hög som väntar på att bli lästa och säkert dubbelt så många på en "vill läsa"-lista.
Bland de som ligger i högen hemma finns "Blonde" av Joyce Carol Oates som jag har haft i min ägo i säkert åtta år, men det har inte blivit av att läsa den vilket är en skam. "Diana-biografin" av Tina Brown, "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón, en biografi om Keith Richards,"New York-triologin", "Den som dödar draken" av Leif GW Persson. För att nämna några! Så jag har en trevlig och intensiv läshöst framför mig.
Ännu en skrivarkurs till hösten!
Jag har kommit in på den skrivarkurs jag sökte på Folkuniversitetet: Kriminalroman & thriller med Sören Bondeson som handledare/lärare. Eller fick plats, kanske är mer korrekt formulerat. Man söker ju inte på arbetsprover eller liknande utan man får gå i mån av plats.
Den nionde september startar kursen och det känns väldigt spännande. Dels för att fördjupa mig i mitt skrivande, dels för att få träffa den legendariske Sören Bondeson.
Jag känner mig privilegerad att få gå en kurs ledd av honom och få ta del av hans kunskaper och få feedback på mitt eget skrivande.
Nervöst men väldigt roligt!
Den nionde september startar kursen och det känns väldigt spännande. Dels för att fördjupa mig i mitt skrivande, dels för att få träffa den legendariske Sören Bondeson.
Jag känner mig privilegerad att få gå en kurs ledd av honom och få ta del av hans kunskaper och få feedback på mitt eget skrivande.
Nervöst men väldigt roligt!
Städvägran
Jag har en viktig regel hemma som jag aldrig bryter: att städa när det är fint väder ute. Det är totalt förbjudet här hemma. Enda undantaget är att fixa på balkongen - då förenar man nytta med nöje. Men annars: no way.
Dessutom gjorde jag min plikt tidigt imorse då jag med förundran frostade av frysen samtidigt som jag letade igenom morgonens utbud av jobbannonser.
Nu är frysen avfrostad, rengjord och igångsatt igen. Den blev så fin att jag nästan inte vill slänga in någon mat där nu.
Satt mig en stund på balkongen och läste. Håller nu på med PD James "Patienten". Den kräver lite mer av läsaren än de vanliga spänningsromanerna gör men vilken härlig läsupplevelse det är.
Dessutom gjorde jag min plikt tidigt imorse då jag med förundran frostade av frysen samtidigt som jag letade igenom morgonens utbud av jobbannonser.
Nu är frysen avfrostad, rengjord och igångsatt igen. Den blev så fin att jag nästan inte vill slänga in någon mat där nu.
Satt mig en stund på balkongen och läste. Håller nu på med PD James "Patienten". Den kräver lite mer av läsaren än de vanliga spänningsromanerna gör men vilken härlig läsupplevelse det är.
Dagens löfte
Jag insåg häromdagen att situationen var ohållbar: jag var tvungen att frosta ur frysen. Att göra det nu när sommaren äntligen har anlänt, är inte den ultimata tidspunkten. Nej. Det är så mycket lättare på vintern när det är svinkallt, för då kan man ställa ut sina frysta matvaror på balkongen under tiden frysen tinar ur.
Jag har en snäll granne - Maggan - som lånade ut lite utrymme i sin frys till mig igår kväll. Resten åkte med till frysen på mammas jobb imorse.
Och nu sitter jag här i köket och är helt fascinerad över hur många liter vatten det faktiskt blir. Det är som det aldrig tar slut. Jag har tagit min fotbalja och ställt under frysen. Trots att den rymmer hur mycket som helst, vågar jag inte lämna detta projekt oövervakat. Jag fruktar en översvämning.
Jag inser att jag måste göra detta oftare. Det blir dagens löfte.
Jag har en snäll granne - Maggan - som lånade ut lite utrymme i sin frys till mig igår kväll. Resten åkte med till frysen på mammas jobb imorse.
Och nu sitter jag här i köket och är helt fascinerad över hur många liter vatten det faktiskt blir. Det är som det aldrig tar slut. Jag har tagit min fotbalja och ställt under frysen. Trots att den rymmer hur mycket som helst, vågar jag inte lämna detta projekt oövervakat. Jag fruktar en översvämning.
Jag inser att jag måste göra detta oftare. Det blir dagens löfte.
Madeleines förlovning gav effekt
Jag fick besöksrekord på min blogg igår, tack vare att redaktionen på blogg.se varit snälla nog att flagga för mitt inlägg om prinsessan Madeleines förlovning. Tack för det!
Många trevliga och fina kommentarer fick jag av nya läsare - de flesta verkar vara postitivt inställda till de stundande prinsessbröllopen och det glädjer mig.
Väldigt roligt var det framför allt att få stifta bekantskap med så många nya läsare. Ni är hjärtligt välkomna tillbaka!
Några negativa röster hördes också, i stil med "jag vill inte att vi använder våra skattepengar till detta" och yada yada yada.
Det fick mig att fundera över en sak:
Ni som är negativt inställda till prinsessornas bröllop, vill att monarkin avskaffas och så oroade över skattepengarna; innebär det också att ni inte vill ta del av de miljarder som dessa bröllop kommer att inbringa till statskassan?
Många trevliga och fina kommentarer fick jag av nya läsare - de flesta verkar vara postitivt inställda till de stundande prinsessbröllopen och det glädjer mig.
Väldigt roligt var det framför allt att få stifta bekantskap med så många nya läsare. Ni är hjärtligt välkomna tillbaka!
Några negativa röster hördes också, i stil med "jag vill inte att vi använder våra skattepengar till detta" och yada yada yada.
Det fick mig att fundera över en sak:
Ni som är negativt inställda till prinsessornas bröllop, vill att monarkin avskaffas och så oroade över skattepengarna; innebär det också att ni inte vill ta del av de miljarder som dessa bröllop kommer att inbringa till statskassan?
Fler böcker beställda
Jag gick in i mitt sovrum nyss och tittade igenom hur många böcker på ett ungefär som jag har liggandes som väntar på att bli lästa. Mellan tummen och pekfingret var det cirka 35 stycken.
Ändå läser jag mycket, men högen med det jag vill läsa tenderar att växa i snabbare takt. Och fler och fler tips på bra böcker hittar jag varje dag - bland annat genom alla fantastiska bokbloggar som jag läser med största intresse.
Idag kunde jag bara inte hålla mig längre, utan gjorde ytterligare en beställning på sju böcker - varav sex i pocket. Fördelen med att handla på nätet är att man inte blir ruinerad. En pocketbok kostar 39 kr. Så man får med andra ord 2,5 bok för samma pris som ett biobesök (visst är bio lite onödigt dyrt?).
Det kommer att bli en härlig - men intensiv - bokhöst!
Ändå läser jag mycket, men högen med det jag vill läsa tenderar att växa i snabbare takt. Och fler och fler tips på bra böcker hittar jag varje dag - bland annat genom alla fantastiska bokbloggar som jag läser med största intresse.
Idag kunde jag bara inte hålla mig längre, utan gjorde ytterligare en beställning på sju böcker - varav sex i pocket. Fördelen med att handla på nätet är att man inte blir ruinerad. En pocketbok kostar 39 kr. Så man får med andra ord 2,5 bok för samma pris som ett biobesök (visst är bio lite onödigt dyrt?).
Det kommer att bli en härlig - men intensiv - bokhöst!
Min besökare är tillbaka
Igår var han inte här, men idag är den lilla fjärilen på besök för fjärde gången. Varje gång den har varit här på besök så har jag så försiktigt jag bara kan hjälpt den ut till friheten igen.
Men han söker sig tillbaka. Han måste trivas väldigt bra hos mig. Fascinerande insekt, det där.
Men han söker sig tillbaka. Han måste trivas väldigt bra hos mig. Fascinerande insekt, det där.
Vad har jag gjort nu då?
Den senaste tiden har jag skrivit upp på en lista vilka jobb jag har sökt, eftersom det är omöjligt att hålla reda på i huvudet. När man söker många jobb är det dels svårt att komma ihåg vilka de faktiskt är, vilka man har fått svar ifrån och vilka som inte svarat. Så jag har en liten lista.
Idag när posten kom fick jag ett brev ifrån Polismyndigheten i Stockholms län. Inget ont om poliser, men det är inte direkt så att man vill ha brev ifrån dem. Har svårt att tänka mig att sådana brev kan innehålla goda nyheter. Innan mina darrande händer fick upp kuvertet hann jag att fundera över vad jag har gjort. Vad vill de mig?
Till min stora glädje handlade det om ett jobb hos dem som jag hade sökt för en tid sedan. Det hade jag totalt glömt bort. Har det bara uppskrivet på min lista. De ville bara meddela att min ansökan kommit fram och att de ska påbörja handläggningen av ansökningarna så snart som möjligt.
Värre än så var det inte. Jag tror att jag behöver coola ner mig en smula.
Idag när posten kom fick jag ett brev ifrån Polismyndigheten i Stockholms län. Inget ont om poliser, men det är inte direkt så att man vill ha brev ifrån dem. Har svårt att tänka mig att sådana brev kan innehålla goda nyheter. Innan mina darrande händer fick upp kuvertet hann jag att fundera över vad jag har gjort. Vad vill de mig?
Till min stora glädje handlade det om ett jobb hos dem som jag hade sökt för en tid sedan. Det hade jag totalt glömt bort. Har det bara uppskrivet på min lista. De ville bara meddela att min ansökan kommit fram och att de ska påbörja handläggningen av ansökningarna så snart som möjligt.
Värre än så var det inte. Jag tror att jag behöver coola ner mig en smula.
Höstångest
Hur mycket jag än längtar tills nästa år, så har jag nog lite höstångest i alla fall. All turbulens som varit hittills i år har bidragit till att tiden gått väldigt fort - jag har inte hunnit med känslomässigt. Det här året vill jag lägga bakom mig så fort som möjligt.
På morgon-tv visar de ofta "solfilmen". Ni vet när solen går upp och ner i olika städer i landet. Och dagarna blir mörkare och mörkare. Undviker att titta på den. Jag behöver inte veta. Det ger mig ångest.
På morgon-tv visar de ofta "solfilmen". Ni vet när solen går upp och ner i olika städer i landet. Och dagarna blir mörkare och mörkare. Undviker att titta på den. Jag behöver inte veta. Det ger mig ångest.
Vad symboliserar en kvalitetsförfattare?
Jag har läst en hel del bloggar och kommentarer efter det att Alexander och Alexandra Ahndoril bekräftat att de står bakom pseudonymen Lars Kepler.
Många ställer sig frågan: "och vilka är det?". Jag hade aldrig hört talas om dem tidigare och var helt ärligt tvungen att googla på deras namn.
En hade skrivit någonting i stil med att "nu kan jag köpa boken, för nu behöver jag inte oroa mig för att Melin/Läckberg ligger bakom". Ytterst märklig kommentar - precis som om boken skulle bli bättre av att någon annan skrivit den.
En annan var väldigt glad över att "det var två verkliga kvalitetsförfattare bakom pseudonymen".
Där ifrågasätter jag. Vad symboliserar en kvalitetsförfattare? Är en författare automatiskt av mer kvalité bara för att den säljer dåligt? Är all litteratur som säljer bra bara skräp?
Bonniers och Kepler själv(a) har marknadsfört "Hypnotisören" som en unik, nyskapande och "felfri" spänningsroman. Det är den inte på långa vägar. När man dessutom läser kommentarer om den hittar man fler och fler sprickor och ologik i intrigen som andra läsare upptäckt.
"Hypnotisören" innehåller massa märkliga misstag som man förmodligen skulle ha större överseende med om hypen kring den inte varit så stor.
När jag själv läste boken fann jag det enormt ologiskt att hypnotisören själv - som bär namnet Erik Maria Bark - kunde vara döpt efter en skådespelare som inte fått sitt genombrott när Bark antas vara född.
Och jag förbannar mig själv för att jag inte reagerade på en annan sak som en uppmärksam läsare skrivit en kommentar om i DN:
Huvudpersonen Joona Linna har finskfödda föräldrar men är uppvuxen i Storstockholmsområdet (fram till elva års ålder i Märsta sedan i en annan förort). Ändå påpekas det vid flera tillfällen i boken att han talar finlandssvenska. Det är orimligt att han gör det om han är uppvuxen i Sverige.
En sådan miss, mina damer och herrar, betvivlar jag starkt att Camilla Läckberg hade gjort.
Många ställer sig frågan: "och vilka är det?". Jag hade aldrig hört talas om dem tidigare och var helt ärligt tvungen att googla på deras namn.
En hade skrivit någonting i stil med att "nu kan jag köpa boken, för nu behöver jag inte oroa mig för att Melin/Läckberg ligger bakom". Ytterst märklig kommentar - precis som om boken skulle bli bättre av att någon annan skrivit den.
En annan var väldigt glad över att "det var två verkliga kvalitetsförfattare bakom pseudonymen".
Där ifrågasätter jag. Vad symboliserar en kvalitetsförfattare? Är en författare automatiskt av mer kvalité bara för att den säljer dåligt? Är all litteratur som säljer bra bara skräp?
Bonniers och Kepler själv(a) har marknadsfört "Hypnotisören" som en unik, nyskapande och "felfri" spänningsroman. Det är den inte på långa vägar. När man dessutom läser kommentarer om den hittar man fler och fler sprickor och ologik i intrigen som andra läsare upptäckt.
"Hypnotisören" innehåller massa märkliga misstag som man förmodligen skulle ha större överseende med om hypen kring den inte varit så stor.
När jag själv läste boken fann jag det enormt ologiskt att hypnotisören själv - som bär namnet Erik Maria Bark - kunde vara döpt efter en skådespelare som inte fått sitt genombrott när Bark antas vara född.
Och jag förbannar mig själv för att jag inte reagerade på en annan sak som en uppmärksam läsare skrivit en kommentar om i DN:
Huvudpersonen Joona Linna har finskfödda föräldrar men är uppvuxen i Storstockholmsområdet (fram till elva års ålder i Märsta sedan i en annan förort). Ändå påpekas det vid flera tillfällen i boken att han talar finlandssvenska. Det är orimligt att han gör det om han är uppvuxen i Sverige.
En sådan miss, mina damer och herrar, betvivlar jag starkt att Camilla Läckberg hade gjort.
Madeleine och Jonas är ett vackert par
Eklateringen av förlovningen mellan prinsessan Madeleine och Jonas Bergström gick ju alldeles strålande. Jonas var lugn och trygg bredvid sin prinsessa och svarade på frågorna med en klar och stark stämma. En naturbegåvning och en riktigt charmerande person.
Men vilka spåniga frågor journalister kan ställa.
"Vill ni ha barn?"
Vad förväntar sig de att en prinsessa som jobbar för barnens rättigheter ska svara på det? "Nej, verkligen inte"?
Ett vackert par är de i alla fall. Och lyckliga ser de ut att vara tillsammans.
Men vilka spåniga frågor journalister kan ställa.
"Vill ni ha barn?"
Vad förväntar sig de att en prinsessa som jobbar för barnens rättigheter ska svara på det? "Nej, verkligen inte"?
Ett vackert par är de i alla fall. Och lyckliga ser de ut att vara tillsammans.
Glädje och antiklimax
Vilken händelserik dag det här har utvecklat sig till. Inte anade jag det när jag slog upp mina gröna imorse...
Just nu sitter jag och väntar på den direktsända presskonferensen från Solliden på Öland. Den är klockan fyra. Och jag är otålig!
Dessutom har paret Ahndoril precis bekräftat att det är dem som står bakom pseudonymen Lars Kepler. Var de någonsin förhandstippade? För mig känns det som en högoddsare. Och ett rejält antiklimax. Men tyvärr var boken det också.
Undra varför de väljer att offentliggöra sina identiteter samma dag som prinsessan Madeleine offentliggör sin förlovning?
Don´t steal her thunder!
Just nu sitter jag och väntar på den direktsända presskonferensen från Solliden på Öland. Den är klockan fyra. Och jag är otålig!
Dessutom har paret Ahndoril precis bekräftat att det är dem som står bakom pseudonymen Lars Kepler. Var de någonsin förhandstippade? För mig känns det som en högoddsare. Och ett rejält antiklimax. Men tyvärr var boken det också.
Undra varför de väljer att offentliggöra sina identiteter samma dag som prinsessan Madeleine offentliggör sin förlovning?
Don´t steal her thunder!
Elva får en annan klang
Min vidskeplighet (ja, jag vet att det inte är så moget) har tidigare gjort att jag trott att det vilar en förbannelse över siffran elva. I alla fall datumet den elfte.
Historiskt har det hänt så vansinnigt mycket tragiska saker just den elfte och faktum är att jag privat också har haft en benägenhet att ha ännu mer otur just detta datum.
Därför känns det lite extra roligt att få glädjande nyheter just idag. Den elfte augusti.
Fast jag vågar inte andas ut ännu. Min dator låter som en traktor och det är aldrig ett bra tecken. Typsikt om den skulle krascha just idag när jag vill läsa så mycket som möjligt om förlovningen.
Så jag är lite på min vakt för oförutsedda händelser idag. Som jag alltid är den elfte.
Historiskt har det hänt så vansinnigt mycket tragiska saker just den elfte och faktum är att jag privat också har haft en benägenhet att ha ännu mer otur just detta datum.
Därför känns det lite extra roligt att få glädjande nyheter just idag. Den elfte augusti.
Fast jag vågar inte andas ut ännu. Min dator låter som en traktor och det är aldrig ett bra tecken. Typsikt om den skulle krascha just idag när jag vill läsa så mycket som möjligt om förlovningen.
Så jag är lite på min vakt för oförutsedda händelser idag. Som jag alltid är den elfte.
Jag tackar kungafamiljen
Prinsessan Madeleine har inte ens hunnit att offentliggöra sin förlovning (det görs i eftermiddag klockan 16.00) förrän de kritiska och gnälliga rösterna börjar att höras.
"Vi vill inte betala".
Avundsjuka och missunnsamhet verkar vara så förankrat i den svenska folksjälen. Det är inga smickrande egenskaper. Är vi verkligen ett folk som inte kan glädjas åt andra?
Om inte annat är nog majoriteten av invånarnas glas snarare halvtomma än halvfulla. Det verkar vara ytterst svårt att se någonting från den positiva sidan.
Intäkterna från ett kungligt bröllop är enormt mycket högre än vad själva kostnaden för dem är. Det behöver man inte vara ett matematiskt geni för att kunna räkna ut.
Tyvärr tror jag inte att gnället handlar om kostnaden alls, utan endast om avundsjuka och missunnsamhet.
Tvärtom borde vi tacka kungafamiljen för att de planerar in två bröllop när Sveriges ekonomi är körd i botten. Nästa år kommer allt fokus att ligga på vårt land, det kommer att skapa bra PR, dra hit en massa turister och journalister från andra länder som ska ha någonstans att bo och äta vilket bidrar till fler arbetstillfällen och ett rejält tillskott i statskassan. Och arbetstillfällen behöver vi mer än någonsin!
2010 kommer att gå i glädjens tecken.
"Vi vill inte betala".
Avundsjuka och missunnsamhet verkar vara så förankrat i den svenska folksjälen. Det är inga smickrande egenskaper. Är vi verkligen ett folk som inte kan glädjas åt andra?
Om inte annat är nog majoriteten av invånarnas glas snarare halvtomma än halvfulla. Det verkar vara ytterst svårt att se någonting från den positiva sidan.
Intäkterna från ett kungligt bröllop är enormt mycket högre än vad själva kostnaden för dem är. Det behöver man inte vara ett matematiskt geni för att kunna räkna ut.
Tyvärr tror jag inte att gnället handlar om kostnaden alls, utan endast om avundsjuka och missunnsamhet.
Tvärtom borde vi tacka kungafamiljen för att de planerar in två bröllop när Sveriges ekonomi är körd i botten. Nästa år kommer allt fokus att ligga på vårt land, det kommer att skapa bra PR, dra hit en massa turister och journalister från andra länder som ska ha någonstans att bo och äta vilket bidrar till fler arbetstillfällen och ett rejält tillskott i statskassan. Och arbetstillfällen behöver vi mer än någonsin!
2010 kommer att gå i glädjens tecken.
Borde jag veta vilka ni är?
En dag när prinsessan Madeleine tillkännager sin förlovning, känns Lars Keplers identitet ganska oviktig. Men AB presenterar idag en teori om att bakom pseudonymen står författarparet....Alexandra och Alexander Ahndoril.
Min första reaktion är: Borde jag veta vilka ni är?
Jag har aldrig tidigare hört talas om dessa två. Har aldrig läst någonting skrivet av dem.
Med tanke på att boken "Hypnotisören" fått ett förskott på en enorm summa och sålts till närmare trettio utlänska förlag redan, borde författaren ha haft en större "stjärnstatus". Faktiskt. Jag skriver inte detta för att vara elak.
Hur det än är står jag fast vid att jag vill ha Jonas Axelsson på Bonniers som förläggare!
Är det så att denna teori stämmer, så gratulerar jag paret!
Min första reaktion är: Borde jag veta vilka ni är?
Jag har aldrig tidigare hört talas om dessa två. Har aldrig läst någonting skrivet av dem.
Med tanke på att boken "Hypnotisören" fått ett förskott på en enorm summa och sålts till närmare trettio utlänska förlag redan, borde författaren ha haft en större "stjärnstatus". Faktiskt. Jag skriver inte detta för att vara elak.
Hur det än är står jag fast vid att jag vill ha Jonas Axelsson på Bonniers som förläggare!
Är det så att denna teori stämmer, så gratulerar jag paret!
Grattis prinsessan Madeleine
Vilken trevlig nyhet man blir mött av direkt på morgonen: Prinsessan Madeleine och Jonas har förlovat sig!
Jag har redan haft på känn att 2010 kommer att bli ett riktigt bra år. I synnerhet för oss royalister. Hoppas att vi får se båda prinsessornas bröllop under nästa år.
Grattis Madeleine och Jonas!
Madonnas brorsa talar ut
Jag läste ut Christopher Ciccones biografi om sin något mer kända storasyster Madonna på förmiddagen. Den var förvånansvärt underhållande, men den innehåller inga revolutionerande avslöjanden. Är man naiv och tror att det gömmer sig en bullmorsa bakom fasaden på den kalla affärskvinnan så kommer man bli besviken.
Vi andra - som följt Madonnas karriär från början och framför allt de rubriker hon skapat - får mest bara vatten på kvarnen.
Hon är - enligt sin bror - exakt så som hon framställer sig själv att vara.
Jag personligen tyckte nog mest synd om brorsan, vars dåliga ekonomi och drogmissbruk gick som en röd tråd genom boken och är förmodligen skälet till att den blev skriven över huvud taget.
Det är ingen bok jag direkt rekommenderar - inte ens för de mest hängivna Madonnafansen. Det är bara en liten underhållande bagatell. Varken mer eller mindre.
Vi andra - som följt Madonnas karriär från början och framför allt de rubriker hon skapat - får mest bara vatten på kvarnen.
Hon är - enligt sin bror - exakt så som hon framställer sig själv att vara.
Jag personligen tyckte nog mest synd om brorsan, vars dåliga ekonomi och drogmissbruk gick som en röd tråd genom boken och är förmodligen skälet till att den blev skriven över huvud taget.
Det är ingen bok jag direkt rekommenderar - inte ens för de mest hängivna Madonnafansen. Det är bara en liten underhållande bagatell. Varken mer eller mindre.
Jag har blivit med husdjur
Tre dagar i rad har jag fått besök i min lägenhet (på andra våningen) av en och samma fjäril. Trots mina varsamma försök att mota ut den mot friheten, så kommer den tillbaka.
Är fjärilar som katter som letar sig hem igen?
Tre dagar i rad. Nu känns han som en permanent inneboende.
Är fjärilar som katter som letar sig hem igen?
Tre dagar i rad. Nu känns han som en permanent inneboende.
Graviditet och alkohol går inte hand i hand
Denna artikel måste nomineras till Dagens State the Obvious. För det verkar så självklart för mig att man inte bör eller ska dricka alkohol, röka eller ta droger när man är gravid. Allting en mamma stoppar i sig går direkt vidare till fostret. Att det kan bli skadliga följder är ju så uppenbara.
En vuxen person känner av ett glas vin. Tänk då hur det måste vara för ett litet foster.
Jag tar väldigt illa vid mig när det kommer rön som ska påstå motsatsen. Att det är ok att dricka lite när man väntar barn. Det är det inte.
Att vara gravid är ju "ett välsignat tillstånd" på knappa tio månader av sitt liv. Nog borde man kunna avstå från att dricka alkohol under dessa månader?
En farlig plats att vistas i?
En vuxen person känner av ett glas vin. Tänk då hur det måste vara för ett litet foster.
Jag tar väldigt illa vid mig när det kommer rön som ska påstå motsatsen. Att det är ok att dricka lite när man väntar barn. Det är det inte.
Att vara gravid är ju "ett välsignat tillstånd" på knappa tio månader av sitt liv. Nog borde man kunna avstå från att dricka alkohol under dessa månader?
En farlig plats att vistas i?
Irriterande misstag av Madonnas bror
I och med att Madonna har gjort ett sällsynt besök i landet i helgen, har jag gjort mitt bästa under dessa dagar att läsa klart hennes brors - Christopher Ciccones - biografi om henne.
Den har faktiskt varit överraskande underhållande. Än så länge har den inte innehållit några som helst oväntade avslöjanden, men ryktet säger ju också att Madonna själv hade ett finger med i spelet av skapandet av denna bok, vilket skulle förklara avsaknaden av en mer kritisk beskrivning av henne.
Nu på morgonen har jag kommit fram till 1997. Där berättar Christopher hur både han och Madonna är djupt chockerade över mordet på designern Gianni Versace den 15 juli.
"Bara ett par veckor tidigare har vi båda skakats av prinsessan Dianas död i Paris".
Diana dog en och en halv månad efter Versace. Hon deltog vid hans begravning.
Christopher Ciccone är ingen professionell författare - och med tanke på det drogmissbruk han enligt egen uppgift haft under en längre period kan man förstå att minnet sviktar - men man får väl anta att den personen han skrivit boken tillsammans med - Wendy Leigh - ändå vet hur man kollar upp fakta.
Irriterande misstag. Förmodligen också ett sådant misstag som hans perfektionist till storasyster retar sig på.
Princessan Diana tillsammans med Elton John vid Gianni Versaces begravning, en och en halv månad innan hon själv så tragiskt omkom i en bilolycka i Paris.
Den har faktiskt varit överraskande underhållande. Än så länge har den inte innehållit några som helst oväntade avslöjanden, men ryktet säger ju också att Madonna själv hade ett finger med i spelet av skapandet av denna bok, vilket skulle förklara avsaknaden av en mer kritisk beskrivning av henne.
Nu på morgonen har jag kommit fram till 1997. Där berättar Christopher hur både han och Madonna är djupt chockerade över mordet på designern Gianni Versace den 15 juli.
"Bara ett par veckor tidigare har vi båda skakats av prinsessan Dianas död i Paris".
Diana dog en och en halv månad efter Versace. Hon deltog vid hans begravning.
Christopher Ciccone är ingen professionell författare - och med tanke på det drogmissbruk han enligt egen uppgift haft under en längre period kan man förstå att minnet sviktar - men man får väl anta att den personen han skrivit boken tillsammans med - Wendy Leigh - ändå vet hur man kollar upp fakta.
Irriterande misstag. Förmodligen också ett sådant misstag som hans perfektionist till storasyster retar sig på.
Princessan Diana tillsammans med Elton John vid Gianni Versaces begravning, en och en halv månad innan hon själv så tragiskt omkom i en bilolycka i Paris.
Tankar kring filmjölk
Förra sommaren tillbringade jag nästan fyra månader i sträck i Palma, på Mallorca. Man behöver aldrig gå hungrig där. Faktum är att man tuggar på någonting från morgon till kväll. Oavbrutet.
Utbudet av mat är enormt. Och fantastiskt gott.
Det är ju egentligen bara en sak som den spanska matkulturen saknar: filmjölk. Trots deras extrema utbud av yogurt - som jag älskar och testade fler smaker på fyra månader än vad jag trodde var möjligt - kunde jag inte sluta tjata om filmjölk. Vilket egentligen är lite märkligt, för jag har nästan aldrig filmjölk hemma i kylskåpet.
Men när den inte var tillgänglig, så var det naturligtvis det enda jag drömde om.
Det blev det första jag inhandlade så snart svensk mark återintogs under mina fötter. Det blev också kvällens middag. Under sommarmånaderna är filmjölk helt klart godkänt som en måltid.
Utbudet av mat är enormt. Och fantastiskt gott.
Det är ju egentligen bara en sak som den spanska matkulturen saknar: filmjölk. Trots deras extrema utbud av yogurt - som jag älskar och testade fler smaker på fyra månader än vad jag trodde var möjligt - kunde jag inte sluta tjata om filmjölk. Vilket egentligen är lite märkligt, för jag har nästan aldrig filmjölk hemma i kylskåpet.
Men när den inte var tillgänglig, så var det naturligtvis det enda jag drömde om.
Det blev det första jag inhandlade så snart svensk mark återintogs under mina fötter. Det blev också kvällens middag. Under sommarmånaderna är filmjölk helt klart godkänt som en måltid.
Pestokyckling med broccoli
Med tanke på att jag sover så dåligt på nätterna, kanske det inte är så konstigt att jag är väldigt seg i starten på mornarna. Imorse var jag upp vid halv sju. Tittade igenom nyheterna på nätet, drack kaffe, läste lite, gjorde en blåbärssmoothie, glodde lite på morgon-tv.
Inte förrän elva var jag klar för min "morgonpromenad" (som i själva verket blev en "mitt-på-dagen-promenad"). I en och en halv timme var jag ute och gick och det var fantastiskt skönt, trots den höga temperaturen idag. Men det fläktade så det blev inte olidligt.
Innan jag gick ut tog jag fram en matlåda i frysen. Idag blev det pestokyckling med broccoli, som jag lagade iordning i fredagskväll. Mat är om möjligt ännu godare efter en motionsrunda.
Den rätten är oerhört lättlagad, men fantasiskt god.
Här kommer receptet:
INGREDIENSER:
500 gram kycklingfilé
1 strimlad purjolök
500 ml Milda Mini Mat (7%)
ca 100 gram pesto
1 broccolibukett
salt, peppar
fullkornspasta
GÖR SÅ HÄR:
Stek kycklingfilén i små bitar i rapsolja. I med purjolöken när kycklingen känns genomstekt och fräs tillsammans en stund på ganska hög värme.
Sänk värmen och häll i grädden, peston, salt och peppar. Rör om.
Strö de råa broccolibuketterna överest, sätt på ett lock på grytan och låt den småputtra i ca tio minuter tills dess att broccolin blivit mjuk.
Servera med fullkornspasta och riven parmesanost.
Inte förrän elva var jag klar för min "morgonpromenad" (som i själva verket blev en "mitt-på-dagen-promenad"). I en och en halv timme var jag ute och gick och det var fantastiskt skönt, trots den höga temperaturen idag. Men det fläktade så det blev inte olidligt.
Innan jag gick ut tog jag fram en matlåda i frysen. Idag blev det pestokyckling med broccoli, som jag lagade iordning i fredagskväll. Mat är om möjligt ännu godare efter en motionsrunda.
Den rätten är oerhört lättlagad, men fantasiskt god.
Här kommer receptet:
INGREDIENSER:
500 gram kycklingfilé
1 strimlad purjolök
500 ml Milda Mini Mat (7%)
ca 100 gram pesto
1 broccolibukett
salt, peppar
fullkornspasta
GÖR SÅ HÄR:
Stek kycklingfilén i små bitar i rapsolja. I med purjolöken när kycklingen känns genomstekt och fräs tillsammans en stund på ganska hög värme.
Sänk värmen och häll i grädden, peston, salt och peppar. Rör om.
Strö de råa broccolibuketterna överest, sätt på ett lock på grytan och låt den småputtra i ca tio minuter tills dess att broccolin blivit mjuk.
Servera med fullkornspasta och riven parmesanost.
Jag är besegrad - nu ger jag mig
Jag hade räknat ut att om jag fick sju rätt på Lotto igår, så skulle jag hinna ner till Göteborg idag och se kvällens konsert med Madonna.
Nu blev vinsten 24 kronor och jag måste erkänna mig besegrad. Det blir ingen Madonna för mig den här gången heller.
Nynnar lite lätt på ABBA´s "Waterloo" till morgonkaffet: Jag är besegrad - nu ger jag mig.
Media: AB, AB
Nu blev vinsten 24 kronor och jag måste erkänna mig besegrad. Det blir ingen Madonna för mig den här gången heller.
Nynnar lite lätt på ABBA´s "Waterloo" till morgonkaffet: Jag är besegrad - nu ger jag mig.
Media: AB, AB
Helg i Madonnans tecken
Jag köpte Christopher Ciccones biografi om sin berömda syster i pocket för flera månader sedan. Läser några kapitel här och där, för det är ingen större litterär upplevelse och boken gör sig helt enkelt bäst i små portioner.
Men idag hade jag med mig denna biografi på pendeltåget - helgen till ära. När popdrottningen är på besök i landet och gör sina första konserter här på 19 år måste man ju ägna henne lite tid.
Jag har följt Madonna sedan hon slog igenom. Men det var först med skivan "Ray of light" som jag började att uppskatta hennes musik.
Här är en av mina absoluta favoriter med henne. "Drowned world/Substitute for love". Älskar både sången och videon.
Läs mer om hennes Sverigebesök: AB, AB, EX, EX
Men idag hade jag med mig denna biografi på pendeltåget - helgen till ära. När popdrottningen är på besök i landet och gör sina första konserter här på 19 år måste man ju ägna henne lite tid.
Jag har följt Madonna sedan hon slog igenom. Men det var först med skivan "Ray of light" som jag började att uppskatta hennes musik.
Här är en av mina absoluta favoriter med henne. "Drowned world/Substitute for love". Älskar både sången och videon.
Läs mer om hennes Sverigebesök: AB, AB, EX, EX
Starstruck på Medborgarplatsen
I denna hetta som det faktiskt är idag, tog jag mig in med pendeltåget till Södermalm och Medborgarplatsen för att fika med min vän Sara. Jag har inte träffat henne på flera månader (det måste ha varit runt nyår eller strax därinnan), därför var en fika med henne en klar prioritering.
Vi satte oss på uteserveringen vid Söderhallarna med latte och tilltugg (jag fick i mig både en smörgår och en bakelse - men jag hann inte med någon frukost innan jag åkte så jag var rejält hungrig).
När vi sitter där ser jag plötsligt honom. Med ny fru och ny bebis kommer han ut från Söderhallarnas entré. Och jag rycker upp kameran (aningens i sista sekunden) - för hur ofta är det man får en levande legend på bild?
Ser ni ryggtavlan på honom? Va? Hur coolt är det inte att få vara så pass nära en legend?
Vem det är? Men hallå! Det är ju självaste Stellan Skarsgård i hög person!
Sara skymtar ni lite till höger.
Vi satte oss på uteserveringen vid Söderhallarna med latte och tilltugg (jag fick i mig både en smörgår och en bakelse - men jag hann inte med någon frukost innan jag åkte så jag var rejält hungrig).
När vi sitter där ser jag plötsligt honom. Med ny fru och ny bebis kommer han ut från Söderhallarnas entré. Och jag rycker upp kameran (aningens i sista sekunden) - för hur ofta är det man får en levande legend på bild?
Ser ni ryggtavlan på honom? Va? Hur coolt är det inte att få vara så pass nära en legend?
Vem det är? Men hallå! Det är ju självaste Stellan Skarsgård i hög person!
Sara skymtar ni lite till höger.
Planering är allt
Det är för närvarande 25 grader varmt i skuggan. Förmodligen är det den varmaste helgen hittills denna sommar. Då passar jag på att åka in till stan för att träffa en vän. Jag ska sitta på ett stekhett pendeltåg i 35 minuter. Both ways!
Hur känns den planeringen?
Hur känns den planeringen?
Runar är inte så dum ändå
Igår kväll låg jag och tittade igenom Klick, där Runar har sin frågespalt. Den här veckan hade Runar fått ett brev ifrån en tjej som hade blivit lämnad av sin man bara en månad efter vigseln för en annan kvinna.
I sitt svar till denna tjej skriver Runar:
Det stämmer så bra! Exakt så är det ju. Bitterhet är mer förödande för den som är bitter än den man är bitter på. Så kloka ord av Runar.
Fast idag spelar det ingen roll. Jag kommer att vara bitter hela helgen för att jag inte befinner mig i Göteborg för att se Madonna. Förmodligen även längre än så.
I sitt svar till denna tjej skriver Runar:
"Att bli bitter är som att dricka gift och förvänta sig att andra ska dö av det".
Det stämmer så bra! Exakt så är det ju. Bitterhet är mer förödande för den som är bitter än den man är bitter på. Så kloka ord av Runar.
Fast idag spelar det ingen roll. Jag kommer att vara bitter hela helgen för att jag inte befinner mig i Göteborg för att se Madonna. Förmodligen även längre än så.
Ja, se hantverkare...
Igår - fyra månader försenad - dök rörmokaren äntligen upp och fixade min läckande kran. So far so good. När jag senare skulle tvätta håret upptäckte jag att trycket i själva duschstycket halverats istället. Är det inte det ena så är det andra, ni vet.
Just en sån här incident är just my luck. Det ska inte vara lätt. Det ska alltid finnas en extra motgång.
En hantverkare måste man jaga med blåslampa. Både jag och en kille från bostadsrättsföreningen har jagat denna rörmokare idag för att få felet åtgärdat innan helgen.
Undra varför man måste bli helt skogstokig innan en hantverkare kommer till skott? Man får lägga ner en enorm energi på att få dem att arbeta. Hur kommer det sig?
Just en sån här incident är just my luck. Det ska inte vara lätt. Det ska alltid finnas en extra motgång.
En hantverkare måste man jaga med blåslampa. Både jag och en kille från bostadsrättsföreningen har jagat denna rörmokare idag för att få felet åtgärdat innan helgen.
Undra varför man måste bli helt skogstokig innan en hantverkare kommer till skott? Man får lägga ner en enorm energi på att få dem att arbeta. Hur kommer det sig?
Våld föder våld
Den vanligaste ursäkten när en förälder slår sitt barn är: "Jag fick några örfilar som barn och inte tog jag skada av det".
Bara den repliken bevisar den totala motsatsen. Att det är just skada man tagit. Att man är så svårt skadad av sin egen uppväxt att man på fullt allvar tror att slag är en naturlig del av barnuppfostrande.
Våld föder våld. Vilket är helt logiskt. Får du en smäll på käften av någon så vill du ge en tillbaka. Barn som blir slagna av en vuxen har inte den möjligheten. Ärren, sorgen och ilskan av slagen försvinner aldrig. Snarare blir det värre med åren. När dessa slagna barn själva blir vuxna tar de ut sina aggressioner på dem som är oskyldiga - barnen.
Det är en förklaring. Inte en ursäkt.
Det finns möjligheter att bryta detta mönster. Att inte låta misshandel gå i arv. Man kan söka hjälp och göra det innan det är för sent.
Man ska aldrig skämmas för att man blev slagen som barn. Det är aldrig barnens fel. Däremot ska man skämmas om man sedan själv får detta destruktiva beteende och inte gör någonting åt det.
Det finns inga postiva effekter av barnaga eller våld över huvud taget. Det föder bara mer våld.
Barn ska ha kärlek och omtanke.
Bara den repliken bevisar den totala motsatsen. Att det är just skada man tagit. Att man är så svårt skadad av sin egen uppväxt att man på fullt allvar tror att slag är en naturlig del av barnuppfostrande.
Våld föder våld. Vilket är helt logiskt. Får du en smäll på käften av någon så vill du ge en tillbaka. Barn som blir slagna av en vuxen har inte den möjligheten. Ärren, sorgen och ilskan av slagen försvinner aldrig. Snarare blir det värre med åren. När dessa slagna barn själva blir vuxna tar de ut sina aggressioner på dem som är oskyldiga - barnen.
Det är en förklaring. Inte en ursäkt.
Det finns möjligheter att bryta detta mönster. Att inte låta misshandel gå i arv. Man kan söka hjälp och göra det innan det är för sent.
Man ska aldrig skämmas för att man blev slagen som barn. Det är aldrig barnens fel. Däremot ska man skämmas om man sedan själv får detta destruktiva beteende och inte gör någonting åt det.
Det finns inga postiva effekter av barnaga eller våld över huvud taget. Det föder bara mer våld.
Barn ska ha kärlek och omtanke.
Ska jag önska mig någonting?
Jag hade sönder en spegel för sju år sedan. Det är faktiskt sju år sedan nästan på dagen. Jag var nyinflyttad i min lägenhet och det var kartonger och saker överallt som jag snubblade över, däribland en spegel som stod lite olyckligt lutad mot någonting. Jag var oerhört stressad den dagen för jag skulle iväg på ett bröllop.
Spegeln står sedan dess nere i förrådet. Olagad. Men varje gång jag ser den så funderar jag över om det är den som är orsaken till min extrema otur. För visst är det så man säger? Sju års olycka för en krossad spegel?
Nu har det ju som sagt gått sju år. Kanske lyckan vänder nu? För hoppet om att den ska göra det har inte övergivit mig. Vidskeplig som jag är läste jag precis att det är en historisk dag idag. Klockan 12:34:56 den 7/8 2009 bildas sifferkombinationen 123456789.
Jag ska sluta mina ögon och önska mig någonting vid den tidpunkten. Jag lär ju i alla fall inte förlora någonting på att försöka. Kanske är det just idag lyckan vänder.
Spegeln står sedan dess nere i förrådet. Olagad. Men varje gång jag ser den så funderar jag över om det är den som är orsaken till min extrema otur. För visst är det så man säger? Sju års olycka för en krossad spegel?
Nu har det ju som sagt gått sju år. Kanske lyckan vänder nu? För hoppet om att den ska göra det har inte övergivit mig. Vidskeplig som jag är läste jag precis att det är en historisk dag idag. Klockan 12:34:56 den 7/8 2009 bildas sifferkombinationen 123456789.
Jag ska sluta mina ögon och önska mig någonting vid den tidpunkten. Jag lär ju i alla fall inte förlora någonting på att försöka. Kanske är det just idag lyckan vänder.
Är jag drabbad?
Under tiden jag har letat jobbannonser på morgonen (två jobb sökta redan), så har jag gjort några tafatta försök att komma in på min Facebook-sida. Det går inte. Får bara upp ett meddelande där det står att min profil inte är tillgänglig för tillfället på grund av webbunderhåll.
Jag överlever det. Men jag funderar lite på om jag har blivit utsatt för en hackerattack?
Det låter läbbigt.
Jag överlever det. Men jag funderar lite på om jag har blivit utsatt för en hackerattack?
Det låter läbbigt.
Jag har samma namn som en subba
Jag låg och funderade lite kring det där med namn igår. Hur ett fjärdenamn kan skapa så stort rabalder och engagera så många människor, hur generöst det är av flickans föräldrar att ge henne hela fyra förnamn (jag trodde bara att det var flickorna i släkten Bernadotte som fick så många förnamn att det var svårt att säga dem i rätt ordning), hur ofanligt många namn det är hos mig som väcker anstöt egentligen.
Som mitt eget andranamn till exempel. Jag har bara två förnamn. Maria och Elisabeth.
Elisabeth är ett släktnamn på min pappas sida - ingen har det som tilltalsnamn men alla kvinnor i släkten ska ha det som andranamn. Orsaken till detta är okänt. Det ska bara vara så.
Nu har jag inte haft kontakt med den sidan av familjen på en si sådär 26 år och har inga emotionella band till namnet. Faktum är att jag inte gillar det alls. Även om jag många gånger har funderat över att ta bort det eller byta så har det aldrig blivit av på grund av att det är ganska krångligt med all byråkrati runt. Jag är för lat helt enkelt och ett namnbyte är ingenting jag prioriterar.
Inte heller bär jag namnet med stolthet. Nej, nej, Englands drottning heter samma sak och jag kan säga att hennes och min relation har varit en anings ansträngd sedan hennes agerande när hennes son Charles skilde sig från Diana. Jag var inte alls nöjd med drottningens beteende. Lite förnärmad var jag till och med. Och är fortfarande.
Elisabeth. Där kan vi tala om ett namn som väcker anstöt! Jag har samma namn som en subba.
Som mitt eget andranamn till exempel. Jag har bara två förnamn. Maria och Elisabeth.
Elisabeth är ett släktnamn på min pappas sida - ingen har det som tilltalsnamn men alla kvinnor i släkten ska ha det som andranamn. Orsaken till detta är okänt. Det ska bara vara så.
Nu har jag inte haft kontakt med den sidan av familjen på en si sådär 26 år och har inga emotionella band till namnet. Faktum är att jag inte gillar det alls. Även om jag många gånger har funderat över att ta bort det eller byta så har det aldrig blivit av på grund av att det är ganska krångligt med all byråkrati runt. Jag är för lat helt enkelt och ett namnbyte är ingenting jag prioriterar.
Inte heller bär jag namnet med stolthet. Nej, nej, Englands drottning heter samma sak och jag kan säga att hennes och min relation har varit en anings ansträngd sedan hennes agerande när hennes son Charles skilde sig från Diana. Jag var inte alls nöjd med drottningens beteende. Lite förnärmad var jag till och med. Och är fortfarande.
Elisabeth. Där kan vi tala om ett namn som väcker anstöt! Jag har samma namn som en subba.
Jag kommer att få problem
Jag vet det redan nu. När jag en vacker dag blir mamma så kommer jag att hamna i konflikt med Skatteverket (det är tydligen de som godkänner om ett namn kan bäras eller ej).
För om de orkar tjafsa med ett par som vill döpa sin dotter till Michael i fjärde namn (observera, fjärde namn) så kommer de definitivt att ge sig på mig med en hel armé när jag ska ansöka om namn till mina barn.
Jag har nämligen alltid velat ha en pojke som heter Lennon. I förnamn. Som tilltalsnamn. Ja, jag vet att grabben kommer att ha mycket att leva upp till med det namnet men det är mitt sätt att hylla någon som jag beundrar väldigt mycket.
Skatteverket anser att "ett namn inte får väcka anstöt hos andra eller obehag för den som bär det".
Det strider ju lite emot det faktum att det är helt ok att döpa ett flickebarn till Nora som bara rimmar på en enda sak (där kan vi tala om obehag för den som bär det), Ulla och Britta. Men inte Michael? I fjärdenamn.
Godkänner de "Osama" som tilltalsnamn? Det är ju ett vanligt namn i arabvärlden men väcker både anstöt och rent äckel hos mig för det påminner mig om en traumatisk händelse som en viss Osama stod bakom.
I USA är Michael ett unisex namn. På 80-talet fanns det en tjejpopgrupp som hette The Bangles, vars basist hette Michael i förnamn.
Helt klart är att man har för lite att göra på Skatteverket om man har tid att lägga ner på ett fjärde namn. Men självklart är det väl så att vi accepterar amerikanska namn likaväl som arabiska i ett neutralt land som Sverige? Inte diskriminerar vi väl namnens ursprungsländer här inte?
Kvinnlig Michael längst till höger.
För om de orkar tjafsa med ett par som vill döpa sin dotter till Michael i fjärde namn (observera, fjärde namn) så kommer de definitivt att ge sig på mig med en hel armé när jag ska ansöka om namn till mina barn.
Jag har nämligen alltid velat ha en pojke som heter Lennon. I förnamn. Som tilltalsnamn. Ja, jag vet att grabben kommer att ha mycket att leva upp till med det namnet men det är mitt sätt att hylla någon som jag beundrar väldigt mycket.
Skatteverket anser att "ett namn inte får väcka anstöt hos andra eller obehag för den som bär det".
Det strider ju lite emot det faktum att det är helt ok att döpa ett flickebarn till Nora som bara rimmar på en enda sak (där kan vi tala om obehag för den som bär det), Ulla och Britta. Men inte Michael? I fjärdenamn.
Godkänner de "Osama" som tilltalsnamn? Det är ju ett vanligt namn i arabvärlden men väcker både anstöt och rent äckel hos mig för det påminner mig om en traumatisk händelse som en viss Osama stod bakom.
I USA är Michael ett unisex namn. På 80-talet fanns det en tjejpopgrupp som hette The Bangles, vars basist hette Michael i förnamn.
Helt klart är att man har för lite att göra på Skatteverket om man har tid att lägga ner på ett fjärde namn. Men självklart är det väl så att vi accepterar amerikanska namn likaväl som arabiska i ett neutralt land som Sverige? Inte diskriminerar vi väl namnens ursprungsländer här inte?
Kvinnlig Michael längst till höger.
Roligare kan man ju ha
Det har varit en tung dag idag. Huvudvärken från helvetet släppte bara för en liten stund sedan. Jag tror jag vet varför den höll i sig så länge.
Jag hade rörmokaren på besök på förmiddagen. Han skulle byta min kran som läckte i badrummet. Ja, egentligen skulle han ha gjort det för fyra månader sedan men idag blev det gjort. Äntligen.
Glad över det var jag ända tills jag ställde mig i duschen och skulle tvätta håret. Nu hade jag förvisso ingen läckande kran, men trycket i duschstycket hade också försvunnit. Det tog en ganska lång tid att skölja mitt hår idag. Så det är bara att börja jaga honom igen.
Jag har insett att mitt badrum är en neverending story. Enda sättet att få ett slut på det hela är att flytta härifrån. Jag vill göra det nu. Jag har haft för mycket otur i den här lägenheten. Det är dags att dra vidare. Ska bara vinna på Lotto först.
Så nu ska jag ställa mig och baka. Kör en omgång med chokladrutor till. Jag gav ju bort allting häromdagen ju, så nu ska jag baka till mig själv och slänga in i frysen. Det är ju så bra att ha hemma - man vet ju aldrig när lusten faller på och man behöver tröstäta lite.
Hörrni, det har var min dag så långt. Förstår ni? Hjälp!
Jag hade rörmokaren på besök på förmiddagen. Han skulle byta min kran som läckte i badrummet. Ja, egentligen skulle han ha gjort det för fyra månader sedan men idag blev det gjort. Äntligen.
Glad över det var jag ända tills jag ställde mig i duschen och skulle tvätta håret. Nu hade jag förvisso ingen läckande kran, men trycket i duschstycket hade också försvunnit. Det tog en ganska lång tid att skölja mitt hår idag. Så det är bara att börja jaga honom igen.
Jag har insett att mitt badrum är en neverending story. Enda sättet att få ett slut på det hela är att flytta härifrån. Jag vill göra det nu. Jag har haft för mycket otur i den här lägenheten. Det är dags att dra vidare. Ska bara vinna på Lotto först.
Så nu ska jag ställa mig och baka. Kör en omgång med chokladrutor till. Jag gav ju bort allting häromdagen ju, så nu ska jag baka till mig själv och slänga in i frysen. Det är ju så bra att ha hemma - man vet ju aldrig när lusten faller på och man behöver tröstäta lite.
Hörrni, det har var min dag så långt. Förstår ni? Hjälp!
Äntligen lite positiva nyheter
Efter att de senaste månaderna (ja, sedan i höstas om man ska vara ärlig) bokstavligt talat drunknat i negativa progoser och deprimerande nyheter, verkar det äntligen som om de ekonomiska framtidsutsikterna ser positiva ut.
Vi behöver det. Vi behöver ha en optimistisk framtidstro nu.
Jag har en bra magkänsla. Nästa år kommer att bli alldeles lysande!
Det vänder nu. Känner ni det?
Aj
Två kvällar i rad nu har jag haft grym huvudvärk. Någonting helt överjävligt. Den sitter nere i bakhuvudet, så förmodligen är det en sådan variant som ska justeras av en kiropraktor. I förrgår kväll tog jag två Alvedon innan läggdags och vaknade upp utan värk på morgonen.
Igår kväll gjorde jag inte det. Big mistake. Vaknade upp med samma värk som jag somnat med. Så jag har försökt att åtgärda det nu med två tabletter.
Aj. Det gör ont. Och jäklar vad grinig man blir!
Igår kväll gjorde jag inte det. Big mistake. Vaknade upp med samma värk som jag somnat med. Så jag har försökt att åtgärda det nu med två tabletter.
Aj. Det gör ont. Och jäklar vad grinig man blir!
Recept - Chokladrutor med hackade nötter
Min testpanel gav tummen upp. Chokladrutorna blev med beröm godkända. Här kommer receptet:
INGREDIENSER:
250 gr smör eller margarin
4 dl socker
2 ägg
2 msk vaniljsocker
0,5 dl kakao
2,5 tsk bakpulver
6 dl mjöl
GARNERING:
1 ägg
1,5 dl grovt hackade nötter
GÖR SÅ HÄR:
Rör smör och socker poröst. Tillsätt äggen. Blanda vaniljsocker, kakao, bakpulver och vetemjöl och sikta ner i smeten. Tryck ut smetet i en långpanna (TIPS: använd en något större långpanna än vad du tror att du behöver) med bakplåtspapper i botten. Pensla på ägget och strö över nötterna.
Grädda på 175 grader i 20 minuter.
Skär i rutor innan kakan kallnat.
Oerhört goda!
INGREDIENSER:
250 gr smör eller margarin
4 dl socker
2 ägg
2 msk vaniljsocker
0,5 dl kakao
2,5 tsk bakpulver
6 dl mjöl
GARNERING:
1 ägg
1,5 dl grovt hackade nötter
GÖR SÅ HÄR:
Rör smör och socker poröst. Tillsätt äggen. Blanda vaniljsocker, kakao, bakpulver och vetemjöl och sikta ner i smeten. Tryck ut smetet i en långpanna (TIPS: använd en något större långpanna än vad du tror att du behöver) med bakplåtspapper i botten. Pensla på ägget och strö över nötterna.
Grädda på 175 grader i 20 minuter.
Skär i rutor innan kakan kallnat.
Oerhört goda!
Bokrecension - Mari Jungstedt: "Den dubbla tystnaden"
Jag avslutade kvällen igår med att läsa ut Mari Jungstedts senaste bok, "Den dubbla tystnaden". Jag har tyckt väldigt mycket om Jungstedts tidigare böcker, som alla utspelar sig på Gotland. Just miljöbeskrivningarna av ön är helt fantastiska och som läsare blir man snabbt bekant med trakterna.
Just den här boken känns dock som om den vore skriven under extrem tidspress - den är lite ogenomtänkt och Jungstedts dåliga research angående flygvärdinneyrket förstör mycket av intrigen för mig. Förhoppningsvis går denna detalj andra läsare, som inte är insatta, förbi.
Tyvärr lämnar hon också en massa frågor obesvarade angående intrigen. Till exempel hur det kommer sig att ett gäng människor åker på semester tillsammans och helt plötsligt visar det sig att en av dem ändå har jobbjour (har man det på en semester där färdförbindelserna till fastlandet inte är de bästa?) och det blir den mest naturliga saken i världen som ingen ifrågasätter. Det blir fullkomligt orimligt.
Språket flyter på och boken är lättläst, men det tar ändå kring halva boken innan det faktiskt händer någonting.
Jag skulle beskriva "Den dubbla tystnaden" som en "nybörjardeckare". Har man inte läst mycket i denna genre tidigare så är detta bra att börja med.
Denna bok gör sig bäst som en sommarpocket i hängmattan.
Just den här boken känns dock som om den vore skriven under extrem tidspress - den är lite ogenomtänkt och Jungstedts dåliga research angående flygvärdinneyrket förstör mycket av intrigen för mig. Förhoppningsvis går denna detalj andra läsare, som inte är insatta, förbi.
Tyvärr lämnar hon också en massa frågor obesvarade angående intrigen. Till exempel hur det kommer sig att ett gäng människor åker på semester tillsammans och helt plötsligt visar det sig att en av dem ändå har jobbjour (har man det på en semester där färdförbindelserna till fastlandet inte är de bästa?) och det blir den mest naturliga saken i världen som ingen ifrågasätter. Det blir fullkomligt orimligt.
Språket flyter på och boken är lättläst, men det tar ändå kring halva boken innan det faktiskt händer någonting.
Jag skulle beskriva "Den dubbla tystnaden" som en "nybörjardeckare". Har man inte läst mycket i denna genre tidigare så är detta bra att börja med.
Denna bok gör sig bäst som en sommarpocket i hängmattan.
Det bådar gott
Kunde kvällen avslutas på ett bättre sätt?
Foten höll. Hela matchen. Poäng gjorde han också.
Han är härlig, den där Foppa.
AB,
Kanske det helt enkelt inte var meningen?
Förra gången Madonna gästade oss för 19 år sedan var jag nyopererad och absolut inte i tillräckligt bra skick för att resa till Göteborg och trängas på en konsert.
Den här gången har jag fallit offer för lågkonjunkturen och tvingas därför att avstå utgiften för resa och konsertbiljett.
Kanske är det inte meningen att jag ska se Madonna live?
Jag brukar ju (försöka) att tänka så när ingen annan tröst finns: allting händer av en anledning.
Jag kanske får jättesöta och snälla barn som plåster på såren någon gång i framtiden...?
Den här gången har jag fallit offer för lågkonjunkturen och tvingas därför att avstå utgiften för resa och konsertbiljett.
Kanske är det inte meningen att jag ska se Madonna live?
Jag brukar ju (försöka) att tänka så när ingen annan tröst finns: allting händer av en anledning.
Jag kanske får jättesöta och snälla barn som plåster på såren någon gång i framtiden...?
Säkert som "amen" i kyrkan
Säkert som amen i kyrkan dyker rubriker av detta slag upp så fort en kvinnlig politiker eller företagsledare har gjort bort sig offentligt. Vilken bidrar till att kvinnor framställs som fega idioter som inte kan stå för sina misstag. Det värsta av allt är att det är andra kvinnor som sätter dessa rubriker och därmed skjuter sig själva i foten och gör automatiskt andra kvinnor till åtlöje.
Nej, Samuelsson fick inte gå ifrån sin post för att hon är kvinna. Hon fick gå på grund av att hon misskött sina arbetsuppgifter och kanske mest av allt på grund av att hon försökte skylla sina egna misstag på en konspiration. Det har ingenting med hennes kön att göra.
"Men hon hade inte blivit lika hårt dömd om hon hade varit man", dundrar feministerna då. Kanske inte. Men en man kanske hade haft ryggrad nog att säga "I fucked up" och inte skyllt på en konspiration?
Läs även: AB DN
Krönikorna kommer jag att sakna
Jag har inte sett ett helt program av Allsång på Skansen i år. Bara delar. Jag har det på lite i bakgrunden under tiden jag sysslar med annat. Det blir ett hemtrevligt ljud och man kan titta till när man känner för det.
Allsången - i mitt tycke - gör sig bäst när Carola är på besök och kastar krukväxter på publiken eller stagedivar som besatt. Det är underhållning det!
Så personligen lägger jag mig inte i diskussioner om programledarval eller programinnehåll - jag är inte tillräckligt insatt och har inte heller intresset.
Däremot kommer jag att sakna krönikorna som kommer i tidningen dagen efter. Alex krönikor. De har liksom förvandlats till ett substitut till krukväxtkastande. En tröst när de galna upptågen i Allsångens historia är förbi.
Allsången - i mitt tycke - gör sig bäst när Carola är på besök och kastar krukväxter på publiken eller stagedivar som besatt. Det är underhållning det!
Så personligen lägger jag mig inte i diskussioner om programledarval eller programinnehåll - jag är inte tillräckligt insatt och har inte heller intresset.
Däremot kommer jag att sakna krönikorna som kommer i tidningen dagen efter. Alex krönikor. De har liksom förvandlats till ett substitut till krukväxtkastande. En tröst när de galna upptågen i Allsångens historia är förbi.
Egen testpanel
Jag tycker att det är oerhört roligt att baka. Jag älskar det. Det är terapi för mig.
Igår testade jag ett nytt recept som jag hade hittat på Chokladrutor. Jag underskattade mängden smet lite, så jag använde en alldeles för liten långpanna och resultatet blev att de blev en anings för tjocka men smaken på dem blev ljuvlig. De var så goda och smälte riktigt i munnen. Precis på det där sättet som de ska göra.
Nu inser jag ju själv att mina åsikter i frågan är väldigt partiska. Därför behöver man ibland a second opinion.
I och med att jag i dagsläget inte har några egna kollegor att bjuda på fika, får man använda sig av dem som har det. Jag skickade med mamma en burk med mina chokladrutor idag till hennes jobb så att hon och hennes kollegor får göra ett utlåtande.
Blir det tummen upp, så lägger jag ut receptet på bloggen.
Igår testade jag ett nytt recept som jag hade hittat på Chokladrutor. Jag underskattade mängden smet lite, så jag använde en alldeles för liten långpanna och resultatet blev att de blev en anings för tjocka men smaken på dem blev ljuvlig. De var så goda och smälte riktigt i munnen. Precis på det där sättet som de ska göra.
Nu inser jag ju själv att mina åsikter i frågan är väldigt partiska. Därför behöver man ibland a second opinion.
I och med att jag i dagsläget inte har några egna kollegor att bjuda på fika, får man använda sig av dem som har det. Jag skickade med mamma en burk med mina chokladrutor idag till hennes jobb så att hon och hennes kollegor får göra ett utlåtande.
Blir det tummen upp, så lägger jag ut receptet på bloggen.
Vem vågar smeta Apoliva i ansiktet?
Jag är inte på något sätt insatt eller kunnig om reklambranschen, men jag gör en lekmans bedömning att syftet med en reklamkampanj måste vara att öka försäljningen av en produkt.
Just nu verkar det förefalla sig så att trenden inom reklam är att skapa så mycket uppmärksamhet och starka känslor kring en kampanj som möjligt. Det verkar som att det pågår en tävling om vem som kan skapa den mest enerverande reklamfilmen.
Säljer verkligen produkten mer på det här sättet? Jag betvivlar det starkt. Det finns reklamfilmer som är så dåliga att jag vägrar att köpa produkten i fråga, hur bra den än är, av ren princip.
En av de filmer som väckt mest känslor är Apotekets, där en modell - som helt ärligt ser ut som hon är levande död - gör reklam för deras hudvårdsserie Apoliva.
Det är förmodligen Sveriges mest kända hudvårdsserie idag. Alla vet vad Apoliva är. Just på grund av att reklamfilmen är så omdiskuterad - inte själva produkten.
Men säljer den bäst? Troligtvis inte. Jag skulle aldrig ens våga testa dessa produkter med rädsla för att få det resultatet som filmerna faktiskt framhäver: att få en hy som ser grå och livlös ut.
Därför tror jag inte att uppståndelsen kring kampanjen är till Apotekets fördel, även om de verkar ta det med ro och snarare glädjs åt rabaldret de skapat.
En taleskvinna från Apoteket AB - Eva Fernvall - hävdar: "Det handlar mer om ovana än att modellen är skräckinjagande".
Du har fel, Eva. Det är inte ovana. Vi är rädda för att Apoliva-produkterna gör att vi ser döda ut. Jag ser till att hålla dessa produkter på ett betryggande avstånd från min hy.
Just nu verkar det förefalla sig så att trenden inom reklam är att skapa så mycket uppmärksamhet och starka känslor kring en kampanj som möjligt. Det verkar som att det pågår en tävling om vem som kan skapa den mest enerverande reklamfilmen.
Säljer verkligen produkten mer på det här sättet? Jag betvivlar det starkt. Det finns reklamfilmer som är så dåliga att jag vägrar att köpa produkten i fråga, hur bra den än är, av ren princip.
En av de filmer som väckt mest känslor är Apotekets, där en modell - som helt ärligt ser ut som hon är levande död - gör reklam för deras hudvårdsserie Apoliva.
Det är förmodligen Sveriges mest kända hudvårdsserie idag. Alla vet vad Apoliva är. Just på grund av att reklamfilmen är så omdiskuterad - inte själva produkten.
Men säljer den bäst? Troligtvis inte. Jag skulle aldrig ens våga testa dessa produkter med rädsla för att få det resultatet som filmerna faktiskt framhäver: att få en hy som ser grå och livlös ut.
Därför tror jag inte att uppståndelsen kring kampanjen är till Apotekets fördel, även om de verkar ta det med ro och snarare glädjs åt rabaldret de skapat.
En taleskvinna från Apoteket AB - Eva Fernvall - hävdar: "Det handlar mer om ovana än att modellen är skräckinjagande".
Du har fel, Eva. Det är inte ovana. Vi är rädda för att Apoliva-produkterna gör att vi ser döda ut. Jag ser till att hålla dessa produkter på ett betryggande avstånd från min hy.
Recept - Nasi Goreng (GI-anpassad)
Nasi Goreng är en indonesisk pytt-i-panna ("nasi" betyder "ris" och "goreng" står för "stekt"). Därför är friheterna enormt stora när man tillagar denna rätt.
I just den här varianten är det inte ris utan vitkål och gul lök som är basen. Den är lättlagad och GI-anpassad.
Jag har svårt att ange exakta mått (som sig bör i en pytt-i-panna) så smaka er därför fram till bästa resultat.
Häng med:
Kvällen innan ska man marinera köttet. Använd vad ni tycker om: fläskfilé eller kycklingfilé är det jag brukar ha i. Häll 1 dl kinesisk soya i en skål tillsammans med 4-5 pressade vitlöksklyftor. Strimla köttet (ca 500 gram) och lägg ner det i marinaden. Täck med gladpack och låt stå i kylen över natten.
Nu börjar det roliga:
Stek det marinerade köttet i en stekpanna. Ställ åt sidan.
Ta fram en STOR traktörpanna. Stek däri ca 200-300 gr strimlad vitkål och 2 strimlade gula lökar i rapsolja tills de får lite färg. Krydda med en halv msk curry. Sänk värmen på plattan och låt blandningen koka ihop sig under lock i tio minuter. Rör om då och då.
Höj värmen på plattan igen och ha i 2 dl kokt fullkornsris, hackade färska champinjoner, några teskedar sambal oelek, 1 dl frysta ärtor, lite kinesisk soya och rör om.
Häll därefter på 3 stycken färska ägg. Rör om tills äggen stelnat.
Därefter ska köttet i grytan. Sist lägger jag 300 gram tinade räkor på toppen och lägger på locket ett litet tag (inte för länge för då blir räkorna sega).
Klart att servera!
I just den här varianten är det inte ris utan vitkål och gul lök som är basen. Den är lättlagad och GI-anpassad.
Jag har svårt att ange exakta mått (som sig bör i en pytt-i-panna) så smaka er därför fram till bästa resultat.
Häng med:
Kvällen innan ska man marinera köttet. Använd vad ni tycker om: fläskfilé eller kycklingfilé är det jag brukar ha i. Häll 1 dl kinesisk soya i en skål tillsammans med 4-5 pressade vitlöksklyftor. Strimla köttet (ca 500 gram) och lägg ner det i marinaden. Täck med gladpack och låt stå i kylen över natten.
Nu börjar det roliga:
Stek det marinerade köttet i en stekpanna. Ställ åt sidan.
Ta fram en STOR traktörpanna. Stek däri ca 200-300 gr strimlad vitkål och 2 strimlade gula lökar i rapsolja tills de får lite färg. Krydda med en halv msk curry. Sänk värmen på plattan och låt blandningen koka ihop sig under lock i tio minuter. Rör om då och då.
Höj värmen på plattan igen och ha i 2 dl kokt fullkornsris, hackade färska champinjoner, några teskedar sambal oelek, 1 dl frysta ärtor, lite kinesisk soya och rör om.
Häll därefter på 3 stycken färska ägg. Rör om tills äggen stelnat.
Därefter ska köttet i grytan. Sist lägger jag 300 gram tinade räkor på toppen och lägger på locket ett litet tag (inte för länge för då blir räkorna sega).
Klart att servera!
Foppa är för härlig
Foppa har verkligen gett ordet "envis" ett ansikte. Samt uttrycket "hoppet är det sista som överger en".
Nu ska han göra ytterligare ett comebackförsök. Och jag håller tummarna. För när Foppa är i form så är han... magisk.
Och tänk om.... foten håller. Då blir OS i februari om möjligt ännu mer intressant.
Han är skön, Foppa. Jag unnar honom tre OS-medaljer i bokhyllan.
Må det gå vägen den här gången.
Nu ska han göra ytterligare ett comebackförsök. Och jag håller tummarna. För när Foppa är i form så är han... magisk.
Och tänk om.... foten håller. Då blir OS i februari om möjligt ännu mer intressant.
Han är skön, Foppa. Jag unnar honom tre OS-medaljer i bokhyllan.
Må det gå vägen den här gången.
Vad har människan på sig??
Bild från Aftonbladet.Jag betvivlar starkt att det är personen bakom pseudonymen Lars Kepler som döljer sig under denna kartong. Helt klart är dock att personen på bilden - av det man kan se - har en skrämmande dålig klädsmak.
Kepler har ju enligt uppgift fått nio miljoner i förskott för boken "Hypnotisören". För den summan skulle hon/han kunna unna sig en annan outfit, tycker ni inte?
You get what you are paying for
Klagomålen mot flygbolaget Ryanair bokstavligt talat haglar in hos KO. Jag betvivlar inte för en sekund att det finns saker som konsument att klaga på när man flyger med ett lågbudgetbolag, men samtidigt måste jag ställa frågan:
Vad förväntar ni er?
Man får helt enkelt det man betalar för. Själva flygbiljetten är hos flygbolag av den här typen nästan gratis. Det innebär att man måste få in inkomster på andra sätt och där är Ryanair så påhittiga att man inte kan låta bli att beundra dem (för deras uppfinnelserikedom alltså).
Som lättlurad konsument ser man i regel bara biljettpriset och tycker att det är en bra deal. Man tänker inte i det skedet på att själva resan mellan flygplats och den stad man önskar besöka i regel är dyrare än själva flygbiljetten. Bolagen vill kunna starta och landa så billigt som möjligt, därför väljer man flygplatser där dessa avgifter inte kostar skjortan. Dessa flygplatser är i regel därför också placerade en bra bit ifrån huvudmålet dit resenären vill åka till.
Väljer man dessutom att flyga med ett bolag av denna typen så får man faktiskt finna sig i att betala för mat och dryck ombord och att de inte tillhandahåller service och information vid evetuella förseningar eller inställda flyg. Det ingår helt enkelt inte i det pris man betalar.
Slutsumman att åka från A till B blir ofta densamma ovsett om man väljer ett lågprisbolag eller ett lite dyrare. Väljer man det dyrare biljettpriset från början kan man också förvänta sig mera, såsom ombokningar vid eventuella inställa flyg.
Så det är en fråga man ska ställa sig innan man bokar sin resa: Hur dumsnål vill jag vara?
Vad förväntar ni er?
Man får helt enkelt det man betalar för. Själva flygbiljetten är hos flygbolag av den här typen nästan gratis. Det innebär att man måste få in inkomster på andra sätt och där är Ryanair så påhittiga att man inte kan låta bli att beundra dem (för deras uppfinnelserikedom alltså).
Som lättlurad konsument ser man i regel bara biljettpriset och tycker att det är en bra deal. Man tänker inte i det skedet på att själva resan mellan flygplats och den stad man önskar besöka i regel är dyrare än själva flygbiljetten. Bolagen vill kunna starta och landa så billigt som möjligt, därför väljer man flygplatser där dessa avgifter inte kostar skjortan. Dessa flygplatser är i regel därför också placerade en bra bit ifrån huvudmålet dit resenären vill åka till.
Väljer man dessutom att flyga med ett bolag av denna typen så får man faktiskt finna sig i att betala för mat och dryck ombord och att de inte tillhandahåller service och information vid evetuella förseningar eller inställda flyg. Det ingår helt enkelt inte i det pris man betalar.
Slutsumman att åka från A till B blir ofta densamma ovsett om man väljer ett lågprisbolag eller ett lite dyrare. Väljer man det dyrare biljettpriset från början kan man också förvänta sig mera, såsom ombokningar vid eventuella inställa flyg.
Så det är en fråga man ska ställa sig innan man bokar sin resa: Hur dumsnål vill jag vara?
Jag kom till affären
Jag tror att den pre-höstångestattack som slog mig igår som ett basebollträ i huvudet gjorde att det slog slint fullständigt. Idag är det 27 grader varmt i skuggan. Då får jag för mig att jag ska ut på en powerwalk. Jepp, mitt på dagen när det är som varmast sätter jag på mig träningskläder och skor och ger mig iväg.
Jag kom till affären sju minuter härifrån. Där insåg jag att jag förmodligen skulle få värmeslag om jag fortsatte min planerade runda. Så istället blev det att gå in på ett luftkonditionerat Pan-ica och inhandla det som saknades till kvällens middag.
Imorgon ska jag vara mer förutseende. Då blir det powerwalk tidigt på morgonen. Innan solen har börjat gassa.
Jag kom till affären sju minuter härifrån. Där insåg jag att jag förmodligen skulle få värmeslag om jag fortsatte min planerade runda. Så istället blev det att gå in på ett luftkonditionerat Pan-ica och inhandla det som saknades till kvällens middag.
Imorgon ska jag vara mer förutseende. Då blir det powerwalk tidigt på morgonen. Innan solen har börjat gassa.
Utseende före säkerhet
Aeroflot gör en ansiktslyftning. De ska förnya sig lite för att få ett bättre anseende. Detta gör man dock inte med att locka passagerarna med bättre flygsäkerhet utan med snyggare flygvärdinnor.
Värdinnorna ska vara iögonfallande vackra och ha max 40 i klädstorlek. Som om dessa två egenskaper automatiskt gör en person mer lämpad för arbetsuppgiften.
Om de även tänker byta ut säkerhetsdemonstrationen innan start mot porrfilmsfrasen "coffee, tea or me" förtäljer inte historien.
Värdinnorna ska vara iögonfallande vackra och ha max 40 i klädstorlek. Som om dessa två egenskaper automatiskt gör en person mer lämpad för arbetsuppgiften.
Om de även tänker byta ut säkerhetsdemonstrationen innan start mot porrfilmsfrasen "coffee, tea or me" förtäljer inte historien.
Är redan igång med kvällens middag
Förvisso har recepten jag hittills lagt ut på bloggen varit goda, men knappast varken nyttiga eller näringsberikande (mycket socker har det blivit).
Ikväll tänkte jag ändra på detta då jag ska göra en GI-anpassad Nasi Goreng. Den är perfekt att göra om man har fått lite fullkornsris över från dagen innan. Relativt billig är den också och lätt att laga till.
Nu på morgonen har jag lagt köttet i marinad. Det är den enda momentet i tillagningen som kräver lite planering (helst ska man göra detta kvällen innan), men den består av två ingredienser (kinesisk soya och pressad vitlök) så den är inte tidskrävande att göra.
Uppföljning följer ikväll.
Ikväll tänkte jag ändra på detta då jag ska göra en GI-anpassad Nasi Goreng. Den är perfekt att göra om man har fått lite fullkornsris över från dagen innan. Relativt billig är den också och lätt att laga till.
Nu på morgonen har jag lagt köttet i marinad. Det är den enda momentet i tillagningen som kräver lite planering (helst ska man göra detta kvällen innan), men den består av två ingredienser (kinesisk soya och pressad vitlök) så den är inte tidskrävande att göra.
Uppföljning följer ikväll.
Under täcket
SMHI lovar högsommarvärme i veckan. Så dags nu. Too little too late.
Jag kryper under täcket med min bok. Halvvägs igenom "Den dubbla tystnaden".
Jag kryper under täcket med min bok. Halvvägs igenom "Den dubbla tystnaden".
Det var som...
Jag skickade iväg två "spontanansökningar" på eftermiddagen. En tjej ringde upp bara tio minuter senare och hörde vad det var för slags tjänst jag hade tänkt mig. Vem hade trott det? Att någon skulle ringa tillbaka på en spontaninskickad ansökan, när man inte får svar på de befintliga annonser som ligger ute?
Vad svarar man på en sådan fråga? Just nu kan jag tänka mig att jobba med vad som helst med vissa reservationer. Min inställning till telefonförsäljning är fortfarande att det borde vara olagligt, så det skulle jag aldrig kunna jobba med. Inte heller söka en sådan tjänst.
Vi pratade en stund och hon lovade att återkomma om det dök upp någonting.
Så spontanansökningar, hörrni. Det kan vara en idé ändå.
Dessutom har jag sökt två andra jobb idag, där annonser var ute. Så summan av dagens sökning blev totalt fyra sökta jobb.
Och det är bara måndag. Kan bli en bra vecka, det här.
Vad svarar man på en sådan fråga? Just nu kan jag tänka mig att jobba med vad som helst med vissa reservationer. Min inställning till telefonförsäljning är fortfarande att det borde vara olagligt, så det skulle jag aldrig kunna jobba med. Inte heller söka en sådan tjänst.
Vi pratade en stund och hon lovade att återkomma om det dök upp någonting.
Så spontanansökningar, hörrni. Det kan vara en idé ändå.
Dessutom har jag sökt två andra jobb idag, där annonser var ute. Så summan av dagens sökning blev totalt fyra sökta jobb.
Och det är bara måndag. Kan bli en bra vecka, det här.
Spontanansökan
Man måste vara påhittig och energisk om man ska hitta ett jobb idag. Min energi har jag lite tappat på vägen eftersom det har gått så trögt på jobbfronten, men helt har jag ännu inte givit upp. Listan på jobb som jag sökt den senast månaden börjar att bli ganska lång. Den hade jag tänkt att ta med mig till Arbetsförmedlingen nästa gång jag ska dit på obligatoriskt möte den 18 augusti (när de bokade in den tiden till mig tidigt i våras så skrattade jag lite inom mig - jag var helt säker på att jobbsituationen skulle ha löst sig under sommaren).
Min handledare på TRR (som inte riktigt har greppat att det är en stundande lågkonjunktur i världen ännu) föreslog att jag skulle skicka in spontanansökningar till företag. Alltså chansa.
Jag tror inte på den idéen. Jag tror inte att företag idag, när arbetsmarknaden ser ut som den gör, uppskattar att de får ansökningar på jobb som de inte annonserat om. Jag tror att de bara blir irriterade.
Ändå har jag skickat ett par ansökningar av det här slaget. Alla ignorerades utom ett. Där fick jag svaret - via mail - att de uppskattade mitt intresse för företaget men att de inte hade några tjänster att erbjuda mig just nu.
Idag funderar jag på att skicka en spontanansökan till. Kanske sitter de just i denna stund och bara väntar på att just jag ska höra av mig till dem.
Eller nåt.
Min handledare på TRR (som inte riktigt har greppat att det är en stundande lågkonjunktur i världen ännu) föreslog att jag skulle skicka in spontanansökningar till företag. Alltså chansa.
Jag tror inte på den idéen. Jag tror inte att företag idag, när arbetsmarknaden ser ut som den gör, uppskattar att de får ansökningar på jobb som de inte annonserat om. Jag tror att de bara blir irriterade.
Ändå har jag skickat ett par ansökningar av det här slaget. Alla ignorerades utom ett. Där fick jag svaret - via mail - att de uppskattade mitt intresse för företaget men att de inte hade några tjänster att erbjuda mig just nu.
Idag funderar jag på att skicka en spontanansökan till. Kanske sitter de just i denna stund och bara väntar på att just jag ska höra av mig till dem.
Eller nåt.
Jag är en hemsk människa
Imorse läste jag igenom Calle Schulmans blogg och såg ett klipp som han hade lagt upp. Detta inträffade alltså för flera timmar sedan.
Klippet är med en flicka som försöker göra en bokrecension av Jens Lapius "Snabba cash".
Problemet är att jag skrattar fortfarande. Flera timmar senare. Det värsta är att jag inte skrattar med henne, utan åt henne. Det är ingen smickrande egenskap. Jag skäms över mitt beteende.
Jag är en hemsk människa. Jag förtjänade att missa U2 i helgen som var. Jag förtjänar att missa Madonna nu i helgen. Det är mitt straff för att jag inte kan sluta skratta. Och innerst inne hoppas jag att detta klipp är menat att vara en parodi.
Klippet är med en flicka som försöker göra en bokrecension av Jens Lapius "Snabba cash".
Problemet är att jag skrattar fortfarande. Flera timmar senare. Det värsta är att jag inte skrattar med henne, utan åt henne. Det är ingen smickrande egenskap. Jag skäms över mitt beteende.
Jag är en hemsk människa. Jag förtjänade att missa U2 i helgen som var. Jag förtjänar att missa Madonna nu i helgen. Det är mitt straff för att jag inte kan sluta skratta. Och innerst inne hoppas jag att detta klipp är menat att vara en parodi.
Vegetariskt ikväll?
Some things are better left unsaid.
Det är ett bra talesätt det där. Att söka och ha så mycket kunskap som möjligt är oerhört bra, men det finns vissa saker som jag inte vill veta någonting om. Som hur man tillverkar korv till exempel.
Framför allt vill jag inte veta vilken intelligensnivå djuren jag äter har. Jag känner att jag gärna går omkring så ovetandes som möjligt om hur korna och grisarna går ifrån att vara levande djur till att hamna på min tallrik.
Det är inte information jag behöver. Jag tappar aptiten.
Det är ett bra talesätt det där. Att söka och ha så mycket kunskap som möjligt är oerhört bra, men det finns vissa saker som jag inte vill veta någonting om. Som hur man tillverkar korv till exempel.
Framför allt vill jag inte veta vilken intelligensnivå djuren jag äter har. Jag känner att jag gärna går omkring så ovetandes som möjligt om hur korna och grisarna går ifrån att vara levande djur till att hamna på min tallrik.
Det är inte information jag behöver. Jag tappar aptiten.
Glada bilder från Prideparaden
Prideparaden lockade ca 350 000 åskådare längs Stockholms gator i lördags. Och vilken härlig underhållning vi blev bjudna på.
Poliseskort med de största hästarna jag någonsin sett.
Högljudda cyklar.
En del hade tur och fick åka på flak hela sträckan.
Det var verkligen ingen brist på fantasi när det gällde outfits.
Mer fjädrar.
Polisen föregick med gott exempel.
Likaså brandmännen.
Det var en jättetrevlig dag. Jag längtar redan till nästa års Pride-festival.
Poliseskort med de största hästarna jag någonsin sett.
Högljudda cyklar.
En del hade tur och fick åka på flak hela sträckan.
Det var verkligen ingen brist på fantasi när det gällde outfits.
Mer fjädrar.
Polisen föregick med gott exempel.
Likaså brandmännen.
Det var en jättetrevlig dag. Jag längtar redan till nästa års Pride-festival.
Årets bild?
Min mamma är en glad amatörfotograf. Och lägg betoningen på amatör. I lördags var det en entusiastisk mamma som gjorde mig sällskap in till Södermalm för att titta på Prideparaden. När den långa paraden kom till den plats där vi stod på Hornsgatan, försvann amatörfotografen i massan för att få bättre sikt och bättre bilder.
Resultatet: Det här ÄR Mark Levengood och Jonas Gardell. Jag går i god för det.
Resultatet: Det här ÄR Mark Levengood och Jonas Gardell. Jag går i god för det.
Redan augusti
Verkligheten kommer ikapp en ibland.
Jag är lite i chocktillstånd över att det redan är augusti månad - vart har året tagit vägen? Men å andra sidan har det inte varit det bästa året i mitt liv för att uttrycka det milt.
Jag ser fram emot nästa år - jag vill snabbspola dit. Vinter-OS, kronprinsessebröllop, sista säsongen av "Lost".
2010 blir ett bra år, hörrni!
Jag är lite i chocktillstånd över att det redan är augusti månad - vart har året tagit vägen? Men å andra sidan har det inte varit det bästa året i mitt liv för att uttrycka det milt.
Jag ser fram emot nästa år - jag vill snabbspola dit. Vinter-OS, kronprinsessebröllop, sista säsongen av "Lost".
2010 blir ett bra år, hörrni!
Vägen till lycka med Botox
Jag är ärlig och säger som det är: Jag hatar att åldras. Jag tillhör också den kategorin av människor som tycker att var och en själv ska få bestämma över sin kropp. Vill man ha siliconbröst så ska man få ha det - utan att militanta feminister blir rabiat galna och fördömer ens handling.
Det är upp till var och en.
Själv testade jag för några år sedan att spruta in Restylane i mina läppar. Den högra sidan av min överläpp är smalare än den andra och det var en sådan sak som jag störde mig på (självklart la ingen annan märke till detta - inte ens när jag påpekade det). Jag betalade 3000 kronor för en behandling och resultatet blev över förväntan och var mycket naturligt (det såg alltså inte ut som jag hade fått en fläskläpp). Jag blev på denna skönhetsklinik informerad om att för att nå bästa resultat så skulle denna smärtsamma behandling upprepas inom tre veckor.
Självklart så ville jag ha det bästa tänkbara resultat. Så jag betalade ytterligare 3000 kronor tre veckor senare.
Reslylane är en gele som tas upp av kroppen efter ett tag - det blir alltså inte ett permanent reslutat.
Tre veckor efter min andra behandling så hade mina läppar återgått till sitt normala utseende. Min kropp tar tydligen upp främmande material med en förbluffande hastighet.
Det var verkligen jättefint så länge det varade, men med tanke på smärtan och kostnaden så insåg jag att det inte var värt det. Men jag hade testat. Och kommit fram till att det inte var för mig.
Jag skulle kunna tänka mig att testa Botox också. I synnerhet för den bekymmersrynka jag har i pannan. Ju äldre jag blir, desto argare ser jag ut.
I studier har man nu tagit bort denna bekymmersrynka just med Botox och funnit att effekten blivit att testpersonerna har blivit lyckligare efteråt. Det på grund av att Botox förlamar muskelaturen och medför att man inte kan rynka på pannan längre. Om dessa personer verkligen har lidit av en klinisk och svår depression låter jag vara osagt samt hur vetenskaplig denna undersökning verkligen var.
Men det kan ju ligga någonting bakom påståendet. Om inte annat är det ju trevligare att bli bemött av en person som inte rynkar pannan och som har ett leende på läpparna istället.
Det är upp till var och en.
Själv testade jag för några år sedan att spruta in Restylane i mina läppar. Den högra sidan av min överläpp är smalare än den andra och det var en sådan sak som jag störde mig på (självklart la ingen annan märke till detta - inte ens när jag påpekade det). Jag betalade 3000 kronor för en behandling och resultatet blev över förväntan och var mycket naturligt (det såg alltså inte ut som jag hade fått en fläskläpp). Jag blev på denna skönhetsklinik informerad om att för att nå bästa resultat så skulle denna smärtsamma behandling upprepas inom tre veckor.
Självklart så ville jag ha det bästa tänkbara resultat. Så jag betalade ytterligare 3000 kronor tre veckor senare.
Reslylane är en gele som tas upp av kroppen efter ett tag - det blir alltså inte ett permanent reslutat.
Tre veckor efter min andra behandling så hade mina läppar återgått till sitt normala utseende. Min kropp tar tydligen upp främmande material med en förbluffande hastighet.
Det var verkligen jättefint så länge det varade, men med tanke på smärtan och kostnaden så insåg jag att det inte var värt det. Men jag hade testat. Och kommit fram till att det inte var för mig.
Jag skulle kunna tänka mig att testa Botox också. I synnerhet för den bekymmersrynka jag har i pannan. Ju äldre jag blir, desto argare ser jag ut.
I studier har man nu tagit bort denna bekymmersrynka just med Botox och funnit att effekten blivit att testpersonerna har blivit lyckligare efteråt. Det på grund av att Botox förlamar muskelaturen och medför att man inte kan rynka på pannan längre. Om dessa personer verkligen har lidit av en klinisk och svår depression låter jag vara osagt samt hur vetenskaplig denna undersökning verkligen var.
Men det kan ju ligga någonting bakom påståendet. Om inte annat är det ju trevligare att bli bemött av en person som inte rynkar pannan och som har ett leende på läpparna istället.
Å Kepler skrattar hela vägen till banken
Med undantag för Apotekets pågående reklamkampanj för sina Apoliva-produkter, så är all publicitet bra publicitet (just i den kampanjen tror jag att Apoteket skjuter sig själv i foten - vill verkligen folk köpa produkter ur en hudvårdsserie där modellen i filmen ser ut som en levande död?).
Förra söndagen sågade Leif GW Persson den hypade boken "Hypnotisören" av Lars Kepler (som ingen vet vem det är ännu) i en kvällstidning och den här helgen är det Jan Guillou som ryter till i en annan.
Förvisso är det inget märkvärdigt i detta, för så fort det dyker upp en kriminalroman som säljer mer än deras egna så höjer dessa två herrar rösten och det ska klagas på litterärt språk, innehåll, bristande kunskaper i polisiärt arbete och orimliga intriger (just varför en roman måste vara rimlig och verklighetstrogen förstår jag inte personligen).
Varken Guillou eller GW Persson vågar sig på en avancerad gissning om vem denna Kepler kan vara. Istället kallar Guillou denna uppmärksammade reklamkampanj för boken för ett bedrägeri från förlaget Bonniers sida.
Vadå bedrägeri? Det är väl ett förlags uppgift att sälja sina böcker. Att dessutom släppa denna bok med en medföljande gåta om vem som döljer sig bakom pseudonymen har visat sig vara ett vinnande koncept och ett smart drag. Om man sedan väljer att köpa boken är upp till var och en. Läsarna blir knappast tvingade till detta. Och tro mig när jag säger att folk har gått på värre "bedrägerier".
Det ironiska i det hela är att både Guillou och GW Persson hjälper till med marknadsföringen och försäljningen. Det är väl alla författares - tillika dess bokförlags - stora dröm att få så här mycket gratisreklam. De måste spara en förmögenhet på att låta kolumnister, recensenter och bloggare göra jobbet åt dem.
Och de skrattar hela vägen till banken.
Förra söndagen sågade Leif GW Persson den hypade boken "Hypnotisören" av Lars Kepler (som ingen vet vem det är ännu) i en kvällstidning och den här helgen är det Jan Guillou som ryter till i en annan.
Förvisso är det inget märkvärdigt i detta, för så fort det dyker upp en kriminalroman som säljer mer än deras egna så höjer dessa två herrar rösten och det ska klagas på litterärt språk, innehåll, bristande kunskaper i polisiärt arbete och orimliga intriger (just varför en roman måste vara rimlig och verklighetstrogen förstår jag inte personligen).
Varken Guillou eller GW Persson vågar sig på en avancerad gissning om vem denna Kepler kan vara. Istället kallar Guillou denna uppmärksammade reklamkampanj för boken för ett bedrägeri från förlaget Bonniers sida.
Vadå bedrägeri? Det är väl ett förlags uppgift att sälja sina böcker. Att dessutom släppa denna bok med en medföljande gåta om vem som döljer sig bakom pseudonymen har visat sig vara ett vinnande koncept och ett smart drag. Om man sedan väljer att köpa boken är upp till var och en. Läsarna blir knappast tvingade till detta. Och tro mig när jag säger att folk har gått på värre "bedrägerier".
Det ironiska i det hela är att både Guillou och GW Persson hjälper till med marknadsföringen och försäljningen. Det är väl alla författares - tillika dess bokförlags - stora dröm att få så här mycket gratisreklam. De måste spara en förmögenhet på att låta kolumnister, recensenter och bloggare göra jobbet åt dem.
Och de skrattar hela vägen till banken.
Kondom med en egen historia
Stockholms läns landsting driver under sommaren en kampanj för att få människor att använda kondom mer. De delar ut 100 000 numrerade kondomer gratis till stockholmare, där man på baksidan av förpackningen får uppmaningen att skriva en liten berättelse om hur man använde denna gåva på kondom08.nu. Fina priser kan man dessutom vinna.
Kampanjen är helt fantastisk! Och tyvärr välbehövd. Det är precis som att ungdomar (och även äldre) totalt ignorerar riskerna med att ha oskyddat sex (såsom sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter).
Dessutom verkar det råda en skrämmande okunskap angående HIV och AIDS. Jag var tonåring på 80-talet och på den tiden blev man ordentligt informerad om sjukdomen, hur den smittade och vad man kunde göra för att skydda sig.
Jag satt för ett tag sedan och lyssnade på två hårdspacklade våp i sena tonåren som förde någon form av kommunikation mellan sig på pendeltåget (mycket "ja ba, och hon ba, och dom ba och vi ba"). Båda var övertygade om att AIDS var "en sjukdom som fanns för länge sedan och den kunde man inte bli smittad av längre".
Hjälp mig! Om några år ska dessa två okunniga flickor ut i arbetslivet. De kanske en dag ska ta hand om mig på ålderdomshemmet. Sådana tankar ger mig panik (och en liberal inställning till dödshjälp - skjut mig hellre än att hamna under deras omvårdnad).
Nej, flickor. AIDS är inte utrotat. Sjukdomen finns i högsta grad fortfarande, den går inte att bota, inte heller vaccinera sig mot (det finns dock bra bromsmediciner idag som gör att de som är drabbade kan leva ett någolunda normalt liv) och den kan drabba vem som helst. Oavsett sexuell läggning, hudfärg, religion, social klass eller intelligensnivå.
Fortfarande idag har vi bara två sätt att skydda oss emot denna sjukdom:
1. Kunskap
2. Kondom
I går under Prideparaden blev min mamma - 58 år gammal - lycklig ägar till en av dessa numrerade kondomer. Den har nummer 88653. Så läser ni en berättelse om just denna kondom så är det min mamma som ligger bakom.
HIV-viruset tar nämligen ingen hänsyn till ålder heller.
Jag önskar min mamma en trevlig stund! Ut och jaga, morsan!
Kampanjen är helt fantastisk! Och tyvärr välbehövd. Det är precis som att ungdomar (och även äldre) totalt ignorerar riskerna med att ha oskyddat sex (såsom sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter).
Dessutom verkar det råda en skrämmande okunskap angående HIV och AIDS. Jag var tonåring på 80-talet och på den tiden blev man ordentligt informerad om sjukdomen, hur den smittade och vad man kunde göra för att skydda sig.
Jag satt för ett tag sedan och lyssnade på två hårdspacklade våp i sena tonåren som förde någon form av kommunikation mellan sig på pendeltåget (mycket "ja ba, och hon ba, och dom ba och vi ba"). Båda var övertygade om att AIDS var "en sjukdom som fanns för länge sedan och den kunde man inte bli smittad av längre".
Hjälp mig! Om några år ska dessa två okunniga flickor ut i arbetslivet. De kanske en dag ska ta hand om mig på ålderdomshemmet. Sådana tankar ger mig panik (och en liberal inställning till dödshjälp - skjut mig hellre än att hamna under deras omvårdnad).
Nej, flickor. AIDS är inte utrotat. Sjukdomen finns i högsta grad fortfarande, den går inte att bota, inte heller vaccinera sig mot (det finns dock bra bromsmediciner idag som gör att de som är drabbade kan leva ett någolunda normalt liv) och den kan drabba vem som helst. Oavsett sexuell läggning, hudfärg, religion, social klass eller intelligensnivå.
Fortfarande idag har vi bara två sätt att skydda oss emot denna sjukdom:
1. Kunskap
2. Kondom
I går under Prideparaden blev min mamma - 58 år gammal - lycklig ägar till en av dessa numrerade kondomer. Den har nummer 88653. Så läser ni en berättelse om just denna kondom så är det min mamma som ligger bakom.
HIV-viruset tar nämligen ingen hänsyn till ålder heller.
Jag önskar min mamma en trevlig stund! Ut och jaga, morsan!
Kan minnet bli för bra?
Jag har ett överdrivet bra minne när det gäller datum. Jag kommer ihåg födelsedagar, bröllopsdagar och datum när någonting specifikt har inträffat. Inte för att jag egentligen har någon användning av min "talang" - det är ingenting som är en tillgång på CV:t - och ibland kan det rent av vara en nackdel.
Det är när man minns sådant som man egentligen vill glömma. Mitt minne och mina sinnen är kopplade till varandra. En smak eller doft kan återkalla minnen som länge varit förträngda. Ibland är det till och med svårt att veta vad det är som framkallar det specifika minnet.
Som imorse. Jag ligger och läser ur Mari Jungstedts bok "Den dubbla tysnaden" som utspelar sig på Gotland under Bergman-veckan. Ett sällskap sitter och äter frukost och helt plötsligt minns jag en incident som hände för fem år sedan. Egentligen ett mycket fint minne av en person. Men det var en person som senare visade sig vara en annan än den han då utgav sig för att vara.
Det fina minnet av honom fick mig ju även att minnas alla de dåliga. Och de var långt fler än de bra.
Oh, how can I forget you, when there is always something there to remind me?
Läs om en kille med bra minne HÄR.
Det är när man minns sådant som man egentligen vill glömma. Mitt minne och mina sinnen är kopplade till varandra. En smak eller doft kan återkalla minnen som länge varit förträngda. Ibland är det till och med svårt att veta vad det är som framkallar det specifika minnet.
Som imorse. Jag ligger och läser ur Mari Jungstedts bok "Den dubbla tysnaden" som utspelar sig på Gotland under Bergman-veckan. Ett sällskap sitter och äter frukost och helt plötsligt minns jag en incident som hände för fem år sedan. Egentligen ett mycket fint minne av en person. Men det var en person som senare visade sig vara en annan än den han då utgav sig för att vara.
Det fina minnet av honom fick mig ju även att minnas alla de dåliga. Och de var långt fler än de bra.
Oh, how can I forget you, when there is always something there to remind me?
Läs om en kille med bra minne HÄR.
SL - nästan ett otyg
Jag har inte åkt överdrivet mycket pendeltåg nu i sommar. Inte så mycket som jag brukar åka. Jag gillar kollektivtrafiken i Storstockholm. Man kan ta sig över en enormt stor yta (från Märsta i norr till Nynäshamn i söder) för en billig summa. Miljövänligt är det också (i jämförelse med bil). Dessutom är det stört omöjligt att dels köra bil i Stockholms stad, dels att hitta parkering.
Idag när jag skulle åka in till Stockholm upptäckte jag att SL har halvtimmestrafik istället för kvartstrafik på pendeltågen in till huvudstaden under sommaren. Även dagtid.
Hur tänker de då? I en lågkonjunktur då majoriteten av länets invånare inte har råd att semstra någon annanstans än just hemma och är därför mer beroende av kollektivtrafiken än någonsin tidigare.
Jag var enormt irriterad på detta (eftersom jag fick vänta ganska länge vid stationen för det tåget jag hade tänkt att ta inte gick). Satt sedan surt på pendeltåget läsandes Alex lördagskrönika (som fick mig på lite bättre humör) och sedan bra många sidor i den boken jag håller på med (för er som inte åker pendeltåg så ofta kan jag berätta att det tar tid - men är relativt billigt per månad).
När jag sedan anländer till Stockholms Södra har jag nästan glömt bort att jag var lite uppretad på den nedbantade sommartrafiken knappt en timme tidigare. Och när jag sedan upptäcker att innerstadsbussarna dagen till ära är dekorerade med regnbågsflaggor är SL nästan helt förlåtna för den brutala nedskärningen.
Regnbågsflaggor. Är inte det solidaritet, så säg.
Idag när jag skulle åka in till Stockholm upptäckte jag att SL har halvtimmestrafik istället för kvartstrafik på pendeltågen in till huvudstaden under sommaren. Även dagtid.
Hur tänker de då? I en lågkonjunktur då majoriteten av länets invånare inte har råd att semstra någon annanstans än just hemma och är därför mer beroende av kollektivtrafiken än någonsin tidigare.
Jag var enormt irriterad på detta (eftersom jag fick vänta ganska länge vid stationen för det tåget jag hade tänkt att ta inte gick). Satt sedan surt på pendeltåget läsandes Alex lördagskrönika (som fick mig på lite bättre humör) och sedan bra många sidor i den boken jag håller på med (för er som inte åker pendeltåg så ofta kan jag berätta att det tar tid - men är relativt billigt per månad).
När jag sedan anländer till Stockholms Södra har jag nästan glömt bort att jag var lite uppretad på den nedbantade sommartrafiken knappt en timme tidigare. Och när jag sedan upptäcker att innerstadsbussarna dagen till ära är dekorerade med regnbågsflaggor är SL nästan helt förlåtna för den brutala nedskärningen.
Regnbågsflaggor. Är inte det solidaritet, så säg.
En dag i glädjens tecken
Vilken alldeles förträffligt trevlig dag det blev på Hornsgatan på Södermalm idag. En Prideparad fylld av glädje, glitter, pompa och ståt. Man blir helt upprymd av all den positiva energin.
Jag mötte upp en före detta kollega som jag inte träffat på fem år som var mitt trevliga sällskap under hela tiden paraden passerade. Bjöd på champagne gjorde han också. Härligt.
Sedan tog jag med mig mamma på lite sightseeing på Söder och avslutade dagen på Friday´s i Kungsträdgården. Lägger in en bild på min dessert. Himmelskt gott, men jag kommer att få ägna en hel vecka till att förbränna den.
Oreo Madness.
Jag mötte upp en före detta kollega som jag inte träffat på fem år som var mitt trevliga sällskap under hela tiden paraden passerade. Bjöd på champagne gjorde han också. Härligt.
Sedan tog jag med mig mamma på lite sightseeing på Söder och avslutade dagen på Friday´s i Kungsträdgården. Lägger in en bild på min dessert. Himmelskt gott, men jag kommer att få ägna en hel vecka till att förbränna den.
Oreo Madness.
Pride-parad idag
Jag var vaken mellan fyra och halv sju imorse, men lyckades att somna om fram till nio. Så nu blev det lite stressigt. In i duschen, tvätta håret, sminka sig och hitta en bra klädsel inför eftermiddagen. Inatt kom en rejäl regnskur och även om det är uppehåll nu, så hänger ovädret i luften.
Paraply ska med. Sedan är jag redo för Pride-paraden!
Kärlek till alla!
Paraply ska med. Sedan är jag redo för Pride-paraden!
Kärlek till alla!
